Otillåtna affärsmetoder

När du köper varor och tjänster i ett EU-land – på nätet, i en vanlig butik eller av en säljare i ett annat land – finns det EU-regler som skyddar dig mot otillåtna affärsmetoder.

Företag som marknadsför, säljer eller levererar produkter måste ge dig korrekt information så att du kan fatta ett välgrundat beslut. De måste redogöra för alla obligatoriska uppgifter på ett klart och begripligt sätt. Läs mer om avtalsinformation

Att utelämna eller ge felaktig information är inte tillåtet. I så fall kan du klaga.

Vilseledande och aggressiva metoder

Det finns två huvudkategorier av otillåtna metoder som du skyddas mot:

  • Vilseledande metoder, genom handling (att ge felaktig information) eller underlåtenhet (att utelämna viktig information).
  • Aggressiva metoder för att få dig att köpa något.

Vissa försäljningsmetoder är under alla omständigheter förbjudna. Här är några av de vanligaste:

Företag får inte annonsera ut produkter eller tjänster till ett väldigt lågt pris om de inte har tillräckliga lager. Kunderna måste få veta hur många exemplar som finns till det priset och hur länge erbjudandet gäller.

Exempel från verkligheten

Alex såg en annons om en billig resa: ”Flyg till Barcelona för bara 1 euro!”

När han försökte boka flyget var biljetterna för 1 euro redan slut. Han kontaktade företagets kundtjänst och fick då veta att det bara hade funnits ett fåtal platser till det priset.

Han klagade hos konsumentcentrumet i sitt land, som menade att flygbolaget borde erbjuda ett rimligt antal platser till det utannonserade priset, beroende på annonskampanjens omfattning, eller åtminstone ange hur många platser som fanns till specialpriset.

Alex kunde visserligen inte få någon biljett till det rabatterade priset, men konsumentcentrumet uppmanade företaget att ta bort sin annons, så att inte fler skulle gå i samma fälla.

Enligt EU:s regler måste webbplatserna tydligt ange när ett sökresultat är sponsrat eller högt placerat till följd av betald reklam (resultatet ska vara märkt som ”sponsrat” eller ”annons”). Webbplattformarna är skyldiga att informera om hur de har lyft fram sponsrade produkter i rankningen och förklara vilka parametrar som rankningen baseras på. För att hitta opartiska träffar måste du ofta skrolla förbi den första sidan med sökresultat.

Exempel från verkligheten

Alice granskar alltid sökresultaten för de produkter hon letar efter på nätet. Om hon ser att det står ”sponsrad” eller ”annons” bredvid ett resultat ser hon direkt att det handlar om reklam.

Alla säljare måste ange rätt pris på sina varor och tjänster. De får inte framställa en betaltjänst som ”gratis” eller erbjuda dig en extra ”gratistjänst”, när kostnaden för sådana s.k. gratistjänster redan är inkluderad i det vanliga priset.

Exempel från verkligheten

Francesca tecknade sig för en sms-tjänst. Hon la märke till en ruta längst ner på webbsidan där det stod ”5 gratis sms per dag”. När hon klickade kom hon till en annan sida där det också stod ”5 GRATIS SMS PER DAG”.

Hon följde anvisningarna och fick veta att hon var registrerad och att avgiften för tjänsten var 3 euro i veckan. När hon kollade på webbplatsen igen, upptäckte hon att det – med finstilt – stod att det var en betaltjänst.

Se upp med sådana erbjudanden och läs alltid villkoren noga.

Företag får inte uppmana barn att be föräldrarna att köpa en viss produkt. Direkta uppmaningar som ”Köp boken nu” eller ”Be dina föräldrar att köpa spelet” är förbjudna. Förbudet gäller alla medier – även tv och internet.

Exempel från verkligheten

Cécile blev förvånad när hennes dotter plötsligt började be henne att köpa en dvd-box med figuren i sin favoritbok.

Men Cécile förstod snart varför när hon såg en annons för dvd-boxen där det stod ”Nu finns din favoritbok på dvd – be mamma att köpa den åt dig!”.

Hon vände sig till en konsumentskyddsmyndighet som bekräftade att det var otillåten marknadsföring. Hon skickade därför in ett klagomål till företaget för att stoppa reklamkampanjen.

Mörka mönster är fällor som används på webbplatser för att uppmuntra, lura eller tvinga dig att göra en viss sak. Falska nedräkningsur är ett exempel. De används av företag som vill sälja mer genom att få kunderna att tro att de måste skynda sig att handla innan ett erbjudande löper ut. Ett annat exempel är samtyckesformulär som är så krångliga och otydliga att du inte är helt säker på vad du har skrivit på. EU:s konsumentregler skyddar dig mot mörka mönster och förbjuder företag att skapa användargränssnitt som ska locka dig att köpa saker som du egentligen inte vill ha.

Om du har råkat ut för otillåtna affärsmetoder kan du klaga.

Exempel från verkligheten

Alexander från Cypern ville överraska sin brorson med exklusiva biljetter till hans favoritfotbollslags finalmatch. Han hittade en biljettförsäljningswebbplats som var rankad som nummer ett och utgick därför från att det måste vara både den officiella webbplatsen och den bästa.

Det stod dock ingenstans att webbplatsen var en plattform för återförsäljning av biljetter. På webbplatsen påstods att det bara fanns fyra biljetter kvar till matchen och att andra kunder också ville köpa dem. När Alexander klickade på biljetterna för att få mer information började ett nedräkningsur ticka. Han var rädd för att missa erbjudandet och bestämde sig därför för att köpa biljetterna.

Alexander trodde att han skulle få biljetterna på en gång, men fick i stället ett mejl där det stod att de skulle utfärdas någon gång före matchen som skulle spelas fyra månader senare.

Tack vare EU:s regler kunde han klaga på de här affärsmetoderna och begära gottgörelse för att ha blivit vilseledd.

Om en produkt påstås kunna bota allergier, stoppa håravfall eller hjälpa dig att gå ner i vikt har du rätt att få veta om påståendena har någon vetenskaplig grund. I många fall finns det ingen medicinsk grund och påståendena är helt enkelt för bra för att vara sanna.

Exempel från verkligheten

Mario fick ett brev från ett företag i ett annat land som påstod att deras produkt skulle få hans hår att växa ut igen inom tre veckor.

Mario beställde produkten eftersom det stod i brevet att den var ”testad och beprövad”. Men produkten hade inte alls testats och fungerade inte.

Mario kontaktade konsumentverket i sitt land, som sa att många andra vilseledda kunder också hade klagat. Han fick rådet att delta i de pågående rättsprocesserna mot företaget.

Det är olagligt för ett företag i EU att publicera falska, felaktiga eller överdrivna påståenden om sina miljöresultat eller miljöåtaganden. Det är en form av vilseledande reklam som kallas ”grönmålning”. Om du anser att du har utsatts för grönmålning har du rätt att anmäla de vilseledande påståendena och begära lämplig gottgörelse.

Exempel från verkligheten

Athena från Grekland bryr sig om miljön och försöker medvetet köpa produkter som är miljövänliga och producerade under rättvisa förhållanden.

Nyligen köpte hon några ”miljövänliga” skönhetsprodukter. Säljaren lyckades övertyga henne om att hon gjorde det miljövänligaste valet, men hon blev förvånad när hon hittade en mängd engångsförpackningar inuti skönhetsboxen.

Du har rätt att få veta om en tidningsartikel eller ett tv- eller radioprogram har sponsrats av ett företag för att marknadsföra deras produkter. Det måste tydligt framgå av bilder, text eller ljud.

Exempel från verkligheten

Yann läste en artikel om att vandra på Irland i ett resemagasin. Enligt artikeln, publicerad som en läsarberättelse, skulle utrustning av ett visst märke som användes på resan vara särskilt bra.

Yann bestämde sig för att dubbelkolla på ett webbforum. Där fick han uppfattningen att kvaliteten inte alls var så bra. Många på forumet berättade att de hade lurats att köpa produkten, eftersom de inte förstod att tidningsartikeln var sponsrad av tillverkaren (och i själva verket var dold reklam).

När Yann kontaktade en konsumentorganisation fick han veta att resemagasinet, enligt EU:s regler, klart och tydligt skulle ha angett att artikeln var en annons. Konsumentorganisationen kontaktade förlaget, som publicerade ett klargörande och bad läsarna om ursäkt.

Enligt EU:s regler har du rätt att få veta om de bloggare eller andra personer som du följer på sociala medier får betalt för att rekommendera vissa produkter eller tjänster. Det ska tydligt framgå vilka rekommendationer som är sponsrade, dvs. om influeraren har fått pengar, gåvor, resor eller rabatter. Influerare som främjar en viss produkt måste tydligt förklara att de inte bara är konsumenter av produkten. Reglerna gäller för alla betalningar, rabatter, partnerskapsarrangemang, gratisprodukter (inklusive oönskade gåvor), gratisresor och evenemangsinbjudningar.

Exempel från verkligheten

Olivia från Danmark är ofta på Instagram. Hon följer hundratals människor, bland annat populära influerare.

De som hon följer kan förstås berätta om en produkt eller tjänst bara för att de älskar den, men ibland kan de också få pengar eller gratisförmåner för att göra det. Olivias favorityogalärare har t.ex. flera partnerskapsavtal med företag som säljer yogautrustning. Olivia tycker att det är ok. Men precis som de flesta konsumenter vill hon veta när någon får pengar eller någon form av förmån för att rekommendera en produkt eller ett märke, så hon kontrollerar alltid influerarens biografi och inlägg för att hitta den informationen.

Många spel innehåller annonser. De dyker upp plötsligt och är svåra att bli av med. Ibland är det oklart vad som är en del av spelet och vad som är annonser. Enligt EU:s regler har du rätt att få veta om det finns annonser, rekommendationer och betalt innehåll i spel och på spelplattformar. De måste vara tydligt markerade och följa alla relevanta regler.

Exempel från verkligheten

Emma från Irland älskar att spela på nätet, men hon blev allt oftare störd av annonser som förstörde nöjet med spelet. Emma tyckte att det fanns alltför många annonser som uppmanade henne att installera nya spel. Det blev till slut svårt att skilja mellan spelet och annonserna.

Enligt EU:s regler måste företag som publicerar recensioner tala om hur de ser till att recensionerna har lämnats in av verkliga konsumenter som har köpt produkten eller tjänsten. Reglerna förbjuder uttryckligen företag att ändra kundrecensioner och betyg som gäller deras produkter eller tjänster.

Ett företag får inte heller betala någon för att skriva falska recensioner eller rekommendationer, inklusive gilla-markeringar i inlägg på sociala medier. De kan bara publiceras som konsumentrecensioner om företaget har gjort rimliga och proportionella kontroller av recensionernas ursprung och äkthet.

Exempel från verkligheten

Barbara från Österrike handlar ofta kläder på nätet. Hon kontrollerar alltid storlekstabeller och recensioner om hur plaggen passar på verkliga människor innan hon köper dem. Barbara kontrollerar också de foton som andra kunder har laddat upp och litar på deras kommentarer. Därför tvekade hon inte det minsta att köpa sin bröllopsklänning på nätet. Det hon såg på fotona och kundernas recensioner stämde perfekt med verkligheten och bröllopsklänningen var precis som hon förväntade sig.

Pyramidförsäljning, eller nätverksförsäljning, är en försäljnings- och marknadsföringsmetod där du betalar en inträdesavgift och sedan tjänar pengar genom att sälja företagets produkter och värva nya säljare. Din ersättning bygger dock främst på hur många säljare du värvar, snarare än på hur bra själva försäljningen går. Efter ett tag kollapsar systemet, och den som gick med sist förlorar sina investeringar.

Exempel från verkligheten

Oana erbjöds ett jobb i ett försäljningsnätverk som sålde skönhetsprodukter. Hon fick veta att hon skulle tjäna mycket pengar och att hon kunde jobba hemifrån på sin fritid.

Hon skulle betala en inträdesavgift direkt och värva fem personer till nätverket. Ju fler hon värvade, desto mer skulle hon tjäna. De hon värvade skulle också tjäna extra om de i sin tur värvade fem andra.

Oana insåg inte att hennes viktigaste inkomstkälla kom från värvningen, och inte från försäljningen av skönhetsprodukter.

Om du råkar ut för något liknande ska du kontakta en konsumentorganisation som kan berätta hur du gör för att klaga i ditt land.

En säljare får inte erbjuda ”gratis” produkter eller gåvor, och sedan kräva att du betalar för dem. Om du får ett brev eller mejl där det står ”Grattis, du har vunnit ett pris!” ska du se upp, eftersom det kan röra sig om en olaglig metod.

Exempel från verkligheten

Evelina fick brev från ett företag som gratulerade henne till att ha vunnit ett pris på 100 euro. Hon skulle ringa för att hämta priset inom en vecka.

När hon ringde telefonnumret i brevet fick hon veta att erbjudandet bara var reklam. I stället för att vinna ett pris uppmanades hon att köpa hushållsapparater för att sedan kunna vara med i ett lotteri.

Evelina blev arg och ville kontrollera om företaget hade rätt att göra så här. Hon kontaktade en konsumentorganisation i sitt land och fick veta att sådana här metoder är förbjudna. Konsumentorganisationen kontaktade företaget, som slutade med sin reklamkampanj.

Säljare får inte påstå att de ger dig särskilda rättigheter när du redan har dessa rättigheter enligt lag.

Exempel från verkligheten

Konstantinos från Thessaloniki ville köpa en dator på nätet.

Han valde en webbutik som hade ett specialerbjudande om två års reklamationsrätt som omfattade reparation eller ny dator om det skulle vara något fel på datorn eller den inte stämde med annonsen.

Konstantinos var övertygad om att det var ett specialerbjudande, men två års reklamationsrätt är en lagstadgad rättighet man alltid har.

Många säljare och tillverkare erbjuder sina egna garantier på t.ex. ett, två eller fem år, som omfattar reparationer. Garantierna kan vara gratis eller köpas till. Men säljarens garantier ersätter aldrig den tvååriga reklamationsrätt som du alltid har.

Konstantinos skrev till säljaren, som höll med om att det begåtts ett misstag och lovade att ge honom ett års extra garanti.

När säljare säger att ett visst erbjudande bara finns under en mycket kort tid, kan de vilja pressa dig att köpa innan du har hunnit tänka igenom beslutet ordentligt. Det är ohederligt att påstå att ett erbjudande är tidsbegränsat när det inte är det.

Exempel från verkligheten

Simon från Belgien ville köpa en cykel. Han hittade ett specialerbjudande i en webbutik i Nederländerna. Erbjudandet gällde endast 24 timmar.

Cykeln var inte exakt vad han letade efter, men han hade inte tid att jämföra eftersom erbjudandet bara gällde i ett dygn. Han bestämde sig för att slå till för att utnyttja rabatten på 50 procent.

Till sin förvåning såg han att nätbutiken hade exakt samma erbjudande en vecka senare. Simon insåg att det var ett falskt erbjudande för att lura honom att köpa cykeln. Han klagade hos handlaren men fick inget svar.

Då gick han till det europeiska konsumentcentrumet i Belgien som vidarebefordrade ärendet till sina kollegor i Nederländerna. En kort tid senare informerade det nederländska konsumentcentrumet Simon om att säljaren nu hade rättat informationen på webbplatsen.

Enligt EU-rätten får företagen inte ta upprepade och oönskade kontakter med dig på telefon, fax, mejl eller annat medium för distansförsäljning.

Exempel från verkligheten

Margus gick till en affär med köksmöbler och bestämde sig för att prenumerera på ett nyhetsbrev med nya erbjudanden.

Han började sedan få reklam från tidningar om matlagning, trädgårdsskötsel, fallskärmshoppning, heminredning m.m. Han hade aldrig bett om att stå med på en sändlista, men kunde ibland få upp till tio mejl på en dag! Margus begärde att få bli struken från sändlistorna, men inget hände.

En kompis tipsade Margus om att kontakta sitt nationella konsumentcentrum, eftersom de hade hjälpt henne med ett liknande problem. Efter konsumentcentrumets ingripande ströks Margus äntligen från sändlistan.

Gottgörelse för offer för otillåtna affärsmetoder

Utöver dina möjligheter att söka gottgörelse kan myndigheterna tack vare EU:s regler stoppa och förhindra otillåtna affärsmetoder som falska, felaktiga eller vilseledande annonser.

Enligt reglerna har du också rätt till proportionella och effektiva rättsmedel om du har skadats av otillåtna affärsmetoder som vilseledande marknadsföring. Det är de nationella myndigheternas ansvar att se till att du t.ex. kan få ersättning för skada, prisavdrag och möjlighet att häva ett avtal.

Exempel från verkligheten

Efter en lång och stressig vinter längtade Mario efter att boka en välförtjänt sommarsemester. Han surfade på nätet och klickade på den första intressanta annonsen han såg i sitt flöde på sociala medier. Annonsen var från en reseförmedlare som marknadsför sig själv som den webbplattform som har de billigaste semesterflygen. Mario bokade sitt flyg på en gång. Vilken tur!

Tyvärr förbyttes glädjen snabbt i besvikelse, för några minuter senare hittade han ett bättre pris på flygbolagets officiella webbplats. Flygbolaget sålde billligare biljetter till exakt samma flyg. Reseförmedlarens påstående var alltså inte sant.

Enligt EU:s regler kan Mario lämna in ett klagomål mot vilseledande påståenden och begära ersättning från reseförmedlaren för att ha vilselett honom med osanna erbjudanden.

Varning

Du kanske råkar ut för metoder som inte uppfyller kriterierna ovan men som du ändå anser vara ohederliga. Kontakta en konsumentorganisation i ditt land eller nätverket av europeiska konsumentcentrum om du vill ha råd och hjälp.

Se också

EU-lagstiftning

Behöver du hjälp från våra rådgivningstjänster?

Kontakta våra hjälp- och rådgivningstjänster

Senast kontrollerat: 27/11/2023
Dela denna sida