Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

EU-budgeten: den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020

Bryssel den 1 juni 2018

Europeiska kommissionen har i dag offentliggjort förslag till förordningar som ska modernisera och förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP).

Det rör sig om en förordning om strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken (förslag till nya arbetssätt som omfattar direktstöd till bönder, stöd till landsbygdsutveckling och sektoriella stödprogram), en förordning om en samlad marknadsordning och en övergripande förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa förslag ger form åt den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, så som beskrivs i meddelandet Framtiden för livsmedel och jordbruk, som kommissionen lade fram i november 2017.

Varför måste den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras?

Sedan 1962 har den gemensamma jordbrukspolitiken framgångsrikt uppfyllt sitt ursprungliga mål att ge inkomststöd till bönder för att garantera tillhandahållandet av högkvalitativa, säkra livsmedel till rimliga priser för EU-befolkningen. Den gemensamma jordbrukspolitikens anpassningsbarhet under denna tid har garanterat dess fortsatta relevans. Världen utvecklas snabbt, liksom även de utmaningar som inte bara bönderna utan samhället som helhet står inför. Klimatförändring, prisvolatilitet, politisk och ekonomisk osäkerhet, avfolkningen på landet och den allt viktigare globala handeln: Bönderna måste hela tiden anpassa sig till en föränderlig värld och det är lagstiftarnas uppgift att hjälpa dem på ett adekvat sätt genom att ta fram tydliga och enkla rättsliga regler på medellång och lång sikt.

Jordbrukspolitiken driver på omställningen till ett mer hållbart jordbruk. Den måste främja sektorns slagtålighet och stödja böndernas inkomster och lönsamhet. Den måste se till att jordbruket spelar sin fulla roll när det gäller miljön och klimatförändringen, och den måste till fullo ta emot digitala innovationer som gör böndernas arbete lättare, minska byråkratin och stödja generationsskiften. Över 50 % av EU:s befolkning bor i landsbygdsområden, och därför behövs insatser för att bevara deras attraktivitet och vitalitet. Både i fråga om tillväxt och sysselsättning, och om infrastruktur, rörlighet och grundläggande tjänster. Genom att bidra till den ekonomiska utvecklingen i landsbygdsområdena och deras sociala och kulturella liv spelar EU:s jordbrukspolitik en viktig roll, liksom även den nya gemensamma jordbrukspolitiken, som syftar till att upprätthålla ett hållbart jordbruk i hela Europa och att investera i utvecklingen av landsbygdsområden och landsbygdssamhällen.

Det lagstiftningsförslag som lades fram i dag inför en förenklad och moderniserad politik som är bättre lämpad för dessa utmaningar och mål.

Vilken budget finns tillgänglig för den gemensamma jordbrukspolitiken 2021–2027?

I kommissionens förslag till en flerårig budgetram 2021–2027 avsätts 365 miljarder euro för den gemensamma jordbrukspolitiken (i löpande priser). Detta motsvarar en genomsnittlig andel på 28,5 % av den totala EU-budgeten för perioden 2021–2027. Av detta belopp för den gemensamma jordbrukspolitiken är 265,2 miljarder euro avsatta för direktstöd, 20 miljarder euro för marknadsstödsåtgärder (EGFJ) och 78,8 miljarder euro för landsbygdsutveckling (Ejflu).

Ytterligare 10 miljarder euro kommer att göras tillgängliga genom EU:s forskningsprogram Horisont Europa, till stöd för forskning och innovation inom områdena livsmedel, jordbruk, landsbygdsutveckling och bioekonomi.

Vilka är målen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken för 2021–2027?

Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken kommer att inriktas på nio allmänna mål som återspeglar GJP:s ekonomiska, miljömässiga och sociala betydelse:

  1. Stöd till jordbruksinkomster som det går att leva på och jordbrukets motståndskraft över hela EU för att förbättra livsmedelstryggheten.
  2. Ökad konkurrenskraft och marknadsorientering, med ett större fokus på forskning, teknik och digitalisering.
  3. Förbättring av böndernas position i värdekedjan.
  4. Bidrag till begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt till hållbar energi.
  5. Främjande av hållbar utveckling och effektiv förvalting av naturresurser som vatten, mark och luft.
  6. Bidrag till att skydda den biologiska mångfalden, stärka ekosystemtjänster samt bevara livsmiljöer och landskap.
  7. Locka unga bönder och underlätta affärsutveckling i landsbygdsområden.
  8. Främjande av sysselsättning, tillväxt, social delaktighet och lokal utveckling i landsbygdsområden, inbegripet bioekonomin och hållbart skogsbruk.
  9. Se till att EU:s jordbruk svarar bättre på samhällets krav på livsmedel och hälsa, inbegripet säkra, näringsrika och hållbara livsmedel samt djurs välbefinnande.

Främjande av kunskap, innovation och digitalisering inom jordbruket och på landsbygden är ett övergripande mål.

Hur förväntas dessa mål uppnås?

Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken kommer att medföra ytterligare fördelar för allmänheten och samtidigt förenkla och modernisera genomförandet, både för bönder och för medlemsländerna. I stället för att fokusera på regler och efterlevnad kommer man att satsa på resultat och prestanda. Att gå från en enhetlig till en skräddarsydd strategi innebär att politiken kommer närmare dem som ska genomföra politiken på fältet. Detta tillvägagångssätt kommer att ge EU-länderna mycket större frihet att bestämma hur de bäst uppnår de gemensamma målen samtidigt som de tillgodoser deras bönders, landsbygdssamhällens och befolkningars särskilda behov.

På EU-nivå kommer man att fokusera på följande:

  • Att fastställa gemensamma mål.
  • En förteckning över nödvändiga interventioner och en gemensam ”verktygslåda” med åtgärder som medlemsländerna kan använda för att uppnå de gemensamma målen.
  • Att bevara den inre marknaden och skapa lika villkor för alla bönder i hela EU.
  • Säkra garantier för att politiken håller vad den lovar.
  • Att tillhandahålla en uppsättning indikatorer för att bedöma framstegen.

Medlemsländerna kommer att kunna anpassa instrumenten till sina egna särskilda behov, och ange hur de planerar att göra detta i en övergripande strategisk GJP-plan.

Dessa strategiska GJP-planer ska fastställa hur varje land tänker uppfylla de allmänna målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, med beaktande av de egna specifika behoven. De ska innehålla en strategi och förklara hur åtgärder under båda pelarna kommer att bidra till att nå dessa mål. I planerna anges också etappmålen för de övergripande målen. På medlemslandsnivå kommer man att övervaka hur målen uppfylls, och detta kommer att kontrolleras av Europeiska kommissionen i en ny årlig övervakning och översyn.

Varje framtida strategiska GJP-plan kommer att förutsätta ett förhandsgodkännande från Europeiska kommissionen för att säkerställa fortsatt överensstämmelse med målen på EU-nivå, garantera att strategierna är inbördes förenliga, och se till att planen inte snedvrider den inre marknaden eller leder till onödiga bördor för bidragsmottagarna eller förvaltningar.

Hur kommer resultaten att utvärderas?

En gemensam uppsättning resultatindikatorer kommer att fastställas på EU-nivå för att säkerställa lika konkurrensvillkor för bönderna i alla medlemsländer.

Varje år kommer länderna att överlämna en verksamhetsrapport till kommissionen för att visa vilka framsteg de gjort, på grundval av dessa specifika resultatindikatorer. Kommissionen kommer att granska rapporterna och överväga rekommendationer för att vid behov förbättra prestationerna.

Ett nytt system för sanktioner och belöningar kommer också att införas för att se till att framsteg görs. Exempelvis kommer medlemsländer som uppfyller sina mål för klimat, miljö och biologisk mångfald i slutet av den fleråriga budgetperioden att ha rätt till ersättning med upp till 5 % av sina anslag för landsbygdsutveckling. Samtidigt gäller att om den årliga verksamhetsrapporten tyder på att det inte görs tillräckliga framsteg kommer kommissionen att kunna ingripa för att säkerställa att finansieringen inriktas mer på resultat. Detta kan exempelvis handla om införande av en särskild handlingsplan för att få det nationella programmet tillbaka på rätt spår, indragning av utbetalningar och/eller omprogrammering, beroende på typen av underpresterande.

På vilket sätt underlättar detta för bönder och nationella förvaltningar? Och hur moderniserar det den gemensamma jordbrukspolitiken?

Bönderna vet bättre än någon annan vilket stöd de behöver för att förbättra sina prestationer. Med de nya strategiska GJP-planerna kan medlemsländerna samarbeta med bönder för att bestämma vad som behöver göras på nationell eller regional nivå för att uppnå de överenskomna EU-målen, med större valfrihet i fråga om de mest lämpliga åtgärderna för att uppnå resultat. Förteckningen över allmänna mål på EU-nivå kommer också att förenklas – i den nya GJP anges exempelvis åtta verksamhetsområden inom landsbygdsutveckling (miljö och klimat, unga bönder, riskhanteringsverktyg, kunskap och information osv.), i stället för de nuvarande 69 åtgärderna och delåtgärderna. Genom att ge medlemsländerna mer ansvar för hur de bäst kan uppfylla de övergripande målen, snarare än att tillämpa en alltför tvingande universallösning, blir genomförandet både enklare och effektivare.

Kommissionen kommer också att koncentrera sig på att säkerställa att förvaltningssystemen i varje medlemsland fungerar effektivt, och i sin tur låta dem avgöra huruvida förslagen är behöriga för EU-stöd i stället för att kontrollera varje enskild stödmottagares stödberättigande, såsom är fallet för närvarande.

Den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer att uppmuntra både bönderna och de nationella förvaltningarna till att införa ny teknik, i syfte att förenkla deras arbete. Exempelvis kommer ett nytt system att utvecklas på grundval av en systematisk distansövervakning, året runt, av jordbruksverksamhet. Detta kommer att, närhelst det är möjligt, ersätta traditionella kontrollmetoder som kontroller på plats, och avsevärt minska kontrollbördan. Ytterligare användning av andra digitala verktyg kommer också att uppmuntras, som exempelvis den s.k. geospatiala ansökan, som använder satellitteknik för att hjälpa bönderna att göra exakta utsagor om sin mark och därmed minska felkvoterna i deklarationerna och undvika påföljder. Böndernas ansökningar om direktstöd kommer att fyllas i på förhand av medlemsländernas förvaltningar, med så mycket uppdaterad och tillförlitlig information som möjligt. Detta görs med hjälp av befintliga verktyg som systemet för identifiering av jordbruksskiften, vilket sparar mycket tid för bönder.

Inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer medlemsländerna att behöva ge bönderna tillgång till ett system för jordbruksrådgivning, som kommer att omfatta ett stort antal frågor som anges i själva förordningen. Hit hör bland annat rådgivning om alla krav och villkor på gårdsnivå som baseras på varje enskilt lands strategiska GJP-plan, hur man följer miljölagstiftningen om vatten, bekämpningsmedel, ren luft osv., riskhantering samt tillgång till innovation och teknik. Dessa rådgivningstjänster kommer till fullo att integreras i medlemsländernas övergripande kunskaps- och innovationssystem inom jordbruket (AKIS), som även omfattar forskare, jordbrukarorganisationer och andra berörda aktörer.

Kommer alla bönder i EU att behandlas lika?

Den nya ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken föreskriver ytterligare konvergens av direktstödsnivåerna mellan medlemsländerna genom att sluta 50 % av klyftan mellan EU:s stödnivåer per hektar, och 90 % av genomsnittet i EU. Detta bidrar till kommissionens åtagande att garantera en rättvisare fördelning av direktstödet.

Hur kan man säkerställa en rättvisare fördelning av stödet till bönderna och till små och medelstora jordbruksföretag?

Direktstöden kommer att förbli en viktig del av strategin, eftersom böndernas inkomster måste stödjas för att främja en välavvägd och klimattålig jordbrukssektor.

Kommissionen föreslår en minskning av betalningar från och med 60 000 euro och obligatoriska tak för utbetalningar över 100 000 euro per gård. Arbetskraftskostnaderna kommer att beaktas fullt ut. Syftet med detta är att åstadkomma en rättvisare fördelning av stödet.

De belopp som frigörs kommer att omfördelas inom varje medlemsland, antingen genom en omfördelning av direktstöd eller av landsbygdsutvecklingsstödet, främst för att se till att en större andel av varje lands direktstödsanslag går till små och medelstora företag. Medlemsländerna kommer också att kunna erbjuda små bönder ett schablonbelopp per år, ett mycket enklare administrativt förfarande för bidragsmottagarna, som inte skulle behöva fylla i årliga ansökningar för att få sina utbetalningar. Det kommer att vara upp till varje enskilt medlemsland att definiera hur de klassificerar små bönder, eftersom varje lands jordbrukssektor är olika.

Varje land kommer också att behöva tillämpa striktare definitioner för att säkerställa att endast riktiga bönder får stöd. Liksom för små jordbruksföretag kommer den exakta definitionen att överlåtas till varje medlemsland (med förbehåll för kommissionens godkännande i den strategiska GJP-planen), på grundval av ett antal faktorer, såsom inkomst, arbetskraftsinsats på gården, företagens syftesbeskrivning och/eller deras införande i företagsregister. Definitionen måste säkerställa att inget stöd beviljas personer vars jordbruksverksamhet endast utgör en obetydlig del av deras sammanlagda ekonomiska verksamhet, eller vars huvudsakliga verksamhet inte är jordbruk. I förordningen föreskrivs också att den definition som man kommit överens om i respektive medlemsland inte per definition får utesluta mångsysslare (dvs. bönder som aktivt brukar men som också är engagerade i annan verksamhet utanför gården).

Hur kan unga bönder dra fördel av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken?

Att locka unga människor till sektorn och hjälpa dem att etablera sig som livskraftiga företag är en av de viktigaste prioriteringarna för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020. Unga bönder kommer att gynnas av ett antal åtgärder, vissa bindande, andra frivilliga:

  • Medlemsländerna kommer att behöva avsätta minst 2 % av sina nationella anslag för direktstöd specifikt för att stödja unga bönder som startar sin karriär i yrket, antingen i form av extrabelopp utöver det grundläggande inkomststödet, eller genom etableringsbidrag. Länderna har rätt att avsätta en större andel för att uppmuntra unga bönder om de ser särskilda behov för detta.
  • Maximibeloppet för etableringsstöd till unga bönder och nyetablerade landsbygdsföretag kommer att ökas till 100 000 euro.
  • Varje lands strategiska GJP-plan kommer att behöva omfatta en särskild strategi för att locka och stödja unga bönder, inbegripet hur nationella stöd och EU-stöd kan användas mer konsekvent och effektivt.
  • Medel för landsbygdsutveckling kan användas för att stödja program som syftar till att förbättra tillgången till och överföring av mark, traditionellt ett betydelsefullt hinder för unga bönder som nyss startat i yrket. Dessa program kan omfatta gårdspartnerskap mellan olika generationer av bönder, planeringstjänster för gårdsöverlämnande eller ägandeskifte, förmedlingar och mäklartjänster för uppköp av mark, innovativa nationella eller regionala organisationer som främjar och underlättar kopplingstjänster mellan unga och gamla bönder osv.
  • Unga bönder kommer att fortsätta att åtnjuta investeringsstöd och kunskapsöverföring/utbildning som stöds med medel för landsbygdsutveckling.
  • Medlemsländerna kommer att kunna fastställa finansiella instrument som tillhandahåller rörelsekapital för unga bönder, som ofta har svårt att få finansiering på grund av höga investeringar och låg avkastning för gårdar i inledningsskedet. Kommissionen kommer också att öka samarbetet med Europeiska investeringsbanken, särskilt via plattformen Fi-Compass, för att lära av erfarenheter och bästa praxis i fråga om specifika åtgärder för unga bönder.

Hur kommer den nya gemensamma jordbrukspolitiken att stödja miljö- och klimatåtgärder?

Tre av de nio särskilda målen i den framtida GJP kommer att handla om miljö och klimat – och omfatta frågor som rör klimatförändring, naturresurser, biologisk mångfald, livsmiljöer och landskap.

I sina strategiska GJP-planer kommer medlemsländerna att behöva redogöra för hur de avser att uppfylla dessa mål och sörja för att deras bönder uppfyller alla krav med avseende på miljö och klimat. De ska också ange hur de kommer att använda medlen från den gemensamma jordbrukspolitikens båda pelare som stöd för sina strategier. Mål kommer att fastställas och utvärderas varje år för att mäta framstegen.

Man kommer att på flera olika sätt säkerställa en hög ambitionsnivå när det gäller klimat, miljö och biologisk mångfald:

Ett nytt villkorssystem som ska koppla allt inkomststöd till bönderna (och andra areal- och djurbaserade stöd) till tillämpningen av miljö- och klimatvänliga jordbruksmetoder. Stöd blir beroende av höjda standarder, vilket är en förbättring i förhållande till de befintliga reglerna i den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken.

Ett nytt system med s.k. miljösystem, som finansieras genom nationellt direktstöd, kommer att vara obligatoriskt för medlemsländerna, även om bönderna inte kommer att vara skyldiga att ansluta sig. Dessa miljösystem måste beakta den gemensamma jordbrukspolitikens miljö- och klimatmål på ett sådant sätt att de kompletterar övriga tillgängliga relevanta verktyg och går utöver vad som redan föreskrivs i villkoren. Varje medlemsland kommer dock att kunna utforma dem efter eget gottfinnande. Ett exempel skulle kunna vara ett miljösystem för att finansiera en helt gödselfri drift för att förbättra vattenkvaliteten. Utbetalningarna skulle erbjudas antingen för att komplettera böndernas direktstöd, eller separat, så att stödbeloppet baseras på böndernas extrakostnader och inkomstbortfall.

Medlemsländerna kommer att åläggas att avsätta minst 30 % av sin budget för landsbygdsutveckling till miljö- och klimatåtgärder. Finansieringen av landsbygdsutvecklingen kommer att användas för att stödja klimat- och miljövänliga åtgärder, i synnerhet så kallade åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk, som kommer att vara obligatoriska för medlemsländerna men frivilliga för bönderna. Landsbygdsutvecklingsbudgetar kan också användas för att finansiera en rad andra åtgärder, såsom kunskapsöverföring, miljövänliga investeringar, innovation och samarbete. Sådant stöd kan rikta sig till bönder, skogsförvaltare och andra berörda parter på landsbygden.

Finansiering av miljörelaterade åtgärder i områden med naturbetingade svårigheter, såsom bergs- och kustområden, kommer nu att vara utöver de 30 % av medlen för landsbygdsutveckling.

I linje med unionens åtagande att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling, förväntas åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken bidra till klimatåtgärder med 40 procent av den totala jordbruksbudgeten.

Vilken roll spelar forskning, innovation och ny teknik inom den framtida gemensamma jordbrukspolitiken?

Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken kommer att uppmuntra till ökade investeringar i kunskap och innovation samt göra det möjligt för bönder och landsbygdsområden att dra nytta av detta. Det främsta instrumentet för att stödja innovation inom den nya gemensamma jordbrukspolitiken kommer även i fortsättningen att vara europeiska innovationspartnerskap (EIP-AGRI), inte minst genom stöd till innovationsprojekt på gräsrotsnivå som genomförs av operativa grupper. EIP-AGRI:s innovationsstrategi är inriktad på kunskapsutbyte, där alla aktörer är involverade i processen på ett interaktivt sätt.

Ytterligare 10 miljarder euro kommer att göras tillgängliga genom EU:s forskningsprogram Horisont Europa, till stöd för forskning och innovation inom områdena livsmedel, jordbruk, landsbygdsutveckling och bioekonomi. Horisont Europa kommer att ha en avgörande roll när det gäller att gemensamt skapa den kunskap som behövs för att modernisera jordbrukssektorn. Synergier mellan Horisont Europa (med gränsöverskridande projekt) och den gemensamma jordbrukspolitiken (med projekt på regional/lokal nivå och GJP-näten) kommer att bidra till att skapa kunskaps- och innovationssystem för jordbruket som syftar till att påskynda spridningen av innovativa metoder bland alla aktörer på landsbygden.

Vad är en samlad marknadsordning? Varför omfattas endast vissa sektorer?

En samlad marknadsordning avser den uppsättning regler som används för att organisera den inre marknaden för jordbruksprodukter. Sådana regler täcker en rad olika aspekter: marknadens skyddsnät (offentliga interventioner och privat lagring), exceptionella åtgärder vid marknadsstörningar, marknadsföringsnormer, systemet med mjölk och frukt och grönsaker i skolorna, handelsvillkor och en rad operativa program för olika sektorer: frukt och grönsaker, biodling, vin, humle och oliver.

Större delen av förordningen om en samlad marknadsordning kommer att förbli oförändrad i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, med några få undantag. En betydande ändring är att ovannämnda operativa program måste integreras i varje lands strategiska GJP-plan, och medlemsländerna kommer (om de anser det nödvändigt) att kunna utforma operativa program (även kallat sektoriellt stöd) för andra sektorer. Det kan vara vilken jordbrukssektor som helst – allt från spannmål och kött till utsäde och levande växter och träd, men med undantag för etylalkohol och tobak. Medlemsländerna kan avsätta upp till 3 % av sin budget för pelare 1 för dessa sektoriella interventioner. Dessa system kommer att stödja producenter som sluter sig samman genom producentorganisationer för att vidta gemensamma åtgärder till förmån för miljön eller för att främja en bättre ställning i livsmedelskedjan.

Finns det särskilt stöd för vissa sektorer?

Vissa specifika produktsektorer som genomgår svårigheter kommer att fortsätta att få ytterligare stöd för att förbättra deras konkurrenskraft, hållbarhet och kvalitet (så kallat kopplat inkomststöd, eller frivilligt kopplat stöd inom ramen för den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken). Sådana sektorer måste anses viktiga av ekonomiska, sociala eller miljömässiga skäl.

Kommissionen föreslår att man behåller den befintliga förteckningen över potentiellt berättigade sektorer (med andra ord, sektorer som är berättigade till kopplat stöd på frivillig basis sedan 2013 – den senaste förteckningen finns här). Vidare föreslår kommissionen att förteckningen utvidgas till att omfatta industri- och energigrödor (andra än skottskog med kort omloppstid och med undantag för träd) som används vid framställning av produkter som har potential att ersätta fossila bränslen.

Stödberättigade medlemsländer kan avsätta högst 10 % av sitt direktstöd till kopplat inkomststöd. Ytterligare 2 % kan avsättas till stöd för proteingrödor.

Finns det ett särskilt system för EU:s yttersta randområden?

Med tanke på de särskilda utmaningarna för jordbruket i EU:s yttersta randområden, tillhandahålls kompletterande stöd för bönder inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Den föreslagna finansieringen för dessa regioner – de franska utomeuropeiska departementen (Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Réunion, Saint-Martin och Mayotte), Azorerna och Madeira, liksom Kanarieöarna – uppgår till 627,63 miljoner euro per år för en sjuårsperiod.

Direktstöd till bönder i de yttersta randområdena kommer att förbli klart över de stödnivåer som betalas i andra medlemsländer.

Denna siffra omfattar inte ytterligare finansieringen för dessa regioner från budgeten för landsbygdsutveckling. Detta kan användas för att stödja åtgärder för att återställa, bevara och förbättra den biologiska mångfalden i jord- och skogsbruket, och främja ekonomisk utveckling i landsbygdsområden i dessa yttersta randområden. EU:s bidrag till landsbygdsutvecklingen i dessa områden har höjts till 70 %, jämfört med ungefär 40 % i övriga områden.

Hur kan den nya gemensamma jordbrukspolitiken hjälpa bönder att hantera kriser och risker?

Den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken hjälper redan bönder att hantera osäkerheterna i deras yrke, i form av inkomststöd (direktstöd), marknadsåtgärder, stöd till verktyg för riskhantering och utbildning och investeringar inom ramen för landsbygdsutvecklingen.

Den nya gemensamma jordbrukspolitiken behåller denna strategi, samtidigt som man inför ytterligare förbättringar.

  • Nuvarande bestämmelser om offentlig intervention, privat lagring och undantagsåtgärder är oförändrade och förblir tillgängliga för att stödja EU:s bönder vid behov.
  • Medlemsländerna kommer i framtiden att ha möjlighet att avsätta upp till 3 % av sina anslag för första pelaren som stöd till andra sektorer än de (t.ex. frukt och grönsaker, vin eller olivolja) som redan omfattas av sektoriella program. Syftet är att stimulera producentorganisationer att vidta åtgärder för, bland annat, konkurrenskraft, hållbarhet och risk- och krishantering.
  • Den nuvarande metoden att avsätta en del av den övergripande finansieringen för första pelaren bibehålls för att skapa en jordbruksreserv, som kan användas för marknadsåtgärder och exceptionella stödåtgärder. Reserven ska vara på sammanlagt minst 400 miljoner euro varje år, och fyllas på genom at krisreserven från 2020 överförs (dvs från den nuvarande jordbrukspolitiken och från den nuvarande fleråriga budgetplanen) till 2021. Under de följande åren överförs sedan också alla outnyttjade medel. Överföring av reserven, snarare än att fylla på den på nytt varje år och omfördela de oanvända medlen till medlemsländerna, kommer att avsevärt minska den administrativa bördan.
  • Medlemsländerna kommer att vara tvungna att stödja riskhanteringsverktyg inom ramen för landsbygdsutvecklingen, för att hjälpa bönder att hantera produktions- och inkomstrelaterade som ligger utanför deras kontroll. Denna typ av stöd, som kommer att ta sig formen av ekonomiska bidrag till premier för försäkringar och gemensamma fonder, och som omfattar både produktions- och inkomstrisker, kommer att vara obligatoriskt för alla medlemsländer. Stöd till olika åtgärder såsom investeringar och utbildning som kan bidra till att förebygga risker eller hantera konsekvenserna kommer fortfarande att kunna ges inom ramen för landsbygdsutvecklingen.
  • En plattform på EU-nivå för riskhantering, i form av ett gemensamt nav för alla berörda parter, kommer att inrättas för att hjälpa alla berörda aktörer, från bönderna och offentliga myndigheter till forskningsinstitut och den privata sektorn att dela kunskap och utbyta erfarenheter och bästa praxis.
  • Det kommer också att vara möjligt att använda finansiella instrument för att underlätta tillgång till rörelsekapital, t.ex. för att hjälpa bönder att övervinna en tillfällig likviditetsbrist som orsakats av en oförutsedd kris.
  • Programmet Horisont 2020 kommer att finansiera forskning om riskhantering, gårdsdigitalisering och smart användning av stordata inom jordbruket, medan det europeiska innovationspartnerskapet (EIP-AGRI) kan stödja projekt inom riskhantering.

Hur kommer den nya gemensamma jordbrukspolitiken att bidra till EU:s landsbygdsområdens framtid?

Över 50 % av EU:s befolkning bor på landsbygden, och därför är det viktigt att se till att landsbygden förblir attraktiv och vital, med arbetstillfällen av hög kvalitet, ekonomisk tillväxt och tillgång till god infrastruktur, rörlighet och grundläggande tjänster. Jordbruket spelar en central roll i många landsbygdssamhällen, och genom att ge stöd till bönder och landsbygdssamhällen är även den gemensamma jordbrukspolitiken av avgörande betydelse.

Förenkling av landsbygdsutvecklingen, med övergripande mål som fastställts på EU-nivå och mer flexibilitet för medlemsländerna att anpassa sina åtgärder till deras särskilda behov, kommer att leda till att stödet till landsbygdsutveckling förblir effektivt i hela EU. En ökning av medlemsländernas samfinansieringssatser ger dem möjlighet att bibehålla en ambitiös investeringsnivå på landsbygden.

Därför kommer den framtida finansieringen av landsbygdsutvecklingen att inriktas på de områden där den kan tillföra ett verkligt mervärde, som utveckling av ekonomin på lokal nivå, i landsbygdsområden och för jordbrukssektorn – medan andra EU-fonder kan inriktas på stora infrastrukturprojekt, som bredband. En viktig del av den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken kommer att vara främjandet av utvecklingen av smarta byar på landsbygden, samt förbättrad lokal infrastruktur.

Vad är det för skillnad mellan löpande och fasta priser och vilka faktiska besparingar ingår i den framtida budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken? Hu kommer GJP-budgeten att fördelas mellan medlemsländerna?

Kommissionen har varit mycket transparent genom att för första gången någonsin den 2 maj lägga fram sitt förslag till ny långtidsbudget för EU både i löpande priser och i fasta priser för 2018.

Löpande priser är de faktiska belopp som bidragsmottagarna kommer att få från EU-budgeten. Alla EU:s årliga budgetar antas i löpande priser, och medlemsländerna bidrar till EU-budgeten i löpande priser.

Samma metod har tidigare använts för att ange GJP-budgeten, så de föreliggande förslagen är direkt jämförbara med tidigare budgetar.

Fasta priser, med inflationen borträknad, används för att jämföra investeringars ekonomiska effekter över en längre tidsperiod. Det är enkelt att växla fram och tillbaka mellan fasta och löpande priser, eftersom kommissionen i sina beräkningar alltid har tillämpat en fast årlig inflationskvot på 2 %, för att uttrycka framtida inflationskvoter.

Det betyder att en minskning på cirka 5 % i löpande priser föreslås för GJP-budgeten. Det motsvarar en minskning på cirka 12 % i fasta priser (2018) utan inflation.

 

Anslag per medlemsland i löpande priser – i miljoner euro

 

Direktstöd

Marknader

Landsbygdsutveckling

TOTALT

BE

3 399,2

3,0

470,2

3 872,4

BG

5 552,5

194,5

1 972,0

7 719,0

CZ

5 871,9

49,5

1 811,4

7 732,9

DK

5 922,9

2,1

530,7

6 455,6

DE

33 761,8

296,5

6 929,5

40 987,8

EE

1 243,3

1,0

615,1

1 859,4

IE

8 147,6

0,4

1 852,7

10 000,7

EL

14 255,9

440,0

3 567,1

18 263,1

ES

33 481,4

3 287,8

7 008,4

43 777,6

FR

50 034,5

3 809,2

8 464,8

62 308,6

HR

2 489,0

86,3

1 969,4

4 544,6

IT

24 921,3

2 545,5

8 892,2

36 359,0

CY

327,3

32,4

111,9

471,6

LV

2 218,7

2,3

821,2

3 042,1

LT

3 770,5

4,2

1 366,3

5 140,9

LU

224,9

0,2

86,0

311,2

HU

8 538,4

225,7

2 913,4

11 677,5

MT

31,6

0,1

85,5

117,1

NL

4 927,1

2,1

512,1

5 441,2

AT

4 653,7

102,4

3 363,3

8 119,4

PL

21 239,2

35,2

9 225,2

30 499,6

PT

4 214,4

1 168,7

3 452,5

8 835,6

RO

13 371,8

363,5

6 758,5

20 493,8

SI

903,4

38,5

715,7

1 657,6

SK

2 753,4

41,2

1 593,8

4 388,4

FIN

3 567,0

1,4

2 044,1

5 612,5

SE

4 712,5

4,1

1 480,9

6 197,4

 

Anslag per medlemsland i fasta priser (2018) – i miljoner euro

 

Direktstöd

Marknader

Landsbygdsutveckling

TOTALT

BE

3 020,8

2,6

417,9

3 441,3

BG

4 930,2

172,8

1 752,4

6 855,4

CZ

5 218,2

44,0

1 609,7

6 871,9

DK

5 263,5

1,8

471,6

5 736,9

DE

30 003,0

263,5

6 158,0

36 424,5

EE

1 102,4

0,9

546,6

1 650,0

IE

7 240,5

0,4

1 646,4

8 887,3

EL

12 668,8

391,0

3 170,0

16 229,8

ES

29 750,3

2 921,7

6 228,2

38 900,2

FR

44 464,1

3 385,1

7 522,4

55 371,6

HR

2 207,7

76,7

1 750,1

4 034,5

IT

22 146,8

2 262,1

7 902,2

32 311,0

CY

290,8

28,8

99,5

419,1

LV

1 967,4

2,0

729,7

2 699,2

LT

3 343,9

3,7

1 214,2

4 561,7

LU

199,9

0,2

76,5

276,5

HU

7 587,8

200,6

2 589,1

10 377,4

MT

28,0

0,1

75,9

104,1

NL

4 378,5

1,8

455,0

4 835,4

AT

4 135,6

91,0

2 988,8

7 215,5

PL

18 859,5

31,3

8 198,2

27 088,9

PT

3 741,0

1 038,6

3 068,1

7 847,7

RO

11 869,7

323,0

6 006,1

18 198,8

SI

802,8

34,2

636,1

1 473,1

SK

2 444,5

36,6

1 416,3

3 897,5

FIN

3 169,0

1,2

1 816,6

4 986,8

SE

4 187,7

3,7

1 316,0

5 507,4

 

Vad händer nu?

Förslagen till de tre förordningarna om den nya gemensamma jordbrukspolitiken 2021–2027 skickas till medlagstiftarna, Europaparlamentet och rådet. Medlagstiftarna har sedan uppgiften att ta ställning till kommissionens förslag.

Det är viktigt att nå en snabb överenskommelse om EU:s övergripande långtidsbudget och de sektorsspecifika förslagen så att EU-medlen kan börja ge resultat så fort som möjligt och bönderna vet vilka förutsättningar som gäller så att de kan fatta rätt affärs- och investeringsbeslut.

Likadana förseningar som i början av den nuvarande budgetperioden 2014–2020 skulle innebära att bönder och myndigheter inte gynnas av den nya jordbukspolitikens fördelar i form av mindre byråkrati, större flexibilitet och effektivare resultat. Om budgeten blir försenad kan tusentals projekt runtom i EU inte starta i tid, bland annat projekt för att stödja bönderna och landsbygden, förbättra miljöskyddet och locka nya bönder till yrket.

En budgetöverenskommelse under 2019 skulle underlätta en smidig övergång mellan den nuvarande budgeten (2014–2020) och den nya, och ge förutsägbarhet och kontinuitet i finansieringen till gagn för alla.

MEMO/18/3974

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar