Navigation path

Left navigation

Additional tools

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL

C/03/42

Bryssel den 27€?28 februari 2003 6162/03 (Presse 42)

2489:e mötet i rådet - RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR - Bryssel den 2728 februari 2003

Ordförande: Michalis CHRISOCHOÏDIS, Minister för allmän ordning i Republiken Grekland Philippos PETSALNIKOS, Justitieminister I Republiken Grekland

INNEHÅLL(1)

DELTAGARE 4

PUNKTER SOM DISKUTERADES

miniminormer för när tredjelandsmedborgare och statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning 5

RÄTT TILL FAMILJEÅTERFÖRENING 6

FÖRSTÄRKNING AV FÖRFARANDENA FÖR PASSKONTROLL VID INRESEPUNKTERNA TILL SCHENGENOMRÅDET 9

INFORMATION FRÅN KOMMISSIONEN OCH RIKTLINJEDEBATT 10

KAMP MOT ORGANISERAD BROTTSLIGHET I VÄSTRA BALKAN OFFENTLIG DEBATT 11

RÄTTSLIGT SAMARBETE MELLAN EU OCH USA OM BROTTMÅL OCH UTLÄMNING 14

bekämpande av rasism och främlingsfientlighet 17

ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE AV BÖTESSTRAFF 18

ANGREPP MOT INFORMATIONSSYSTEM 19

ÖVRIGA FRÅGOR 20

PUNKTER SOM GODKÄNDES UTAN DEBATT

RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR

  • Schengen budgetförordningen för SISNET I

  • Utveckling av Schengenregelverket avseende Island och Norge I

  • Schengenregler om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit I

  • Viseringar som utfärdas till deltagare i möten inom EuropaMedelhavssamarbetet I

  • Gemensamt utnyttjande av utsända sambandsmän II

  • Eurojust II

  • Den europeiska strategin mot narkotika behandling av narkotikamissbrukare i fängelse rådets resolution II

  • Malta Reviderad rapport om genomförandet av EU:s regelverk IV

  • Rörlig utrustning i frågor som särskilt rör rullande järnvägsmaterial IV

  • Den nya Luganokonventionen V

YTTRE FÖRBINDELSER

  • Moldavien - restriktiva åtgärder mot ledarna i regionen Transnistrien V

  • Restriktiva åtgärder mot al-Qaida och talibanerna/Undantag V

  • Flyttning av EU:s beskickningar i Kazakstan från Almaty till Astana rådets slutsatser V

ESDP

  • Den EU-ledda operationen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien/Finansieringsmekanism VI

  • Den EU-ledda operationen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien/Avtalet om styrkornas status VI

AVSEU

  • Centrum för företagsutveckling Ansvarsfrihet beträffande budgeten för 2000 VI

ENERGI

  • Övervakning av import av stenkol med ursprung i tredje land VII

INSYN

  • Allmänhetens tillgång till rådets handlingar VII

DELTAGARE

Medlemsstaternas regeringar och Europeiska kommissionen företräddes av följande personer:

Belgien:

Antoine DUQUESNEInrikesminister
Marc VERWILGHENJustitieminister
Danmark:
Lene ESPERSENJustitieminister
Bertel HAARDERMinister för flyktingfrågor, invandrare och integration samt minister utan portfölj (Europaminister)
Tyskland:
Otto SCHILYFörbundsinrikesminister
Brigitte ZYPRIESJustitieminister
Grekland:
Michalis CHRISOCHOÏDISMinister för allmän ordning
Philippos PERSALNIKOSJustitieminister
Spanien:
Ángel ACEBES PANIAGUAInrikesminister
Rafael CATALÁ POLOStatssekreterare för rättsliga frågor
Jaime Ignacio GONZÁLEZ GONZÁLEZStatssekreterare, regeringens representant för utlänningsfrågor och invandring
Frankrike:
Pierre SELLALAmbassadör, ständig representant
Irland:
Michael McDOWELLJustitieminister
Italien:
Roberto CASTELLIJustitieminister
Alfredo MANTOVANOStatssekreterare för inrikesfrågor
Luxemburg:
Luc FRIEDENJustitieminister samt minister för statens finanser och budget
Nederländerna:
Hilbrand NAWIJNMinister för utlännings- och integrationsfrågor
Österrike:
Ernst STRASSERFörbundsinrikesminister
Portugal:
Celeste CARDONAJustitieminister
Luís PAIS DE SOUSAStatssekreterare åt inrikesministern
Finland:
Eikka KOSONENAmbassadör, ständig representant
Sverige:
Jan O. KARLSSONStatsråd med ansvar för asyl och migration
Dan ELIASSONStatssekreterare åt justitieministern
Storbritannien:
Lord Geoffrey FILKINStatssekreterare vid inrikesministeriet
* * *
Kommissionen:
António VITORINOLedamot

PUNKTER SOM DISKUTERADES

miniminormer för när tredjelandsmedborgare och statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning

Rådet behandlade vissa artiklar i detta förslag (artiklarna 2038) som särskilt gällde vilka minimiskyldigheter som medlemsstaterna skall ha gentemot dem som de beviljar internationellt skydd.

Rådet gav sina relevanta organ i uppdrag att behandla förslaget ytterligare för att rådet skall kunna nå en politisk överenskommelse inom den tidsgräns som beslutades av Europeiska rådet i Sevilla (juni 2003).

Syftet med förslaget (dok. 13620/01) är att tillhandahålla en ram för en internationell skyddsordning, baserad på befintliga folkrättsliga och gemenskapsrättsliga skyldigheter och gällande praxis i medlemsstaterna. Skyddet har indelats i två sinsemellan kompletterande kategorier, nämligen flyktingskydd och subsidiärt skydd. Förslaget innehåller bestämmelser om vilka minimirättigheter och minimiförmåner som skall tillkomma personer med flyktingstatus respektive med subsidiär skyddsstatus.

Det erinras om att rådet vid sitt möte den 28 november 2002, med förbehåll för vissa parlamentsreservationer och reservationer från en delegations sida, enades om bestämmelserna om regler för erkännande av en tredjelandsmedborgare som flykting eller som en person som har rätt till subsidiärt skydd (artiklarna 119).

Diskussionerna i rådets organ har visat att de rättigheter som tillkommer personer med flyktingstatus i stort sett är obestridda, medan det förekommer skillnader i uppfattningarna om de rättigheter som skall beviljas personer med subsidiär skyddsstatus.

RÄTT TILL FAMILJEÅTERFÖRENING

Rådet fastställde en allmän riktlinje för direktivet om rätt till familjeåterförening som kommer att bli gemenskapens första rättsliga instrument om laglig invandring.

Syftet med direktivet är att fastställa villkoren för när familjemedlemmarna till en tredjelandsmedborgare, vilken vistas lagligen i en medlemsstat och har välgrundade utsikter att få permanent uppehållstillstånd, kan resa in i en medlemsstat och vistas där för att upprätthålla familjeenheten, oavsett om familjebanden knutits före eller efter tredjelandsmedborgarens inresa.

Enligt den överenskomna lydelsen skall medlemsstaterna tillåta inresa och vistelse för följande familjemedlemmar:

 Referenspersonens make/maka.

     Underåriga barn till referenspersonen och dennes make/maka, inbegripet barn som har adopterats i enlighet med ett beslut som har fattats av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet eller ett beslut som är automatiskt verkställbart enligt den medlemsstatens internationella förpliktelser, eller som måste erkännas enligt internationella förpliktelser.

     Underåriga barn, inbegripet barn som har adopterats av referenspersonen, om referenspersonen har vårdnad om och försörjningsansvar för barnet. Medlemsstaterna får tillåta familjeåterförening för barn som står under gemensam vårdnad, under förutsättning att den andra vårdnadshavaren har lämnat sitt medgivande.

     Underåriga barn, inbegripet barn som har adopterats av maken/makan om denne har vårdnaden och barnen är beroende av honom/henne för sin försörjning. Medlemsstaterna får tillåta familjeåterförening för barn som står under gemensam vårdnad, under förutsättning att den andra vårdnadshavaren har lämnat sitt medgivande.

    Underåriga barn enligt denna artikel får inte ha uppnått legal myndighetsålder i den berörda

    medlemsstaten och får inte vara gifta.

När ett barn är över tolv år och anländer på egen hand utan resten av sin familj, får medlemsstaterna med avvikelse från detta, innan de ger barnet tillstånd till inresa och vistelse enligt detta direktiv, pröva om barnet uppfyller kriteriet för integrering, om deras lagstiftning vid den tidpunkt då detta direktiv genomförs föreskriver en sådan prövning.

Medlemsstaterna får i lag eller annan författning tillåta inresa och vistelse för följande familjemedlemmar:

     Släktingar i rakt uppstigande led av första graden till referenspersonen eller dennes make/maka, om släktingarna är beroende av referenspersonen eller dennes make/maka för sin försörjning och saknar annat nödvändigt familjemässigt stöd i ursprungslandet.

     Ogifta myndiga barn till referenspersonen eller dennes make/maka, om barnen av hälsoskäl bevisligen inte kan försörja sig själva.

Medlemsstaterna får i lag eller annan författning tillåta inresa och vistelse för en ogift partner som är tredjelandsmedborgare och som har ett vederbörligen styrkt varaktigt förhållande med referenspersonen eller för en tredjelandsmedborgare som har familjeband med referenspersonen i form av ett registrerat partnerskap samt för ogifta underåriga barn, även adopterade barn, samt ogifta myndiga barn som av hälsoskäl bevisligen inte kan försörja sig själva, till dessa personer.

Medlemsstaterna får besluta att registrerad partner skall behandlas som make/maka i fråga om familjeåterförening.

När det gäller polygama hushåll där referenspersonen redan bor tillsammans med en make/maka på en medlemsstats territorium, skall den berörda medlemsstaten inte tillåta familjeåterförening för en annan make/maka. Medlemsstaterna får begränsa familjeåterförening av underåriga barn till ytterligare en make/maka och referenspersonen.

För att säkerställa ökad integrering och för att förhindra ofrivilliga äktenskap får medlemsstaterna begära att referenspersonen och dennes make/maka skall ha uppnått en viss lägsta ålder, men högst 21 år, innan maken/makan kan återförenas med referenspersonen.

Med avvikelse från ovanstående får medlemsstaterna begära att ansökningar om familjeåterförening för underåriga barn skall lämnas in innan barnet fyllt 15 år enligt gällande lagstiftning vid tidpunkten för genomförandet av detta direktiv. Om ansökan lämnas in efter det att barnet har fyllt 15 år, skall de medlemsstater som beslutar att tillämpa detta undantag tillåta inresa och vistelse för sådana barn av andra skäl än familjeåterförening.

Det erinras om att det första förslaget lades fram av kommissionen i januari 2000. Ett andra förslag som var ändrat lades fram av kommissionen i maj 2002. Europeiska rådet i Sevilla uppmanade rådet att anta direktivet senast i juni 2003.

FÖRSTÄRKNING AV FÖRFARANDENA FÖR PASSKONTROLL VID INRESEPUNKTERNA TILL SCHENGENOMRÅDET

Rådet tog del av en muntlig rapport från kommissionen om uppföljningen av rådets slutsatser om kontroll av de yttre gränserna och kamp mot olaglig invandring, bland annat om stämpling av resehandlingar enligt rådets slutsatser som antogs i december 2002 (dok. 15737/02).

Rådet välkomnade kommissionens föredragning och särskilt att kommissionen tillkännagav att den ämnade lägga fram konkreta förslag om denna fråga senast nästa månad.

Rådet välkomnade också ett gemensamt uttalande från Tyskland och Frankrike om användning av biometri för att göra resehandlingar säkrare.

Det erinras om att frågan om stämpling av resehandlingar togs upp av den franska delegationen vid RIF-rådets möte den 1415 oktober 2002. Frankrike efterlyste särskilt en gemensam, enhetlig metod som skall användas när tredjelandsmedborgare, vars resehandingar skall vara stämplade, grips när de innehar resedokument utan stämpel.

Slutligen antog RIF-rådet vid sitt möte den 19 december 2002 slutsatser om kontroll av de yttre gränserna och kamp mot olaglig invandring. I slutsatserna uppmanas kommissionen

     att klargöra de nuvarande bestämmelserna i Schengenregelverket och överväga att ändra de relevanta bestämmelserna i enlighet därmed, och

     att överväga möjligheten att ytterligare harmonisera de förfaranden som generellt bör följas vid gränskontroller och senare kontroller av medborgare från tredje land.

INFORMATION FRÅN KOMMISSIONEN OCH RIKTLINJEDEBATT

Under denna punkt lyssnade rådet till en muntlig föredragning av kommissionen om den aktuella situationen när det gäller

     studien av ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna och unionen för förvaltningen av de yttre gränserna, som enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Sevilla skall vara klar före juni 2003, och

     genomförbarhetsstudien för att förbättra kontrollen vid sjögränserna, som begärdes av rådet inom ramen för den övergripande strategin mot olaglig invandring och människohandel i Europeiska unionen.

Rådet uppmanade kommissionen att så snart som möjligt lägga fram dessa studier.

Rådet höll också en riktlinjedebatt om hur effektivt de ekonomiska resurser som finns tillgängliga på gemenskapsnivå används för genomförande av gemenskapens asyl- och migrationspolitik (del II i kommissionens meddelande "Att integrera invandringsfrågor i Europeiska unionens förbindelser med tredje länder") (dok. 15284/02). Denna debatt var i huvudsak inriktad på följande fem frågor:

 Övergripande bedömning av de befintliga gemenskapsanslagens otillräcklighet inom RIF

 Ansvarsfördelning vid de yttre gränserna

 Europeiska flyktingfonden

 Återvändandepolicy

 Förbindelserna med tredje ursprungs- och transitländer

Efter debatten uppmanade ordförandeskapet delegationerna att senast den 10 mars 2003 överlämna skriftliga kommentarer om dessa fem frågor så att en fortsatt diskussion om de tillgängliga ekonomiska resurserna på gemenskapsnivå kan hållas vid det informella ministermötet i Veria den 2829 mars 2003.

KAMP MOT ORGANISERAD BROTTSLIGHET I VÄSTRA BALKAN OFFENTLIG DEBATT

Rådet höll en offentlig debatt om kampen mot organiserad brottslighet i Västra Balkan. Denna debatt förmedlades i direktsändning till allmänheten.

Under debatten erinrade rådet om att organiserad brottslighet i Sydösteuropa är något som undergräver det internationella samfundets och särskilt Europeiska unionens avsevärda och hittills framgångsrika strävanden att genomdriva reformer och bygga upp rättssamhällen. Dessutom betonade rådet att denna företeelse slår mot EU eftersom kriminella grupper från Balkan bedriver sin verksamhet på medlemsstaternas territorium.

Rådet ansåg därför att en ny dimension borde ges åt kampen mot organiserad brottslighet på Balkan, och att Europol borde spela en roll i regionen.

Rådet beslutade också att på nytt ta upp detta tema vid det informella ministermötet i Veria den 2829 mars 2003 och diskutera frågan med Balkanländerna vid nästa möte med RIF-trojkan den 23 april.

Man skall minnas att ramen för samarbetet mellan EU och länderna i Västra Balkan är Stabiliserings- och associeringsprocessen (SAP), kompletterad med stabilitetspakten. Bistånd till Balkanländerna ges via Cardsprogrammet (Community Assistance for Reconstruction, Development and Stabilisation) samt andra kanaler.

Vid toppmötet i Zagreb den 24 november 2000 åtog sig regeringarna i Albanien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien samt Serbien och Montenegro att inrätta konventioner om regionalt samarbete med inriktning på organiserad brottslighet inklusive olaglig invandring. Den 28 mars 2001 antogs ett gemensamt uttalande i Sarajevo om uppföljningen av åtagandena från toppmötet i Zagreb om regionalt samarbete på områdena asyl och invandring.

I detta uttalande ställde sig ministrarna bakom det EU-stödda initiativet att i regionen inrätta ett formellt nätverk av sambandsmän från EU för invandringsfrågor som skall arbeta tillsammans med myndigheterna i SAP-länderna, särskilt på lokal nivå, och rikta in sig på brottssyndikat som styr olagliga migrationsströmmar. SAP-länderna åtog sig också att inrätta sin lagstiftning efter 2000 års FN-konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet med protokollet mot smuggling av migranter liksom protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffning av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Andra åtgärder som anges i uttalandet är regionalt samarbete och anpassning till EU-normer med avseende på asyl och invandring.

Den 30 november 2001 arrangerades i Belgrad ett möte med högre statstjänstemän om uppföljningen av Sarajevoförklaringen om samarbete kring asyl- och invandringsfrågor. Det konstaterades att regeringarna i regionen hade visat sin beslutsamhet att ta itu med den icke lagliga migrationen från och genom Västra Balkan, bl.a. genom att höja normativa standarder med avseende på asyl och invandring samt genom regionalt samarbete. Emellertid kvarstår en del frågor att ta upp, särskilt kampen mot organiserad brottslighet i form av handel med och smuggling av människor.

Nyligen vidtagna åtgärder mot illegal migration från och genom Västra Balkan är följande:

     Den 28 maj 2001 antog RIF-rådet slutsatser om att inrätta ett nätverk av nationella sambandsmän för invandringsfrågor som skulle hjälpa till att kontrollera olagliga migrationsströmmar genom Västra Balkan. I dessa slutsatser uppmanades medlemsstaterna att inrätta detta nätverk till den 30 juni 2001. Belgien tog ledningen i detta projekt. Detta inleddes i december 2001 och är nu inne i sin andra fas. En undersökning pågår bland sambandsmän för invandringsfrågor i Balkan om deras behov och förväntningar. Lokala möten kommer att äga rum i Rumänien (21/2), Albanien (28/2), Kroatien (7/3) och Tjeckiska republiken (14/3). Nätverket väntas bli operativt till utgången av december 2003.

    Behovet att få till stånd det belgiskledda nätverket med sambandsmän för invandring i Västra Balkan underströks av RIF-rådet vid dess möte den 2829 november 2002. Rådet uppmanade också medlemsstaterna att placera ut fler sambandsmän.

     Ett annat initiativ i Västra Balkan var det brittiskledda IMMPACT-projektet i Bosnien och Hercegovina. Det så kallade Blair/Amato-initiativet i början av 2001 gick ut på att sända invandringsexperter som hjälp åt den statliga gränsmyndigheten i Bosnien och Hercegovina. Under ledning av Förenade kungariket tillhandahöll en grupp invandringsexperter från EU utbildning och hjälp på platsen under en ettårsperiod (som tog slut den 30 augusti 2002). Ett liknande IMMPACT-projekt godkändes av Strategiska kommittén för invandring, gränser och asyl för att genomföras i SerbienMontenegro under 2003.

     Efter det första Cirefimötet med företrädare från Västra Balkan den 24 april 2002 avser ordförandeskapet att arrangera ett andra möte med dessa länder i maj 2003.

     Vid sitt möte den 1819 november 2002 antog rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser om ett intensifierat samarbete med tredje länder för hantering av migrationsströmmar och avsåg då särskilt Albanien samt Förbundsrepubliken Jugoslavien (Serbien och Montenegro).

RÄTTSLIGT SAMARBETE MELLAN EU OCH USA OM BROTTMÅL OCH UTLÄMNING

Rådet enades om att ordförandeskapet har genomfört förhandlingarna effektivt och med gott resultat. Några delegationer har emellertid gett uttryck för sina farhågor på specifika punkter. Förhandlingarna om avtalet bör tills vidare skjutas upp för att ge tid till granskning av alla relevanta aspekter i texten så att det slutgiltiga beslutet kan fattas vid nästa möte i rådet (rättsliga och inrikes frågor).

Möjligtvis kan rådet sluta avtalet i maj eller juni efter att ha låtit parlamenten delta i arbetet på lämpligt sätt.

Detta avtal kommer att ha två avtalsslutande parter: EU och USA. Det erinras om att Europeiska unionen, i enlighet med artiklarna 24 och 38 i fördraget, kan sluta avtal om utlämning och om ömsesidig rättslig hjälp.

Avtalet bör komplettera (inte ersätta) bilaterala avtal mellan USA och EU:s medlemsstater, tillföra ett mervärde till sådana bilaterala avtal och ge nödvändiga garantier för skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt respektera medlemsstaterna konstitutionella principer.

Några av de huvudämnen som ingår i utkastet till avtal är följande:

    1. Utlämning

     När det gäller dröjsmål vid handläggningen av framställningar underlättar utkastet till avtal lagstiftning och certifieringskrav, de handlingar som skall lämnas in förenklas och kanalerna för översändande förbättras, i synnerhet i brådskande fall när det gäller provisoriskt anhållande, och kontakterna mellan centrala myndigheter underlättas.

     Medlemsstaterna kommer att kunna fortsätta tillämpa sina skäl för avslag i sina bilaterala avtal om utlämning. Båda parter skall respektera rätten till en rättvis rättegång inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

     Utkastet till avtal innehåller en bestämmelse som förbjuder utlämning om dödsstraff kommer att utdömas eller verkställas.

     När det gäller känslig information tillåter utkastet till avtal samråd för fastställande av i vilken omfattning information i en framställning kan skyddas av den anmodade staten.

     Vad beträffar konkurrerande framställningar som sammanfaller behandlas i avtalet det fall när en framställning om utlämning från USA sammanfaller med en ansökan från en annan stat eller, när denna andra stat är en medlemsstat, en europeisk arresteringsorder.

2. Ömsesidig rättslig hjälp

     Utkastet till avtal förbättrar samarbetet vid utredningar av finansiella inslag i grov brottslighet, inklusive organiserad brottslighet, terrorism och finansiell brottslighet.

     Det innehåller även praktiskt samarbete genom att dröjsmålen minskas i den ömsesidiga rättsliga hjälpen, ger möjlighet att skapa gemensamma utredningsgrupper och att ha videokonferenser.

     Medlemsstaterna kommer att kunna fortsätta tillämpa skäl för avslag från de bilaterala avtalen om ömsesidig rättslig hjälp eller rättsprinciper i nationell lagstiftning.

     De medlemsstater som för närvarande inte har något avtal med USA om ömsesidig rättslig hjälp kan hänvisa till ordre public (säkerhet, suveränitet eller andra väsentliga intressen i den anmodade staten) för att vägra ge information i vissa fall.

     Avtalet innehåller långtgående bestämmelser om uppgiftsskydd och bestämmelsen om bevismaterial och information.

Det erinras om att behovet av att samordna åtgärderna mot olika former av gränsöverskridande brottslighet och att stärka det rättsliga samarbetet har diskuterats ett flertal gånger i olika sammanhang i rådet, i synnerhet vid högnivåmöten med USA och Kanada.

Vid sitt extraordinära möte den 20 september 2001 omedelbart efter terroristattacken i USA enades rådet vidare om att unionen måste påskynda processen att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och att vidareutveckla samarbetet med dess partner, särskilt USA. Närmare bestämt enades rådet om principen att föreslå USA att ett avtal förhandlas mellan EU och USA på området straffrättsligt samarbete om terrorism.

bekämpande av rasism och främlingsfientlighet

Rådet diskuterade några kvarstående frågor beträffande förslaget till rådets rambeslut om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet. Diskussionen inriktades på införandet i rambeslutet av hänvisningar till nationella konstitutionella bestämmelser och på genomförandet av ömsesidig rättslig hjälp beträffande dubbel straffbarhet.

Rådet gav sina berörda organ i uppdrag att ytterligare diskutera dessa frågor så att enighet kan nås vid ett kommande möte.

Det erinras om att huvudsyftet med detta rambeslut är att utforma en gemensam straffrättslig strategi i EU i fråga om rasism och främlingsfientlighet, så att samma gärningar kriminaliseras i alla medlemsstater och effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder införs för fysiska och juridiska personer som har begått sådana brott.

Förslaget berör både fastställande av gärningen, som måste vara straffbar, straffen för dessa gärningar och åtgärder för att säkerställa ett verkningsfullt rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna i detta avseende.

Syftet är att undanröja hinder för ett verkningsfullt rättsligt samarbete vilka oftast beror på skillnader i medlemsstaternas rättsliga synsätt. I rambeslutet fastställs bestämmelser för tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar och för ett närmare samarbete mellan rättsliga och andra myndigheter i medlemsstaterna i fråga om rasistiska och främlingsfientliga brott.

ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE AV BÖTESSTRAFF

På grundval av ordförandeskapets kompromissförslag diskuterade rådet förslaget till rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande av bötesstraff.

Delegationernas åsikter rörde sig framför allt om förteckningen över brott för vilka principen om dubbel straffbarhet inte skall tillämpas.

I likhet med det ursprungliga kompromissförslaget som diskuterades i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 19 december 2002 grundar sig ordförandeskapets nya text på synsättet att rambeslutet skall omfatta alla brott och att principen om dubbel straffbarhet skall tillämpas.

Rådet gav sina berörda organ i uppdrag att fortsätta arbetet med utkastet till rambeslut så att enighet kan nås vid ett kommande möte.

ANGREPP MOT INFORMATIONSSYSTEM

I avvaktan på att vissa reservationer för parlamentsbehandling skall lyftas och utan att det påverkar behandlingen av Europaparlamentets yttrande, nådde rådet en gemensam inställning till rambeslutet om angrepp mot informationssystem.

Rådet ansåg det vara ett mycket betydelsefullt instrument eftersom det finns en stigande oro över att den organiserade brottsligheten använder kommunikationsnät för att angripa informationssystem i egna syften.

Syftet med detta rambeslut är att förbättra samarbetet mellan rättsliga och andra behöriga myndigheter, inbegripet polismyndigheter och andra brottsbekämpande organ i medlemsstaterna, genom tillnärmning av medlemsstaternas strafflagstiftning om angrepp mot informationssystem.

Det har konstaterats att det förekommer angrepp mot informationssystem, särskilt till följd av hotet från den organiserade brottsligheten, och det finns en stigande oro för terroristattacker mot de informationssystem som ingår i medlemsstaternas viktiga infrastruktur. Detta utgör ett hot mot skapandet av ett säkrare informationssamhälle och ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, och kräver därför motåtgärder på EU-nivå.

De stora skillnaderna i medlemsstaternas lagstiftning på detta område försvårar kampen mot organiserad brottslighet och terrorism och hindrar ett effektivt polissamarbete och rättsligt samarbete när det gäller angrepp mot informationssystem. De moderna elektroniska kommunikationsnätens gränsöverskridande och gränslösa karaktär innebär att angrepp mot informationssystemen ofta görs internationellt, vilket understryker behovet av ytterligare insatser för att tillnärma strafflagstiftningen på detta område.

Enligt detta rambeslut skall medlemsstaterna kriminalisera olagligt intrång i informationssystem. Det föreskrivs även om effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för angrepp mot informationssystem, inklusive frihetsstraff i allvarliga fall.

ÖVRIGA FRÅGOR

    Under Övriga frågor förekom följande:

 Rådet uppmärksammade information från kommissionen om läget i genomförandet av planen för återvändande till Afghanistan, som antogs av rådet den 28 november 2002 (dok. 15215/02), och

 diskuterade i korthet frågan om säkra länder när det gäller asyl.

PUNKTER SOM GODKÄNDES UTAN DEBATT

RÄTTSLIGA OCH INRIKES FRÅGOR

Schengen budgetförordningen för SISNET

(dok. 5194/03)

Rådet beslutade om ändring av beslut 2000/265/EG, om installation och drift av kommunikationsinfrastrukturen för Schengensammanhang (Sisnet). Från och med den 1 januari 2003 skall styrekonomens uppgift utföras av en tjänsteman eller en anställd vid rådets generalsekretariat som har utsetts för detta ändamål genom beslut av ställföreträdande generalsekreteraren, som skall fastställa villkoren för denna kontroll.

Utveckling av Schengenregelverket avseende Island och Norge

(dok. 5853/02)

Rådet antog beslutet om fastställande av vilka bestämmelser i 1995 års konvention om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater och 1996 års konvention om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater som utgör en utveckling av Schengenregelverket enligt avtalet om Republiken Islands och Konungariket Norges associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

Schengenregler om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit

(dok. 5477/03)

Rådet antog förordningen om utfärdandet av viseringar vid gränsen, inbegripet till sjömän i transit.

Förordningen syftar till förtydligande och modernisering av reglerna för utfärdande av viseringar vid gränsen till sjömän i transit, särskilt för att göra det möjligt att vid gränsen utfärda gruppvisering för transit för sjömän som har samma nationalitet och som reser i grupp, om transitperioden är begränsad. Reglerna i denna förordning ersätter reglerna i Verkställande kommitténs beslut av den 19 december 1996 om utfärdande av viseringar vid gränserna för sjömän i transit.

Viseringar som utfärdas till deltagare i möten inom EuropaMedelhavssamarbetet

(dok. 6254/03)

Rådet antog slutsatserna om flexibilitet vid viseringar som utfärdas till deltagare i möten inom EuropaMedelhavssamarbetet för att underlätta utfärdande av viseringar till personer som regelbundet deltar som nationella företrädare i insatser för att främja Europa-Medelhavssamarbetet.

Gemensamt utnyttjande av utsända sambandsmän

(dok. 15525/02)

Rådet antog beslutet om gemensamt utnyttjande av sambandsmän som är utsända av medlemsstaternas brottsbekämpande organ

Syftet med detta beslut är att reglera frågor som rör bekämpning av grov gränsöverskridande brottslighet. Inom ramen för ett förstärkt samarbete mellan medlemsstaterna i detta avseende kommer sambandsmän att utplaceras i ett eller flera tredje länder och internationella organisationer för att upprätta och upprätthålla kontakter med myndigheterna i dessa länder eller organisationer i syfte att bidra till att förebygga eller utreda brottsliga handlingar. Information från dessa sambandsmän skall vidarebefordras till Europol.

Eurojust

(dok. 5696/03)

Rådet godkände valet av Björn Blomqvist till vice ordförande för Eurojust.

Den europeiska strategin mot narkotika behandling av narkotikamissbrukare i fängelse rådets resolution

(dok. 10497/02)

Företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, antog följande resolution:

"med beaktande av Europeiska unionens strategi mot narkotika, som godkändes av Europeiska rådet i Helsingfors i december 1999 och av vilken det framgår att unionen skall göra en insats på bred front, där en minskning av tillgång och efterfrågan ses som ömsesidigt förstärkande inslag, och att unionen skall intensifiera insatsen mot de negativa följderna av narkotikamissbruk och mot narkotikarelaterad brottslighet,

med beaktande av Europeiska unionens handlingsplan mot narkotika, som Europeiska rådet enades om vid mötet i juni 2000 i Santa Maria de Feira, där det fastlås att medlemsstaterna skall erbjuda många former av behandlingshjälp för narkotikamissbrukare, att medlemsstaterna skall sörja för tillräckligt med resurser, så att de narkotikamissbrukare som söker behandling kan garanteras sådan inom rimlig tid, att medlemsstaterna skall se till att uppmärksamma rehabilitering i samhället och i yrkeslivet samt f.d. narkomaners återanpassning och att medlemsstaterna skall intensifiera åtgärderna för att minska hälsoskadorna i fängelserna och efter frigivningen, och

med beaktande av rekommendation nr (98) 7 från Europarådets ministerkommitté angående etiska och organisatoriska aspekter på hälso- och sjukvård i fängelser, särskilt rekommendation 43 enligt vilken vården av fångar med alkohol- och narkotikarelaterade problem ytterligare behöver utvecklas, särskilt vad gäller de behandlingsformer som erbjuds narkotikamissbrukare enligt rekommendation från samarbetsgruppen för bekämpning av narkotikamissbruk och olaglig narkotikahandel (Pompidougruppen), det är därför nödvändigt att erbjuda sjukvårds- och fängelsepersonalen tillräcklig utbildning och att förbättra samarbetet med externa rådgivningstjänster för att sörja för fortsatt uppföljningsbehandling efter frigivningen, samt det enhälliga uttalande som Pompidougruppen antog vid mötet i Bern i september 2000, och

av följande skäl:

    (1) Trots betydande insatser av myndigheterna i medlemsstaterna är det mycket svårt att hålla fängelser och andra kriminalvårdsanstalter fria från narkotika.

    (2) Olaglig narkotikahandel och -konsumtion förorsakar både hälsoproblem och dagliga administrativa problem i fängelserna.

    (3) Med tanke på problemets omfattning, kan varje internerad person, antingen han är narkotikamissbrukare eller inte, och medlemmar av personalen beröras av narkotikan i fängelserna.

    (4) Miljön i dessa institutioner kan bidra till ett fortsatt narkotikamissbruk och i vissa fall till att försvåra detta missbruk.

    (5) All erfarenhet visar att narkotikamissbruk är en av de vanligaste faktorer som förknippas med egendomsbrott som begås av återfallsförbrytare.

    (6) Förutsättningen för att frihetsstraff för narkotikamissbrukare verkligen skall få en rehabiliterande effekt på individen är att avtjänandet av straffet kombineras med lämpliga narkotikabehandlingstjänster samt med kontrollerade åtgärder för utslussning och rehabilitering.

    (7) Narkotikamissbrukare utgörs av en rad olika individer med mycket olika behov vad behandlingstjänster och andra initiativ beträffar.

RÅDET MANAR medlemsstaterna att

1. fortsatt se till att högsta prioritet ges åt att hålla alla kriminalvårdsanstalter fria från narkotika,

    2. överväga hur program för att främja och förbättra narkotikamissbrukarnas hälsa i fängelserna kan införas eller spridas utan att äventyra de allmänna insatserna för att hålla fängelser fria från narkotika,

    3. i största möjliga utsträckning ge narkotikamissbrukare i fängelser tillgång till sådana tjänster på det sociala området samt sådan hälsovård och rehabilitering som erbjuds icke-kriminella narkotikamissbrukare,

    4.  i största möjliga utsträckning ge fängslade personer, som före sin fängelsevistelse genomgick behandling för sitt narkotikamissbruk, möjlighet att fortsätta samma behandlingsprogram medan straffet avtjänas,

    5. sträva efter att behandlings- och rehabiliteringsinitiativen genomförs i nära samarbete med det vanliga behandlingssystemet, som skall fortsätta behandlingen vid strafftidens slut,

    6. att behandlingen av narkotikamissbrukare i fängelser inriktas på rehabilitering och förebyggande av framtida brott,

    7. att principerna om patientens samtycke och tystnadsplikten för medicinsk personal vederbörligen iakttas i samband med behandling av narkotikamissbrukare i fängelser,

    8. säkerställa att narkotikamissbrukare i fängelser erbjuds ett så brett urval behandlingstjänster som möjligt och t.ex. ges möjlighet att delta i särskilda behandlingsprogram för att hjälpa dem att avstå från narkotikamissbruket,

    9. i största möjliga utsträckning inrätta behandlingstjänster i nära samarbete med hälso- och sjukvårdsmyndigheterna eller andra myndigheter med särskild erfarenhet av narkotikamissbrukare,

    10. ge sig själva möjlighet att kontrollera om narkotikamissbrukare som valt att delta i ett stödprojekt efter att ha bestämt sig för att sluta med narkotika, förblir övertygade om sitt val,

    11. erbjuda f.d. narkotikamissbrukare, som önskar särskilt stöd vid återinträdet i samhället, att vid strafftidens slut slussas ut under kontrollerade förhållanden t.ex. stödboende eller liknande, där de kan få vägledning från hälsovårdspersonal och sociala myndigheter, för att därigenom minska risken för att de får återfall i missbruket vid strafftidens slut,

    12. försöka förbättra samarbetet mellan de sociala myndigheterna och kriminalvårdsanstalterna i samband med att narkotikamissbrukare slussas ut vid strafftidens slut, genom att i nödvändig omfattning utarbeta närmare riktlinjer för samarbetet mellan dessa myndigheter och anstalter,

    13. införa möjligheten eventuellt på försök att döma narkotikamissbrukare att avtjäna sitt straff i vanliga behandlingsinstitutioner, i de fall detta inte anses olämpligt av säkerhetsskäl, allmänt brottsförebyggande eller den allmänna rättsuppfattningen,

    14. initiera särskilda utbildningsprogram för fängelsepersonal som arbetar på behandlingsavdelningar och allmänna program för att förbättra personalens förmåga på andra avdelningar att arbeta effektivt med missbrukare och att öka internernas motivation att bli fria från sitt narkotikaproblem,

    15. följa upp effekten av de nuvarande insatserna, t.ex. genom att undersöka återfallsfrekvensen i avsikt att sörja för en löpande utveckling och effektivisering av insatsen, och

    16. i största möjliga utsträckning utbyta information om erfarenheter och bästa praxis på området, bl.a. genom att dra full nytta av det europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet, ECNN och alla andra program på detta område."

Malta Reviderad rapport om genomförandet av EU:s regelverk

Rådet noterade en reviderad och uppdaterad utvärderingsrapport om Maltas antagande, tillämpning och genomförande av Europeiska unionens regelverk inom området rättsliga och inrikes frågor, inom ramen för Maltas anslutning till EU.

Rapporten omfattar gränssäkerhet, migration, asyl, polis och tull, rättsväsende, mänskliga rättigheter och korruption.

Rörlig utrustning i frågor som särskilt rör rullande järnvägsmaterial

Rådet bemyndigade kommissionen att inleda förhandlingar om antagandet av ett protokoll till konventionen om internationella intressen i rörlig utrustning i frågor som särskilt rör rullande järnvägsmaterial, under den gemensamma ledningen av Unidroit och Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF).

Den nya Luganokonventionen

(dok. 5852/03)

Rådet begärde ett yttrande från domstolen om huruvida ingåendet av den nya "Luganokonventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område" helt omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet eller av en delad behörighet mellan gemenskapen och medlemsstaterna.

YTTRE FÖRBINDELSER

Moldavien - restriktiva åtgärder mot ledarna i regionen Transnistrien

Rådet antog en gemensam ståndpunkt om restriktiva åtgärder (reseförbud) mot ledarna i regionen Transnistrien i Moldavien. Rådet antog även slutsatser och ett gemensamt uttalande från EU och USA utfärdades (se pressmeddelande 6679/03 (Presse 56)).

Restriktiva åtgärder mot al-Qaida och talibanerna/Undantag

Rådet antog en gemensam ståndpunkt (dok. 6382/03) om särskilda undantag från restriktiva åtgärder enligt gemensam ståndpunkt 2002/402/GUSP om genomförande av resolution 1390 (2002) antagen av Förenta nationernas säkerhetsråd mot Usama bin-Laden, medlemmar av al-Quaida samt talibanerna och andra enskilda, grupper, företag och enheter man anknytning till dem. Syftet med beslutet är att visa på undantag som FN:s säkerhetsråd tillåter i sin resolution 1452 (2002).

Flyttning av EU:s beskickningar i Kazakstan från Almaty till Astana rådets slutsatser

"Rådet bekräftar sitt erkännande av Astana som huvudstad i Kazakstan och framhåller att det är viktigt för EU att vara korrekt representerad där. Med hänsyn till detta kommer EU att uppmana Kazakstan att tillhandahålla lämplig dokumentation så att medlemsstaterna och kommissionen kan överväga hur de skall gå till väga för att eventuellt flytta beskickningarnas nuvarande verksamhet från Almaty till Astana."

ESDP

Den EU-ledda operationen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien/Finansieringsmekanism

Rådet antog ett beslut om att inrätta en operativ finansieringsmekanism för finansieringen av de gemensamma kostnaderna för den kommande militära EU-operationen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

Genom gemensam åtgärd nr 2003/92/GUSP av den 27 januari 2003 beslutade rådet att genomföra en militär operation i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. I enlighet med fördraget om Europeiska unionen skall utgifterna i samband med denna gemensamma åtgärd belasta medlemsstaterna. Den gemensamma åtgärden bör därför ges ekonomiskt stöd genom att det inrättas en finansieringsmekanism som skall täcka den del av de operativa kostnaderna som skall finansieras gemensamt.

Den EU-ledda operationen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien/Avtalet om styrkornas status

Rådet bemyndigade ordförandeskapet att med eventuellt stöd av generalsekreteraren/den höge representanten inleda förhandlingar med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien för att ingå ett avtal om status för EU-styrkan i landet.

AVSEU

Centrum för företagsutveckling Ansvarsfrihet beträffande budgeten för 2000

Rådet enades om ett utkast till beslut om att bevilja direktören för Centrum för företagsutveckling ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2000, och beslutade översända texten till AVS-staterna för antagande genom skriftligt förfarande av AVSEG-ambassadörskommittén.

Centrumets inkomster för år 2000 bestod huvudsakligen av bidrag från Europeiska utvecklingsfonden till ett belopp av 18,3 miljoner euro.

ENERGI

Övervakning av import av stenkol med ursprung i tredje land

(dok. 5544/03)

Rådet antog förordningen om övervakning på gemenskapsnivå av import av stenkol med ursprung i tredje land. Förordningen, som tillämpas retroaktivt från det att EKSG-fördraget upphörde att gälla, tillämpas från och med den 24 juli 2002 och upphör att gälla den 31 december 2010.

Inom ramen för övervakningssystemet skall medlemsstaterna lämna information till kommissionen om import av stenkol och priser på importerade kolprodukter avsedda att användas för elproduktion och inom järn- och stålindustrin i gemenskapen.

INSYN

Allmänhetens tillgång till rådets handlingar

Rådet fastställde ett svar på parlamentsledamoten Ben Hayes bekräftande ansökan (varvid den danska, finska, svenska, tyska, franska och portugisiska delegationen röstade emot)

(dok. 5890/03 + COR 1).

________________________

(1) ?När uttalanden, slutsatser eller resolutioner har antagits formellt av rådet anges detta i rubriken för punkten i fråga, och texten står inom citattecken.?Dokument som det hänvisas till i texten finns på rådets webbplats HYPERLINK "http://register.consilium.europa.eu/scripts/utfregisterDir/WebDriver.exe?MIval=advanced&MIlang=EN&fc=REGAISEN&srm=5&ssf=&mt=128&md=100"http://consilium.europa.eu.?Antagna rättsakter med offentliga uttalanden till rådets protokoll markeras med asterisk. Uttalandena finns på rådets webbplats (se ovan) eller kan fås från presstjänsten.


Side Bar