Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Tal - [Endast den muntliga versionen gäller]

Tal av Michel Barnier, ansvarig för förhandlingarna med Förenade kungariket, i Europeiska regionkommitténs plenarsammanträde

Bryssel den 22 mars 2017

”Förutsättningarna för att nå en överenskommelse i förhandlingarna med Förenade kungariket”

Herr ordförande Markkula,

god eftermiddag allesammans,

ordförande, borgmästare, ledamöter av regionkommittén,

jag är mycket glad åt att vara tillbaka här, och jag vill tacka er för att ni bjudit in mig för att tala om de kommande förhandlingarna, som blir både svåra och extraordinära. Det här är första gången som jag yttrar mig offentligt om de här frågorna sedan i november. Låt mig säga några ord av solidaritet, eftersom vi just hört talas om de allvarliga händelser som ägt rum i London. Det finns offer, jag vet inte just nu exakt vad som skett, men jag vill uttrycka min solidaritet med det brittiska folket och de brittiska myndigheterna.

I 44 år har Europeiska unionen och Förenade kungariket haft ett gemensamt projekt.

  • Tillsammans byggde vi upp den inre marknaden genom att riva hindren mellan oss och anta gemensamma regler för att tillåta fri rörlighet för varor, tjänster och människor.
  • Tillsammans skapade vi EU-medborgarskapet, som ett tillägg till det nationella medborgarskapet, och stärkte värderingarna rättsstat, fred och demokrati som står i centrum för vår europeiska identitet.
  •  Tillsammans stödde vi Europas återförening efter Berlinmurens fall. Förenade kungariket satsade ambitiöst genom att snabbt öppna sina gränser och sin arbetsmarknad för medborgare från de nya medlemsstaterna. Och vi åtog oss att finansiera sammanhållningspolitiken, som er kommitté med rätta värnar om, för att minska de historiska och geografiska skillnaderna i vår världsdel.

Detta gemensamma projekt kommer att fortsätta, men utan Förenade kungariket eftersom de ville ha det så.

Att en majoritet av det brittiska folket beslutat att lämna Europeiska unionen har lett till en situation utan motstycke.

Vi vet nu att Förenade kungariket kommer att underrätta Europeiska rådet om sin avsikt att utträda den 29 mars. Denna underrättelse inleder formellt en två år lång förhandlingsperiod.

 

Efter denna underrättelse kommer de 27 stats- och regeringscheferna liksom ordförandena Donald Tusk och Jean-Claude Juncker att påbörja några veckors arbete med de direktiv som jag behöver för att bedriva förhandlingarna, inom ramen för Europeiska rådets och rådets mandat och med uppbackning från Europaparlamentet, som står värd för er i dag.

Brexit får omfattande mänskliga, ekonomiska, finansiella, rättsliga och politiska konsekvenser.

Men konsekvenserna skulle bli ännu mer omfattande om ingen överenskommelse nås – för alla:

  • Över fyra miljoner medborgare, brittiska medborgare i EU och EU-medborgare i Förenade kungariket, ställs inför extrem osäkerhet om sina rättigheter och sin framtid.
  • Försörjningsproblem i Förenade kungariket, som stör försörjningskedjorna.
  • Återinförda betungande tullkontroller, som ofrånkomligen bromsar handeln och förlänger lastbilsköerna i Dover.
  • Allvarliga störningar av luftfarten till och från Förenade kungariket.
  • Inställd distribution av kärnmaterial till Förenade kungariket, eftersom landet hamnar utanför Euratom över en natt.
  • Och jag skulle kunna nämna ännu fler exempel.

Förenade kungariket skulle påverkas allvarligt av en sådan situation: två tredjedelar av dess nuvarande handel vilar på – och skyddas av – den inre marknaden och EU:s frihandelsavtal med över 60 partnerländer.

Unionen, vår union, kommer också att påverkas, även om vi fortsätter att gynnas av en inre marknad med 27 länder och av våra frihandelsavtal.

Scenariot utan en överenskommelse är inte vårt scenario.

Vi vill ha en överenskommelse. Vi vill nå framgång genom att komma överens.

Framgång med britterna, inte mot dem.

Det är därför som vårt mål, som företrädare för de 27 EU-länderna och mitt team, är att komma överens om ett brittiskt utträde under ordnade former och bana väg för ett nytt partnerskap.

I dag behöver vi tala om förutsättningarna för att komma överens.

Den första förutsättningen är att de 27 EU-länderna står enade, vilket går hand i hand med öppenhet och offentlig debatt.

Sedan jag inledde det här uppdraget den 1 oktober har jag träffar regeringarna i samtliga de 27 länderna.

 

De senaste veckorna har jag inlett en ny omgång besök i huvudstäderna för att återigen träffa regeringarna, de nationella parlamenten, fackföreningarna och yrkesorganisationerna.

Under den här perioden och så länge som förhandlingarna pågår kommer jag naturligtvis att samarbeta med Europeiska rådet, dess ordförande Donald Tusk, rådet, Europaparlamentet och dess talman Antonio Tajani, och alla andra EU:s organ och institutioner.

Därför är jag – herr ordförande och mina damer och herrar – mycket glad åt att stå inför Regionkommittén i dag. Jag arbetade ofta med kommittén när jag var regionalkommissionär. För ni ger röst åt regionerna, städerna och landsbygden i all dess mångfald.

Enighet innebär inte likriktning. Enighet är den första förutsättningen för att komma överens i förhandlingarna.

Det ligger naturligtvis i vårt intresse. Men det ligger också – och det vill jag säga till våra brittiska partner, för jag vet att några av dem finns i den här salen – i Förenade kungarikets intresse. För när allt kommer omkring behöver vi bägge ett enat Europa för att komma överens.

Jag vill säga en sak till: denna enighet blir ännu starkare om den bygger på öppenhet och offentlig debatt. Och er kommittén kommer återigen, det vet jag, att aktivt delta i denna offentliga debatt.

De här förhandlingarna kan inte äga rum i hemlighet.

Vi kommer att förhandla med öppenhet och insyn, och förklara för alla vad vi gör.

Under förhandlingarna måste vi också opartiskt förklara vad det innebär att ”utträda ur Europeiska unionen”, både för det utträdande landet och för övriga medlemsländer.

Vi behöver vara uppriktiga – och vi kommer att vara uppriktiga – för våra medborgare om vad Brexit innebär.

Den andra förutsättningen för att komma överens är att undanröja den osäkerhet som uppstått genom det brittiska beslutet att lämna EU.

Denna osäkerhet rör främst fyra och en halv miljon medborgare:

  • Polska studerande som har tillgång till brittiska universitet på samma villkor som brittiska studerande.
  • Brittiska pensionärer som bor i Spanien och har tillgång till hälso- och sjukvård på samma villkor som spanska pensionärer.
  • Rumänska läkare och sjuksköterskor som bidrar till den brittiska vårdens kvalitet.
  • Och ingenjörer från Italien, Tyskland eller var det nu kan vara, som valt att arbeta i Förenade kungariket, precis som de tusentals britter som på samma sätt valt att arbeta i Berlin, Rom eller Wien.

Vi hör deras tvivel. Vi förstår deras oro, och vi måste agera beslutsamt för att möta den.

Att garantera deras rättigheter som EU-medborgare på lång sikt är vår högsta prioritet ända från förhandlingarnas början.

Vårt ledord är: ”Medborgarna först!” Och jag välkomnar kommissionens beslut denna förmiddag att registrera två medborgarinitiativ.

De ämnen det är fråga om är komplexa, oavsett om det handlar om uppehållstillstånd, tillträde till arbetsmarknaden, pensioner, rätt till socialförsäkring eller tillgång till utbildning.

Vi kommer att arbeta metodiskt på var och en av dessa punkter. Vi kommer inte att förbise en enda detalj, och vi samarbetar redan med alla medlemsstater om det här.

Det kommer att ta tid, flera månader utan tvivel. Vi måste utföra ett seriöst juridiskt arbete om det här tillsammans med britterna.

Men vi kan och bör komma överens – så snart som möjligt – om principerna om kontinuitet, ömsesidighet och icke-diskriminering så att de här medborgarna inte får leva i ovisshet.

Därefter kommer osäkerheten för regionala och lokala myndigheter och alla stödmottagare i program som för närvarande får medel från EU-budgeten.

Vem och vad talar vi om?

  • Mottagare av stöd från Europeiska socialfonden, som – med nära 90 miljarder euro för alla regioner – stöttar de kvinnor och män som har lägst kvalifikationer och svårast att hitta jobb.
  • Mottagare av stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, som ni alla är välbekanta med: vi talar om nästan 200 miljarder euro i stöd till regioner med ekonomiska svårigheter och till isolerade regioner.
  • Mottagare av stöd från Junckerplanen: nästan 315 miljarder euro i investeringar, som vi använder för att bekämpa klimatförändringar, t.ex. genom stöd till en vindkraftspark i Belgien. Planen stöder också avancerad infrastruktur inom vård och energi i Förenade kungariket.
  • Mottagare av stöd från forskningsprogrammet Horisont 2020, som låter EU investera nästan 80 miljarder euro i forskning och industriell innovation, vilket hjälper oss att ta itu med vår tids stora utmaningar.
  • Alla de här programmen:
  • Vi godkände dem tillsammans, alla 28 länder, med Förenade kungariket.
  • Vi finansierar dem tillsammans, alla 28.
  • Vi drar nytta av dem, alla 28.

Alla länder måste hålla vad de lovat varandra. Låt mig vara tydlig: när ett land lämnar unionen blir det inte straffat. Det finns ingen utträdesavgift. Men vi måste betala notan. Vi kommer inte att be britterna att betala en enda euro för någonting de inte godkände som medlemsland.

På samma sätt kommer de 27 länderna också att hålla sina utfästelser till Förenade kungariket och dess medborgare, företag och regioner. Detta är det ansvarskännande sättet att gå till väga.

Om jag i all ödmjukhet får citera en av den europeiska historiens största män, Winston Churchill: ”storhetens pris är ansvar”.

Detta gäller lika mycket för Förenade kungariket som för oss.

En tredje osäkerhet som uppstått på grund av det brittiska beslutet att lämna EU rör unionens nya gränser.

Jag tänker då särskilt på Irland.

Jag var kommissionär med ansvar för Peace-programmet. Jag förstår EU:s roll för att stärka dialogen i Nordirland och stödja långfredagsöverenskommelsen, som Förenade kungariket är en av garantimakterna för.

Därför kommer vi – och jag – under förhandlingarna att vara särskilt uppmärksamma på följderna av det brittiska beslutet att lämna tullunionen och på allting som på ett eller annat sätt kan försvaga dialog och fred.

Herr ordförande, mina damer och herrar!

Det finns en tredje förutsättning för att komma överens: vi måste göra saker och ting i rätt ordning och sätta dem i rätt perspektiv.

Utmaningen är att bygga upp ett nytt partnerskap mellan EU och Förenade kungariket på solid grund och med utgångspunkt i ömsesidigt förtroende.

Det förutsätter att vi gör det i rätt ordning: först kommer vi överens om principerna för ett brittiskt utträde under ordnade former och sedan diskuterar vi förtroendefullt vårt framtida förhållande.

Ju förr vi kan enas om principerna för ett ordnat utträde, desto tidigare kan vi förbereda vårt framtida förhållande.

Om vi däremot inte undanröjer osäkerheten, om vi skjuter de svåra frågorna framför oss till slutet av förhandlingarna, riskerar vi att misslyckas.

Naturligtvis kommer det att bli svåra stunder.

Jag har kunnat konstatera en sak under min politiska karriär, bl.a. när jag var ordförande för regionen Savoy: hinder är mycket lättare att övervinna när man har perspektiv och när man sätter problemen i perspektiv. Det är vad vi kommer att göra under de här förhandlingarna, så snart som möjligt.

Vilket perspektiv?

Perspektivet om ett nytt partnerskap mellan EU och Förenade kungariket.

Länge – ända sedan jag var en 21-årig förstagångsväljare 1972 och kampanjade för Förenade kungarikets anslutning till Europeiska gemenskapen – har jag varit övertygad om att vi har ett varaktigt band med Förenade kungariket. Vi har gemensamma värderingar och intressen.

Det är inte för tidigt att börja skissa på konturerna för vårt nya partnerskap redan i dag, även om det är för tidigt att börja förhandla.

Ett frihandelsavtal kommer att stå i centrum för detta partnerskap, och vi kommer att förhandla fram det med Förenade kungariket när tiden är mogen.

Detta frihandelsavtal kan inte vara likvärdigt med vad som finns i dag. Och vi bör alla förbereda oss på detta.

Förenade kungariket väljer att lämna den inre marknaden och tullunionen. Om två år är det ett tredjeland.

Genom att göra detta val kommer naturligtvis Förenade kungariket att hamna i ett mindre gynnsamt läge än en medlemsstat.

Det blir inte möjligt att välja och vraka och delta i delar av den inre marknaden.

Detta frihandelsavtal blir något helt nytt i den europeiska historien:

Hittills har alla handelsavtal med EU – som omfattar över 60 länder, t.ex. Sydkorea och nu senast Kanada – ingåtts med siktet inställt på regelkonvergens.

Nu är det annorlunda: när förhandlingarna inleds är standarder och regler fullständigt integrerade mellan Förenade kungariket och EU-27.

Vad vi har här är inte regelkonvergens utan risken eller sannolikheten för regeldivergens, något som kan skada den inre marknaden.

Vi kommer alla att vara uppmärksamma så att regeldivergensen inte leder till regeldumpning: regeringarna, Europaparlamentet, jag i min egenskap av förhandlare, de nationella parlamenten och det civila samhället.

I annat fall skulle förhandlingarna leda till missförstånd och motstånd mot själva frihandelsavtalet som sådant.

Jag vill påminna er om att detta avtal, som uppenbarligen måste bli ett blandat avtal, i alla händelser måste ratificeras av alla medlemsstater och deras nationella parlament.

För att undvika denna risk måste vi undvika regeldumpning. Att garantera och genomdriva dessa gemensamma bestämmelser och lika spelregler för alla blir avgörande.

Vi håller med Theresa May, när hon nyligen efterlyste ett djärvt och ambitiöst frihandelsavtal.

Ja till ambitiöst! Men det ambitiösa gäller också krav på socialt skydd, skatter, miljö och konsumentskydd, som Europas medborgare med rätta ställer sig bakom.

Det vi har gemensamt med Förenade kungariket i fråga om värderingar och intressen är inte bara handel.

Vi är ambitiösa i våra forsknings- och innovationsnätverk, våra laboratorier och universitet, även om reglerna för och finansieringen av vårt nuvarande samarbete naturligtvis kommer att ändras.

Vi är ambitiösa i kampen mot klimatförändringar, där vi kommer att lyckas än mer genom att hålla ihop, i samma anda som för våra gemensamma åtaganden i Parisavtalet.

Vi är ambitiösa i internationellt samarbete och utvecklingsbistånd, särskilt när det gäller vår grannkontintent Afrika.

Vi är ambitiösa inom inre och yttre säkerhet, oavsett om det är kampen mot terrorism, informationsutbyte, kampen mot hybridhot eller it-säkerhet.

Det säger jag särskilt i dag, när jag tänker på offren för attacken i London men även på offren för attackerna den 22 mars i fjol i Bryssel och alla andra offer för attacker i Europa och i världen.

Vi är ambitiösa inom försvarspolitiken.

Här ska det sägas att Förenade kungariket alltid spelat en aktiv och viktig roll i Nato, tillsammans med många europeiska länder, men även inom en rad EU-initiativ och insatser som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

I de 27 ländernas försvarspolitik, med utgångspunkt i förslag från Federica Mogherini och kommissionen, bör vi hålla dörren öppen för bilateralt samarbete med Förenade kungariket.

Vi bör inte schackra med våra medborgares säkerhet under handelsförhandlingarna.

I dessa förhandlingar bör vi inte kompromissa mellan säkerhet och kommersiella intressen.

Herr ordförande, mina damer och herrar!

När vi väl har enats om formerna för ett nytt partnerskap kan vi säga vilka övergångsregler som blir nödvändiga.

Vi vet att detta nya partnerskap kommer att kräva tid, oavsett om det är fråga om ett frihandelsavtal eller någon annan form av samarbete.

Ett visst antal övergångsregler kan komma att behövas. Det är för tidigt att avgöra.

Under alla omständigheter måste dessa eventuella övergångsregler inordnas under EU-rätten och dess rättssystem. De måste ha en strängt begränsad löptid. De får inte innebära att man kan välja och vraka delar av den inre marknaden.

 

För att runda av mitt tal vill jag upprepa att vår avsikt är att komma överens under förhandlingarna. Vi kommer att vara beslutsamma, vi kommer att vara vänskapliga men vi kommer inte att vara lättlurade. Jag har talat särskilt öppet i dag så att alla ska förstå förutsättningarna för en överenskommelse:

  • Alltid samarbeta, alla 27, med öppenhet och offentlig debatt.
  • Snabbt undanröja den osäkerhet som uppstått på grund av det brittiska beslutet om utträde, först och främst för medborgarna, men även för mottagare av stöd från EU-budgeten och för unionens nya gränser.
  • Göra saker och ting i rätt ordning och sätta dem i rätt perspektiv.

Vi kan därefter diskutera vårt framtida förhållande på en fast grund.

Eftersom jag talar om de 27 ländernas framtid behöver jag inte understryka att frågorna, utmaningarna och den nya europeiska agendan inte kan reduceras till Brexit. De är mycket mer än så.

Kärnfrågan är och förblir att stärka vår union för att ta itu med gemensamma utmaningar.

Europeiska kommissionen under ledning av sin ordförande Jean-Claude Juncker har inlett denna debatt genom att lägga fram vitboken om EU:s framtid.

Den här veckan träffas stats- och regeringscheferna i Rom för att högtidlighålla 60-årsdagen av vårt grundfördrag.

Trots kriserna, trots Brexit och svårigheterna med det, ska detta jubileum inte bli nostalgiskt eller defensivt.

Det blir vår dag, vi i de 27 länderna, och tillfälle till en nytändning för unionen och till handling.

Tack så mycket.

SPEECH/17/723


Side Bar