Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
En konstitution för Europa Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > En konstitution för Europa

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

En konstitution för Europa


Allmänna och avslutande bestämmelser


Inledning
Upphävande av fördragen och rättslig kontinuitet
Euratomfördraget
Ändringar av konstitutionen
Antagande, ratificering och ikraftträdande
Översiktstabell

INLEDNING

Del IV i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa innehåller allmänna bestämmelser och slutbestämmelser. Där finns bestämmelser om upphävande av tidigare fördrag, liksom övergångsbestämmelser för konstitutionens ikraftträdande för att säkra den rättsliga kontinuiteten i gemenskapens regelverk. Dessutom anges det var i geografiskt hänseende konstitutionen ska tillämpas.

Den här delen innehåller även de bestämmelser som rör ändring av konstitionen: det ordinarie ändringsförfarandet, det förenklade förfarandet (med s.k. övergångsklausuler) samt det förenklade förfarandet för ändring av unionens inre politik och inre åtgärder. De förenklade ändringsförfarandena är de viktigaste nyheterna i konstitutionen. Detta gäller särskilt övergångsklausulerna som gör det möjligt att utvidga tillämpningen av beslut med kvalificerad majoritet och det ordinarie lagstiftningsförfarandet till nya områden.

I denna sista del fastställs dessutom hur länge fördraget är giltigt (det har ingåtts på obegränsad tid), hur det ska ratificeras och när det ska träda i kraft.

[ Till sidans början ]

UPPHÄVANDE AV FÖRDRAGEN OCH RÄTTSLIG KONTINUITET

Utkastet till en konstitution för Europa är avsett att ersätta Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) och Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Likaså upphävs alla rättsakter och fördrag genom vilka dessa båda fördrag har kompletterats eller ändrats, bl.a. Europeiska enhetsakten, Amsterdamfördraget , Nicefördraget och anslutningsfördragen (artikel IV-437).

Vissa bestämmelser ur de olika anslutningsfördragen, t.ex. de som har varaktig verkan eller som innehåller övergångsbestämmelser i fråga om anslutningen som fortfarande är aktuella, ska emellertid fortsätta att gälla för att säkra rättslig kontinuitet. Därför innehåller konstitutionen två bilagor, nämligen

Artikel IV-438 innehåller närmare bestämmelser om succession och rättslig kontinuitet, och det fastställs att den nya union som upprättas genom konstitutionen ska efterträda Europeiska gemenskapen (EG) och den tidigare Europeiska unionen (EU). De institutioner, organ och myndigheter som existerar när konstitutionen träder i kraft ska fortsätta att utöva sina befogenheter enligt konstitutionsfördraget i den sammansättning de har vid den tidpunkten.

Till skillnad från primärrätten ska institutionernas alla rättsakter som antagits på grundval av de fördrag och akter som upphävs genom artikel IV-437 fortsätta att vara i kraft. Deras rättsverkan ska bestå så länge dessa akter inte har upphävts, ogiltigförklarats eller ändrats. Detta gäller även de övriga delarna av gemenskapens regelverk, t.ex. de interinstitutionella avtalen, de beslut och avtal som företrädarna för medlemsstaternas regeringar har ingått, förklaringar och resolutioner. Av bestämmelsen följer således att alla förklaringar som avgivits inom ramen för tidigare regeringskonferenser (och som bl.a. har gett upphov till Europeiska enhetsakten, Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen samt anslutningsfördragen) fortsätter att gälla, även om de fördrag som ingåtts vid dessa regeringskonferenser förlorar sin giltighet för det fall konstitutionen skulle träda i kraft.

Den rättspraxis som utvecklats av Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätten om tolkningen och tillämpningen av de fördrag och rättsakter som upphävs, förblir tolkningskällan för unionsrätten och i synnerhet för bestämmelserna i konstitutionen i förhållande till de tidigare fördragen.

Artikel IV-439 om övergångsbestämmelser för vissa institutioner hänvisar till protokollet med samma namn som är en av konstitutionens bilagor. Det innehåller övergångsbestämmelser för Europaparlamentets sammansättning, definitionen av kvalificerad majoritet i rådet, kommissionens sammansättning och unionens utrikesminister.

I artikel IV-440 fastställs var i geografiskt hänseende konstitutionen ska tillämpas, särskilt när det gäller vissa öar. De utomeuropeiska länderna och territorierna anges i bilaga II till konstitutionen. Konstitutionen medför inga förändringar i fråga om geografiskt tillämpningsområde i förhållande till de nuvarande fördragen.

[ Till sidans början ]

EURATOMFÖRDRAGET

Av alla de tidigare fördragen är det endast Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, det s.k. Euratomfördraget, från 1957 som fortfarande kommer att gälla. Atomenergigemenskapen ingår inte i unionen och är således en egen juridisk person, även om den har samma institutioner som EU. Konstitutionsfördraget innehåller de nödvändiga ändringarna av Euratomfördraget i "protokollet om ändring av Euratomfördraget", som är en bilaga till konstitutionen. De enda ändringar av Euratomfördraget som gjorts i fördraget om upprättande av en konstitution innebär att texten anpassas till de nya regler som införs genom konstitutionen, bl.a. på det institutionella och finansiella området.

I en förklaring från fem medlemsstater - Tyskland, Irland, Ungern, Österrike och Sverige - noteras att de centrala bestämmelserna i Euratomfördraget inte har ändrats sedan detta trädde i kraft och att de behöver uppdateras. De fem länderna stöder därför tanken på en regeringskonferens som bör sammankallas snarast möjligt för att se över det fördraget.

[ Till sidans början ]

ÄNDRINGAR AV KONSTITUTIONEN

I konstitutionsfördraget anges tre olika förfaranden för hur konstitutionen kan ändras: det ordinarie ändringsförfarandet, det förenklade förfarandet (med s.k. övergångsklausuler) samt det förenklade förfarandet för ändring av EU:s inre politik och inre åtgärder.

Det ordinarie ändringsförfarandet

I artikel IV-443 finns bestämmelser om det ordinarie ändringsförfarandet. Artikeln innehåller vissa nyheter i förhållande till det nuvarande förfarandet enligt artikel 48 i Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

Den första nyheten är att Europaparlamentet får lägga fram utkast till ändringar av konstitutionen. Parlamentet jämställs därmed med kommissionen och medlemsstaternas regeringar som redan har denna rättighet.

Genom konstitutionsfördraget permanentas dessutom modellen med ett europeiskt konvent så att framtida ändringar av konstitutionen också kommer att förberedas av en sådan församling. Konventet skall bestå av företrädare för medlemsstaternas nationella parlament, deras stats- och regeringschefer, Europaparlamentet och kommissionen. Det skall ha till uppgift att granska utkasten till ändringar och enhälligt anta en rekommendation till regeringskonferensen. Regeringskonferensen skall sammankallas av rådets ordförande i syfte att gemensamt fastställa de ändringar som ska göras i fördraget om upprättande av konstitutionen.
Europeiska rådet får emellertid med enkel majoritet och efter Europaparlamentets godkännande besluta att inte sammankalla konventet, om ändringarna inte är alltför omfattande. I så fall ska Europeiska rådet fastställa mandatet för en regeringskonferens som ska utarbeta de nödvändiga ändringarna.

Oavsett förfarande träder ändringarna i kraft först när de har ratificerats av alla medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Med undantag för att Europaparlamentet får en stärkt roll och att modellen med ett europeiskt konvent införs i ändringsförfarandet ändrar alltså artikel IV-443 inte det nuvarande ändringsförfarandet i sak.

[ Till sidans början ]

Det förenklade förfarandet (med s.k. övergångsklausuler)

Konventet hade föreslagit allmänna övergångsklausuler för att utvidga tillämpningen av beslut med kvalificerad majoritet och av det ordinarie lagstiftningsförfarandet när det egentligen skulle krävas enhällighet eller ett särskilt lagstiftningsförfarande.

Detta förslag återfinns i konstitutionsfördragets artikel IV-444. Genom två allmänna övergångsklausuler får Europeiska rådet således enhälligt besluta om att tillämpa beslut med kvalificerad majoritet eller det ordinarie lagstiftningsförfarandet på ett område där det i konstitutionen fortfarande föreskrivs enhällighet eller ett särskilt lagstiftningsförfarande.

I konstitutionsfördraget ges de nationella parlamenten möjlighet att invända, eftersom varje initiativ från Europeiska rådet om att använda denna övergångsklausul ska underställas de nationella parlamenten. Det räcker med att ett enda nationellt parlament invänder inom sex månader för att beslutet inte ska antas.

Dessa övergångsklausuler kan endast tillämpas på konstitutionens del III, men inte på beslut som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser. Europeiska rådet ska besluta med enhällighet efter godkännande av Europaparlamentet, som ska besluta med en majoritet av sina ledamöter.

Övergångsklausulerna är en av de viktigaste nyheterna i fördraget om upprättande av en konstitution.

[ Till sidans början ]

Specifika övergångsklausuler

Konstitutionsfördraget innehåller även specifika övergångsklausuler som kan tillämpas på vissa av EU:s politikområden. Rådet kan efter att ha hört Europaparlamentet fatta beslut med enhällighet om att ersätta det särskilda förfarandet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (vilket även innebär att man övergår till beslut med kvalificerad majoritet) på följande tre områden:

Dessutom kan rådet utvidga tillämpningen av beslut med kvalificerad majoritet till att även omfatta den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) genom att fatta beslut om detta med enhällighet (artiklarna I-40 och III-300).

Konstitutionen innehåller inte några bestämmelser om att de nationella parlamenten ska vara delaktiga i något av ovannämnda fall.

Enligt konstitutionsfördraget kan vissa protokoll ändras, antingen genom en europeisk lag eller genom en lag som antas av rådet. Detta gäller bland annat

Genom konstitutionen ges således för första gången flera olika möjligheter att ändra vissa särskilda och klart angivna bestämmelser, utan att man behöver tillgripa det mer tungrodda ordinarie förfarandet för ändring av konstitutionen.

[ Till sidans början ]

Det förenklade förfarandet för ändring av unionens inre politik och inre åtgärder

I konstitutionsfördragets artikel IV-445 föreskrivs ett förenklat ändringsförfarande som ska tillämpas på konstitutionens bestämmelser i del III avdelning III som rör unionens inre politik och inre åtgärder. När konventet utarbetade sitt utkast till konstitution föreslogs inga ändringar av innehållet i EU:s inre politik utan bara att politiken skulle anpassas efter de förändringar som föreslagits på andra områden. Regeringskonferensen ansåg emellertid att det behövdes en bestämmelse om ett förenklat ändringsförfarande för den här delen av konstitutionsfördraget så att den lättare skulle kunna ändras vid ett senare tillfälle. Detta förfarande får dock inte under några omständigheter ge EU större befogenheter än vad som föreskrivs i konstitutionsfördraget.

Precis som i det vanliga förfarandet får varje medlemsstats regering, Europaparlamentet eller kommissionen lägga fram utkast till ändringar av del III avdelning III. Europeiska rådet får därefter anta ett europeiskt beslut om ändring av samtliga eller delar av bestämmelserna i avdelningen. Europeiska rådet ska besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet och kommissionen samt Europeiska centralbanken i fall av institutionella ändringar på det monetära området. Detta beslut träder i kraft först sedan det har godkänts av medlemsstaterna. Det är alltså inte nödvändigt att tillsätta ett konvent eller en formell regeringskonferens för att ändra dessa delar av konstitutionsfördraget. Beslutet måste dock fortfarande fattas med enhällighet i Europeiska rådet och ratificeras av samtliga medlemsstater.

[ Till sidans början ]

ANTAGANDE, RATIFICERING OCH IKRAFTTRÄDANDE

Konstitutionsfördraget har ingåtts på obegränsad tid och ska ratificeras av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser, dvs. antingen i parlamentet eller genom folkomröstning.

Liksom tidigare fördrag måste den nya texten ratificeras av alla medlemsstater innan den kan träda i kraft.

I konstitutionen utgick man ifrån att ratificeringen skulle ta två år och att konstitutionen därmed skulle kunna träda i kraft senast den 1 november 2006.

Efter svårigheterna med ratificeringen i vissa medlemsstater beslutade stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets möte den 16-17 juni 2005 att man skulle inleda en "period av eftertanke" om Europas framtid. Denna period av eftertanke var tänkt att göra det möjligt att få till stånd en bred debatt med EU-medborgarna.

Vid Europeiska rådets möte den 21-22 juni 2007 enades EU:s ledare om en kompromiss. De beslutade att sammankalla en regeringskonferens för att utarbeta och anta, inte längre en konstitution, utan ett ändringsfördrag för Europeiska unionen. Den slutliga fördragstexten som utarbetats av regeringskonferensen antogs under Europeiska rådets informella möte i Lissabon den 18 och 19 oktober. Lissabonfördraget undertecknades av medlemsstaterna den13 december 2007.

[ Till sidans början ]

ÖVERSIKTSTABELL

Artiklar Ämne Kommentarer
I-40 Särskilda bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Särskild övergångsklausul
III-210 Socialpolitik Särskild övergångsklausul
III-234 Miljö Särskild övergångsklausul
III-269 Civilrättsligt samarbete - familjerätt Särskild övergångsklausul
III-300 Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik Särskild övergångsklausul
IV-437 Upphävande av tidigare fördrag Nya bestämmelser
IV-438 Succession och rättslig kontinuitet Nya bestämmelser
IV-439 Övergångsbestämmelser för vissa institutioner Nya bestämmelser
IV-440 Område för territoriell tillämpning -
IV-441 Regionala unioner -
IV-442 Protokoll och bilagor -
IV-443 Ordinarie ändringsförfarande Betydande ändringar
IV-444 Förenklat förfarande för ändring Allmän övergångsklausul
IV-445 Förenklat förfarande för ändring avseende unionens inre politik och inre åtgärder Nya bestämmelser
IV-446 Varaktighet -
IV-447 Ratificering och ikraftträdande -
Protokoll om ändring av Euratomfördraget Tekniska justeringar -
Förklaring till slutakten om undertecknande av fördraget om upprättande av konstitutionen Förklaring om konstitutionen inte ratificeras -

[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Temasidorna förpliktar inte Europeiska kommissionen rättsligt, har inte anspråk på att vara uttömmande och innehåller inte någon tolkning av konstitutionen.


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan