Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
En konstitution för Europa Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > En konstitution för Europa

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

En konstitution för Europa


Inledning


Förhistorien bakom konstitutionen
Konstitutionens tillblivelse
Konstitutionsfördragets struktur
De viktigaste resultaten
Ratificeringen: den sista etappen

BAKGRUNDEN TILL KONSTITUTIONEN

Den 29 oktober 2004 i Rom undertecknade de 25 stats- och regeringscheferna fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa. Konstitutionen utgjorde slutresultatet av en lång integrationsprocess, som har varit präglad både av en ständig fördjupning av integrationen och av unionens successiva utvidgningar.

Den egentliga debatten om en konstitution för Europa startades av det första folkvalda Europaparlamentet. Den 14 februari 1984 antog parlamentet med stor majoritet en rapport som utarbetats av Altiero Spinelli. Han föreslog i sitt utkast till en europeisk union en genomgripande reform av Europeiska gemenskapen (EG).

De fördrag som sedan dess har avlöst varandra har var för sig gjort det möjligt att föra uppbyggnaden av EU ett stycke vidare genom olika nyskapande idéer. Följande bör främst nämnas:

Med detta viktiga steg började EU:s förvandling från ekonomisk gemenskap till politisk union. Samma reform banade dessutom väg för en ekonomisk och monetär union och för eurons införande.

Konstitutionen för Europa utarbetades som en förlängning av processen med de institutionella reformerna som inleddes i och med Nicefördraget.

[ Till sidans början ]

KONSTITUTIONENS TILLBLIVELSE

Efter undertecknandet av Nicefördraget vilade hela gemenskapsrätten på 8 fördrag och mer än 50 protokoll och bilagor. Dessa fördrag ändrade inte bara det ursprungliga EG-fördraget utan utgjorde även grundvalen för andra rättsakter i kombination med det. Denna utbyggnad med olika fördrag gjorde EU:s struktur alltmer komplex och mycket svårbegriplig för EU-medborgarna.

Nicefördraget gjorde inte situationen klarare - även med tekniska anpassningar -vilket banade vägen för den institutionsreform som efterhand hade blivit oundviklig. Den förklaring om EU:s framtid som utgör bilaga till slutakten från regeringskonferensen 2000 innehöll en redogörelse för vilka etapper som måste passeras innan man kunde upprätta ett egentligt reformfördrag. Förklaringen bildar därmed utgångspunkt för det konkreta arbetet med att införa en konstitution.

Vid mötet i Laeken i december 2001 beslöt Europeiska rådet att sammankalla Europeiska konventet. Detta fick till uppgift att förbereda reformen och lägga fram förslag. Valet av ett konvent som arbetsform är en viktig vändpunkt när det gäller översyn av fördrag och är ett uttryck för önskan att undvika att besluten endast fattas av regeringsföreträdare på möten bakom stängda dörrar.

Konventet höll offentliga möten under perioden februari 2002 till juli 2003 med deltagande av företrädare för medlemsstaterna, Europaparlamentet, de nationella parlamenten och kommissionen. Konventet föreslog en genomgripande reform av EU med målet att göra unionen effektivare, öppnare och mer lättbegriplig och därmed närmare medborgarna. Resultatet av detta arbete, d.v.s. fördraget om en konstitution för Europa, tjänade som grundval för förhandlingarna på regeringskonferensen 2003/2004 .

Regeringskonferensen pågick mellan oktober 2003 och juni 2004 och lyckades uppnå samförstånd rörande fördraget om en konstitution för Europa. Konstitutionsfördraget var avsett att ersätta samtliga fördrag som har ingåtts sedan 50 år tillbaka, med undantag av Euratomfördraget.

[ Till sidans början ]

KONSTITUTIONSFÖRDRAGETS STRUKTUR

De konstitutionella fördraget är indelat i fyra stora delar. Det är viktigt att notera att det inte finns någon hierarki mellan de olika delarna i konstitutionsfördraget. I ingressen, som är typisk för en konstitution, erinrar man om Europas historia och gemensamma arv samt viljan att övervinna motsättningar. Del I handlar om de principer, mål och bestämmelser som ska råda i den nya Europeiska unionen. Del I är indelad i nio avdelningar och innehåller följande:

Del II i konstitutionsfördraget handlar om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna del innehåller följande sju avdelningar vilka föregås av en ingress:

Del III innehåller bestämmelserna om unionens politik och funktionssätt. Här fastställs unionens inre politik och utrikespolitik, t.ex. bestämmelserna om den inre marknaden, den ekonomiska och monetära unionen, området med frihet, säkerhet och rättvisa samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och bestämmelserna om institutionernas funktionssätt. Även den tredje delen innehåller sju avdelningar, nämligen följande:

Del IV innehåller de allmänna bestämmelserna och slutbestämmelserna i utkastet till konstitution, särskilt dem rörande ikraftträdande, förfarandet för ändring av konstitutionen och upphävandet av de tidigare fördragen.

Ett antal protokoll har fogats till det konstitutionella fördraget, bl.a. följande:

Dessutom har ett stort antal förklaringar fogats till den slutgiltiga rättsakten från regeringskonferensen.

[ Till sidans början ]

DE VIKTIGASTE RESULTATEN

För tydlighetens skull har de huvudsakliga nyheterna i utkastet till konstitution samlats i fyra kapitel. De sammanfattas nedan.

De grundläggande principerna för EU


Institutionerna


Beslutsförfarandena


EU:s politik

[ Till sidans början ]

RATIFICERINGEN: DEN SISTA ETAPPEN

För att konstitutionsfördraget skulle kunna träda i kraft skulle det ha ratificerats av alla medlemsländerna, enligt deras respektive författning, antingen genom beslut i parlamentet eller genom en folkomröstning.

I konstitutionen utgick man ifrån att ratificeringen skulle ta två år och att konstitutionen därmed skulle kunna träda i kraft senast den 1 november 2006.

Eftersom några medlemsländer inte ville ratificera konstitutionen, bestämde EU:s stats- och regeringschefer vid Europeiska rådets möte den 16-17 juni 2005 att inleda en period av eftertanke om EU:s framtid. Denna period av eftertanke var tänkt att göra det möjligt att få till stånd en bred debatt med EU-medborgarna.

Vid Europeiska rådets möte den 21-22 juni 2007 enades EU:s ledare om en kompromiss. De beslutade att sammankalla en regeringskonferens för att utarbeta och anta, inte längre en konstitution, utan ett ändringsfördrag för Europeiska unionen. Den slutliga fördragstexten som utarbetats av regeringskonferensen antogs under Europeiska rådets informella möte i Lissabon den 18 och 19 oktober. Lissabonfördraget undertecknades av medlemsstaterna den 13 december 2007.

[ Till sidans början ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Dessa sammanfattningar är inte rättsligt bindande för Europeiska kommissionen, gör inte anspråk på att vara uttömmande och har inget tolkningsvärde vad beträffar texten i konstitutionen.


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan