Europeiska Ungdomsportalen
Information och möjligheter för unga i hela Europa.

Debatt om EU:s nya datalag

Demonstration
EU:s datalag är egentligen flera år gammal - Sverige var bara sist ut med att, motvilligt, göra den en del av svensk lagstiftning. Den har utstått mycket kritik. EU svarar med ett nytt dataskyddsdirektiv, för att mildra effekterna.

Under våren 2006 trädde EU:s så kallade datalagringsdirektiv i kraft. Det gör att internet- och telefonoperatörer måste spara information om sina kunders aktiviteter i mail, telefonsamtal, sms och på internet i minst sex månader, och upp till två år. Tanken är att grova brott lättare ska lösas med hjälp av den här informationen. Av alla EU-länder var Sverige det sista landet att införa de nya reglerna, våren 2012. Då var det efter att ha blivit fällt i EU-domstolen för att ha dragit ut på det, med böter på flera miljoner.

Invändningar från flera håll

Det kan sägas ha funnits skäl för Sveriges tvekan. EU-domstolens egen generaladvokat Pedro Cruz Villalón anser att reglerna i datalagringsdirektivet strider mot den personliga integriteten (eftersom de gör att man ex. kan kartlägga någons privatliv) och uppmanar till en omskrivning av lagen. Hans ställningstagande förändrar ingenting automatiskt, men många lyssnar naturligtvis till hans åsikter.

 

Även andra håller från början med honom, så som EU-parlamentarikern Jan Philipp Albrech (partiet De Gröna) som ansvarar för andra datalagsstiftningsfrågor i parlamentet. Han säger att generaladvokatens kritik ”är ett genombrott för de medborgerliga rättigheterna i EU” och ”hoppas att det här ska bli första steget till ett stopp för massövervakning av medborgarna”. Andra debattörer säger att det finns en risk att lagen inte ens är förenlig med svenska grundlagar.

EU:s respons på kritik mot lagen

Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström är den som ansvarar för frågan om datalagen. Hennes invändning mot kritiken är att problemen man oroas för kan förhindras med det nya dataskyddsdirektiv som nyligen röstades igenom  i EU och att företag inte ska få spara uppgifter så länge som två år, utan kortare. Dessutom understryker hon att uppgifterna bara ska gå att hämta ut för att utreda allvarliga brott så som terrorism. Det handlar alltså om två lagar som ska balansera upp varandra.

 

Eftersom det nya datalagringsdirektivet lär vara satt i system i Sverige redan inom de närmaste två åren vet vi snart hur framgångsrikt det var.