Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

En integrerad EU-strategi för Arktis – Frågor och svar

Bryssel den 27 april 2016

Den höga representanten och EU-kommissionen presenterar ett integrerat svar på utmaningarna i Arktis.

1. Vad är den arktiska regionen?

Det finns olika definitioner av Arktis, men i det gemensamma meddelandet täcker begreppet ”arktiska regionen” området kring Nordpolen, norr om polcirkeln (latitud 66 grader, 32 minuter nord). Det omfattar Norra ishavet och de åtta arktiska staterna Kanada, Danmark (med Grönland och Färöarna), Finland, Island, Norge, Ryssland, Sverige och USA.

2. Varför är Arktis viktigt för EU?

EU har visserligen inte någon direkt kustlinje som gränsar till Norra ishavet, men unionen hör ändå intimt samman med Arktis. Vi är historiskt och ekonomiskt, handelsmässigt och geografiskt kopplade till Arktis och en rad EU-verksamheter, finansieringsprojekt, andra projekt och beslut har redan nu inflytande på den hållbara utvecklingen i regionen.

Mot bakgrund av klimatförändringen och en ökande mänsklig aktivitet i regionen krävs det ett omfattande arbete för att skydda det öppna havet i Arktis. Den hållbara förvaltningen av Norra ishavet utanför nationell jurisdiktion är ett globalt ansvar, och därför också unionens. Tre arktiska stater är även EU-länder: Danmark, Sverige och Finland. Dessutom har Europeiska unionen nära förbindelser med Island och Norge, som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, medan länder som Kanada och USA är strategiska partner för EU.

3. Hur ser miljösituationen ut i Arktis?

Arktis håller snabbt på att värmas upp. Enligt den femte utvärderingsrapporten från FN:s forskningspanel i klimatfrågor har permafrostens temperatur ökat i de flesta regioner sedan början av 1980-talet, och detta förväntas fortsätta i framtiden. Denna utveckling innebär ett starkt incitament för EU att intensifiera sina insatser för att bekämpa klimatförändringen och skydda miljön i regionen.

Eftersom uppvärmningen fortskrider kan isfria somrar komma att inträffa i Arktis redan inom tjugo till fyrtio år. De smältande havsisarna och offshoreteknikens snabba utveckling har redan medfört ökad mänsklig aktivitet i regionen, bland annat inom sjöfart, gruvdrift och kolväteutvinning.

4. Vilken internationell lagstiftning tar hand om Arktis?

Det finns en omfattande internationell lagstiftning som rör Arktis, bland annat följande:

  • FN:s havsrättskonvention (Unclos) som befäster nationers rätt att utöva jurisdiktion i de olika havsområdena. EU har undertecknat havsrättskonventionen.
  • Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) är en specialiserad byrå inom FN med ansvar för säkerhet och trygghet inom sjöfarten och för att förhindra att fartygen förorenar havet. Alla EU-länder är medlemmar i IMO. EU-kommissionen har observatörsstatus.
  • Arktiska rådet är ett internationellt och mellanstatligt forum som arbetar direkt med hållbar utveckling och miljöskydd i Arktis. Det grundades 1996 och hanterar inte gräns- eller resurstvister eller andra säkerhetsrelaterade frågor. EU har status av tillfällig observatör av Arktiska rådets arbete medan tre EU-länder (Danmark, Finland och Sverige) är medlemmar i rådet och sju EU-länder (Frankrike, Förenade kungariket, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien och Tyskland) har fast observatörsstatus.
  •  Barentsrådet (BEAC) är ett forum för mellanstatligt och interregionalt samarbete i Barentsregionen. EU-kommissionen är fullvärdig medlem.
  •  Den nordliga dimensionen är en gemensam politik som drivs av EU, Ryssland, Norge och Island. Den inleddes 1999 och är tänkt att skapa ramar som främjar dialog och konkret samarbete i frågor som ekonomi, kultur, miljö och transport.
  •  Ospar-konventionen har som mål att skydda havsmiljön och de marina ekosystemen från framväxande hot från föroreningar och maritim verksamhet i förening med klimatförändringar och en ökande mänsklig närvaro.

5. Hur bidrar EU till arbetet i Arktis?

EU:s intressen i Arktis rör många områden, bland annat – men inte enbart – miljö, energi, transport och fiske. Unionen är sedan länge aktiv i det arktiska samarbetet, inte minst inom den nordliga dimensionen som är en gemensam politik för Ryssland, Norge, Island, Finland och Sverige, och i Barentsrådet. EU har även under många år varit tillfällig observatör i Arktiska rådet och bidragit till rådets arbete.  

EU är en av de största bidragsgivarna till den arktiska forskningen: Sedan 2002 har 200 miljoner euro avsatts från EU-budgeten, och då har inte de enskilda medlemsländernas bidrag räknats med. I nyligen genomförda och pågående projekt har man tagit itu med en rad frågor i syfte att få fram en fullständig bild av Arktis i förändring: ett forskningstema rör till exempel hur klimatförändringen påverkar regionens ekosystem och viktiga ekonomiska sektorer. Andra projekt går ut på att studera utvecklingen vad gäller det arktiska havsistäcket och de arktiska glaciärerna och inlandsisarna, och vilka konsekvenser förlusten av dem får för havsnivån. Genom ett projekt där alla de arktiska länderna deltog tog man fram en harmoniserad bedömning av jordmånsförhållandena i regionen. Studien fick namnet the atlas of Northern Circumpolar Soils, och var den första i sitt slag. Slutligen har flera projekt handlat om att få fart på forskningsinfrastrukturen i regionen, bland annat genom att bygga vidare på Interact network som består av 70 markbaserade fältstationer spridda över hela regionen.

Den handelsflotta som kontrolleras av EU-länderna är en av världens största och EU-industrin har betydande erfarenhet på områdena sjöfart, skeppsbyggnad, satellitnavigering, sök- och räddningstjänster samt utveckling av hamninfrastruktur, en bransch som har avsevärd potential när det gäller att stödja tillväxt och utveckling samtidigt som man garanterar att de allra högsta miljökrav iakttas.

Vidare erbjuder EU betydande finansiering genom olika initiativ som riktar sig till ursprungsbefolkningar och lokalbefolkningar. Finansieringsprogrammen under 2007–2013 års medfinansieringsperiod uppgår till 1,14 miljarder euro, eller 1,98 miljarder euro om man räknar med medfinansieringen från EU-länderna. Över en miljard euro från de europeiska struktur- och investeringsfonderna kommer att investeras i området under perioden 2014–2020, bland annat i forskning och innovation, stöd till mindre företag och ren energi.

6. Varför lägger EU-kommissionen och den höga representanten fram detta meddelande nu?

Europaparlamentet och rådet uppmanade 2014 kommissionen och den höga representanten att utarbeta en integrerad strategi för frågor som rör Arktis och att utveckla en mer enhetlig ram för EU:s åtgärder och finansieringsprogram. Mot bakgrund av utvecklingen på plats framstår det tydligt att det krävs en mer omfattande reaktion från EU:s sida. Klimatförändringen i regionen går mycket snabbare och är mer genomgripande än vad som framgått av prognoserna. Med sin tredjeplats bland dem som släpper ut mest växthusgaser i världen är EU en ansvarstagande partner i arbetet med att hålla tillbaka denna utveckling.

Samtidigt är en hållbar utveckling både nödvändig och möjlig i den arktiska regionen. EU kan utan tvekan bidra till Arktis behov av ökad motståndskraft i socioekonomiskt hänseende, liksom vad gäller behoven på områdena vetenskap, forskning och innovation. EU har omfattande resurser, data och forskningskapacitet som kan användas för att få resultat och komma framåt i frågor som är av både regional och internationell betydelse. Det gemensamma meddelande som antogs idag fångar upp alla dessa punkter.

7. Vilka åtgärder föreslår ni?

Den integrerade politiken omfattar 39 åtgärder för att ytterligare utveckla EU:s strategi för Arktis tvärs över tre områden som är nära förbundna med varandra:

A.)  För att hantera klimatförändringen och slå vakt om miljön har

  • EU redan åtagit sig att minska växthusgaserna med 40 % till 2030 och 80 % till 2050, jämfört med 1990 års utsläppsnivåer. EU kommer att sträva efter ett internationellt genomförande av det klimatavtal som klubbades i Paris i december förra året. 20 % av EU-budgeten har redan avsatts för klimatanpassning och mildrande åtgärder.
  • EU är redo att arbeta med de arktiska staterna, deras lokalbefolkningar och ursprungssamhällen, och med berörda internationella forum för att utarbeta en långtgående agenda för anpassning till klimatförändringen för den arktiska regionen.
  • EU kommer också att bidra till internationella åtgärder för att begränsa sot- och metanutsläppen.
  • EU ska bibehålla nuvarande finansieringsnivåer för arktisk forskning inom programmet Horisont 2020 (i genomsnitt 200 miljoner euro per år). Omkring 20 miljoner euro har redan öronmärkts för 2016 och 2017 för projekt som rör observation, väder och klimatförändring på det norra halvklotet och minskande permafrost.
  • Tjugotvå av Europas ledande arktiska forskningsinstitut kommer att ta fram ett integrerat europeiskt polarforskningsprogram inom ramen för initiativet EU-PolarNet.
  • EU kommer att stödja transnationellt tillträde till forskningsinfrastruktur i Arktis (forskningsstationer, forskningsfartyg, satellitobservationer) och öppet tillträde till dataresurser. EU:s rymdprogram Copernicus kommer att stödja internationell forskning om klimatförändring i Arktis.
  • En rad internationella miljöavtal som FN:s konvention om biologisk mångfald är högst relevanta för Arktis, men är fortfarande långt ifrån genomförda av signatärerna. EU kommer att arbeta för att uppmuntra genomförandet.
  • De föroreningar och tungmetaller som för närvarande finns i Arktis näringsväv och förorenar denna bör fasas ut från och med nu och fram till 2020.
  • Som ett led i arbetet för en hållbar förvaltning av Norra ishavet stöder EU utvecklingen av ett nät av marina skyddsområden i Arktis. EU är mån om att utarbeta ett internationellt avtal som kan förhindra oreglerat fiske i centrala Norra ishavet. I ett längre perspektiv är det nödvändigt att de marina biologiska resurserna förvaltas antingen av en regional fiskeriförvaltningsorganisation eller genom ett avtal.

B.)  För en hållbar utveckling i regionen:

  • Den europeiska delen av Arktis lider av underinvestering samtidigt som flera av EU:s finansieringsinstrument och -tjänster står redo att stödja innovation, infrastrukturutveckling bl.a. i form av förbättrade transportförbindelser, och företag (t.ex. genom investeringsplanen för Europa, Ten-T, Innovfin-programmet och European Enterprise Network). Kommissionen kommer att göra ansträngningar för att öka samordningen mellan de EU-finansieringsprogram som är relevanta för Arktis, kartlägga prioriterade områden för nyckelinvesteringar och forskning samt underlätta kapacitetsuppbyggnad för aktörerna för att skapa maximalt finansiellt stöd för regionen.  
  • EU:s rymdprogram och målinriktade forskningsprojekt ska bidra till den marina säkerheten i området genom bevakning och övervakning av fartygstrafiken och hur isarna rör sig (Copernicus) och genom att tillhandahålla satellitnavigeringstjänster (Galileo).

C.)  Internationellt samarbete:

  • EU kommer att fortsätta att ta aktiv del i de internationella forumen i regionen, som Arktiska rådet, Barentsrådet och den nordliga dimensionen.
  • EU kommer att samarbeta med alla sina arktiska partner, och då inte enbart med de tredjeländer som har territorium i Arktis utan även med länder med ökade arktiska intressen som Kina, Indien och Japan. Samarbetet kan till exempel röra sig om vetenskap och forskning.
  • Eftersom EU:s politik har ett direkt inflytande på regionen kommer EU även fortsättningsvis att samarbeta med Arktis ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen för att se till att deras rättigheter tas tillvara och att deras synpunkter avspeglas i den pågående utvecklingen av EU-strategier.

8. Vad händer nu?

För att garantera konsekvens, effektivitet och kontinuitet i EU:s politik för Arktis uppmanas nu EU-rådet (dvs. medlemsstaterna) och Europaparlamentet att ge sina synpunkter på det gemensamma meddelandet.

 

Mer information

http://eeas.europa.eu/arctic_region/index_en.htm

http://ec.europa.eu/maritimeaffairs/policy/sea_basins/arctic_ocean/index_en.htm

MEMO/16/1540

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar