Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
En konstitution för Europa Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > EU:s politik

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

EU:s politik


Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP)


Inledning
Beslutsprocessen
Fördjupade samarbeten
Instrumenten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Finansieringen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Domstolens roll
Översiktstabell

INLEDNING

I artikel I-12.4 i konstitutionen tilldelas Europeiska unionen befogenhet att fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, inbegripet den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik . Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska enligt artikel I-40 i konstitutionen "grundas på en utveckling av medlemsstaternas ömsesidiga politiska solidaritet, på en identifiering av frågor av allmänt intresse och på en ständigt ökande grad av samstämmighet i medlemsstaternas åtgärder".

I förhållande till Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) för konstitutionen med sig två viktiga ändringar vad beträffar unionens yttre åtgärder. Enligt konstitutionen ska det nämligen inrättas en post som unionens utrikesminister och en europeisk avdelning för yttre åtgärder.

Utrikesministern ska bidra till utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt verkställa denna politik. Han ska (på sin nivå) handha de för närvarande på unionens ordförandeskap fallande uppgifter som har att göra med att representera unionen utåt i frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Han ska även svara för samordningen av medlemsstaternas uppträdande inom internationella organisationer.

Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska bistå utrikesministern i dennes arbete och ska bestå av tjänstemän från (minister)rådets generalsekretariat och kommissionen samt utsänd personal från medlemsstaternas nationella diplomattjänster.

[ Till sidans början ]

BESLUTSPROCESSEN

Kommissionen kommer enligt konstitutionen inte att ha befogenhet att lägga fram förslag i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Den kommer dock att kunna ge utrikesministern sitt stöd när denne förelägger ministerrådet initiativ eller förslag.

När det gäller beslutsförfarandet för inte konstitutionen med sig några egentliga förändringar: ministerrådet ska besluta med enhällighet i de flesta fall och medlemsstaterna kommer att ha vetorätt.

Precis som i EU-fördraget föreskrivs i konstitutionen beslutsfattande med kvalificerad majoritet endast för vissa särskilt angivna fall. Ett nytt sådant fall finns dock med i konstitutionen: ministerrådet ska besluta med kvalificerad majoritet när det gäller sådana förslag som utrikesministern lagt fram på särskild begäran från Europeiska rådet (se artikel III-300.2 b).

I konstitutionen finns dessutom bestämmelser som möjliggör en "övergång" till beslutsfattande med kvalificerad majoritet. Sålunda får Europeiska rådet med enhällighet besluta om att ministerrådet ska besluta med kvalificerad majoritet i andra fall än de som avses i konstitutionen (se artiklarna I-40.7 och III-300.3). Sådan "övergång" får enligt konstitutionen dock inte tillämpas när det gäller beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

Om en medlem av ministerrådet förklarar att den av "väsentliga uttalade skäl" (jfr. EU-fördraget: "viktiga och uttalade skäl") som rör nationell politik avser att motsätta sig antagandet av ett beslut som ska antas med kvalificerad majoritet, ska enligt konstitutionen omröstning inte ske. Utrikesministern ska i så fall i nära samråd med den berörda medlemsstaten söka en lösning som denna kan godta. Om detta inte lyckas får ministerrådet med kvalificerad majoritet begära att frågan ska hänskjutas till Europeiska rådet för ett enhälligt beslut.

[ Till sidans början ]

FÖRDJUPADE SAMARBETEN

Konstitutionens bestämmelser om fördjupade samarbeten motsvarar i huvudsak EU-fördragets bestämmelser om närmare samarbeten. En väsentlig skillnad är dock att det i konstitutionen anges att ett fördjupat samarbete kan upprättas under förutsättning att minst en tredjedel av medlemsstaterna ska delta i det: i EU-fördraget anges att ett närmare samarbete kan upprättas under förutsättning att minst åtta medlemsstater ska delta i det.

För övrigt kan enligt konstitutionen fördjupade samarbeten upprättas inom hela området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Enligt artikel 27b i EU-fördraget får ett närmare samarbete inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken endast avse genomförande av en gemensam åtgärd eller en gemensam ståndpunkt. Enligt konstitutionen krävs det ett enhälligt beslut av rådet för att ett fördjupat samarbete på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ska få inledas. För övrigt kommer det enligt konstitutionen att kunna inrättas ett "permanent strukturerat samarbete" på försvarsområdet när konstitutionen har trätt i kraft. Detta är i förhållande till EU-fördraget något helt nytt: enligt det fördraget får närmare samarbeten inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inte avse frågor som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser.

I enlighet med artikel III-422 i konstitutionen får medlemsstater som deltar i ett fördjupat samarbete besluta att tillämpa omröstning med kvalificerad majoritet även om det enligt konstitutionen i princip krävs enhällighet. Enligt samma artikel gäller detta dock inte i fråga om beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser. De berörda bestämmelserna i konstitutionen kan trots allt komma att bana väg för bildandet av en "hård kärna" av länder på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

[ Till sidans början ]

INSTRUMENTEN FÖR DEN GEMENSAMMA UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN

I förhållande till i EU-fördraget är antalet instrument för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken begränsat i konstitutionen. Det rör sig i konstitutionen om europeiska beslut och internationella avtal. Rådet ska enligt konstitutionen anta europeiska beslut som innehåller

Europeiska lagar och ramlagar, dvs. konstitutionens lagstiftningsakter, får enligt konstitutionen inte användas inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Instrumentet gemensam strategi, i den mening som avses i EU-fördraget, har utnyttjats i mycket liten utsträckning. Idén bakom det instrumentet har trots detta förts över till konstitutionen, men den har där givits en annan form (se artikel III-293): Europeiska rådet ska enligt konstitutionen fatta europeiska beslut om unionens strategiska intressen och mål, vilka beslut ska gälla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och - till skillnad från gemensamma strategier enligt artikel 13 i EU-fördraget - andra områden som omfattas av unionens yttre åtgärder.

[ Till sidans början ]

FINANSIERINGEN AV DEN GEMENSAMMA UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN

Utgifterna för genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (bortsett från utgifter i samband med operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser) ska enligt konstitutionen belasta unionens budget, vilket är fallet redan nu. I konstitutionen anges att det ska antas ett europeiskt beslut om de särskilda förfaranden som ska garantera snabb tillgång till anslag i unionens budget som är avsedda för brådskande finansiering av initiativ inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och särskilt för förberedande verksamhet inför s.k. Petersberguppdrag (humanitära insatser, räddningsinsatser, fredsbevarande insatser, insatser med stridande förband vid krishantering, inklusive fredsskapande insatser, m.m.).

Förberedande verksamhet för Petersberguppdrag som inte ska belasta unionens budget ska enligt konstitutionen finansieras genom en startfond med bidrag från medlemsstaterna (se artikel III-313).

[ Till sidans början ]

DOMSTOLENS ROLL

Domstolen är enligt konstitutionen inte behörig med avseende på den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Den är enligt konstitutionen dock behörig att pröva talan om kontroll av lagenligheten hos sådana beslut om restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer som rådet antagit inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Domstolen är även behörig att pröva huruvida internationella avtal (även på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) är förenliga med bestämmelserna i konstitutionen och huruvida regeln om att genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inte ska påverka genomförandet av politiken på andra områden följs (jfr. artiklarna III-376 och III-308).

[ Till sidans början ]

ÖVERSIKTSTABELL

Artikel Ämne Anmärkningar
I-12.4 Principen om unionens befogenhet att fastställa och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik -
I-16 Unionens befogenhet i fråga om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken -
I-28 Utnämningen av unionens utrikesminister och dennes roll och ansvarsområden Nya bestämmelser
I-40 Särskilda bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken -
I-41 Särskilda bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken -
I-44 Fördjupade samarbeten -
III-294 till III-313 (del III avdelning V kapitel II) Bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken -

[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Dessa temasidor är inte rättsligt bindande för Europeiska kommissionen, gör inte anspråk på att vara uttömmande och har inget tolkningsvärde vad beträffar texten i konstitutionen.


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan