Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
Resultaten av Europeiska konventet Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > Resultaten av Europeiska konventet

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

Arkiv   Arkiv   Arkiv   Arkiv

Resultaten av Europeiska konventet


Inledning


Historik
Konventets inledning
Arbetets gång
Utkastets struktur
Resultat
Kommande etapper

HISTORIK

De senaste femton åren i den europeiska integrationens historia har präglats av flera översyner av de europeiska fördragen. Varje fördrag har utarbetats genom en regeringskonferens i vilken företrädare för medlemsstaternas regeringar deltagit. De två senaste regeringskonferenserna, som ledde fram till undertecknandet av Amsterdamfördraget 1997 och Nicefördraget 2001, har inte gett några tillfredsställande svar på hur man ska hantera de institutionella frågor som inför utvidgningen har fått avgörande betydelse. Särskilt efter Nicefördraget har det visat sig nödvändigt att genomföra en reform av institutionerna som går längre än att enbart anpassa institutionerna till utvidgningen.

Redan i Nicefördraget , som regeringscheferna nådde politisk enighet om vid Europeiska rådets möte i Nice i december 2000, närmare bestämt i förklaringen om unionens framtid som är en bilaga till detta fördrag, beskrevs de etapper som återstod för att genomföra reformen av institutionerna. I denna förklaring förordades att en bredare och djupare diskussion om Europeiska unionens framtid skulle inledas, att en förklaring skulle antas vid Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001 om vilka frågor som skulle diskuteras och metoderna för reformen, och slutligen att en ny regeringskonferens skulle sammankallas 2004. I förklaringen från mötet i Nice, som är en bilaga till det slutliga dokumentet från regeringskonferensen 2000, specificerades också fyra frågor som skulle tas upp vid diskussionerna om institutionerna.

Vid mötet i Laeken i december 2001 beslöt Europeiska rådet att sammankalla ett konvent för att på bästa sätt genomföra reformen. Valet av konventet som metod utgör en vändpunkt när det gäller ändring av fördragen och visar viljan att gå ifrån möten inom stängda dörrar mellan enbart regeringscheferna. Inrättandet av konventet är en institutionell nyordning, även om det konvent som utarbetade stadgan om de grundläggande rättigheterna på vissa sätt var en föregångare. Denna nya typ av instans fick i uppdrag att se till att förberedelserna inför nästa regeringskonferens skulle bli så omfattande och öppna som möjligt genom att involvera de mest framträdande aktörerna i debatten: regeringsföreträdare för medlemsstaterna och kandidatländerna, företrädare för nationella parlament, företrädare för Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, observatörer för Regionkommittén och Europeiska sociala och ekonomiska kommittén samt företrädare för arbetsmarknadens parter i Europa.

I Laekenförklaringen har även innehållet i debatten definierats genom 60 riktade frågor om unionens framtid inom följande fyra ämnesområden:

Enligt Laekenförklaringen kunde konventets slutdokument innehålla "antingen olika alternativ, med angivande av det stöd som alternativen fått, eller rekommendationer om enighet föreligger". Man var också överens om att ordföranden för konventet vid varje möte inom Europeiska rådet skulle lägga fram en muntlig rapport om hur diskussionernas utvecklades. Slutligen fastslogs att slutdokumentet skulle tjäna som utgångspunkt för diskussionerna i regeringskonferensen, som skulle fatta de slutgiltiga besluten.

[ Till sidans början ]

KONVENTETS INLEDNING

Konventets inledande möte hölls den 28 februari 2002 och konventets arbete avslutades den 18 juli 2003 med att konventets ordförande Valéry Giscard d'Estaing lade fram det slutliga utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa för det italienska ordförandeskapet.

I enlighet med mandatet från Laeken var konventets uppgift att lägga fram förslag till reformer av institutionerna. Konventet gick slutligen längre än att uppfylla detta enda krav och utarbetade ett utkast till konstitution, dvs. en enda förenklad version av de olika befintliga fördragen, en omarbetad text.

För att utarbeta detta utkast samlade konventet under den tid som arbetet pågick 105 konventsdeltagare och deras suppleanter.

Konventet utsåg Valéry Giscard d'Estaing till ordförande för konventet och Giuliano Amato och Jean Luc Dehaene till vice ordförande. Förutom dessa personer bestod konventet av

Ekonomiska och sociala kommittén (tre företrädare), Regionkommittén (sex företrädare), arbetsmarknadens parter (tre företrädare) och den europeiska ombudsmannen bjöds in i egenskap av observatörer. Kandidatländerna kunde delta fullt ut i överläggningarna utan att medlemsstaterna hindrades att nå enighet. Efter undertecknandet av anslutningsfördraget med de tio kandidatländerna blev observatörerna därifrån fullvärdiga deltagare.

Konventets arbete har genomförts under ledning av ett presidium bestående av konventets ordförande, vice ordförande, två företrädare för Europaparlamentet (Iñigo Mendez de Vigo och Klaus Hänsch), två företrädare för kommissionen (Michel Barnier och Antonio Vittorino), två företrädare för de nationella parlamenten och företrädare för de spanska, danska och grekiska regeringarna (de länder som innehade ordförandeskapet i Europeiska unionens råd under konventet).

Presidiet samlades regelbundet, vanligen två gånger i månaden före varje plenarmöte i konventet och en gång mellan två möten. Presidiet spelade en särskild roll i utarbetande av förslagen till föredragningslista för mötena och övervakningen av verksamheten. Konventet bistods också av ett sekretariat som huvudsakligen förberedde konventets arbetsdokument, redigerade reflektionsdokument och upprättade sammanfattningar av diskussionerna.

[ Till sidans början ]

ARBETETS GÅNG

Konventets arbete organiserades i tre etapper: en lyssnarfas, en reflexionsfas och en fas som ägnades åt att utarbeta texten. Konventet samlades vid plenarmöten under två eller tre dagar en eller två gånger i månaden i Europaparlamentets lokaler i Bryssel. Presidiet samlades mellan plenarmötena för att förbereda och under slutfasen redigera de artiklar som konventet kunde enas om.

Konventets arbete började med en lyssnarfas som innebar många kontakter med det civila samhället. Konventet inledde en stor debatt över hela Europa på flera nivåer genom

Konventet betonade särskilt ungdomarnas deltagande. Ett konvent för ungdomar anordnades där de fick möjlighet att formulera sina visioner om EU. Detta konvent hölls den 10-12 juli 2002 och förslagen lades fram för presidiet. Kontaktgrupper inrättades också för att skapa en mötesplats för och dialog med det civila samhället om teman såsom miljö, kultur, regioner m.m.

Konventets första möte handlade framför allt om den konkreta organisationen av lyssnarfasen och fastställande av arbetsmetod för konventet. Enligt den arbetsmetod som fastslogs skulle konventet se till att nå enighet om de förslag som det utarbetade utan att använda sig av omröstningar, även när det gällde den slutliga versionen av texten. Detta skulle göra det möjligt för konventet att i slutet av arbetet undvika att överlämna en text till Europeiska rådet med olika alternativ.

Efter det att lyssnarfasen hade avslutats övergick konventsdeltagarna till en arbetsfas som bestod i att konkret formulera sina visioner, diskutera texterna och de föreslagna ändringarna och att gradvis närma sig en slutgiltig text. för att förbereda diskussionerna om vissa ämnen beslutade konventet att inrätta elva arbetsgrupper som skulle behandla följande ämnen:

Dessa arbetsgrupper, vars diskussioner var öppna för alla intresserade konventsdeltagare, hade till uppgift att nå enighet om de olika förslagen och att redovisa resultaten av sina diskussioner för konventet som fattade beslut om detaljer som inte hade lösts. Från och med halvårsskiftet 2002 gick sedan konventet in i en konkret reflexionsfas beträffande de olika förslagen. De diskussioner som fördes inom konventet skulle göra det möjligt att fastställa de punkter för vilka det var troligt att enighet kunde nås och de punkter som konventdeltagarna inte kunde enas om.

I oktober 2002 presenterade konventets ordförande konstitutionstextens struktur för Europeiska rådet vid mötet i Bryssel i form av ett preliminärt utkast. Diskussionerna om de olika frågorna fortsatte, särskilt reformen av institutionerna och arbetsgruppernas resultat, medan presidiet förberedde den första versionen av artiklarna i del I i det framtida fördraget till konstitution.

I februari 2003 gick konventet in i slutfasen av sitt arbete: formulering av artiklar, diskussioner om ändringsförslagen och försök att nå en kompromiss. Vid varje möte föreslog presidiet nya artiklar och konventet diskuterade dem. De förslag som man var enig om infördes i texten av presidiet. Utkastet till fördrag tog form allt eftersom. Med tanke på det stora antalet ändringsförslag och den begränsade tidsramen blev det allt tydligare att det inte skulle gå att avsluta konventets arbete före Europeiska rådets möte i Thessaloniki i juni 2003. Konventet koncentrerade då sina insatser på att avsluta delarna I och II i texten och att utarbeta en kompromiss om reformen av unionens institutioner. De två första delarna presenterades i slutgiltig form vid Europeiska rådets möte den 20 juni 2003.

Del III och del IV i utkastet till konstitution återstod då att diskutera vid det sista mötet i juli 2003. Ändringsförslag om unionens politik och särskilt omröstning med kvalificerad majoritet diskuterades och införlivades i den slutgiltiga texten vilken överlämnades till det italienska ordförandeskapet den 18 juli 2003 i Rom.
Efter sjutton månaders arbete och diskussioner hade konventet avslutat sin uppgift och presenterat ett utkast till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa för de europeiska medborgarna.

[ Till sidans början ]

UTKASTETS STRUKTUR

Konventet nådde enighet om ett utkast till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa. Det är ett enda dokument, utan olika alternativ. Det slutliga utkastet var avsett att genom ett enda nytt konstitutionellt fördrag ersätta alla de fördrag som upprättats under de senaste 50 åren.
Utkastet till konstitutionellt fördrag är indelat i fyra stora delar. I ingressen, som är typisk för en konstitution, erinrar man om Europas historia och gemensamma arv samt viljan att övervinna motsättningar. Del I handlar om de principer, mål och bestämmelser som ska råda i den nya Europeiska unionen. Del I är indelad i nio avdelningar och innehåller följande:

Del II i utkastet till konstitution handlar om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna del innehåller följande sju avdelningar vilka föregås av en ingress:

Del III innehåller bestämmelserna om unionens politik och funktion. Här fastställs unionens inre politik och utrikespolitik, t.ex. bestämmelserna om den inre marknaden, den ekonomiska och monetära unionen, området med frihet, säkerhet och rättvisa samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och bestämmelserna om institutionernas funktion. Även den tredje delen innehåller sju avdelningar, nämligen följande:

Del IV innehåller de allmänna bestämmelserna och slutbestämmelserna i utkastet till konstitution, särskilt rörande ikraftträdande, förfarandet för ändring av konstitutionen och upphävande av de tidigare fördragen.

Konventet föreslår att följande fem protokoll och tre förklaringar fogas till det konstitutionella fördraget:

[ Till sidans början ]

RESULTAT

För tydlighetens skull har de huvudsakliga nyheterna i utkastet till konstitution samlats i fyra kapitel. De sammanfattas nedan.

De grundläggande principerna för EU

Institutionerna

Beslutsförfaranden

EU:s politik

[ Till sidans början ]

KOMMANDE ETAPPER

Den text som konventet har lagt fram är ett utkast som bör tjäna som utgångspunkt för regeringskonferensens arbete. Det är endast regeringskonferensen som kan fatta de slutgiltiga besluten om innehållet i det framtida fördraget om upprättande av en konstitution för unionen.

Regeringskonferensen inledde sitt arbete den 4 oktober 2003 vid ett möte mellan stats- och regeringscheferna i Rom. Detta arbete genomförs på högsta nivå, eftersom det endast är utrikesministrarna och stats- eller regeringscheferna som får diskutera konventets förslag. Ordföranden för konventet deltar inte i regeringskonferensen, men observatörerna från Europaparlamentet är inbjudna.

I mer än två månader har utrikesministrarna och stats- eller regeringscheferna samlats regelbundet för att försöka enas om en kompromiss. Vid de första mötena och ställningstagandena rådde en viss osäkerhet eftersom några av länderna krävde att man på nytt tog upp vissa frågor som konventet hade enats om. Risken med en ny diskussion om hela utkastet var att varje regering skulle försöka att framhålla sina nationella krav och att ett system med ömsesidiga eftergifter liknade det som olyckligtvis hade uppstått vid den förra regeringskonferensen, skulle gynnas.
Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 12-13 december 2003 lyckades man inte nå en allmän överenskommelse om konstitutionen. Staterna lyckades nämligen inte enas om två grundläggande frågor, nämligen villkoren för majoritetsbeslut i rådet och kommissionens sammansättning.

Regeringskonferensen har därför uppmanat det irländska ordförandeskapet att fortsätta samrådet.

En politisk överenskommelse nåddes den 18 juni 2004 som ett resultat av den mellanstatliga konferensens arbete. Förslaget till konstitution överlämnades till stats- och regeringscheferna och undertecknades av samtliga dessa den 29 oktober 2004.

För att konstitutionsfördraget skulle kunna träda i kraft skulle det i ett sista led ha ratificerats av alla medlemsländerna, enligt deras respektive författning, antingen genom beslut i parlamentet eller genom en folkomröstning.

Eftersom några medlemsländer inte ville ratificera konstitutionen, bestämde EU:s stats- och regeringschefer vid Europeiska rådets möte den 16-17 juni 2005 att inleda en period av eftertanke om EU:s framtid.

Vid Europeiska rådets möte den 21-22 juni 2007 enades EU:s ledare om en kompromiss. De beslutade att sammankalla en regeringskonferens för att utarbeta och anta, inte längre en konstitution, utan ett ändringsfördrag för Europeiska unionen. Den slutliga fördragstexten som utarbetats av regeringskonferensen antogs under Europeiska rådets informella möte i Lissabon den 18 och 19 oktober. Lissabonfördraget undertecknades av medlemsstaterna den13 december 2007.

[ Till sidans början ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Temasidorna förpliktar inte Europeiska kommissionen rättsligt, har inte anspråk på att vara uttömmande och innehåller inte någon tolkning av konventets text.


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan