Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
Resultaten av Europeiska konventet Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > Grundläggande principer för EU

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

Arkiv   Arkiv   Arkiv   Arkiv

Grundläggande principer för EU


Befogenhetskategorier och utövande av befogenheter


Inledning
Grundläggande principer
Olika typer av befogenheter
Utövande av befogenheter: kontroll och flexibilitet
Översiktstabell

INLEDNING

I utkastet till konstitution införs en fördelning av befogenheter mellan Europeiska unionen (EU) och medlemsstaterna och principerna för fördelningen av befogenheter beskrivs i en särskild avdelning.
Bristen på tydlighet i den nuvarande befogenhetsfördelningen har medfört tre stora svårigheter som har fått konventet att reagera:

Enligt de befogenhetskategorier som föreslås i artikel I-11 i konstitutionen särskiljer man på tre olika slags befogenheter: Exklusiv befogenhet, områden med delad befogenhet och stödjande befogenheter. Dessutom har EU befogenheter när det gäller att se till att den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken samordnas och befogenheter att fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP).
Dessutom innehåller utkastet till konstitutionellt fördrag en flexibilitetsklausul som gör det möjligt för rådet att om det är nödvändigt ge kommissionen tillstånd att vidta åtgärder som ligger utanför kommissionens befogenheter och dessutom föreslås det en förstärkning av kontrollen av att befogenhetsfördelningen respekteras.
Till slut bör det påpekas att i grunden är ändringarna minimala, eftersom befogenheterna nästan inte ändras alls (överföring av befogenheter).

[ Till sidans början ]

GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER

I artikel I-9 i utkastet till konstitutionellt fördrag fastställs den grundläggande principen om tilldelade befogenheter, som innebär att EU endast ska agera inom ramen för de befogenheter den har tilldelats för att uppnå de mål som fastställs i konstitutionen. I utkastet till konstitution anges det uttryckligen i samma artikel att "varje befogenhet som inte har tilldelats unionen i konstitutionen skall tillhöra medlemsstaterna".

Den viktigaste nyheten som konventet inför är att de olika typerna av befogenheter skrivs in i den grundläggande texten om EU, vilket aldrig gjorts i de tidigare fördragen. EG-domstolen har visserligen genom sin rättspraxis utformat början till en sådan tankegång, där det går att urskilja tre slags befogenheter (exklusiva, delade och kompletterande) som nästan helt och hållet täcks av de olika typer som konventet föreslår. För övrigt har man använt en konkret metod för tilldelning av befogenheter genom att definiera exakt vilka åtgärder som ska vidtas av EU, dvs. man vill i utkastet till konstitutionellt fördrag upprätta en förteckning över befogenheter. Detta kommer att göra saker och ting tydligare i så måtto att EU:s lagstiftningsbefogenheter i de nuvarande fördragen definieras antingen i förhållande till de mål som ska uppnås, eller per ämnesområde, vilket gör det svårare att få en helhetsbild. Den här förbättringen måste dock ses i ljuset av att det i artikel I-11, som beskriver befogenhetskategorierna, läggs till att "omfattningen av och de närmare villkoren för utövandet av unionens befogenheter skall fastställas i de särskilda bestämmelserna för varje område i del III av konstitutionen". Detta leder i slutändan till nästan exakt samma situation som den som finns i nuläget.

Bland de grundläggande principer som finns i den här avdelningen om befogenheter finns en artikel om unionsrätten som lika gärna hade kunnat återfinnas bland de artiklar i avdelning I som handlar om definition av unionen och dess mål. Det är artikel I-10, där det för första gången i ett fördrag fastställs att unionsrätten har företräde och direkt effekt. Detta är en viktig nyhet eftersom de här två principerna, som utformats av EG-domstolen genom de berömda domarna Costa 1964 (företräde) och Van Gend en Loos 1963 (direkt effekt), aldrig tidigare har uttryckts och bekräftats konkret.

[ Till sidans början ]

OLIKA TYPER AV BEFOGENHETER

I artiklarna I-11 till I-16 beskrivs de olika typerna av befogenheter i detalj :

Utöver den här nya kategoriindelningen finns det också möjlighet för en grupp medlemsstater att utöva befogenheter genom mekanismen för ett fördjupat samarbete. Enligt artikel I-43 får de medlemsstater som så önskar upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan inom ramen för EU:s icke exklusiva befogenheter. Bestämmelserna om fördjupat samarbete i konstitutionen motsvarar i allt väsentligt de som för närvarande finns i EU-fördraget. Den enda större skillnaden är att gränsen för det minsta antalet deltagande medlemsstater har ändrats till en tredjedel av medlemsstaterna, jämfört med åtta i dagsläget.

[ Till sidans början ]

UTÖVANDE AV BEFOGENHETER: KONTROLL OCH FLEXIBILITET

Enligt artikel I-9 ska EU utöva sina befogenheter i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.
Konventet föreslår att kontrollen av att befogenhetsfördelningen, framför allt när det gäller subsidiaritetsprincipen, ska förstärkas och att det är de nationella parlamenten som ska ha hand om kontrollen. I protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna fastställs vilka åtgärder som ska vidtas för att införa ett tidigt varningssystem . I artikel I-17 anges att kommissionen ska uppmärksamma medlemsstaternas nationella parlament på de förslag som bygger på flexibilitetsklausulen så att de ska kunna kontrollera att subsidiaritetsprincipen följs.

För att bevara en viss flexibilitet i systemet för fördelning av befogenheter får rådet genom enhälligt beslut vidta de åtgärder som behövs om en åtgärd på EU-nivå skulle visa sig nödvändig för att nå något av de mål som fastställs genom konstitutionen, och konstitutionen inte innehåller de nödvändiga befogenheterna. Den här bestämmelsen, som finns i artikel I-17, har i allt väsentligt samma innehåll som artikel 308 i EG-fördraget . Dess tillämpningsområde omfattar inte längre enbart den inre marknadens funktion, utan har utvidgats till de politikområden som anges i avdelning III i konstitutionen. Dessutom har förfarandet ändrats så att parlamentet inte längre bara får vara med i ett samråd, utan måste godkänna varje åtgärd.

[ Till sidans början ]

ÖVERSIKTSTABELL

Artiklar Ämne Kommentarer
Artiklarna I-9 till I-17 EU:s befogenheter -
Artikel I-9 Principen om tilldelning av befogenheter, subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna
Artikel I-10 Unionsrättens företräde och direkta effekt. Nya bestämmelser
Artikel I-11 Befogenhetskategorier
Artikel I-12 Exklusiva befogenheter Viktiga ändringar
Artikel I-13 Delade befogenheter
Artikel I-16 Stödjande, samordnande och kompletterande befogenheter
Artikel I-17 Flexibilitetsklausulen -
Artikel I-43 Fördjupat samarbete

[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Temasidorna förpliktar inte Europeiska kommissionen rättsligt, har inte anspråk på att vara uttömmande och innehåller inte någon tolkning av konventets text.


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan