Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
En konstitution för Europa Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > EU:s institutioner

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

EU:s institutioner


Europaparlamentet


Inledning
Allmänna bestämmelser
Parlamentets sammansättning
Lagstiftningsförfarandena
Andra bestämmelser
Översiktstabell

INLEDNING

De reformer som införts genom konstitutionen när det gäller Europaparlamentet går i huvudsak ut på två saker, nämligen

I konstitutionen samlas de viktigaste bestämmelserna om parlamentet, liksom för övriga institutioner, i en enda artikel i första delen av konstitutionsfördraget, så att de ska vara lätta att hitta (artikel I-20).

För att undvika att frågan om mandatfördelningen i parlamentet orsakar segdragna förhandlingar mellan medlemsstaterna innehåller konstitutionen grundläggande regler för fördelningen och ger parlamentet i uppdrag att utarbeta ett förslag i frågan som ska antas enhälligt av Europeiska rådet.

Med varje reform av fördragen har Europaparlamentets roll i unionens beslutsförfaranden stärkts. Genom konstitutionen utvidgas medbeslutandeförfarandet, som döpts om till " det ordinarie lagstiftningsförfarandet ", till en rad artiklar som tidigare inte omfattades. Parlamentet blir därmed medlagstiftare i nästan samtliga fall, med undantag av ett dussintal akter där det bara ska höras. Närmare upplysningar om frågor i samband med denna övergång till det s.k. ordinarie lagstiftningsförfarandet återfinns på en särskild temasida om lagstiftningsförfarandet .

[ Till sidans början ]

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

I artikel I-20 i konstitutionen finns de allmänna bestämmelserna om parlamentet. I konstitutionen fastställs att parlamentet tillsammans med ministerrådet ska lagstifta och besluta om budgeten. Parlamentet blir således jämställt med ministerrådet genom att det får dessa båda befogenheter. Parlamentet ska också utöva politisk kontroll och ska höras i enlighet med de villkor som fastställs i konstitutionen (t.ex. kontrollen över kommissionen eller genomförandet av budgeten ).

I konstitutionen anges att kommissionens ordförande i fortsättningen ska väljas av Europaparlamentet med en majoritet av dess ledamöter på förslag av Europeiska rådet . Detta förslag måste ta hänsyn till utgången av Europavalen. Man bör lägga märke till att uttrycket "väljas" har använts i stället för "godkännas" som hittills använts i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Denna ändring syftar till att öka Europavalens och parlamentets betydelse och visar tydligt att kommissionens ordförande är ansvarsskyldig inför parlamentet.

[ Till sidans början ]

PARLAMENTETS SAMMANSÄTTNING

I konstitutionsfördraget föreskrivs inga ändringar av bestämmelserna om Europavalen. Dessa skall genomföras genom allmänna, direkta, fria och hemliga val där unionsmedborgarna får välja sina företrädare för en mandattid på fem år (artikel I-20). I artikel III-330 anges den rättsliga grunden, och det föreskrivs att Europavalen ska genomföras enligt en i alla medlemsstater enhetlig ordning, vilket hittills inte varit fallet. I artikeln sägs att de åtgärder som behöver vidtas för detta ändamål ska fastställas i en europeisk lag eller ramlag.

Enligt konstitutionsfördraget får antalet platser i parlamentet inte överstiga 750, vilket är mer än vad som fastställdes i Nicefördraget . Ingen medlemsstat ska ha färre än sex ledamöter. Orsaken till detta är att man vill försäkra sig om att alla viktigare politiska inriktningar får möjlighet att ha en företrädare i Europaparlamentet, även i de minst befolkade medlemsstaterna. För första gången har också det högsta antalet platser en medlemsstat får tilldelas, nämligen 96, skrivits in i fördraget.

Konstitutionen bryter traditionen att den exakta mandatfördelningen mellan de olika medlemsstaterna fastställs i fördragen. I stället föreskrivs att medborgarna ska företrädas i degressiv proportionalitet, med minst fyra ledamöter per medlemsstat (artikel I-20).

Europeiska rådet ska, i tillräckligt god tid före valen till Europaparlamentet 2009, enhälligt anta ett beslut om parlamentets sammansättning, på grundval av ett förslag från parlamentet och med dess godkännande. De nya reglerna om sammansättningen ska alltså grunda sig på parlamentets förslag, vilket ger parlamentet ett större inflytande över sin egen sammansättning. Om det efter en ytterligare utvidgning skulle visa sig nödvändigt att på nytt ändra fördelningen av platser ska ett likadant förfarande tillämpas, vilket gör att konstitutionen inte behöver ändras.

För valperioden 2004-2009 följer fördelningen av antalet företrädare det förslag som antogs i Nice, och som fastställts i anslutningsfördraget med de tio nya medlemsstaterna. Den återfinns i protokollet om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ.

[ Till sidans början ]

LAGSTIFTNINGSFÖRFARANDENA

I och med konstitutionen förenklas unionens lagstiftningsförfaranden avsevärt. Införandet av det "ordinarie lagstiftningsförfarandet" (artiklarna I-34 och III-396), som är utformat som det nuvarande "medbeslutandeförfarandet", har gjort parlamentet till en verklig medlagstiftare tillsammans med ministerrådet. De europeiska lagarna och ramlagarna ska antas av parlamentet och ministerrådet i enlighet med det förfarande som beskrivs i artikel III-396. Genom konstitutionen utsträcks tillämpningen av detta lagstiftningsförfarande till ett stort antal artiklar och ger på så sätt parlamentet ökade beslutsbefogenheter. I fråga om vissa lagar och ramlagar, som antas enligt ett särskilt förfarande, föreskrivs i konstitutionsfördraget att parlamentet ska höras eller att det måste godkänna den ifrågavarande akten.

I budgetförfarandet (artiklarna III-403 till III-409) har parlamentet tilldelats större befogenheter eftersom budgetförfarandet i fortsättningen ska likna det ordinarie lagstiftningsförfarandet, med en enda behandling och förlikning mellan parlamentet och rådet. Vidare avskaffas den tidigare skillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter, vilket innebär att parlamentets inflytande utsträcks till hela budgeten. Tidigare var det bara de icke-obligatoriska utgifterna som i sista hand kunde beslutas av parlamentet. Budgetförfarandet behandlas i detalj på temasidan om EU:s finanser .

[ Till sidans början ]

ANDRA BESTÄMMELSER

I artiklarna III-330 till III-340 behandlas mer specifika bestämmelser (Europavalen, arbetsmetoderna, den årliga sessionen, tillfälliga undersökningskommittéer, medborgarnas rätt att göra framställningar, Europeiska ombudsmannens roll, antagande av arbetsordningen, misstroendevotum mot kommissionen m.m.) utan att i sak ändra dessa bestämmelser i förhållande till de nuvarande fördragen.

[ Till sidans början ]

ÖVERSIKTSTABELL

Artiklar Ämne Kommentarer
I-20 Europaparlamentet Betydande ändringar
I-34 Rättsakter Betydande ändringar
III-330 till III-340 Europaparlamentet - specialbestämmelser -
III-396 Det ordinarie lagstiftningsförfarandet Betydande ändringar
III-403 till III-409 Unionens årliga budget Betydande ändringar
Protokoll om övergångsbestämmelser för unionens institutioner och organ Antalet företrädare vid Europaparlamentet 2004-2009 Övergångsbestämmelser

[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Temasidorna förpliktar inte Europeiska kommissionen rättsligt, har inte anspråk på att vara uttömmande och innehåller inte någon tolkning av konstitutionen.


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan