DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >
EU:s beslutsförfaranden
Lagstiftningsförfarandena
-
Inledning
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet
De särskilda lagstiftningsförfarandena
Övergångsklausulen
Översiktstabell
Konventets förslag går ut på att förenkla lagstiftningsförfarandena, vilket fick stöd av regeringskonferensen. Av de fyra nuvarande lagstiftningsförfarandena bibehålls bara medbeslutandeförfarandet. Att detta förfarande införs allmänt, och i utkastet till konstitution kallas det "ordinarie lagstiftningsförfarandet", är den mest intressanta nyheten i utkastet. Särskilda lagstiftningsförfaranden föreskrivs också, men med en allmän övergångsklausul som ger möjlighet att besluta att det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Detta s.k. förenklade förfarande för ändring av konstitutionen är dock tungrott eftersom det kräver enhällighet i Europeiska rådet och godkännande från samtliga nationella parlament.
DET ORDINARIE LAGSTIFTNINGSFÖRFARANDET
I konstitutionen föreskrivs en förenkling av unionens lagstiftningsförfaranden.
Samrådsförfarandet och samtyckesförfarandet i de nuvarande fördragen förs samman
under beteckningen "särskilda lagstiftningsförfaranden".
Medbeslutandeförfarandet i artikel 251 i EG-fördraget tas med utan ändringar.
Medbeslutandeförfarandet kallas nu det "ordinarie lagstiftningsförfarandet" och beskrivs
närmare i artiklarna I-34 och III-396.
Europeiska lagar och ramlagar ska antas gemensamt av parlamentet och ministerrådet
på förslag av kommissionen i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet,
som beskrivs i artikel III-396. Detta leder till en förenkling av bestämmelserna
i det nuvarande fördraget. Hänvisningarna till kommissionens förslag och till medbeslutandeförfarandet
ersätts av en hänvisning till lagen eller ramlagen. När det i en artikel hänvisas
till en lag eller en ramlag innebär det automatiskt att det ordinarie lagstiftningsförfarandet
ska tillämpas. Om det gäller en av rådets eller Europaparlamentets lagar eller ramlagar
ska ett av de särskilda lagstiftningsförfarandena tillämpas.
I konstitutionen vidgas tillämpningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet
betydligt, vilket ger parlamentet utökade beslutsbefogenheter. Denna generalisering
av medbeslutandeförfarandet går för övrigt hand i hand med att
beslut med kvalificerad majoritet ska utvidgas till ett tjugotal bestämmelser
som för närvarande kräver enhällighet, och med att kvalificerad majoritet ska tillämpas
på nästan lika många nya rättsliga grunder.
Generaliseringen av medbeslutandeförfarandet och utvidgningen av beslut med kvalificerad
majoritet torde förenkla beslutsfattandet.
DE SÄRSKILDA LAGSTIFTNINGSFÖRFARANDENA
I artikel I-34 preciseras att en del
europeiska lagar eller ramlagar
, i de fall som särskilt anges i konstitutionen, kan antas av rådet ensamt eller
mera sällan av Europaparlamentet ensamt, i stället för av de båda institutionerna
gemensamt. Detta gäller lagar eller ramlagar som antagits av rådet efter samtycke
av eller samråd med Europaparlamentet, eller lagar eller ramlagar som antagits av
Europaparlamentet efter samtycke av rådet. I konstitutionen preciseras inte hur dessa
särskilda lagstiftningsförfaranden ska gå till, till skillnad från det ordinarie
lagstiftningsförfarandet som beskrivs i artikel III-396. Man måste alltså från fall
till fall stödja sig på de rättsliga grunder som föreskriver att de ska användas.
Dessa särskilda lagstiftningsförfaranden berör fortfarande ett visst antal rättsliga
grunder och motsvarar det tidigare samrådsförfarandet, samarbetsförfarandet och samtyckesförfarandet.
De ska följaktligen tillämpas särskilt på följande områden:
- I rättsliga och inrikes frågor , till exempel allt som gäller den europeiska åklagarmyndigheten, det operativa polissamarbetet, bestämmelser om pass, identitetsbevis och uppehållstillstånd samt gränsöverskridande familjerättsliga frågor.
- I frågor som gäller budget (egna medel, den fleråriga finansieringsramen m.m.) och skatter (kapitalrörelser med tredjeländer och harmonisering av lagstiftning om indirekta skatter).
- Specifika aspekter av vissa politikområden, till exempel skatterelaterade miljöåtgärder, programmen för forskning och teknisk utveckling (det fleråriga ramprogrammet antas däremot enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet), socialförsäkring och social trygghet för arbetstagare.
I konstitutionen finns vissa s.k. övergångsklausuler som gör det möjligt att utvidga tillämpningsområdet för beslut med kvalificerad majoritet och för det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
När det gäller lagstiftningsförfarandet kan man följaktligen i framtiden ersätta de särskilda lagstiftningsförfarandena med det ordinarie lagstiftningsförfarandet utan att saken behandlas av regeringskonferensen, vilket skulle kräva ratificering av samtliga medlemsstater.
I artikel IV-444 i konstitutionen föreskrivs hur dessa övergångsklausuler ska fungera:
- Enligt en allmän övergångsklausul kan Europeiska rådet, med Europaparlamentets samtycke, besluta att det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas för alla rättsliga grunder som omfattas av del III i konstitutionen, förutsatt att inget nationellt parlament invänt mot detta inom sex månader.
- Det finns också särskilda övergångsklausuler, som inom socialpolitiken, miljöpolitiken och familjerättspolitiken i dag. I dessa fall är det rådet som beslutar med enhällighet efter samråd med parlamentet. De nationella parlamenten har inget inflytande på tillämpningen av dessa övergångsklausuler.
Övergångsklausulerna i fråga är en av de största innovationerna i konstitutionen. De öppnar möjligheten att utvidga inte bara beslut med kvalificerad majoritet utan också parlamentets roll till områden där det ännu inte är jämställt med rådet.
| Artiklar | Ämne | Kommentarer |
|---|---|---|
| Artikel IV-444 | Övergångsklausulen
|
Nya bestämmelser |
| Artikel I-34 | Det ordinarie lagstiftningsförfarandet och det särskilda lagstiftningsförfarandet | Nya bestämmelser |
| Artikel III-396 | Det ordinarie lagstiftningsförfarandet | - |
[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]
Temasidorna förpliktar inte Europeiska kommissionen rättsligt, har inte anspråk på att vara uttömmande och innehåller inte någon tolkning av konstitutionen.