Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

Nya EU-regler ska få medlemsländerna att minska luftföroreningarna rejält

Bryssel den 14 december 2016

Frågor och svar

Vem gynnas av det nya direktivet för nationella utsläppstak och hur?

Alla i EU gynnas av bättre luft, men för barn, äldre och personer med astma och luftvägssjukdomar är det särskilt viktigt. Näringslivet kan också vinna på bättre luft eftersom åtgärder mot luftföroreningarna kan främja innovation och öka EU:s konkurrenskraft inom miljövänlig teknik. Luftföroreningar är ett problem i hela världen, och efterfrågan på produkter och produktionsmetoder som använder ren teknik med låga utsläpp väntas öka snabbt. Myndigheter på alla nivåer gynnas också eftersom det nya direktivet hjälper dem att uppfylla gällande normer för luftföroreningar. Samhället kommer att kunna spara miljarder euro tack vare färre sjukdagar och lägre sjukvårdskostnader.

Varför är luftföroreningar ett problem?

Dålig luft är en allvarlig hälsorisk och kan orsaka lungsjukdomar, hjärtkärlsjukdomar och cancer. Det leder i sin tur till betydande ekonomiska effekter med ökade sjukvårdskostnader och minskad produktivitet till följd av sjukfrånvaro. Luftföroreningar inverkar också på miljön och påverkar vattendrag, mark och ekosystem.

Under 2013 dog uppskattningsvis över 450 000 människor i EU i förtid på grund av luftföroreningar[1]. Nästan två tredjedelar av marken i EU hade för höga näringshalter. Luftföroreningar kan också skada material och byggnader. Vissa luftföroreningar fungerar som växthusgaser och bidrar till klimatförändringen. Enbart hälsoproblemen beräknas kosta 330–940 miljarder euro (3–9 % av EU:s BNP).

Vilka luftföroreningar regleras genom utsläppstaksdirektivet – och varifrån kommer de?

Luftföroreningar orsakas främst av industrin, transporter, energiförbrukning och jordbruk samt uppvärmning av bostäder. Det här är de viktigaste luftföroreningarna:

  • Primära partiklar (PM) är fint stoft som släpps ut från fordon, fartyg, elproduktion och hushållens förbränning av fossila bränslen eller biomassa. De kommer också från naturliga källor som havssalt och vindburen jord och sand. De största hälsoriskerna orsakas av partiklar som är mindre än 10 mikrometer (μm) i diameter (PM10) – och särskilt de som är mindre än 2,5 μm i diameter (PM2.5). De kan orsaka luftvägssjukdomar, hjärtkärlsjukdomar och lungcancer. En typ av partiklar är sot som bildas vid förbränning.
  • Svaveldioxid (SO2) släpps ut från elproduktion, industrier, transporter och hushåll. Gasen skadar hälsan genom att bilda sekundära partiklar och bidrar till försurningen av mark och vattendrag.
  • Kväveoxider (NOx) släpps ut från fordon, fartyg, elproduktion, industrier och hushåll. Precis som svaveldioxid bidrar kväveoxiderna till surt regn och skadar hälsan genom att bilda sekundära partiklar. Dessutom orsakar de eutrofiering (övergödning). Kväveoxider bidrar också starkt till förhöjda halter av marknära ozon (O3).
  • Ammoniak (NH3) kommer från användningen av gödsel och gödselmedel i jordbruket. Den skadar hälsan genom att ingå i sekundära partiklar och bidrar till försurning och eutrofiering.
  • Flyktiga organiska föreningar kommer från lösningsmedel som används i produkter och industriprocesser och från fordonstrafik, uppvärmning av bostäder och elproduktion. Flyktiga organiska föreningar bidrar också till att bilda marknära ozon.

Vad blir nästa steg?

Direktivet träder i kraft den 31 december 2016 och EU-länderna måste införliva direktivet i sin nationella lagstiftning senast den 30 juni 2018. Den viktigaste delen är de luftvårdsprogram som länderna ska lägga fram senast den 31 mars 2019. Kommissionen kommer att ta fram en vägledning för programmen senast våren 2017 och underlätta tillgången till EU-finansiering för att hjälpa länderna att genomföra direktivet.

Ett viktig tekniskt initiativ under 2017 blir en omfattande översyn av alla länders utsläppsinventeringar för att se till att de faktiska utsläppen verkligen redovisas.

Vilka resultat har EU:s luftvårdspolitik lett till?

Tack vare europeiska och internationella insatser har vissa luftföroreningar minskat de senaste årtiondena. Utsläppen av svaveldioxid (som ger surt regn) har minskat med mer än 80 % de senaste tjugo åren och kväveoxider och flyktiga organiska föreningar med 40–50 %. Men EU och medlemsländerna måste göra ännu mer för att förbättra luften så att den inte skadar människors hälsa och miljön, vilket är ett av målen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Det nya direktivet är ett viktigt steg i denna riktning.

Hur påverkar direktivet jordbruket?

Utsläppsminskningen för ammoniak är lägre än vad kommissionen ursprungligen föreslog, men jordbruket kommer ändå att behöva göra betydande insatser för att lyckas minska sina utsläpp av ammoniak enligt de gränsvärden man enats om. Ammoniak är en mycket viktig källa till luftföroreningar, även i städer, och direktivet beskriver olika möjliga åtgärder för att minska utsläppen. Det handlar ofta om lågteknologiska investeringar och ändrade jordbruksmetoder. Kommissionen kommer att bidra genom att bland annat maximera användningen av stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken.

Hur bidrar direktivet till att få bukt med kortlivade klimatpåverkande ämnen?

Kommissionens ursprungliga förslag hade samordnats med klimat- och energipolitiken, delvis genom åtgärder mot två av de luftföroreningar som är särskilt relevanta för klimatpolitiken – metan och sot.

Enligt direktivet ska länderna prioritera sotpartiklar i sina åtgärder mot utsläpp av partiklar (PM2,5.). De största utsläppskällorna för partiklar i allmänhet är också de som släpper ut mest sot – transporter, hushållens förbränning av fast bränsle och öppen bränning av jordbruksavfall. Därför bör åtgärder mot partiklar även leda till minskade utsläpp av sot.

Kommissionen beklagar att direktivet inte längre omfattar metan. Det är viktigt för luftkvaliteten att hålla koll på metanutsläppen i EU för att minska ozonhalten (ozon är också ett kortlivat klimatpåverkande ämne) och verka för minskade metanutsläpp i övriga världen. Utifrån rapporter om ländernas utsläpp vill kommissionen analysera hur metanutsläppen påverkar de politiska målen. Kommissionen kommer att överväga åtgärder för att minska utsläppen och eventuellt lägga fram ett lagförslag. I sin bedömning kommer kommissionen att beakta olika studier som slutförs under 2017 och den internationella utvecklingen.

På vilka andra sätt ser man till att politiken är samstämmig?

De nationella luftvårdsprogram som länderna ska ta fram måste vara förenliga med luftkvalitetspolitiken, men också med planer och program på andra områden, särskilt klimat, energi, transporter och jordbruk. Det nya förslaget om energiunionens styrning nämner också behovet av att samordna de nationella energi- och klimatplanerna med det nya utsläppstaksdirektivet. Tidsfristen för de båda planerna är satt till 2019.

Kommer det nya direktivet att lösa problemen med att rådande luftkvalitetsnormer inte följs?

Direktivet kommer att minska de långväga utsläppen och därmed bakgrundshalterna i hela Europa. Det är ett viktigt steg för att minska luftföroreningarna och förbättra luftkvaliteten på lång sikt. Men i många fall krävs ytterligare nationella och lokala insatser, som kommissionen gärna vill stödja. Det är ländernas ansvar att bestämma lämpliga åtgärder.

Vad är skillnaden mellan EU:s utsläppstak för luftföroreningar och luftkvalitetsnormer?

  • Nationella utsläppstak är gränsvärden för de totala utsläppen av vissa luftföroreningar som medlemsländerna måste klara senast ett visst datum, för att sänka bakgrundshalterna och begränsa spridningen till andra länder. De nuvarande taken skulle ha klarats till 2010 enligt Göteborgsprotokollet från 1999 och EU:s förra direktiv om nationella utsläppstak (2001/81/EG). Nya tak (som kallas nationella åtagandena om utsläppsminskning) för 2020 har fastställts i det reviderade Göteborgsprotokollet, och genomförs för 2020 och 2030 i det nya direktivet om utsläppstak.
  • EU:s luftkvalitetsnormer är lokala gränsvärden för de luftföroreningar som är mest skadliga för hälsan. De anges i luftkvalitetsdirektivet (2008/50/EG), som alla EU-länder måste följa som ett allmänt skydd mot skadliga nivåer av luftföroreningar. För att kunna följa luftkvalitetsnormerna krävs ofta en kombination av lokala åtgärder mot så kallade hotspots med särskilt höga föroreningshalter och nationella utsläppstak för att sänka bakgrundshalterna.

Vad mer görs internationellt och i EU för att minska luftföroreningarna?

Luftföroreningar följer inga gränser så det är en viktig internationell fråga. Internationellt samarbete bedrivs inom ramen för Uneces konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar från 1979 som har flera rättsligt bindande protokoll. Ett av dem är Göteborgsprotokollet om försurning, övergödning och marknära ozon som antogs 1999. Det ska begränsa utsläppen av partiklar, svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska föreningar och ammoniak från Europa och Nordamerika. I protokollet finns nationella utsläppstak för 2010 för de viktigaste luftföroreningarna. Protokollet reviderades 2012 med nya tak för 2020 och strängare krav för stora utsläppskällor.

Här är EU:s viktigaste regler och strategier för luftkvalitet:

  • 2013 års program för ren luft i Europa – bygger på den tematiska strategin mot luftförorening från 2005 och sätter upp nya mål för 2020 och 2030.
  • Det nya direktivet om nationella utsläppstak – fastställer nationella gränsvärden för de viktigaste luftföroreningarna och är den viktigaste lagstiftningen för att nå de nya målen.
  • Direktiven om luftkvalitet med gränsvärden för hela EU – de ändrades inte i 2013 års översyn.
  • Sektorsspecifik lagstiftning för att begränsa utsläppen från vissa ekonomiska sektorer – till exempel direktivet om industriutsläpp, direktivet om medelstora förbränningsanläggningar, euronormerna för fordon, energieffektivitetsnormer och bränslekrav för fartyg.

Läs mer

Kommissionens webbplats om översynen

 

[1] Europeiska miljöbyråns rapport från 2016 om luftkvaliteten i Europa: http://www.eea.europa.eu/publications/air-quality-in-europe-2016

MEMO/16/4372

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar