DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >
Arkiv Arkiv Arkiv Arkiv
EU:s beslutsförfaranden
Lagstiftnings- och budgetförfarandena
Konventets förslag går ut på att förenkla lagstiftnings- och budgetförfarandena.
Av de fyra nuvarande lagstiftningsförfarandena bibehålls bara medbeslutandeförfarandet.
Att detta förfarande införs allmänt och i utkastet till konstitution kallas det vanliga
lagstiftningsförfarandet är den mest intressanta nyheten i utkastet. Ett särskilt
lagstiftningsförfarande föreskrivs också, men med en övergångsklausul som ger Europeiska
rådet möjlighet att besluta att det vanliga lagstiftningsförfarandet ska tillämpas.
I fråga om budgetförfarandet föreskrivs i utkastet till konstitution att budgeten ska antas av Europaparlamentet och ministerrådet enligt ett enklare förfarande än det nuvarande, vilket förstärker parlamentets rättigheter. Dessutom ska den fleråriga finansieringsramen i fortsättningen fastställas av ministerrådet.
Konventet föreslår att unionens lagstiftningsförfaranden ska förenklas.
Samarbetsförfarandet, samrådsförfarandet och samtyckesförfarandet förs samman
under beteckningen "särskilt lagstiftningsförfarande". Det enda förfarande som bibehålls
är medbeslutandeförfarandet.
Införandet av det "vanliga lagstiftningsförfarandet" (artiklarna I-33 och III-302)
som är utformat efter modell av det nuvarande s.k. medbeslutandeförfarandet har gjort
parlamentet till en verklig medlagstiftare tillsammans med ministerrådet.
Europeiska lagar och ramlagar ska antas gemensamt av parlamentet och ministerrådet
på förslag av kommissionen i enlighet med det vanliga lagstiftningsförfarandet, som
beskrivs i artikel III-302. Detta leder till en förenkling av bestämmelserna, som
i det nuvarande fördraget föreskriver medbeslutande: hänvisningarna till kommissionens
förslag och till medbeslutandeförfarandet ersätts av att lagen eller ramlagen anges.
Konventet föreslår att tillämpningen av det vanliga lagstiftningsförfarandet
ska utsträckas till ett stort antal artiklar och på så sätt ge parlamentet utökade
beslutsbefogenheter. Denna utsträckning av medbeslutandeförfarandet går för övrigt
hand i hand med
utvidgningen av beslut med kvalificerad majoritet
till ett tjugotal bestämmelser, vilket också kommer att underlätta beslutsfattandet.
I artikel I-33 preciseras att en del lagar i särskilda fall ska antas av rådet ensamt eller mera sällan av Europaparlamentet ensamt och inte längre av de båda institutionerna gemensamt. Detta särskilda lagstiftningsförfarande berör fortfarande ett stort antal rättsliga grunder och täcker motsvarigheterna till det gamla samrådsförfarandet och samtyckesförfarandet. Enligt artikel I-24 som föreskriver en övergångsklausul får Europeiska rådet (efter att ha hört Europaparlamentet och informerat de nationella parlamenten) enhälligt besluta att det vanliga lagstiftningsförfarandet ska tillämpas för alla de rättsliga grunder som föreskriver att rådet ska anta lagar eller ramlagar.
Förfarandet och tidsplanen för när budgeten fastställs och antas ändras i artikel
III-310 i konstitutionen. Parlamentets befogenheter ökar eftersom budgetförfarandet
i fortsättningen liknar det vanliga lagstiftningsförfarandet, men med möjligheten
för parlamentet att fatta det slutliga beslutet genom en majoritet av sina ledamöter
och tre femtedelar av de avgivna rösterna. Parlamentet har alltså sista ordet i alla
budgetfrågor.
Vidare har den gamla åtskillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska
utgifter avskaffats, vilket innebär att parlamentets inflytande har utsträckts till
hela budgeten. Tidigare var det bara de icke-obligatoriska utgifterna som i sista
hand kunde beslutas av parlamentet. För att kompensera för de tänkbara effekterna
av att åtskillnaden mellan dessa två utgiftskategorier avskaffas uppmanas institutionerna
i artikel III-319 att se till att det finns finansiella medel tillgängliga för att
unionen ska kunna fullgöra sina rättsliga förpliktelser gentemot tredje man.
Den sista nyheten i budgetförfarandet rör den utvärderingsrapport (artikel III-314)
som kommissionen varje år ska överlämna till Europaparlamentet och ministerrådet.
Rapporten ska i samband med förfarandet för ansvarsbefrielse göra det möjligt att
bedöma hur budgeten genomförts i förhållande till de fastställda målen.
I artikel I-54 i konstitutionen regelfästs hur tillämpningsbestämmelserna för budgetplanerna ska utformas och fastställas, vilket för närvarande sker inom ramen för ett interinstitutionellt avtal. Fastställandet av den fleråriga finansieringsramen (som bestämmer anslagstaken för varje utgiftskategori i enlighet med artikel III-308) ska i fortsättningen åligga ministerrådet, som ska fatta beslut efter Europaparlamentets godkännande. Budgeten ska hålla sig inom den fleråriga finansieringsramen.
Vidare ska gemenskapsbudgeten fortfarande följa de klassiska budgetprinciperna (artikel I-52), dvs. budgeten ska vara odelbar, årlig och balanserad. När det gäller egna medel (artikel I-53) planeras ingen ändring. Kommissionen behåller ansvaret för att lägga fram förslaget till unionens årliga budget och att genomföra den i samarbete med medlemsstaterna och under parlamentets och revisionsrättens kontroll.
| Artiklar | Ämne | Anmärkningar |
|---|---|---|
| Artikel I-24.4 | Övergångsklausulen | Nya bestämmelser |
| Artikel I-33 | Det vanliga lagstiftningsförfarandet och det särskilda lagstiftningsförfarandet | Nya bestämmelser |
| Artikel I-54 | Den fleråriga finansieringsramen | Nya bestämmelser |
| Artikel III-302 och III-308 | Det vanliga lagstiftningsförfarandet | Nya bestämmelser |
| Artikel III-309 till III-319 | Budgetförfarandet | - |
[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]
Temasidorna förpliktar inte Europeiska kommissionen rättsligt, har inte anspråk på att vara uttömmande och innehåller inte någon tolkning av konventets text.
