Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

Frågor och svar: Kommissionen fastställer en färdplan för att fördjupa EU:s ekonomiska och monetära union

Bryssel den 6 december 2017

Kommissionen fastställer en färdplan för att fördjupa EU:s ekonomiska och monetära union

Vilka delar ingår i paketet?

Varför läggs detta paket fram just nu?

Med detta paket infrias det löfte som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker gav i sitt tal om tillståndet i unionen 2017, att lägga fram konkreta åtgärder för att ytterligare fördjupa den ekonomiska och monetära unionen (EMU).

Med utgångspunkt i den vision som anges i de fem ordförandenas rapport från juni 2015 och diskussionsunderlagen till fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen och framtiden för EU:s finanser under våren 2017 håller EU-kommissionen nu på att utarbeta en färdplan för att fördjupa den ekonomiska och monetära unionen. Denna färdplan ska innehålla konkreta insatser som ska göras under de kommande 18 månaderna. Dessutom läggs ett antal andra initiativ fram som en del av detta paket. Det övergripande målet är att förbättra enhetligheten, effektiviteten och den demokratiska ansvarsskyldigheten i EU:s ekonomiska och monetära union fram till 2025.

Den kraftiga återhämtningen i EU och euroområdets ekonomier, med tillväxt i alla medlemsstater, arbetslöshet på lägsta nivå sedan 2008 och framtidstron hos de ekonomiska aktörerna starkare än någonsin sedan år 2000, ger utrymme för de reformer som krävs för en enad, effektiv och demokratisk EMU: Vi ska ta vara på tillfället att laga taket medan solen skiner.

Dessa positiva utvecklingar bekräftas även av en ny Flash Eurobarometer-undersökning om euroområdet, som publiceras i dag. I den anger 64 % av de svarande att euron är bra för det egna landet – den högsta noterade siffran någonsin sedan införandet av eurosedlar och -mynt 2002.

Paketet är en del av Jean-Claude Junckers färdplan för ett mer enat, starkare, och mer demokratiskt EU samt av ledarnas dagordning på vägen mot Sibiu, som Europeiska rådets ordförande Donald Tusk lagt fram. Vid mötet i Sibiu den 9 maj 2019 bör viktiga beslut om EU:s framtid fattas.

Paketet, som också bygger på idéer som lagts fram av Europaparlamentet och av den franska presidenten Emmanuel Macron i dennes Sorbonne-tal i september, läggs fram inför eurotoppmötet den 15 december 2017, där EU:s ledare träffas för ett första samtal om vad som bör göras härnäst, och ett särskilt sammanträde som ska hållas den 28–29 juni 2018 för att nå fram till konkreta beslut.

Varför är det viktigt att fördjupa den ekonomiska och monetära unionen?

På senare år har många åsikter yttrats om slutförandet av den ekonomiska och monetära unionen. Åsikterna går isär, men det råder stor enighet om behovet av ytterligare framsteg. Europaparlamentet har kommit med några mycket betydande bidrag, och viktiga diskussioner har förts i eurogruppen.

Fördjupande av EMU är medlet för att uppnå våra mål: fler jobb, tillväxt, investeringar, social rättvisa och makroekonomisk stabilitet. Den gemensamma valutan erbjuder skydd och möjligheter för allmänheten, och ett starkt och stabilt euroområde är av avgörande betydelse för dess medlemmar samt för EU som helhet.

Den ekonomiska och finansiella krisen, som inte började i euroområdet, tydliggjorde en del av de institutionella bristerna i EMU. Tack vare omfattande institutionella reformer är EMU nu så stabilt som någonsin tidigare, men dess struktur är fortfarande ofullständig. Dagens färdplan för att fördjupa EMU visar på de problem som återstår och fastställer en väg framåt.

Fördjupningen av EMU har varit en av de främsta prioriteringarna för kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i hans politiska riktlinjer. Dessutom läggs ett antal nya initiativ fram som en del av detta paket. Det är varken de första eller sista stegen på vägen mot en fullbordad europeisk ekonomisk och monetär union, men de utgör viktiga delmål i denna övergripande satsning.

En färdplan för att fördjupa den ekonomiska och monetära unionen

Vilket tidsschema har kommissionen tänkt sig?

Med utgångspunkt i ledaragendan förväntas konkreta beslut under de kommande månaderna. enligt kommissionens åsikt borde man komma överens om en färdplan med ett antal konkreta steg för de närmaste 28 månaderna. Dessa sammanfattas i slutet av meddelandet om ytterligare steg i riktning mot den ekonomiska och monetära unionen.

Medan man går framåt på alla dessa fronter kommer det att vara viktigt att behålla en klar bild av vart man vill komma under perioden 2019-2024, för att uppnå en fördjupar europeisk ekonomisk och monetär union till 2025. Därför tar kommissionens färdplan också återigen upp de viktigaste insatser som fortfarande kommer att behöva göras efter 2019, utgående från diskussionsunderlaget om en fördjupad ekonomisk och monetär union. Dessa insatser bör ingå i den gemensamma överenskommelse som ska uppnås till mitten av 2018.

Europeiska valutafonden

Varför föreslår kommissionen att inrätta en europeisk valutafond?

Sedan 2012 har europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) spelat en avgörande roll för att hjälpa medlemsstaterna att återfå eller bibehålla tillgång till marknaderna för statsobligationer. Detta har bidragit till att skydda euroområdets stabilitet.

Belastningarna under krisen ledde till en mellanstatlig struktur, med det stod redan klart att samma resultat kunde uppnås inom ramen för EU-fördragen.

Starkare institutionell förankring kan leda till nya synergier, till exempel i fråga om rättslig kontroll av EU:s finansiella medel, och deras transparens och ändamålsenlighet. Det kan också bidra till ännu bättre samarbete med Europeiska kommissionen och demokratisk ansvarsskyldighet gentemot Europaparlamentet.

Kommissionens har för avsikt att bygga vidare på ESM väletablerade struktur upprätta en ny europeisk valutafond (EMF) som ett nytt krishanteringsorgan, fast förankrat i unionens rättsliga ramar. Detta annonserades redan i de fem ordförandenas rapport, och har också efterlysts av Europaparlamentet.

Vilka funktioner och särdrag kommer EMF att ha?

EMF kommer att ersätta ESM, och i princip behålla de nuvarande ekonomiska och institutionella strukturerna, medan effektiviteten, transparensen och den demokratiska ansvarsskyldigheten förbättras, samtidigt som de nationella parlamentens roll respekteras till fullo.

EMF kommer även fortsättningsvis att tillhandahålla ekonomiskt stabilitetsstöd till medlemsstater i nöd, samla in medel genom att ge ut kapitalmarknadsinstrument och delta i valutamarknadstransaktioner. Dessutom tillför förslaget nya funktioner:

  1. EMF kommer att kunna fungera som säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden (SRF) genom att fungera som långivare i sista hand, och skydda skattebetalarna i den osannolika situationen att SRF inte har tillräckliga medel för att möjliggöra en ordnad resolution av en bank i svårigheter. Redan 2013 kom medlemsstaterna överens om att utveckla en sådan säkerhetsmekanism, som skulle vara finanspolitiskt neutral på medellång sikt.
  2. Förslaget ger möjlighet till snabbare beslutsförfaranden i särskilda, brådskande fall, med en förstärkt majoritet av 85 % av rösterna, medan enhällighet skulle fortsätta att gälla för alla större beslut med ekonomisk effekt.
  3. Enligt förslaget skulle EMF bli mer direkt delaktig i förvaltningen av ekonomiska stödprogram, tillsammans med Europeiska kommissionen
  4. Förslaget tar upp möjligheten att EMF utvecklar nya finansiella instrument, något som kunde vara särskilt användbart inför en tänkbar framtida stabiliseringsroll.

Kommer EMF att ha tillgång till samma ekonomiska resurser som ESM?

EMF kommer att grunda sig på ESM:s nuvarande ekonomiska och institutionella strukturer. Det betyder att Europeiska valutafondens ekonomiska slagkraft i krissituationer kommer att vara lika stor som Europeiska stabilitetsmekanismens, med en sammanlagd utlåningskapacitet på 500 miljarder euro. Liksom för ESM bör EMF:s styrelse kunna öka denna utlåningskapacitet om den anser det vara lämpligt för att uppnå fondens mål.

Vad blir nästa steg?

Initiativet läggs fram som ett förslag till rådets förordning enligt artikel 352 i EUF-fördraget. Europaparlamentet, som måste ge sitt godkännande, och rådet uppmanas att anta detta förslag till mitten av 2019.

Införliva innehållet i fördraget om stabilitet, samordning och styrning i EU:s rättsliga ram, med beaktande av den nödvändiga flexibilitet som fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten och som kommissionen har identifierat sedan januari 2015.

Varför föreslår kommissionen detta?

Liksom för ESM måste beslutet om inrättandet av fördraget om stabilitet, samordning och styrning (även kallat finanspakten) som ett mellanstatligt fördrag, 2010, ses mot bakgrund av krisen. Redan då åtog sig emellertid de 25 undertecknande medlemsstaterna rättsligen, på Europaparlamentets och rådets insisterande[1], att införliva fördragets substans i unionslagstiftningen fem år efter det att det trätt i kraft, dvs. den 1 januari 2018 (se artikel 16 i det fördraget). Under tiden har Europaparlamentet upprepat sin begäran.

Förslaget utgår ifrån att de mellanstatliga instrumenten kommer att få ökad demokratisk legitimitet om de införlivas i unionens rättsliga ramar, och att detta kommer att förenkla den rättsliga situationen och minska risken för dubbleringar.

Genom att integrera fördraget i unionslagstiftningen uppnår man löpande och skärpt övervakning inom ramen för EU:s allmänna ekonomiska styrning. Samtidigt beaktas den nödvändiga flexibilitet som stabilitets- och tillväxtpakten utrustats med och som kommissionen identifierat sedan januari 2015, vilket är helt i linje med gällande bestämmelser i primär och sekundärlagstiftningen.

Slutligen bibehåller förslaget de nuvarande interparlamentariska sammanträden som årligen anordnas av Europaparlamentet.

Vad blir nästa steg?

Förslaget att integrera finanspakten i unionens rättsliga ramar tar sig formen av ett rådsdirektiv enligt artikel 126.14.2 i EUF-fördraget. Europaparlamentet, som måste höras, och rådet uppmanas att anta detta förslag till mitten av 2019.

Nya budgetinstrument för ett stabilt euroområde inom ramen för unionen

Kommissionen lägger fram ett meddelande om nya budgetinstrument för ett stabilt euroområde inom ramen för unionen. I meddelandet tas fyra specifika funktioner upp, som är väsentliga för en fördjupning av EU:s ekonomiska och monetära union, och det föreslås konkreta åtgärder för var och en av dessa funktioner: De föreslagna instrumenten är nära sammankopplade och skulle gå hand i hand med europeiska planeringsterminen.

  1. Stöd till nationella reformer genom ett reformverktyg och tekniskt stöd på begäran av medlemsstaterna.
  2. En särskild konvergensmekanism för medlemsstater som är på väg att ansluta sig till euron.
  3. En säkerhetsmekanism för bankunionen, genom ESM/EMF, enligt vad som anges ovan, och
  4. en stabiliseringsfunktion för att bibehålla investeringsnivåerna vid stora asymmetriska chocker.

Om dessa instrument ska vara ändamålsenliga och få största möjliga effekt, även för skattebetalarna, måste de tas fram och utvecklas så att de är helt förenliga med EU:s nuvarande och framtida finanser. Vissa åtgärder är planerade till perioden 2018–2020. Andra kommer i maj 2018 som del av kommissionens förslag till nästa fleråriga budgetram.

Till mitten av 218 uppmanas Europaparlamentet och rådet att anta förslaget om förstärkning av stödprogrammet för strukturreformer och ändringarna av förordningen om gemensamma bestämmelser, och att enas om en gemensam säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden.

Till mitten av 2019 uppmanas Europaparlamentet och rådet att inom ramen för förslagen till nästa fleråriga budgetplan efter 2020 anta förslagen om stöd till strukturreformer, en särskild konvergensmekanism för medlemsstater utanför euroområdet och en stabiliseringsfunktion.

Stöd till nationella reformer

Vad föreslår kommissionen?

Kommissionen planerar två kompletterande delar: 1) Ett reformverktyg för att stödja medlemsstaternas reformåtaganden. 2) Tekniskt stöd för specifika åtgärder på begäran av en medlemsstat.

För perioden efter 2020 kommer kommissionen att lägga fram detaljerade förslag i maj 2018 som del av sitt förslag till nästa fleråriga budgetram.

Redan under perioden 2018–2020 har kommissionen för avsikt att utveckla några av dessa idéer, på två olika sätt.

För det första föreslår kommissionen, för att testa ett reformverktyg i en pilotfas, riktade ändringar av förordningen om gemensamma bestämmelser, som gäller för Europeiska struktur- och investeringsfonderna. Ändringarna kommer att ge medlemsstaterna möjlighet att använda delar av resultatreserven i dessa fonder för att stödja genomförandet av reformer som identifierats under den europeiska planeringsterminen.

För det andra föreslår kommissionen att öka det tekniska stöd som finns tillgängligt för alla medlemsstater och utveckal ett särskilt arbetsflöde för medlemsstater utanför euroområdet som är på väg att ansluta sig till euroområdet. Av dessa båda anledningar förslår kommissionen att fördubbla kapaciteten hos det befintliga (och nyinrättade) stödprogrammet för strukturreformer, till 300 miljoner euro 2020.

Hur kan det nya reformverktyget stödja reformer inom ramen för den europeiska planeringsterminen? Hur skulle reformerna överenskommas?

Efter 2020 skulle det nya reformverktyget kunna fungera enligt följande:

  1. Reformerna skulle föreslås av medlemsstaterna själva i deras nationella reformprogram, på grundval av de utmaningar som identifieras i den europeiska planeringsterminen.
  2. Därefter skulle kommissionen föra en strukturerad dialog med medlemsstaten för att sammanställa ett paket med reformåtaganden som omfattar ett antal reformer som ska genomföras under en treårsperiod.
  3. Medlemsstaterna skulle tillhandahålla detaljerade åtgärder, delmål för genomförandet och en tidtabell för slutförandet, och skulle rapportera om utvecklingen tillsammans med det nationella reformprogrammet i den europeiska planeringsterminen.
  4. En andra omgång reformer kunde överenskommas på ett senare stadium, till exempel på begäran av en nyvald regering.
  5. Det skulle ställas upp kriterier för bedömning av hur långt man kommit med de olika delmålen. Denna bedömning skulle ligga till grund för bedömningen inför tilldelning av ekonomiskt stöd.

Vad menas med tekniskt stöd på begäran av medlemsstaterna?

I början av 2017, på förslag av kommissionen, kom Europaparlamentet och rådet överens om ett stödprogram för strukturreformer.
Detta är nu i drift och genomförs av kommissionens stödtjänst för strukturreformer.

Stödtjänsten ska finansiera skräddarsytt tekniskt stöd till medlemsstaterna för att hjälpa dem med deras reformplaner. Stödet är tillgängligt för alla EU-medlemsstater, är efterfrågestyrt och kräver ingen samfinansiering.

Den första återkopplingen visar att efterfrågan överstiger stödtjänstens tillgänglig medel kraftigt. Kommissionen föreslår att öka det tekniska stödet inom ramen för stödtjänsten kraftigt till 2020. Den kommer också att föreslå att denna verksamhet fortsätter efter 2020.

Stöd till medlemsstater som är på väg att ansluta sig till euron.

Vad föreslår kommissionen?

För perioden 2018­2020 föreslår kommissionen inrättandet av ett särskilt arbetsflöde inom ramen för stödprogrammet för strukturreformer, för att ge riktat stöd till medlemsstater som är på väg att ansluta sig till euron.

Detta kommer att erbjudas på begäran och omfatta all politik som kan bidra till en hög konvergensnivå, till exempel förvaltning av de offentliga finanserna, företagssektorn, finanssektorn, arbets- och produktmarknaderna och offentlig förvaltning.

Berörda medlemsstater kan också besluta att omprogrammera delar av sin budget för tekniskt stöd inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna till projekt som får stöd från stödprogrammet för strukturreformer.

För perioden efter 2020 kommer kommissionen att föreslå inrättandet av en särskild konvergensmekanism inom ramen för uppföljningen av stödprogrammet för strukturreformer.

Detta stöd ändrar inte de formella antagandekriterierna för euron och är oberoende av den formella processen för införande av euron, som omfattas av ett särskilt rapporteringssystem.

En säkerhetsmekanism för bankunionen

Vad föreslår kommissionen?

Säkerhetsmekanismen skulle endast aktiveras som en sista utväg vid en bankresolution, om den gemensamma resolutionsfonden inte hade tillräckliga medel. Som en del av dagens paket föreslår kommissionen att den framtida europeiska valutafonden ska tillhandahålla en kreditlina eller säkerheter till den gemensamma resolutionsfonden (se även ovan).

Varför föreslår kommissionen att Europeiska valutafonden ska fungera som en säkerhetsmekanism för bankunionen?

Genom att skapa en säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden säkerställs det att det finns medel för en ordnad resolution av banker i svårigheter även om den gemensamma resolutionsfonden inte har några resurser. Säkerhetsmekanismen överenskoms i princip redan 2013.

Det är allmänt vedertaget att europeiska stabilitetsmekanismen – den framtida europeiska valutafonden – bäst kan tillhandahålla en säkerhetmekanism i form av kreditlinor eller säkerheter för den gemensamma resolutionsfonden. Den erbjuder en lättillgänglig lösning av lämpligt omfång. Den har också den utlåningskapacitet och de kunskaper om marknadstransaktioner och kreditvärdighet som krävs för att kunna fungera som gemensam säkerhetsmekanism.

Det föreslås också särskilda arrangemang för att skydda de medlemsstaters intressen som inte ingår i euroområdet, men som är med i bankunionen, så att liknande situationer inom bankunionen behandlas på samma sätt.

Kommer skattebetalarna än en gång att tvingas betala för avveckling av banker?

Nej. Tvärt om kommer förslaget till och med att skydda skattebetalarna mer än idag.

EMF, som säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden, är en sista utväg. Om EMF skulle behöva fylla denna funktion, skulle den vara en trovärdig leverantör av extra anslag med kort varsel.

Eventuella bidrag från EMF till den gemensamma resolutionsfonden skulle drivas in från banksektorn. Därigenom kommer skattebetalarna att slippa stå för kostnaderna för banker i kris. I slutändan blir det banksektorn som betalar, så att säkerhetsmekanismen på sikt blir kostnadsneutral för de offentliga finanserna.

Genom inrättandet av en säkerhetsmekanism kommer tilltron till det europeiska banksystemet och till de åtgärder som vidtas av den gemensamma resolutionsnämnden att öka ännu mer. Det i sin tu kommer i praktiken att minska risken för att situationer uppstår där sökerhetsmekanismen skulle behövas.

En stabiliseringsfunktion

Varför behövs en stabiliseringsfunktion?

Till följd av att den monetära politiken samordnas i ett gemensamt valutaområde förändras även de deltagande medlemsstaternas makroekonomiska styrinstrument. Visserligen skiljer sig länderna från varandra, och ekonomiernas storlek och struktur påverkar hur sannolikt det är att ett land utsätts för chocker, men krisen visade hur begränsade möjligheter enskilda länder i euroområdet har att absorbera effekterna av stora asymmetriska chocker, när vissa länder förlorade tillgången till de marknader de behövde för att finansiera sig själva. I flera fall ledde detta till långa recessioner och negativ påverkan på andra medlemsstater.

En stabiliseringsfunktion på europeisk nivå skulle ge möjlighet att snabbt aktivera resurser för medlemsstater som utsätts för stora asymmetriska chocker, som ett komplement till de nationella budgetarna. Detta skulle dämpa effekterna av stora asymmetriska chocker, skydda investeringar vid konjunkturnedgångar och förebygga risken för negativ påverkan av andra. Dessa frågor diskuterades redan i de fem ordförandenas rapport.

En stabiliseringsfunktion kunde se ut på olika sätt. I diskussionsunderlagen till fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen behandlades tre möjligheter: Ett europeiskt system för investeringsskydd som kunde stödja planerade och på förhand identifierade investeringar, till exempel inom infrastruktur eller kunskap, som annars inte skulle bli av eller skulle skjutas upp. Ett europeiskt system för arbetslöshetsåterförsäkring, som skulle fungera som en ”återförsäkringsfond för de nationella försäkringarna. En buffertfond som regelbundet kunde ackumulera medel från medlemsstaterna, med utbetalningar som utlöses genom på förhand fastställda mekanismer. Alla dessa möjligheter har sina fördelar, och skulle också kunna kombineras på sikt.

Vad föreslår kommissionen?

I de fem ordförandenas rapport och diskussionsunderlagen till fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen fastställdes viktiga principer som gäller än idag: Ett stabiliseringsinstrument bör minimera den moraliska risken och inte leda till permanenta överföringar. En förutsättning bör vara att tydliga kriterier uppfylls och en sund politik förs, särskilt i fråga om ökad konvergens inom euroområdet. Det bör utveckas inom EU:s rättsliga ramar. Det bör vara öppet och transparent för alla medlemsstater. Det ska inte överlappa den europeisk stabilitetsmekanismens (den framtida europeiska valutafondens) roll som krishanteringsinstrument.

En sådan funktion skulle komplettera de nationella budgetarnas stabiliseringsroll. Därför måste medlemsstaterna fortsätta att bygga upp och upprätthålla tillräckliga finanspolitiska buffertar, särskilt i goda tider, så som anges i stabilitets- och tillväxtpakten. I händelse av en konjunkturnedgång skulle medlemsstaterna i första hand använda sina automatiska stabilisatorer och diskretionära finanspolitik i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten.

Vad kommissionen föreslår i dagens meddelande är en stabiliseringsfunktion som sammanför olika finansieringskällor på EU-nivå för att bibehålla nationella investeringsnivåer vid stora asymmetriska chocker. Detta är förenligt med den vikt kommissionen fäster vid investeringar som drivfjäder för långsiktig tillväxt, och skulle möjliggöra en snabbare mobilisering jämfört med andra möjligheter som tas upp i diskussionsunderlagen till fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen. I princip skulle endast de medlemsstater som uppfyller villkoren i EU:s övervakningsramar under perioden före den stora asymmetriska chocken vara behöriga.

Om en medlemsstat utsätts för en stor asymmetrisk chock skulle den automatiskt få stöd, enligt entydiga behörighetskriterier och en utlösningsmekanism som fastställts i förväg. Stödet kunde vara en blandning av lån och bidrag.

  • EU-budgeten och den europeiska valutafonden kunde tillhandahålla lån med EU-budgeten som säkerhet.
  • EU-budgeten kunde ge begränsade, årsvis budgeterade, bidrag.
  • Funktionen kunde kompletteras med en försäkringsmekanism grundad på frivilliga bidrag från medlemsstaterna.

Flera av dessa element kunde utvecklas på längre sikt.

Stabiliseringsfunktionen är avsedd för euroområdet och ska vara öppen för alla som vill delta. Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag för perioden efter 2020 i maj 2018 som del av sitt förslag till nästa fleråriga budgetram.

En europeiska ekonomi- och finansminister

Varför stödjer kommissionen inrättandet av en europeisk ekonomi- och finansminister?

EMU:s nuvarande institutionella struktur är komplex, med ansvaret för ekonomiska, finanspolitiska, strukturella och ekonomiska strategier fördelat mellan olika organ inom olika rättsliga ramar och system för tillsyn. En europeisk ekonomi- och finansminister skulle bidra till främjandet av ökad samstämmighet, effektivitet, transparens och demokratisk ansvarighet i EU:s ekonomiska politik.

Ministern skulle agera för att främja unionens och euroområdets ekonomiers allmänna intresse, både internt och på global nivå, och underlätta samordning och genomförande av ekonomisk politik genom att sammanföra befintliga ansvarsområden och tillgänglig expertis. Ministern skulle vara ansvarig inför Europaparlamentet och skulle också föra en regelbunden dialog med medlemsstaternas nationella parlament.

Idén att inrätta en europeisk ekonomi- och finansminister diskuterades redan i diskussionsunderlagen till fördjupning av Ekonomiska och monetära unionen. Även Europaparlamentet har efterlyst ett sådant organ i sin resolution av den 16 februari 2017. Idén om en ordförande på heltid för eurogruppen diskuterades vid toppmötet i oktober 2011 och föreslogs i de fem ordförandenas rapport 2015.

Vilka uppgifter skulle en europeisk ekonomi- och finansminister ha?

En europeisk ekonomi- och finansminister skulle kunna vara vice ordförande i kommissionen, ordförande för eurogruppen, och bevaka den nya europeiskavalutafondens arbete. Ministern skulle rapportera till Europaparlamentet. Ministern skulle inte överlappa med nuvarande funktioner eller behörigheter. Ministern skulle tvärt om skapa synergier mellan befintliga myndigheter för att effektivisera den ekonomiska styrningen i EU.

De dubbla uppgifter som föreslås i meddelandet, nämligen att den europeiska ekonomi- och finansministern samtidigt skulle vara kommissionsledamot och ordförande för eurogruppen, är redan möjliga enligt gällande fördrag. I artikel 2 i protokoll nr 14 om Eurogruppen, som fogats till fördragen, anges följande: ”Ministrarna från de medlemsstater som har euron som valuta ska med en majoritet av dessa medlemsstater välja en ordförande för två och ett halvt år.”

Vilka ansvarsområden och funktioner skulle en europeisk ekonomi- och finansminister ha?

Idag lägger kommissionen fram en översikt över tänkbara funktioner- Ministern kunde anförtros ansvarsområden för att göra EU:s ekonomiska politik mer samstämmig och effektiv. Detta skulle komplettera och underlätta iakttagandet av nationella behörigheter, även där dessa sammanstöter på EU-nivå, utan att därför ingripa i nationella befogenheter eller överlappa med nationella funktioner.

Ministern skulle ha ansvar för att främja EU:s och euro-områdets ekonomiers allmänna intresse genom att agera som en viktig samtalspartner gentemot EU:s institutioner och organ, medlemsstaterna och allmänheten. Denna roll skulle även omfatta samverkan med internationella partner, där ministern till exempel kunde företräda EU vid möten i internationella finansiella institutioner.

Ministern skulle främja och stödja samordningen och genomförandet av reformer i medlemsstaterna. Ministern skulle också ha ansvar för att utarbeta en lämplig finanspolitik för hela euroområdet. Slutligen kunde ministern samordna användningen av EU:s och euroområdets relevanta finanspolitiska instrument för att maximera deras effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller att uppnå EU:s politiska prioriteringar.

Vad blir nästa steg?

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att diskutera de idéer som lagts fram som en del av detta paket, i syfte att nå en gemensam överenskommelse om rollerna och uppgifterna för en europeisk ekonomi- och finansminister till mitten av 2019.

Inrättandet av en europeisk ekonomi- och finansminister kan göras stegvis inom befintliga regler i fördragen:

  • Ministerns roll som vice ordförande i kommissionen skulle kunna fastställas i samband med utnämningen av nästa kommission från och med november 2019.
  • Eurogruppen skulle informellt kunna komma överens om att utse ministern som sin ordförande för två på varandra följande mandatperioder, för att anpassa dennas mandat till kommissionens mandat.

[1] Österrike, Belgien, Bulgarien, Cypern, Tyskland, Danmark, Estland, Spanien, Frankrike, Grekland, Ungern, Italien, Irland, Litauen, Luxemburg, Lettland, Malta, Nederländerna, Portugal, Polen, Rumänien, Sverige, Finland, Slovenien och Slovakien.

MEMO/17/5006

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar