Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
Resultaten av Europeiska konventet Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > EU:s politik

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

Arkiv   Arkiv   Arkiv   Arkiv

EU:s politik


Rättsliga och inrikes frågor


Inledning
Gränser, asyl och invandring
Civilrättsligt samarbete
Straffrättsligt samarbete
Polissamarbete
Bekämpning av bedrägeri
Icke-diskriminering, medborgarskap och fri rörlighet för personer
Översiktstabell

INLEDNING

I utkastet till konstitutionellt fördrag föreslås mycket viktiga förändringar när det gäller rättsliga och inrikes frågor, framför allt att den tredje pelaren ska avskaffas och att gemenskapsmetoden i stort sett ska tillämpas generellt.

Den allmänna definitionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa återfinns i artiklarna I-41 och III-158 i utkastet. I artikel I-41 anges unionens verksamhetsområden i detta sammanhang, dvs. det operativa samarbetet (som är specifikt för området rättsliga och inrikes frågor) och lagstiftningsområdet.

I artikel III-158 hänvisas till följande principer:

Mot bakgrund av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Tammerfors ansågs det dessutom lämpligt att lägga till en hänvisning om att få sin sak prövad i domstol, bland annat på det civilrättsliga området.

De nationella parlamentens roll fastställs i artiklarna I-41 och III-160. I det nuvarande systemet medverkar de nationella parlamenten i antagandet av tillämpliga normer genom den nationella ratificeringen av konventionerna. Eftersom detta instrument inte kommer att ingå i konstitutionen har konventsledamöterna föreslagit tre åtgärder som gör att parlamenten även fortsättningsvis kan spela en viktig roll när det gäller att kontrollera genomförandet av politiken:

  1. Användningen av "mekanismen för tidig varning" när det gäller subsidiariteten,
  2. Delaktighet i den politiska kontrollen av Europol och i utvärderingen av Eurojusts verksamhet, vilket är en nyhet,
  3. Deltagande i systemen för ömsesidig utvärdering ("expertgranskning") som genomförs i samarbete med kommissionen .

Denna sista bestämmelse (artikel III-161) innebär att ett system ska tillämpas som redan genomförts framgångsrikt de senaste åren. Det betyder att de polisiära och rättsliga myndigheterna kan följa det konkreta genomförandet av unionens politik på operativ nivå, och samtidigt främja det ömsesidiga erkännandet mellan medlemsstaterna.

De nationella parlamenten kommer i framtiden alltid att hållas informerade om arbetet inom den kommitté som kallas "36", efter numret på den artikel i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) där den inrättades. I artikel III-162 anges att kommittén ska slås samman med de olika grupper som finns inom rådet och att dess nuvarande uppdrag ska omdefinieras: den har i dag i uppgift att bidra till att förbereda arbetet inom rådet när det gäller polissamarbete och rättsligt samarbete, medan den nya ständiga kommittén snarare kommer att inrikta sitt arbete på att samordna det operativa samarbetet mellan de behöriga myndigheterna på polis- och säkerhetsområdet.

Det administrativa (icke operativa) samarbetet mellan de behöriga myndigheterna garanteras genom artikel III-164, som inte medför några förändringar av bestämmelserna i den nuvarande artikel 66 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget), utom när det gäller lagstiftningsförfarandet.

När det gäller EG-domstolens behörighet på området rättsliga och inrikes frågor avskaffas genom utkastet de begränsningar och undantag som anges i artikel 68 i EG-fördraget och artikel 35 i EU-fördraget, vilket gör att domstolen kan besluta om medlemsstaternas förseelser på detta område. Undantagen rörande kontroll av polisiära åtgärders giltighet och proportionalitet, upprätthållande av allmän ordning och skydd av den inre säkerheten, vilka anges i artikel 35.5 i EU-fördraget, bekräftas emellertid i artikel III-283.

[ Till sidans början ]

GRÄNSER, ASYL OCH INVANDRING

I utkastet till konstitution blir politiken för kontroll av gränserna liksom asyl- och invandringspolitiken gemensamma politikområden, i enlighet med stats- och regeringschefernas beslut vid Europeiska rådets möte i Tammerfors 1999.

I utkastet till konstitution anges att detta område ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning även i finansiellt avseende, (artikel III-169), vilket en majoritet av konventets ledamöter önskat, särskilt ledamöterna från de nya medlemsstaterna. Som jämförelse anges i avdelning IV i EG-fördraget principen om "fördelning av bördan" endast för mottagande av flyktingar och tvångsförflyttade personer vid massiv tillströmning.

När det gäller förfarandena får kommissionen hädanefter monopol på initiativrätten på lagstiftningsområdet (vilket redan fastställdes i Amsterdamfördraget och gäller från och med den 1 maj 2004). I utkastet till konstitution avskaffas villkoret - i artikel 67 i EG-fördraget - som innebär att kommissionen är skyldig att pröva varje begäran från en medlemsstat.

Samtliga åtgärder antas genom lagar eller ramlagar och genom det vanliga lagstiftningsförfarandet , utom vid brådskande åtgärder vid plötslig tillströmning då man endast hör parlamentet. Tillämpningen av kvalificerad majoritet utvidgas till samtliga områden inom denna politik, vilket innebär en ny utveckling jämfört med ändringarna i förfarandet som infördes genom Nicefördraget. EG-domstolen utövar en total och fullständig kontroll över domstolarna, vilket betyder att undantagen i artikel 68 i EG-fördraget avskaffas.

I motsats till EG-fördraget upprättas i det nya utkastet principer som ska följas för varje politik inom detta område.

Personkontroll vid gränserna

Artikel 62 i EG-fördraget ersätts av artikel III-166. Följande två huvudsakliga förändringar bör understrykas:

Asyl

Eftersom begreppet miniminormer avskaffats föreskrivs i artikel III-167 i utkastet till konstitution att "unionen skall fastställa en gemensam politik avseende asyl" som för medborgare från tredje land innefattar

När det gäller personer som tvångsförflyttats i samband med massiv tillströmning erkänner inte unionen en enhetlig status utan bara möjligheten att upprätta ett gemensamt system för tillfälligt skydd, med iakttagande av reglerna i Genèvekonventionen.

Betydelsen av asylpolitikens yttre dimension framgår av bestämmelsen som gör det möjligt att anta åtgärder om partnerskap och samarbete med tredje land, för att hantera flödet av personer som söker asyl eller ett subsidiärt eller tillfälligt skydd.

Invandring

Den gemensamma invandringspolitiken (artikel III-168) omfattar effektiv förvaltning av migrationsströmmarna, en rättvis behandling av medborgare i tredje land som är lagligen bosatta i medlemsstaterna samt förebyggande och bekämpning av illegal invandring och människohandel (särskilt handel med kvinnor och barn).

Konventet stadfäster den utveckling som inletts genom Amsterdamfördraget, genom att nämna en bestämmelse som ger unionen uttryckliga befogenheter när det gäller att ingå avtal med syftet att medborgare i tredje land som vistas utan tillstånd ska återtas i sina ursprungsländer.
De viktigaste nyheterna gäller medborgare med uppehållstillstånd eftersom unionen hädanefter kan tillföra de nationella integrationsansträngningarna ett mervärde genom att anta uppmuntrande och stödjande åtgärder, med undantag av all harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning (som vid förebyggande av brott).

Artikel III-168 utgör dessutom den rättsliga grunden för att fastställa rättigheterna för medborgare från tredje land. Medlemsstaterna behåller i praktiken sin befogenhet att fastställa hur många tredjelandsmedborgare som får beviljas inresa till deras territorium för att där söka sysselsättning. Även om denna punkt inte påverkar vare sig tillträdet till arbetsmarknaden för medborgare som redan är bosatta i en medlemsstat eller inresor av andra skäl (bland annat familjeåterförening eller studier) är den särskilt viktig eftersom den förhindrar att det på gemenskapsnivå fastställs kvoter för beviljande av inresa av sysselsättningsskäl.

Inga förändringar har slutligen gjorts när det gäller kampen mot illegal invandring och straffrättsliga åtgärder som redan återfinns i artikel 63 i fördraget.

[ Till sidans början ]

CIVILRÄTTSLIGT SAMARBETE

Liksom i artikel 65 i det nuvarande EG-fördraget begränsas det civilrättsliga samarbetet till åtgärder med gränsöverskridande följder, men samtidigt avskaffas följande villkor: "i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl".

Principen om ömsesidigt erkännande av domar har för övrigt skrivits in i utkastet till konstitution. Omnämnandet av "bestämmelser om tillnärmning" är också mycket viktigt eftersom förteckningen över områden där unionen kan anta sådana åtgärder har utvidgats och nu innefattar goda möjligheter att få sin sak prövad i domstol, utveckling av alternativa metoder för att lösa tvister och stöd till att utbilda personal på det rättsliga området.

Såsom beslutats genom Nicefördraget kommer samtliga lagstiftningsåtgärder att omfattas av förfarandet med omröstning med kvalificerad majoritet och medbeslutande, med undantag av de aspekter av familjerätten som har en gränsöverskridande inverkan och för vilka enhällighet bibehålls.

Konventet ansåg det emellertid nödvändigt att i artikel III-170 lägga till en punkt som gör att ministerrådet får fatta beslut enhälligt om att det vanliga lagstiftningsförfarandet ska tillämpas på vissa aspekter av familjerätten. Denna klausul skulle göra det möjligt att undvika en ändring av konstitutionen.

[ Till sidans början ]

STRAFFRÄTTSLIGT SAMARBETE

Till följd av att den tredje pelaren avskaffas försvinner den stora mängd handlingar som för närvarande används (gemensamma ståndpunkter, beslut, rambeslut, avtal) och ersätts av lagar och ramlagar som antas genom det vanliga lagstiftningsförfarandet (medbeslutande av parlamentet och ministerrådet och kontroll av EG-domstolen).

Kvalificerad majoritet blir regel, utom när det gäller tillnärmning av straffrätten för brott som inte tas upp i förteckningen i artikel III-172, eftersom rådets beslut syftar till att utvidga tillämpningsområdet för bestämmelserna i konstitutionen och den europeiska åklagarmyndigheten. Initiativrätten på lagstiftningsområdet delas även fortsättningsvis mellan kommissionen och medlemsstaterna, men konventet inrättar en "beslutsförhet" för att lämna initiativ (en fjärdedel av medlemsstaterna, dvs. 7 länder i unionen som utvidgats till 25 medlemmar), trots att det i artikel 34 i EU-fördraget föreskrivs att varje stat kan utöva sin initiativrätt. Denna ändring gör att man kan hoppas på en minskning av antalet initiativ från medlemsstaterna vilka ofta inte är av något verkligt intresse på EU-nivå.

Grundläggande principer, straffrättsligt förfarande och materiell straffrätt

I likhet med det civilrättsliga samarbetet är principen om ömsesidigt erkännande av domar på det straffrättsliga området förankrat i konstitutionen, i enlighet med det politiska godkännandet i Tammerfors. Principen blir hörnstenen i det straffrättsliga samarbetet och bidrar på så sätt till att främja det ömsesidiga förtroendet mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna (i enlighet med artikel I-41 i utkastet till konstitution).

Samarbetet innefattar också tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning, tack vare att minimiregler antagits inom följande områden:

Straffrättsligt förfarande. I utkastet till konstitution fastställs genom artikel III-171 följande tre områden för ingripande:

Materiell straffrätt. I artikel III-172 anges att unionen kan fastställa straff och påföljder enligt en förteckning över allvarliga och gränsöverskridande brott som omfattar följande tio områden: terrorism, olaglig narkotikahandel, organiserad brottslighet (där artikel 31e i EU-fördraget redan föreskriver att minimiregler bör antas), människohandel, sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn, olaglig handel med vapen, penningtvätt, korruption, förfalskning av betalningsmedel och IT-brottslighet.

Precis som när det gäller de särskilda beståndsdelarna i det straffrättsliga förfarandet är denna förteckning inte fullständig: Ministerrådet kan enhälligt och efter godkännande av Europaparlamentet besluta om att utvidga den.

Om tillnärmning av lagstiftning visar sig nödvändig för att unionens politik ska kunna genomföras effektivt på ett område där harmoniseringsåtgärder redan vidtagits, kan rådet inom området materiell straffrätt enhälligt anta minimiregler för brottrekvisit och tillämpliga påföljder. Detta kriterium gör det möjligt att bland annat ta med kampen mot rasism och främlingsfientlighet, bedrägeri som drabbar unionens ekonomiska intressen, skatteflykt, miljöbrott och förfalskning av euron.

Förebyggande av brott

Artikel III-173 i utkastet till konstitution utgör den specifika rättsliga grunden för att förebygga brottslighet. Artikeln har föreslagits av den arbetsgrupp inom konventet som särskilt studerat dessa frågor och innebär att åtgärder antas för att uppmuntra och stödja, utan att en tillnärmning av lagar och andra författningar genomförs.

Eurojust

Genom artikel III-174 kan Eurojusts operativa befogenheter utvidgas och identifieras bättre. Artikel 31 i EU-fördraget, som ändrats genom Nicefördraget, innebär att Eurojust har behörighet att be en medlemsstat inleda en undersökning utan att denna begäran är tvingande. Utkastet innebär att Eurojust i fortsättningen kan inleda eller samordna straffrättsliga åtgärder som genomförs av de behöriga myndigheterna.
Eurojusts åtgärder måste följa Stadgan om de grundläggande rättigheterna och kan bli föremål för rättslig kontroll av EG-domstolen .

Den europeiska åklagarmyndigheten

Artikel III-175 innebär att rådet kan inrätta en europeisk åklagarmyndighet utifrån Eurojust. Den bör göra det möjligt att lagföra och väcka åtal mot förövare och deras medbrottslingar när det gäller allvarliga brott som påverkar flera medlemsstater samt olaglig verksamhet som skadar unionens intressen. Beslutet ska fattas enhälligt av medlemsstaterna efter godkännande av Europaparlamentet.

Artikeln har varit föremål för en livlig debatt i konventet och utgör en kompromiss mellan flera ståndpunkter:

Det tredje förslaget valdes till slut.

[ Till sidans början ]

POLISSAMARBETE

Liksom när det gäller det straffrättsliga samarbetet påverkar avskaffandet av den tredje pelaren även förfarandena för polissamarbetet.

Unionens befogenheter på området har inte utvecklats mycket jämfört med EU-fördraget eftersom tillämpningsområdet för samarbetet mellan de behöriga myndigheterna (artikel III-176) är detsamma som enligt artikel 30 i EU-fördraget. Bestämmelserna om utövandet av operativa befogenheter mellan de nationella myndigheterna och de som gäller ingripanden på en annan medlemsstats territorium (artikel III-178) omfattas även fortsättningsvis av regeln om enhällighet, medan kvalificerad majoritet kommer att vara tillräckligt när det gäller åtgärder i anslutning till det icke operativa samarbetet.

Bestämmelserna i artikel III-177 om Europol är en sammanfattning av artikel 30 i EU-fördraget. Genom dessa utökas befogenheterna för myndigheten vid "allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater" eftersom den får tillstånd att samordna, organisera och genomföra utredningar tillsammans med de nationella myndigheterna. Med en formulering som är jämförbar med den i artikel 32 i EU-fördraget föreskrivs emellertid att alla Europols operativa insatser ska genomföras i samverkan med de nationella myndigheterna och att tvångsåtgärder endast får genomföras av de behöriga nationella myndigheterna.

Parlamentet utövar kontroll över Europol i samarbete med de nationella parlamenten. Detta måste ske i enlighet med bestämmelserna i Stadgan om de grundläggande rättigheterna och kan kontrolleras rättsligt av EG-domstolen.

[ Till sidans början ]

BEKÄMPNING AV BEDRÄGERI

När det gäller bekämpning av bedrägerier bibehålls i artikel III-321 i utkastet till konstitution lydelsen i artikel 280 i EG-fördraget. Emellertid stryks den sista meningen i punkt 4 där det står att "åtgärder (som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen) skall inte gälla tillämpningen av nationell straffrätt eller den nationella rättsskipningen". Denna förändring ger unionen möjlighet att skaffa sig nödvändiga juridiska instrument på det straffrättsliga området för att skydda de finansiella intressena.

[ Till sidans början ]

ICKE-DISKRIMINERING, MEDBORGARSKAP OCH FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER

Avdelning II i den tredje delen av utkastet till konstitution ägnas åt "icke-diskriminering och medborgarskap". Följande tre nyheter bör betonas:

Bland de rättigheter som ingår i medborgarskapet fastställs i artikel II-45, liksom i artikel 18 i EG-fördraget, rörelse- och uppehållsfrihet. Den största nyheten i utkastet till konstitution är artikel III-9 som innebär att unionens befogenheter utvidgas till de områden som Nicefördraget uteslutit, dvs. åtgärder rörande pass, identitetskort, uppehållstillstånd och andra jämförbara dokument samt bestämmelser om social trygghet eller socialt skydd. I detta fall föreskrivs att en lag ska antas enhälligt.

Avdelning III i EG-fördraget som ägnas åt "fri rörlighet för personer, tjänster och kapital" ersätts av avsnitt 2, avdelning III i utkastet. När det gäller personers rörlighet är den enda nyheten artikel III-21 (social trygghet och fri rörlighet för arbetstagare) där hänvisningen till omröstning med enhällighet i rådet avskaffas. I artikel III-49 begränsas den fria rörligheten för kapital genom möjligheten att fastställa en europeisk rättslig ram som gör att tillgångar kan frysas som tillhör personer, grupper och icke-statliga enheter, som en åtgärd i kampen mot organiserad brottslighet, terrorism och människohandel.

[ Till sidans början ]

ÖVERSIKTSTABELL

Artikel Ämne Kommentar
I-41 Särskilda bestämmelser för genomförandet av området med frihet, säkerhet och rättvisa Nya bestämmelser
III-8 Bekämpning av diskriminering Viktiga ändringar
III-9 Åtgärder rörande rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier
III-10 Medborgarskap -
III-11 Diplomatiskt och konsulärt skydd Viktiga ändringar
III-12
III-13
Medborgarskap -
III-21 Fri rörlighet för arbetstagare, sociala förmåner Viktiga ändringar
III-49 Frysning av tillgångar
III-158 Definition av området med frihet, säkerhet och rättvisa Nya bestämmelser
III-159 Europeiska rådets roll
III-160 De nationella parlamentens roll
III-161 System för utvärdering
III-162 Operativt samarbete
III-163 Åtgärder för allmän ordning och skydd av den inre säkerheten -
III-164 Administrativt samarbete inom området med frihet, säkerhet och rättvisa Viktiga ändringar
III-165 Initiativrätt Nya bestämmelser
III-166 Kontroll vid gränser Viktiga ändringar
III-167 Asyl
III-168 Invandring
III-169 Solidaritetsprincipen Nya bestämmelser
III-170 Civilrättsligt samarbete Viktiga ändringar
III-171 Straffrättsligt samarbete
III-172 Tillnärmning av straffrättsliga normer, straff och påföljder
III-173 Åtgärder för att uppmuntra förebyggande av brottslighet
III-174 Eurojust
III-175 Europeisk åklagarmyndighet Nya bestämmelser
III-176 Icke operativt polissamarbete Viktiga ändringar
III-177 Europol
III-178 Ingripande på en annan stats territorium -
III-283 Domstolens befogenheter när det gäller brottsbekämpande organs insatser
III-321 Bekämpning av bedrägeri Viktiga ändringar

[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Temasidorna förpliktar inte Europeiska kommissionen rättsligt, har inte anspråk på att vara uttömmande och innehåller inte någon tolkning av konventets text.


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan