Göra affärer
Senast kontrollerat : 30/04/2018

Andelsboende och långfristiga semesterprodukter i EU

Andelsboende (timeshare eller tidsdelat boende) innebär att du köper rätten att varje år tillbringa vissa perioder i bostaden. Att köpa ett andelsboende kan vara en snårig djungel. Det gäller också om du ingår avtal om så kallade långfristiga semesterprodukter, till exempel en semesterklubb, som ger dig rätt till rabatter på boende och liknande för mer än ett år, ibland i kombination med resor eller andra tjänster.

I båda fallen gör du ett långsiktigt eller permanent ekonomiskt åtagande. Det tillkommer också en del återkommande kostnader, som skatter, underhåll och försäkring.

Avtalsvillkor – dina rättigheter

EU-reglerna skyddar dig mot oärliga personer som erbjuder avtal om andelsboende eller semesterprodukter. Reglerna gäller för avtal ingångna från den 23 februari 2011 (i vissa EU-länder gäller ett senare datum).

I följande fall har du också ett skydd:

Rättigheterna gäller också

Innan du skriver på

Ta reda på dina rättigheter innan du bestämmer dig.

Du täcks av dessa regler vid ett avtal om andelsboende eller semesterklubbar, även om säljaren skulle hävda att de inte gäller.

Otillbörliga affärsmetoder och oskäliga avtalsvillkor

Tänk också på det här:

Om du får problem i landet där du bor, kontakta din nationella konsumentorganisationen. Om du hamnar i en tvist med en försäljare i ett annat EU-land kan du få reda på dina rättigheter genom att kontakta ett konsumentcentrum (i nätverket av europeiska konsumentcentrum).

Du kan också försöka lösa tvisten utanför domstolen med hjälp av alternativ tvistlösningen. Om du köpte andelsboendet eller semesterprodukten på nätet kan du också lämna in ett klagomål via webbplatsen för tvistlösning på nätet.

Exempel från verkligheten

Uppsägning av ett avtal om andelsboende: privatperson mot försäljare

Patrick från Irland skrev på ett avtal om andelsboende med en försäljare på Malta 2013. Försäljaren överlämnade inte standardformuläret om uppsägning av avtalet och informerade inte heller om att han inte fick ta ut handpenning eller deposition under ångerperioden.

Patrick betalade 1 260 euro och la in en direkt överföring på 122,50 euro i månaden i två år.

För att boka en semester i någon av säljarens områden behövde han ett särskilt kodnummer, men trots att han bad säljaren om det flera gånger fick han inget.

Efter ett år hade han fortfarande inte kunnat boka in någon vistelse, så han valde att säga upp avtalet enligt regeln om den förlängda ångerperioden på ett år och fjorton kalenderdagar. Vid det laget hade han betalat 2 730 euro.

Säljaren ville varken godta att Patrick sa upp avtalet eller betala tillbaka pengarna.

Patrick vände sig till det irländska konsumentcentrumet och fick rådet att gå till domstol genom EU:s småmålsförfarande. Domstolen ansåg att han hade rätt. Men säljaren betalade fortfarande inte. Det maltesiska konsumentcentrumet grep in och Patrick fick till slut tillbaka sina pengar.

EU-lagstiftning

Behöver du veta mer om reglerna i ett visst land?

Behöver du hjälp från våra rådgivningstjänster?

Kontakta våra hjälp- och rådgivningstjänster

Dela dena sida: