Sälja tjänster
Uppdaterat 05/2011
-
Europeiska unionen
-
Belgien
enfrnl
-
Bulgarien
bgen
-
Cypern
elen
-
Danmark
daen
-
Estland
enet
-
Finland
enfi
-
Frankrike
enfr
-
Grekland
elen
-
Irland
en
-
Italien
enit
-
Lettland
enlv
-
Litauen
enlt
-
Luxemburg
enfr
-
Malta
en
-
Nederländerna
ennl
-
Norge
enno
-
Österrike
deen
-
Polen
enpl
-
Portugal
enpt
-
Rumänien
enro
-
Slovakien
ensk
-
Slovenien
ensl
-
Spanien
enes
-
Storbritannien
en
-
Sverige
ensv
-
Tjeckien
csen
-
Tyskland
deen
-
Ungern
enhu
Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster är två grundläggande principer för EU:s inre marknad för tjänster. Enligt dessa principer har företagare i EU rätt att starta verksamhet i vilket EU-land som helst eller på tillfällig basis tillhandahålla tjänster i andra EU-länder utan att starta en verksamhet där, till exempel via internet eller genom att åka fram och tillbaka över gränserna.
-
Etableringsfrihet (EUF-fördraget: artikel 49 och framåt)






















[842 KB] -
Frihet att tillhandahålla tjänster (EUF-fördraget: artikel 56 och framåt)






















[842 KB] -
Grundläggande principer för EU:s inre marknad för tjänster
- Starta nytt företag
Tjänstedirektivet
De administrativa förfaranden som företagare ställs inför när de vill utnyttja eller erbjuda tjänster i andra EU-länder är fortfarande komplicerade, långdragna och juridiskt osäkra. EU:s tjänstedirektiv ska nu ge företagen tydligare och enklare regler. Alla EU-länder skulle genomföra direktivet senast 2009.
Direktivet ska göra det lättare för företagare att starta en tjänsteverksamhet och tillhandahålla tjänster över gränserna. Dessutom stärks tjänstemottagarnas rättigheter.
Starta ett företag
Alla EU-länder har tvingats förenkla sina förfaranden och formaliteter i fråga om tjänsteverksamhet. De har inrättat gemensamma kontaktpunkter, e-förvaltningsportaler, där företagen kan få relevant information och klara av alla administrativa formaliteter på nätet.
EU-länderna måste också avskaffa onödiga eller oproportionerliga tillståndsförfaranden, diskriminerande krav som grundar sig på nationalitet eller bosättningsort samt restriktiva krav (till exempel krav på att företagen ska genomföra marknadsstudier för att bevisa för myndigheterna att det finns en efterfrågan på deras tjänster).
Sälja tjänster över gränserna
I tjänstedirektivet fastslås principen om frihet att tillhandahålla tjänster. Principen innebär att EU-länderna inte får införa diskriminerande, onödiga eller oproportionerliga nationella krav på utländska tjänsteleverantörer, till exempel krav på att skaffa tillstånd eller skapa en viss sorts infrastruktur.
Vissa krav får fortfarande ställas under mycket specifika omständigheter om det behövs för att främja eller skydda den allmänna ordningen, folkhälsan och miljön. Det finns dessutom vissa allmänna undantag från friheten att tillhandahålla tjänster, bland annat när det gäller utstationering av personal och ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer.
Företagarna ska kunna få information om gällande krav och klara av alla nödvändiga formaliteter hos de gemensamma kontaktpunkterna.
Tjänstemottagarnas rättigheter
Genom direktivet stärks även tjänstemottagarnas rättigheter. Konsumenter och företag ska kunna köpa tjänster från leverantörer i andra EU-länder utan förhandstillstånd och diskriminerande krav som grundas på mottagarens nationalitet eller bosättningsort.
De nationella myndigheterna är skyldiga att erbjuda hjälp och allmän information om konsumenters rättigheter och tvistlösning.
Tjänster som omfattas av direktivet
Tjänstedirektivet gäller bland annat för följande tjänster:
- De flesta reglerade yrken (t.ex. juridiska rådgivare och skatterådgivare, arkitekter, ingenjörer, revisorer och lantmätare)
- Byggverksamhet
- Hantverkare
- Företagsinriktade tjänster (t.ex. fastighetsservice, konsulttjänster inom ledning och förvaltning, anordnande av evenemang, inkassoverksamhet, reklam och rekrytering)
- Distribution, bland annat detalj- och grossisthandel med varor och tjänster
- Tjänster inom turism (t.ex. resebyråverksamhet)
- Fritidsanläggningar (t.ex. tjänster som erbjuds av idrottsanläggningar och nöjesparker)
- Tjänster inom installation och underhåll av utrustning
- Informationstjänster (t.ex. webbportaler, nyhetsbyråer, utgivningsverksamhet och datorprogrammering)
- Tjänster inom hotell, restaurang och catering
- Utbildning
- Uthyrning och leasing, inklusive biluthyrning
- Fastighetsmäkleri
- Certifierings- och provningstjänster
- Hushållsnära tjänster (t.ex. städning, barnpassning och trädgårdsarbete)
Tjänstedirektivet gäller inte för följande tjänster:
- Verksamheter som i stor utsträckning regleras av EU: finansiella tjänster, elektronisk kommunikation och transporttjänster
- Hälso- och sjukvård, bemanningsföretag, privata säkerhetstjänster, audiovisuella tjänster, spelverksamhet, vissa samhällstjänster samt tjänster som tillhandahålls av officiellt tillsatta notarier och utmätningsmän
Nationella bestämmelser om de tjänster som inte omfattas av tjänstedirektivet måste uppfylla EU:s övriga regler, i synnerhet de som gäller etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster, som också fastställs i EUF-fördraget.
Se även lagstiftningen om detta i:
-
Belgien
enfrnl
-
Bulgarien
bgen
-
Cypern
elen
-
Danmark
daen
-
Estland
enet
-
Finland
enfi
-
Frankrike
enfr
-
Grekland
elen
-
Irland
en
-
Italien
enit
-
Lettland
enlv
-
Litauen
enlt
-
Luxemburg
enfr
-
Malta
en
-
Nederländerna
ennl
-
Norge
enno
-
Österrike
deen
-
Polen
enpl
-
Portugal
enpt
-
Rumänien
enro
-
Slovakien
ensk
-
Slovenien
ensl
-
Spanien
enes
-
Storbritannien
en
-
Sverige
ensv
-
Tjeckien
csen
-
Tyskland
deen
-
Ungern
enhu





