Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

Paketet om cirkulär ekonomi: frågor och svar

Bryssel den 2 december 2015

I dag antog kommissionen ett ambitiöst nytt paket om cirkulär ekonomi för att stimulera Europas omställning till en cirkulär ekonomi, vilket kommer att öka den globala konkurrenskraften, främja hållbar ekonomisk tillväxt och skapa nya arbetstillfällen.

Vad är den cirkulära ekonomin?

För att säkerställa en hållbar tillväxt för EU måste vi använda våra resurser på ett smartare, mer hållbart sätt. Det är uppenbart att den linjära modell för ekonomisk tillväxt som vi hittills har förlitat oss på inte längre är anpassad efter behoven i dagens moderna samhällen i en globaliserad värld. Vi kan inte bygga vår framtid på slit-och-släng-modellen. Många naturtillgångar är ändliga och vi måste hitta ett miljömässigt och ekonomiskt hållbart sätt att använda dem. Det ligger också i företagens ekonomiska intresse att på bästa sätt utnyttja sina resurser.

I en cirkulär ekonomi bibehålls värdet av produkter och material så länge som möjligt. Avfall och resursanvändning minimeras, och resurser behålls inom ekonomin när en produkt har nått slutet av sin livscykel, för att användas på nytt och skapa ytterligare värde. Denna modell kan skapa trygga arbetstillfällen i Europa, främja innovationer som ger konkurrensfördelar och en skyddsnivå för människor och miljö som Europa kan vara stolt över. Den kan också ge konsumenterna mer hållbara och innovativa produkter som innebär ekonomiska besparingar och ökad livskvalitet.

Vad ingår i kommissionens paket om cirkulär ekonomi?

För att underlätta övergången till en mer cirkulär ekonomi lägger kommissionen fram ett paket om cirkulär ekonomi, som innehåller reviderade lagstiftningsförslag om avfall samt en övergripande handlingsplan med ett konkret uppdrag för kommissionens nuvarande mandatperiod. Förslagen fastställer en tydlig och ambitiös långsiktig vision för att öka materialåtervinning och minska deponering och innehåller konkreta åtgärder för att undanröja hinder för en bättre avfallshantering, samtidigt som de tar hänsyn till olika situationer i medlemsstaterna.

Handlingsplanen för den cirkulära ekonomin kompletterar detta förslag genom att fastställa åtgärder för att sluta kretsloppet i den cirkulära ekonomin och hantera alla faser i en produkts livscykel: från konsumtion och produktion till avfallshantering och marknaden för returråvaror. Handlingsplanen innehåller också ett antal åtgärder inriktade på marknadshinder inom särskilda sektorer eller materialflöden, såsom plast, livsmedelsavfall, råvaror av avgörande betydelse, bygg- och rivningsbranschen, biomassa och biobaserade produkter samt övergripande åtgärder på områden såsom innovation och investeringar.

Syftet med planen är att fokusera på de frågor där åtgärder på EU-nivå ger ett verkligt mervärde och kan åstadkomma konkreta förändringar.

Hur kan omställningen till en cirkulär ekonomi minska kostnader och skapa arbetstillfällen?

Avfallsförebyggande, ekodesign, återanvändning och liknande åtgärder skulle kunna ge nettobesparingar på 600 miljarder euro, eller 8 % av årsomsättningen, för företagen i EU och samtidigt minska de totala årliga växthusgasutsläppen med 2–4 %. Inom sektorerna för återanvändning, återtillverkning och reparation skulle exempelvis kostnaden för återtillverkning av mobiltelefoner kunna halveras om det var lättare att ta isär dem. Om 95 % av mobiltelefonerna samlades in skulle det kunna minska materialkostnaderna för tillverkningen med mer än 1 miljard euro.

En övergång från materialåtervinning till renovering av lätta nyttofordon, som redan samlas in i hög grad, skulle kunna spara insatsvaror motsvarande 6,4 miljarder euro per år (cirka 15 % av materialkostnaderna) och 140 miljoner euro i energikostnader samtidigt som växthusgasutsläppen minskar med 6,3 miljoner ton.

Vilka åtgärder planeras i produktionsledet?

Bättre produktdesign är avgörande för att underlätta återvinning och bidra till att göra produkterna lättare att reparera eller mer långlivade, och därigenom spara värdefulla resurser, främja innovation och ge konsumenterna bättre produkter som är billigare att använda. Samtidigt är nuvarande marknadssignaler inte alltid tillräckliga för att åstadkomma detta, och därför behövs det incitament.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Stödja reparerbarhet, hållbarhet och materialåtervinning genom produktkrav i de kommande arbetsplanerna för genomförande av ekodesigndirektivet, med hänsyn tagen till särskilda krav för olika produkter.
  • Utarbeta ett oberoende testprogram inom Horisont 2020 för att bidra till att identifiera frågor som rör potentiellt planerat åldrande.
  • Föreslå krav som gör det lättare att ta isär, återanvända och materialåtervinna elektroniska bildskärmar.
  • Föreslå att de avgifter som tillverkarna betalar inom ett system för utökat producentansvar differentieras på grundval av kostnaderna för uttjänta produkter. Denna bestämmelse i det reviderade lagförslaget om avfall skapar ekonomiska incitament för konstruktion av produkter som kan vara lättare att materialåtervinna eller återanvända.
  • Undersöka möjligheter till ett mer sammanhängande politiskt ramverk för de olika åtgärdsområdena inom EU:s sektorsspecifika produktpolitik och deras bidrag till den cirkulära ekonomin.
  • Överväga proportionella krav på tillgång till information om reparation och reservdelar i sitt arbete om ekodesign.
  • Föreslå belöningar för främjande av vissa verksamheter för förberedelse för återanvändning på nationell nivå i det reviderade förslaget om avfall.
  • Arbeta för bättre tillämpning av garantierna för fysiska produkter, undersöka möjligheter till förbättring och ta itu med falska miljöargument.
  • Vidta åtgärder för miljöanpassad offentlig upphandling, bl.a. genom att utgå från kretsloppstanken vid utformning av nya eller reviderade kriterier, stödja en vidare användning av miljöanpassad offentlig upphandling och föregå med gott exempel vid upphandling inom kommissionen och med EU-medel.

Vad föreslår kommissionen för produktionsprocessen?

Produktionsprocesser kan förbättras för att använda resurserna mer effektivt och producera mindre avfall. Detta kan skapa affärsmöjligheter och främja innovation, samtidigt som det bidrar till att bevara miljön.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Se till att vägledning om bästa praxis för avfallshantering och resurseffektivitet i industrisektorer ingår i referensdokumenten om bästa tillgängliga teknik (BREF-dokument).
  • Utfärda vägledning och främja bästa praxis för gruvavfall för att öka återvinningen av råvaror.
  • Klargöra reglerna om biprodukter i det reviderade förslaget om avfall i syfte att underlätta industriell symbios och skapa lika villkor i hela EU.

Hur kommer kommissionen att säkerställa en ansvarsfull anskaffning av primära råvaror?

Hållbar produktion av råvaror – både inom Europa och i världen – är mycket viktigt. Utöver de rättsliga åtgärder som kommissionen redan har vidtagit – t.ex. om olaglig avverkning, utvinning av mineraler från konfliktområden eller ökad öppenhet i fråga om betalningar till regeringar från utvinnings- och avverkningsindustrin – kommer vi att fortsätta främja hållbar anskaffning genom politiska dialoger och partnerskap med tredjeländer och i EU:s handels- och utvecklingspolitik. Industrin har en avgörande roll när det gäller åtaganden om hållbar anskaffning och samarbete mellan olika värdekedjor.

Vad görs för att främja reparation av produkter och bekämpa planerat åldrande?

Kommissionen kommer att ta initiativ inom ett antal områden för att stödja mer reparerbara produkter:

  • I det framtida arbetet om reviderade eller nya genomförandeåtgärder för ekodesign kommer produkters reparerbarhet att övervägas systematiskt (inleds 2016).
  • Begäran om standardisering i fråga om materialeffektivitet enligt ekodesigndirektivet omfattar arbete med standarder som underlättar reparationer (senast 2019).
  • Kommissionen kommer också att undersöka möjligheten att införa övergripande krav på information om reparation i ramen för direktivet om ekodesign.
  • Kommissionen kommer också att utarbeta ett oberoende testprogram om frågor som rör eventuell tillämpning av planerat åldrande.

Vilka åtgärder planeras för avfallshantering?

Europa går varje år miste om cirka 600 miljon ton material som ingår i avfall och som potentiellt skulle kunna materialåtervinnas eller återanvändas. Bara cirka 40 % av det avfall som produceras av hushållen i EU materialåtervinns, och återvinningsgraden varierar mellan 80 % i vissa områden och under 5 % i andra. Att omvandla avfall till en resurs är viktigt för att uppnå ökad resurseffektivitet och gå mot en mer cirkulär ekonomi.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Fastställa ett gemensamt EU-mål om att 65 % av allt kommunalt avfall ska materialåtervinnas senast 2030.
  • Fastställa ett gemensamt EU-mål om att 75 % av allt förpackningsavfall ska materialåtervinnas senast 2030.
  • Fastställa ett bindande mål om att minska deponeringen till högst 10 % av allt avfall senast 2030.
  • Intensifiera sitt arbete med medlemsstaterna för att förbättra avfallshanteringen i praktiken.
  • Förenkla och förbättra avfallsdefinitioner och harmonisera beräkningsmetoder.
  • Se till att strukturfonderna används för att stödja målen för EU:s avfallslagstiftning och i enlighet med EU:s avfallshierarki. I denna fastställs en prioritetsordning på grundval av bästa miljöresultat, från förebyggande, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning och energiåtervinning och först därefter till bortskaffande, exempelvis deponering.
  • Föreslå minimikrav för system för utökat producentansvar – belöna tillverkare som släpper ut grönare produkter på marknaden och främjar återanvändning och materialåtervinning i slutet av produkternas livscykel.

Vad kommer att hända med kriteriet för när avfall upphör att vara avfall?

Kommissionen kommer att ändra lagstiftningen så att återvunnet material kan omklassificeras till icke-avfall om det uppfyller ett antal allmänna villkor som är desamma i hela EU. Detta ändringsförslag är avsett att förenkla den rättsliga ramen för aktörer inom återvinningsbranschen och säkerställa lika villkor. Nuvarande EU-omfattande kriterier för när avfall upphör att vara avfall (t.ex. för glas eller kopparskrot) kommer att förbli i kraft.

Lagstiftningsförslaget handlar bara om kommunalt avfall. Vad gäller för andra typer av avfall?

Det reviderade förslaget omfattar också högre mål för materialåtervinning av förpackningsmaterial, som kommer att stödja målen för kommunalt avfall. För industriavfall förefaller lagstiftning olämpligt med tanke på att detta flöde omfattar många olika typer av avfall. En industriinriktad modell med referensdokument för bästa tillgängliga teknik (BREF-dokument) för att lösa särskilda frågor om hanteringen av en viss typ av avfall är en lämpligare lösning. Dessutom omfattas industriellt och kommersiellt förpackningsavfall av direktiv 94/62/EG och direktiv 2008/98/EG.

Vad kommer kommissionen att göra för att stoppa olagliga transporter av avfall till länder utanför EU?

Den nyligen stärkta förordningen om avfallstransporter ger inspektörerna större befogenheter. Medlemsstaterna är också skyldiga att senast i januari 2017 upprätta inspektionsplaner som fastställer det lägsta antal inspektioner som ska genomföras. Kommissionen samarbetar med nätverket av miljöinspektörer, Interpol och Europol. Andra initiativ pågår för särskilda avfallsflöden, t.ex. avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter samt uttjänta fordon.

Vad gör kommissionen för att främja omvandling av avfall till resurser (returråvaror)?

Returråvaror står fortfarande bara för en liten del av de produktionsmaterial som används i EU. Det finns stora hinder för deras användning i ekonomin, t.ex. på grund av osäkerheten om deras sammansättning. Det behövs standarder för att bygga upp förtroendet.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Inleda arbetet med att utveckla kvalitetsnormer för returråvaror där det behövs – särskilt när det gäller plast.
  • Vidta åtgärder för att underlätta lagliga avfallstransporter mellan medlemsstaterna och samtidigt vidta ytterligare åtgärder för att minska antalet olagliga transporter.
  • Se över EU:s förordning om gödselmedel för att underlätta erkännandet av organiska och avfallsbaserade gödselmedel och därigenom utveckla en EU-omfattande marknad.
  • Vidta åtgärder för att underlätta återanvändning av vatten – detta kommer att omfatta ett lagstiftningsförslag om minimikrav för återanvänt vatten, t.ex. för bevattning och grundvattenbildning.
  • Utveckla analysen och föreslå alternativ för gränssnittet mellan kemikalier, produkter och avfallslagstiftningen, bland annat om hur man kan förbättra spårningen av farliga kemikalier i produkter. Detta kommer att hjälpa industrin att säkerställa en stabil råvaruförsörjning genom att använda återvunna material.

Kommer förslagen att göra det möjligt för medlemsstaterna att skicka sitt avfall till deponier i andra länder?

De nuvarande begränsningarna för gränsöverskridande transporter av avfall kommer att fortsätta att gälla. För transporter mellan medlemsstater krävs ”förhandsanmälan och förhandsgodkännande”. Med de minskningsmål för deponering som kommissionen föreslår skulle det dessutom krävas att alla EU-länder avsevärt minskar deponeringen till 2030, vilket således minskar behovet av gränsöverskridande transporter av avfall för deponering.

 

Är förbränning av avfall fortfarande tillåtet enligt förslagen?

När avfall inte kan förhindras eller materialåtervinnas är återvinning av energiinnehållet i de flesta fall att föredra framför deponering, både ur ekologisk och ekonomisk synvinkel. Energiåtervinning av avfall kan därför spela en roll och skapa synergier med EU:s energi- och klimatpolitik men bör vägledas av principerna i EU:s avfallshierarki. Kommissionen kommer att undersöka hur denna roll kan optimeras utan att det äventyrar målen om ökad återanvändning och materialåtervinning, och hur motsvarande energipotential bäst kan utnyttjas. Kommissionen kommer därför att anta ett initiativ för ”avfall till energi” inom ramen för energiunionen.

Vad görs för att främja innovation och investeringar och ta itu med övergripande frågor?

Den cirkulära ekonomin behöver mer forskning och innovation för att öka EU-industrins konkurrenskraft. Det kommer att behövas offentliga och privata investeringar för detta. Horisont 2020, Cosme, struktur- och investeringsfonderna, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och andra EU-program kommer att vara viktiga stödinstrument. Små och medelstora företag, däribland sociala företag, är särskilt aktiva på områden som materialåtervinning, reparation och innovation. De kommer att spela en viktig roll i utvecklingen av en mer cirkulär ekonomi.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Hjälpa små och medelstora företag att dra nytta av de affärsmöjligheter som ligger i ökad resurseffektivitet genom att skapa ett europeiskt expertcentrum för resurseffektivitet.
  • Fullt ut utnyttja arbetsprogrammet inom Horisont 2020 för perioden 2016–2017, som innehåller ett omfattande initiativ för ”Industri 2020 i kretsloppsekonomin” med ett anslag på över 650 miljoner euro.
  • Tillsammans med Europeiska investeringsbanken och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning uppmuntra ansökningar om finansiering och stödja utvecklingen av projekt som är relevanta för den cirkulära ekonomin.

Hur kommer privat finansiering att bidra till investeringar i den cirkulära ekonomin? Kan Efsi användas för att öka investeringarna i cirkulär ekonomi?

Den cirkulära ekonomin kommer att skapa affärsmöjligheter som lockar till sig privat finansiering. Vi har redan sett hur märkning har skapat efterfrågan på mer energieffektiva produkter. En ökning av allmänhetens medvetenhet om de utmaningar vi står inför kommer att stimulera val av ansvarsfullt tillverkade produkter. Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) kompletterar det befintliga stöd som går till projekt för cirkulär ekonomi genom Europeiska investeringsbankens (EIB) rådgivnings- och finansieringsverktyg inom InnovFin-programmet. Kommissionen ska också bedöma möjligheten att lansera en plattform tillsammans med EIB och nationella banker för att stödja finansieringen av den cirkulära ekonomin.

Vad kan göras för att ta itu med särskilda utmaningar i plastindustrin?

Ökad plaståtervinning är nödvändigt för övergången till en cirkulär ekonomi. Plastanvändningen ökar men effektiviteten i materialåtervinning släpar efter – mindre än 25 % av det insamlade plastavfallet materialåtervinns och cirka 50 % går till deponering. Innovation inom denna sektor är också en viktig aspekt – det kan bidra till den cirkulära ekonomin genom bättre bevarande av livsmedel, ökade möjligheter till materialåtervinning av plast eller minskad vikt hos material som används i fordon.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Anta en strategi för plast i den cirkulära ekonomin, som behandlar frågor såsom återvinningsbarhet, biologisk nedbrytbarhet, förekomsten av farliga ämnen i vissa plaster samt marint skräp.
  • Föreslå ett mer ambitiöst mål för återvinning av plastförpackningar i det reviderade lagförslaget om avfall.

Hur behandlas problemet med marint skräp i paketet om den cirkulära ekonomin?

Kommissionens mål är att förebygga och avsevärt minska havsföroreningar av alla slag, inbegripet marint skräp. Det uppskattas att genomförandet av avfallslagstiftningen kommer att minska mängden marint skräp med minst 25 %. Dessutom föreslås särskilda åtgärder för att minska det marina skräpet och genomföra 2030 års mål för hållbar utveckling och EU:s överordnade mål för marint skräp. Denna fråga kommer också att behandlas i strategin för plast i den cirkulära ekonomin.

Vad föreslås för att minska livsmedelsavfallet?

Livsmedelsavfall är ett betydande problem i Europa: uppskattningsvis 100 miljoner ton livsmedel blir avfall i EU varje år. Livsmedel går till spillo eller blir avfall i alla led i livsmedelskedjan: på gården, vid bearbetning och tillverkning, i butiker, i restauranger och i hushållen. Förutom de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna har livsmedelsavfall också en viktig social aspekt – donation av livsmedelsöverskott bör underlättas så att säkra och ätliga livsmedel kan nå fram till de bäst behövande.

I september 2015 antog Förenta nationernas generalförsamling mål för hållbar utveckling till 2030, bland annat målet att halvera mängden livsmedelsavfall per capita i detaljhandels- och konsumentleden och minska livsmedelsförlusterna i produktions- och distributionskedjorna. EU och dess medlemsstater är fast beslutna att uppfylla detta mål. I de nya lagstiftningsförslagen åläggs medlemsstaterna att minska livsmedelavfallet i varje led i livsmedelskedjan, övervaka mängden livsmedelsavfall och rapportera tillbaka i syfte att underlätta utbyte mellan aktörer om de framsteg som görs.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Utveckla en gemensam EU-metod för att mäta livsmedelsavfall och definiera relevanta indikatorer.
  • Skapa en plattform som sammanför medlemsstaterna och alla aktörer i livsmedelskedjan för att fastställa vilka åtgärder som krävs för att uppnå målen för hållbar utveckling avseende livsmedelsavfall och utbyta bästa praxis och uppnådda resultat.
  • Vidta åtgärder för att förtydliga EU:s lagstiftning om avfall, livsmedel och foder samt underlätta livsmedelsdonationer och säker användning av före detta livsmedel och biprodukter i foderproduktion.
  • Undersöka olika sätt att förbättra användningen av datummärkning hos aktörer i livsmedelskedjan och konsumenternas tolkning av den, särskilt vad gäller bäst före-märkningen.

Vad kommer kommissionen att göra för att undvika att ätbara livsmedel slängs?

Tillsammans med medlemsstaterna kommer kommissionen att vidta åtgärder för att förtydliga EU:s lagstiftning om avfall, livsmedel och foder i syfte att underlätta omfördelning av säker och ätlig mat till behövande samt användning av före detta livsmedel som en resurs för djurfoder om det sker på ett säkert sätt. I förslaget om avfallslagstiftning utesluts exempelvis foderråvaror uttryckligen från tillämpningsområdet. Härigenom undviks att före detta livsmedel (t.ex. trasiga kex eller gammalt bröd), som är säkra men av marknadsföringsskäl inte kan ingå i livsmedelskedjan, betraktas som ”avfall” någonstans i EU, och de kan därför användas som en resurs för produktion av djurfoder. Kommissionen kommer också att, i samarbete med medlemsstaterna och berörda parter, utarbeta EU-riktlinjer för livsmedelsdonationer och livsmedelsbanker om hur relevant EU-lagstiftning ska följas (livsmedelssäkerhet, spårbarhet, rättsligt ansvar, moms osv.).

Vad görs när det gäller råvaror av avgörande betydelse?

Råvaror av avgörande betydelse (kritiska råvaror) har en stor ekonomisk betydelse för EU kombinerat med en hög risk i försörjningen. De används i många elektroniska apparater för dagligt bruk – exempelvis kan en smarttelefon innehålla upp till 50 olika typer av metaller, inbegripet kritiska råvaror. Den mycket låga återvinningsgraden för dessa material innebär att betydande ekonomiska möjligheter går förlorade. Återvinningen av kritiska råvaror måste öka i samband med övergången till en mer cirkulär ekonomi.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Vidta åtgärder för att stimulera återvinning av kritiska råvaror, och utarbeta en rapport om bästa metoder och alternativ för ytterligare åtgärder på EU-nivå.
  • Uppmuntra insatser från medlemsstaternas sida i denna fråga i det reviderade förslaget om avfall.
  • Överväga produktkrav enligt ekodesigndirektivet för att öka möjligheterna till materialåtervinning av elektronisk utrustning samt framtagande av standarder för högeffektiv materialåtervinning.

Vad föreslås för bygg- och rivningsbranschen?

Bygg- och rivningsavfall är en av de volymmässigt största avfallstyperna i Europa. Ett ton bygg- och rivningsavfall produceras per person och år – dvs. 500 miljoner ton i hela EU varje år. Värdefulla material identifieras och återvinns inte alltid. Att förbättra avfallshanteringen inom denna sektor kan ha betydande effekter på den cirkulära ekonomin.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Vidta en rad åtgärder för att säkerställa återvinning av värdefulla resurser och lämplig avfallshantering i bygg- och rivningsbranschen samt underlätta bedömningen av byggnaders miljöprestanda.
  • Ta fram riktlinjer för åtgärder före rivning för att öka materialåtervinningen av värdefulla resurser inom sektorn samt frivilliga återvinningsprotokoll som syftar till att förbättra kvaliteten och öka förtroendet för återvunna byggmaterial.

Vad föreslås för biomassa och biobaserade produkter?

Biobaserade material, t.ex. trä, jordbruksgrödor eller fibrer, kan användas för många olika typer av produkter och energiproduktion. Förutom att erbjuda ett alternativ till fossilbaserade produkter, är biobaserade material även förnybara, biologiskt nedbrytbara och komposterbara. Samtidigt förutsätter användningen av biologiska resurser att man är uppmärksam på deras livscykel, miljöpåverkan och hållbara anskaffning. I en cirkulär ekonomi bör kaskadanvändning av förnybara resurser främjas tillsammans med dess innovativa potential för nya material, kemikalier och processer.

Kommissionen kommer att göra följande:

  • Främja en effektiv användning av biobaserade resurser genom en rad åtgärder, t.ex. vägledning och spridning av bästa praxis för kaskadanvändning av biomassa och stöd till innovation i bioekonomin.
  • Det reviderade lagförslaget om avfall innehåller ett mål för materialåtervinning av träförpackningar och en bestämmelse för att säkerställa separat insamling av bioavfall.

Hur kommer genomförandet av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin att övervakas?

Kommissionen kommer att föreslå en enkel och effektiv ram för att övervaka de viktigaste delarna av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin. Den kommer att omfatta indikatorer på områden som försörjningstrygghet för viktiga råvaror, reparation och återanvändning, avfallsgenerering, avfallshantering, handel med returråvaror inom EU och med tredjeländer samt användning av återvunna material i produkter. Kommissionen kommer också att utveckla en gemensam EU-metod för att mäta livsmedelsavfall och definiera relevanta indikatorer.

Hur har resultaten från det offentliga samrådet beaktats?

Det offentliga samrådet om den cirkulära ekonomin samlade omkring 1 500 svar som återspeglar åsikterna från de viktigaste grupperna av aktörer: 45 % från den privata sektorn, 25 % från privatpersoner, 10 % från det civila samhällets organisationer och 6 % från offentliga myndigheter. Bidragen har beaktats i det förberedande arbetet med handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och avspeglas exempelvis i valet av prioriterade sektorer.

Mer information

Pressmeddelande: Att sluta kretsloppet: Kommissionen antar ett ambitiöst nytt paket om cirkulär ekonomi för att öka konkurrenskraften, skapa jobb och generera en hållbar tillväxt

Allmänt faktablad: Att sluta kretsloppet: Ett ambitiöst paket för EU:s cirkulära ekonomi

Faktablad: Att sluta kretsloppet: Hjälp till konsumenterna att välja hållbara produkter och tjänster

Faktablad: Att sluta kretsloppet: Produktionsfasen i den cirkulära ekonomin

Faktablad: Att sluta kretsloppet: Tydliga mål och verktyg för bättre avfallshantering

Faktablad: Att sluta kretsloppet: Från avfall till resurser

Meddelande: Att sluta kretsloppet – En EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin

Bilaga till meddelandet om cirkulär ekonomi

Förslag till direktiv om avfall

Förslag till direktiv om förpackningsavfall

Förslag till direktiv om deponering av avfall

Förslag till direktiv om elektriskt och elektroniskt avfall

Analytiskt underlag om avfallshanteringsmålen

Arbetsdokument från kommissionens avdelningar – genomförandeplan 

Resultat av det offentliga samrådet

MEMO/15/6204

Presskontakter:

För allmänheten: Europe Direct på telefon 00 800 67 89 10 11 eller via e-post


Side Bar