DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >
EU:s politik
Den ekonomiska och monetära politiken
-
Inledning
Europeiska centralbanken
Den ekonomiska politiken
Den monetära politiken
Särskilda bestämmelser för euroområdet
Förenkling av texter
Andra bestämmelser
Översiktstabell
Konstitutionen innehåller vissa ändringar av EU:s ekonomiska politik och dess monetära politik, framför allt när det gäller
- förstärkning av EU:s handlingsförmåga och framför allt av euroområdet,
- inrättandet av Europeiska centralbanken (ECB) som en av EU:s institutioner,
- en kraftig förenkling av texterna.
Den ekonomiska och monetära politiken har varit föremål för långvariga diskussioner
under
arbetet i konventet
och vid
regeringskonferensen
. Det samförstånd man har uppnått bör göra det möjligt för EU att öka samordningen
av den ekonomiska politiken. De medlemsstater som har infört euron kommer att få
större självständighet när det gäller att fatta beslut som berör dem, utan att de
andra medlemsstaterna deltar i omröstningen. Därför innehåller konstitutionen ett
nytt avsnitt om de medlemsstater som har euro som valuta och ett protokoll om eurogruppen
som bifogas konstitutionen.
Slutligen utvidgar det konstitutionella fördraget tillämpningen av omröstning
med kvalificerad majoritet till så gott som alla bestämmelser i den ekonomiska och
monetära politiken, så när som på några undantag.
Europeiska centralbanken blir en av EU:s institutioner . Artikel I-30, som handlar om ECB, innehåller några av de institutionella bestämmelserna i avdelning III i konstitutionen och samlar dem i en enda artikel för att göra dem mer lättillgängliga för medborgarna.
Med tanke på att ECB får anta rättsakter inom vissa områden och att den ska höras om alla lagstiftningsförslag som den har behörighet över, är det ett logiskt steg att ge ECB institutionsstatus.
Det faktum att ECB blir en EU-institution innebär dock inga förändringar i ECB:s eller Europeiska centralbankssystemet struktur, uppdrag, stadgar eller mål. ECB behåller sin oberoende ställning gentemot EU:s övriga institutioner och medlemsstaternas myndigheter. ECB är den enda av EU:s institutioner som får status som en juridisk person, vilket den har redan idag.
I konstitutionen upprepas tydligt att cheferna för de nationella centralbankerna i de länder som inte har infört euron inte får ingå i Europeiska centralbankens råd (artikel III-382).
Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik fastställs i artikel I-15: Medlemsstaterna ska samordna sin ekonomiska politik inom unionen. Rådet ska i detta syfte anta bland annat de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. För de medlemsstater som deltar i euroområdet gäller särskilda bestämmelser.
Kapitel II i avdelning III i del III av konstitutionen ägnas åt den ekonomiska och monetära politiken. I artikel III-177 återfinns den nu gällande definitionen av medlemsstaternas och unionens verksamhet när det gäller den ekonomiska och monetära politiken.
Enligt denna artikel och artikel III-178 ska EU:s ekonomiska politik bygga på en nära samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik, på den inre marknaden och på fastställda gemensamma mål. Medlemsstaterna ska föra sin ekonomiska politik så att de bidrar till att förverkliga unionens mål. Den ekonomiska politiken ska följa principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens. Medlemsstaterna ska betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse (artikel III-179), vilket redan är fallet. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken är en viktig del i denna samordning.
De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
Konstitutionen innehåller flera nyheter när det gäller de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (artikel III-179), bland annat följande:
- Kommissionen ska direkt kunna varna en medlemsstat vars ekonomiska politik inte är förenlig med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken eller när det finns risk för att denna politik kan äventyra EMU:s funktion (för närvarande måste kommissionen vända sig till rådet som fattar beslut).
- När rådet utfärdar rekommendationer till en medlemsstat, ska den berörda medlemsstaten inte delta i omröstningen.
Alltför stora underskott
När det gäller det förfarande som ska tillämpas i samband med alltför stora underskott innehåller konstitutionen följande ändringar (artikel III-184):
- Om kommissionen anser att det finns eller kan uppstå ett alltför stort underskott i en medlemsstat, får den rikta en varning direkt till medlemsstaten i fråga. För närvarande kan kommissionen enbart överlämna en rekommendation till rådet som fattar beslut om att varna medlemsstaten. Kommissionen har följaktligen fått en viktigare roll (punkt 5).
- Kommissionen har också fått en viktigare roll när det gäller beslutet om huruvida det föreligger ett alltför stort underskott: När rådet fastställer att det föreligger att alltför stort underskott ska detta beslut bygga på ett verkligt förslag från kommissionen. Det betyder att rådet bara kan avvika från förslaget genom ett enhälligt beslut. När det gäller de påföljande rekommendationer som rådet kan ge en medlemsstat för att åtgärda situationen räcker det däremot, precis som idag, med en rekommendation från kommissionen och rådet har större bedömningsutrymme (punkt 6). Rekommendationerna ska antas av rådet utan onödigt dröjsmål.
- Den berörda medlemsstaten deltar i regel inte längre i omröstningen och inte heller i omröstningen rörande förekomsten av ett alltför stort underskott. Enligt EG-fördraget gällde denna regel bara för åtgärder efter det att ett alltför underskott konstaterats.
- Den kvalificerade majoriteten för tillämpningen av dessa bestämmelser behöver inte längre omfatta två tredjedelar av medlemsstaterna, vilket föreskrivs i EG-fördraget, utan vanlig kvalificerad majoritet, dvs. 55 % av medlemsstaterna i euroområdet som representerar minst 65 % av befolkningen i detta (med tillhörande villkor om bildandet av en blockerande minoritet).
Regeringskonferensen utarbetade en förklaring om stabilitets- och tillväxtpakten som bifogades regeringskonferensens slutakt. I förklaringen bekräftade medlemsstaterna sitt engagemang när det gäller paktens mål och att de ser fram emot eventuella förslag från kommissionen och medlemsstaterna när det gäller att förstärka och förtydliga genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten.
Konstitutionen innehåller en del ändringar när det gäller EU:s monetära politik. Först och främst fastställer den officiellt euron som unionens valuta och som en av unionens symboler. (artikel I-8).
I konstitutionen föreskrivs vidare en mycket tydlig fördelning av befogenheterna i EU när det gäller den monetära politiken, där EU hädanefter har exklusiv behörighet för de medlemsstater som infört euron (artikel I-13). De medlemsstater som inte infört euron behåller behörigheten inom det monetära området.
De institutionella bestämmelserna om Europeiska centralbankssystemets uppgifter och mål är i stort oförändrade (artiklarna III-185 till III-191). I artikel I-30 definieras officiellt begreppet "Eurosystem", dvs. ECB och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta och som tillsammans för unionens monetära politik.
Dessutom inrättas genom konstitutionen en ny rättslig grund inte enbart för antagandet av de bestämmelser som krävs för att införa euron utan också framför allt de bestämmelser som är nödvändiga för användningen av euron. Denna nya rättsliga grund ersätter de nuvarande övergångsreglerna i artikel 123.4 i EG-fördraget.
Det bör också påpekas att konstitutionen har flyttat bestämmelserna om ingående av monetära avtal. De står för närvarande i kapitlet om den monetära politiken i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) men flyttas utan några större ändringar till avdelningen om unionens yttre åtgärder (artikel III-326).
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR EUROOMRÅDET
Konventet hade föreslagit att de medlemsstater som har euron som valuta skulle få ökad självständighet och möjlighet att inom rådet på egen hand besluta i frågor som särskilt rör dem, eftersom de har samma valuta. Regeringskonferensen följde denna linje och konstitutionen innehåller därför i artiklarna III-194 till III-196 särskilda bestämmelser som enbart gäller för de medlemsstater som ingår i euroområdet. Medlemsstaterna i euroområdet kommer hädanefter att kunna vidta åtgärder för att stärka samordningen och övervakningen av sin budgetdisciplin och utarbeta mer konkreta riktlinjer för den ekonomiska politiken och samtidigt se till att dessa överensstämmer med de riktlinjer som antagits för hela EU.
Enligt dessa artiklar får endast de medlemmar i rådet rösta som företräder de medlemsstater som ingår i euroområdet, dvs. de andra medlemsstaterna får inte delta i omröstningen, för att fatta beslut om
- åtgärder för att stärka samordningen och övervakningen av budgetdisciplinen,
- riktlinjer för den ekonomiska politiken för euroområdet och åtgärder för att säkerställa övervakningen av denna,
- fastställande av gemensamma ståndpunkter inom de berörda internationella finansinstitutionerna och finanskonferenserna,
- bestämmelser för att säkerställa enad representation inom de berörda internationella finansinstitutionerna och finanskonferenserna.
Det faktum att de medlemsstater som har euron som valuta själva får fatta beslut i frågor som rör dem är ett stort och ofrånkomligt steg. Sedan de tio nya medlemsländerna anslöt sig är de tolv länderna i euroområdet i minoritet i rådet, vilket kommer att fortsätta till dess att de nya medlemsländerna uppfyller konvergenskriterierna för att införa den europeiska valutan. Den här bestämmelsen gör det alltså möjligt för vissa länder i euroområdet att under den här perioden själva fatta beslut i frågor som bara rör dem.
I avsnittet om övergångsbestämmelser utökar konstitutionen de fall där medlemsstaterna utanför euroområdet inte får rösta. Utöver de fall som nämns ovan gäller detta bland annat i samband med rekommendationer som riktar sig till medlemsstater i euroområdet inom ramen för den multilaterala övervakningen och alla åtgärder som avser alltför stora underskott (artikel III-197.4).
Slutligen får medlemsstaterna i euroområdet en viktigare roll även när det gäller att uppta en stat i euroområdet. Innan rådet i fullständig konstellation kan fatta beslut i frågan måste det få en rekommendation från medlemsstaterna i euroområdet som dessa antagit med kvalificerad majoritet.
Eurogruppens roll
I artikel III-195 hänvisas till ett protokoll om eurogruppen som bifogats konstitutionen och där formerna för sammanträdena för euroområdets ministrars fastställs. Eurogruppen är emellertid inte någon officiell rådskonstellation även om den nu för första gången omnämns i fördraget. Konstitutionen bara bekräftar gällande praxis med informella möten. Därför kommer officiella beslut även i fortsättningen att fattas av ministerrådet.
De informella mötena i eurogruppen öppnar för en fördjupad dialog om de frågor som handlar om de deltagande staternas särskilda ansvar. Kommissionen deltar automatiskt i dessa möten och ECB inbjuds att delta. Den enda nyheten på det här området är att eurogruppen väljer en ordförande för två och ett halvt år med en majoritet bland dessa medlemsstater.
Konventionen innehåller en avsevärt förändrad text när det gäller övergångsbestämmelser (artiklarna 116-124 i EG-fördraget). Alla bestämmelser om de två första etapperna av den ekonomiska och monetära unionen som blivit inaktuella i och med införandet av euron har utgått. I det konstitutionella fördraget samlas nu övergångsbestämmelserna i artiklarna III-197 till III-202. Dessa artiklar gäller för de medlemsstater som beviljats undantag, dvs. de medlemsstater som ännu inte infört euron som valuta. I artiklarna fastställs
- definitionen av en medlemsstat med undantag, vilka bestämmelser i konstitutionen som inte ska tillämpas på dessa medlemsstater och reglerna för när de får rösta (artikel III-197),
- det förfarande som ska följas när en medlemsstat senare ska införa euron när den uppfyller konvergenskriterierna (artikel III-198),
- de särskilda bestämmelser som ska tillämpas på medlemsstater med undantag (artiklarna III-199 till III-202).
Utan att innehållet ändras innebär konstitutionen en avsevärd förenklig av dessa bestämmelser, vilket kommer att göra dem lättare att läsa och förstå för allmänheten.
Enligt konstitutionen ska kvalificerad majoritet användas i ett större antal beslut . Det är bara några fall som fortfarande ska beslutas enhälligt av rådet, nämligen
- antagande av bestämmelser för att ersätta det nuvarande protokollet om alltför stora budgetunderskott där konvergenskriterierna för att införa euron definieras (artikel III-184.13),
- de särskilda uppgifter som tilldelas ECB när det gäller tillsyn (artikel III-185),
- fastställande av den kurs till vilken euron ska ersätta den berörda medlemsstatens valuta när en medlemsstat inför euron (artikel III-198).
Konstitutionen ger också Europaparlamentet en viktigare roll genom att tillämpningen av det vanliga lagstiftningsförfarandet utökas till att omfatta följande bestämmelser:
- Det multilaterala övervakningsförfarandet av den ekonomiska politiken (artikel III-179).
- Ändringen av vissa bestämmelser i Europeiska centralbankssystemets och ECB:s stadga (artikel III-187).
- Nödvändiga bestämmelser för att använda euron (artikel III-83).
| Artiklar | Ämne | Kommentarer |
|---|---|---|
| I-8 | Unionens symboler | Nya bestämmelser |
| I-13 | Exklusiva befogenheter | - |
| I-15 | Samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken | - |
| I-30 | Europeiska centralbanken | Viktiga ändringar |
| III-177 | Den ekonomiska och monetära politiken - allmänt | - |
| III-178 till III-184 | Den ekonomiska politiken | Viktiga ändringar |
| III-185 till III-191 | Den monetära politiken | - |
| III-192 till III-193 | Institutionella bestämmelser | Viktiga ändringar |
| III-194 till III-196 | Egna bestämmelser för medlemsstater som ingår i euroområdet | Nya bestämmelser |
| III-197 till III-202 | Övergångsbestämmelser | - |
| III-382 till III-383 | ECB - Institutionella bestämmelser | - |
| Protokoll om eurogruppen | Formerna för eurogruppens sammanträden | Nya bestämmelser |
| Förklaring om stabilitets- och tillväxtpakten | Stabilitets- och tillväxtpakten | - |
[ Till sidans början ] [ Föregående sida ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]
Temasidorna förpliktar inte Europeiska kommissionen rättsligt, gör inte anspråk på att vara uttömmande och innehåller inte någon tolkning av konstitutionen.