Navigation path

Left navigation

Additional tools

EUROPEISKA RÅDET
ORDFÖRANDEN

SV

New York den 26 september 2012

(OR. en,fr)

EUCO 178/12

PRESSE 402

PR PCE 152

Herman Van Rompuy
Europeiska rådets ordförande
Tal inför FN:s 67:e generalförsamling

Som företrädare för Europeiska unionen höll idag Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy tal i New York inför FN:s 67:e generalförsamling.

Ordförande Van Rompuy koncentrerade sig i sitt tal på utvecklingen i arabvärlden och upprepade EU:s stöd för den demokratiska övergången efter den arabiska våren: "Det är varje lands ansvar att staka ut sin egen väg och göra rättvisa åt sitt folks strävanden. Europeiska unionen är besluten att stå vid deras sida under varje steg på vägen. Vårt engagemang är långsiktigt. Jag vill på nytt upprepa: vi tror fortfarande på den arabiska vårens budskap."

På tal om den senaste tidens våldsamma protester sade Herman Van Rompuy till världsledarna: "Var och en av oss här i detta rum har ett ansvar att försvara och främja tolerans och respekt."

Vad gäller inbördeskriget som rasar i Syrien efterlyste Europeiska rådets ordförande en Syrienledd politisk övergång och sade: "De ansvariga för förtrycket har ingen plats i Syriens framtid och måste stiga åt sidan."

Ordförande Van Rompuy avslutade sitt tal med att beröra situationen för världsekonomin och efterlyste samordnade insatser för global ekonomisk återhämtning: "Krisen pågår fortfarande, men den anda av beslutsamhet som rådde efter Lehmankraschen tycks ha mattats av och vi måste återuppliva den. Alla de stora ekonomierna måste dra sitt strå till stacken för att få världsekonomin att återgå till tillväxt."

* * *

Herr ordförande för generalförsamlingen, herr generalsekreterare för FN, ers excellenser, mina damer och herrar,

Demokratins frammarsch, som har skett gradvis i stora vågor sedan FN skapades, accelererar nu på nytt, till allas vår glädje.

Utan att underskatta svårigheterna och motgångarna på annat håll tänker jag bland annat på den positiva utvecklingen i Myanmar, Somalia och unga demokratier runtom i världen, som till exempel Östtimor. Men framför allt tänker jag naturligtvis på förändringarna i arabvärlden.

När dessa historiska förändringar svepte genom arabvärlden väckte de en blandning av djupa känslor bland dem som såg på, både i och utanför regionen. Det rådde fruktan: för blodutgjutelse och regional instabilitet, för ökad extremism, och osäkerhet om vad som komma skulle. Men till överväldigande del såg världen på med solidaritet, förståelse och hopp.

Vi i Europa, som geografiskt befinner oss så nära och där våra samhällen är så nära förbundna med dem i länderna som går igenom dessa omvälvningar, var också högst medvetna om att förändringarna – och de risker och möjligheter som väntade oss – skulle ha en direkt påverkan på oss som grannar.

Förväntningarna var naturligtvis höga. Det var frestande att tolka händelserna i Tunis eller Kairo som första sidorna av en saga … Men nu handlar det ju om historiens bok. Den innehåller även mörka sidor – varav vissa tragiskt nog håller på att skrivas i denna stund. Och vi är bundna av en enkel sanning: att uppnå varaktig förändring tar tid. Det går inte att få nya demokratiska institutioner att fungera smidigt genom ett trollslag. Att få ekonomier på rätt köl eller skapa arbetstillfällen för miljontals unga män och kvinnor är inte något som går att göra i en handvändning. Inte heller är djupgående spänningar plötsligt som bortblåsta bara för att en diktator har lämnat scenen.

En lång övergångsperiod ligger framför oss. Det kommer utan tvivel att bli besvikelser på vägen. Det kommer att förekomma felaktiga vändningar, hinder på vägen och motgångar. Men det är min fasta tro att man, trots svårigheterna, är på väg i rätt riktning.

Och det finns ingen återvändo. Vad än framtiden har i sitt sköte så kommer den arabiska våren att förbli en vändpunkt. Det går inte att vända utvecklingen. När en gång folkets röst har frigjorts – något som är en oförglömlig erfarenhet för alla dem som aldrig tidigare blivit hörda – går det inte längre att tysta deras röst.

Det är varje lands ansvar att staka ut sin egen väg och göra rättvisa åt sitt folks strävanden. Europeiska unionen är besluten att stå vid deras sida under varje steg på vägen. Vårt engagemang är långsiktigt. Jag vill på nytt upprepa: vi tror fortfarande på den arabiska vårens budskap.

Européer är i en god position att förstå att politisk förändring inte är smärtfri eller sker över en natt. Vi har erfarenhet av långa övergångar. När den europeiska integrationen först inleddes, i min livstid, var majoriteten av de länder som nu är medlemmar i EU inte demokratier ännu. Vi anser inte att en så omfattande övergång bör dömas utifrån dess hastighet utan utifrån dess riktning, och utifrån de framsteg som uppnås tack vare oräkneliga steg framåt.

Utgångspunkten är fria och rättvisa val, och vi hälsar därför med glädje framgångarna i Tunisien, Libyen, Egypten och andra länder med att hålla demokratiska val, i vilka många medborgare röstat fritt för första gången i sina liv – val där vi med glädje bistod med expertis till nationella och lokala myndigheter.

För att i det långa loppet kunna ge arbete, social rättvisa och yttrandefrihet åt alla måste vi under denna gigantiska demokratiska process varje dag övervinna de hinder som utgörs av korruption, byråkrati och ekonomiska privilegier och hålla fast vid vår politiska beslutsamhet att säkerställa delaktighet för alla. Ett viktigt arbete, som många bidrar till. Runtom i regionen bistår vi för vår del med rådgivning till företagare och tjänstemän, vi hjälper till att utbilda domare och poliser, vi stöder journalister och grupper i det civila samhället.

Enligt våra erfarenheter blir samhällen starkare när kvinnor i sina länder fullt ut kan delta i det politiska och ekonomiska livet, när deras röster hörs och deras val respekteras.

När makt väl uppnåtts kan frestelsen finnas att vägra att ge en del de rättigheter som tills nyligen nekades alla. Men en demokrati kan bara blomstra när den ger hela sitt folk – oberoende av kön, religion, språk eller etnisk identitet – lika talan och lika rättigheter, som garanteras både i lag och i praktiken.

Slutligen kan grannar uppnå mer när de arbetar tillsammans – och det är därför vi delar med oss av våra erfarenheter från vår egen europeiska union i frågor som sammankoppling av energinät och undanröjande av regionala handelshinder.

Att lyckas sammanföra och försona forna fiender i en gemensam önskan om fred, demokrati och välstånd har utgjort en av Europeiska unionens stora framgångar.

Respekt, tolerans och icke-våld är centrala värden som är absolut nödvändiga för att kunna leva tillsammans i harmoni.

Det är sköra värden: att upprätthålla dem kräver ständig tillsyn, särskilt i en global, digital värld, där budskap av alla slag kan spridas snabbare är någonsin och lätt utnyttjas.

Tolerans är förmågan att kunna ta kritik, att erbjuda dialog, att avhålla sig från våld, och därigenom visar det på självförtroende. Samtidigt är respekten för andras tro och övertygelser ett värde som är av central betydelse för att kunna leva tillsammans. Tolerans och respekt får sin fulla innebörd i ett öppet samhälle som skyddar yttrandefriheten. Var och en av oss här i detta rum har ett ansvar att försvara och främja tolerans, i och mellan våra länder, och likaså respekt. Våld och dödanden, som mordet på amerikanske ambassadören Christopher Stevens, kan aldrig rättfärdigas, oavsett motiven.

Herr ordförande, idag vill jag å Europas vägnar ansluta mig till dem som har uttryckt djupt beklagande över det inbördeskrig som rasar i Syrien. Inför massakern på tiotusentals människor har hela världen gemensamt uttryckt fasa och fördömande, men – vi måste vara uppriktiga – hittills har vi inte förmått stoppa det brutala våldet.

Naturligtvis ger Europa tillsammans med andra humanitära stöd till flyktingar, naturligtvis stöder vi de människor som riskerar sina liv för att samla in bevis för massakrerna, naturligtvis gör våra diplomater i Damaskus sitt yttersta för att stödja FN:s ansträngningar för att nå en fredlig lösning, men vi kommer att förbli maktlösa om inte det internationella samfundet enas bakom en gemensam beslutsamhet att få ett slut på detta vettlösa våld som hotar att skapa förstörelse i hela regionen.

Herr ordförande, jag skulle vilja berömma det utmärkta arbetet och starka engagemanget från generalsekreterarens sida, och likaså från det särskilda sändebudet Brahimis sida, för att finna en lösning på denna tragedi. Jag välkomnar även initiativen för att sammanföra de viktigaste regionala aktörerna i en enhetlig internationell hållning. Tidigare i år uppmanade Europas ledare alla säkerhetsrådets medlemmar att samarbeta för att försöka få ett stopp på våldet. Idag är denna uppmaning än mer brådskande.

Landet behöver snabbt gå mot en Syrienledd politisk övergång som överensstämmer med det syriska folkets demokratiska strävanden och samtidigt fullt ut respekterar minoriteternas civila och mänskliga rättigheter. Det är enda utvägen. Och de som bär ansvaret för förtrycket har ingen plats i Syriens framtid och måste – måste – stiga åt sidan.

Ju längre denna konflikt fortsätter, desto mer radikaliserade kommer folk att bli, desto mer blod kommer att gjutas i onödan, och desto längre kommer det att ta för såren att läka.

Säkerhetssituationen fortsätter att vara komplex och skör i många delar av världen. Händelserna i samband med den arabiska våren får inte avleda vår uppmärksamhet från den brådskande uppgiften att uppnå fred i Mellanöstern – tvärtom.

Och det finns andra brådskande frågor, däribland: att ta itu med instabiliteten och den humanitära situationen i Sahelregionen, att skapa fred och stabilitet i området kring de stora sjöarna, att övertyga Nordkorea att överge sina kärnvapen- och missilprogram, att nå en förhandlad lösning på den iranska kärnenergifrågan, en fråga där Europeiska unionen är direkt engagerad.

Vi måste ta itu med alla dessa problem, med vetskapen att varaktiga lösningar kräver politisk vilja från de inblandade länderna. I samma anda är det viktigt att spänningarna i de öst- och sydöstasiatiska havsområdena avtar och att en fredlig lösning nås på konflikter i en anda av samarbete och med respekt för internationell rätt.

Det finna många globala utmaningar som vi måste tackla gemensamt. Det gäller allt från att bekämpa klimatförändringar till att minska fattigdomen runtom i världen och därför krävs det multilateralt samarbete för att vi ska lyckas. Och det är därför som Europeiska unionen fullt ut stöder ett starkare och effektivare FN.

Herr ordförande, mina damer och herrar, medborgarna i alla våra länder vill ha arbete. Även här är globalt samarbete oundgängligt och det bästa sättet att säkerställa ekonomisk återhämtning i världen.

Våra ekonomier har blivit helt beroende av varandra: inget land kan lösa sina problem på egen hand, inget land kan tillåta sig att ignorera andras problem. Vet vi detta? Ja. Handlar vi utifrån denna vetskap? Inte tillräckligt.

År 2008, i början av den globala finanskrisen, såg vi en kort episod av global medvetenhet, en känsla av hur brådskande situationen var, vilket resulterade i nya forum, gemensamma utfästelser och samordnade åtgärder. Idag pågår krisen fortfarande, men den anda av beslutsamhet som rådde efter Lehmankraschen tycks ha mattats av och vi måste återuppliva den.

Alla de stora ekonomierna måste dra sitt strå till stacken för att få världsekonomin att återgå till tillväxt. Global tillväxt är beroende av strukturreformer i alla våra länder och av att de makroekonomiska obalanserna dem emellan minskar.

I Europa gör vi vår del av detta arbete. Vi gör allt för att övervinna de rådande problemen i euroområdet. Vi har upprättat starkare brandväggar för att garantera vår gemensamma valutas stabilitet, vi håller på att reformera våra ekonomier så att de ska bli mer konkurrenskraftiga och skapa sysselsättning för framtiden. Vi har börjat bygga upp en bankunion för att bättre kunna hantera och kontrollera risker i den finansiella sektorn, och under de kommande månaderna kommer vi att fastställa perspektiven för vart vi är på väg och hur vi vill att vår ekonomiska och monetära union ska se ut om tio år.

Vi har redan uppnått mycket och vi ser nu de första resultaten av våra gemensamma ansträngningar. Vi har fortfarande en lång väg kvar att gå men jag är trots det övertygad om att vi kommer att lyckas genom våra ansträngningar och att Europa kommer att gå stärkt ur denna erfarenhet, både ekonomiskt och politiskt.

Det är detta som jag har kommit för att säga er och jag vill till detta tillägga följande: för oss européer handlar inte hanteringen av denna finanskris bara om monetära transaktioner och budgetbalans: det handlar om själva framtiden för vårt europeiska samarbete.

Detta samarbete inleddes i syfte att övervinna krig och diktaturer som länge hade plågat vår kontinent. Under de sextio år som har gått har vi tack vare unionen kunnat komma till rätta med nationalistiskt hat länderna emellan och skapa en kontinent som är enad i fred och strävandet efter social rättvisa och välstånd. Det krävs dagliga ansträngningar för att kunna upprätthålla dessa värden och förankra dem djupare. Man uppnår aldrig något slutgiltigt.

På global nivå är det denna församling, FN, som oavbrutet måste verka för att uppnå dessa mål, som berör oss alla, för att öppna vägen för större harmoni och framsteg i världen.

Tack.

________________________


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website