Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP

Med anledning av undertecknandet av Lissabonfördraget håller vi på att uppdatera ordlistan.

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har införts och styrs med stöd av avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen (EU). Den ersätter det europeiska politiska samarbetet och ger en framtida ram för en gemensam försvarspolitik som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar.

Målsättningarna för GUSP, unionens andra pelare, fastställs i artikel 11 i EU-fördraget och förverkligas genom särskilda rättsliga instrument (gemensamma åtgärder, gemensamma ståndpunkter) som antas enhälligt av rådet. Efter det att Amsterdamfördraget trädde i kraft (1999) kan unionen använda sig av ett nytt instrument: den gemensamma strategin. Genom Amsterdamfördraget infördes även möjligheten att på vissa villkor fatta beslut med kvalificerad majoritet. Sedan Amsterdamfördraget undertecknades utvecklas området för GUSP således vid praktiskt taget varje möte i Europeiska rådet.

Genom Nicefördraget (2001) infördes möjligheten att på vissa villkor upprätta ett närmare samarbete inom GUSP för att genomföra en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt. Detta närmare samarbete får inte röra frågor som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

Se också:

• COREU (CORrespondance EUropéenne)
• Europeiska unionens pelare
• Gemensam förklaring (GUSP)
• Gemensam institutionell ram
• Gemensam strategi (GUSP)
• Gemensam ståndpunkt (GUSP)
• Gemensam åtgärd (GUSP)
• Konstruktiv röstnedläggelse
• NATO, Atlantpaktsorganisationen
• Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, KUSP
• Västeuropeiska unionen, VEU