Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

Frågor och svar om EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner

Bryssel den 12 mars 2019

Vad är EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner?

EU:s förteckning är ett gemensamt verktyg för medlemsstaterna när det gäller att hantera externa risker för skattemissbruk och illojal skattekonkurrens. Den utformades för första gången i EU-kommissionens externa strategi för effektiv beskattning 2016 där det påpekades att en enda svart lista från EU skulle få mycket större betydelse än en serie nationella förteckningar, samt ha en avskräckande effekt på problematiska tredjeländer. Medlemsstaterna stödde idén och enades om den första EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner i december 2017. Denna förteckning var resultatet av en omfattande granskning av 92 jurisdiktioner med hjälp av internationellt erkända kriterier för god förvaltning. De länder som till slut svartlistades var de länder som inte gjorde något åtagande på hög nivå för att uppfylla de överenskomna normerna för god förvaltning. Många andra länder åtog sig att uppfylla kriterierna för att upptas i förteckningen inom en fastställd tidsfrist (i regel i slutet av 2018). Medlemsstaterna var överens om att dessa länder skulle övervakas av uppförandekodgruppen och kommissionen för att säkerställa att de levererade resultat till fullo och i tid. Kommissionen ombads bedöma dessa länders framsteg när tidsfristen hade löpt ut, så att medlemsstaterna kunde besluta om en uppdaterad EU-förteckning.

Vilka är de viktigaste resultaten av förteckningsförfarandet?

Den reviderade förteckningen utgör kulmen på en lång och intensiv process av noggrann analys och dialog med tredjeländer, som styrs av kommissionen. Den bekräftar EU:s världsledande roll när det gäller god förvaltning i skattefrågor. En tydlig, trovärdig och transparent process bär frukt: Sedan december 2017 har många av de undersökta länderna ändrat sin lagstiftning och sina skattesystem för att uppfylla internationella normer.

Processen är rättvis och förbättringar görs synliga i förteckningen, vilket har ökat öppenheten eftersom ländernas skriftliga åtaganden publiceras på nätet. EU:s förteckningsförfarande har också skapat en ram för dialog och samarbete med EU:s internationella partner för att ta itu med problem med deras skattesystem och diskutera skattefrågor av ömsesidigt intresse.

I synnerhet har processen stärkt normerna för god förvaltning i skattefrågor globalt, både genom de positiva förändringar som införts av tredjeländer och genom dess inflytande på internationella kriterier för länder utan skatt.

Under det senaste året har många jurisdiktioner vidtagit konkreta åtgärder för att lösa problem som konstaterats i deras skattesystem. 60 länder vidtog åtgärder för att undanröja kommissionens farhågor, och över 100 skadliga system togs bort.

Länderna med nollskattesats har vidtagit nya åtgärder för att säkerställa en lämplig nivå av ekonomisk substans och informationsutbyte.

Över 20 jurisdiktioner har vidtagit åtgärder för att anpassa sina standarder för skattetransparens till internationella normer, och ännu fler bör göra detta före utgången av 2019.

Slutligen har dussintals länder, som ett resultat av EU:s process, för första gången förts in i internationella forum, såsom OECD:s globala forum för transparens och dess inkluderande ramverk mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS).

Vilka länder finns på den uppdaterade EU-förteckningen över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner och varför?

På grundval av kommissionens granskning svartlistas i dag 15 länder. Av dessa har 5 inte gjort några åtaganden sedan den första svarta listan som antogs 2017: Amerikanska Samoa, Guam, Samoa, Trinidad och Tobago och Amerikanska Jungfruöarna. Ytterligare 3 länder fanns upptagna i förteckningen för 2017, men flyttades till grålistan efter åtaganden som de hade gjort men svartlistades igen för att de inte hade gjort en uppföljning: Barbados, Förenade Arabemiraten och Marshallöarna. Ytterligare 7 länder har av samma anledning flyttats från den grå listan till den svarta listan: Aruba, Belize, Bermuda, Fiji, Oman, Vanuatu och Dominica.

 

tabell

 

Ytterligare 34 jurisdiktioner har redan vidtagit många positiva åtgärder för att uppfylla kraven i EU:s förteckningsförfarande, men de bör slutföra detta arbete i slutet av 2019 för att undvika att bli svartlistade nästa år. Kommissionen kommer att fortsätta att nära övervaka deras framsteg. Dessa länder är Albanien, Anguilla, Antigua och Barbuda, Armenien, Australien, Bahamas, Bosnien och Hercegovina, Botswana, Brittiska Jungfruöarna, Costa Rica, Curaçao, Caymanöarna, Cooköarna, Eswatini, Jordanien, Kap Verde, Maldiverna, Mauritius, Marocko, Mongoliet, Montenegro, Namibia, Nordmakedonien, Nauru, Niue, Palau, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Schweiz, Serbien, Seychellerna,Thailand, Turkiet och Vietnam.

Efter åtagandena 2017 har många länder nu genomfört de utlovade reformerna och förbättringarna, och 25 länder från det ursprungliga granskningsförfaradet har nu klarerats: Andorra, Bahrain, Färöarna, Grönland, Grenada, Guernsey, Hong Kong, Isle of Man, Jamaica, Jersey, Liechtenstein, Macao SAR, Malaysia, Montserrat, Nya Kaledonien, Panama, Peru, Qatar, San Marino, Saint Vincent och Grenadinerna, Sydkorea, Taiwan, Tunisien, Turks- och Caicosöarna och Uruguay.

Hur upprättas EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner?

EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner består av länder som antingen inte uppfyller sina åtaganden att uppfylla kraven på god förvaltning eller inte åtar sig att göra det alls.

Många andra jurisdiktioner gjorde ett åtagande på hög nivå om att uppfylla kriterierna för öppenhet och rättvis beskattning enligt EU:s förteckningsförfarande, och är därför fortsatt föremål för övervakning. De flesta av dessa länder hade fram till den 31 december 2018 på sig att fullgöra sina åtaganden, även om 8 utvecklingsländer utan finansiellt centrum fick ett extra år för vissa kriterier.

Kommissionen övervakade ländernas framsteg under 2018 och rapporterade om eventuella nya utvecklingstendenser i medlemsstaterna i uppförandekodgruppen. Den samarbetade också nära med OECD, och tog fasta på dess bedömningar av ländernas transparensstandarder och skatteordningar, som en del av övervakningsprocessen.

Kommissionen skulle därefter bedöma huruvida jurisdiktionerna hade uppfyllt sina åtaganden på ett tillfredsställande sätt före utgången av tidsfristen 2018. På grundval av detta rekommenderade uppförandekodgruppen en uppdaterad EU-förteckning över icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner som EU:s finansministrar skulle godkänna. 

Vilka kriterier används av EU i förteckningsförfarandet?

EU:s kriterier för upptagande i förteckningen är i linje med internationella standarder och återspeglar de standarder för goda styrelseformer som medlemsstaterna följer. Dessa är följande:

  • Öppenhet: Landet bör uppfylla internationella standarder för automatiskt utbyte av information och informationsutbyte på begäran. Det bör också ha ratificerat OECD:s multilaterala konvention eller ha ingått bilaterala avtal med alla medlemsstater för att underlätta detta informationsutbyte. Fram till juni 2019 kräver EU att endast två av tre öppenhetskriterier är uppfyllda. Därefter måste länderna uppfylla alla tre krav på öppenhet för att undvika att bli upptagna i förteckningen.
  • Rättvis skattekonkurrens: Landet bör inte ha några skadliga skattesystem som strider mot principerna i EU:s uppförandekod eller OECD:s forum om skadlig skattepraxis. De länder som väljer att tillämpa nollskattesats på företag bör se till att detta inte uppmuntrar konstlade offshorestrukturer utan verklig ekonomisk verksamhet. De bör därför införa särskilda krav på ekonomisk verksamhet och åtgärder för öppenhet.
  • Genomförande av BEPS: Landet måste ha åtagit sig att genomföra OECD:s miniminormer i fråga om urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS). Från och med 2019 övervakas jurisdiktionerna när det gäller genomförandet av dessa miniminormer, inledningsvis med landsspecifik rapportering. 

Vem ansvarade för att övervaka länderna och för att uppdatera EU:s förteckning?

Förteckningsförfarandet hanteras av uppförandekodgruppen (företagsbeskattning) och grundar sig på en intensiv process för analys och dialog som leds av kommissionen.

Under 2018 övervakade kommissionen de åtgärder som vidtagits av tredjeländer för att uppfylla sina åtaganden enligt EU:s förteckningsförfarande. Kommissionen analyserade de åtgärder som vidtagits för att säkerställa att de till fullo uppfyllde kraven och lämnade regelbundna lägesrapporter till uppförandekodgruppen. Kommissionen hade också ett nära samarbete med OECD för att se till att EU och det internationella arbetet i möjligaste mån överensstämde och för att få uppdateringar om OECD:s bedömning av vissa jurisdiktioner.

På grundval av de bedömningar som gjorts av kommissionen avgör uppförandekodgruppen om en jurisdiktion ska förtecknas eller inte och lämnar en rekommendation till EU:s finansministrar.

Har tredjeländerna möjlighet att lägga fram sitt ärende?

Ja. Kommissionen är fast besluten att EU:s förteckningsförfarande ska vara så rättvist, öppet och trovärdigt som möjligt. Den ger hög prioritet åt att se till att de berörda länderna har förstått processen och kan be om klargöranden och teknisk rådgivning när så behövs.

Under 2018 har kommissionen haft omfattande kontakter med de berörda jurisdiktionerna, på teknisk, politisk och diplomatisk nivå. Ordföranden i uppförandekodgruppen samarbetade också på ett öppet och konstruktivt sätt med jurisdiktionerna, på medlemsstaternas vägnar. Dessutom besökte kommissionen och Europeiska utrikestjänsten många av de berörda jurisdiktionerna och regionerna, för att möjliggöra en personlig dialog om EU:s förteckningsförfarande.

I varje skede uppmuntrades jurisdiktionerna att samarbeta med EU, tillhandahålla all relevant information och begära alla nödvändiga förtydliganden. Varje land hade möjlighet att lägga fram sin ståndpunkt, ta upp frågor och diskutera hur man kan fördjupa samarbetet med EU i skattefrågor. Kommissionen vidarebefordrade eventuell återkoppling eller information från jurisdiktionerna till uppförandekodgruppen, som underlag för det slutliga beslutet.

Varför fick några länder mer tid på sig att fullgöra sina åtaganden?

I vissa specifika fall enades medlemsstaterna om att ge mer tid till jurisdiktioner som inte kunde uppfylla tidsfristen 2018 för att slutföra sina reformer, under strikta villkor. Detta är fallet för:

  • Länder med ordningar för verksamheter som inte är mycket rörliga, såsom tillverkningsverksamhet. Villkoren för en förlängning av tidsfristen var att jurisdiktionen vidtog konkreta åtgärder för att inleda reformen och offentliggjorde den med ett tydligt datum för uppfyllande. 
  • Länder med konstitutionella/institutionella begränsningar, såsom frånvaro av regering, som hindrade dem från att anta de nödvändiga reformerna inom tidsfristen. I dessa fall förlängdes tidsfristen endast om de berörda jurisdiktionerna tillhandahöll trovärdiga bevis på sina konstitutionella begränsningar, delade med sig av ett godtagbart utkast till lagstiftning och gav en tydlig tidsplan för att slutföra reformerna.

Utvecklingsländer utan finansiellt centrum hade redan fått en längre tidsram (fram till slutet av 2019) för att uppfylla sina åtaganden när det gäller kriterierna för insyn och BEPS.

Vilka sanktioner kommer att tillämpas på de svartlistade länderna?

På EU-nivå har kommissionen infört och föreslagit nya åtgärder som ska se till att EU:s förteckning får en verklig effekt.

För det första är EU:s förteckning nu kopplad till EU-finansiering enligt nya bestämmelser i budgetförordningen och i Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och det externa utlåningsmandatet. Medel från dessa instrument kan inte kanaliseras genom enheter i de länder som är uppförda på förteckningen.

För det andra finns det en direkt länk till EU-förteckningen i andra relevanta lagstiftningsförslag. Enligt EU:s nya krav på öppenhet för mellanhänder ska till exempel en skatteordning som går genom ett land i EU:s förteckning automatiskt rapporteras till skattemyndigheterna. I det offentliggjorda förslaget om landsspecifik rapportering ingår också striktare rapporteringskrav för multinationella företag med verksamhet i de jurisdiktioner som omfattas av förteckningen. Kommissionen håller på att granska lagstiftningen på andra politikområden för att utröna var ytterligare påföljder för de länder som är uppförda på förteckningen kan införas.

Utöver EU-bestämmelserna har medlemsstaterna kommit överens om sanktioner som ska tillämpas på nationell nivå mot de förtecknade jurisdiktionerna. Det gäller bland annat åtgärder som skärpt övervakning och revision, källskatt, särskilda dokumentationskrav och bestämmelser för att motverka missbruk. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att så snart som möjligt komma överens om starka, bindande och samordnade försvarsåtgärder för att ge EU:s förteckning en ännu större effekt.

Hur kan ett land avföras från EU:s förteckning?

Ett land kommer att avföras från förteckningen när det har tagit itu med de frågor som är av betydelse för EU och har anpassat sitt skattesystem till de kriterier för god förvaltning som krävs. Uppförandekoden ansvarar för att uppdatera EU:s förteckning och rekommendera länder som bör avföras från förteckningen till rådet.

Är EU-förteckningen i linje med den internationella agendan för god förvaltning i skattefrågor?

Ja, EU:s förteckning stödjer fullt ut den internationella agendan för god förvaltning i skattefrågor. EU:s förteckningskriterier återspeglar internationellt överenskomna standarder och länderna uppmuntrades att uppfylla dessa standarder för att undvika att upptas i förteckningen. EU beaktade också OECD:s bedömningar av ländernas standarder för öppenhet och skatteordningar, som en del av övervakningsprocessen. Kommissionen och medlemsstaterna hade nära och regelbundna kontakter med OECD under förteckningsprocessen för att se till att EU:s och det internationella arbetet på detta område fortsatte att komplettera varandra.

EU:s och de internationella initiativen för goda styrelseformer är ömsesidigt förstärkande. Exempelvis har OECD nyligen integrerat kriteriet för jurisdiktioner utan skatt, som först utvecklades för EU:s förteckningsförfarande, i de internationella standarderna för god förvaltning på skatteområdet. Detta kommer att säkerställa att länder som inte har någon eller en mycket låg företagsbeskattning inte underlättar för företag att flytta sina vinster utomlands utan någon ekonomisk verksamhet.

Kommer förfarandet att utvidgas till fler länder i framtiden?

Ja. Under 2018 kom medlemsstaterna överens om att utvidga tillämpningsområdet för gransknings- och övervakningsförfarandet för EU:s förteckning. De beslutade att inleda med de G20-länder som ännu inte omfattades, dvs. Ryssland, Mexiko och Argentina. Dessa länder kommer att granskas under 2019 för att se om det finns brister i deras skattesystem, och kommer att uppmanas att åta sig att ta itu med eventuella brister. Andra länder kommer att omfattas från och med 2020.

Läs mer i pressmeddelandet.

 

MEMO/19/1629

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar