Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

En modern budget för ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum: Frågor och svar

Bryssel den 2 maj 2018

.

1. Allmänt

Vad är EU:s långtidsbudget?

EU:s långsiktiga budget, som även kallas den fleråriga budgetramen (nedan kallad budgetramen), ger en stabil ram för genomförandet av EU:s årliga budget. Den omsätter EU:s politiska prioriteringar i ekonomiska termer, för en period på flera år och fastställer årliga maximibelopp (tak) för EU:s utgifter som helhet och för de viktigaste utgiftskategorierna/-(budgetrubriker).

Varför behöver vi en långsiktig EU-budget?

Genom att fastställa utgiftsgränser för varje kostnadskategori säkerställer den långsiktiga budgeten att unionens prioriteringar får tillräcklig finansiering på medellång sikt.

Samtidigt garanterar den budgetdisciplin och ser till att EU:s utgifter utvecklas på ett ordnat sätt i linje med EU:s politiska målsättningar och inom gränserna för de egna medlen. Den ger också säkerhet för mottagarna av EU-medel, till exempel små och medelstora företag, eftersatta regioner, studerande, forskare, jordbrukare eller det civila samhällets organisationer, liksom nationella, regionala och lokala myndigheter.

Har EU alltid arbetat med långsiktiga budgetar?

Långtidsbudgetarna har varit en del av EU:s funktionssätt sedan 1988 och har omfattat olika långa perioder på mellan 5 och 7 år:

- Den första långsiktiga budgeten, det så kallade första Delorspaketet, omfattade åren 1988–1992 och inriktades på att inrätta den inre marknaden och konsolidera det fleråriga ramprogrammet för forskning och utveckling.

- Den andra långsiktiga budgeten, för 1993–1999, andra Delorspaketet, prioriterade den sociala politiken och sammanhållningspolitiken samt införandet av euron.

- Budgetramen för perioden 2000–2006 gick under namnet Agenda 2000 och inriktades på EU:s utvidgning.

- I långtidsbudgeten för 2007–2013 prioriterades hållbar tillväxt och konkurrenskraft för att skapa fler jobb.

Den långsiktiga budgeten 2014-2020 var inriktad på att få människor i arbete och ekonomin att växa, och den var kopplad till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.

- Långtidsbudget som föreslås idag för perioden 2021–2027 är en ny, modern och pragmatisk budget för en union med 27 medlemsländer. Det är en entydig, enkel och flexibel budget som ska kunna klara av topprioriteringar och strategier som ger mesta möjliga europeiska mervärde. Eller med andra ord: det är en budget som investerar i ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum – som ordförande Jean-Claude Juncker efterlyste i sitt tal om tillståndet i unionen 2016. Genom en lätt minskning av finansieringen för den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken tar förslaget också på ett rättvist och välavvägt sätt hänsyn till de budgetmässiga konsekvenserna av att Storbritannien, som varit en viktig bidragsgivare till EU-budgeten, lämnar unionen.

Vem beslutar om långtidsbudgeten?

Varje långsiktig budget består av ett omfattande paket med lagstiftning:

- I förordningen om den fleråriga budgetramen fastställs de viktigaste politiska prioriteringarna, politikområdena och utgiftstaken.

- Sedan följer mer detaljerad sektorsspecifik lagstiftning för de olika utgiftsprogrammen, t.ex. jordbruk, sammanhållningspolitik och forskning. Kommissionen kommer att lägga fram alla sektorsspecifika förslag i mitten av juni.

Förordningen om den fleråriga budgetramen antas i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande som beskrivs i artikel 312 i EUF-fördraget. Rådet antar förordningen om den fleråriga budgetramen enhälligt, efter godkännande av Europaparlamentet. Inom ramen för godkännandeförfarandet kan Europaparlamentet med absolut majoritet godkänna eller förkasta rådets ståndpunkt men kan inte ändra i den. Parlamentet röstar med absolut majoritet (en majoritet av dess ledamöter). Med några få undantag antas den sektorsspecifika lagstiftningen genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet, där rådet och Europaparlamentet beslutar gemensamt, på lika villkor.

För att ändra EU:s övergripande finansieringssystem (beslutet om egna medel) krävs slutligen enhällighet bland medlemsländerna och bör ratificering av de nationella parlamenten (se nedan).

Varför långtidsbudgeten godkännas före valet till Europaparlamentet 2019?

En tidig överenskommelse är av stor praktisk betydelse eftersom förordningen om den fleråriga budgetramen måste godkännas innan den sektorsspecifika lagstiftningen kan antas. Även om förhandlingarna kan löpa parallellt tar det 12–18 månader att enas om sektorsspecifik lagstiftning för alla fleråriga program. Om dessa program ska kunna starta i tid i januari 2021 bör en överenskommelse om den sektorsspecifika lagstiftningen nås senast ett och ett halvt år innan den ska träda i kraft.

För att i praktiken kunna ge ut pengar från och med januari 2021, måste man ha tagit många konkreta förberedande steg. Detaljerade årliga programplaneringsdokument måste utarbetas, och ansökningsomgångar offentliggöras. De sökande måste utarbeta och lämna in förslag som sedan måste utvärderas. För program med delad förvaltning måste de förvaltande nationella eller regionala myndigheterna utarbeta och lägga fram strategiska planeringsdokument som ska antas tillsammans med kommissionen. Om nästa långsiktiga budget skulle överenskommas 2019 skulle det möjliggöra en smidig övergång mellan den nuvarande långsiktiga budgeten (2014–2020) och den nya, och säkerställa förutsägbarhet och kontinuitet i finansieringen, till gagn för alla.

Tidigare erfarenheter visar att ett sent antagande leder till försenade investeringar med negativa konsekvenser för EU:s ekonomi, i synnerhet i de mest utsatta regionerna (se Evolution of commitment ceilings between 2000 and 2020 in current prices - bilaga).

 1 

2. De viktigaste aspekterna av den föreslagna långtidsbudgeten

Hur stor blir nästa långtidsbudget?

Kommissionen föreslår en långtidsbudget på 135 miljarder euro i åtaganden (uttryckt i 2018 års priser) under perioden 2021–2027. Den nya budgeten motsvarar 1,11 % av de 27 EU-ländernas bruttonationalinkomst (BNI). (Uttryckt i löpande priser (justerat för inflation) motsvarar detta 1,279 miljarder euro i åtaganden.)

Denna åtagandenivå motsvarar 1105 miljarder euro eller 1,08 procent av BNI i betalningar (återigen uttryckt i 2018 års priser). Europeiska utvecklingsfonden, som idag är ett mellanstatligt avtal som finaniserar utvecklingspolitiken i länder i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet, med 30 miljarder euro under budgetperioden 2014-2020, kommer att ingå i EU-budgeten.

I praktiken är den framtida långtidsbudgeten för 2021-2027 ganska lik den för innevarande period 2014-2020, om man räknar med Europeiska utvecklingsfonden.

Kommissionen föreslår en utgiftsökning, främst från nya källor, men också genom omfördelning (till en andel av 80 procent respektive 20 procent) för att finansiera nya och viktiga prioriteringar och förstärka befintliga program med entydigt europeiskt mervärde (se nedan). Samtidigt tar kommissionens förslag hänsyn till förlusten av Storbritanniens bidrag, genom en välavvägd kombination av minskningar/omfördelningar och en utgiftsökning (till en andel av cirka 50 procent vardera). Därför omfattar förslaget minskningar på cirka 5 procent både för den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken, eftersom de har de största anslagen.

Kommissionens förslag bygger på en noggrann utvärdering av de resurser som krävs för att på ett effektivt sätt uppnå unionens mål, och av hur ändamålsenliga utgifterna i varje enskilt område är, och vilket mervärde de ger (dvs. var unionsbudgeten kan ha större effekt än offentliga utgifter på nationell nivå).

Är det här förslaget uttryckt i löpande priser (med beaktande av inflation) eller i konstanta priser för 2018?

Kommissionen lägger i dag i all öppenhet fram tabeller med både fasta priser för 2018och löpande priser, så att man tydligt kan se de olika anslagen som föreslagits för de olika programmen och politikområdena.

Tabellerna med fasta priser för 2018 är avgörande ur rättslig synvinkel och visar de faktiska förändringarna över hela perioden (utan hänsyn till inflationen). Men kommissionen visar också uppgifterna i löpande priser så att de statligaförvaltningarna och allmänheten kan se hur de föreslagna utgifterna ser ut under hela sjuårsperioden. Eftersom detta är en långtidsbudget på sju år tar den hänsyn till en förutsedd inflation (på cirka 2 procent per år eller 14 procent över hela perioden). Inflationen påverkar naturligtvis de sammanlagda beloppen - både i EU-budgeten och i alla nationella budgetar.

Hur har kommissionen tagit fram den nya långtidsbudgetens prioriteringar?

De prioriteringar och principer som ligger till grund för förslaget är resultatet av en öppen och inkluderande diskussion som inleddes för över ett år sedan med vitboken om Europas framtid av den 1 mars 2017. De är en del av den positiva agenda som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker förslog i sitt tal om tillståndet i unionen inför Europaparlamentet den 14 september 2016, och som godkändes av de 27 medlemsländernas stats- och regeringschefer i Bratislava den 16 september 2016 samt i Romförklaringen av den 25 mars 2017.

Därefter presenterades de viktigaste frågorna i diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser i juni 2017, och den 14 februari 2018 presenterade kommissionen konkreta alternativ för EU:s framtida budget.

Kommissionen har lyssnat noga till Europaparlamentet, medlemsländerna, de nationella parlamenten, mottagarna av EU-stöd och andra berörda parter. Kommissionär Günther Oettinger har besökt alla 27 medlemsländer och träffat EU:s ledare. I de offentliga samråd som hölls tidigare i år inkom över 11 000 svar.

Dessutom har kommissionen utfört en grundlig utgiftsöversyn av EU:s nuvarande utgiftsprogram (som publiceras som en del av dagens förslag). Detta har bidragit till att sätta fingret på vad som har fungerat bra och bör behållas eller förstärkas i den framtida långtidsbudgeten. Det visade också var reformer behövs för att frigöra EU-budgetens potential.

Vad är mervärdet för EU? Hur kan den nya EU-budgeten bidra till det?

Budgetens europeiska mervärde avser de områden där EU-budgeten kan ha större effekt än de offentliga utgifterna på nationell nivå. EU-budgeten är liten i förhållande till den europeiska ekonomin och medlemsländernas budgetar. I Romförklaringen, enades EU:s ledare om att Europeiska unionen bör vara ”stort i stora frågor och mindre i mindre frågor”. Detsamma gäller för EU:s budget: den måste investera i stora frågor, där unionen kan ha en större inverkan än offentliga utgifter på nationell nivå. Detta inkluderar framför allt stöd till gemensamma mål såsom skyddet av EU:s yttre gränser.

Att slå samman resurser kan ge resultat som medlemsländerna inte kan nå på egen hand. Några exempel är banbrytande forskningsprojekt som sammanför de bästa forskarna från hela Europa och projekt som låter ungdomar och små och medelstora företag dra full nytta av de möjligheter som den inre marknaden och den digitala ekonomin erbjuder. Andra exempel är till exempel viktiga strategiska investeringar, som investeringar i satelliter, dyra superdatorer eller sammanlänkning av olika delar av EU. Sådana investeringar lägger grunden för EU:s framtida välstånd och dess ledarskap när det gäller att uppnå de globala målen för hållbar utveckling. Samma sak gäller när det är fråga om att rusta EU för att försvara och skydda sina medborgare i en föränderlig omvärld där många av de mest angelägna frågorna sträcker sig över nationsgränserna.

Samtidigt har kommissionen kritiskt undersökt var man skulle kunna göra besparingar utan att undergräva EU-programmens grundläggande syfte. Dessa ändringar kommer att få till resultat att budgeten omfördelas och att det blir ett ökat fokus på områden där det europeiska mervärdet är som störst.

Hur ska den framtida budgeten förenklas?

Kommissionen föreslår mer konsekventa, målinriktade och transparenta ramar för EU:s budget. Den nya budgeten ska få en tydligare struktur som ansluter närmare till de politiska prioriteringarna. I detta sammanhang ska antalet program minskas med cirka en tredjedel (från 58 till 37), bland annat genom att fragmenterade finansieringskällor förs samman i nya integrerade program och genom en radikalt förenklad användning av finansieringsinstrument.

Ett exempel är den nya och fullt ut integrerade fonden InvestEU som ska samla centralt förvaltade finansieringsinstrument som främjar strategiska investeringar i hela EU i ett enda program. I praktiken innebär det att överlappningar undviks, samtidigt som det säkerställs att investeringarna kompletteras med medel från andra offentliga och privata källor. Dessutom kommer de administrativa bördorna att minska för bidragsmottagare och mellanhänder.

Ett annat viktigt element är att reglerna kommer att vara mer konsekventa och enhetliga, på grundval av en uppsättning gemensamma regler. Det minskar den administrativa bördan för stödmottagare och förvaltande myndigheter ytterligare. Det främjar deltagandet i EU-programmen och påskyndar genomförandet av dem. Det blir lättare för olika program och instrument att samverka för att öka EU-budgetens genomslag. Bland annat tänker kommissionen lägga fram förslag om förenklade, rationaliserade regler för statligt stöd för att göra det lättare att koppla samman medel från EU-budgeten med nationell finansiering.

Hur tänker kommissionen se till att den nya långtidsbudgeten blir mer flexibel så att den i framtiden kommer att kunna reagera snabbare på oförutsedda händelser?

EU-budgeten var visserligen avgörande för vårt gemensamma svar på migrationskrisens olika aspekter, men samtidigt blev de nuvarande ramarnas begränsningar mycket tydliga. I ett instabilt geopolitiskt klimat måste EU kunna reagera snabbt och verkningsfullt på oförutsedda behov. Kommissionen föreslår därför att göra EU:s budget mer smidig genom att öka flexibiliteten, både inom och mellan program, och mellan rubriker och år.

Kommissionen föreslår också att det inrättas en EU-reserv. Detta kommer att finansieras från tillgängliga marginaler (skillnaden mellan taket och de pengar som faktiskt avsatts eller betalats ut under ett visst år) samt anslagna men outnyttjade medel. Denna reserv är ett kraftfullt nytt verktyg för att hantera oförutsedda händelser och reagera på nödsituationer inom områden såsom säkerhet och migration. Den ska också bidra till att hantera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av avbrott i handeln, när andra tillgängliga instrument har utnyttjats.

Vilken koppling ger långtidsbudgeten mellan sund ekonomisk förvaltning och respekten för rättsstatsprincipen?

Kommissionen inför en ny rättsstatsmekanism för att skydda EU-skattebetalarnas pengar. En av förutsättningarna för en sund finansiell förvaltning och en ändamålsenlig EU-finansiering är att rättsstatsprincipen tillämpas på ett verkningsfullt sätt på områden som ett väl fungerande rättsväsende och förebyggandet och beivrandet av bedrägerier eller korruption. Syftet med de nya bestämmelser (en förordning) som föreslås i dag är att stärka EU:s budget och skydda den mot finansiella risker kopplade till allmänna brister när det gäller rättsstatsprincipen.

Enligt nuvarande bestämmelser är medlemsländerna redan skyldiga att visa att deras regler och förfaranden för den ekonomiska förvaltningen av EU-medel är robusta, och att finansieringen är tillräckligt skyddad mot missbruk och bedrägeri. Det nya förslaget till regler gör det möjligt för unionen att avbryta, minska eller begränsa tillgången till EU-finansiering på ett sätt som står i proportion till på vilket sätt, hur allvarligt och i vilken omfattning rättsstatsprincipen eftersatts.

Det föreslagna systemet skulle inte påverka de enskilda mottagarna av EU-finansiering, eftersom de inte kan hållas ansvariga för hur rättsstatsprincipen fungerar över lag. Medlemsländerna ska även fortsättningsvis vara skyldiga att genomföra de berörda programmen och göra utbetalningar till Erasmusstudenter, forskare, det civila samhället eller andra slutanvändare eller mottagare.

3. De viktigaste nyheterna i den nya långtidsbudgeten – utgiftssidan

På vilka områden ska utgifterna öka i nästa budget?

Att nu investera i områden såsom forskning och innovation, ungdomar och den digitala ekonomin kommer att ge stor utdelning för framtida generationer. Det är skälet till att kommissionen föreslår höjda anslag på ett antal centrala områden, bland annat följande:

- En nästan niodubbel ökning av investeringarna i det digitala samhället och nätverken, upp till 12 miljarder euro (kompletterat med investeringarna som stöds av fonden InvestEU via lån, garantier och andra finansiella instrument).

- Mer än en fördubbling av programmen för ungdomar (som Erasmus+, med 30 miljarder euro och Europeiska solidaritetskåren med 1,3 miljarder euro), inbegripet 700 miljoner euro för Interrailkort för ungdomar.

- Nästan tre gånger så mycket för förvaltningen av de yttre gränserna, migration och asylfrågor, upp till cirka 33 miljarder från nuvarande 13 miljarder euro, vilket gör det möjligt att finansiera 10 000 gränsvakter 2027 inom ramen för Frontex, den europeiska gräns- och kustvaktsmyndigheten.

- Ökad investering i forskning och innovation med 50 %, med ett anslag på 100 miljarder euro för flaggskeppsprogrammen Horisont Europa och Euratom.

Ökade investeringar i säkerhet med 40 %, upp till 4,8 miljarder euro, och inrättandet av en försvarsfond på 13 miljarder euro för att komplettera och driva på nationella utgifter för forskning och kompetensutvecklig. Investeringar för att förbättra militär rörlighet i EU finansieras med 6,5 miljarder euro från Fonden för ett sammanlänkat Europa.

Ökad finansiering för yttre åtgärder med 26 %, upp till 120 miljarder euro, med särskilt fokus på Europas grannskapsområde, och en särskild (icke-förbestämd) reserv för nya utmaningar, till exempel i fråga om stabilitet och migration. För att komplettera program som finansieras genom EU:s budget på försvarsområdet föreslår den höga representanten att inrätta en europeisk fredsbevarande resurs utanför budgeten, på 10,5 miljarder euro, för att förstärka eventuella gemensamma engagemang i länder utanför EU.

 

Vilken roll spelar jordbruk och sammanhållning i den nya långtidsbudgeten?

Båda dessa områden är lika viktiga som tidigare och behåller därmed sin dominerande ställning när det gäller finansiering i den övergripande långtidsbudgeten. De kommer att fortsätta att uppfylla sina viktigaste mål, men kommer att moderniseras för att bli effektivare och för att stödet ska kunna riktas till de områden där det bäst behövs.

Samtidigt har EU fått nya ansvarområden sedan denna politik infördes för flera årtionden sedan. Det är därför logiskt att deras relativa andelar minskar. Dessutom kräver Storbritanniens utträde minskningar på cirka 5 % både i den gemensamma jordbrukspolitikens och sammanhållningspolitikens program, eftersom de utgör de största andelarna av EU-budgeten.

Jordbruket

EU behöver en motståndskraftig, hållbar och konkurrenskraftig jordbrukssektor så att man kan säkerställa produktionen av högkvalitativa, säkra och överkomliga livsmedel för invånarna och en stark socioekonomisk struktur i landsbygdsområden. Kommissionen föreslår därför en reformerad, moderniserad gemensam jordbrukspolitik som kan säkerställa tillgång till livsmedel av hög kvalitet samtidigt som man behåller en fullt integrerad inre marknad för jordbruksprodukter i EU. Den reformerade politiken innebär en större betoning på miljön och klimatet och ska stödja övergången till en hållbarare jordbrukssektor och en levande landsbygd. Nivåerna på direktstödet per hektar kommer att rationaliseras och göras mer målinriktat mellan medlemsländerna. De ska alltså fortsätta att närma sig EU-genomsnittet.

Större fokus kommer att läggas på att stödja små och medelstora jordbruk.

Med de nya reglerna får medlemsländerna mer ansvar för att använda jordbruksbudgeten på bästa sätt. De får mer flexibilitet än i dag för att flytta medel mellan direktstöd och landsbygdsutveckling, i linje med egna behov och mål.

En ny krisreserv skapas för att hantera kriser vid oförutsebara händelser på de internationella marknaderna eller vid särskilda chocker för jordbrukssektorn till följd av åtgärder som vidtas av länder utanför EU.

 

Sammanhållningspolitiken

På samma sätt föreslår kommissionen att sammanhållningspolitiken ska moderniseras och stärkas. I samverkan med andra program ska fonderna fortsätta att erbjuda viktigt stöd till utvecklingen i EU:s medlemsländer och regioner. Syftet är att driva på konvergensen, bidra till att minska ekonomiska, sociala och territoriella skillnader inom medlemsländerna och i EU som helhet.

Sammanhållningspolitiken kommer dessutom att bli allt viktigare framöver genom att de stöder den ekonomiska reformprocessen i medlemsländerna. Kommissionen föreslår att man stärker kopplingen mellan EU-budgeten och den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken.

Utformningen av EU:s nya budget återspeglar kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers uppmaning att övervinna splittring och göra unionen mer enad. Sammanhållningspolitikens viktigaste mål är och förblir att hjälpa medlemsländer och regioner som hamnat på efterkälken ekonomiskt och strukturellt att komma i kapp resten av EU. Därför kommer den relativa per capita-BNP:n att förbli det viktigaste kriteriet för tilldelning av medel - men andra faktorer som arbetslöshet (särskilt ungdomsarbetslöshet), klimatförändring och mottagande och integrering av migranter kommer också att beaktas. Under de kommande veckorna kommer vi att redogöra för detta.

 

Vilka instrument föreslås för ett stabilt och effektivt EMU?

Kommissionen föreslår 2 nya instrument: ett reformstödprogram och en europeisk investeringsstabiliseringsfunktion. De båda nya instrumenten kommer att bidra till att stödja ekonomisk och social konvergens och bevara den makroekonomiska stabiliteten i euroområdet genom att stödja reformer som stärker motståndskraften i medlemsländerna och genom att bidra till att upprätthålla investeringsnivåerna i händelse av stora asymmetriska chocker.

De kommer att komplettera andra EU-fonder, särskilt de europeiska struktur- och investeringsfonderna och den nya fonden InvestEU, och stärka kopplingen mellan EU-budgeten och den europeiska planeringsterminen.

Reformstödsprogrammet – som har en sammanlagd budget på 25 miljarder euro – ska ge ekonomiskt och tekniskt stöd till alla medlemsländer för genomförandet av prioriterade reformer, framför allt i samband med den europeiska planeringsterminen. Därutöver ska konvergensmekanismen ge särskilt stöd till de medlemsländer som vill införa euron.

En europeisk investeringsstabiliseringsfunktion ska bidra till att upprätthålla investeringstakten vid allvarliga asymmetriska chocker. Den ska ta sig formen av ”back-to-back”-lån, med garantier på upp till 30 miljarder euro från EU-budgeten, tillsammans med ekonomiskt stöd till medlemsländerna för att täcka ränteutgifter vid betalningstidpunkterna. Lånen ska ge extra finansieringsstöd vid en tidpunkt då de offentliga finanserna är ansträngda men det samtidigt är viktigt att genomföra prioriterade investeringar.

4. De viktigaste nyheterna i den nya långtidsbudgeten – finansiering och egna medel

Varifrån kommer pengarna i den nuvarande långtidsbudgeten?

EU-budgetens inkomstkällor är desamma sedan flera årtionden tillbaka: tullar, bidrag från medlemsländerna grundade på mervärdesskatt (moms) samt sådana som bygger på bruttonationalinkomst (BNI). Efter en stegvis minskning av tullar har BNI-bidrag (EU-avgiften) nu blivit den största källan för finansiering av EU:s budget (cirka 80 %, tillsammans med de momsbaserade egna medlen).

- Tullar betalas av ekonomiska aktörer, som regel vid EU:s yttre gränser, och inkomsterna går direkt till EU-budgeten. De enskilda medlemsländerna behåller i dag dock 20 procent av de belopp de inkasserar i tull, som kompensation för sina kostnader för att administrera dessa tullbelopp, s.k. uppbördskostnader.

- Enligt nuvarande regler harmoniseras alla medlemsländers momsunderlag genom en komplicerad procedur grundad på statistiska uppgifter, och därefter tillämpas det som kallas uttagssatsen, 0,3 procent, på varje medlemslands momsunderlag, utom i vissa specialfall.

- De egna medel som grundas på BNI finansierar den återstående andel av EU-budgeten som inte kan täckas av övriga inkomstkategorier. En och samma procentsats tas ut av varje medlemslands BNI. Denna procentsats omprövas och fastställs på nytt i samband med varje årligt budgetförfarande, och några medlemsländer har rätt till en reduktion.

Vilken typ av nya finansieringskällor föreslås för långtidsbudgeten?

Kommissionen föreslår en ”korg” av nya egna medel, bestående av följande:

- 20 % av intäkterna från systemet för utsläppshandel

- en uttagssats (call rate) på 3 % av den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen (som ska införas gradvis så snart nödvändig lagstiftning har antagits)

- ett nationellt bidrag, beräknat utifrån den mängd plastavfall som inte återvinns i varje medlemsland (0,80 euro per kilo).

Ett sätt att förbättra synergierna mellan unionens och medlemsstaternas ekonomier och bättre anpassa finansieringen av EU-budgeten till unionens politiska prioriteringar är att avsätta en andel av vissa harmoniserade skattebaser (som den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen) eller andra källor som är förankrade i EU:s politik eller lagstiftning (som EU-systemet för handel med utsläppsrätter) till EU-budgeten.

På grundval av kommissionens förslag beräknas andelen nya egna medel att uppgå till ett årligt genomsnitt på cirka 22 miljarder euro över perioden 2021-2027, motsvarande cirka 12 % av inkomsterna i EU-budgeten. Detta kommer att bidra till finansieringen av nya prioriteringar och minska den BNI-baserade bidragen.

Samtidigt föreslår kommissionen besparingar inom vissa av de största utgiftsområdena, och reformer över hela budgeten för att göra den effektivare och för att få ut så mycket som möjligt av varje euro.

Att skapa nya inkomstkällor för EU-budgeten är ett viktigt beslut med höga insatser – vem bestämmer om det, och hur?

Beslutet om egna medel, som styr EU:s övergripande finansieringssystem, kan bara ändras genom ett enhälligt beslut av medlemsländerna, som måste ratificeras av de nationella parlamenten. Därför görs sådana ändringar sällan. Den senaste stora kvalitativa förändringen gjordes på 1980-talet, när de så kallade Delorspaketen antogs och det BNI-baserade inslaget tillkom för att finansiera de ökande utgifterna för genomförandet av den inre marknaden och utvidgningen med nya medlemsländer.

Varför föreslår kommissionen att öka taket för egna medel?

Beslutet om egna medel omfattar även ett tak för årliga ansökningsomgångar för egna medel, för att skapa säkerhet och förutsägbarhet för medlemsländerna för deras budgetpolitik och ekonomiska planering. Idag är detta tak fastställt till 1,20 % av EU:s BNI. I och med Storbritanniens utträde minskar taket automatiskt med cirka 16 % (dvs. den andel som utgörs av Storbritanniens BNI).

Samtidigt måste integreringen av Europeiska utvecklingsfonden i EU:s budget åtföljas av en ökning av taket. Det krävs dessutom en tillräckligt stor marginal mellan det taket och taket för betalningar för att garantera att unionen under alla omständigheter kan uppfylla sina finansiella skyldigheter, även vid lågkonjunkturer. Detta är också viktigt för att EU ska kunna behålla sin AAA-kreditvärdering.

Kommissionen föreslår således att öka de egna taken till 1,29 % av EU-27:s BNI.

Är det inte dags nu när Storbritannien (som haft en stor rabatt) lämnar unionen att göra EU:s budget rättvisare och avskaffa olika rabatter?

Frågan om rabatter måste tas upp om man vill göra budgeten mer rättvis och enkel. Många rabatter går tillbaka till tidigt 1980-tal. Ett antal medlemsländer har dragit nytta av ett komplext system med korrigeringar och rabatter, främst Storbritanniens rabatt.

Dessutom har ett ökande antal andra korrigeringsmekanismer tillkommit med tiden. Sedan 2002 har bidragen från Tyskland, Nederländerna, Österrike och Sverige till finansieringen av Storbritanniens rabatt sänkts permanent – en rabatt på rabatten. Ytterligare avdrag beviljades också vissa medlemsländer vars budgetbelastning ansågs alltför betungande. Tyskland, Nederländerna och Sverige fick tillfälligt nedsatta uttagssatser för mervärdesskatt för perioden 2014–2020. Österrike, Nederländerna, Sverige och Danmark hade också ett schablonavdrag för de BNI-baserade egna medlen.

Den andel på 20 % som medlemsländerna i dag håller tillbaka från tullintäkter motsvarar inte heller de faktiska kostnaderna. Och den används inte heller för att förstärka tullkontrollsystemen. Den flyter rakt in i den nationella budgeten utan att ta hänsyn till behov och utgifter för att skydda tullunionen. Därför kan denna andel anses vara en indirekt rabatt för vissa medlemsländer.

Därigenom har bruttobeloppet för korrigeringar och rabatter (även utan hänsyn till Storbritanniens rabatt) vuxit till över 5 miljarder euro för den nuvarande långtidsbudgeten. Detta har gjort systemet för finansiering av EU:s budget alltför komplicerat och svårgenomträngligt, och mindre rättvist.

Att Storbritannien lämnar EU gör det möjligt att förenkla och reformera dagens komplicerade system med rabatter och ”rabatter på rabatter”. Kommissionen föreslår att alla korrigeringar på intäktssidan (i form av rabatter) ska tas bort och att den andel som EU-länderna får behålla vid uppbörden av tullintäkter till EU:s budget ska sänkas från 20 % till 10 %. De båda åtgärderna kommer att göra EU-budgeten mer rättvis och transparent.

Samtidigt, och för att undvika en betydande och plötslig ökning av vissa länders EU-avgift från och med 2021, föreslår kommissionen en minskning med ett schablonbelopp av deras BNI-baserade bidrag, som kommer att fasas ut gradvis under fem år och vara helt urfasat till 2026. På samma sätt föreslår kommissionen också att stärka det finansiella stödet för tullens utrustning och informationsteknik och göra det mer inriktat på de faktiska behoven, samtidigt som man minskar de uppbördskostnader som behålls av medlemsländerna.

 

Mer information:

- EU-budgeten: En modern budget för en union som ska skydda, försvara och sätta medborgarna i centrum (pressmeddelande av den 2 maj 2018)

- Faktablad (2 maj 2018)

 

 

MEMO/18/3621

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar