Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

Regional utveckling och sammanhållning efter 2020 – Frågor och svar

Strasbourg den 29 maj 2018

Regional utveckling och sammanhållning efter 2020 – Frågor och svar

Se IP/18/3885.

  1. En modern sammanhållningspolitik för alla regioner

Kommissionen vill modernisera sammanhållningspolitiken. Målet är att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna, hjälpa regionerna att dra nytta av globaliseringen och ge dem verktyg för en stark och varaktig tillväxt. Alla regioner kan få finansiering genom sammanhållningspolitiken på grundval av följande tre kategorier: mindre utvecklade regioner, övergångsregioner och mer utvecklade regioner.

Vilka är sammanhållningspolitikens nya investeringsprioriteringar?

Från elva tematiska mål för perioden 2014–2020 ska den nya sammanhållningspolitiken nu bara ha fem politiska mål, där EU-insatser kan ge bäst resultat:

1) Ett smartare EU genom innovation, digitalisering, ekonomisk omvandling och stöd till små och medelstora företag.

2) Ett grönare, koldioxidfritt EU där man genomför Parisavtalet och investerar i energiomställning, förnybar energi och klimatåtgärder.

3) Ett mer sammanlänkat EU med strategiska transportnät och digitala nät.

4) Ett mer socialt EU som följer principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och stöder bra arbetstillfällen, utbildning, kompetens, social inkludering och en jämlik hälso- och sjukvård.

5) Ett EU som står närmare medborgarna genom att stödja lokala utvecklingsstrategier och hållbar stadsutveckling i hela EU.

Merparten av Europeiska regionala utvecklingsfondens (Eruf) och Sammanhållningsfondens investeringar kommer att gå till båda första målen: ett smartare EU och ett grönare EU. EU-länderna ska investera 65–85 % av sina anslag från de två fonderna till dessa prioriteringar, beroende på deras relativa välstånd.

Den här tematiska koncentrationen, dvs. fördelningen av resurser efter mål, ska inte längre göras regionalt utan på nationell nivå. Det kommer att innebära större flexibilitet med att utforma enskilda EU-finansierade program för att anpassa dem bättre till regionernas särskilda behov.

I linje med kommissionens åtagande i förslaget till nästa långtidsbudget ska minst 25 % av Erufs och Sammanhållningsfondens investeringar bidra till klimatåtgärder. Hur väl programmen inom sammanhållningspolitiken bidrar till detta mål kommer att följas upp.

Hur fördelas pengarna?

Den nya metoden för att fördela pengarna bygger på Berlinformeln, som Europeiska rådet antog 1999. Den innebär att man använder tre olika beräkningar för tre olika kategorier av regioner (mindre utvecklade regioner, övergångsregioner och mer utvecklade regioner).

Metoden tar hänsyn till klyftan mellan en regions BNP per invånare och EU-genomsnittet så att det regionala välståndet avspeglas. Den inkluderar sociala, ekonomiska och territoriella utmaningar, t.ex. arbetslöshet, låg befolkningstäthet och, för vissa mindre utvecklade regioner, utbildningsnivåer. Metoden har redan justerats under tidigare programperioder så att den avspeglar hur den sociala och ekonomiska sammanhållningen utvecklas i EU.

I dag föreslår kommissionen att metoden justeras för att avspegla hur skillnaderna har utvecklats under de senaste åren. Samtidigt riktas resurserna till de regioner som mest behöver komma ifatt med övriga EU och alla behandlas rättvist.

Det sammanhållningspolitiska fördelningssystemet ändras därför en aning så att ytterligare resurser riktas till mindre utvecklade medlemsländer och mer ekonomiskt stöd ges till regioner som står inför en industriell omställning. Beräkningarna baseras fortfarande i huvudsak på BNP per invånare men innehåller även nya kriterier för att regionkategorier – ungdomsarbetslöshet, låg utbildningsnivå, klimatförändringar och mottagande och integrering av migranter – för att bättre avspegla den socioekonomiska situationen. Slutligen föreslår kommissionen ett skyddsnät för att undvika plötsliga ändringar i anslagen till medlemsländerna.

När det gäller Sammanhållningsfonden är reglerna oförändrade: Medlemsländer vars bruttonationalinkomst (BNI) per capita är under 90 % av EU-genomsnittet kan få stöd från fonden.

  1. Enklare och flexiblare regler för sammanhållningspolitiken

Förenkling har varit kommissionens ledord för den nya sammanhållningspolitiken 2021–2027. Redan 2015, i början av sin mandatperiod, gav Junckerkommissionen en högnivågrupp med oberoende experter i uppdrag att ta fram konkreta förslag för att förenkla tillgången till och användningen av EU-medel, också i arbetet med regelverket för tiden efter 2020.

Behovet av färre, enklare och tydligare regler betonades också i kommissionens diskussionsunderlag från juni 2017 om framtiden för EU:s finanser och bekräftades av allmänheten i ett samråd under januari 2018, där 80 % ville ha enklare regler och mindre byråkrati för stödmottagarna.

När det gäller flexibilitet har migrations- och flyktingkrisen 2015 och de allt vanligare naturkatastroferna gjort det tydligt att sammanhållningspolitiken bör möjliggöra snabbare och effektivare insatser vid oförutsedda händelser.

Varför behövs ett enhetligt regelverk för sju olika fonder?

Skillnaderna i regelverken för de olika EU-fonder som genomförs tillsammans med medlemsländerna genom s.k. delad förvaltning har gjort det komplicerat för de myndigheter som förvaltar programmen och avskräckt företag och entreprenörer från att söka pengar från olika EU-fonder.

Kommissionen föreslår nu ett enda regelverk för sju EU-fonder med delad förvaltning: Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden+, Europeiska havs- och fiskerifonden, Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet och Instrumentet för gränsförvaltning och visering.

Det kommer också att finnas särskilda förordningar med bestämmelser som beaktar de enskilda fondernas olika syften, målgrupper och genomförandemetoder.

Detta enhetliga regelverk kommer att förenkla för både programmens förvaltningsmyndigheter och stödmottagarna. Det kommer också att underlätta synergier, till exempel mellan Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden+ när det gäller integrerade stadsutvecklingsplaner för förnyelse av eftersatta stadsdelar.

Asyl- och migrationsfonden kan tillsammans med sammanhållningsfonderna finansiera lokala strategier för att integrera migranter och asylsökande. Asyl- och migrationsfonden är till för kortsiktiga behov vid ankomsten, t.ex. mottagande och hälso- och sjukvård, medan sammanhållningsfonderna kan stödja långsiktig integration i samhället och arbetslivet.

Nya regler ska också ge samverkanseffekter med andra EU-instrument, till exempel den gemensamma jordbrukspolitiken, innovationsprogrammet Horisont Europa, utbytesprogrammet Erasmus+ och miljö- och klimatprogrammet Life.

Hur ska ni förenkla för de småföretag som får EU-stöd?

Förenklade kostnadsalternativ ska kunna användas i större utsträckning. Det innebär att stödmottagarna inte längre behöver lämna in alla enskilda fakturor eller lönebesked utan kan använda skattningar, till exempel schablonbelopp eller fasta priser för vissa kostnadskategorier eller för företagens personalkostnader, försäkring, hyra och andra utgifter. De kan också få ersättning på basis av uppnådda resultat.

Hur ska revisioner och kontroller förenklas?

1) Länderna behöver inte lägga tid på att utse nya myndigheter som ska ansvara för att genomföra programmen inom sammanhållningspolitiken utan kan förlänga det genomförandesystem som använts under perioden 2014–2020.

2) För program med välfungerande förvaltnings- och kontrollsystem och goda resultat, dvs. låg felprocent, föreslår kommissionen att man i större utsträckning ska förlita sig på de nationella kontrollåtgärder som redan finns.

3) Principen om samordnad revision förlängs. Det innebär att stödmottagare som småföretagare och entreprenörer endast bör omfattas av en enda kontroll i stället för flera revisioner som inte alltid är samordnade.

Hur kan ni med färre kontroller se till att utgifterna är korrekta?

Kommissionens förslag för den framtida sammanhållningspolitiken strävar efter rätt balans mellan redovisningsskyldighet, förenkling och resultat. Även vid förenklade förfaranden kommer det fortfarande att finnas mycket strikta regler för sund förvaltning av EU:s medel.

De nationella myndigheterna måste fastställa egna revisionsstrategier. Dessutom kommer det fortfarande att finnas ett system för en lägsta revisionsnivå mellan kommissionen och medlemsländerna.

På vilket sätt är det nya regelverket mer flexibelt?

1) Halvtidsöversyn

När programmen för 2021–2027 antas kommer endast de anslag som motsvarar åren 2021–2024 att avsättas för prioriteringarna. Anslagen för de återstående två åren – 2026 och 2027 – kommer att tilldelas efter en ingående halvtidsöversyn 2024 som kan leda till omfördelningar 2025. Medlemsländerna kommer att se över programmen med hänsyn till fyra faktorer:

  • De utmaningar som identifieras i de relevanta landsspecifika rekommendationer som antas i samband med den europeiska planeringsterminen 2023 och 2024.
  • Landets eller regionens socioekonomiska situation.
  • Framstegen med att nå delmålen enligt programmens resultatram.
  • Resultatet av den teknisk justering som kommer att göras 2024 och leda till en översyn av de nationella anslagen till sammanhållningspolitiken på grundval av aktuella uppgifter.

2) Möjligheten att överföra pengar från en prioritering till en annan inom ett EU-program, utan att det behövs ett formellt godkännande av kommissionen. Tröskelvärdet för en sådan överföring är 5 % av budgeten för en prioritering.

3) En bestämmelse om eventuella naturkatastrofer som gör det möjligt att få fram finansiering samma dag katastrofen inträffar.

  1. En fördjupad territoriell dimension för att bättre tillgodose särskilda regionala behov

Hur kan sammanhållningspolitiken bättre stödja särskilda regionala behov?

Många av våra stora utmaningar de kommande tio åren – att motverka utestängning, bekämpa klimatförändringar eller integrera migranter – måste hanteras i våra städer och storstadsområden. Därför vill kommissionen ytterligare stärka sammanhållningspolitikens stadsaspekt.

6 % av Erufs anslag öronmärks för investeringar i hållbar stadsutveckling på nationell nivå. För budgetperioden 2021–2027 införs dessutom Europeiska stadsinitiativet, som är ett nytt instrument för samarbete mellan städer, innovation och kapacitetsuppbyggnad inom alla de tematiska prioriteringarna i EU-agendan för städer (t.ex. integration av migranter, bostäder, ren luft, minskad fattigdom i städer och energiomställning).

I linje med sammanhållningspolitikens mål 5 – Ett EU som står närmare medborgarna – kommer kommissionen att ytterligare stödja lokala utvecklingsstrategier som tagits fram så nära invånarna som möjligt.

Dessa lokala strategier, i form av de befintliga verktygen för integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling, bör utarbetas och godkännas av de ansvariga lokala eller regionala myndigheterna, som bör vara mer delaktiga i eller ansvariga för att välja ut vilka projekt som ska få EU-finansiering. Lokalt ledd utveckling kan främja strukturförändringar och ökad lokal innovationskapacitet.

Hur kommer sammanhållningspolitiken att stödja mer samarbete över gränserna?

Under programperioden 2021–2027 kommer regionernas samarbete inom och mellan länder att underlättas tack vare en ny möjlighet att inom alla fem mål använda delar av sina anslag för att finansiera projekt var som helst i EU tillsammans med andra regioner. På så vis integreras Interregprogrammens mervärde i alla sammanhållningspolitiska program.

Eruf kommer att fortsätta att finansiera särskilda Interregprogram. Här är de viktigaste nyheterna för 2021–2027:

1) Starkare fokus på institutionellt samarbete och gemensamma offentliga tjänster

Interregprogrammen kommer att få 9,5 miljarder euro från Eruf under 2021–2027. Resurserna ska i större utsträckning inriktas på gränsområden med mycket samverkan. Interreg ska stödja mer institutionellt samarbete och hjälpa till att utveckla gemensamma tjänster av allmänt intresse.

För att förbättra livskvaliteten för de 150 miljoner människor som bor i EU:s gränsregioner vill kommissionen få bort kvarvarande hinder för gränssamarbete. Det ska bland annat bli möjligt att tillämpa ett lands regler i ett angränsande land för vissa tidsbegränsade projekt eller åtgärder. Detta ska vara frivilligt och ska godkännas av de behöriga myndigheterna. Exempel på resultat är mer transportinfrastruktur eller vårdinrättningar över gränserna.

2) Skapa nya europeiska innovationskluster

Utöver möjligheten för regionerna att utveckla gemensamma projekt inom sina egna program omfattar sammanhållningspolitiken för 2021–2027 interregionala innovationsinvesteringar, ett verktyg som inspirerats av Vanguardinitiativet och 2014–2020 års pilotprojekt om interregionala innovationspartnerskap.

Regioner med liknande förutsättningar för smart specialisering ska få mer ekonomiskt stöd för att kunna samarbeta och involvera fler beslutsfattare, forskare, företag och andra innovationsaktörer. Syftet är att vidareutveckla lovande interregionala projekt som kan skapa europeiska värdekedjor inom prioriterade sektorer som stordata, bioekonomi, resurseffektivitet, uppkopplad mobilitet och avancerad tillverkning.

Kommer Peaceprogrammet att finnas kvar?

I mer än 20 år har Eruf gett stöd till program som stöder fred och försoning i Nordirland och den angränsande regionen i Irland. Kommissionen har för avsikt att föreslå en fortsättning av programmen, med befintliga förvaltningsstrukturer. Det nya programmet Peace+ som integrerar Interregprogrammet för Nordirland och de norra delarna av Irland kommer också att bidra till social och ekonomisk stabilitet i dessa regioner.

Kommer EU:s avlägset belägna områden fortfarande att få särskilt stöd?

EU kommer fortsätta att ge särskilt stöd till de nio yttersta randområdena (Azorerna, Kanarieöarna, Guadeloupe, Franska Guyana, Madeira, Martinique, Mayotte, Réunion och Saint-Martin) för att hjälpa dem att ta itu med sina särskilda territoriella, ekonomiska och sociala utmaningar.

I linje med EU:s nya strategi för de yttersta randområdena som lades fram i oktober 2017 kommer dessa regioner att kunna utveckla sina tillgångar, till exempel blå tillväxt, rymdforskning och förnybar energi, och utnyttja globaliseringens fördelar.

1) De fortsätter att få ytterligare tilldelning från EU:s fonder [1]. *

2) De får större flexibilitet med att fördela resurser till politiska mål (”tematisk koncentration”).

3) De får ett nytt, särskilt stöd via Interregprogrammen för 2021–2027 så att de bättre kan integreras i sina respektive regioner och samarbeta mer sinsemellan eller med grannländer och partnerländer.

  1. En starkare koppling till den europeiska planeringsterminen och EU:s ekonomiska styrning

För att varje krona som EU investerar ska ge resultat behövs en sund makroekonomisk ram och ett bra företagsklimat. Sammanhållningspolitiken stöder redan strukturreformer och en sund ekonomisk politik under den nuvarande budgetperioden 2014–2020. Dels genom de förhandsvillkor som medlemsländerna måste uppfylla för att få finansiering, dels genom makroekonomiska villkor som kopplar politiken till EU:s viktigaste ekonomiska styrmekanismer.

I kommissionens förslag till den framtida sammanhållningspolitiken förstärks denna koppling. Det kommer att bidra till ett tillväxtvänligt klimat så att europeiska, nationella, regionala och lokala investeringar kan få fullt genomslag. Det kommer också att leda till en fullständig komplementaritet och samordning med det nya, stärkta reformstödprogrammet.

Vilka är de nya nödvändiga förutsättningarna?

De nödvändiga förutsättningarna bygger vidare på metoden med förhandsvillkor som infördes för programperioden 2014–2020. Vi har föreslagit omkring 20 villkor, vilket är ungefär hälften så många som tidigare. De täcker liknande tematiska områden som under 2014–2020, t.ex. energieffektivitet, och omfattar fortfarande strategier för smart specialisering för att vägleda investeringar i forskning och innovation.

Det finns dessutom fyra övergripande nödvändiga förutsättningar när det gäller offentlig upphandling, statligt stöd och tillämpningen av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

De förfaranden som är kopplade till förutsättningarna är likartade men förenklade. Det krävs t.ex. ingen handlingsplan om de nödvända förutsättningarna inte är uppfyllda. Medlemsländerna kommer dock inte att kunna kräva utbetalningar från kommissionen för EU-finansierade projekt relaterade till ouppfyllda villkor. De måste vara uppfyllda under hela perioden.

Hur stärks kopplingen till den europeiska planeringsterminen och EU:s ekonomiska styrning?

Den europeiska planeringsterminens landsspecifika rekommendationer kommer att beaktas två gånger under perioden 2021–2027. Först som en färdplan för programplaneringen av fonderna och utformningen av de sammanhållningspolitiska programmen i början av perioden 2021–2027.

De senaste rekommendationerna används sedan i halvtidsöversynen av programmen under 2024 för att anpassa dem till nya eller kvarstående utmaningar. Medlemsländerna bör under hela programperioden regelbundet rapportera till kommissionen om sina framsteg med att genomföra programmen till stöd för de landsspecifika rekommendationerna.

De makroekonomiska villkoren behålls för att se till att det råder sunda statsfinansiella förutsättningar för EU:s investeringar. Om ett medlemsland inte vidtar effektiva och korrigerande åtgärder i samband med EU:s mekanismer för den ekonomiska styrningen (förfarandena vid alltför stora underskott respektive alltför stora obalanser) eller inte genomför de åtgärder som krävs i ett ekonomiskt anpassningsprogram, ska kommissionen föreslå rådet att hela eller delar av åtaganden eller utbetalningar enligt ett sammanhållningspolitiskt program hålls inne. Under exceptionella ekonomiska omständigheter eller efter en motiverad begäran från EU-landet i fråga kan dock kommissionen rekommendera att rådet upphäver beslutet om att hålla inne medel.

  1. Effektiv ekonomisk förvaltning och bättre regler för EU-investeringar med större genomslag

Tidigare erfarenheter har visat hur viktigt det är att få fart på investeringarna i tid och att genomföra dem i snabb takt, så att EU-finansierade projekt ger resultat för skattebetalarna så fort som möjligt.

Den webbplats för öppna data för sammanhållningspolitiken som lanserades under budgetperioden 2014–2020 har dessutom lett till en större öppenhet och ansvarsskyldighet vid förvaltningen av EU-medel. Allmänheten har redan kunnat följa projekturval och utbetalningar och hur EU:s investeringar bidrar till de uppsatta målen. Under 2021–2027 kommer nya rapporteringskrav för medlemsländerna att göra det möjligt att följa utvecklingen nästan i realtid.

Hur tänker kommissionen följa upp investeringarnas användning och genomslag?

Den halvtidsöversyn som beskrivs ovan kommer att utvärdera framstegen mot de mål som slogs fast för vart och ett av programmen i början av perioden, vilket kan leda till vissa omfördelningar om så behövs.

De årliga genomföranderapporterna kommer dessutom att ersättas av en årlig översyn, i form av en politisk dialog mellan förvaltningsmyndigheterna och kommissionen om centrala frågor som rör genomförande och resultat. Medlemsländerna ska varannan månad lämna uppgifter om genomförandet till kommissionen, som lägger in uppgifterna på webbplatsen för öppna data så att allmänheten får tillgång till dem.

Vilka nya regler finns för att dra tillbaka outnyttjade anslag?

Om en del av anslagen till ett program inte tas i anspråk inom en viss tid, återgår det outnyttjade beloppet till EU-budgeten och är inte längre tillgängligt för programmet. Denna mekanism ska se till att programmen genomförs snabbt och effektivt.

I det nya regelverket går vi tillbaka till regeln ”år n+2” i stället för ”år n+3” som gällt under 2014–2020. Övergången ska göras gradvis så att länderna hinner anpassa sig, och kommer att leda till striktare ekonomisk förvaltning.

Möjligheten att fasa in projekt från 2014–2020 i den nya programperioden kommer att bidra till en snabb start så att det blir lättare att följa den regel om budgetanvändning som beskrivs ovan.

I samma syfte har beloppen för förfinansiering också sänkts och utgör nu 0,5 % av programmets medel som ska betalas varje år med undantag för 2027, det sista året i den nya finansieringsperioden.

Läs mer:

Rättsakter och faktablad

 

 

[1] Över 1,6 miljarder euro i löpande priser från Europeiska regionala utvecklingsfonden kommer att tilldelas de yttersta randområdena och glest befolkade områden i norr. * [uppdaterat 6.6.2018 kl. 11.00]

 

MEMO/18/3866

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar