Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen - Faktablad

Energiunionen – faktablad

Bryssel, 25 februari 2015

Varför föreslår kommissionen en energiunion nu? Varför behöver vi en energiunion?

Energisystemet i Europa behöver i tilltagande grad sörja för säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till rimliga priser för alla invånare. Ett alltför stort beroende av ett begränsat antal försörjningskällor – särskilt när det gäller naturgas – gör länderna sårbara för försörjningsavbrott. Vi måste minska vårt beroende av fossila bränslen och våra utsläpp av växthusgaser. Energipriserna och energiprisernas konkurrenskraft blir också allt viktigare för hushåll och företag.

Kvarstående hinder för en verklig marknadsintegration, nationell politik som inte är samordnad och avsaknaden av en gemensam hållning gentemot länder utanför EU hämmar framsteg. Som svar på dessa utmaningar krävs ett mer sammanhållet åtgärdspaket som omfattar olika politikområden på EU-nivå och nationell nivå. Överenskommelsen om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 samt om den europeiska strategin för energitrygghet var viktiga framsteg under 2014 som energiunionen bygger vidare på. Nu krävs dock nya och förstärkta åtgärder för att på ett effektivt sätt möta de utmaningar som ligger framför oss.

Ramstrategin för energiunionen innehåller vår vision för framtiden och för samman en rad politikområden till en sammanhållen strategi. Häri ingår initiativ som förstärker varandra – när de genomförts – kommer att säkerställa att EU står bättre rustat att möta sina utmaningar på grundval av solidaritet och förtroende mellan medlemsstaterna.

 

Vad ingår i energiunionen? Varför valde man att prioritera just dessa områden?

Energiunionen grundar sig på tre sedan länge fastställda mål för EU:s energipolitik: trygg energiförsörjning, hållbarhet och konkurrenskraft. För att uppnå dessa mål är energiunionen inriktad på fem områden som fungerar som stöd för varandra: trygg energiförsörjning, solidaritet och förtroende, den inre marknaden för energi, energieffektivitet som ett bidrag till den minskade energiefterfrågan, utfasning av fossila bränslen inom ekonomin samt forskning, innovation och konkurrenskraft.

Alla dessa aspekter är områden som kräver mer integration och samordning. Inom dessa områden innehåller handlingsplanen som bifogas ramstrategin specifika åtgärder som kommer att utarbetas och genomföras under de närmaste åren. Handlingsplanen kommer att följas upp och ses över löpande så att den fortsatt kan möta nya utmaningar och ny utveckling.

 

Energitrygghet

Vad innebär energiunionen för diversifieringen av energikällor och leverantörer?

EU importerar 53 % av den energi som man förbrukar. Vissa länder är beroende av en enda huvudleverantör för sin gasimport. En diversifiering av energikällor och energileverantörer är ett viktigt sätt att öka vår energitrygghet. Utforskning av nya regioner för bränsleförsörjningen, utveckling av ny teknik, vidareutveckling av inhemska resurser och förbättrad infrastruktur för att få tillgång till nya försörjningskällor är faktorer som bidrar till en ökad diversifiering och tryggare energiförsörjning i Europa. Vad gäller gas kommer kommissionen att ta fram ett paket för motståndskraft och diversifiering, med särskilt tonvikt på en översyn av förordningen om tryggad naturgasförsörjning. Vad beträffar en diversifiering pågår arbete med den södra gaskorridoren, utvecklingen av en strategi för ett bättre utnyttjande av potentialen hos flytande naturgas och lagring av denna samt inrättande av marknadsplatser för flytande gas med flera olika leverantörer i Central- och Östeuropa och i Medelhavsområdet.

 

Kommer energiunionen att främja eller underlätta gemensamma inköp av gas?

Kommissionen kommer, med utgångspunkt i den europeiska strategin för energitrygghet från maj 2014, att undersöka olika frivilliga mekanismer för en samlad efterfrågan för att möjliggöra gemensamma inköp av gas under en kris och där medlemsstaterna är beroende av en enda leverantör. Alla sådana åtgärder måste vara fullt förenliga med WTO:s bestämmelser och EU:s konkurrensregler.

 

I meddelandet nämns öppenheten i fråga om avtal. Vilken typ av avtal rör det sig om? Mellanstatliga avtal, även kommersiella avtal?

Mellanstatliga avtal kontrolleras för närvarande efter det att en medlemsstat och ett tredjeland har ingått ett avtal. I framtiden bör kommissionen informeras om förhandlingarna om mellanstatliga avtal på ett tidigt stadium, så att en bättre förhandsbedömning säkerställs av om de mellanstatliga avtalen är förenliga med i synnerhet reglerna för den inre marknaden och kriterierna för försörjningstrygghet. Om kommissionens deltar i sådana förhandlingar med tredjeländer och om man övergår till standardavtalsklausuler är det effektiva sätt att undvika otillbörliga påtryckningar och säkerställa respekten för EU-regler. Kommissionen kommer därför att se över beslutet om mellanstatliga avtal och föreslå alternativ för att se till att EU talar med en röst i förhandlingar med tredjeländer.

Vad gäller kommersiella avtal för gasförsörjning måste öppenheten öka. Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om detta i samband med översynen av förordningen om tryggad naturgasförsörjning.

 

Vad föreslår kommissionen för diversifieringen av elförsörjningen, efter det att uppmärksamheten mest har varit koncentrerad på en diversifiering gasförsörjningen?

El produceras främst inom EU och med hjälp av ett stort antal källor och tekniker. Medlemsstaterna har gjort olika val för sin energimix utifrån tillgängliga resurser och nationella preferenser. Elnäten mellan medlemsstaterna är av största vikt för utbytet av el mellan länderna, eftersom medlemsstaternas energimix ofta kompletterar varandra. Utvecklingen på elmarknaden, i synnerhet den ökande andelen förnybar energi, kräver ytterligare åtgärder för att stärka marknadsintegrationen.

 

Den inre marknaden för energi

Vad menar kommissionen med en ny utformning av marknaden? Varför behövs det?

Om vi ska kunna möta de nuvarande utmaningarna på elmarknaden, särskilt när det gäller att integrera olika typer av förnybar energi och trygga energiförsörjningen, behöver vi en marknadsstruktur som gör att kapaciteten på regional nivå kan samordnas samt lagringsmöjligheter och ökad flexibilitet i laststyrningen, så att konsumenterna kan agera på marknaderna på ett bättre sätt och energi lättare kan utbytas mellan länder. För att åstadkomma detta kommer kommissionen att tillhandahålla bättre regler för gränsöverskridande energihandel och föreslå lämpliga åtgärder för att uppmuntra producenter av förnybar energi att integrera sig bättre på den större elmarknaden.

 

Kommer kommissionen att föreslå en europeisk energitillsynsmyndighet?

Kommissionen kommer att undersöka hur den europeiska energilagstiftningen kan stärkas för att på ett bättre sätt styra det alltmer integrerade energisystemet i Europa. Kommissionen anser att EU-regleringen av den inre marknaden bör stärkas genom en kraftig förstärkning av Acers (Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter) befogenheter och oberoende. Detta krävs för att byrån effektivt ska kunna övervaka utvecklingen på den inre energimarknaden och de därmed sammanhängande marknadsreglerna, och för att man ska kunna hantera alla gränsöverskridande frågor som är nödvändiga för att skapa en sammanhängande inre marknad.

 

Hur tänker kommissionen öka investeringarna i energiinfrastruktur?

Energiinfrastruktur finansieras vanligen av marknaden och genom nätanvändarnas avgifter. Bara några få infrastrukturprojekt i Europa kommer att behöva bidrag från Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) för att kunna genomföras. Det rör sig om projekt som inte är kommersiellt gångbara, men som behövs på grund av sina effekter: försörjningstrygghet, solidaritet eller teknisk innovation.

För många andra projekt kan andra finansieringsmetoder användas som ger större hävstångseffekter än bidrag och direkt ekonomiskt stöd. Detta gäller för de finansiella instrument som ingår i FSE, men än mer för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), som kommer att vara ett mycket viktigt komplement till FSE för finansieringen av energiinfrastrukturprojekt i Europa. Den kommer att bidra om projektfinansiering från andra källor inte är tillgänglig på skäliga villkor med acceptans för en högre riskprofil.

 

Kommer kommissionen att föreslå energiskatter?

Ramstrategin för energiunionen innehåller inte några nya initiativ om energibeskattning på EU-nivå. Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att på nytt se över energibeskattningen på både nationell och europeisk nivå. Den nationella skattepolitiken bör skapa en balans mellan incitament för en mer hållbar energiförbrukning å ena sidan och behovet av att säkerställa konkurrenskraftig energi till ett rimligt pris för alla konsumenter å den andra. Den kommer vartannat år att lägga fram rapporter om energipriserna med en omfattande analys av skatter, avgifter och subventioner för att skapa mer öppenhet kring energikostnader och energipriser.

 

Energieffektivitet

Vilka konkreta åtgärder föreslår kommissionen för att förbättra energieffektiviteten i byggsektorn?

Byggnader renoveras inte i tillräcklig utsträckning och investeringarna i energieffektivitet är än mer otillräckliga i byggnader för hyresgäster eller ägare med låga inkomster. Uppvärmning och kylning är fortfarande den största enskilda källan till energiefterfrågan i Europa. Kommissionen kommer därför att göra en översyn av energieffektivitetsdirektivet och direktivet om energiprestanda för byggnader för att skapa de rätta ramvillkoren för ökad energieffektivitet i byggnader. Med utgångspunkt i de konkreta erfarenheterna i medlemsstaterna kommer kommissionen att stödja olika sätt att förenkla tillgången till finansiering för att göra befintliga byggnadsbestånd mer energieffektiva. Investeringar i byggnaders energieffektivitet är bland de mest lönsamma för hushållen och industrin idag.

 

Vilka åtgärder föreslår kommissionen för att motverka energifattigdom och stödja sårbara konsumenter?

Energifattigdom är i de flesta fall ett resultat av en kombination av låg inkomst och allmän fattigdom, ineffektiva hem och förutsättningar för bostadsinnehav som inte främjar energieffektivitet. Problemet kan därför bäst angripas genom en kombination av åtgärder där förbättrad energieffektivitet är den bästa långsiktiga lösningen. Om sårbara kunder måste skyddas genom socialpolitiska åtgärder, som omfattas av nationella, regionala eller lokala myndigheters handlingsutrymme, bör skyddet företrädesvis tillhandahållas via det allmänna välfärdssystemet. Om det ges via energimarknaden genom åtgärder som t.ex. en "solidaritetstaxa" eller som en rabatt på energiräkningen är det viktigt att ett sådant system är välriktat, så att det samtidigt begränsar totalkostnaden samt extrakostnaderna för kunder som inte omfattas.

 

Minskade koldioxidutsläpp

Vilka planer har kommissionen för att göra Europa ledande inom förnybar energi?

Energiunionen kommer att säkerställa att förnybar energi integreras helt i ett fullt ut hållbart, tryggt och kostnadseffektivt energisystem. EU kommer därigenom att kunna behålla sin världsledande ställning inom konkurrenskraftig teknik och innovation för förnybar energi och smarta och flexibla energisystem och energitjänster.

För att åstadkomma detta kommer kommissionen att göra följande:

  • Genomföra befintlig lagstiftning fullt ut och införa nya marknadsregler för att på ett effektivt sätt integrera förnybar produktion på marknaden, bland annat genom utveckling av ny infrastruktur, särskilt sammankopplingar.
  • Underlätta samordning av nationell politik och stödprogram för förnybar energi i linje med utvecklingen av den inre marknaden. Detta måste ske i enlighet med den nya utformningen av elmarknaden, vilket kommer att leda till rättvisa konkurrensvillkor mellan alla produktionskällor och en täckt efterfrågan samt till en mer omfattande öppning när det gäller stöd till förnybara energikällor.
  • Främja mer fokuserad forskning och demonstration på området förnybar energi, bl.a. genom särskilda EU-medel.
  • Se till att sektorn för förnybar uppvärmning och nedkylning bidrar avsevärt till EU:s energitrygghet.
  • Påskynda utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn, bl.a. genom att främja en ökad användning av el i transportsektorn och investeringar i produktionen av avancerade biodrivmedel, och ytterligare integrera energi- och transportsystemen.

Detta kommer att minska de totala finansieringskostnaderna för projekt för förnybar energi och bidra till att målen för 2020 och 2030 uppnås.

 

Varför har EU:s ledare beslutat om ett mål om en intern minskning av växthusgasutsläppen på minst 40 % senast 2030?

 Minskningen av de interna växthusgasutsläppen med minst 40 %, jämfört med utsläppen 1990 fram till 2030, är ett överordnat mål i EU:s klimatpolitik som EU:s ledare ställde sig bakom i oktober 2014.

 

På EU-nivå är det ett kostnadseffektivt mål som håller oss kvar på vägen fram till en koldioxidsnål ekonomi senast 2050. Internationellt kommer 40 %-målet att fungera som grund för EU:s bidrag till de internationella förhandlingarna om en ny klimatöverenskommelse i Paris i december 2015 och bidra till de åtgärder som krävs för att hålla den globala genomsnittliga temperaturökningen under 2 °C jämfört med förindustriella nivåer.

 

EU kommer att uppnå minskningsmålet på 40 % så kostnadseffektivt som möjligt. Detta kräver utsläppsminskningar för de berörda sektorerna på koldioxidmarknaden (EU:s utsläppshandelssystem) och sektorerna utanför systemet: 43 % för utsläppshandelssystemet och 30 % för sektorerna utanför systemet jämfört med 2005 och fram till 2030. Att minskningsmålet är internt betyder att det måste uppnås genom utsläppsminskningar som sker i EU.

 

Vilka är kostnaderna för och vinsterna med utsläppsmålet på 40 % för EU, dess invånare och företag?

 Målet om minskade koldioxidutsläpp på minst 40 % bidrar till den nya kommissionens prioriteringar om att främja tillväxten, stärka konkurrenskraften och skapa arbetstillfällen för EU:s invånare. Målet är realistiskt och förväntas öka vår energitrygghet och resurseffektivitet, samtidigt som det främjar grön tillväxt och konkurrenskraft, driver på koldioxidsnåla investeringar, ökar efterfrågan och inkomster för industrisektorer som utvecklar teknik med låga koldioxidutsläpp och skapar gröna jobb inom nya tillväxtsektorer som teknik, grundläggande tillverkning, transportutrustning, byggbranschen och företagstjänster.

 

Vid sidan av målets stora betydelse för EU:s klimatpolitik uppstår många energirelaterade, ekonomiska och miljömässiga vinster. Ur ett energiperspektiv kommer det att leda till minskad förbrukning av fossila bränslen. Detta kommer i sin tur att minska vår ekonomis sårbarhet för otrygg bränsleförsörjning och höga kostnader för importerat bränsle. Bränslebesparingarna väntas uppgå till minst 18 miljarder euro under de närmaste två årtiondena[1]. Dessutom skiljer sig inte kostnaderna för en övergång till en koldioxidsnål ekonomi nämnvärt från de kostnader som ändå kommer att uppstå när det åldrande energisystemet behöver förnyas. Vad gäller miljöaspekten kommer även luftföroreningarna att minska i och med att målet uppnås.

 

 

Vilka åtgärder kommer kommissionen att vidta som nästa steg för att målet på minst 40 % minskade utsläpp av växthusgaser ska uppnås?

 Ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 är en integrerad del av energiunionen och bidrar till övergången till en koldioxidsnål ekonomi.

 

EU måste anta genomförandelagstiftning på många områden av den klimat- och energipolitiska ramen efter godkännandet av Europeiska rådet.

 

Den första prioriteringen är antagandet av kommissionens förslag till en reserv för marknadsstabilitet för att förbättra EU:s utsläppshandelssystem, som är det viktigaste instrumentet i EU:s klimatpolitik. Därefter planerar kommissionen att revidera direktivet om EU:s utsläppshandelssystem för perioden efter 2020, inklusive koldioxidläckage.

 

Under 2015 kommer kommissionen även att börja arbeta med analyser och konsekvensbedömningar rörande de nationella målen för utsläppsminskningar inom sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet, bl.a. med inriktning på förbättrade flexibilitetsmekanismer inom dessa sektorer och införande av markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) i ramen fram till 2030, med siktet inställt på att lägga fram lagstiftningsförslag i början av 2016.

 

Kommissionen planerar ändringar av utsläppshandelssystemet. Vad betyder det? Varför är det viktigt nu?

 På grundval av kommissionens förslag från 2014 diskuterar Europaparlamentet och rådet för närvarande lagstiftning för att reformera EU:s utsläppshandelssystem genom att inrätta en reserv för marknadsstabilitet. Detta är ett inslag som har utformats för att öka systemets motståndskraft mot chocker i framtiden. Samtidigt kan man neutralisera de negativa effekter som det rådande stora överskottet på marknaden har på incitamenten för att investera i minskade koldioxidutsläpp. Medlagstiftarna förhandlar nu om hur reserven ska utformas, vilket kommer att avgöra i vilken takt reserven kommer att absorbera överskottet på utsläppsrätter.

 

Så snart man har kommit överens om denna lagstiftning kommer kommissionen att lägga fram ytterligare förslag till ändrad lagstiftning. Dessa ändringar krävs för att genomföra EU-ledarnas strategiska riktlinjer för hur EU:s system utsläppshandelssystem bör fungera under årtiondet fram till 2030. Detta omfattar en ökning av den linjära minskningsfaktorn (dvs. den takt i vilken utsläppstaket höjs från år till år) från 1,74 % till 2,2 % från och med 2021.

 

Lagstiftningen ska vidare ändras för att industrin ska kunna dra nytta av åtgärderna mot koldioxidläckage och gratis tilldelning av utsläppsrätter efter 2020 i linje med de principer som godkänts av EU:s ledare.

 

Slutligen ska ändringar göras i direktivet om EU:s utsläppshandelssystem för att införa en rättslig grund för upprättandet av en moderniseringsfond och en innovationsfond. Dessa två finansiella instrument ska finansieras genom inkomsterna från utsläppsrätter under 2021–2030. Innovationsfonden kommer att stödja demonstrationsverksamhet för minskade koldioxidutsläpp inom EU och moderniseringsfonden kommer att stödja moderniseringen av energisystem i medlemsstater där inkomsterna är låga.

 
 

Vilka åtgärder kommer att vidtas för vägtransporter i allmänhet och personbilar i synnerhet?

 Transportsektorn är den sektor som släpper ut näst mest växthusgaser, efter energisektorn. Transportsektorn står för cirka en femtedel av alla utsläpp och vägtransporterna står för ungefär 80 % av dessa. EU har redan infört en rad politiska åtgärder och lagstiftning som syftar till att minska dessa utsläpp och mildra deras inverkan på klimatförändringen, bl.a. följande:

 

  • Obligatoriska koldioxidmål för bilar och skåpbilar
  • En strategi för att minska bränsleförbrukningen och koldioxidutsläppen från lastbilar och bussar
  • Mål för att öka förnybara bränslen inom transporter och för att minska utsläppen av växthusgaser från vägtransportbränslen
  • Ett krav för myndigheter att ta hänsyn till energiförbrukning och koldioxidutsläpp vid upphandling av fordon
  • Lagstiftning som ålägger medlemsstaterna att ta fram nationella strategier för marknadsutvecklingen av alternativa bränslen och deras infrastruktur

 

EU:s ledare har efterlyst ett heltäckande och teknikneutralt tillvägagångssätt för främjande av utsläppsminskningar och energieffektivitet i transportsektorn, för eldrivna transporter och förnybara energikällor i transportsektorn även efter 2020. Kommissionen kommer nu att undersöka instrument och åtgärder som bygger vidare på framgångsrika initiativ för att minska koldioxidutsläppen från vägtransporter.

I juni 2015 kommer kommissionen att anordna en konferens för berörda parter om hur vi kan minska koldioxidutsläppen inom vägtransporterna.

 

Styrning

Vilka verktyg har kommissionen till sitt förfogande för att se till att förslagen om energiunionen genomförs korrekt och följs upp av medlemsstaterna och andra aktörer?

En tillförlitlig, öppen och integrerad styrningsprocess kommer att inledas för att säkerställa att energirelaterade åtgärder på europeisk, regional, nationell och lokal nivå bidrar till energiunionens mål på ett konsekvent sätt. Styrningen bör säkerställa att målen för energiunionen uppnås, särskilt genomförandet av den inre energimarknaden och den klimat- och energipolitiska ramen för 2030. Den bör också garantera långsiktig säkerhet för investerare. Processerna för planering och rapportering ifråga om energi- och klimatpolitiken bör rationaliseras och onödig administration reduceras samtidigt som genomförandet av EU:s regelverk övervakas. Styrningen bör vidare leda till fördjupat samarbete mellan medlemsstaterna och med kommissionen.Kommissionen kommer att offentliggöra en årsrapport om energiunionen för att ta upp de viktigaste problemen, åstadkomma nödvändiga resultat och styra den politiska debatten.

 

Hur kommer forskning och innovation bidra till energiunionen?

Forskning och innovation på energiområdet är en viktig hörnsten i den framväxande energiunionen. Genom alltmer samordnade åtgärder från EU och medlemsstaternas sida öppnar dagens upptäckter inom energiforskningen nya möjligheter att skapa ett tryggare, mer långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt energisystem. 

Forskning och innovation kommer att bidra till energiunionens alla dimensioner och hjälpa EU att uppnå sina ambitiösa klimat- och energimål.

Genomförandet av Horisont 2020, dvs. EU:s ramprogram för forskning och innovation med anslag på nära 80 miljarder euro, kommer i hög grad att bidra till målen för energiunionen. Detta ekonomiska stöd kommer att spela en viktig roll som katalysator och hävstång för utvecklingen av säker, ren och effektiv energiteknik för framtiden. Temat Energi, som är en del av de centrala samhällsutmaningar som tas upp i programmet, är omfattande och kommer att bidra till att förbättra människors liv, skydda miljön och göra industrin i EU mer hållbar och konkurrenskraftig.

 
 

Hur kommer EU:s sammanhållningspolitik att bidra till energiunionen?

Sammanhållningspolitiken kommer att spela en viktig roll för det konkreta förverkligandet av energiunionen genom projekt som medför verkliga fördelar för människor på energiområdet. Med tanke på den betydande finansiering som står till förfogande för investeringar i övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp (cirka 38 miljarder euro för perioden 2014–2020) kommer sammanhållningspolitiken att hjälpa medlemsstaterna, regioner, kommuner och städer att genomföra välbehövliga investeringar i energieffektivitet i byggnader och i förnybar energi, smarta nät och hållbara stadstransporter.  I linje med några av huvudmålen för energiunionen kommer våra investeringar därför att hjälpa till att minska dyr energiimport, diversifiera våra energikällor, åtgärda energifattigdomen, minska utsläppen, skapa arbetstillfällen och stödja små och medelstora företag.

Kommissionen arbetar för närvarande med åtgärder för ytterligare stöd till medlemsstaterna på det tekniska området, inte minst i form av finansiella instrument, som också kommer att vara spela en central roll för att lösa problem som rör energieffektivitet.


[1] Konsekvensbedömningen till ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030, s. 78, tabell 14.

MEMO/15/4485

För allmänheten:


Side Bar