Navigation path

Left navigation

Additional tools

José Manuel Durão Barroso Europeiska kommissionens ordförande Tillståndet i unionen 2012 Europaparlamentets plenarsammanträde i Strasbourg 12 September 2012

European Commission - SPEECH/12/596   12/09/2012

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO GA

European Commission

José Manuel Durão Barroso

Europeiska kommissionens ordförande

Tillståndet i unionen 2012

Europaparlamentets plenarsammanträde i Strasbourg

12 September 2012

Herr ordförande,

Ärade ledamöter,

1. Analys av läget

Det är en ära att i dag få stå här framför er och för tredje gången hålla ett anförande över tillståndet i unionen.

I en tid då Europeiska unionen fortsätter att genomgå en kris.

En finansiell och ekonomisk kris. En social kris. Men också en politisk kris, en förtroendekris.

Innerst inne beror krisen på

  • oansvarigt agerande i finanssektorn,

  • ohållbara offentliga skulder, och dessutom

  • bristande konkurrenskraft i vissa medlemsstater.

Till detta kommer att euron står inför egna strukturella problem. Euroområdets konstruktion har inte hållit måttet. Obalanser har byggts upp.

Detta håller man nu på att rätta till. Men det innebär en smärtsam och svår process. Medborgarna känner sig frustrerade. De är oroliga. De upplever att deras livsstil hotas.

Känslan av rättvisa och jämlikhet mellan medlemsstaterna håller på att undergrävas. Och om det inte råder jämlikhet mellan medlemsstaterna, hur kan europeiska medborgare vara jämlika sinsemellan?

Under de senaste fyra åren har vi fattat många djärva beslut för att ta oss ur denna systemkris. Men trots detta har våra insatser ännu inte lyckats övertyga allmänheten, marknaderna eller våra internationella partner.

Varför? Eftersom vi gång på gång har låtit tvivlet breda ut sig. Man tvivlar på att vissa länder verkligen är redo att genomföra reformer och återvinna sin konkurrenskraft. Man tvivlar på att andra länder verkligen är villiga att ställa upp för att euron och det europeiska projektet ska bli bestående.

Alltför många gånger har vi sett en ond cirkel. Först fattas beslut vid europeiska toppmöten – beslut som är synnerligen viktiga för vår framtid. Men nästa dag får vi se hur vissa av de personer som fattat besluten själva undergräver dem. De säger att besluten antingen går för långt eller att de inte går tillräckligt långt. Ett sådant beteende leder till ett trovärdighetsproblem. Ett förtroendeproblem.

Det är oacceptabelt att de här europeiska mötena framstår som boxningsmatcher, där man utropar knockoutseger över en rival. Vi kan inte tillhöra samma union och uppföra oss som om vi inte gjorde det. Vi kan inte äventyra nio goda beslut med en enda handling eller ett enda uttalande som väcker tvivel om allt vi har åstadkommit.

Detta, ärade parlamentsledamöter, är kärnan i Europas politiska förtroendekris. Om Europas politiska aktörer inte följer de regler och beslut som de själva har antagit, hur kan de på något sätt övertyga andra om sin vilja att lösa krisen gemensamt?

Herr ordförande,

Ärade ledamöter,

2. Utmaningen – ett nytt tänkande för Europa

En förtroendekris är en politisk kris. Och i en demokrati, som tur är, finns det inte något politiskt problem som inte kan lösas politiskt.

Det är därför jag här i dag vill diskutera de grundläggande politiska frågorna med er: var vi står och hur vi ska gå vidare. Jag vill fokusera på den politiska inriktning och vision som ska ligga till grund för våra politiska beslut.

Jag kommer naturligtvis inte att ta upp alla dessa enskilda beslut. Ni kommer att få mitt brev till Europaparlamentets talman, där kommissionens omedelbara prioriteringar läggs fram. Vi kommer att diskutera dem med er innan vi antar kommissionens arbetsprogram senare i höst.

Mitt budskap till er idag är detta: Europa behöver en ny inriktning. Och denna inriktning kan inte bygga på gamla idéer. Europa behöver ett nytt tänkande.

När det gäller krisen – och vi berörs alla av krisen – har vi verkligen dragit alla konsekvenser när det gäller vilka åtgärder vi ska vidta? När det gäller globaliseringen – och vi berörs alla i hög grad av globaliseringen – har vi verkligen beaktat hur den inverkar på den roll som spelas av var och en av våra medlemsstater?

Utgångspunkten för ett nytt tänkande för Europa är att verkligen dra alla konsekvenser av de utmaningar som vi står inför och som håller på att förändra världen i grunden.

Utgångspunkten är att sluta försöka lösa framtidens problem med hjälp av gårdagens verktyg.

Sedan krisens början har vi gång på gång sett att sammanlänkade globala marknader är snabbare och därför mer kraftfulla än fragmenterade nationella politiska system. Detta undergräver medborgarnas förtroende för det politiska beslutsfattandet. Det ger en grogrund för populism och extremism i Europa och på annat håll i världen.

I dagens sammanlänkade värld kan EU:s medlemsstater inte längre styra händelsernas gång på egen hand. Men samtidigt har de inte ännu gett sin union – vår union – de instrument som behövs för att hantera denna nya verklighet. Vi befinner oss nu i ett övergångsskede, i ett avgörande skede. Det är en övergång som kräver beslut och ledarskap.

Ja, globaliseringen kräver ett mer enat Europa.

Större enhet kräver mer integration.

Mer integration kräver mer demokrati, demokrati på europeisk nivå.

I Europa innebär detta först och främst att vi accepterar att vi alla sitter i samma båt.

Det innebär ökad medvetenhet om våra gemensamma europeiska intressen.

Det innebär att godta att våra öden är sammanlänkade.

Det innebär också att det krävs en verklig känsla av gemensamt ansvar och solidaritet.

När du befinner dig i en båt mitt i stormen är absolut lojalitet det minsta du kan kräva av andra besättningsmedlemmar.

Det är bara på det sättet vi kan hänga med i förändringarna. Det är bara på det sättet vi kan uppnå den tyngd och effektivitet vi behöver för att vara en global aktör. Det är bara på det sättet vi kan skydda våra värderingar, för i en föränderlig värld är det också fråga om värderingar.

Under 1900-talet kunde ett land med bara 10 eller 15 miljoner invånare utgöra en maktfaktor i världen. Under 2000-talet riskerar även de största europeiska länderna att förlora sin betydelse gentemot de globala jättarna USA och Kina.

Historien accelererar. Det tog 155 år för Storbritannien att fördubbla sin BNP per capita, men 50 år för USA och bara 15 år för Kina. Men om vi tittar på vissa av våra nya medlemsstater så genomgår de en ekonomisk omvälvning som inte är mindre imponerande.

Europa har alla de tillgångar som behövs. Vi är faktiskt bättre rustade än tidigare generationer som stod inför liknande eller till och med större utmaningar.

Men vi måste handla därefter och tillsammans mobilisera alla dessa tillgångar.

Det är dags att se till att ambitioner, beslut och åtgärder svarar mot varandra.

Det är dags att sluta med enstaka punktinsatser och att bara klara sig genom problemen.

Det är dags att dra lärdom av historien och utforma en bättre framtid för vårt Europa.

Herr ordförande,

Ärade ledamöter,

3. Vad situationen kräver – en ”gemensam giv” för Europa

Vad jag begär och vad jag vill presentera för er här idag är en gemensam giv för Europa.

En gemensam giv som ger oss möjlighet att ta med oss våra värderingar, vår frihet och vårt välstånd in i framtiden, en framtid som kommer att präglas av en globaliserad värld. En gemensam giv som kombinerar behovet av att å ena sidan behålla våra sociala marknadsekonomier, å andra sidan reformera dessa. En gemensam giv som skapar förutsättningar att stabilisera EMU, främja en hållbar tillväxt och återställa konkurrenskraften. En gemensam giv som kan ligga till grund för ett förtroendekontrakt mellan våra länder, mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna, mellan arbetsmarknadens parter och mellan EU-medborgarna och Europeiska unionen.

Den gemensamma given för Europa innebär följande:

Vi får på inga villkor väcka tvivel om unionens integritet eller eurons oåterkalleliga natur. De mer sårbara länderna får inte lämna några tvivel om sin vilja att genomföra reformer och om sin ansvarskänsla. Men de starkare länderna måste också tydligt visa sin vilja till sammanhållning och sin solidaritet. Ingen av oss får ge anledning till tvekan om vår beslutsamhet att genomföra reformer. Att vi är fast beslutna att REFORMERA TILLSAMMANS.

Tanken att vi kan växa utan reformer eller att vi kan klara oss bra på egen hand vilar helt enkelt på felaktiga grunder. Vi måste erkänna att vi delar samma öde och att det är nödvändigt att finna gemensamma lösningar.

Den gemensamma given innebär att vi måste fullborda en djup och verklig ekonomisk union, baserad på en politisk union.

a) En ekonomisk union:

Låt mig börja med Europas ekonomi.

För det första behövs tillväxt. Hållbar tillväxt.

Tillväxten är en livsnerv för den europeiska modellen med sociala marknadsekonomier: den skapar arbetstillfällen och ligger till grund för levnadsstandarden. Men om vi ska kunna bibehålla tillväxten måste vi bli mer konkurrenskraftiga.

På nationell nivå innebär det att genomföra strukturella reformer som har skjutits upp i årtionden. Att modernisera den offentliga förvaltningen. Att minska slöseriet med offentliga medel. Att komma till rätta med särintressen och privilegier. Att öppna upp skyddade sektorer. Att reformera arbetsmarknaden på ett sätt som balanserar behoven av trygghet och flexibilitet. Och att se till att systemen för social trygghet är hållbara.

På europeisk nivå behöver vi visa större beslutsamhet när det gäller att riva ner hinder, oavsett om dessa är av fysisk, ekonomisk eller digital natur.

Vi behöver fullborda den inre marknaden.

Vi behöver minska vårt energiberoende och utnyttja den potential som ligger i förnybar energi.

Genom en stärkt konkurrenskraft på områden som energi, transport eller telekommunikationer skulle det bli möjligt att öppna upp för ny konkurrens, främja innovation och pressa priserna för konsumenter och företag.

Kommissionen kommer inom kort att lägga fram en inremarknadsakt II. För att skapa förutsättningar för den inre marknaden att blomstra kommer kommissionen att fortsätta att försvara sina konkurrens- och handelsregler med orubblig kraft. För att tala klartext, om det ansvaret låg på medlemsstaterna skulle de inte kunna motstå trycket från stora företag eller betydande externa aktörer.

Vi behöver skapa en europeisk arbetsmarknad och göra det lika lätt för människor att arbeta i ett annat land som i hemlandet.

Vi behöver ta vara på möjligheterna till grön tillväxt bli mycket mer effektiva i vår användning av resurser.

Vi måste också bli långt mer ambitiösa när det gäller utbildning, forskning, innovation och vetenskap.

Europa är världsledande inom sektorer som flygteknik, fordonsindustri, läkemedel och ingenjörskonst, med marknadsandelar internationellt på över en tredjedel. Produktiviteten i industrin ökade med 35 % över den senaste tioårsperioden, trots den ekonomiska inbromsningen. Idag är omkring 74 miljoner arbetstillfällen beroende av tillverkningsindustrin. Varje år tillför nystartade företag i EU över fyra miljoner arbetstillfällen. Vi måste bygga vidare på detta genom att satsa på vår nya industripolitik och skapa en företagsmiljö som uppmuntrar entreprenörskap och stödjer små företag.

Detta innebär att göra skattesystemen enklare för företag och mer attraktiva för investerare. En bättre samordning av skattepolitiken skulle gynna alla medlemsstater.

Vi behöver också en proaktiv handelspolitik som öppnar upp nya marknader.

Detta är den potential som Europas ekonomi har. Detta är den guldgruva som ännu väntar på att tas i full drift. Ett fullständigt genomförande av den tillväxtpakt som man enades om vid Europeiska rådets möte i juni kan föra långt.

Och vi kan gå vidare, med en realistisk men ändå ambitiös EU-budget som tar fasta på investeringar, tillväxt och reformer. Låt oss vara tydliga. Den europeiska budgeten är instrumentet för investeringar och tillväxt i Europa. I vetskap om att flertalet medlemsstater stödjer vårt förslag måste kommissionen och detta parlament ja, alla krafter som är för Europa nu ena sig kring att stödja en lämplig flerårig budgetram som ska följa med oss till 2020. Det kommer att inte att innebära några tunga bördor för medlemsstaterna, särskilt med vårt föreslagna nya system för egna medel. Men det kommer att innebära ett rejält lyft för deras ekonomier, deras regioner, deras forskare, deras studerande, deras unga arbetssökande och deras små och medelstora företag.

Det är en tillväxtorienterad budget som främjar ekonomisk, social och territoriell sammanhållning mellan medlemsstater och inom medlemsstater.

Det är en budget som kommer att bidra till att fullborda den inre marknaden genom att komma till rätta med brister i vår energi-, transport- och telekommunikationsinfrastruktur med hjälp av fonden för ett sammanlänkat Europa.

Det är en budget för ett modernt, tillväxtorienterat jordbruk som har förmåga att kombinera livsmedelssäkerhet med hållbar landsbygdsutveckling.

Det är en budget som kommer att främja ett forskningsintensivt och innovativt Europa genom ramprogrammet Horisont 2020. Vi behöver ta ett grepp om forskningen på europeisk nivå.

Detta kommer att bli ett verkligt trovärdighetstest för många av våra medlemsstater. Jag vill se om samma medlemsstater som hela tiden talar om investeringar och tillväxt nu kommer att stödja en budget för tillväxt på europeisk nivå.

Budgeten är också verktyget framför andra när det gäller att stödja vår tillväxtagenda, Europa 2020, som vi nu behöver mer än någonsin.

Europa 2020 är den väg vi måste gå för att modernisera och bevara den europeiska modellen för social marknadsekonomi.

Ärade ledamöter

Vår agenda för strukturella reformer kräver en stor vilja till anpassning. Den kommer bara att fungera om den är väl avvägd och skälig. För ojämliikhet är inte hållbart.

Utan goda avvägningar mellan olika intressen är en hållbar utveckling inte möjlig.

I vissa delar av Europa ser vi verklig nöd i samhället.

Stigande fattigdom och massiv arbetslöshet, särskilt bland unga.

Det är skälet till att vi måste stärka den sociala sammanhållningen. Denna ambition är ett drag som skiljer det europeiska samhället från alternativa modeller.

Somliga säger att krisen har visat att den europeiska samhällsmodellen är död. Jag håller inte med.

Ja, vi behöver reformera våra ekonomier och modernisera våra system för socialt skydd. Men ett effektivt system för socialt skydd som hjälper behövande är inte ett hinder för välfärd. Det är i själva verket en oundgänglig del av välfärden. Det är faktiskt just de europeiska länder som har de mest effektiva systemen för socialt skydd och de mest utvecklade förbindelserna mellan arbetsmarknadens parter som sällar sig till de mest framgångsrika och konkurrenskraftiga ekonomierna i världen.

En skälig avvägning innebär att ge våra unga en chans. Vi gör redan mycket. Och före årsskiftet kommer kommissionen att lansera ett ”ungdomspaket” som gör det möjligt att inrätta ett garantisystem för ungdomar och en kvalitetsram för att underlätta fortbildning.

En skälig avvägning innebär också att skapa bättre och mer rättvisa skattesystem.

Insatser för att stoppa skattebedrägerier och skatteflykt kan ge många extra miljarder i intäkter för medlemsstaterna.

Därför kommer kommissionen att kämpa för en överenskommelse om det reviderade direktivet om skatt på sparande, och om mandat för att förhandla om mer effektiva avtal om skatt på sparande med tredjeländer. Om sådana avtal kunde uppnås skulle det vara en betydande källa till legitima skatteintäkter.

Och kommissionen kommer även i fortsättningen att kämpa för en skäligt avvägd och ambitiös skatt på finansiella transaktioner som skulle säkerställa att skattebetalarna kan dra nytta av den finansiella sektorn, och inte bara det omvända. När det nu står klart att enighet om detta endast kan uppnås genom ett förbättrat samarbete, kommer kommissionen att göra allt den kan för att driva frågan snabbt och effektivt tillsammans med de medlemsstater som så vill. För det handlar om skälig avvägning. Och skälig avvägning är en avgörande förutsättning för att kunna göra de nödvändiga ekonomiska reformerna socialt och politisk godtagbara. Och framför allt är skälig avvägning en fråga om rättvisa, närmare bestämt social rättvisa.

Herr ordförande,

Ärade ledamöter,

Viktiga beslut har fattats med anledning av krisen. Reformer och finanspolitisk konsolidering pågår runtom i Europa. Gemensamma finansiella säkerhetsmekanismer håller på att inrättas, och de europeiska institutionerna har gång på gång visat sin beslutsamhet att slå vakt om euron.

Kommissionen är väl medveten om de svåra villkor som råder i de medlemsstater som genomför de mest långtgående reformerna, och att arbetet för att justera de offentliga budgetarna ofta är smärtsamt. Men det är bara genom att beslutsamt driva igenom dessa reformer – varav många för övrigt borde ha genomförts för länge sedan – som vi kan försäkra oss om en bättre framtid. Det går inte att vrida klockan tillbaka.

Kommissionen kommer att fortsätta göra allt som står i dess makt för att stödja dessa medlemsstater och hjälpa dem att åter få fart på tillväxt och sysselsättning, bland annat genom en omdisponering av EU:s strukturfondsutgifter.

Låt mig säga några ord om situationen i Grekland. Jag tror ärligt talat att vi har en chans att nå en vändpunkt den här hösten. Om Grekland förmår skingra alla tvivel om sin vilja till reform, och om övriga länder håller bestämt fast vid att Grekland ska förbli inom euroområdet, så är jag övertygad om att vi kan lyckas.

Jag anser att Grekland, som är en del av den europeiska familjen, också bör förbli en del av euroområdet.

Att skydda stabiliteten i euroområdet är vår första och viktigaste prioritet idag, och det är också ett ansvar som vilar både på medlemsstaterna och på gemenskapens institutioner. Europeiska centralbanken varken kan eller bör finansiera medlemsstater. Samtidigt anser dock kommissionen att det ligger inom ECB:s mandat att göra vad som krävs när inte normala penningpolitiska mekanismer fungerar som de ska – t.ex. genom att agera på andrahandsmarknaderna för statspapper. ECB har i praktiken inte bara rättigheten utan också skyldigheten att återställa integriteten i den monetära politiken. Eftersom ECB är en oberoende institution är det givetvis banken själv som ska avgöra vilka åtgärder den ska vidta och under vilka omständigheter. Omvänt är det också av yttersta vikt att alla andra aktörer, och då menar jag alla, verkligen respekterar ECB:s oberoende.

Herr ordförande,

Ärade ledamöter,

Jag har talat om de ekonomisk-politiska åtgärder som vi så snart som möjligt måste vidta. Detta är oundgängligt, men samtidigt inte tillräckligt. Vi måste gå längre.

Ett centralt mål är att fullborda den ekonomiska och monetära unionen, och att gå vidare i riktning mot en bankunion och en finanspolitisk union – en utveckling som också kommer att kräva sina politiska och institutionella mekanismer.

Idag lägger kommissionen fram förslag till en gemensam europeisk tillsynsmekanism. Detta är en viktig byggsten för en bankunion.

Krisen har belyst problemet att även om bankernas verksamhet i allt högre grad blivit transnationell, har regler och tillsyn förblivit på nationell nivå. När saker och ting gick fel blev det skattebetalarna som fick betala.

Under de fyra år som gått har EU gjort stora ändringar i regelboken för banker. EU har också varit världsledande när det gäller att genomföra de åtaganden som gjorts inom G20. Men att enbart samordna insatserna räcker inte längre till. Vi måste nu ta det fulla steget mot gemensamma beslut om banktillsyn inom euroområdet.

Den gemensamma tillsynsmekanism som föreslås idag kommer att skapa en förstärkt regelstruktur, där Europeiska centralbanken blir en central aktör och där det finns en väl avvägd arbetsfördelning med Europeiska bankmyndigheten. Det nya systemet kommer att återställa förtroendet för banktillsynen inom euroområdet.

Det handlar om att utöva tillsyn över alla banker i euroområdet. Systemrisker kan uppstå överallt i sektorn, så en effektiv tillsynsmekanism måste omfatta alla sorters banker och inte bara så kallade systemviktiga banker. De nationella tillsynsmyndigheterna måste givetvis spela en aktiv roll i detta system.

I paketet ingår två nära sammanlänkade lagförslag, ett som gäller ECB:s roll och ett som gäller Europeiska bankmyndighetens. Europaparlamentet kommer givetvis att spela en viktig roll både för antagandet av dessa lagförslag och för den demokratiska granskningen när de väl börjar tillämpas.

Detta är ett viktigt första steg mot den bankunion jag föreslog inför parlamentet i juni. Att få en mekanism för gemensam europeisk tillsyn på plats är idag av högsta prioritet, eftersom det är en förutsättning för en bättre hantering av bankkriser – i alla aspekter från rekonstruktion och avveckling av banker till insättningsgarantier.

Parallellt med detta arbete kommer kommissionen att fortsätta verka för reformer inom banksektorn, så att vi kan garantera att sektorn spelar en ansvarsfull roll som finansieringskälla för den reala ekonomin. Det betyder bland annat bättre långsiktig finansiering av små, medelstora och andra företag. Det betyder också regler om referensindex, så att vi kan förebygga att bankräntor manipuleras på ett sätt som skadar både företag och privatpersoner som tagit bostadslån. Det kommer vidare att kräva nya bestämmelser som garanterar att bankerna ger sina kunder skäliga villkor, och strukturen hos bankernas verksamhet kan också behöva ses över för att förebygga inneboende risker.

På alla dessa punkter kommer Europaparlamentet att spela en aktiv och viktig roll. Kommissionen kommer därför att eftersträva ett nära samarbete med parlamentet.

En annan viktig byggsten i en fördjupad ekonomisk union är utvecklingen mot en finanspolitisk union.

Det finns starka argument för en sådan utveckling: ekonomiska beslut som fattas i en medlemsstat påverkar också de övriga. Det är därför uppenbart att vi behöver en ökad samordning av den ekonomiska politiken.

För att kunna förebygga obalanser behöver vi ett starkare och mer bindande ramverk för det nationella ekonomiska beslutsfattandet. Även om vi har kommit en bra bit på vägen, t.ex. genom ”sexpacks”-lagstiftningen och de landsspecifika rekommendationerna, behöver samordningen tas ytterligare flera steg framåt: en långsiktigt hållbar ekonomisk och monetär union kräver att vi bygger in såväl särskilda villkor som särskilda incitament i systemet.

Bestående resultat kommer att kräva såväl en komplett struktur för ekonomisk styrning som en trovärdig finanspolitisk kapacitet på gemenskapsnivå.

Detta betyder inte att vi behöver dela upp befintliga institutioner eller inrätta nya. Kraven på snabba och verkningsfulla åtgärder kräver tvärtom att vi tar till vara den kapacitet vi har inom våra institutioner, med kommissionen som en oavhängig europeisk myndighet, med demokratisk kontroll som utövas av Europaparlamentet i egenskap av folkvald församling på europeisk nivå.

Det är inom sådana ramar vi på sikt kan utveckla ömsesidiga och gemensamma system för skuldinlösen och emission av skuldebrev.

För att föra vår skuta framåt behöver vi alltså både ekonomiska reformer och en verklig och väl fungerande ekonomisk och monetär union.

Kommissionen kommer under hösten att lägga fram ett diskussionsunderlag för hur den ekonomiska och monetära unionen kan fördjupas.

Eftersom dessa viktiga frågor måste diskuteras med allmänhetens företrädare kommer kommissionens förslag givetvis att läggas fram inför för denna kammare.

Kommissionens diskussionsunderlag kommer också att bidra till den debatt vid Europeiska rådets möte i december som kommer att hållas på grundval av den rapport som Europeiska rådets ordförande, jag själv och ordförandena för Europeiska centralbanken och eurogruppen har uppmanats att lägga fram.

I kommissionens underlag kommer det att diskuteras vilka verktyg som kommer att behövas och vilka alternativ som föreligger i fråga om lagstiftning för att omsätta dem i praktiken. Det kan här handla om såväl politisk samordning som skuldinlösen och finanspolitisk kapacitet. Där så krävs, t.ex. när det gäller gemensamt garanterade skulder, kommer det också att diskuteras vilka fördragsändringar som blir nödvändiga – för sådana ändringar kommer att krävas. Dokumentets innehåll kommer inte att begränsas till vad som behöver göras under de närmaste veckorna eller månaderna, utan kommer att sträcka sig flera år framåt i tiden.

Herr ordförande,

Ärade ledamöter,

b) Politisk union:

Den ekonomiska och monetära unionens trovärdighet och långsiktiga livskraft kommer till syvende och sist att bero på de institutioner och politiska strukturer som den vilar på.

Om vi vill att den ekonomiska och monetära unionen ska bli en framgång måste vi kombinera höga ambitioner med ett noggrant övervägande av lämplig tidpunkt och ordningsföljd för olika åtgärder. Därför behöver vi idag ta de konkreta steg som behövs för att på sikt bygga en politisk union.

Jag skulle också välkomna utvecklingen av ett ”europeiskt offentligt rum”, där Europafrågor diskuteras och debatteras ur ett europeiskt perspektiv. Det är inte rimligt att vi fortsätter bemöta gemensamma problem med enbart nationella lösningar.

Detta är en debatt som måste föras ute i samhället. Idag vänder jag mig emellertid också till er som ägnar särskild tid åt Europatanken, t.ex. akademiker och människor inom kultursfären, och ber er dela er syn på den europeiska debatten med oss. Och jag vänder mig till er ledamöter. Europaparlamentet intar en central plats i den europeiska demokratin, och dess roll måste därför stärkas.

Samtidigt bör vi agera för att stärka samarbetet och komplementariteten mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

Dessa mål kommer också att kräva att de europeiska politiska partierna stärks. Tyvärr har vi ofta konstaterat att det finns ett stort avstånd mellan de politiska partierna i huvudstäderna och de europeiska partierna här i Strasbourg. Därför framstår det ofta som om den politiska debatten enbart förs mellan nationella partier. Till och med inför valen till Europaparlamentet framgår inte namnen på de europeiska partigrupperna i valsituationen, utan även detta val gör intrycket att vara en del av debatten mellan nationella partier. Vi behöver därför vidareutveckla stadgarna för europeiska politiska partier, och jag är mycket glad över att kunna meddela att kommissionen har antagit ett lagförslag för detta ändamål idag.

Ett bra sätt att gjuta liv i en mer alleuropeisk debatt vore om de europeiska politiska partierna skulle presentera sina val av kandidater till posten som ordförande för Europeiska kommissionen redan i samband med Europaparlamentsvalet 2014. Detta skulle inte kräva någon fördragsändring, och skulle förtydliga hur parlamentsvalet faktiskt ger en möjlighet för medborgarna att yttra sig i viktiga europeiska frågor. Jag vill uppmana de politiska partierna att godta detta förslag och därmed stärka den europeiska dimensionen av det kommande valet till denna kammare.

Herr ordförande,

Ärade ledamöter,

En sann politisk union innebär att vi måste inrikta EU:s åtgärder på de problem som verkligen är avgörande och som måste lösas på europeisk nivå. Låt oss vara uppriktiga om att allting inte kan vara prioriterat på samma gång. Här kan förmodligen viss självkritik komma till pass.

Verklig integration handlar om att med nya ögon se på vilken nivå det är lämpligast att agera – detta, som inom EU kallas subsidiaritet, är en central princip i en demokrati och måste därför omsättas i praktiken.

En politisk union innebär också att vi måste stärka grundvalarna för vår union: respekten för våra grundläggande värderingar, rättsstatsprincipen och demokratin.

De senaste månaderna har hoten mot rättsstaten och demokratiska principer i en del av våra europeiska länder ökat. Europaparlamentet och kommissionen var de första att slå larm och spela en avgörande roll för att tygla dessa oroväckande tendenser.  

Men dessa händelser visade också vilken begränsad räckvidd våra institutioner har. Här behöver vi bättre utvecklade instrument, och inte bara valet mellan den politiska argumentationens ”mjuka makt” och det radikala alternativ som möjliggörs genom artikel 7 i fördraget.

Vårt åtagande om att upprätthålla rättstatsprincipen ligger också bakom vår avsikt att i enlighet med fördraget inrätta en europeisk åklagarmyndighet. Vi kommer snart att lägga fram ett förslag om detta.

Herr ordförande,

Ärade ledamöter,

En politisk union innebär också att vi måste göra mer för att ta vårt globala ansvar. Tack vare att vi delar med oss av vår självständighet inom Europa blir vi ännu självständigare i en globaliserad värld.

I dagens värld har både storlek och värderingar betydelse.

Det är därför som Europas budskap måste handla om frihet, demokrati, rättsstatsprincipen och solidaritet. Kort sagt våra värderingar, de europeiska värderingarna.

Mer än någonsin behöver både våra medborgare och den nya världsordningen ett aktivt och inflytelserikt Europa. Men detta handlar inte bara om oss själva, att vi är framgångsrika är också viktigt för övriga världen. Ett Europa som håller fast vid sina värderingar, och som försvarar sin övertygelse om att mänskliga rättigheter inte bara är en lyx för den utvecklade världen utan universella värden.

Den ohyggliga situationen i Syrien visar att vi inte kan nöja oss med att vara passiva åskådare. Ett nytt och demokratiskt Syrien måste växa fram, och vi har ett gemensamt ansvar för att se till att det verkligen händer, bland annat genom att samarbeta med de krafter i världen som också de behöver lämna sitt bidrag till detta mål.

Världen behöver ett EU som behåller sitt ledarskap vid utvecklingens och det humanitära biståndets frontlinje, som stödjer öppna ekonomier, bekämpar protektionism och leder kampen mot klimatförändringarna.

Världen behöver ett Europa med förmåga till militära insatser för att bistå med stabiliserande åtgärder i krisområden. Vi behöver inleda en grundlig genomgång av Europas kapacitet på området och kollektivt börja planera för en gemensam försvarspolitik. Vi behöver också stärka vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och fortsätta arbeta för en gemensam inriktning i försvarsfrågor, för tillsammans har vi tillräcklig makt och tyngd för att göra världen rättvisare och se till att reglerna följs och de mänskliga rättigheterna respekteras.

Herr ordförande,

Ärade ledamöter

4. Fördragsändringar, förhållandet mellan de 17 och de 27 och mera offentlig debatt

a) En federation av nationalstater – fördragsändringar

En fördjupad och verklig ekonomisk och monetär union, som också är en politisk union med en sammanhållen utrikes- och försvarspolitik, innebär ytterst att Europeiska unionen måste utvecklas utifrån sin nuvarande form.

Vi ska inte vara rädda för orden: i slutändan måste EU utvecklas till en federation av nationalstater. Detta är en nödvändighet och bör också göras till vårt politiska mål, och måste vara ledstjärnan för vårt arbete under de kommande åren.

I dag efterlyser jag en federation av nationalstater. Inte någon superstat. En demokratisk federation av nationalstater som kan hantera våra gemensamma problem genom att vi delar med oss av vår självständighet på ett sätt som gör varje land och varje medborgare bättre rustade att ta makten över sitt eget öde. Detta handlar om en union som arbetar tillsammans med sina medlemsstater, inte mot dem. I globaliseringens tidevarv betyder samlad självständighet mera makt, inte mindre.

Och, ordvalet var medvetet, en federation av nationalstater därför att vi i dessa oroliga tider inte får överlämna försvaret av nationen till nationalisterna och populisterna. Jag tror på ett Europa där människor inte bara är stolta över sin nationella tillhörighet utan också över att vara européer och omfattas av europeiska värderingar.

För att en sådan federation av nationalstater ska kunna skapas krävs det ytterst ett nytt fördrag.

Detta säger jag inte lättvindigt. Alla vet vi hur svårt det har blivit att genomföra fördragsändringar.

Det krävs omfattande förberedelser.

Diskussioner om fördragsändringar får inte störa eller försena oss i vårt arbete med att göra vad vi kan och måste redan i dag.

Arbetet med en djupgående ekonomisk och monetär union kan påbörjas under de gällande fördragen, men det krävs ett nytt fördrag för att fullborda det.

Vi kan emellertid inte börja med fördragsändringar. Vi måste först bestämma vilken politik och vilka lagar som krävs för att genomföra en sådan union, och först därefter kan vi bestämma vilka verktyg vi saknar och hur vi kan komma till rätta med dessa brister.

Dessutom krävs det en bred debatt i hela Europa. En debatt som måste föras innan det blir dags för konvent och regeringskonferenser. En debatt med en sant europeisk dimension.

Den tid då den europeiska integrationen skedde genom medborgarnas outtalade medgivande är förbi. Europa kan inte längre bara vara teknokratiskt, byråkratiskt eller diplomatiskt, utan måste inrikta sig på att bli alltmer demokratiskt.

Före nästa val till Europaparlamentet 2014 kommer kommissionen att dra upp konturerna till den framtida Europeiska unionen. Och vi kommer i god tid att presentera konkreta idéer om fördragsändringar för att de ska kunna debatteras.

Vi kommer att ställa upp de mål som måste följas och beskriva hur institutionerna kan göra EU öppnare och mer demokratiskt, vilka krafter och instrument som kan effektivisera den och vilken modell som kan göra EU till en union för folken i Europa. Jag anser att vi behöver en verklig debatt i dessa frågor och att den bästa demokratiska arenan för denna debatt är de kommande valen på Europanivå, där vår framtid och våra långsiktiga mål kommer att stå i centrum.

b) Förhållandet mellan de 17 och de 27

Herr ordförande, ärade ledamöter

Detta är inte bara en debatt för euroområdet och de länder som ingår däri.

Samtidigt som en fördjupad integration är absolut nödvändig för euroområdet och dess medlemsländer bör detta projekt också fortsatt stå öppet för alla EU-medlemsstater.

Låt mig tala klarspråk: Europa behöver inga nya murar. Europeiska unionen är starkare som en helhet, som slår vakt om den inre marknaden, medlemskapet och sina institutioner.

Ingen kommer att tvingas in i samarbetet. Och ingen kommer att tvingas att stanna utanför. Takten kommer inte att bestämmas av de långsammaste eller minst villiga.

Därför kommer vårt förslag att utgå från nuvarande union och dess institutioner samt från gemenskapsmetoden. Det måste förbli tydligt att det bara finns en Europeisk union, en kommission och ett Europaparlament. Mer demokrati, mer öppenhet och mer ansvarighet skapas inte genom en framväxt av nya institutioner som bara skulle göra EU mer komplicerat, mindre sammanhållet och mindre handlingsförmöget.

c) Mera offentlig debatt:

Det är beslut av denna omfattning som kommer att behöva fattas framöver.

Därför anser jag att vi behöver en seriös diskussion bland EU:s medborgare om de framtida målen.

Om konsekvenserna av söndring.

Om vad vi kan uppnå om våra ledare undviker nationell provinsialism och vi i stället verkligen samarbetar.

Vi måste utnyttja valet 2014 till att mobilisera alla EU-vänliga krafter. Vi får inte låta populisterna och nationalisterna sätta en negativ dagordning. Jag förväntar mig att alla som kallar sig européer också är redo att stå för det och ta initiativet i debatten. För om det finns något som är farligare än EU-motståndarnas skepticism, så är det likgiltiga eller pessimistiska EU-vänner.

Herr ordförande,

Ärade ledamöter,

5. Slutsatser: är detta realistiskt?

Sammanfattningsvis är det som vi behöver en gemensam giv för att fullborda ett EMU som bygger ett politiskt åtagande för ett starkare EU.

Det är klart vilka som är våra närmast förestående uppgifter.

För det första bör vi göra allt som står i vår makt för att stabilisera euroområdet och öka tillväxten inom hela EU. Kommissionen kommer att lägga fram alla förslag som krävs för att i linje med bestämmelserna i nuvarande fördrag skapa en bankunion, och vi har börjat med förslaget till system för gemensam banktillsyn.

För det andra kommer vi i höst att lägga fram vår modell för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union, tillsammans med politiska instrument som krävs för att kunna förverkliga den.

I enlighet med nuvarande fördrag kommer vi snarast möjligt att lägga fram förslagen här i parlamentet.

För det tredje avser vi att, när det inte går att komma framåt med hjälp av nuvarande fördrag, lägga fram klara och precisa förslag till nödvändiga fördragsändringar före nästa val till Europaparlamentet 2014, också i fråga om stärkt demokrati och ansvarighet.

Detta är vår plan. Den är uppbyggd steg för steg, men är sammantaget mycket ambitiös och har en federation av nationalstater som långsiktigt mål.

Många skulle säga att detta är alltför ambitiöst, att målsättningarna inte är rimliga.

Men, får jag fråga – är det rimligt att fortsätta på samma sätt som hittills, med den situation vi idag ser i många europeiska länder? Är det rimligt att skattebetalare måste betala för att rädda banker och därefter ge tillbaka sina hus till bankerna för att de inte längre har råd att betala sina huslån? Är det rimligt att ungdomsarbetslösheten i vissa av våra medlemsstater ligger över 50 %? Är det rimligt att lappa och laga med hjälp av insatser som saknar trovärdighet? Är det rimligt att tro att vi skulle kunna vinna marknadernas förtroende när vi visar varandra så lite förtroende?

För mig är det detta som är orimligt. Detta kan rimligen inte få fortsätta.

Den rimliga vägen framåt är den som gör oss starkare och mer enade. Det rimliga är att anpassa vår ambitionsnivå till utmaningarna. Det klarar vi av! Låt oss sända ett hoppfullt budskap till våra unga. Om vi ska luta åt något håll så låt det vara åt den hoppfulla sidan. Vi borde vara stolta över att vara européer. Stolta över vår rika och mångfacetterade kultur. Trots nuvarande problem är våra samhällen några av världens humanaste och friaste.

Vi behöver inte skämmas för vår demokrati, vår sociala marknadsekonomi eller våra värderingar. Med en hög grad av social sammanhållning, respekt för mänskliga rättigheter och människans värdighet, jämställdhet mellan män och kvinnor och respekt för miljön. Trots våra nuvarande problem hör våra samhällen till världshistoriens mest anständiga, och vi har all anledning att vara stolta över detta. I våra länder kastar man inte två eller tre unga flickor i fängelse för att de sjunger sånger och kritiserar sitt lands makthavare. I våra länder är människor fria, och de är också stolta över denna frihet och vet hur mycket den betyder. I många av våra medlemsstater, framför allt de som anslutit sig mest nyligen, har man diktatur och totalitärt styre i färskt minne.

Så tidigare generationer har klarat av större utmaningar än de vi står inför idag. Nu är det vår generations tur att visa sig uppgiften mogen.

Nu är den stund kommen då alla som är positiva till EU måste sluta tänka att ”allt väl ordnar sig av sig självt”, och i stället anlägga ett framtidsperspektiv. Europeiska unionen grundades för att säkra freden. I dag innebär detta att göra unionen redo för att anta globaliseringens utmaning.

Därför behöver vi tänka nytt om Europa, vi behöver en gemensam giv för Europa. Vi måste låta de värderingar som utgör Europeiska unionens hjärta bli vår ledstjärna. Jag är övertygad om att Europa har en själ som kan skänka oss den styrka och beslutsamhet som krävs om vi ska kunna göra vad vi måste göra.

Ni kan räkna med Europeiska kommissionen. Jag räknar med er i Europaparlamentet. Tillsammans kommer vi i egenskap av gemenskapsinstitutioner att bygga ett bättre, starkare och mer enat Europa, en medborgarnas union för vår gemensamma framtid, men också för världssamfundets.

Tack för att ni lyssnat.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website