Navigation path

Left navigation

Additional tools

Bryssel den 18 februari 2013 Tal av Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy inför Europaparlamentet

European Council - PRES/13/60   18/02/2013

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO GA

EUROPEISKA RÅDET

ORDFÖRANDEN

SV

Bryssel den 18 februari 2013

(OR. en)

EUCO 41/13

PRESSE 60

PR PCE 34

Tal av Europeiska rådets ordförande

Herman Van Rompuy inför Europaparlamentet

Den 7–8 februari enades presidenterna och premiärministrarna i samtliga våra 27 länder på sin nivå om unionens budgetram för de kommande sju åren.

I förhållande till den föregående budgetramen (2007–2013) har de övergripande utgiftstaken sänkts något men mellan de olika posterna har det skett en tydlig omprioritering med en ökad andel åt investeringar för tillväxt och sysselsättning. Detta avspeglar två centrala överväganden bakom våra val: anpassning till hårda budgetrestriktioner samtidigt med investeringar för framtiden.

Som framgår av medierapporteringen försökte varje ledare få till stånd bästa möjliga villkor för sitt eget land och sina egna medborgare. Detta är fullständigt berättigat, liksom det faktum att vissa fokuserade mer på sina skattebetalares intressen medan andra fokuserade mer på mottagarnas behov. För mig är huvudsaken att vi tillsammans nådde en överenskommelse och att detta gagnar Europa som helhet.

Vi var tvungna att nå fram till en överenskommelse om tre ramar: storleken, utgiftsprioriteringarna och inkomstkällorna och samtidigt sikta mot en moderniserad, realistisk budget inriktad på de mest överhängande behoven.

För det första, i fråga om storleken var enda möjligheten i de rådande ekonomiska förhållandena en återhållsam budget. Svångremmarna dras åt över hela Europa och unionen själv kan inte utgöra något undantag. Vissa anser att sänkningen med 3 % av det sammanlagda taket för åtaganden är ett bakslag för Europa. Det är det inte. Precis som på alla andra håll i Europa ligger en stor del av inriktningen på att åstadkomma mer med mindre medel och se till att varje euro går dit där den ger störst effekt. Mer Europa betyder inte nödvändigtvis mer pengar.

Men låt mig också framhålla att denna sänkning av utgiftstaket för åtaganden eventuellt inte ens leder till en sänkning av de faktiska utbetalningarna i de årliga budgetar som ni antar. Under de senaste sju åren låg de utbetalningar som parlamentet röstade fram klart under taket för den fleråriga budgetramen och uppgick till 875 miljarder euro under hela perioden – tydligt lägre än de 908 miljarder som nu planeras för de kommande sju åren.

Under alla förhållanden skulle aldrig utgiftstaken inom den fleråriga budgetramen ändras, varken uppåt eller nedåt, med mer än ett par procentenheter, med tanke på att man måste nå enhällighet men ändå fokuserade vissa politiska kommentatorer uteslutande på den aspekten. I november lade jag själv fram ett förslag till ett samlat tak för åtaganden på 970 miljarder euro och den slutliga överenskommelsen om 960 miljarder euro ligger nära denna siffra – trots att flera medlemsstater ville gå ner 30 miljarder euro eller mer under mitt förslag. De verkliga förändringarna gäller utgifternas innehåll och dessa förändringar förtjänar att välkomnas. Deras innebörd är mycket större än den lilla ändringen i det totala utgiftstaket och är värd vida mer uppmärksamhet.

För det första ökar utgifterna under rubrik 1a, som innefattar forskning och innovation, gränsöverskridande energi- och transportnätverk och gränsöverskridande digitala nätverk samt Galileo and Erasmus, med 37,3 % i förhållande till den föregående fleråriga budgetramen. Vidare är denna ökning en stadig trend så att den under det sista året kommer att ha överstigit 40 %. Detta är en betydande förbättring i förhållande till nuläget. Man kan visserligen beklaga att inte samtliga kommissionens investeringsförslag kom med men det är missvisande att redovisa ändringar i ett förslag som "nedskärningar" när vi i realiteten har beslutat om betydligt större resurser för investeringar i tillväxt än inom den innevarande ramen.

För det andra kommer utgifterna för sammanhållning att riktas på bättre sätt och stimulera till resultat med medel som satts åt sidan för dem som presterar bäst. Det kommer att bli ett makroekonomiskt villkor att öka synergin mellan finansiering av sammanhållning och ekonomisk styrning. Totalt sett kommer finansieringen av program att kontrolleras på enklare och bättre sätt. Det kommer att bli en stor andel medfinansiering från EU inom sammanhållningsländer med gynnsam momsbehandling, vilket sammantaget kommer att ge ett bidrag till de nationella budgetarna i sammanhållningsländerna. Vid tilldelning av medel ur strukturfonderna kommer fattigare länder att få en större andel av finansieringen av sammanhållningen. Sammanhållningen är inte en tillbakablickande politik utan en investering för framtiden. Dessutom kommer vårt stöd till den mest utsatta delen av befolkningen att förbli intakt.

För det tredje kommer som svar på den ökade ungdomsarbetslösheten – som totalt drabbar var fjärde ung europé och i vissa länder varannan – ett nytt initiativ med en budget på sex miljarder euro att bidra till att bekämpa denna dramatiska situation. Detta är ett slående exempel på den sociala dimensionen i vår budget.

För det fjärde läggs fokus inom jordbruket – en politik som nästan uteslutande finansieras på europeisk nivå – alltmer på livskvalitet i landsbygdsområden, miljövänligare metoder och en hållbar livsmedelsproduktion, vilket är ytterst viktigt för oss alla. Jordbruket tillhör inte det förgångna men tack vare reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken minskar dess relativa tyngd i budgeten, vilket den kommer att fortsätta göra. Mot slutet av sjuårsperioden kommer utgifterna inom den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare att utgöra cirka 27 % av den samlade budgeten – långt under de 75 % som gällde på sjuttiotalet!

För det femte kommer utgifterna för säkerhet och medborgarskap att öka med 27 %. Detta är ett område där det europeiska samarbetet ökar och utgiftsökningen avspeglar detta faktum.

För det sjätte har man inte försummat våra yttre förbindelser. Ökningen här uppgår till 3,3 % i reala termer. Dessutom har vi utfäst oss att infria vårt åtagande i fråga om millennieutvecklingsmålen. Man bibehåller de medel som gör det möjligt för Europa att engagera sig i vitala globala frågor, som utvecklingsbistånd eller klimatförändring. Europeiska utvecklingsfonden har – i motsats till vad jag sett att man rapporterat – inte skurits ner utan i stället byggts upp.

För det sjunde blir det också en liten ökning under rubriken Administration. Detta avspeglar de behov som uppstår genom utvidgningen samt de nya uppgifter som medlemsstaterna tilldelat unionen. Betydande ansträngningar kommer att krävas av vår personal som enligt kommissionens förslag totalt sett kommer att minskas samtidigt som arbetstiden förlängs och pensionsåldern höjs, men EU kommer fortsatt att ha en effektiv offentlig förvaltning. Några av er har framfört tvivel om detta men siffrorna talar sitt tydliga språk.

Slutligen ägnade vi också viss tid åt intäktssidan som på EU-språk kallas "egna medel". Vi beslutade att sänka kompensationen till medlemsstaterna för uppbördskostnader för tullar och avgifter och ökade därmed utnyttjandet av traditionella egna medel. Vi öppnade perspektiv för tänkbara nya egna medel, i samband med ett nytt momssystem och den framtida skatten på finansiella transaktioner. Vi nådde en kompromiss i den besvärliga frågan om avdrag.

Tillåt mig även att säga ett par ord om en specifik kritik mot överenskommelsen, nämligen om diskrepansen mellan åtaganden och utbetalningar. Denna ligger faktiskt mycket nära det som planerades i den senaste fleråriga budgetramen men den här gången har vi arbetat med en lösning för att överbrygga glappet. Vi enades om mer flexibilitet – till och med om "största möjliga flexibilitet" – så att det kommer att bli adekvata betalningsbemyndiganden för att svara upp mot rättsliga åtaganden. Nödvändigheten av detta beskrevs vältaligt för oss i början av mötet av er egen ordförande, Martin Schulz.

Jag vill verkligen understryka att synpunkter som parlamentet haft har varit mycket viktiga under hela denna process, kanske mer än vad ni trott. Parlamentet har förvisso bidragit genom att argumentera för att EU:s utgifter inte är direkt jämförbara med nationella utgifter efter som de är inriktade på en investeringspotential. Parlamentet höll frågan om egna medel vid liv, något som endast få medlemsstater hade lust att överväga. Parlamentet pressade med viss framgång på i fråga om en ny flexibilitetsklausul och en översynsklausul, vilka båda nämns i slutsatserna från Europeiska rådet. Parlamentet fortsatte också att hela tiden rikta uppmärksamheten på att man måste flytta över resurserna mot de nya tillväxtalstrande politikområdena. Även om inte detta skett i den utsträckning som kommissionen ville i sitt ursprungliga förslag visar alla jämförelser där denna fleråriga budgetram ställs mot den föregående att ökningen är betydande. Även i fråga om den totala utgiftsvolymen vill jag erinra om att kommissionens förslag minskades mycket mer när den senaste fleråriga budgetramen förhandlades: -13 % då jämfört med 8 % den här gången.

Att vi nådde fram till en överenskommelse visade på en känsla av kollektivt ansvar bland Europas ledare men vi vet alla väl att vi alltjämt måste nå en slutlig överenskommelse med parlamentet. Jag har påmint mina kolleger om att allt som Europeiska rådet beslutat är ett mandat – om än ett starkt sådant – som det vanliga rådet och dess ordförandeskap måste förverkliga i diskussion med parlamentet. När detta sker har Europeiska rådet fullföljt sin roll enligt artikel 15 i fördraget, att "bestämma" unionens "allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar". Vi överlåter nu åt rådet att i samverkan med parlamentet anta de nödvändiga akterna.

Låt oss inte heller glömma att mottagarna räknar med denna nya fleråriga budgetram från den 1 januari 2014. En sjuårig investeringsbudget är en viktig faktor för förutsägbarhet. Utan denna kan vi bara anslå medel på årsbasis. För forskare, icke-statliga organisationer och universitet samt för lokala och regionala myndigheter i hela Europa skulle det utgöra ett stort bakslag. Stora projekt är avhängiga av ett långtidsperspektiv. När förtroendet för våra ekonomier steg för steg ökar kommer det att vara ett positivt tecken att kunna besegla detta sjuårsperspektiv för Europa.

I syfte att undvika fördröjningar och ovisshet uppmanar jag rådet och parlamentet att snabbt nå en lösning. Alternativet att falla tillbaka på de tak som fastställts under det sista året av den föregående fleråriga budgetramen skulle låsa oss fast vid det befintliga utgiftsmönstret, tappa bort de reformer som man enats om och leda oss till ett dödläge inom förnyelsen av de nödvändiga rättsliga grunderna. Jag önskar därför er och det irländska ordförandeskapet all lycka med det fortsatta arbetet. Jag är alltjämt förvissad om att vi kan nå fram till en övergripande överenskommelse om den fleråriga budgetramen. En öppen diskussion grundad på fakta och siffror kommer att göra detta möjligt.

Utöver den fleråriga budgetramen innehöll vår agenda också en diskussion om handeln. Handeln har potential att hjälpa oss att uppnå mycket i fråga om tillväxt och sysselsättning, liksom alla de investeringar som möjliggjorts tack vara vår uppgörelse om den fleråriga budgetramen! Det "grönljus" som vi gav till inledande av transatlantiska handelsöverläggningar med Förenta staterna åtföljdes omedelbart av ett gemensamt uttalande av president Obama, mig själv och kommissionens ordförande José Manuel Barroso om att båda sidor nu kommer att inleda sina nödvändiga interna förfaranden för att inleda förhandlingar om ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar.

Vi avslutade i dag med utvecklingen i arabvärlden. Två år efter inledningen av den "arabiska våren" är rätt tillfälle att utvärdera Europas stöd till den demokratiska övergångsprocessen i regionen. Den senaste utvecklingen visar än en gång hur utmanande denna övergångsprocess kan vara. Unionen upprätthåller sitt åtagande.

När det gäller Mali, slutligen, välkomnar vi de beslutsamma åtgärder som Frankrike vidtagit med stöd av andra europeiska och afrikan partnerländer. Det är unionens fasta föresats att stödja denna insats genom att utnyttja alla sina instrument för att bidra till att återställa demokrati och konstitutionell ordning i Mali. Det omedelbara inledandet av EU:s utbildningsuppdrag är ett väsentligt led inom detta.

Härmed avslutar jag min rapport och väntar med intresse på era synpunkter.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website