RSS
Alfabetisk lista
Den här sidan är tillgänglig på 11 språk.

We are migrating the content of this website during the first semester of 2014 into the new EUR-Lex web-portal. We apologise if some content is out of date before the migration. We will publish all updates and corrections in the new version of the portal.

Do you have any questions? Contact us.


De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (2003-2005)

Arkiv

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken är den centrala länken i samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik. För första gången täcker dessa riktlinjer tre år. Syftet är att rationalisera och synkronisera samordningen av den ekonomiska politiken med sysselsättningspolitiken. I de allmänna riktlinjerna 2003-2005 läggs tonvikten vid den ekonomiska politikens bidrag till Lissabonprogrammet, som fram till 2010 ska göra EU till världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi.

RÄTTSAKT

Rådets rekommendation 2003/555/EG av den 26 juni 2003 till allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (för 2003 - 2005) [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

Första delen innehåller allmänna riktlinjer för alla medlemsstater och gemenskapen samt ett särskilt avsnitt som berör de frågor som berör endast euroområdet. Andra delen ägnas åt rekommendationer som gäller medlemsstaterna och tar hänsyn till den speciella situation som råder i varje land. Kommissionen har uppdaterat de allmänna riktlinjerna för 2004 i en ny rekommendation. Rekommendationen inkluderar de tio nya medlemsstaterna i den nuvarande ramen för samordningen av den ekonomiska politiken. Riktlinjerna gäller i sin helhet för EU 15.

ALLMÄNNA RIKTLINJER FÖR DEN EKONOMISKA POLITIKEN

Att uppnå det strategiska målet från Lissabon

Lissabonprogrammet. På våren 2000 lade Europeiska unionen fast målet att bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi". För att ha större möjligheter att nå detta mål beslutade EU att rationalisera de olika samordningsförfarandena för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken lägger tonvikten vid dessa politikområdens bidrag till Lissabonprogrammet mellan 2003 och 2005. Riktlinjerna koncentreras på nyckelfrågor i den ekonomiska politiken och prioriteringarna för de kommande tre åren. De innehåller även rekommendationer som gäller kraven på kort sikt, vilka vid behov uppdateras varje år.

Sysselsättningspolitiken. Förutom de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken ska medlemsstaterna även tillämpa sysselsättningsriktlinjerna med tillhörande rekommendationer.

Stärka EU:s ekonomi

Ekonomisk tillväxt. Den ekonomiska tillväxten har visat sig betydligt svagare än väntat på grund av geopolitiska spänningar, avmattningen av extern efterfrågan och en nedgång av företagens och konsumenternas förtroende för ekonomin. En viss försämring av sysselsättningsläget är alltså sannolik under 2003. Inflationen har hållit sig just över 2 %, men skulle i framtiden kunna hamna under denna gräns. Den ekonomiska politiken bör således stödja förtroendet för ekonomin och därigenom bidra till att öka inhemsk efterfrågan, skapa sysselsättning och höja tillväxtpotentialen på medellång sikt.

En makroekonomisk politik byggd på tillväxt och stabilitet

Makroekonomisk politik. Denna politik spelar en avgörande roll för att stödja tillväxt och sysselsättning och för att bibehålla prisstabilitet. Medlemsstaterna bör särskilt iaktta följande regler:

  • Uppnå eller bibehålla ett läge nära balans eller med överskott i de offentliga finanserna under hela konjunkturcykeln.
  • Åtgärda situationen i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten om det föreligger ett alltför stort underskott.
  • Oavsett dessa krav undvika att föra en konjunkturförstärkande politik för att ge de automatiska stabilisatorerna möjlighet att verka symmetriskt över hela konjunktucykeln.

Vad beträffar lönerna bör medlemsstaterna främja en lämplig ram för löneförhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter. De bör övervaka att

  • de nominella löneökningarna förblir förenliga med prisstabilitet och produktivitetsökningar. Ökningen av lönekostnaderna bör förbli återhållsam för att lämna utrymme för sysselsättningsskapande investeringar.
  • Ekonomiska reformer för att öka tillväxtpotentialen

Strukturreformer. Dessa är nödvändiga för att stärka EU:s tillväxtpotential. För att skapa så stora synergieffekter som möjligt bör de genomföras på ett samordnat sätt. Medlemsstaterna bör vidta följande åtgärder under de närmaste tre åren (de reformer som syftar till att öka sysselsättningen beskrivs mer detaljerat i sysselsättningsriktlinjerna):

Sysselsättning:

  • Göra om skatte- och lönesystemen så att dessa blir mer sysselsättningsfrämjande.
  • Se till att produktivitetsskillnader beaktas vid löneförhandlingarna och att dessa skillnader återspeglas i lönerna.
  • Se över arbetsmarknadslagstiftningen (tillträde till arbetsmarknaden, skydd, större flexibilitet).
  • Främja mobilitet på arbetsmarknaden (geografisk och yrkesmässig).
  • Säkerställa att arbetsmarknadsåtgärderna är effektiva.

Produktivitet:

Uppmuntra till mer konkurrens på varu- och tjänstemarknaderna (öka genomförandegraden för inremarknadsdirektiven, öppna upphandlingsförfarandena för ett bredare deltagande, säkerställa konkurrensmyndigheternas oberoende, minska och omorganisera det statliga stödet etc).

Påskynda integrationen av marknaden för kapital (genomföra handlingsplanen för investeringskapital före slutet av 2003 och handlingsplanen för finansiella tjänster före slutet på 2005).

Främja företagarandan och skapandet av små och medelstora företag.

Främja investeringar i kunskap, ny teknik och innovation. Öka privata och offentliga utgifter för forskning och utveckling (FoU) till en nivå motsvarande 3 % av BNP, exempelvis genom en rättslig ram som gynnar FoU, skydd av immaterialrätt, programmet eEuropa 2005, utveckling av navigationssystemet Galileo och förbättringar av utbildningssystemen.

Stärka den offentliga sektorns bidrag till tillväxten (ökade investeringar i tillväxt genom realkapital och humankapital och i kunskap, effektivitetsökningar inom den offentliga sektorn, främjande av gemensamma offentlig-privata initiativ etc.)

Öka tillväxtens hållbarhet

De offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt:

  • Minska de offentliga skuldkvoterna för att göra finanserna bättre rustade för den åldrande befolkningen. De medlemsstater som fortfarande har en skuldkvot som överstiger 60 % av BNP bör arbeta för att uppnå en progressiv och tillfredsställande minskning mot detta referensvärde.
  • Utarbeta, införa och tillämpa reformer av pensionssystemen, exempelvis främja en förlängning av den yrkesverksamma perioden, införa metoder för att värdesäkra insatt kapital och förbättra tillgången till tilläggspensioner etc.
  • Även gemenskapen måste tillämpa strikt budgetdisciplin.

10. Ekonomisk och social sammanhållning:

  • Modernisera systemen för social trygghet och se till att dessa är på rätt nivå, samt bekämpa fattigdom och social utslagning.
  • Förbättra marknadernas funktion för att främja investeringar i eftersatta regioner, koncentrera det statliga stödet, även det från EU, på investeringar i humankapital och uppbyggnad av infrastruktur, samt se till att investeringsprogrammen utformas och förvaltas på ett effektivt sätt.

11. Miljö: effektiv förvaltning av naturtillgångarna:

Minska sektorsstöd, undantag från skatteskyldighet och andra incitament som har en negativ ekologisk effekt.

Minska stöden till icke förnybara energikällor, främja en effektiv energianvändning och öka andelen förnybar energi.

Anpassa systemen för skatter, avgifter och subventioner inom transportområdet för att bättre återspegla ekologiska och sociala kostnader och öka konkurrensen mellan transportsätten, t.ex. järnvägstransport etc.

Förnya ansträngningarna för att uppfylla åtagandena i Kyotoprotokollet, exempelvis genom att införa systemet med försäljning av utsläppsrätter för växthusgaser.

Särskilda uppgifter för euroområdet

Uppgifter. Den ekonomiska tillväxten förblev under sin potential 2002. I riktlinjerna nämns fyra uppgifter för euroområdet, nämligen

  • ökad potentiell tillväxt,
  • bättre makroekonomisk balans,
  • åtgärder mot de stora skillnaderna i inflation, och
  • bättre samordning av den ekonomiska politiken.

Rekommendationer. Rådet rekommenderar de nationella beslutsfattarna i euroområdet att verka för att den ekonomiska politiken utformas på ett sådant sätt att den är förenlig med prisstabilitet och förtroende från företagens och konsumenternas sida. Länderna i euroområdet bör även upprätthålla saldon i den offentliga sektorns finanser, efter justeringar för konjunktursvängningar, som ligger nära balans eller visar överskott. Om så krävs bör de kunna garantera en årlig förbättring med åtminstone 0,5 % av BNP och de länder som har alltför stora underskott ska vidta de åtgärder som behövs för att få denna situation att upphöra. De anmodas analysera skillnaderna i inflation i syfte att vidta åtgärder inom de sektorer där dessa skillnader är oönskade. Vad beträffar samordningen av den ekonomiska politiken bör länderna i euroområdet fördjupa sina analyser av och debatter om den ekonomiska utvecklingen (genom informationsutbyte, yttre representation etc.) och effektivisera samordningen när det gäller strukturreformer.

LANDSSPECIFIKA RIKTLINJER FÖR DEN EKONOMISKA POLITIKEN

Del två i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken innehåller en redogörelse för de viktigaste uppgifterna för varje land och, inom ramen för den övergripande strategin, landsspecifika rekommendationer som tar hänsyn till olikheter vad gäller framsteg, framtidsutsikter och struktur. Här redovisas endast de viktigaste uppgifterna för varje land.

Belgien

  • Se till att budgetanpassningen fortsätter under de kommande åren, särskilt i syfte att säkerställa långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna med hänsyn till befolkningens åldrande.
  • Öka det låga deltagandet i arbetslivet och sysselsättningen, särskilt för äldre arbetstagare och kvinnor.
  • Förbättra konkurrensen inom vissa tjänstesektorer samt fortsätta att effektivisera den offentliga förvaltningen och förbättra företagsklimatet.

Danmark

  • Säkerställa en tillfredsställande tillgång till arbetskraft med hänsyn till befolkningens åldrande.
  • Öka konkurrensen inom vissa sektorer och effektiviteten inom den offentliga sektorn.

Tyskland

  • Främja sysselsättningsskapande och anpassningsförmåga och mobilisera den outnyttjade sysselsättningspotentialen.
  • Öka produktiviteten genom förbättringar av företagsmiljön och effektivisera utbildningssystemet.
  • Minska underskottet så att det understiger 3 % av BNP till 2005.
  • Att säkerställa långsiktig hållbarhet i pensions- och vårdsystemen.

Grekland

  • Vidta lämpliga åtgärder för att nå en situation med offentliga finanser nära balans eller med ett överskott.
  • Höja den låga produktionsnivån.
  • Minska den höga strukturarbetslösheten och öka sysselsättningen, särskilt bland kvinnor.

För närmare upplysningar om de uppgifter som Grekland lämnat till gemenskapen om de offentliga finanserna, se Eurostats rapport.

Spanien

  • Öka den låga sysselsättningsgraden, särskilt bland kvinnor, samt minska de stora regionala skillnaderna på arbetsmarknaden, särskilt vad gäller arbetslöshet.
  • Höja den låga produktivitetsnivån.
  • Säkerställa de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt inför de framtida effekterna av den åldrande befolkningen.

Frankrike

  • Snabbt minska det offentliga underskottet till en nivå under 3 % av BNP.
  • Öka deltagandet på arbetsmarknaden och minska strukturell arbetslöshet.
  • Säkra de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt inför de framtida effekterna av befolkningens åldrande.
  • Säkra effektiv konkurrens i nätverksamheterna och påskynda antagandet av inremarknadsåtgärder för att skapa lika marknadsvillkor.

Irland

Uppnå en smidig övergång från det sena 90-talets tvåsiffriga ekonomiska tillväxt till en långsammare, hållbar tillväxt under de kommande åren, genom att skapa stabila makroekonomiska förutsättningar och stärka ekonomins utbudssida.

Italien

  • Undvika ett alltför stort underskott.
  • Snabbt konsolidera de offentliga finanserna och säkerställa deras hållbarhet på lång sikt inför de framtida effekterna av den åldrande befolkningen.
  • Höja den låga sysselsättningsandelen, särskilt bland kvinnor och äldre arbetstagare, och minska de stora ekonomiska skillnaderna mellan den norra och den södra delen av landet.
  • Främja den kunskapsbaserade ekonomin.
  • Fortsätta förbättra villkoren för näringslivet och öka konkurrensen i energi- och tjänstesektorerna.

Luxemburg

  • Öka det låga deltagandet på arbetsmarknaden och den låga sysselsättningsgraden, särskilt för äldre arbetstagare.
  • Förbättra företagsmiljön och uppmuntra till nyföretagande för att uppnå en mer balanserad ekonomisk struktur.

Nederländerna

  • Fortsätta anpassningen av de offentliga finanserna under de kommande åren till en svagare potentiell tillväxt och de kostnader som den offentliga budgeten kommer att förorsakas genom den åldrande befolkningen.
  • Vidta kompletterande åtgärder för att undvika ett alltför stort underskott.
  • Attrahera människor som för närvarande är inaktiva till arbetsmarknaden.
  • Vidta åtgärder mot den relativt långsamma produktivitetstillväxten (öka konkurrensen och företagens investeringar i forskning och utveckling).

Österrike

  • Säkerställa hållbarheten hos de offentliga finanserna inför effekterna av befolkningens åldrande.
  • Fortsätta förbättra den svaga teknikplattformen och främja företagens investeringar i forskning, utveckling och innovation.
  • Stödja utvecklingen av effektiv konkurrens i vissa sektorer som press, livsmedelsdistribution, apotek, försäkring, möbelåterförsäljning och nätverksamheter.

Portugal

  • Vidta kompletterande åtgärder för att undvika ett alltför stort underskott.
  • Påskynda konsolideringen av de offentliga finanserna och ta kontroll över de offentliga utgifternas starka utveckling.
  • Öka den övergripande konkurrenskraften, som hotas av utbildningssystemets låga effektivitet, de svaga satsningarna på FoU, bristande konkurrens inom vissa sektorer och stora nominella löneökningar.
  • Säkerställa de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt inför effekterna av den åldrande befolkningen.

Finland

  • Minska den höga strukturella arbetslösheten och öka sysselsättningsgraden för äldre arbetstagare.
  • Stärka konkurrensen inom vissa sektorer och förbättra den offentliga sektorns effektivitet.

Sverige

  • Att säkra en fortsatt god tillgång på arbetskraft trots effekterna av den åldrande befolkningen.
  • Att stärka konkurrensen i vissa sektorer och öka effektiviteten i den offentliga sektorn.
  • Förenade kungariket
  • Förstärka de offentliga finanserna för att undvika obalanser i dessa.
  • Höja den relativt låga produktivitetsnivån.
  • Ta itu med problemet med det stora antalet personer i arbetsför ålder som uppbär sjuk- eller invaliditetsersättning samt upprätthålla arbetskraftsutbudet på längre sikt.
  • Förbättra kvaliteten på samhällsservicen och göra den effektivare.

Cypern

  • Säkerställa en minskning av det offentliga underskottet på lång sikt.
  • Öka näringslivets diversitet till förmån för aktiviteter med högre mervärde.

Tjeckien

  • Minska det offentliga underskottet och säkerställa de offentliga finansernas hållbarhet.
  • Reformera pensions- och sjuk- och hälsovårdssystemen.
  • Ta itu med de strukturella problemen på arbetsmarknaden.
  • Skapa förutsättningar som påskyndar tillväxt och produktivitet.
  • Främja företagarandan.

Estland

  • Ta itu med det stora bytesbalansunderskottet genom lämpliga finanspolitiska åtgärder.
  • Reglera de strukturella problemen på arbetsmarknaden.
  • Skapa förutsättningar som påskyndar tillväxt och produktivitet.
  • Öka konkurrenskraften inom nätverksamheterna (el, gas och telekommunikationer).

Ungern

  • Uppnå mer omfattande och mer hållbara minskningar av det offentliga underskottet.
  • Öka sysselsättningsgraden och ta itu med de strukturella problemen på arbetsmarknaden.
  • Förbättra den kostnadsmässiga konkurrenskraften genom återhållsamhet med löneökningar.
  • Skapa förutsättningar som gynnar ökad produktivitet.
  • Öka konkurrenskraften inom nätverksamheterna (el, gas och telekommunikationer).

Lettland

  • Uppnå mer omfattande och mer hållbara minskningar av det offentliga underskottet.
  • Öka sysselsättningsgraden och ta itu med de strukturella problemen på arbetsmarknaden.
  • Förbättra den kostnadsmässiga konkurrenskraften genom återhållsamhet med löneökningar.
  • Skapa förutsättningar som gynnar ökad produktivitet.
  • Öka konkurrenskraften inom nätverksamheterna (el, gas och telekommunikationer).

Litauen

  • Ta itu med de strukturella problemen på arbetsmarknaden.
  • Behålla ett måttligt offentligt underskott.
  • Skapa förutsättningar som gynnar ökad produktivitet.
  • Öka konkurrenskraften inom nätverksamheterna (el, gas och telekommunikationer).

Malta

  • Uppnå mer omfattande och mer hållbara minskningar av det offentliga underskottet och säkerställa de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt.
  • Öka sysselsättningsgraden, särskilt bland kvinnor.
  • Öka den effektiva konkurrenskraften, med hänsyn tagen till den specifika situation som råder på en liten inhemsk marknad.

Polen

  • Omgående ta itu med de strukturella problem som allvarligt skadar arbetsmarknaden.
  • Se till att det offentliga underskottet minskar på ett hållbart sätt och säkerställa de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.
  • Skapa förutsättningar som gynnar ökad produktivitet.
  • Påskynda omstruktureringen av näringslivet och privatiseringar inom industrin.
  • Förbättra det finansiella klimatet för företag.

Slovakien

  • Uppnå mer omfattande och mer hållbara minskningar av det offentliga underskottet.
  • Omgående ta itu med de strukturella problem som allvarligt skadar arbetsmarknaden.
  • Förbättra det finansiella klimatet för företag och stödja förretagarandan.
  • Skapa förutsättningar som gynnar ökad produktivitet.

Slovenien

  • Sänka inflationen på ett hållbart sätt.
  • Öka sysselsättningsgraden, särskilt för äldre arbetstagare.
  • Skapa förutsättningar för en hållbar produktivitetstillväxt.
  • Främja utvecklingen av en effektiv konkurrens i alla näringslivssektorer, särskilt nätverksamheterna (el, gas och telekommunikationer).

HÄNVISNINGAR

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Rådets rekommendation 2003/555/EG--EUT L 195, 1.8.2003

RättsaktDag för ikraftträdandeSista dag för genomförandet i medlemsstaternaEuropeiska unionens officiella tidning
Kommissionens rekommendation om 2004 års uppdatering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (för perioden 2003-2005) (framlagd i överensstämmelse med artikel 99.2 i EG-fördraget) [KOM(2004) 238]---

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens rekommendation om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (enligt artikel 99 i EG-fördraget) [KOM(2005) 141 - ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning]

Den 12 april 2005 lade kommissionen fram en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik för perioden 2005-2008- Syftet är att ge en nystart åt Lissabonstrategin och att göra målen mer konkreta med hjälp av de allmänna riktlinjerna

Följande områden behandlas:

  • En tillväxt- och sysselsättningsinriktad makroekonomisk politik. Medlemsstaterna ska

- uppnå en balanserad budget,

- trygga ekonomisk hållbarhet,

- främja en effektiv resursfördelning,

- garantera större samstämmighet mellan den makroekonomiska politiken och strukturpolitiken,

- säkerställa att lönerna bidrar till makroekonomisk stabilitet,

- säkerställa ett dynamiskt och väl fungerande euroområde.

  • Mikroekonomiska reformer i syfte att öka Europas tillväxtpotential. Kommissionen rekommenderar att medlemsstaterna

- utvidgar och fördjupar den inre marknaden genom att påskynda införlivandet av direktiven,

- sörjer för öppna och konkurrensutsatta marknader,

- skapar ett attraktivare företagsklimat,

- underlättar de små och medelstora företagens tillgång till finansiering,

- utvecklar lämplig transportinfrastruktur,

- främjar forskning och gör ansträngningar för att förbättra stödtjänsterna för innovation, särskilt för tekniköverföring,

- främjar en hållbar resursanvändning och stärker synergierna mellan miljöskydd och tillväxt,

- inriktar sig på att utveckla ny teknik och nya marknader.

Denna rekommendation från kommissionen ingår i riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (2005-2008). Den utgör del I i det fullständiga dokumentet. Den andra delen omfattar ett förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

Meddelande från kommissionen - Andra rapporten om genomförandet av 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (framlagd i enlighet med artikel 99.3 i EG-fördraget) [KOM(2005) 8 - ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning]

Kommissionen konstaterar i den andra rapporten att resultaten av genomförandet av 2003-2005 års allmänna riktlinjer är varierande. Vissa medlemsstater gör bättre ifrån sig än andra: Belgien, Danmark, Finland, Förenade Kungariket, Irland och Nederländerna lyckades relativt väl med uppföljningen av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. I de nya medlemsländerna går uppföljningsåtgärderna åt rätt håll, framför allt i Cypern och Slovakien. Kommissionen anser att företagsklimatet har förbättrats, att konkurrenspolitiken har effektiviserats och att den miljömässiga hållbarheten har förbättrats. Den konstaterar också att takten på arbetsmarknadsreformerna förefaller ha bibehållits. Däremot beklagar den att det inte har gjorts tillräckliga framsteg i fråga om övergången mot en kunskapsbaserad ekonomi. Marknadsintegrationen förefaller också ha avtagits. Kommissionen uttrycker dessutom oro över att flera medlemsstater inte har sunda offentliga finanser eller inte korrigerar alltför stora underskott. Någon långsiktig hållbarhet i de offentliga finanserna hade under 2004 inte säkrats i 14 av medlemsländerna. Sammantaget förblev den övergripande reformtakten oförändrad under 2004. Det är uppenbart att något fullständigt genomförande av de allmänna riktlinjerna för 2003-2005 inte kommer att kunna säkras med nuvarande reformtakt, vilket gör det svårt att förverkliga de ambitioner som fastlades i Lissabon.

Meddelande från kommissionen om genomförandet av 2003-2005 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken [KOM(2004) 20 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

I detta meddelande granskar kommissionen de åtgärder som vidtogs eller planerades under 2003. I meddelandet läggs även de upplysningar fram som behövs för 2004 års uppdatering av de allmänna riktlinjerna. En detaljerad utvärdering av genomförandet av de landsspecifika riktlinjerna läggs fram i en bilaga [SEK(2004) 44 - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Kommissionen gör ett allmänt konstaterande av att reformtakten har ökat inom vissa områden, som när det gäller arbetsmarknad, konkurrens, företagsklimatet, ny teknik, utbildning och reformer av pensionssystemen. Otillräckliga framsteg har däremot gjorts i fråga om integrationen av marknaderna, forskningsinvesteringar samt social och miljömässig hållbarhet. Kommissionen är även oroad över att de offentliga finanserna har försämrats i många medlemsstater.

 
Senast ändrat den 04.07.2005
Rättsligt meddelande | Om webbplatsen | Sök | Kontakt | Till början