Navigation path

Left navigation

Additional tools

Other available languages: EN FR DE ES NL IT PT FI EL

[Graphic in PDF & Word format]


EUROPEISKA
UNIONENS RÅD

SV
C/06/167
10042/06 (Presse 167)
(OR. en)
PRESSMEDDELANDE
2735:e mötet i rådet
Transport, telekommunikation och energi
Luxemburg den 8–9 juni 2006
Ordförande Hubert GORBACH
Österrikes vicekansler samt förbundsminister för transport, innovation och teknik
Martin BARTENSTEIN
Österrikes förbundsminister för ekonomi och arbetsmarknadsfrågor

Huvudsakliga resultat från rådsmötet
Rådet uppnådde
- en politisk överenskommelse inför en gemensam ståndpunkt om det reviderade förslaget till en förordning om allmän trafikplikt vid kollektivtrafik på järnväg och väg,
- en allmän riktlinje om förslaget till direktiv om ändring av direktiv 2002/59/EG om ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen,
- en allmän riktlinje om förslaget till förordning om bildande av ett gemensamt företag för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (SESAR),
samt antog slutsatser om
- den inre energimarknaden,
- kommissionens handlingsplan för biomassa,
- e-förvaltning för alla européer,
- trafiksäkerhet, och
- främjande av transport på inre vattenvägar.

INNEHÅLL1

DELTAGARE 5

PUNKTER SOM DISKUTERADES

ENERGI 8

Internationella förbindelser 8

Den inre energimarknaden - rådets slutsatser 9

Hållbar energiproduktion och energikonsumtion 12

– Handlingsplan för biomassa - rådets slutsatser 12

– Energieffektivitet 17

TELECOMMUNICATIONS 17

e-förvaltning för alla européer - rådets slutsatser 17

Framtida utmaningar för regelverket för elektronisk kommunikation 23

Nät- och informationssäkerhet 24

VÄGTRANSPORT 25

Allmän trafikplikt 25

Åtgärdsprogram för trafiksäkerhet - rådets slutsatser 26

Transport på de inre vattenvägarna - rådets slutsatser 29

Transportprotokollet till Alpkonventionen 34

INTERMODALA FRÅGOR 35

Globalt system för satellitnavigering 35

SJÖTRANSPORT 35

Övervaknings- och informationssystem för sjötrafik 35

Hamnstatskontroll 36

LUFTFART 37

Det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar) 37

Yttre förbindelser 38

– Förhandlingar mellan EU och USA om ett luftfartsavtal 38

– EU–Ryssland: överflygning av Sibirien 38

ÖVRIGA FRÅGOR 38

Första årsrapporten om det europeiska informationssamhället 38

Världstoppmöte om informationssamhället 38

Första järnvägspaketet 39

Europeiska byrån för luftfartssäkerhet 39

Toppmötet om europeisk luftfarta 39

Ratificering av internationella sjöfartskonventioner 39

Svart lista över osäkra lufttrafikföretag 39

Upphävande av förordning (EEG) nr 4056/86 om linjekonferenser 39

Passageraruppgifte r 40

ANDRA GODKÄNDA PUNKTER

TRANSPORT

EU/Schweiz - gemensamt trafikobservatorium i den alpina regionen 41

Luftfartsavtal – Ukraina och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien 41

Gemensamt europeiskt luftrum 41

Rättigheter för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet 42

DELTAGARE

Medlemsstaternas regeringar och Europeiska kommissionen företräddes av följande personer:

Belgien:

Mr Marc VERWILGHEN Ekonomiminister och minister för energi, utrikeshandel och vetenskapspolitik

Mr Renaat LANDUYT Minister för mobilitet

Tjeckien:

Mr Jiří BIS Biträdande minister vid industri- och handelsministeriet

Ms Daniela KOVALČÍKOVÁ Biträdande transportminister, avdelningen för lagstiftning, strategi och EU-frågor

Danmark:

Mr Flemming HANSEN Transport- och energiminister

Tyskland:

Mr Wolfgang TIEFENSEE Förbundsminister för transport, byggande och stadsplanering

Mr Georg-Wilhelm ADAMOWITSCH Statssekreterare vid förbundsministeriet för ekonomi och teknik

Mr Bernd PFAFFENBACH Statssekreterare vid förbundsministeriet för ekonomi och teknik

Estland:

Mr Tiit NABER Ständig representant

Grekland:

Mr Dimitrios SIOUFAS Minister för utvecklingsfrågor

Mr Mihail-Georgios LIAPIS Transport- och kommunikationsminister

Spanien:

Mr José MONTILLA AGUILERA Minister för industri, turism och handel

Ms Magdalena ÁLVAREZ ARZA Minister för infrastruktur och transport

Frankrike:

Mr François LOOS Biträdande minister med ansvar för industrifrågor

Mr Dominique PERBEN Minister för transport, infrastruktur, turism och havsfrågor

Irland:

Mr John BROWNE Biträdande minister vid ministeriet för jordbruk och livsmedel, med särskilt ansvar för skogsbruk

Mr Martin CULLEN Transportminister

Italien:

Mr Pierluigi BERSANI Minister för ekonomisk utveckling

Mr Paolo GENTILONI Kommunikationsminister

Mr Alessandro BIANCHI Transportminister

Cypern:

Mr Haris THRASSOU Minister för kommunikation och offentliga arbeten

Lettland:

Mr Aigars ŠTOKENBERGS Ekonomiminister

Ms Ina GUDELE Minister med särskilt ansvar för e-administration

Mr Krišjānis PETERS Kommunikationsminister

Litauen:

Mr Nerijus EIDUKEVIČIUS Biträdande ekonomiminister

Mr Alminas MAČIULIS Statssekreterare vid kommunikationsministeriet

Luxemburg:

Mr Jeannot KRECKÉ Ekonomi- och utrikeshandelsminister samt minister för idrott

Mr Lucien LUX Miljö- och transportminister

Ungern:

Mr György HATVANI Biträdande statssekreterare vid ekonomi- och transportministeriet

Mr Zsolt Csaba HORVÁTH Biträdande statssekreterare vid ekonomi- och transportministeriet

Malta:

Mr Ninu ZAMMIT Minister för resurser och infrastruktur

Mr Censu GALEA Minister för konkurrenskraft och kommunikationer

Mr Jesmond MUGLIETT Minister för stadsutveckling och vägnät

Nederländerna:

Mr Laurens Jan BRINKHORST Ekonomiminister

Ms Karla PEIJS Transportminister samt minister för offentliga arbeten och vattenförvaltning

Österrike:

Mr Hubert GORBACH Vicekansler samt förbundsminister för transport, innovation och teknik

Mr Martin BARTENSTEIN Förbundsminister för ekonomi och arbetsmarknadsfrågor

Mr Helmut KUKACKA Statssekreterare vid förbundsministeriet för transport, innovation och teknik

Polen:

Mr Piotr NAIMSKI Vice ekonomiminister, statssekreterare vid ekonomiministeriet

Mr Boguslaw KOWALSKI Statssekreterare vid transportministeriet

Portugal:

Mr Mário LINO Minister för offentliga arbeten, transport och kommunikationer

Mr António CASTRO GUERRA Statssekreterare åt ministern för ekonomi och innovation, med ansvar för industri och innovation

Slovenien:

Mr Janez BOŽIČ Transportminister

Slovakien:

Ms Eva ŠIMKOVÁ Statssekreterare vid ekonomiministeriet

Finland:

Mr Mauri PEKKARINEN Handels- och industriminister

Ms Susanna HUOVINEN Kommunikationsminister

Sverige:

Ms Mona SAHLIN Samhällsbyggnadsminister

Ms Ulrica MESSING Statsråd vid Näringsdepartementet, med ansvar för infrastruktur

Storbritannien:

Ms Margaret HODGE Biträdande minister med ansvar för industrin och regionerna

Mr Stephen LADYMAN Biträdande transportminister

Kommissionen:

Mr Jacques BARROT Vice ordförande

Ms Viviane REDING Ledamot

Mr Andris PIEBALGS Ledamot

De anslutande staternas regeringar företräddes av följande personer:

Bulgarien:

Mr Rumen OVCHAROV Ekonomi- och energiminister

Mr Peter MUTAFCHIEV Transportminister

Rumänien:

Mr Zsolt NAGY Minister för kommunikationer och informationsteknik

Mr Zsolt BOGOS Statssekreterare vid ekonomi- och handelsministeriet

Mr Septimiu BUZASU Statssekreterare vid ministeriet för transport, byggnation och turism

PUNKTER SOM DISKUTERADES

ENERGI

Internationella förbindelser

Rådet noterade informationen från ordförandeskapet och kommissionsledamot Andris Piebalgs om den aktuella utvecklingen beträffande olika frågor inom de yttre förbindelserna på energiområdet.

Kommissionär Andris Piebalgs presenterade denna del av dagordningen genom att kort redogöra för kommissionens och den höge representantens gemensamma dokument "En extern politik som gynnar Europas energiintressen" (9971/06), som har utarbetats för Europeiska rådet i juni.

Kommissionären informerade också rådet om hur de fördragsslutande parternas ratificering fortskrider och om att fördraget om energigemenskapen[1] troligen träder i kraft den 1 juli. Han informerade även om frågor som skulle diskuteras vid mötet i Atenprocessens ministerråd (Atenprocessen är föregångare till fördraget om energigemenskapen), som skulle hållas den 8 juni på eftermiddagen.

Rådet noterade informationen från ordförandeskapet och kommissionär Andris Piebalgs om det tredje[2] EU–OPEC-ministermötet i Bryssel den 7 juni. (Se pressmeddelandet på http://www.consilium.europa.eu/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/en/misc/89925.pdf)

Beträffande förbindelserna mellan EU och Ryssland informerade kommissionären rådet om

  • nyckelbudskap om energifrågor för G8-mötet (Sankt Petersburg den 15–17 juli 2006), och
  • läget beträffande dialogen mellan EU och Ryssland, särskilt framstegen med de fyra temagrupperna (infrastruktur, investeringar, energieffektivitet och handel) samt de pågående förhandlingarna med Ryska federationen om transiteringsprotokollet i samband med energistadgefördraget.

Den inre energimarknaden - rådets slutsatser

Med utgångspunkt i frågorna i dok. 9667/06 höll rådet en policydebatt om den inre energimarknaden och antog följande slutsatser:

"Rådet,

som beaktar slutsatserna från Europeiska rådets vårmöte 2006, särskilt punkt 46 b och punkterna 12-18 i bilaga III,

mot bakgrund av kommissionens rapport om framsteg i arbetet med att upprätta den inre el- och gasmarknaden (14800/05),

som noterar att kommissionens preliminära rapport om undersökningen av energisektorn belyser områden där mer behöver göras innan vi har en inre energimarknad som fungerar fullt ut,

som behandlar de frågor rörande den inre energimarknaden som tas upp i kommissionens grönbok om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning,

BETONAR följande:

1. Trygg försörjning av el och gas till konkurrenskraftiga priser som levereras på öppna, genomblickbara och konkurrensutsatta, sammankopplade marknader med tillfredställande skydd för slutkonsumenten är av avgörande betydelse för Europas konkurrenskraft, och framsteg måste göras när det gäller det andra el- och det andra gasdirektivet, som skall leda fram till en fullt öppen marknad i juli 2007, med erkännande av de särskilda förhållanden som råder i vissa små och isolerade medlemsstater.

2. Den rätta balansen bör uppnås mellan de tre målen konkurrensutsatta marknader, försörjningstrygghet och miljöhållbarhet med beaktande av nationella särdrag. En effektiv och väl fungerande inre marknad spelar en nyckelroll i detta avseende.

3. Det måste säkerställas att befintlig lagstiftning genomförs fullt ut på ett effektivt och öppet sätt och tillämpas konsekvent, inte bara enligt lagens bokstav utan även enligt dess anda. Genomförandet bör vara till gagn för såväl hushållskonsumenter som näringslivet och vara i linje med förpliktelserna om allmännyttiga tjänster, inklusive eventuella förpliktelser om tillgång till energi till rimliga priser i de medlemsstater som väljer att införa särskilda bestämmelser i detta hänseende.

4. En enhetlig och integrerad strategi för en konkurrenskraftig energipolitik och konkurrensutsatta energimarknader som tryggar tillgången till energi till rimliga priser bör skapas genom regelverket och genom tillsynsmyndigheters och konkurrensmyndigheters kontroll. I detta avseende bör man främja utbyte av bästa praxis mellan alla marknadsaktörer, inklusive nätverksoperatörer och tillsynsmyndigheter. Kommissionen bör övervaka utvecklingen och rapportera om gjorda framsteg samt när så är nödvändigt använda sig av sina genomförandebefogenheter.

5. Bättre samarbete och samordning, särskilt mellan tillsynsmyndigheter, systemansvariga, energibörser och regeringarna måste säkerställas. Exempelvis kan åtgärder som inte är knutna till lagstiftningen utnyttjas i större utsträckning, t.ex. utbyte av bästa praxis. För detta ändamål bör sådana värdefulla befintliga forum som Madrid och Florens, CEER (Council of European Energy Regulators) och Ergeg (den europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas) samt de europeiska stamnätsföretagens samarbetsorganisationer (Etso, GTE) fortsätta att spela en aktiv roll. I detta avseende bör man stödja det regionala initiativ för el (Electricity Regional Initiative) som Ergeg nyligen lanserade.

6. De nationella tillsynsmyndigheterna, de behöriga statliga förvaltningsorganen och konkurrensmyndigheterna måste spela en allt viktigare roll för att skapa liberaliserade energimarknader inom EU. Mot bakgrund av koncentrationsindikatorerna för många gas- och elmarknader är en fullständig tillämpning av konkurrensreglerna, inklusive kontroll av företagskoncentrationer, nödvändig på både EU-nivå och nationell nivå. De behöriga myndigheterna bör kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och tydligt angivet sätt och samarbeta med varandra samt samordna sig, särskilt när det gäller reglering och övervakning av gränsöverskridande nättillträde och handel för att uppnå tillfredsställande enhetlighet i regelsystemen mellan medlemsstaterna och undvika dubbleringar i regleringen och onödiga tilläggskostnader.

7. Rättvist och icke-diskriminerande tillträde till nätet för alla systemanvändare är av avgörande betydelse för om konkurrens skall kunna uppstå. För detta krävs verklig åtskillnad mellan nätföretagens olika verksamheter.

8. Man måste säkerställa insyn i energimarknaderna för såväl operatörer som slutkonsumenter. Aktörer på marknaden måste ha samma tillgång till korrekt, snabb och uttömmande information, särskilt när det gäller prisbildning och tillgänglig nätkapacitet, inklusive kapaciteten när det gäller gränsöverskridande infrastruktur. Ytterligare information kan lämnas till marknaden enligt befintlig lagstiftning, under en effektiv övervakning och kontroll av tillsynsmyndigheterna, som bör överväga om det fortfarande återstår några hinder för att lämna ut tillräcklig information.

9. Gränsöverskridande handel med energi bör förbättras, och en samordnad utveckling av regionalt energisamarbete bör påskyndas, samtidigt som man bör underlätta en integrering av regionala energimarknader i EU:s inre marknad, som bör utvecklas ytterligare, särskilt genom adekvata och logiska sammankopplingar och tillgång till kapacitet för sammankoppling, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas länder och regioner med energinät som till stor del är isolerade från EU:s energinät. Kommissionen uppmanas därför att före utgången av 2006 lägga fram en prioriterad sammankopplingsplan, som anger åtgärder som skall vidtas på såväl medlemsstats- som gemenskapsnivå.

10. Regelbundna möten på regional nivå, såsom på den nordiska och den nordvästeuropeiska marknaden, skulle kunna ge ett värdefullt bidrag genom inriktning på praktiska hinder mot gränsöverskridande handel och genom ökat samarbete.

11. Gränsöverskridande handel med tredjeländer bör ökas, och när det gäller grannländer bör tillvägagångssätt som liknar de som avser den inre energimarknaden främjas i den utsträckning som detta är möjligt. Samtidigt bör vederbörlig hänsyn tas till den risk för missbruk av ställningen på marknaden som uppstår vid beroende av en enda leverantör, och till betydelsen av ömsesidighet för att säkerställa rättvisa spelregler när det gäller tillträde till marknader och infrastruktur och när det gäller miljöregler och säkerhet. I detta sammanhang måste en klar uppsättning av handelsregler fastställas, varvid ett snabbt genomförande av fördraget om energigemenskapen och energidialogen mellan EU och Ryssland spelar en viktig roll, vilket också gäller Ryska Federationens ratificeringen av energistadgefördraget.

12. Hinder för investeringar i gränsöverskridande infrastruktur, lagringskapacitet och LNG-terminaler måste undanröjas, och åtgärder bör vidtas för att öka likviditeten på grossistmarknaderna (elbörsen och marknadsplatser för gashandel).

13. Investeringar inom gemenskapen bör uppmuntras genom stabila och klara regelsystem, som ger klara incitament till investeringar. I linje med detta bör administrativa tillståndsförfaranden påskyndas avsevärt samtidigt som miljö- och hälsonormer behålls, bland annat genom att man vid behov överväger tidsgränserna för förfarandena.

14. Förfaranden för planering av investeringar på medellång till lång sikt och samordning av investeringar bör förbättras, vilket även gäller den privata sektorn och europeiska finansinstitut, särskilt i fråga om gränsöverskridande sammankopplingar, gasinfrastruktur, bland annat underjordisk lagring och LNG-anläggningar samt produktionskapacitet. Man bör sörja för ett affärsklimat som i högre grad leder till långsiktiga investeringar, genom ökad insyn och utbyte av information, bland annat på grundval av medlemsstaternas egen övervakning.

15. Det behöver skapas en balanserad mekanism för långsiktiga kontrakt för att skärpa konkurrensen på den inre marknaden, behandla frågor om öppenhet och insyn och samtidigt säkerställa investeringsincitament och försörjningstrygghet.

16. Systemansvariga för överföringssystem bör samarbeta med varandra för att fastställa fullständiga och konsekventa tekniska regler som krävs för att underlätta gränsöverskridande energihandel, särskilt hantering av överbelastning på elmarknaden för att få näten att fungera som ett enda nät ur slutanvändarens synvinkel. Dessa regler är väsentliga, och man måste enas om dem tidigt. För att öka nätsäkerheten och optimera gränsöverskridande handel bör de systemansvariga för överföringssystemen samarbeta och genomföra en samordning på regional nivå samt regelbundet utbyta information.

17. Om gasmarknaden skall kunna komma i fatt snabbare och fungera smidigt, måste ett antal särskilda frågor lösas på teknisk nivå och inom ramen för regelsystemen – med beaktande av nationella förhållanden – som driftskompatibilitet med avseende på gaskvalitet och tillgång till konverteringsanläggningar; instrumenten för flexibilitet på gasmarknaden måste förbättras, inklusive tillgången till lagringskapacitet och tillträde till nätverk, och målsättningen bör vara konkurrens mellan externa leverantörer.

18. Innan ytterligare lagstiftning övervägs bör den befintliga lagstiftningens effekter utvärderas, varvid vissa faktorer kan behöva undersökas ytterligare, t.ex. vilken roll långsiktiga gaskontrakt och externa leverantörer spelar, effekten av systemet för handel med utsläppsrätter samt priser på primärenergi – särskilt när det gäller energiintensiva industrier – de energiintensiva industriernas specifika behov, beroende av externa leverantörer, hur marknadskoncentration skall bedömas och nödvändigheten av att säkerställa tillräckliga kapacitetsmarginaler och ett icke-diskriminerande tillträde till marknaden. Dessutom bör den vidare utvecklingen av de inre marknaderna för el och gas diskuteras igen, varvid samtliga intressenter bör involveras.

19. El- och gasförsörjningstryggheten måste förbättras. I detta syfte spelar diversifiering av källor och vägar till primära energikällor en viktig roll, och adekvat övervakning av överensstämmelsen mellan tillgång och efterfrågan bör föreslås på europeisk nivå. Dessutom bör bidraget från förnybara energikällor beaktas för en diversifiering av försörjningen.

Rådet SER FRAM EMOT kommissionens rapport 2006 enligt direktiven 2003/54 och 2003/55 samt resultatet av kommissionens undersökning av ovannämnda faktorer samt kommissionens slutrapport om undersökningen om energisektorn."

Hållbar energiproduktion och energikonsumtion

  • Handlingsplan för biomassa - rådets slutsatser

Efter en kort föredragning av kommissionär Andris Piebalgs antog rådet följande slutsatser om kommissionens handlingsplan om biomassa:

"Rådet,

SOM HÖRSAMMAR uppmaningen från Europeiska rådet om genomförandet av handlingsplanen för biomassa och utarbetandet av en långsiktig bioenergistrategi efter 2010,

SOM VÄLKOMNAR kommissionens meddelande om handlingsplanen för biomassa (15741/05) och kommissionens meddelande om en EU-strategi för biodrivmedel (6153/06),

SOM UNDERSTRYKER att användningen av biomassa som energikälla bör ökas,

SOM ÄR ÖVERTYGAT OM att en ökad användning av biomassa kan bidra till att uppfylla tre av energipolitikens viktigaste mål, dvs. att

  • öka försörjningstryggheten genom att diversifiera energikällorna och minska beroendet av yttre energikällor,
  • öka konkurrenskraften genom att utveckla ny och effektiv teknik och skapa ekonomisk utveckling och arbetstillfällen i landsbygdsområden,
  • främja miljöhållbarhet genom att bland annat minska utsläppen av växthusgaser och öka andelen av förnybara energikällor samt respektera andra miljöpolitiska mål,

SOM ERINRAR OM

  • rådets slutsatser om förnybar energi från november 2004, särskilt kapitlet om en energihandlingsplan för biomassa (14314/04),
  • vikten av följande direktiv när det gäller användning av biomassa som energikälla:
  • Direktiv 2003/30/EG om främjande av användningen av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel.
  • Direktiv 2001/77/EG om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el,
  • Direktiv 2004/8/EG om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi,
  • Direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda,
  • Direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen,

UNDERSTRYKER följande allmänna principer när det gäller fastställandet av en politik för biomassa:

1. Man bör följa ett integrerat tillvägagångssätt där man i nära samarbete med alla berörda sektorer, inbegripet jordbruk, skogsbruk och avfallshantering, beaktar hållbarhet, konsekvenser för tillväxt och sysselsättning samt miljöfrågor, och i största möjliga utsträckning bevarande av den biologiska mångfalden och livscykelanalyser, och där frågor av socioekonomisk, skattemässig, handelsmässig och industripolitisk art tas upp.

2. Subsidiaritetsprincipen bör beaktas för att ge medlemsstaterna flexibilitet när det gäller att

  • utveckla sin egen politik och fastställa enskilda mål,
  • välja den typ (de typer) av biomassa och energigrödor samt de sektorer där biomassa skall användas,
  • besluta om instrumenten för att främja bioenergi och instrumenten för uppnå kostnadseffektivitet,
  • välja redskapen för att uppnå målen i direktivet om el producerad från förnybara energikällor.

3. Kostnadseffektivitet bör vara en viktig vägledande princip på nationell nivå och EU-nivå för att ekologiskt och rationellt främja bioenergi utifrån en finansieringsgrund som är ekonomiskt hållbar på lång sikt med så stora miljöfördelar som möjligt.

4. Jämvikt bör eftersträvas mellan användning av biomassa för energiändamål, biomassa för andra ändamål än energi samt naturskydd, med beaktande även av nationella ekonomiska förhållanden.

5. Ett balanserat tillvägagångssätt bör intas när det gäller inhemsk produktion och import av biomassa med beaktande av sådana aspekter som konkurrenskraft, försörjningstrygghet och landsbygdsutveckling.

6. Effekterna av den befintliga relevanta lagstiftningen inom energisektorn bör utvärderas innan sådan lagstiftning revideras; detta krav bör inte uppfattas som ett hinder för nya lagstiftningsförslag.

RÅDET ANSER ATT FÖLJANDE FRÅGOR MÅSTE PRIORITERAS:

7. Forskning, utveckling och demonstration när det gäller biomassa, med avseende på ny och effektiv teknik för produktion och användning av förnybara bränslen, inklusive råmaterial. Detta gäller särskilt andra generationens biobränslen, bioraffinaderier, effektiv värmepanneteknik och biodrivmedelsutsläppens påverkan på luftföroreningarna och aspekter som rör införande på marknaden.

8. Främja inrättandet av väl fungerande, genomblickbara och öppna marknader för biomassa på regional, europeisk och global nivå där det är lämpligt, med beaktande av hållbarhetsaspekten.

9. Undanröjande av tekniska och icke-tekniska (inbegripet administrativa) hinder på EU-nivå och på nationell nivå.

10. Informationskampanjer riktade till jordbrukare, skogsägare, lokala myndigheter, energisektorn och konsumenterna.

11. Ökad användning av biomassa, inbegripet avfall för uppvärmnings- och kylningsändamål, särskilt för kraftvärme- och fjärrvärmesektorn.

12. Antagande av tekniska standarder för biodrivmedel samt en revidering av direktivet om bränslekvalitet för att tillåta högre blandningar av biodrivmedel i bensin och diesel.

RÅDET UNDERSTRYKER:

13. vikten av att främja kostnadseffektiv och hållbar användning av biomassa inom de tre områdena uppvärmning och kylning, elproduktion och transport samt av att vidta åtgärder i detta avseende,

14. den roll som offentlig upphandling kan spela för att främja biomassa och en ökad användning av denna, bl.a. genom främjandet av rena och energieffektiva fordon och förnybar energiproduktion i byggnader,

15. den roll som spelas av frivilliga avtal som är ett värdefullt alternativ när det gäller att främja användningen av biomassa,

16. betydelsen av biomassa från skog med avseende på marknadens storlek och därför nyttan av att undersöka utvecklingen av europeiska marknader för bland annat pellets och flis, inklusive spotmarknader, med tanke på att tillgången på biomassa för inhemsk användning kan vara viktig ur nationell synvinkel för en diversifiering av energikällor,

17. i linje med åtagandena vid världstoppmötet om hållbar utveckling, de fördelar som hållbar produktion och användning av biomassa kan innebära för utvecklingsländer och vikten av att överföra energiteknik som är förenlig med hållbar utveckling för dessa länder.

RÅDET VÄLKOMNAR KOMMISSIONENS AVSIKT ATT

18. lägga fram en handlingsplan för skogsbruket,

19. utvärdera ordningen för energigrödor och möjligheten att utvidga den till att omfatta de nya medlemsstater för närvarande inte uppfyller kriterierna,

20. undersöka hur den totala livscykeln för biodrivmedelsanvändningen kan beaktas i samband med målen om att minska koldioxidutsläppen globalt,

21. fortsätta att främja utvecklingen av en industriledd teknikplattform för biodrivmedel,

22. se över den gällande standarden EN 14214 för att, med vederbörligt beaktande av klimatförhållandenas betydelse, bl.a. inbegripa andra former av biomassa och att låta etanol ersätta metanol,

23. stödja utvecklingen av tekniska standarder för fasta, flytande gasformiga biobränslen och för dithörande utrustning.

RÅDET UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA ATT

24. koppla stödet till uppnåendet av en hög energieffektivitetsnivå samt påtagliga, kostnadseffektiva fördelar för miljön och försörjningstryggheten,

25. uppfylla de redan fastställda vägledande nationella målen för biobränslen,

26. skapa en gynnsam lagstiftning för investeringar i produktion av biomassa och lämplig utrustning och ge investerare stabilitet och öppenhet på medellång till lång sikt även med avseende på lämpliga stödsystem, om medlemsstaten väljer att införa ett sådant system.

RÅDET UPPMANAR KOMMISSIONEN ATT

27. beakta ovan angivna prioriteringar,

28. inom kort inleda en diskussion om hållbarhet för biomassa, inbegripet jämförelse mellan olika typer av biomassa, och informera om överensstämmelsen mellan minimikraven för bioenergins hållbarhet och gemenskapens regelverk inom relevanta politikområden,

29. informera om alla kostnader för och fördelar med främjande av produktion av biomassa inom EU,

30. ta fram förslag för att uppmuntra kostnadseffektiv och hållbar användning av biomassa för uppvärmning och kylning,

31. fastställa effektivitets- och utsläppskriterier för anläggningar för biomassa, bl.a. med hjälp av direktivet om ekodesign, i synnerhet för biomassedrivna värmepannor,

32. i sin pågående översyn av ramlagstiftningen om avfall underlätta och ytterligare uppmuntra användningen av biomassa och rent avfall som bränsle, se över lagstiftningen om animaliska biprodukter i syfte att uppmuntra användningen av förnybara energikällor. Sådan uppmuntran bör emellertid ta i beaktande annan lönsam användning av avfall och animaliska biprodukter, inklusive traditionell användning,

33. revidera förfarandet för mätning av utsläpp från fordon i syfte att överväga användning av biobränslen som referensbränslen vid tester av fordon som drivs med biobränslen,

34. förenkla de administrativa förfarandena för produktion och användning av bioenergi i samband med den gemensamma jordbrukspolitiken och bedöma utvidgningen och tillämpningen av stödsystemet för energigrödor till alla medlemsstater,

35. utforska enkla och kostnadseffektiva åtgärder för att garantera att biomassa produceras på ett hållbart sätt, bland annat certifiering, med respekt för miljöstandarder, sociala normer och tekniska standarder och som skall gälla såväl produktion inom gemenskapen som importerad biomassa; när detta görs får inga tekniska handelshinder införas.

RÅDET UPPMANAR

36. medlemsstaterna att utarbeta eller uppdatera nationella handlingsplaner för biomassa som uppföljning av dessa slutsatser,

37. kommissionen att genomföra en utvärdering av genomförandet av relevant gemenskapslagstiftning i medlemsstaterna och av de åtgärder som vidtagits som uppföljning av dessa slutsatser, särskilt punkterna 27–35, inklusive mot bakgrund av åtgärdernas bidrag till uppnåendet av de tre viktigaste målen i den europeiska energipolitiken och att rapportera till rådet före slutet av 2008."

  • Energieffektivitet

Rådet noterade informationen från kommissionär Andris Piebalgs om följande två frågor:

  • Resultatet av det samråd som inleddes förra året om kommissionens grönbok om effektivare energiutnyttjande[3].
  • Avslutandet av förhandlingarna mellan Förenta staterna och Europeiska gemenskapen om samordning av energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning (Energy Star II). De rättsliga instrumenten – först för formellt ingående av Energy Star-avtalet och sedan för dess genomförande inom EU – kommer att läggas fram av kommissionen under de närmaste månaderna.

TELECOMMUNICATIONS

e-förvaltning för alla européer - rådets slutsatser

Rådet åhörde en föredragning av kommissionens meddelande Handlingsplan för e-förvaltning inom ramen för initiativet i2010: Ett snabbare införande av e-förvaltning i Europa till nytta för alla och höll en kort offentlig debatt.

Meddelandet (8688/06), som antogs den 25 april 2006, omfattar en handlingsplan för e-förvaltning som utgör en integrerad del av kommissionens i2010-initiativ för sysselsättning och tillväxt i informationssamhället och är avsett att bidra till Lissabonagendan för sysselsättning och tillväxt och annan gemenskapspolitik. Handlingsplanen bygger särskilt på det uttalande från ministrarna som godkändes vid den tredje ministerkonferensen om e-förvaltning i Manchester (Storbritannien) i november 2005. I handlingsplanen skisseras framtiden för e-förvaltning i Europa genom fokusering på fem viktiga mål för 2010 och genom fastställandet av färdplaner för specifika åtgärder på prioriterade områden.

Rådet noterade informationen från den portugisiska delegationen om Portugals avsikt att under sitt ordförandeskap andra halvåret 2007 anordna den fjärde ministerkonferensen om e-förvaltning, där man troligen kommer att se över genomförandet av handlingsplanen för e-förvaltning inom ramen för initiativet i2010.

Rådet antog följande slutsatser:

"EUROPEISKA UNIONENS RÅD

1. VÄLKOMNAR

  • kommissionens meddelande om i2010 - handlingsplan för e-förvaltning: påskyndande av e-förvaltning i Europa till gagn för alla[4],
  • kommissionens meddelande om interoperabilitet för alleuropeiska e-förvaltningstjänster[5].

2. ERINRAR OM

  • slutsatserna från Europeiska rådet i mars 2005 om ny stimulans för Lissabonstrategin,
  • slutsatserna från Europeiska rådet i mars 2006 där kommissionen och medlemsstaterna anmodas att kraftfullt genomföra den nya strategin i2010,
  • de allmänna målen för strategin i2010 som godkänts i rådets slutsatser från december 2005,
  • rådets slutsatser om e-förvaltning från november 2003,
  • de mål som fastställs i uttalandet från ministrarna vid den europeiska konferensen om e-förvaltning i Manchester i november 2005,
  • resultatet av seminariet på hög nivå i Wien i februari 2006 om e-förvaltning för alla européer.

3. ERKÄNNER

  • behovet av att förena gemensamma insatser, för att uppnå större verkan och främja genomförandet av de politiska prioriteringarna och målen, i enlighet med uttalandet från ministrarna i Manchester och handlingsplanen för e-förvaltning inom ramen för i2010, på följande områden:

a) e-förvaltning för alla,

b) effektiv och verkningsfull e-förvaltning,

c) tjänster med stor genomslagskraft,

d) grundläggande funktioner, bland annat förvaltning av elektronisk identifiering,

  • det växande intresset för e-deltagande och effekterna av IKT på politisk verksamhet samt välkomnar att detta tas med i i2010-handlingsplanen för e-förvaltning,
  • betydelsen av innovation som en väsentlig del av e-förvaltning och den offentliga sektorns betydande bidrag till att uppnå de övergripande Lissabonmålen,
  • den viktiga roll som effektiva och sömlösa e-förvaltningstjänster spelar när det gäller att förbättra de europeiska ekonomiernas konkurrenskraft,
  • behovet av att formulera krav och identifiera möjligheter för att stimulera innovation och lotsa marknaderna genom e-förvaltningslösningar,
  • nödvändigheten av att fortlöpande förbättra de offentliga förvaltningarnas effektivitet och verkningsfullhet genom att främja innovativa tjänster och processer som syftar till att minska den administrativa börda som läggs på medborgare och företag,
  • att e-förvaltningstjänster med stor genomslagskraft har potential att underlätta utövandet av de fyra friheterna på den inre marknaden, att säkerställa bättre livskvalitet och delaktighet och att göra det möjligt för de europeiska medborgarna att i högre grad delta i beslutsprocessen på europeisk, nationell, regional och lokal nivå,
  • nödvändigheten av att genom främjandet av öppna standarder, öppna specifikationer, öppna gränssnitt och interoperabla lösningar garantera att e-förvaltningslösningar på nationell nivå inte leder till nya hinder på den inre marknaden.

4. UNDERSTRYKER

  • att genomförandet av i2010-handlingsplanen för e-förvaltning bör styras av nyckelprinciper såsom hållbarhet, interoperabilitet, inklusivitet, öppenhet, ömsesidigt erkännande av grundläggande funktioner, dataskydd, säkerhet grundad på integritetsförstärkande teknik och politik samt tillhandahållande av tjänster via multiplattformar,
  • behovet av att upprätta en kultur med aktivt samarbete och aktiv samordning mellan alla berörda aktörer vid utformning och genomförande av e-förvaltning och samstämmiga politiska strategier,
  • betydelsen av och potentialen hos pilotmallar för regionalt samarbete när det gäller att fastställa lösningar för e-förvaltning som ytterligare kan främjas på unionsnivå,
  • att policyåtgärder bör ta hänsyn till den regionala och den lokala dimensionen vid tillhandahållande av elektroniska tjänster samt till nationella förvaltningssystem och rättskulturer,
  • behovet av att bättre utnyttja befintliga e-förvaltningsresurser som för närvarande utvecklas och sköts av medlemsstaterna och kommissionen.

5. UPPMANAR KOMMISSIONEN OCH MEDLEMSSTATERNA ATT

  • göra alla nödvändiga ansträngningar för att genomföra de särskilda målen, åtgärderna och färdplanerna i handlingsplanen, särskilt att
  • intensifiera samarbetet mellan offentliga förvaltningar på alla nivåer i alla medlemsstater för att garantera inrättande, utveckling och genomförande av användarcentrerade och inklusiva tjänster, i synnerhet gränsöverskridande tjänster eller allmän tillgång till lämpliga nationella tjänster för alla EU-medborgare, varvid hänsyn skall tas till subsidiaritetsprincipen,
  • utarbeta och godkänna en effektiv och proportionell utvärderingsram för e-förvaltningstjänster, inklusive minskning av bördan för företag, medborgare och offentliga förvaltningar och utvärdering av belåtenheten med offentliga tjänster för att följa med framstegen och tillhandahålla en grund för bedömning i förhållande till handlingsplanen,
  • ytterligare stödja en strukturerad och regelbunden dialog med alla berörda aktörer för att i synnerhet bidra till utbyte av e-förvaltningslösningar,
  • dela e-förvaltningsresurser i alla relevanta projekt från och med 2006 och undersöka mekanismer för att garantera finansiell och operativ hållbarhet på lång sikt i syfte att optimera befintliga mekanismer för utbyte av information och bästa praxis, inbegripet moduler och tekniska lösningar som syftar till interoperabilitet mellan nationella informationssystem och förbättrande av administrativt samarbete,
  • främja genomförandet av e-förvaltningstjänster med stor genomslagskraft för medborgare och företag i hela EU, inbegripet e-upphandling och andra tjänster med direkt inverkan på den inre marknaden genom lämplig politik och lämpliga initiativ för att stimulera efterfrågan,
  • på grundval av befintliga tjänster och pågående arbete på nationell och europeisk nivå inrätta grundläggande funktioner såsom interoperabel elektronisk identifiering för säker tillgång till elektroniska offentliga tjänster, i förekommande fall på grundval av erkända internationella standarder, gemensamma strategier och riktlinjer, gemensam terminologi och kompatibel arkitektur, varvid dataskyddslagstiftningen skall respekteras fullt ut,
  • skapa lämpliga förutsättningar genom att under 2006 godkänna en färdplan för erkännande av autentiska elektroniska dokument och genom att förstärka strävandena att utveckla en arkiveringsmodell på lång sikt inom Europeiska unionen,
  • experimentera med innovativa system för e-deltagande i syfte att öka deltagandet i demokratiska processer genom fokus på verktyg och inriktning på medborgarnas önskemål.

6. UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA ATT

  • göra alla nödvändiga ansträngningar för att främja de policyprioriteringar och uppnåendet av de mål som har samband med i2010-planen för e-förvaltning vid inrättandet av nationella reformprogram,
  • garantera en lämplig rättslig och organisatorisk miljö som stimulerar skapande av tillgängliga, inklusiva, användarcentrerade och sömlösa elektroniska tjänster för offentliga förvaltningar i hela Europeiska unionen och ett bredare införande av IKT i den offentliga och den privata sektorn,
  • fokusera på en hållbar strategi där man ger offentliga tjänstemän de nödvändiga färdigheterna och den nödvändiga kompetensen för att hantera förändringar och erbjuda medborgare, företag och förvaltningar användarcentrerade tjänster som leder till konkret nytta och förbättrad livskvalitet,
  • tillhandahålla säkra medel för elektronisk identifiering för att få tillgång till elektroniska tjänster, varvid hänsyn skall tas till användarvänlighet och principen om ömsesidigt erkännande inom EU,
  • främja utnyttjande av gemensamt utarbetade grundläggande funktioner inom offentliga förvaltningar på alla nivåer och därigenom främja interoperabilitet, användning av öppna standarder och interaktiva och integrerade elektroniska offentliga tjänster,
  • ytterligare förstärka den roll som spelas av partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn vid främjande av utvecklingen av e-förvaltningslösningar, och därigenom bidra till genomförandet av den politiska agendan för e-förvaltning.

7. UPPMANAR KOMMISSIONEN ATT

  • övervaka genomförandet av målen för i2010-handlingsplanen för e-förvaltning i nära samarbete med medlemsstaterna och förstärka samordningsprocesserna,
  • påskynda och stödja genomförandet av dessa mål, särskilt genom att
  • främja interoperabilitet och öppna standarder genom att garantera att europeisk standardiseringspolitik när så är nödvändigt inriktas på de särskilda behoven för effektiv e-förvaltning,
  • garantera konsekvent och effektiv användning av EU-program som har samband med e-förvaltning för att skapa större synergi,
  • uppmuntra investeringar i IKT-forskning och -utveckling och när så är lämpligt stödja utveckling av synergi mellan nationell forskning och gemenskapsforskning och nationella innovationssträvanden och gemenskapens innovationssträvanden beträffande e-förvaltning genom att använda befintliga instrument för forskning och teknisk utveckling,
  • uppmuntra spridande av lärande och god praxis genom högnivågruppen för i2010-frågor, ministerkonferenser vartannat år och utmärkelser för god praxis,
  • fortsätta utvärderingen av de ekonomiska och sociala konsekvenserna av gränsöverskridande e-förvaltningstjänster,
  • inrätta nödvändiga mekanismer för att stimulera pilotprojekt och annan nödvändig stödverksamhet i linje med befintliga och framtida gemenskapsprogram,
  • årligen, inom ramen för den årliga rapporten om det europeiska informationssamhället, rapportera till Europaparlamentet och rådet om relevanta framsteg vid uppnåendet av de politiska prioriteringarna för i2010 och i förekommande fall rekommendera policyanpassningar.

8. UPPMANAR DE BERÖRDA AKTÖRERNA ATT

  • aktivt delta i processen för genomförande av den politiska agendan för e-förvaltning genom att överväga partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn vid främjande av utvecklingen av e-förvaltningslösningar, så att e-förvaltningslösningarna inte nödvändigtvis omfattar endast organ inom den offentliga sektorn,
  • aktivt bidra till utarbetande av gemensamma färdplaner och inrätta moduler,
  • stödja tillhandahållande av mer inklusiva tjänster genom innovativ policyutformning och effektivare genomförande inom alla sektorer,
  • strukturera involveringen av de små och medelstora företagen, som är väsentliga partner i utplaceringen på lokal nivå, och av det civila samhället, särskilt när det gäller e-deltagande,
  • rapportera om väsentliga framsteg som görs av industrin beträffande förverkligande av målen för i2010-handlingsplanen för e-förvaltning."

Framtida utmaningar för regelverket för elektronisk kommunikation

Rådet höll en policydebatt med utgångspunkt i ett frågeformulär[6] som utarbetats av ordförandeskapet om framtida utmaningar för regelverket för elektronisk kommunikation.

Initiativet i2010 understryker den nyckelroll som informations- och kommunikationstekniken spelar när det gäller att nå Lissabonstrategins mål om tillväxt och sysselsättning. Dessa mål framhävs genom EU:s regelverk för elektronisk kommunikation, vilket syftar till att främja konkurrens på marknaden, skapa en gynnsam miljö för investeringar och innovation och därigenom ge konsumenterna valfrihet, kvalitet och lägre priser.

Efter det att regelverket antagits har medlemsstaterna gjort erforderliga ändringar i nationell lagstiftning och praxis, och de flesta av dessa har nu genomförts. Av kommissionens elfte genomföranderapport (6700/06) framgår att det fortfarande förekommer vissa brister i genomförandet.

Ramen ses för närvarande över, och man förväntar sig att ett kommissionsförslag läggs fram i slutet av året.

Rådet framhävde ett antal frågor vars behandling måste ingå i översynsprocessen:

  • De vägledande principerna för 2002 års regelverk för elektronisk kommunikation bör bibehållas.
  • Nya reviderade regler bör fokuseras på särskilda områden där det krävs förbättringar, utarbetas på ett sådant sätt att de går fria från kravet på framtida ändringar och syfta till att öka konkurrensen, främja nya investeringar och innovation och samtidigt tillvarata konsumenternas intressen.
  • Flexibilitet vid tilldelning av spektrum och effektivt utnyttjande av spektrum bör förbättras ytterligare, så att man garanterar optimalt utnyttjande mellan konkurrerande behov; vid spektrumregleringen bör hänsyn tas till nationella och lokala särdrag, och den bör underlätta utvecklingen av innovativa tjänster som styrs av efterfrågan; harmonisering på EU-nivå och internationell nivå måste diskuteras ytterligare.
  • Förfaranden för anmälan och tvistlösning kan underlättas, så att de effektiveras, rationaliseras och kräver mindre resurser.
  • Ett snabbt genomförande av regelverket är en förutsättning för dess effektivitet.

Nät- och informationssäkerhet

Rådet höll en diskussion på grundval av ett frågeformulär[7] som utarbetats av ordförandeskapet om de viktigaste policyprioriteringarna för nät- och informationssäkerhet för att bidra till den pågående debatten i Europeiska unionen.

Kommissionen presenterade sina framtidsplaner om detta ämne i sitt meddelande En strategi för ett säkert informationssamhälle (10248/06 + ADD 1), som antogs den 31 maj. I dokumentet presenteras utmaningar beträffande säkerheten för informationssystem och nät i EU och anges en övergripande och dynamisk policyram som grundar sig på en holistisk strategi som omfattar flera berörda parter och består av dialog, partnerskap och delegering.

Ministrarna identifierade följande huvudsakliga policyprioriteringar för nät och informationssäkerhet under de kommande åren:

  • Förtroende genom ökad medvetenhet bland företag och konsumenter.
  • Elektronisk identifiering.
  • Datasäkerhet och dataskydd.
  • Ökat samarbete, särskilt när det gäller gemensamma säkerhetsnormer.

Ministrarna erkände den viktiga roll som spelas av Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet när det gäller att bidra till en nät- och informationssäkerhetskultur inom EU.

Rådet välkomnade det kommande finländska ordförandeskapets avsikt att i september 2006 anordna den årliga europeiska konferensen om informationssamhället, där man skall behandla förtroende och säkerhet i en teknisk omgivning som är stadd i snabb förändring.

En rådsresolution om nät- och informationssäkerhet skall antas i december 2006, som stöder de framtida politiska riktlinjerna, prioriteringarna och redskapen för att ta itu med utmaningar på säkerhetsområdet i informationssamhället.

VÄGTRANSPORT

Allmän trafikplikt

Rådet nådde en politisk överenskommelse om det reviderade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmän trafikplikt för kollektivtrafik på järnväg och väg. Den tjeckiska, grekiska, luxemburgska och maltesiska delegationen meddelade att de kommer att avstå från att rösta.

Den text man enats om kommer att antas som en gemensam ståndpunkt vid ett kommande rådsmöte och sändas till Europaparlamentet för en andra behandling.

Syftet med förslaget om allmän trafikplikt är att införa en ny lagstiftning för en allt öppnare och mer konkurrensutsatt europeisk marknad för kollektivtrafik. De nu gällande bestämmelserna är från 1969 (förordning (EEG) nr 1191/69) och ändrades senast 1991 (förordning (EEG) nr 1893/91). Dessa bestämmelser var tillräckliga för en kollektivtrafiksektor där transportföretagen var uteslutande nationella, regionala eller lokala. Numera kräver emellertid den europeiska kollektivtrafikmarknaden bestämmelser som ökar öppenheten och den rättsliga säkerheten för såväl transportföretagen som myndigheterna. Dessutom ger ramen de lokala myndigheterna stor autonomi när det gäller att ordna kollektivtrafiken.

Den politiska överenskommelsen omfattar bestämmelser om sådana ingripanden av behöriga myndigheter som med största sannolikhet påverkar konkurrens och handel mellan medlemsstaterna, nämligen ersättning för kostnader och beviljande av ensamrätt som ersättning för allmän trafikplikt. Behöriga myndigheter är skyldiga att ingå kontrakt om allmänna tjänster med de företag som bedriver kollektivtrafik. Det föreskrivs endast två metoder för tilldelning av kontrakt om allmänna tjänster i förordningen, nämligen anbudsinfordran och direkttilldelning. När det gäller högsta tillåtna tariffer kan behöriga myndigheter även besluta att fastställa allmänna regler.

Rådet uppnådde den politiska överenskommelsen efter ett slutligt kompromissförslag från ordförandeskapet med följande beståndsdelar:

  • Behöriga myndigheter får besluta att direkttilldela kontrakt för all järnvägstrafik, inklusive (förorts-)tätortstrafik, och medlemsstaterna har möjlighet att tillämpa denna förordning på kollektivtrafik på inre vattenvägar.
  • Myndigheterna får besluta att direkttilldela kontrakt till små och medelstora företag under en viss tröskel, antingen ett genomsnittligt årligt värde beräknat till mindre än 1,7 miljoner euro eller mindre än 500 000 km kollektivtrafik.
  • Bestämmelser som förpliktar myndigheterna att ge information om och motivera sina beslut att direkttilldela kontrakt, vilket ökar öppenheten.
  • Vid direkttilldelning av kontrakt en löptid på 10 år för järnvägstrafik, samt
  • möjlighet för de behöriga myndigheterna att under vissa förhållanden förbjuda transportföretag att delta i de anbudsförfaranden som de anordnar om mer än hälften av de kontrakt dessa transportföretag har undertecknat inte har beviljats i enlighet med förordningen.
  • Ikraftträdande tre år efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning och en övergångstid på 12 år, så att kollektivtrafiksektorn sammanlagt har 15 år på sig för att anpassa sig till den nya ordningen.

Kommissionen lade fram förslaget i juli 2005 (11508/05). Det nuvarande förslaget är en revidering av två tidigare kommissionsförslag om samma fråga, ett ursprungligt förslag från 2000 och ett ändrat förslag från 2002.

Åtgärdsprogram för trafiksäkerhet - rådets slutsatser

Mot bakgrund av översynen efter halva tiden av kommissionens åtgärdsprogram för trafiksäkerhet (6793/06), resultatet av ett informellt transportministermöte i Bregenz den 2–3 mars 2006 om gränsöverskridande trafiksäkerhet samt debatten vid rådets möte (transport, telekommunikation och energi) den 27 mars 2006 antog rådet följande slutsatser:

"EUROPEISKA UNIONENS RÅD

SOM BEAKTAR

  • Europeiska kommissionens meddelande: Europeiska åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet – halvtidsöversyn,
  • resultaten av det informella transportministermötet om gränsöverskridande trafiksäkerhet som ägde rum i Bregenz den 2 och 3 mars 2006,
  • den diskussion som hölls i rådet (transport, telekommunikation och energi) den 27 mars 2006,

UPPMÄRKSAMMAR att

  • halvtidsöversynen av åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet ger en allsidig bild av och en lägesrapport om gemenskapens och medlemsstaternas verksamhet och program på detta område,
  • antalet dödsoffer på europeiska vägar har minskat med 17,5 % 2001–2005 med särskild tonvikt på följande
  • antalet dödsoffer bland motorcyklister i jämförelse med antalet totala dödsoffer i trafiken har ökat väsentligt 2001–2003,
  • unga människor i åldern 18–25 är en högriskgrupp som utgjorde 21 % av alla dödsoffer år 2003,
  • den årliga minskningen av antalet dödsoffer ökade från 2 % per år 1994–2000 till 5 % 2001-2005,
  • antalet olyckor som hade ökat fram till 2000 föll i genomsnitt med 4 % per år 2001–2005 och med 5 % 2003–2004, vilket visar att tilläggsåtgärderna redan har börjat visa resultat,
  • även om denna minskning är betydande är den ändå inte tillfredsställande, eftersom den visar att gemenskapen inte kommer att kunna nå sitt mål att minska trafikoffren med 50 % till 2010,
  • dessa resultat bekräftar att medlemsstaterna är på rätt väg, men att det fortfarande går alldeles för långsamt,

VÄLKOMNAR de olika bidragen och de ansträngningar som redan har gjorts av alla deltagande europeiska institutioner och nationella intressenter som har gett oss lämpliga lagstiftande, tekniska och politiska åtgärder,

VÄLKOMNAR de positiva effekterna av medlemsstaternas nationella kampanjer om individuella aspekter av trafiksäkerheten som en möjlighet att åstadkomma förändringar i vägtrafikanternas beteende,

ERKÄNNER vikten av gemenskapslagstiftning om trafiksäkerhetsfrågor där harmoniserade standarder är en fördel, t.ex. för säkerheten i tunnlar, digitala färdskrivare, hastighetsbegränsande anordningar och säkerhetsbälten samt VÄLKOMNAR i synnerhet den gemenskapslagstiftning som nyligen antagits om kör- och vilotider för lastbils- och bussförare och de framsteg som gjorts i arbetet med ett direktiv om körkort,

SAMTYCKER till behovet att stärka trafiksäkerhetsåtgärderna och initiativen på gemenskapsnivå eller medlemsstaternas nivå särskilt på följande områden:

1. Det bör utarbetas praktiska och konkreta åtgärder för att komma till rätta med olycksläget, särskilt där förarens ålder eller erfarenhet är den viktigaste orsaken.

2. Ytterligare uppmärksamhet och skyddsåtgärder bör riktas direkt mot förare av tvåhjuliga fordon och extremt oskyddade trafikanter, i synnerhet fotgängare och cyklister.

3. Åtgärder för väginfrastruktursäkerhet bör ytterligare förbättras med beaktande av bästa praxis och nödvändigheten av att tillgodose de särskilda krav som varje situation ställer.

Intelligenta infrastrukturer, t.ex. variabla skyltar med hastighetsbegränsning sammankopplade med aktiva trafikövervakningssystem, bör användas när det är lämpligt.

4. Åtgärder som rör gränsöverskridande bekämpning av lagöverträdelser som begås av utomlands bosatta förare, bör diskuteras i lämpliga forum för att öka trafiksäkerheten i en allt mer integrerad och utökad Europeisk union. Åtgärder för att bekämpa bilkörning under påverkan av alkohol eller narkotika och fortkörning samt främjande av bilbältesanvändningen är särskilt relevanta.

5. Nya initiativ för fordonssäkerhet, enligt rapporten "CARS 21", som exempelvis elektronisk stabilitetskontroll, anordning för påminnelse om säkerhetsbälte, ABS-bromsar, sikten bakåt på tunga lastbilar samt deras synlighet och varselljus bör ägnas särskild uppmärksamhet. Dessutom kan avancerad teknik som kollisionsvarningssystem, införande av system som hastighetsbegränsare och farthållare tillsammans med alkolås för att bekämpa bilkörning under påverkan av alkohol motivera ytterligare politiska och vetenskapliga utvärderingar.

6. En europeisk gemensam medvetandehöjande kampanj för att bekämpa olycksrisker, som t.ex. trötthet eller alkohol vid ratten, skulle kunna medföra synergieffekter och ge bättre effektivitet.

7. Den positiva effekten av att engagera icke-statliga intressenter i ytterligare trafiksäkerhetsåtgärder med delat ansvar för att bekämpa lidandet på europeiska vägar bör få mer stöd, särskilt via den europeiska trafiksäkerhetsstadgan.

8. Vägtrafikanterna bör göras mera uppmärksamma på tänkbara risker genom kommissionens initiativ till en trafiksäkerhetsdag, helst i samarbete med andra sådana FN-initiativ.

Rådet UPPMANAR Europeiska kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder, inklusive lagstiftningsförslag i förekommande fall, eftersom det intensiva arbetet för trafiksäkerhet bör fortsätta."

Rådet noterade informationen från den italienska delegationen om Italiens avsikt att tillsammans med det tillträdande finländska ordförandeskapet anordna den fjärde informella ministerkonferensen om trafiksäkerhet i Verona i november 2006."

Transport på de inre vattenvägarna - rådets slutsatser

Mot bakgrund av kommissionens meddelande om främjande av transport på inre vattenvägar "Naiades" - (5583/06) och med hänsyn till resultaten av ett högnivåmöte om denna fråga som anordnades av ordförandeskapet i Wien den 14-15 februari 2006 antog rådet följande slutsatser:

"EUROPEISKA UNIONENS RÅD

1. som beaktar vitboken "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden",

2. som beaktar transporternas betydelse för den europeiska ekonomins utveckling samt behovet av att öka det europeiska transportsystemets hållbarhet,

3. som är medvetet om att vattenvägarna används för många olika ändamål och att transport på inre vattenvägar skulle kunna bidra till att minska oönskade externa effekter av transporter, t.ex. genom effektivare energianvändning och minskade utsläpp av föroreningar i atmosfären, samt till att göra godstransporter säkrare och att minska trafikstockningar på vägar,

4. som är medvetet om den lediga kapacitet som finns tillgänglig på de inre vattenvägarna och den ställning som transport på inre vattenvägar har både som fristående transportmedel och som en del av multimodala kedjor i de transeuropeiska transportnäten samt om möjligheten att öka transporterna på de inre vattenvägarna till en relativt låg kostnad i fråga om infrastruktur,

5. som erkänner att om transport på inre vattenvägar skall kunna utvecklas, måste dessa framsteg göras på kommersiell grund och att näringslivet har det primära ansvaret för investeringar i och utveckling av denna sektor, bortsett från infrastrukturen,

6. VÄLKOMNAR kommissionens meddelande om främjande av transport på inre vattenvägar "Naiades" – Ett integrerat europeiskt åtgärdsprogram för transport på inre vattenvägar,

7. ANSER att den strategi som presenteras i detta europeiska åtgärdsprogram utgör en övergripande ram för en effektiv politik för transport på inre vattenvägar, både på europeisk och på nationell nivå,

8. BETONAR att för att utnyttja den fulla potentialen hos transporter på inre vattenvägar krävs det att både privata aktörer – inklusive sektorn för inlandssjöfart, arbetsmarknadens parter och avlastarna – och offentliga aktörer på alla lämpliga nivåer – Europeiska gemenskapen, flodkommissioner, internationella, nationella och regionala aktörer – vidtar samordnade åtgärder i enlighet med sina befogenheter

9. GODKÄNNER de strategiska områden för åtgärder som identifieras i kommissionens meddelande, nämligen

  • att skapa gynnsamma förutsättningar för tjänster genom att främja entreprenörskap och förbättra den administrativa och rättsliga ramen för att dra till sig nya marknader,
  • att uppmuntra till innovation och modernisering av flottan, och därigenom förbättra den logistiska effektiviteten och inlandssjöfartens miljö- och säkerhetsprestanda,
  • att verka för fler arbetstillfällen och ökade yrkesfärdigheter genom att locka till sig arbetskraft och investera i mänskligt kapital,
  • att förbättra sektorns anseende och främja samarbete genom att marknadsföra transport på inre vattenvägar som en framgångsrik affärspartner, genom att inrätta och utvidga ett nätverk för att främja och utveckla de europeiska transporterna på inre vattenvägar och genom att övervaka trender och utveckling inom marknaden för transport på inre vattenvägar,
  • att tillhandahålla fullgod infrastruktur genom att förbättra det multimodala nätet och genomföra flodinformationstjänster på de inre vattenvägar som omfattas av direktiv 2005/44/EG,

10. NOTERAR kommissionens bidrag till diskussionen om den institutionella ramen för transport på inre vattenvägar och FRAMHÅLLER vikten av att alla aktörer deltar i framtida diskussioner; de vägledande principerna för sådana institutionella diskussioner kommer att vara att visa på mervärdet hos de föreslagna institutionella förändringarna, att utgå från de relevanta aktörernas nuvarande befogenheter, att utnyttja de mellanstatliga organisationernas sakkunskap, att tillåta att stater som har kuster längs europeiska inre vattenvägar men som inte är medlemmar i EU integreras för att säkerställa att resurserna används så effektivt som möjligt och för att undvika ytterligare byråkrati; BETONAR, utan att det påverkar ett eventuellt framtida beslut om den institutionella ramen, de positiva effekterna av ett förstärkt samarbete mellan Europeiska kommissionen och flodkommissionerna inom den befintliga institutionella ramen,

11. UPPMANAR kommissionen att, på grundval av samråd med alla berörda aktörer och lämpliga konsekvensbedömningar och med vederbörligt beaktande av subsidiaritetsprincipen, utarbeta detaljerade förslag avseende de rekommendationer som lämnas i kommissionens meddelande, särskilt

  • att tillhandahålla en informationskälla om finansiering, exempelvis en finansieringshandbok med ett register över europeiska, nationella och regionala stödinstrument som är relevanta för transport på inre vattenvägar,
  • att lägga fram ett förslag till en europeisk innovationsfond för transport på inre vattenvägar. Denna fond bör inriktas på koncept och teknik som höjer den logistiska effektiviteten samt miljö- och säkerhetsprestanda och samordnas med medlemsstaternas nationella program,
  • att i samråd med medlemsstaterna och sektorn för inlandssjöfart utveckla riktlinjer för statligt stöd till transport på inre vattenvägar som skulle underlätta antagandet av nationella system för att främja tillgång till finansiering för företag som bedriver transporter på inre vattenvägar; dessa nationella system skulle särskilt kunna göra det möjligt för nya företag, nya entreprenörer och andra nykomlingar i sektorn att bli verksamma inom transporter på inre vattenvägar och stimulera investeringar i innovation och modernisering av flottan samt i säkerhet och nya marknadssegment; om så är lämpligt antar kommissionen de minimis-regler med vederbörlig hänsyn till inlandssjöfartens behov,
  • att identifiera hinder som hämmar utvecklingen av den europeiska inlandssjöfarten, bl.a. genom att ta hänsyn till branschens erfarenheter och det arbete som UNECE redan utfört, särskilt när det gäller befintlig och ny europeisk och nationell lagstiftning samt administrativa formaliteter och handlingar, och att studera möjliga lösningar och bästa praxis,
  • att arbeta vidare med lämplig harmonisering av lagstiftningen i enlighet med det europeiska åtgärdsprogrammet, särskilt när det gäller tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, transport av farligt gods, krav i fråga om bemanning samt skepparbevis, med beaktande av de olika särdragen hos medlemsstaternas nationella vattenvägar och om dessa vattenvägar är sammanbundna med vattenvägarna i andra medlemsstater,
  • att i samarbete med nationella utbildningsinstitutioner skapa en gemensam ram för utbildningsnormer och att stödja särskilda utbildningsprogram inom transport på inre vattenvägar och logistik, med betoning på integrering av inlandssjöfart i multimodala distributionskedjor,
  • att definiera strategisk forskning och utveckling avseende transport på inre vattenvägar i sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, i synnerhet för att ta itu med informations- och kommunikationsteknik, fartygens design och deras miljöprestanda och utrustning, omlastning samt den mänskliga faktorn,
  • att underlätta inlandssjöfartens tillgång till gemenskapens stödprogram, särskilt sådana som attraherar nya företag, och att vid tillämpningen och planeringen av dessa program ta full hänsyn till att branschen särskilt består av små och medelstora företag,
  • att stödja befintliga och nya marknadsföringscentrum, i förekommande fall i samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn, för att främja utnyttjande av transport på inre vattenvägar bland möjliga användare,
  • att följa utvecklingen på marknaden för transport på inre vattenvägar och samla in och sprida faktauppgifter om inlandssjöfarten och dess potential,
  • att ge lämplig tyngd åt projekt för inlandssjöfarten inom ramen för det transeuropeiska transportnätet och att efter utvärdering av erfarenheterna med de nuvarande samordnarna, överväga att utse en europeisk samordnare för att underlätta genomförandet av de prioriterade projekten nr 18 och nr 30 för de inre vattenvägarna,
  • att lägga till flodinformationstjänsterna som en del av det fleråriga vägledande programmet för det transeuropeiska transportnätet,
  • att även i framtiden säkerställa den relativa fördelen med inlandssjöfart när det gäller miljöpåverkan och transportsäkerhet. Detta kan uppnås bland annat genom förbättringar i miljö- och säkerhetslagstiftningen, i synnerhet när det gäller drivmedelskvalitet och utsläpp från motorer. För att inlandssjöfarten skall kunna behålla sin relativa fördel är det också viktigt att engagera alla berörda aktörer i utformningen av förfaranden för projekt för inlandssjöfart, i synnerhet förvaltningen av de nationella vattenvägarna, flodkommissioner och mellanstatliga organisationer för skydd av floderna,
  • att ständigt beakta behoven för transporter på inre vattenvägar, både vid tillämpning och planering av gemenskapsåtgärder och i samband med regionalt samarbete med berörda tredjeländer,

12. NOTERAR kommissionens avsikt att i samarbete med medlemsstaterna upprätta en icke bindande europeisk utvecklingsplan för förbättring och underhåll av de inre vattenvägarnas infrastruktur, inklusive tillgång till multimodala omlastningsanordningar,

13. UPPMANAR kommissionen att vartannat år lägga fram lägesrapporter – delvis på grundval av uppgifter från medlemsstaterna och branschen – där resultaten av de åtgärder som vidtagits för att främja transport på inre vattenvägar utvärderas,

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA

14. att mot bakgrund av det europeiska åtgärdsprogrammet och med vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen,

  • vidareutveckla nationella program för att främja transport på inre vattenvägar, med beaktande av det europeiska åtgärdsprogrammet, och uppmuntra regionala och lokala myndigheter samt hamnmyndigheter att göra detsamma,
  • sträva efter att tillhandahålla tillräckliga ekonomiska resurser och incitament för en riktad tillämpning av de föreslagna åtgärderna, särskilt genom kostnadseffektiva nationella system för stöd till inlandssjöfarten,
  • inrätta centrum för främjande av transport på inre vattenvägar och lämna lämpligt politiskt, praktiskt och ekonomiskt stöd från förvaltningarna och inlandssjöfarten för att säkerställa ett kontinuerligt stöd,
  • utse nationella kontaktpunkter enligt målen i det europeiska åtgärdsprogrammet för att ge råd om rättsliga krav och administrativa förfaranden,
  • bidra till inrättandet av en gemensam ram för utbildningsnormer, både när det gäller personal ombord – med särskild inriktning på kunskaper inom områdena ledning, teknik, språk och sjöfart – och när det gäller den logistiska kedjan genom integrering av kunskaper om inlandssjöfart i utbildningsprogram i logistik,
  • identifiera administrativa och procedurmässiga krav i den nationella och regionala lagstiftningen som kan utgöra ett onödigt och olämpligt hinder mot utvecklingen av transport på inre vattenvägar,
  • utveckla ekonomiska strategier och strategier för fysisk planering på nationell, regional och lokal nivå för att främja logistikanläggningar längs vattenvägarna,
  • aktivt driva projekt i fråga om infrastruktur och transport på inre vattenvägar som främjar bärkraftiga transporter på de inre vattenvägarna bland annat de projekt som sammanbinder medlemsstater och som stöds av gemenskapsprogram som det transeuropeiska transportnätet,
  • överväga hur nationella program och projekt kan bidra till den europeiska utvecklingsplan för förbättring och underhåll av de inre vattenvägarnas infrastruktur som kommissionen avser att upprätta,
  • bidra till utvecklingen av förfaranden för en strukturerad dialog med alla berörda aktörer om miljöfrågor i samband med infrastrukturprojekt för de inre vattenvägarna,
  • underrätta kommissionen om åtgärder som antas för att genomföra det europeiska åtgärdsprogrammet,

UPPMANAR SEKTORN FÖR INLANDSSJÖFART

15. att öka sina insatser för att ytterligare utveckla transporterna på de inre vattenvägarna på grundval av sektorns entreprenörskapsanda,

16. att aktivt genomföra och bidra till relevanta åtgärder i det europeiska åtgärdsprogrammet, i synnerhet

  • genom att modernisera inlandssjöfartsflottan,
  • genom att undersöka nya marknadsmöjligheter,
  • genom att förbättra den logistiska effektiviteten och inlandssjöfartens miljö- och säkerhetsprestanda,
  • genom att investera i mänskligt kapital och förbättra arbetsförhållanden och sociala förhållanden samt
  • genom att främja inlandssjöfarten som en värdefull affärspartner,

UPPMANAR ALLA ANDRA AKTÖRER

17. att aktivt bidra till åtgärderna för främjande av transport på inre vattenvägar i enlighet med sina befogenheter."

Rådet noterade kommissionens uttalande om att man skall undersöka olika sätt att finansiera en europeisk innovationsfond för transport på inre vattenvägar.

Rådet noterade informationen från den nederländska och den rumänska delegationen om ländernas avsikt att anordna en högnivåkonferens om inre vattenvägar i Bukarest i september 2006.

Transportprotokollet till Alpkonventionen

Rådet behandlade kommissionens förslag till beslut om undertecknande, på gemenskapens vägnar, av protokollet om genomförandet av Alpkonventionen på transportområdet och beslutade att skjuta upp antagandet till en senare tidpunkt.

Alpkonventionen[8] är ett ramavtal för skydd och hållbar utveckling i Alpregionen och syftar till att bevara och skydda Alperna genom tillämpning av principerna om förebyggande och om "förorenande land" samt samarbete mellan medlemmarna. De avtalsslutande parterna i konventionen är Österrike, Frankrike, Tyskland, Italien, Liechtenstein, Monaco, Slovenien, Schweiz och Europeiska gemenskapen.

För att nå dessa mål agerar parterna i konventionen på områdena områdesplanläggning, naturskydd och landskapsbevarande, bergsjordbruk, bergsskogar, markskydd, energi, transport, förebyggande av luftföroreningar, vattenvård, befolkning och kultur samt avfallshantering. I konventionen finns bestämmelser om utarbetande och antagande av tillämpningsprotokoll för vart och ett av dessa områden samt för tvistlösning mellan parterna.

De avtalsslutande parterna i Alpkonventionen antog transportprotokollet genom konsensus 2000. Målen är bland annat

  • att minska omfattningen av och riskerna med trafik i och genom Alperna, särskilt genom att flytta mer trafik, i synnerhet godstrafik, till järnvägarna, särskilt genom att tillhandahålla lämplig infrastruktur och stimulans i överensstämmelse med marknadsprinciperna,
  • att ombesörja trafik i och genom Alperna till ekonomiskt hållbara kostnader genom att öka transportsystemens effektivitet och främja de transportsätt som är mest miljövänliga och mest ekonomiska med avseende på naturresurser och säkerställa sund konkurrens mellan olika transportsätt.

INTERMODALA FRÅGOR

Globalt system för satellitnavigering

Rådet noterade informationen från kommissionen om läget i de pågående förhandlingarna om Galileos koncessionsavtal.

År 2007 kommer kommissionen att lägga fram en sammanfattande rapport där riskfördelningen för hela koncessionsperioden på 20 år förklaras. Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag till finansiella instrument som är nödvändiga för utvecklingen av Galileo.

SJÖTRANSPORT

Övervaknings- och informationssystem för sjötrafik

Rådet nådde i avvaktan på Europaparlamentets yttrande vid första behandlingen en allmän riktlinje om förslaget till direktiv om ändring av direktiv 2002/59/EG[9] om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen. Det skall dock noteras att en delegation meddelade, att den i avvaktan på Europaparlamentets yttrande inte kunde inta någon ståndpunkt i förhållande till den allmänna riktlinjen.

Kommissionen lade fram sitt förslag i december 2005 inom ramen för sitt tredje sjösäkerhetspaket[10].

Utkastet till direktiv syftar främst till att införliva ytterligare åtgärder för bättre fartygssäkerhet och miljöskydd och att harmonisera genomförandet av planerna på skyddade platser för att säkerställa ett enhetligt genomförande i medlemsstaterna.

Enligt direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002, där ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik inrättades, skall alla verktyg för fartygsövervakning vara korrekt organiserade och samordnade. Där fastställs också ett system för fördelning av resurser och samordning mellan nationella myndigheter för att medlemsstaterna bättre skall kunna vidta förebyggande åtgärder och reagera bättre på farliga situationer.

Dessa åtgärder måste hållas à jour med operativa och tekniska framsteg inom marinindustrin, särskilt när det gäller fartygsidentifiering, övervakningssystem och satellitteknik.

I den allmänna riktlinje som rådet antog på grundval av ett kompromissförslag från ordförandeskapet behandlas särskilt följande frågor:

  • Införande av automatiska identifieringssystem (AIS) på fiskefartyg med en total längd av minst 15 m och säkerställande av att ekonomiskt stöd för installation av systemet ombord kan tillhandahållas inom ramen för Europeiska fiskerifonden.
  • Följande tidsplan för genomförandet för de olika kategorierna av fiskefartyg enligt deras totala längd:
  • Fiskefartyg med en total längd av minst 24 meter, men under 45 meter: senast 3 år efter direktivets ikraftträdande.
  • Fiskefartyg med en total längd på minst 18 meter, men under 24 meter: senast 4 år efter direktivets ikraftträdande.
  • Fiskefartyg med en total längd över 15 meter, men under 18 meter: senast 5 år efter direktivets ikraftträdande.
  • Nybyggda fiskefartyg med en total längd på mer än 15 meter: senast 18 månader efter direktivets ikraftträdande.
  • Godtagande eller avvisande av ett fartyg i behov av assistans kommer att vara avhängigt av den behöriga myndighetens beslut.

Hamnstatskontroll

I avvaktan på Europaparlamentets yttrande vid första behandlingen noterade rådet en lägesrapport om ett förslag till direktiv om hamnstatskontroll. I lägesrapporten redovisas framsteg som gjorts i rådets instanser och inom ramen för det samförståndsavtal om hamnstatskontroll som ingicks i Paris (Paris MOU)[11].

Utkastet till direktiv, som är ett av sju förslag i kommissionens tredje paket om sjösäkerhet, syftar till att åstadkomma en omarbetning av ett antal på varandra följande ändringar av direktiv 95/21 om hamnstatskontroll i en konsoliderad text och till att ändra vissa bestämmelser i syfte att förenkla eller förstärka dem, samt till att lägga till nya bestämmelser, i synnerhet inom området sjösäkerhet. Syftet med förslaget är att förstärka och förbättra hamnstatskontrollens effektivitet, framför allt genom att inrätta ett nytt inspektionsförfarande.

LUFTFART

Det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar)

Rådet nådde en allmän riktlinje om ett förslag till förordning om bildande av ett gemensamt företag för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar = Single European Sky Air Traffic Management Research).

Sesarprojektet, vars syfte är att modernisera flygledningstjänsten i Europa, består av tre faser (utformning, utveckling och installation) och utgör de tekniska inslagen i initiativet för ett gemensamt europeiskt luftrum.

Första fasen inleddes i oktober 2005 och genomförs under Eurocontrols ansvar av ett konsortium av företag som valts ut efter ett anbudsförfarande.

Syftet med utkastet till förordning är att följa upp utvecklingsfasen som varar till 2013. Industrin kommer att ansvara för den slutliga installationsfasen (2014–2020).

Syftet med projektet är att bygga upp en avancerad flygledningsstruktur inom gemenskapen fram till 2020 som främjar en säker och miljövänlig utveckling av flygtransporterna. Det gemensamma företagets huvuduppgift är att organisera forskning, utveckling och validering för Sesarprojektet genom att sammanföra offentliga och privata medel från medlemmarna och använda tekniskt bistånd utifrån, särskilt erfarenheter från Eurocontrol.

EU och Eurocontrol kommer att vara grundare och medlemmar av det gemensamma företaget, men medlemskap kommer också att vara öppet för Europeiska investeringsbanken och offentliga och privata bolag, bland annat från tredjeländer som bidrar till finansieringen av projektet.

Yttre förbindelser

  • Förhandlingar mellan EU och USA om ett luftfartsavtal

Rådet noterade informationen från kommissionen och inläggen från några ministrar om det aktuella läget i förhandlingarna mellan EU och USA om ett luftfartsavtal.

Rådet betonade den vikt det fäster vid ingåendet av ett luftfartsavtal mellan EU och USA som innebär ett historiskt första steg och kommer att upprätta en öppen marknad grundad på principerna om sund konkurrens. Rådet bekräftade på nytt att man var enhälligt positiv till det utkast till luftfartsavtal mellan EU och USA som är resultatet av förhandlingarna i november 2005, och noterar samtidigt att det kommer att avvakta resultatet av USA:s process för utformning av bestämmelser när det gäller utländska medborgares kontroll av USA:s flygbolag, innan det beslutar om man skall gå vidare med avtalet. Rådet betonar att det är synnerligen viktigt med klara, meningsfulla och stabila politiska förändringar på detta område. Rådet noterade att processen i USA har förlängts och ser fram emot att uppnå ett ingående under andra halvåret 2006, när det har gjort en bedömning av USA:s bestämmelser.

  • EU–Ryssland: överflygning av Sibirien

Rådet noterade kommissionens information om det aktuella läget i förhandlingarna mellan EU och Ryssland om betalning för överflygning av Sibirien. Det noterade den konstruktiva atmosfären under de pågående förhandlingarna med Ryska federationen för att lösa frågan om överflygning av Sibirien. Rådet erinrade om sina slutsatser av den 27 mars 2006 och betonade vikten av att snarast möjligt nå en överenskommelse, i alla händelser före Rysslands anslutning till WTO.

ÖVRIGA FRÅGOR

Första årsrapporten om det europeiska informationssamhället

Kommissionen förelade rådet ett meddelande i2010 – Första årsrapporten om det europeiska informationssamhället (9707/06) med en uppdatering av åtgärderna inom ramen för informationssamhället och mediepolitiken för perioden 2006–2007. I meddelandet efterfrågas "politisk konvergens" inom sektorn för informations- och kommunikationsteknik för att man skall kunna kombinera regelverk och främjandet av forskning i EU för att skapa tillväxt och sysselsättningstillfällen i Europa.

Världstoppmöte om informationssamhället

Kommissionen förelade rådet sitt meddelande om uppföljningen av andra fasen av världstoppmötet om informationssamhället (WSIS), som ägde rum i Tunis den 16–18 november 2005 (8841/06). Meddelandet innehåller en utvärdering av de viktigaste resultaten från toppmötet och EU:s prioriteringar samt ger förslag på hur EU kan bidra till att WSIS-processen följs upp.

Första järnvägspaketet

Kommissionen förelade rådet en rapport om genomförandet av det första järnvägspaketet, som antogs den 3 maj (8834/06).

Detta lagstiftningspaket, som antogs 2001, var ett första steg mot en revitalisering av de europeiska järnvägarna genom att successivt skapa ett europeiskt järnvägsområde och särkilt genom att öppna marknaden för godstransport på järnväg och genom att specificera villkoren för järnvägsföretagens tillgång till järnvägsinfrastruktur.

Kommissionens rapport, som nu läggs fram för rådet, bygger på diskussioner med medlemsstaterna inom olika specialiserade kommittéer och arbetsgrupper och på ett antal studier som återfinns på kommissionens webbplats. Dessutom har synpunkter från intressenter och deras respektive organisationer varit vägledande.

Europeiska byrån för luftfartssäkerhet

Rådet noterade en lägesrapport från ordförandeskapet om ett förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1592/2002 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet (9499/06). Syftet med förslaget är främst att utvidga byråns befogenheter.

Toppmötet om europeisk luftfart

Ordförandeskapet informerade rådet om toppmötet om europeisk luftfart, som ägde rum i Salzburg den 3–5 maj 2006 (10101/06).

Ratificering av internationella sjöfartskonventioner

Kommissionen informerade rådet om läget när det gäller medlemsstaternas ratificering av internationella sjöfartskonventioner.

Svart lista över osäkra lufttrafikföretag

Rådet noterade information från kommissionen i fråga om gemenskapens förteckning över lufttrafikföretag som omfattas av förbud att bedriva verksamhet inom EU.

Upphävande av förordning (EEG) nr 4056/86 om linjekonferenser

Rådet noterade den franska delegationens ståndpunkt, som delades av flera delegationer, när det gäller kommissionens förslag om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 4056/86 om linjekonferenser (9953/06).

Passageraruppgifter

Med anledning av ordförandeskapets rapportering om det politiska läget i frågan om ett avtal mellan EU och USA om passageraruppgifter efter domstolens dom i målen C-317/04 och C-318/04 framhöll transportrådet vikten och det akuta behovet av att snabbt ingå avtalet och påminde om de betydande konsekvenser som den rättsliga osäkerheten kan ha för tillhandahållandet av luftfartstjänster till USA samt att det innebär ytterligare en komplikation i de långdragna ansträngningarna för att införa en ny luftfartsordning för ett öppet luftrum mellan EU och USA.

Ministrarna framförde att de allmänt förbinder sig att göra sitt bästa för att snabbt ingå det nya avtalet och därigenom garantera rättslig säkerhet för alla berörda lufttrafikföretag.

ANDRA GODKÄNDA PUNKTER

TRANSPORT

EU/Schweiz - gemensamt trafikobservatorium i den alpina regionen

Rådet antog ett beslut om gemenskapens ståndpunkt rörande ett beslut av kommittén för landtransporter mellan gemenskapen och Schweiz om inrättandet av ett gemensamt trafikobservatorium i den alpina regionen (11832/05).

Observatoriet kommer att centralisera statistik från internationella och nationella organisationer samt gemenskapsorganisationer om väg- och järnvägstrafik samt kombinerade transporter i den alpina regionen. Observatoriet skall samla in uppgifter om trafikstockningar, om miljön samt om annan statistik som begärs.

Luftfartsavtal – Ukraina och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

Rådet antog ett beslut om godkännande av ingåendet av luftfartsavtalet mellan EU och Ukraina. Avtalet undertecknades i december 2005.

Rådet antog också ett beslut om godkännande av undertecknandet och den provisoriska tillämpningen av ett luftfartsavtal mellan EU och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

Avtalen är resultatet av förhandling enligt ett mandat varigenom kommissionen kan förhandla med alla tredjeländer i syfte att anpassa medlemsstaternas befintliga bilaterala luftfartsavtal till gemenskapsrätten.

Gemensamt europeiskt luftrum

Rådet antog ett beslut om godkännande av undertecknande och provisorisk tillämpning av ett multilateralt avtal om upprättande av ett gemensamt europeiskt luftrum mellan EU och dess medlemsstater, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Island, Norge, Rumänien, Serbien och Montenegro och Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo.

Det gemensamma europeiska luftrummet kommer att grundas på fritt marknadstillträde, etableringsfrihet, lika konkurrensvillkor och gemensamma regler för säkerhet, flygtrafikledning, sociala aspekter och miljö.

Se även pressmeddelande 10290/06.

Rättigheter för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet

Rådet antog en förordning om ökade rättigheter för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet i samband med flygresor (PE-CONS 3681/05, 8510/06 ADD 1).

I förordningen fastställs regler för att skydda personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet mot diskriminering och se till att de får lämplig assistans.

För ytterligare information se pressmeddelande 10262/06.


[1] Fördraget grundar sig på Atenprocessen och på samförståndsavtalen i Aten 2002 och 2003, och dess syfte är att skapa en integrerad marknad för naturgas och el i sydöstra Europa mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Albanien, Republiken Bulgarien, Bosnien och Hercegovina, Republiken Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Republiken Montenegro, Rumänien, Republiken Serbien och Förenta nationernas övergångsförvaltning i Kosovo (enligt Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1244).

[2] Det första EU–OPEC-ministermötet hölls i Bryssel den 9 juni 2005. Det andra hölls i Wien den 2 december 2005.

[3] Kommissionens arbetsdokument "Report on the Analysis of the Debate of the Green Paper on Energy Efficiency" (dok. 10368/05 ADD 1).

[4] KOM(2006) 173 slutlig.

[5] KOM(2006) 45 slutlig.

[6] 7828/06.

[7] 9713/06.

[8] EGT L 061, 12.3.1996, s. 32-36.

[9] EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.

[10] Den 23 november 2005 antog kommissionen ett paket med sju lagstiftningsförslag som syftar till att förbättra säkerheten för sjötransporter i Europa genom bättre förebyggande och utredning av olyckor samt förbättrad kontroll av fartygens kvalitet. Kommissionens avsikt är att komplettera det europeiska regelverket om sjösäkerhet och göra befintliga åtgärder effektivare.

[11] Paris MOU består av 25 deltagande sjöfartsmyndigheter och omfattar de vatten som tillhör Europas kustländer samt Nordatlanten mellan Nordamerika och Europa. Det syftar till att eliminera användningen av undermåliga fartyg genom ett harmoniserat system för hamnstatskontroll. Inspektionerna äger rum ombord på utländska fartyg i Paris MOU-hamnar och garanterar att dessa fartyg uppfyller de internationella normerna för säkerhet och miljö, och att besättningsmedlemmarnas levnads- och arbetsvillkor är adekvata.

Kanada, Kroatien, Island, Norge och Ryska federationen är parter i Paris MOU medan de medlemsstater i gemenskapen som omges av land inte är det.

Cypern, Litauen och Malta blev fullvärdiga parter i Paris MOU den 9 maj 2006.


Side Bar