Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

Digitala avtal i EU Frågor och svar

Bryssel den 9 december 2015

Vilken outnyttjad potential har den gränsöverskridande e-handeln i EU?

Trots e-handelns snabba tillväxt utnyttjar de flesta europeiska företag ännu inte den digitala inre marknaden till fullo. Onlineförsäljningens fulla potential har ännu inte utnyttjats i önskvärd omfattning inom EU: e-handelns andel av den totala detaljhandeln i Europa var 7,2 % år 2014, medan den uppgick till 11,6 % i USA.

Bara 12 % av EU:s detaljhandlare säljer online till konsumenter i andra EU-länder, medan mer än tre gånger så många (37 %) säljer online i sitt eget land.

  • Fyra av tio EU-detaljister som för närvarande säljer online (39 %) anser att skillnader i fråga om nationell avtalsrätt utgör ett betydande hinder för gränsöverskridande försäljning. Den engångskostnad som tillkommer för företag som vill anpassa sig till olika konsumentavtalsbestämmelser vid gränsöverskridande försäljning är cirka 9 000 euro för varje medlemsstat de vill sälja till.
  • Om samma regler för e-handel skulle gälla i hela EU, skulle 57 % av alla EU-företag som antingen verkar inom eller är intresserade av gränsöverskridande onlinehandel ”definitivt” eller ”i viss utsträckning” börja med gränsöverskridande onlineförsäljning eller utöka sådan försäljning.

De europeiska konsumenterna går miste om möjligheter till ett större urval av varor och bättre priser. Bara 15 % av EU:s konsumenter köper online från andra EU-länder, medan nästan tre gånger så många (44 %) köper online i sitt eget land.

  • Lågt förtroende spelar en viktig roll: endast 38 % av EU:s konsumenter känner sig trygga när de köper online från ett annat EU-land.
  • För tre av tio konsumenter handlar den största oron, när det gäller att köpa online från andra EU-länder, om centrala avtalsrättsliga rättigheter såsom utebliven leverans av ordern, leverans av en felaktig eller skadad vara, eller reparation och utbyte av en felaktig vara.

Minst 70 miljoner konsumenter har upplevt ett eller flera problem med fyra populära typer av digitalt innehåll (musik, antivirusprogram, spel och datalagring i moln) under de senaste tolv månaderna. Emellertid har avhjälpande åtgärder vidtagits endast för 10 % av de konsumenter som upplevt problem. Som ett resultat av dessa olösta problem har konsumenter i EU lidit ekonomisk och icke-ekonomisk skada som uppskattas till cirka 9–11 miljarder euro.

Hur passar förslagen om digitala avtal in i strategin för den digitala inre marknaden?

Strategin för den digitala inre marknaden, som antogs av kommissionen den 6 maj 2015, syftar till att utnyttja den digitala ekonomins potential för att skapa mer och stabil tillväxt för EU.

De 16 åtgärder som presenteras i strategin är tänkta att samverka med varandra för att eliminera flaskhalsar som hindrar en reellt integrerad marknad. Förslaget om portabilitet för onlineinnehåll, som också antas idag, och förslagen om digitala avtal är de första resultaten av strategin. De syftar till att sänka de kvarvarande avtalsrättsliga hindren och frigöra den outnyttjade potentialen för gränsöverskridande e-handel i EU.

Vilka problem behandlas i förslagen om digitala avtal?

Berörda parter som rådfrågats i samband med utarbetandet av direktiven, däribland företag och konsumentorganisationer, har identifierat skillnader i konsumentavtalsrättsliga regler som ett betydande hinder för gränsöverskridande handel.

För digitalt innehåll finns det en tydlig lucka i EU-lagstiftningen, samtidigt som de flesta medlemsstater saknar specifik nationell lagstiftning. I vissa medlemsstater kan tillhandahållandet av digitalt innehåll regleras av reglerna om försäljning, i andra av reglerna om tjänster eller uthyrning. Följaktligen finns det skillnader länderna emellan när det gäller avhjälpande åtgärder vid leverans av bristfälligt digitalt innehåll. Detta skapar rättsosäkerhet för både företag och konsumenter. Endast ett fåtal medlemsstater har nyligen infört eller börjat utarbeta specifik lagstiftning om avtal för tillhandahållande av digitalt innehåll. Detta riskerar att orsaka ökad rättslig fragmentering om inga åtgärder vidtas på EU-nivå.

För varor, särskilt när det gäller konsumenträttigheter om en vara är felaktig, finns det bara minimikrav på EU-nivå. Som ett resultat av detta finns det i praktiken fortfarande olika nationella lagar. Denna situation skapar rättsosäkerhet, leder till merkostnader för företagen och påverkar konsumenternas förtroende vid inköp från andra länder.

Vilken lösning föreslår EU-kommissionen?

Kommissionen föreslår två direktiv: ett för digitalt innehåll och ett annat för varor. Tillsammans kommer de att säkerställa att samma centrala avtalsrättsliga regler gäller i hela EU för onlineköp av varor och tillhandahållande av digitalt innehåll.

Hur kommer dessa direktiv att förbättra tillvaron för konsumenter i EU?

Konsumenterna kommer att få tillgång till erbjudanden från fler näringsidkare i hela EU och kommer därmed att kunna dra nytta av ett bredare urval av varor, till mer konkurrenskraftiga priser.

Konsumenterna kommer att ha särskilda rättigheter med en hög skyddsnivå när de hämtar digitalt innehåll och köper varor online. För digitalt innehåll kommer reglerna att gälla när konsumenterna betalar för sitt innehåll med pengar eller om de lämnar uppgifter om sig själva för att få tillgång till innehållet (t.ex. genom att registrera sig hos en onlinetjänst/sociala medier).Detta kommer att vara relevant för en stor andel av konsumenterna i EU: under de senaste tolv månaderna uppgick den andel av EU:s internetanvändare som laddat ner eller använt digitalt innehåll utan att betala med pengar till 82 % för idrottsevenemang, 80 % för audiovisuellt innehåll (filmer, serier, videoklipp, tv), 77 % för musik, 76 % för spel och 64 % för e-böcker.

Digitalt innehåll:

  • Leverantörens ansvar för fel: Om det digitala innehållet är felaktigt kan konsumenten begära avhjälpande åtgärder. Det kommer inte att finnas någon tidsfrist för leverantörens ansvar för sådana fel, eftersom digitalt innehåll – till skillnad från varor – inte utsätts för slitage.
  • Omvänd bevisbörda: Om det digitala innehållet är felaktigt kommer det inte att vara konsumentens skyldighet att bevisa att det var felaktigt redan vid tidpunkten för leveransen, utan i stället är det leverantören som ska bevisa att detta inte är fallet. Detta är viktigt med tanke på att det digitala innehållets tekniska karaktär gör att det kan vara särskilt svårt för konsumenter att påvisa orsaken till problemet.
  • Rätt att häva ett avtal: Konsumenter kommer att ha rätt att häva långfristiga avtal och avtal i vilka leverantören gör stora förändringar.
  • Avtal som upprättas i utbyte mot data:Om konsumenten har erhållit digitalt innehåll eller en digital tjänst i utbyte mot personuppgifter, klargör de nya reglerna att leverantören bör upphöra med att använda uppgifterna om kontraktet hävs.

Varor:

  • Omvänd bevisbörda under två år: I EU är det redan nu så att en kund som begär en avhjälpande åtgärd efter leverans av en felaktig vara under en viss tidsperiod inte behöver bevisa att varan var felaktig redan vid tidpunkten för leveransen; det är säljaren som ska bevisa motsatsen. Den tidsperiod under vilken säljaren har denna bevisbörda varierar för närvarande mellan medlemsstaterna; nu kommer den att utökas till två år inom hela EU.
  • Ingen anmälningsskyldighet: Konsumenterna kommer inte att förlora sina rättigheter om de inte meddelar säljaren om ett fel inom en viss tidsperiod, precis som nu är fallet i vissa medlemsstater.
  • Mindre fel: Om säljaren är oförmögen eller underlåter att reparera eller ersätta en felaktig vara, kommer konsumenten att ha rätt att häva avtalet och få ersättning även i fall av mindre fel.
  • Begagnade varor: För begagnade varor som köps online kommer konsumenterna nu att få möjlighet att utöva sina rättigheter inom en tvåårsperiod, vilket är fallet med nya varor, i stället för den ettårsperiod som för närvarande tillämpas i vissa medlemsstater.

Hur kommer dessa direktiv att förbättra tillvaron för företag i EU?

Företag kommer att kunna erbjuda digitalt innehåll och sälja varor online till konsumenter i hela EU på grundval av samma avtalsrättsliga regler. Detta kommer att öka rättssäkerheten och skapa ett företagsvänligt klimat.

När digitalt innehåll levereras kommer företagen att undvika kostnaderna för rättslig fragmentering som uppstår på grund av avsaknaden av EU-omfattande regler och det faktum att vissa medlemsstater har börjat införa särskild nationell lagstiftning. När varor säljs kommer företagen att undvika kostnaderna för anpassning till de avtalsrättsliga reglerna i varje medlemsstat där de vill sälja.

Gemensamma regler för hela EU kommer att minska konsumenternas oro när det gäller avtalsrättsliga frågor. Fler konsumenter kommer att uppmuntras att börja köpa online från andra EU-länder, vilket skapar en marknad på upp till 70 miljoner köpare över gränserna. Detta kommer att öppna nya marknader och kommer att vara särskilt fördelaktigt för små och medelstora företag som behöver bygga upp sitt kundunderlag och som ofta måste gå utanför sin hemmamarknad.

Hur kommer dessa direktiv att bidra till ekonomisk tillväxt?        

Ett undanröjande av avtalsrättsliga hinder kommer att underlätta den gränsöverskridande handeln. Det uppskattas att

  • minst ytterligare 122 000 företag kommer att börja sälja online till andra EU-länder,
  • mellan 8 och 13 miljoner ytterligare konsumenter kommer att börja köpa online från andra EU-länder,
  • EU:s BNP kommer att öka med 4 miljarder euro jämfört med nuvarande nivå, och
  • ökad konkurrens kommer att pressa konsumentpriserna nedåt i hela EU. Detta kommer att leda till ökad välfärd för konsumenterna och beräknas öka hushållens konsumtion i EU med 18 miljarder euro jämfört med nuvarande nivå.

Hur kommer de nya reglerna att fungera i praktiken för konsumenter och företag?

  • En konsument betalar för att ladda ner en film, men kan inte se den på grund av dålig kvalitet. I dag kan konsumenten då bara få rabatt på framtida nedladdningar.

Från och med nu kan konsumenten be leverantören att tillhandahålla en annan version som fungerar korrekt. Om detta inte är möjligt, eller om leverantören underlåter att göra detta, kan konsumenten begära en prissänkning eller kräva full återbetalning.

  • Om en italiensk konsument upptäcker att en vara som han eller hon köpt online för mer än 6 månader sedan är felaktig och begär att säljaren ska ersätta eller reparera den, kan konsumenten enligt dagens regler bli tvungen att bevisa att varan var felaktig redan vid tidpunkten för leveransen.

Från och med nu kan konsumenten när som helst under den tvååriga garantiperioden begära att en avhjälpande åtgärd ska vidtas utan att behöva bevisa att varan var felaktig redan vid tidpunkten för leveransen.

  • Ett litet företag tillverkar specialdesignade soffbord och vill sälja dem till konsumenter i tre olika medlemsstater. Företagets ägare vill veta i förväg hur länge företaget måste tillgodose önskemål om reparationer eller ersättningsvaror från sina kunder på dessa nya marknader, om det finns några fel när borden levereras. Ägaren söker juridisk rådgivning och konstaterar att han/hon på den första av dessa nya målmarknader kommer att vara ansvarig för fel under en period av två år. I den andra medlemsstaten kommer denna period att vara tre år. I den tredje finns det egentligen ingen tidsfrist för denna lagstadgade garantiperiod.

En liknande situation är när ett familjeföretag vill sälja handgjorda hattar till konsumenter i två medlemsstater. Vid försäljning inom det egna landet vet ägaren att om något fel uppstår måste konsumenterna meddela detta till ägaren inom 2 månader. På en av sina nya målmarknader måste konsumenterna också meddela detta till ägaren, men inom en ”rimlig tidsfrist”. I den andra medlemsstaten finns det inte någon sådan skyldighet att informera.

Från och med nu kommer företag inte längre att behöva hantera sådana skillnader: de kommer att kunna tillhandahålla digitalt innehåll eller sälja varor till konsumenter i alla medlemsländer på grundval av samma uppsättning centrala avtalsrättsliga regler.

Vad är fördelen med riktad harmonisering av centrala avtalsrättsliga regler inom EU?

Förslagen om digitala avtal skapar en ny dynamik: de innebär att rätt balans hittas mellan å ena sidan markant ökade möjligheter för företag genom riktad fullständig harmonisering, och å andra sidan en mycket hög konsumentskyddsnivå på EU-nivå.

Fullständigt harmoniserade regler kommer därför att säkerställa rättssäkerhet och lägre kostnader för företagen samt en högre konsumentskyddsnivå.

Totalt sett kommer detta att leda till ökat konsumentförtroende och stimulera affärsverksamhet inom EU.

 EU:s befintliga konsumentavtalsrättsliga regler

Avtalsrättsliga regler

VAROR

DIGITALT INNEHÅLL

1. Förhandsinformation

Fullständigt harmoniserade EU-regler

Fullständigt harmoniserade regler

2. Ångerrätt

Fullständigt harmoniserade EU-regler

Fullständigt harmoniserade regler

3. Överensstämmelse

Minimiharmonisering av EU-regler

Inga EU-regler

4. Avhjälpande åtgärder

Minimiharmonisering av EU-regler

Inga EU-regler

5. Leverans

Fullständigt harmoniserade regler

Inga EU-regler

6. Skadestånd

Inga EU-regler

Inga EU-regler

Källor

MEMO/15/6265

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar