Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
En konstitution för Europa Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > EU:s politik

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

EU:s politik


Yttre åtgärder


Inledning
Den gemensamma handelspolitiken
Politiken för utvecklingssamarbete
Samarbete med tredjeland
Humanitärt bistånd
Restriktiva åtgärder
Internationella avtal
Unionen och dess närmaste omvärld
Översiktstabell

INLEDNING

Bestämmelserna om Europeiska unionens yttre åtgärder har i den europeiska konstitutionen skrivits om på ett genomgripande sätt: genom betydande ändringar och nya bestämmelser förstärks det nuvarande regelverket i syfte att unionens åtgärder i den övriga världen ska bli mer effektiva och synliga.

Unionen ges ställning som juridisk person (artikel I-7) och kommer att ta över alla rättigheter och skyldigheter som Europeiska gemenskapen och Europeiska unionen i deras nuvarande skepnader har.

En av de största förändringar som konstitutionen för med sig är att pelarsystemet på det utrikespolitiska området försvinner. Bestämmelserna om unionens yttre åtgärder samlas i en enda avdelning, i vilken alla aspekter av de åtgärderna behandlas, bl.a. följande:

På det institutionella planet införs två viktiga nyheter genom konstitutionen. För det första inrättas en post som unionens utrikesminister . Utrikesministern ska leda unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och ska såsom ministerrådets bemyndigade ställföreträdare verkställa denna politik. Utrikesministern ska samtidigt vara en av Europeiska kommissionens vice ordförande. Han ska inom kommissionen ha det ansvar som vilar på den institutionen när det gäller de yttre förbindelserna och samordningen av övriga delar av unionens yttre åtgärder. För det andra inrättas genom konstitutionen en post som Europeiska rådets ordförande . Denne ska bl.a. ha till uppgift att på sin nivå representera unionen utåt i de frågor som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, utan att unionens utrikesministers befogenheter åsidosätts.

I artikel III-292 i konstitutionen redovisas utförligt de gemensamma målen för unionens yttre åtgärder. I arbetet för att nå dessa mål ska rådet och kommissionen med bistånd av unionens utrikesminister säkerställa samstämmigheten mellan de olika områdena av de yttre åtgärderna och mellan dessa områden och övrig politik.

Detta faktablad behandlar de viktigaste ändringar som konstitutionen för med sig på området unionens yttre åtgärder. De ändringar som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt försvarspolitiken tas dock upp i två separata faktablad.

[ Till sidans början ]

DEN GEMENSAMMA HANDELSPOLITIKEN

I artikel I-13 i konstitutionen anges klart att unionen har exklusiv befogenhet när det gäller den gemensamma handelspolitiken. Tillämpningsområdet för denna politik utsträcks till att även omfatta utländska direktinvesteringar (artikel III-315). Avtal på transportområdet faller dock fortfarande utanför ramen för den gemensamma handelspolitiken. Enligt konstitutionen ska åtgärder som anger inom vilken ram den gemensamma handelspolitiken ska genomföras föreskrivas genom s.k. europeiska lagar.

Vad beträffar beslutsprocessen har bestämmelserna i den nuvarande artikel 133 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) förenklats i konstitutionen. Omröstning med kvalificerad majoritet har emellertid inte utsträckts till hela den gemensamma handelspolitiken. I konstitutionen bibehålls och utvidgas den i Nice fastlagda principen om parallellitet mellan interna och externa regler. I enlighet med denna princip ska det beslutas med enhällighet för förhandlingar om och ingående av avtal inom handeln med tjänster och handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter samt utländska direktinvesteringar om avtalen omfattar bestämmelser för vilka enhällighet krävs för att interna regler ska kunna antas.

Enligt konstitutionen ska det även beslutas med enhällighet när det gäller avtal på sådana områden som rör handel med kulturella och audiovisuella tjänster, om dessa avtal riskerar att negativt påverka unionens kulturella och språkliga mångfald. Enhällighet gäller enligt konstitutionen även för avtal på sådana områden som rör handel med sociala tjänster och tjänster som avser utbildning och hälso- och sjukvård, om dessa avtal riskerar att allvarligt störa den nationella organisationen av sådana tjänster och inverka negativt på medlemsstaternas ansvar för att tillhandahålla dessa.

Europaparlamentet ska hållas underrättat om läget i förhandlingar om handelsavtal och alla sådana avtal ska föreläggas parlamentet för godkännande.

[ Till sidans början ]

POLITIKEN FÖR UTVECKLINGSSAMARBETE

Unionen ska enligt artikel I-14 i konstitutionen ha delad befogenhet med medlemsstaterna på området för utvecklingssamarbete. Att unionen utövar sin befogenhet på detta område får enligt konstitutionen inte leda till att medlemsstaterna hindras från att utöva sina befogenheter. Unionen kommer, såsom är fallet idag, att föra en politik för utvecklingssamarbete som är parallell med den som medlemsstaterna för. Unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete ska enligt konstitutionen komplettera och förstärka varandra. För närvarande utgör unionens politik enbart ett komplement till medlemsstaternas politik (se artikel 177.1 i EG-fördraget).

Det bör noteras att det i konstitutionen tydligt anges att det främsta målet för unionens politik på området för utvecklingssamarbete ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom. Unionen ska enligt konstitutionen ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna.

[ Till sidans början ]

SAMARBETE MED TREDJELAND

En del av bestämmelserna i artikel 181a i EG-fördraget om ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med (andra) tredjeländer (än utvecklingsländerna) tas med i konstitutionen. Enligt konstitutionen ska de beslut som är nödvändiga för att genomföra sådant samarbete antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarande som anges i konstitutionen. När situationen i ett tredjeland kräver att unionen lämnar omedelbart finansiellt bistånd får rådet dock enligt artikel III-320 i konstitutionen på förslag av kommissionen fatta beslut med kvalificerad majoritet. (För närvarande krävs ett enhälligt beslut enligt artikel 308 i EG-fördraget.)

[ TIll sidans början ]

HUMANITÄRT BISTÅND

Genom artikel III-321 i konstitutionen får unionen en särskild rättslig grund för genomförandet av åtgärder inom området humanitärt bistånd. Sådana åtgärder ska enligt konstitutionen genomföras i enlighet med principerna i internationell rätt och i enlighet med de inom den humanitära rätten centrala principerna om opartiskhet, neutralitet och icke-diskriminering.

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet kommer att tillämpas vid fastställandet av ramen för genomförandet av unionens åtgärder för humanitärt bistånd.

För att skapa en ram för gemensamma bidrag från europeiska ungdomar till unionens humanitära insatser ska enligt konstitutionen en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd inrättas.

[ TIll sidans början ]

RESTRIKTIVA ÅTGÄRDER

När det gäller restriktiva åtgärder (avbrytande eller begränsning av de ekonomiska och finansiella förbindelserna med ett eller flera tredjeländer) bibehålls i konstitutionen ett tvåfasupplägg. För att rådet (med kvalificerad majoritet) ska kunna anta sanktioner mot tredjeländer krävs det att unionen först (som regel med enhällighet) har antagit ett beslut inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

I enlighet med artikel III-322 i konstitutionen kan ekonomiska och finansiella sanktioner införas inte bara mot stater utan även mot fysiska eller juridiska personer, mot grupper och mot enheter som inte är stater. (För närvarande krävs det ett enhälligt beslut enligt artikel 308 i EG-fördraget för sanktioner mot alla sådana icke-statliga enheter.)

Det bör noteras att bestämmelserna om restriktiva åtgärder inte ingår i konstitutionens kapitel om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Enligt konstitutionen är Europeiska unionens domstol behörig med avseende på de bestämmelserna. Domstolen är enligt denna även behörig att pröva talan om kontroll av lagenligheten hos sådana beslut om restriktiva åtgärder mot fysiska eller juridiska personer som rådet antagit inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

[ Till sidans början ]

INTERNATIONELLA AVTAL

Vad beträffar unionens befogenhet att ingå internationella avtal stadfästs genom artikel III-323 i konstitutionen domstolens rättspraxis i fråga om implicit extern behörighet. Sålunda får unionen enligt konstitutionen ingå internationella avtal när konstitutionen föreskriver att sådana avtal ska ingås, eller när ingåendet av ett avtal antingen är nödvändigt för att inom ramen för unionens politik förverkliga ett av de mål som anges i konstitutionen, eller föreskrivs i en av unionens rättsligt bindande akter eller kan komma att inverka på gemensamma regler eller räckvidden för sådana regler. Detsamma gäller för domstolens rättspraxis i fråga om de exklusiva befogenheterna (inom de olika utövandeområdena). I artikel I-13.2 i konstitutionen anges nämligen att unionen ska ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt, eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för sådana regler. Alla internationella avtal (med undantag för avtal på det monetära området) ska enligt konstitutionen förhandlas fram och ingås i enlighet med bestämmelserna i artikel III-325 i konstitutionen. Kommissionens och utrikesministerns ansvar i fråga om inledande av förhandlingar avgränsas klart i artikel III-325: de ska lägga fram rekommendationer. Om det planerade avtalet uteslutande eller huvudsakligen gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är det utrikesministern som ska lägga fram rekommendationer om inledande av förhandlingar. Förhandlaren anges däremot inte i artikeln. Enligt artikel III-325 är det rådet som, med hänsyn till vad det planerade avtalet gäller, ska utse förhandlaren eller unionens förhandlingschef.

Europaparlamentet får i kraft av konstitutionen en viktigare roll när det gäller godkännande av avtal. Enligt konstitutionen får rådet fatta beslut om ingående av avtal först efter parlamentets godkännande när det gäller associeringsavtal, unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, avtal som skapar en särskild institutionell ram genom att samarbetsförfaranden inrättas, avtal som har betydande budgetmässiga följder för unionen och avtal som gäller områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller det särskilda lagstiftningsförfarandet då Europaparlamentets godkännande krävs. Enligt EG-fördraget krävs Europaparlamentets samtycke enbart när det gäller associeringsavtal, avtal som skapar en särskild institutionell ram, avtal som har betydande budgetmässiga följder samt sådana avtal som medför ändring av en rättsakt som har antagits enligt medbeslutandeförfarandet (se artikel 300.3 i EG-fördraget).

Vad beträffar beslutsprocessen omfattas i konstitutionen omröstningen i rådet fortfarande av regeln om formernas parallellitet. Sålunda ska rådet besluta med kvalificerad majoritet utom när avtalet avser en fråga där enhällighet krävs för att anta en unionsakt. Vidare krävs enligt konstitutionen enhällighet för associeringsavtal och för avtal om ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med kandidatländerna (vilket är fallet redan nu).

[ Till sidans början ]

UNIONEN OCH DESS NÄRMASTE OMVÄRLD

Avdelning VIII i del I i konstitutionen har rubriken "Unionen och dess närmaste omvärld". I den enda artikeln i den avdelningen föreskrivs att unionen ska utveckla särskilda förbindelser med närbelägna länder i syfte att skapa ett område med välstånd och god grannsämja som grundar sig på unionens värderingar och utmärks av nära och fredliga förbindelser som bygger på samarbete.

I detta syfte får unionen ingå särskilda avtal med de berörda länderna. Dessa avtal får innebära ömsesidiga rättigheter och skyldigheter samt möjligheten att genomföra åtgärder gemensamt. Sådana avtal får alltså omfatta ett associeringsavtals alla komponenter men de behöver inte göra detta.

[ Till sidans början ]

ÖVERSIKTSTABELL

Artikel Ämne Anmärkningar
I-3 Unionens mål i dess förbindelser med den övriga världen -
I-7 Unionens ställning som juridisk person Nya bestämmelser
I-12 Unionens befogenhet på området gemensam utrikes- och säkerhetspolitik -
I-13 Unionens exklusiva befogenhet på området gemensam handelspolitik -
I-13 Exklusiva befogenheter efter utövandeområde -
I-14 Delad befogenhet när det gäller utvecklingssamarbete -
I-16 Befogenheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken -
I-22 Europeiska rådets ordförandes roll Nya bestämmelser
I-24 Rådet i konstellationen utrikes frågor -
I-26 Europeiska kommissionens roll -
I-28 Utnämningen av unionens utrikesminister och dennes roll och ansvarsområden Nya bestämmelser
I-40 Särskilda bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken -
I-41 Särskilda bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken -
I-43 Solidaritetsklausul Nya bestämmelser
I-57 Unionen och dess närmaste omvärld Nya bestämmelser
III-292 Principer och mål för unionens yttre åtgärder -
III-294 till III-313 Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Betydande ändringar
III-314 och III-315 Den gemensamma handelspolitiken Betydande ändringar
III-316 till III-318 Utvecklingssamarbete Betydande ändringar
III-319 och III-320 Ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredjeland Betydande ändringar
III-321 Humanitärt bistånd Nya bestämmelser
III-322 Restriktiva åtgärder -
III-323 till III-326 Internationella avtal Betydande ändringar
III-327 och III-328 Unionens förbindelser med internationella organisationer och tredjeland samt unionens delegationer -

[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Dessa temasidor är inte rättsligt bindande för Europeiska kommissionen, gör inte anspråk på att vara uttömmande och har inget tolkningsvärde vad beträffar texten i konstitutionen.


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan