Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats
Regerings-konferensens arbete 2003/2004 Ignorera språkvalet och gå direkt till listan över faktablad (åtkomsttangent=1)
EUROPA > Sammanfattning av lagstiftningen > Regeringskonferensen 2003/2004

DEN EUROPEISKA INTEGRATIONEN OCH FÖRDRAGEN >

Arkiv   Arkiv   Arkiv   Arkiv

Regeringskonferensen 2003/2004


Förhandlingarna under det italienska ordförandeskapet


Den förberedande fasen

Deltagarna
Arbetsmetoden
De juridiska experternas roll

Öppningsförfarandet

Kommissionens yttrande
Europeiska centralbankens yttrande
Europaparlamentets resolution
Regionkommitténs yttrande
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande
Rådets inledande beslut

Mötet i Rom: den formella inledningen av förhandlingarna

Det första ministermötet
Det andra ministermötet
Europeiska rådets möte i Bryssel i oktober 2003
Det tredje ministermötet
Det fjärde ministermötet
Det femte ministermötet: "konklaven" i Neapel
Uppmaning till kompromiss
Det sjätte ministermötet
Europeiska rådets möte i Bryssel i december 2003

Den 18 juli 2003 i Rom överlämnade ordföranden för Europeiska konventet, Valéry Giscard d'Estaing, "utkastet till fördrag om inrättande av en konstitution för Europa" till det italienska ordförandeskapet för Europeiska unionen (EU). För att slutföra EU:s reformprocess måste man formellt inleda en konferens för företrädare för medlemsstaternas regeringar, en så kallad regeringskonferens, förkortad till "IGC" (Intergouvernemental Conference).

Regeringskonferensen kallades officiellt till den 4 oktober 2003 vid ett möte mellan stats- och regeringscheferna i Rom. På grundval av resultatet av konventet har förhandlingarna mellan medlemsstaterna under det italienska ordförandeskapet förts av utrikesministrarna under sex arbetsmöten. Stats- och regeringscheferna möttes inom ramen för regeringskonferensen vid öppningsceremonin i Rom och vid Europeiska rådets möten i oktober och december.

Regeringskonferensen begränsade sig till de mest grundläggande frågorna och undvek på så sätt att omförhandla hela texten till konventet. Förhandlingarna skulle ursprungligen ha avslutats vid Europeiska rådets möte i december under det italienska ordförandeskapet, men på grund av oenigheten mellan medlemsstaterna, bl.a. när det gäller det framtida röstsystemet i rådet, var det inte möjligt att nå fram till samförstånd på detta stadium. Europeiska rådet bad därför det irländska ordförandeskapet att fortsätta samrådet.

[ Till sidans början ]

DEN FÖRBEREDANDE FASEN

Enligt artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) kan såväl kommissionen som alla medlemsstater lägga fram förslag till rådet om revidering av de fördrag som unionen grundar sig på. I denna artikel beskrivs också det förfarande som ska följas: efter samråd med Europaparlamentet (EP), kommissionen och eventuellt Europeiska centralbanken (ECB), ska rådet avge ett positivt yttrande vid ett möte i regeringskonferensen. Denna sammankallas därefter formellt av rådets ordförande.

Konventets ordförande överlämnade utkastet till konstitutionsfördrag den 20 juni 2003 till Europeiska rådet som samlats i Thessaloniki - rådet ansåg att utkastet var en "god utgångspunkt" för regeringskonferensen. Europeiska rådet, som ville utnyttja den positiva anda som konventet skapat, uppmanade det italienska ordförandeskapet att inleda förfarandet i artikel 48 i EU-fördraget trots de förbehåll som vissa länder uttryckte med motiveringen att de ville ha längre tid för att studera utkastet till konstitution.

Det italienska ordförandeskapet överförde alltså den 1 juli 2003 den officiella begäran om att regeringskonferensen skulle inledas till rådet. I sitt brev angav ordförandeskapet enligt rekommendationerna från Europeiska rådets möte i Thessaloniki att det hade för avsikt att avsluta förhandlingarna i december 2003 så att det nya fördraget skulle kunna undertecknas strax efter den 1 maj 2004 (dagen för EU:s utvidgning till tio nya medlemsstater), men före valet till Europaparlamentet i juni 2004.


[ Till sidans början ]

Deltagarna

När det gäller organisationen av arbetet har denna regeringskonferens varit annorlunda än de föregående. Eftersom det förberedande arbete som konventet utfört tog så lång tid hölls den endast på högsta politiska nivå, mellan stats- och regeringschefer med hjälp av utrikesministrarna. Till skillnad från tidigare regeringskonferenser som ledde fram till Maastricht-, Amsterdam - och Nicefördragen hade man ursprungligen inte planerat något möte mellan företrädare för regeringarna eller mellan tjänstemän.

På ministernivå deltog två företrädare för kommissionen i arbetet, först kommissionären Michel Barnier och efter hans avgång hans kollega António Vitorino. Vad gäller Europaparlamentet så var detta fullt inblandat i arbetet genom sina två företrädare: Europaparlamentarikerna Klaus Hänsch och Iñigo Méndez de Vigo (ersattes i november av sin kollega Elmar Brok). Alla tre var aktiva medlemmar i Europeiska konventet.

På stats- och regeringschefsnivå företräddes kommissionen av ordföranden i kommissionen, Romano Prodi, och Europaparlamentet av sin ordförande, Pat Cox.

De anslutande länder deltog fullt ut i förhandlingarna, eftersom anslutningsfördraget hade undertecknats långt innan regeringskonferensen inleddes. Inom ramen för denna sammanfattning omfattar termen "medlemsstater" också de dåvarande tio anslutningsstaterna. Regeringarna i de tre kandidatländerna, Bulgarien, Rumänien och Turkiet, kunde delta i regeringskonferensen som observatörer.

[ Till sidans början ]

Arbetsmetoden

Under sommaren gick medlemsstaterna igenom konventets förslag, där slutresultatet hade lagts fram inför det italienska ordförandeskapet i Rom den 18 juli. Det framgick då tydligt att vissa punkter utgjorde ett problem för ett eller flera länder och att de skulle behöva debatteras på nytt under regeringskonferensen.

För att underlätta arbetet och kanalisera informationsflödet utnämnde medlemsstaterna kontaktpunkter ("fokalpunkter"). Dessa tjänstemän, vilkas roll huvudsakligen var administrativ, visade sig vara avgörande för hur förhandlingarna skulle framskrida.

För att bättre förbereda diskussionerna på ministernivå skickade ordförandeskapet före det formella öppnandet av regeringskonferensen en serie enkäter till delegationerna, där konventets förslag sammanfattades och de nationella delegationernas önskemål tagits med.


Svaren på dokument CIG 9/03 (Dokumenten CIG 10/03 - CIG 35/03) finns under rubriken Documents from delegations på regeringskonferensens webbplats.

En tredje enkät rörande kommissionen och den framtida utrikesministern skickades före det andra ministermötet .

Under hela den tid som förhandlingarna pågick bibehöll ordförandeskapet en tät kontakt med delegationerna och organiserade i stort sett hela tiden bilaterala möten. På politisk nivå träffade ordföranden i Europeiska rådet, den italienska premiärministern Silvio Berlusconi och ordföranden i rådet, den italienske utrikesministern Franco Frattini sina europeiska motsvarigheter utanför de officiella mötena, bl.a. under en "huvudstadsturné".

[ Till sidans början ]

De juridiska experternas roll

Det var också nödvändigt att göra ytterligare en fördjupad undersökning på juridisk och språklig nivå av utkastet till konstitutionsfördrag som konventionen hade förberett för att försäkra sig om att där inte fanns några luckor eller någon tvetydighet som kunde innebära en juridisk risk. Eftersom dessa frågor inte var av strikt politisk natur beslutade ordförandeskapet att vända sig till en grupp juridiska experter, ledd av generaldirektören för rådets rättstjänst. Denna arbetsgrupp bestod av företrädare för medlemsstaterna och kommissionen, parlamentet och observatörer från de tre kandidatländerna.

Arbetsgruppen av juridiska experter började sitt arbete med en ny genomläsning av utkastet till konstitution på grundval av ett dokument som tagits fram av rådets rättstjänst, vilket återgav hela konventstexten tillsammans med juridiska kommentarer och anmärkningar.

Dessutom undersökte gruppen de bestämmelser i anslutningsfördragen där de existerande fördragen ändrats efter varje utvidgning. Syftet med denna undersökning var att kartlägga de bestämmelser som skulle behållas och de som hade slutat gälla under tiden (övergångsåtgärder och andra åtgärder). Ett liknande arbete utfördes när det gällde de protokoll och förklaringar som bifogats fördragen vid tidigare regeringskonferenser.

Vissa av de punkter som tagits upp av delegationerna under förhandlingarna krävde ett juridiskt och tekniskt förtydligande. Detta är skälet till att ordförandeskapet den 4 november föreslog att den juridiska expertgruppens arbetsmandat skulle utvidgas. Detta tillvägagångssätt skulle göra det möjligt att klargöra formuleringsproblem utan politisk aspekt och gå framåt fortare.

I slutet november lade gruppen fram sina resultat i dokument CIG 50/03. Detta dokument innehöll utkastet till konstitutionellt fördrag efter den rent redaktionella och juridiska genomgången. Den tjänade som grund för förhandlingarna inom regeringskonferensen. Tillägg 1 innehöll resultatet av undersökningen av protokoll och bilagor till de existerande fördragen liksom de protokoll som utarbetats av konventet.

Gruppen fullföljde sitt arbete och offentliggjorde 2004 två tillägg som rörde de ändringar som görs genom anslutningsfördragen och förklaringarna. Till dessa dokument tillkom rättelser. Alla dokument är tillgängliga på regeringskonferensens webbplats .

[ Till sidans början ]

ÖPPNINGSFÖRFARANDET

Kommissionens yttrande

Den 17 september 2003 lämnade kommissionen formellt sitt yttrande om kallelsen till regeringskonferensen. I detta yttrande välkomnade den resultatet av konventet, som den ansåg borde utgöra "grunden för regeringskonferensens arbete" - adennas arbete borde alltså "bestå i att förbättra, förtydliga och slutföra utkastet till konstitution". Trots detta formulerade kommissionen några förslag rörande ett begränsat antal punkter som kunde förbättras.

Dessa punkter rörde bl.a. nya förslag om kommissionens storlek och sammansättning, utvidgningen av tillämpningsområdet för röstning med kvalificerad majoritet, förenklingen av förfarandet för revidering av den framtida konstitutionen, särskilt bestämmelser som rör EU:s politik, liksom samordningen av den ekonomiska politiken, särskilt för länderna i euroområdet.


[ Till sidans början ]

Europeiska centralbankens yttrande

Enligt artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen skulle man samråda med Europeiska centralbanken på grund av de ändringar som konventet föreslog inom valutapolitiken. I sitt yttrande välkomnade Europeiska centralbanken konventets förslag och föreslog några ändringar, bl.a. att prisstabilitet skulle skrivas in som ett mål för unionen, liksom ett uttryckligt omnämnande i texten till konstitutionen om de centrala nationalbankernas oberoende.


[ Till sidans början ]

Europaparlamentets yttrande

Den 24 september antog Europaparlamentet en resolution som utgör dess formella yttrande före kallelsen till regeringskonferensen. Parlamentet yttrade sig positivt om effektiviteten hos den konventionella metoden för revidering av fördragen och uppmanade regeringskonferensen att godkänna utkastet utan att ifrågasätta den grundläggande balansen i konventets förslag. Trots att parlamentet inte var tillfredsställt med alla detaljer uttrycket det en förhoppning om att förslaget inte skulle ifrågasättas.


[ Till sidans början ]

Regionkommitténs yttrande

På eget initiativ antog Regionkommittén förslag som bl.a. syftade till en konsolidering av de framsteg som gjorts inom ramen för utkastet till konstitution när det gäller det konstitutionella erkännandet av de lokala och regionala aspekterna på EU.

[ Till sidans början ]

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

På eget initiativ tog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ställning till förhandlingarna inom ramen för regeringskonferensen vid sitt möte den 24 och 25 september. Kommittén försvarar den allmänna balansen i utkastet till konstitutionellt fördrag, men rekommenderar att regeringskonferensen gör texten tydligare mer precis för att stärka medborgarnas och civilsamhällets organisationer förtroende och engagemang.


[ Till sidans början ]

Rådets inledande beslut

Efter de positiva yttrandena över kallelsen till regeringskonferensen från kommissionen Europeiska centralbanken och parlamentet gav rådet (allmänna frågor) formellt klartecken till regeringskonferensen vid sitt möte den 29 september 2003. Datum för det första mötet bestämdes till den 4 oktober 2003 i Rom. Det bestämdes också vid detta möte att parlamentet skulle delta i arbetet.

[ Till sidans början ]

MÖTET I ROM: DEN FORMELLA INLEDNINGEN AV FÖRHANDLINGARNA

Stats- och regeringscheferna möttes i Rom, där de grundläggande fördragen undertecknades, för konferensens högtidliga öppnande. Vid sitt möte hade de en allmän politisk debatt och ett åsiktsutbyte om förhandlingarna. Dessutom fastställdes de sista procedurfrågorna som hade med regeringskonferensen att göra.

I en förklaring kallad "Romförklaringen" bekräftade de åter vikten av integrationsprocessen och nödvändigheten av att anta en konstitutionell text som utgör en nödvändig etapp "i processen med att göra Europa mer sammanhållet, mer öppet och demokratiskt, mer effektivt och nära sina medborgare".


[ Till sidans början ]

Det första ministermötet - den 4 oktober 2003

Stats- och regeringschefernas inledning av förhandlingarna följdes av det första arbetsmötet för utrikesministrarna. Ordförandeskapet lade fram ett dokument med delegationernas svar på enkäterna om det lagstiftande rådet och om rådets sammansättning och ordförandeskap. Det blev utgångspunkt för diskussionerna på det första mötet. Ordförandeskapet noterade att huvuddelen av delegationerna hade uttalat sig emot ett lagstiftande råd. Vad beträffade rådets sammansättning föreslog ordförandeskapet några möjliga kompromisslösningar.

Några dagar senare offentliggjorde ordförandeskapet på grundval av dessa diskussioner konkreta förslag rörande rådets ordförandeskap och flera av dess konstellationer. Det innehöll följande förslag: avskaffande av förslaget om ett lagstiftande råd och förslag till ett protokoll som skulle innehålla grundbestämmelser om hur rådets ordförandeskap skulle organiseras.

Efter mötet den 4 oktober offentliggjorde ordförandeskapet också en vägledande kalender för arbetet på regeringskonferensen. I detta dokument uppmanade det också delegationerna att innan den 20 oktober lägga fram de icke-institutionella frågor, som de önskade en genomgång av på regeringskonferensen. Ordförandeskapet uppmanade även delegationerna att iaktta en vis självdisciplin för att dessa punkter skulle kunna begränsas så mycket som möjligt.


[ Till sidans början ]

Det andra ministermötet - den 14 oktober 2003

Före det andra regeringskonferensmötet sände det italienska ordförandeskapet en ny enkät till delegationerna rörande kommissionen och den framtida utrikesministern.

Vissa medlemsstater uttryckte en önskan om att ändra konventets förslag rörande kommissionen. Det italienska ordförandeskapet försökte via ett antal precisa frågor till delegationerna att utvärdera kompromissmöjligheterna.

Det visade sig även vara nödvändigt att förtydliga utrikesministerns status. Ordförandeskapet ställde på grundval av dokument CIG 2/03, som hade sänts ut före öppningen av regeringskonferensen, frågor rörande denna ministers status inom de två institutionerna ("dubbla roller"), särskilt i fråga om den gällande kollegialitetsprincipen i kommissionen.

Utöver dessa två ämnen återupptog man på konferensen också den diskussion som inletts den 4 oktober om det roterande ordförandeskapet i rådet. Som en förberedelse inför av Europeiska rådets möte den 16 och 17 oktober i Brussel berörde ministrarna också de andra institutionella frågorna, bl.a. sammansättningen av Europaparlamentet, Europeiska rådet och dess ordförande samt den svåra frågan om definitionen av kvalificerad majoritet. Arbetsmiddagen ägnades åt försvarsfrågor, bl.a. strukturerat samarbete och solidaritetsklausulen.

[ Till sidans början ]

Europeiska rådets möte i Bryssel - den 16 och 17 oktober 2003

Europeiska rådets möte var uppdelat i två delar: den första rörde regeringskonferensen och den andra Europeiska rådets egna angelägenheter. På eftermiddagen på mötets första dag diskuterade stats- och regeringscheferna institutionella frågor som utrikesministrarna förberett på sitt föregående möte: sammansättningen av Europaparlamentet, Europeiska rådets roll och ordförandens roll samt beräkning av kvalificerad majoritet. Under middagen kom man på regeringskonferensen in på försvarsfrågor.

Syftet med detta möte var inte att finna konkreta lösningar på de frågor som diskuterades, utan att lägga fast breda riktlinjer för att kunna föra vidare förhandlingarna på ministerplan. Det var vid denna tidpunkt ordförandeskapets avsikt att fortsätta det bilaterala samrådet, men utan att offentliggöra några konkreta förslag.


[ Till sidans början ]

Det tredje ministermötet - den 27 oktober 2003

Ordförandeskapet hade inför detta möte förberett tre olika dokument. Två rörde icke-institutionella frågor (inbegripet ekonomiska och finansiella frågor) och tillämpningsområdet för röstning med kvalificerad majoritet. Dokumenten behandlade frågor som delegationerna fortfarande önskade diskutera. Det tredje dokumentet rörde ett nytt förslag till rådets ordförandeskap och dess olika sammansättningar.

I dokumentet om icke-institutionella frågor redogjorde ordförandeskapet för alla de frågor som ännu inte avgjorts, bl.a. ingressen, unionens värderingar och målsättning, stadgan om de grundläggande rättigheterna, finansiella frågor och budgetförfarandet, den ekonomiska och finansiella politiken, rättsliga och inre frågor, förbindelser med tredjeländer, ändringar av fördragen och en lång rad andra frågor som rörde den övriga EU-politiken. Enligt ordförandeskapets redogörelse var det totalt 91 frågor som togs upp av en eller flera delegationer.

Vad beträffar de ekonomiska och finansiella ämnena satte ekonomi- och finansministrarna frågetecken vid vissa förslag från konventet under sitt informella möte i Stresa i september. De ändringar som rådet (ekfin) önskade rörde bl.a. Europaparlamentets befogenheter vid antagandet av budgetplanen och finansförordningen samt kommissionens befogenheter vid genomförandet av förfarandet vid alltför stort underskott.

Vad gäller tillämpningsområdet för röstning med kvalificerad majoritet fäste ordförandeskapet uppmärksamheten på att vissa delegationer önskade upprätthålla den balans som konventet funnit och att andra ville utvidga användningnen av röstning med kvalificerad majoritet till andra områden och slutligen att andra ville att återinföra enhällighetsprincipen när det gällde känsliga områden. Vissa delegationer uttalade sig också emot övergångsbestämmelser.

Vad beträffar ordförandeskapet för rådet och dess sammansättningar ändrade ordförandeskapet sitt första förslag för att ta hänsyn till delegationernas observationer. Förslaget om kollektivt ordförandeskap bibehölls således.

[ Till sidans början ]

Det fjärde ministermötet - den 18 november 2003

Inför regeringskonferensmötet den 18 november lade ordförandeskapet fram två dokument om den framtida utrikesministern och förfarandena för ändring av det kommande konstitutionsfördraget.

Vad angår utrikesministern föreslog ordförandeskapet ändringar av konventets text för att kunna svara på de förbehåll som hade uttryckts på mötet den 14 oktober . De föreslog ändringar rörandee bl.a. den framtida utrikesministerns oavhängighet, eventuella avgång och sammanhanget mellan den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och externa relationer.

På konventet hade man redan övervägt möjligheten av ett förenklat ändringsförfarande, särskilt för övergångsklausuler. Inför de skiljaktiga synsätt som delegationerna gav uttryck för föreslog ordförandeskapet bl.a. att de nationella parlamentens roll skulle stärkas vid tillämpningen av dessa övergångsbestämmelser. När det gäller ändringar av den framtida fördraget, föreslog ordförandeskapet en förenklad ändringbestämmelse som endast skulle tillämpas på vissa delar av konstitutionsfördraget.

Under mötets gång närmade sig delegationerna varandra när det gäller hållningen till utrikesministerns status. En stor del av delegationerna stödde ordförandeskapets förslag. Vad beträffat ändringar av fördragen rörde diskussionerna sig särskilt om övergångsbestämmelserna. Ordförandeskapets förslag om ett godkännande om det inte finns något motstånd från de nationella parlamentens sida tycktes gå i rätt riktning.

[ Till sidans början ]

Det femte ministermötet: "konklaven" i Neapel - den 28 och 29 november 2003

För att förbereda ministrarnas diskussioner på Neapel-mötet i slutet av november offentliggjorde ordförandeskapet ett dokument innehållande dess reflexioner om de frågor som hade diskuterats. I tillägget till detta dokument framlade ordförandeskapet sina förslag till artiklar. I dessa dokument gjordes en slags halvtidsutvärdering av arbetet, och de utgjorde utgångspunkten för diskussionerna i Neapel.

Ordförandeskapet önskade med sitt förslag hålla sig till konventets utkast till ett konstitutionsfördrag och bevara den allmänna balansen däri. För att tillmötesgå medlemsstaterna och tydliggöra vissa punkter infogades några förklaringar som inte ändrade texten på något grundläggande sätt, men öppnade vägen till en kompromiss.

Vad rör de frågor som man ännu inte hade kunnat dra några slutsatser om, redogjorde ordförandeskapet för situationen och skisserade en lösning när så var möjligt. Vid den tidpunkten hade det ännu inte lagts fram något förslag om systemet med röstning med kvalificerad majoritet i rådet.

Efter att ha gett alla mötesdeltagare möjlighet att uttale sig ansåg ordförandeskapet att medlemsstaterna generellt sett hade varit positivt inställda. Samtalen rörde sig bl.a. om EU:s politikområden och det förenklade förfarandet för ändring av konstitutionen. Under mötet lade ordförandeskapet fram två ändrade förslag om den ekonomiska, sociala och territoriala sammanhållningen och om turism.

Middagen den första dagen ägnades särskilt åt försvarspolitiken. Som en följd av trepartsmötet mellan Tyskland, Frankrike och Förenade kungariket före ministermötet hade dessa länder lagt fram nya förslag om strukturerat samarbete. Det uppnåddes principiell enighet, särskilt om det strukturerade samarbetet och det gemensamma försvaret.

Det möte som hölls morgonen den 29 november handlade särskilt om institutionella frågor. Enligt ordförandeskapet gjordes framsteg på konferensen vad beträffar kommissionen och utrikesministern.

Vad angår den mest omstridda frågan, nämligen den dubbla majoriteten i rådet , diskuterades själva principen på konferensen ( dubbel majoritet enligt konventets förslag eller bibehållande av det röstningssystem som fastställs i Nicefördraget ) och flera förslag till ändring av de antal stater och medborgare som utgjorde det nödvändiga minimitalet för antagande av en rättsakt. Ordförandeskapet lade inte fram några konkreta förslag. När det gäller den känsliga punkten ingressen begränsade ordförandeskapet vid den tidspunkten till att samla idéerna och överlät till Europeiska rådet att fatta ett beslut.

[ Till sidans början ]

Uppmaning till kompromiss

Vid ett möte med tidigare medlemmar av Europaparlamentet (europeiska och nationella) från konventet den 5 december 2003 i Brussel sände ordföranden Valéry Giscard d'Estaing detta budskap till regeringskonferensen: "det är bättre att inte nå fram till en författning än till en dålig författning". På samma möte förklarade rådets ordförande, Franco Frattini, att ordförandeskapet "inte ville acceptera en halvbra kompromiss", men däremot ville fortsätta kämpa för konventets förslag.

Europaparlamentet gick generellt in för förslaget från konventet och antog med stor majoritet ett beslut om regeringskonferensens arbete. Det uppmanade stats- och regeringscheferna att fortsätta sina ansträngningar och lösa sina meningsskiljaktigheter för att nå fram till ett väl balanserat och bra förslag den 13 december.


[ Till sidans början ]

Det sjätte ministermötet - den 9 december 2003

Det fanns bara två ämnen på dagordningen vid detta möte: försvar och budget. Sedan man uppnått principiell enighet om försvaret på mötet i Neapel lade ordförandeskapet fram en ny detaljerad utgåva av detta avtal i form av artiklar.

För budgetfrågorna föreslog ordförandeskapet inte någon kompromiss. Det önskade hålla fast vid den lösning som konventet föreslagit och som hade stärkt Europaparlamentets befogenheter vid det årliga budgetförfarandet.

På mötet kunde utrikesministrarna inte nå fram till en kompromiss om försvar och budgetfrågor. Formuleringen av artiklarna om det gemensamma försvaret skapade särskilda problem för de neutrala länderna, som ville undvika en eventuell automatisk mekanism. När det gällde budgetförfarandet var det ännu inte möjligt att bygga någon bro mellan hållningarna i de olika lägren.

[ Till sidans början ]

Europeiska rådets möte i Bryssel - den 12 och 13 december 2003

Ordförandeskapet offentliggjorde sina förslag tre dagar före mötet i Europeiska rådet i ett dokument åtföljt av två addendum. Addendum 1 innehöll förslag till artiklar. Addendum 2, som offentliggjordes först dagen före Europeiska rådet, behandlade ännu oavklarade frågor: ingressen, kommissionens sammansättning, röstning med kvalificerad majoritet och det minimala antalet platser i Europaparlamentet. Detta dokument innehöll inga konkreta förslag, men angav möjliga lösningar som skulle kunna leda till en slutkompromiss.

Före regeringskonferensen skulle det sedvanliga kvartalsmötet i Europeiska rådet gå av stapeln. Detta möte var mycket noggrant förberett och pågick bara under förmiddagen den 12 december.

Ordförandeskapet konstaterade att det enda kvarvarande problemet var röstning med kvalificerad majoritet i rådet. Dess strategi var därför först och främst att finna en kompromiss vid denna punkt och hoppas att den skulle göra det möjligt att finna en lätt lösning på de andra problem som hade kommit upp under förhandlingarna.

Det första mötet under regeringskonferensen inleddes på kvällen med en första bordsrunda. Något senare avslutades mötet för att göra det möjligt för ordförandeskapet att möta delegationerna separat vid så kallade "biktmöten". Dessa möten, som var strängt förtroliga, skulle hjälpa ordförandeskapet att driva igenom beslut på de ställen där man skulle kunna uppnå en eventuell kompromiss. Dessa bilaterala möten som inleddes på eftermiddagen fortsatte till långt in på natten.

Förmiddagen den 13 december användes också för "biktmöten".
Under lunchen började det stå klart att delegationerna inte kunde nå fram till enighet om röstningen i rådet. Vissa delegationer höll fast vid konventets förslag, medan andra försvarade det system som fastställts i Nicefördraget. De informella förslag om eventuella ändringar av tröskelvärdena för kvalificerad majoritet kunde inte heller godkännas av alla.

Inför denna situation ansåg ordförandeskapet sig inkapabel att utarbeta ett avbalanserat förslag som kunde accepteras av alla. Det var bara att konstatera att det inte var möjligt att nå fram till ett övergripande avtal. Regeringskonferensen offentliggjorde därför en förklaring, där man konstaterade att förhandlingarna brutit samman och uppmanade det irländska ordförandeskapet att fortsätta samrådet:

"Europeiska rådet noterade att det i detta skede inte var möjligt för regeringskonferensen att nå en övergripande överenskommelse om ett utkast till konstitutionellt fördrag. Det irländska ordförandeskapet uppmanas att på grundval av överläggningar göra en bedömning av utsikterna till framgång och att rapportera till Europeiska rådet i mars."

[ Till sidans början ] [ Nästa sida ] [ Innehållsförteckning ]


Utskriftsversion | Rättsligt meddelande | Nyheter | Sökning | Kontaktperson | Index | Ordlista | Om denna webbplats | Till början av sidan