Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
Resultaten av Europeiska konventet Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > Grundläggande principer för EU

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

Arkiv   Arkiv   Arkiv   Arkiv

Grundläggande principer för EU


Rättsakter


Inledning
Klassificering av rättsakter
Delegering av lagstiftning och genomförandeakter
Särskilda bestämmelser
Översiktstabell

INLEDNING

Förenklingen av de instrument som unionen kan använda sig av när den behöver agera var en central punkt i Laekenförklaringen, som fastställde konventets mandat. Tack vare konventets arbete har det blivit möjligt att uppfylla dessa förväntningar genom att rensa i det befintliga systemet. Akterna ska i fortsättningen begränsas till sex instrument (lag, ramlag, förordning, beslut, rekommendation och yttrande), jämfört med ett drygt femtontal för närvarande (fem grundläggande akter och många "otypiska akter", vilket gör det svårt att förstå helheten).

I artikel I-32 räknas de sex nya rättsakterna upp, och man gör skillnad mellan rättsakter och akter som inte är rättsakter, vilket inte är fallet i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).

När det gäller genomförandeakter förstärks kommissionens roll genom att den får genomförandebefogenheter. Men medlemsstaterna får också större möjligheter att kontrollera hur denna befogenhet utövas. Kommissionen får också, fortfarande när det gäller genomförandebefogenheterna, officiellt den ledande rollen när det gäller att delegera lagstiftning.

Bestämmelserna om unionsakternas undertecknande, offentliggörande och ikraftträdande är desamma som i EG-fördraget (artikel I-38). Artikel I-37 ser också ut som motsvarande bestämmelser i de nuvarande fördragen när det gäller motiveringen av rättsakter och institutionernas frihet att välja vilken typ av akt de antar, om detta inte föreskrivs specifikt i texterna.

De akter som rör andra och tredje pelaren, slutligen, kommer att försvinna samtidigt med den pelarstruktur som är anledningen till att de finns. Bara de sex typer av akter som nämns ovan kommer att kunna användas, även när det gäller dessa särskilda frågor.

[ Till sidans början ]

KLASSIFICERING AV RÄTTSAKTER

I artikel I-32 görs en åtskillnad mellan rättsakter och akter som inte är rättsakter. Varje kategori behandlas i en särskild artikel: i artikel I-33 behandlas rättsakter och i artikel I-34 behandlas akter som inte är rättsakter.

Det finns två typer av rättsakter: lagar och ramlagar. Artikel 249 i EG-fördraget innehåller en uppräkning av nuvarande de fem grundläggande akterna (direktiv, förordning, beslut, rekommendation och yttrande) och deras verkningar. Man kan dra paralleller mellan dessa akter och de nya benämningarna. Definitionen av europeisk lag motsvarar sålunda den nuvarande definitionen av förordning. Precis som förordningen är den europeiska lagen direkt tillämplig i alla medlemsstater och behöver inte införlivas i nationell rätt. Definitionen av ramlag motsvarar definitionen av direktiv. Den fastställer de resultat som ska uppnås men överlåter åt medlemsstaterna att besluta vilka åtgärder som ska vidtas för att nå dessa mål inom en fastställd tid. I artikel I-33 beskrivs hur lagar och ramlagar ska antas: i de flesta fall sker detta genom det vanliga lagstiftningsförfarandet.

Det finns fyra akter som inte är rättsakter: förordningar, beslut, rekommendationer och yttranden. I konventets utkast är förordningen en akt som inte är en rättsakt, har allmän räckvidd och används för genomförandet av rättsakter och vissa särskilda bestämmelser i konstitutionen. Förordningar kan också ha formen av delegerade förordningar eller genomförandeförordningar. Beslut är enligt den nya definitionen både sådana beslut som är riktade till särskilda mottagare och generella beslut, vilket inte är fallet nu, eftersom ett beslut bara är bindande för dem det riktar sig till. Rekommendationer får idag i allmänhet endast utfärdas av kommissionen, men den befogenheten utsträcks i konventets utkast även till rådet (artikel I-34).

[ Till sidans början ]

DELEGERING AV LAGSTIFTNING OCH GENOMFÖRANDEAKTER

I utkastet till konstitutionellt fördrag föreslås att de genomförandebefogenheter som för närvarande fastställs i artikel 202 i EG-fördraget delas upp i delegerade förordningar (artikel I-35) och genomförandeakter i egentlig mening (artikel I-36).

Kommissionen blir ensam ansvarig för att anta delegerade förordningar som ska komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av en lag eller en ramlag (i artikel I-35 klargörs att "de väsentliga delarna av ett område" inte får delegeras). Fastställandet av de mer tekniska aspekterna kan alltså delegeras till kommissionen på de tillämpningsvillkor som fastställs i lagar eller ramlagar (delegeringens innehåll, omfattning och varaktighet). Vidare får delegeringen endast genomföras under kontroll av de två grenarna av lagstiftningsmakten. Det betyder att parlamentet eller rådet kan besluta att återkalla delegeringen och att delegeringen endast får träda i kraft om de inte gjort några invändningar.

I artikel 36, som ägnas åt genomförandeakter i egentlig mening, påpekas att det normalt är medlemsstaterna som ska genomföra unionens bindande rättsakter. Om det utifrån subsidiaritetsprincipen är motiverat unionen ingriper får kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i särskilda, vederbörligen motiverade fall. Det är i princip kommissionen som ska anta genomförandeakter. I artikel 202 i EG-fördraget föreskrivs ju att rådet, som har den verkställande makten, ska överlåta denna till kommissionen. Unionens genomförandeakter ska utformas som europeiska genomförandeförordningar eller europeiska genomförandebeslut.

Eftersom kommissionen utövar en befogenhet som i princip tillkommer medlemsstaterna är det logiskt att den bistås av kommittéer med företrädare för medlemsstaterna, som har till uppgift att yttra sig över kommissionens förslag till genomförandeåtgärder. Detta kontrollsystem brukar kallas "kommittéförfarandet".

I artikel I-36 föreskrivs att de allmänna reglerna för kommittéförfarandet ska fastställas i lag, och inte längre enbart av rådet som nu är fallet. Enligt formuleringen i samma artikel kommer dessa regler för övrigt att vara regler och principer för hur medlemsstaterna ska utöva sin kontroll, vilket skulle kunna betyda att Europaparlamentets inflytande inskränks. Europaparlamentet fick ju en betydande rätt att ingripa genom det nya beslut om kommittéförfarandet som antogs i juni 1999.

[ Till sidans början ]

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER (GUSP, ESFP OCH RIF)

I de nuvarande fördragen kan rättsakter som inte är gemenskapsrättsakter antas för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), och politiken för frihet, säkerhet och rättvisa (RIF), dvs. inom andra och tredje pelaren, som hör hemma i det mellanstatliga samarbetet och inte i gemenskapspolitiken. I artikel 13 i Fördraget om Europeiska unionen sägs det i fråga om GUSP att rådet ska rekommendera Europeiska rådet gemensamma strategier och genomföra dem, särskilt genom att besluta om gemensamma åtgärder och gemensamma ståndpunkter. I artikel 34 i EU-fördraget anges vilka rättsakter rådet kan anta när det gäller RIF. Det handlar om gemensamma ståndpunkter, beslut och rambeslut samt konventioner.

Eftersom konventet föreslår att pelarstrukturen ska avskaffas kommer också dessa rättsakter att avskaffas. I fråga om GUSP, ESFP och RIF kommer de akter som används i fortsättningen att vara de gemenskapsrättsliga akter som anges i det nya systemet (artikel I-32). I artikel I-39 bekräftas att europeiska beslut kan användas på GUSP-området och att "europeiska lagar och ramlagar ska undantas". Också när det gäller ESFP ska enligt artikel I-40 endast europeiska beslut användas. När det gäller RIF ska de gamla akterna avskaffas och ersättas av lagar och ramlagar (artikel I-41).

[ Till sidans början ]

ÖVERSIKTSTABELL

Artiklar Ämne Anmärkningar
I-32 Unionens rättsakter (nytt system) Nya bestämmelser
I-33 Rättsakter Betydande ändringar
I-34 Akter som inte är rättsakter
I-35 Delegerade förordningar -
I-36 Genomförandeakter
I-39 Särskilda bestämmelser för GUSP Betydande ändringar
I-40 Särskilda bestämmelser för ESFP
I-41 Särskilda bestämmelser för RIF

[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Temasidorna förpliktar inte Europeiska kommissionen rättsligt, har inte anspråk på att vara uttömmande och innehåller inte någon tolkning av konventets text.


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan