Navigation path

Left navigation

Additional tools

Redogörelse för EU:s ekonomiska styre

European Commission - MEMO/13/979   12/11/2013

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO HR

EUROPEISKA KOMM ISSIONEN

MEMO

Bryssel den 12 november 2013

Redogörelse för EU:s ekonomiska styre

Erfarenheterna från den senaste tidens ekonomiska, finansiella och statsskuldrelaterade kriser har lett till en serie reformer av EU:s regler. Bland annat har nya övervakningssystem införts för budget- och finanspolitiken, liksom ett nytt tidsschema för budgeten.

De nya reglerna (som införts genom lagpaketen med sex respektive två rättsakter om ekonomisk styrning och fördraget om stabilitet, samordning och styrning) baseras på den europeiska planeringsterminen, som är EU:s beslutskalender. Detta samordnade system garanterar tydligare regler, bättre samordning av de nationella strategierna under hela året, regelbunden uppföljning och snabbare påföljder vid brott mot reglerna. Detta är till hjälp för medlemsländerna i deras strävan att uppfylla sina budget- och reformåtaganden, samtidigt som det gör den ekonomiska och monetära unionen som helhet mer motståndskraftig.

Det nya systemet har följande huvuddrag.

SAMORDNING UNDER HELA ÅRET: DEN EUROPEISKA PLANERINGSERMINEN

Före krisen skedde planeringen av EU:s budgetpolitik och ekonomiska politik genom flera processer. Det fanns ingen övergripande samordning av arbetet på nationell nivå, och ingen möjlighet för medlemsländerna att diskutera en kollektiv strategi för EU:s ekonomi.

Samordning och vägledning

År 2010 infördes den europeiska planeringsterminen som garanterar att medlemsländerna diskuterar sina budgetplaner och ekonomiska planer med sina partner i EU. Detta sker vid fasta tidpunkter under hela året. På så sätt kan de kommentera varandras planer och kommissionen kan ge strategisk vägledning i god tid innan medlemsländerna fattar sina nationella beslut. Kommissionen övervakar också att medlemsländerna arbetar i riktning mot att uppnå målen för Europa 2020-strategin (EU:s strategi för långsiktig tillväxt), dvs. målen för sysselsättning, innovation, klimatfrågan och minskad fattigdom.

Ett tydligt tidsschema

Cykeln inleds i november varje år med kommissionens årliga tillväxtöversikt (allmänna ekonomiska prioriteringar för EU) som ger medlemsländerna strategiska riktlinjer för det kommande året.

De landspecifika rekommendationer som offentliggörs under våren ger medlemsländerna skräddarsydd rådgivning om djupare strukturreformer som ofta tar mer än ett år att genomföra.

Euroområdets budgetövervakning trappas upp mot slutet av året i samband med att medlemsländerna lämnar in utkasten till budgetplaner. Budgetplanerna bedöms av kommissionen och diskuteras av euroområdets finansministrar. Kommissionen övervakar också den finanspolitiska inriktningen för euroområdet som helhet.

Kommissionen kontrollerar vidare genomförandet av prioriteringar och reformer flera gånger om året, med fokus på euroområdet och medlemsländer som har finanspolitiska eller finansiella problem.

  • November: I den årliga tillväxtöversikten fastställs de övergripande ekonomiska prioriteringarna för EU för det följande året. Rapporten om förvarningsmekanismen granskar medlemsländerna för att se om det finns ekonomiska obalanser. Kommissionen offentliggör sitt yttrande om utkasten till budgetplaner (för alla länder i euroområdet) och programmen för ekonomiskt partnerskap (för länder i euroområdet som har allt för höga underskott). Budgetplanerna diskuteras också av euroområdets finansministrar.

  • December: Euroområdets medlemsländer antar sina slutliga årliga budgeter. De har då tagit hänsyn till rådgivningen från kommissionen och finansministrarnas yttranden.

  • Februari/mars: Europaparlamentet och berörda EU-ministrar (med ansvar för arbetsmarknad/sysselsättning, ekonomi och finans, konkurrens) träffas i rådet för att diskutera den årliga tillväxtöversikten. Kommissionen offentliggör sin ekonomiska vinterprognos. Europeiska rådet antar de ekonomiska prioriteringarna för EU, baserat på den årliga tillväxtöversikten. Det är ungefär vid den här tiden som kommissionen offentliggör fördjupade granskningar av medlemsländer som kan komma att ha obalanser (de som identifierats i den årliga tillväxtöversikten).

  • April: Medlemsländerna lämnar in sina stabilitets-/konvergensprogram (medelfristiga budgetplaner) och sina nationella reformprogram (ekonomiska planer), som bör vara i linje med alla föregående EU-rekommendationer. Dessa ska helst lämnas in senast den 15 april, men senast den 30 april varje år. Eurostat offentliggör verifierade uppgifter om skuld och underskott från det föregående året, eftersom detta är viktigt för att kontrollera om medlemsländerna uppfyller sina finanspolitiska mål.

  • Maj: Kommissionen föreslår landspecifika rekommendationer, skräddarsydda råd om vilken finanspolitik som bör drivas av medlemsländerna baserat på prioriteringarna tillväxtöversikten och information från planerna som inkom i april. I maj offentliggör kommissionen också den ekonomiska vårprognosen.

  • Juni/juli: Europeiska rådet godkänner de landspecifika rekommendationerna och EU-ministrarna träffas i rådet för att diskutera dem. Slutligen antar EU:s finansministrar dem i juli.

  • Oktober: Euroområdets medlemsländer lämnar in sina utkast till budgetplaner för det följande året till kommissionen (senast 25 oktober). Om en plan inte överensstämmer med en medlemsstats medelfristiga mål, begär kommissionen en omarbetning.

ANSVARSFULLARE BUDGETERING

Stabilitets- och tillväxtpakten infördes samtidigt som den gemensamma valutan för att garantera sunda offentliga finanser. Före krisen genomfördes pakten emellertid på ett sådant sätt att man inte kunde hindra att allvarliga finanspolitiska obalanser uppstod i vissa medlemsländer.

Pakten har anpassats genom två lagpaket med sex respektive två rättsakter om ekonomisk styrning (som trädde i kraft i december 2011 respektive i maj 2013) och som förstärks ytterligare genom fördraget om stabilitet, samordning och styrning (som trädde i kraft i januari 2013 i de 25 fördragsslutande länderna).

Bättre regler

  1. Begränsning av det nominella underskottet och skulderna: I stabilitets- och tillväxtpakten fastställs gränser på 3 % av BNP för underskott och 60 % av BNP för skulder. Detta är också inskrivet i fördraget. Dessa gränser fortsätter att gälla.

  2. Starkare fokus på skulder: De nya reglerna innebär att den befintliga gränsen på 60 % av BNP är i kraft. Detta betyder att förfarandet vid ett alltför stort underskott kan sättas igång för ett medlemsland vars skuldnivå ligger över 60 % och skuldnivån inte minskas på ett effektivt sätt (dvs. när den del av skulden som ligger över 60 % inte minskar med minst 5 % per år i snitt under tre år).

  3. Ett nytt riktmärke för utgifter: Enligt de nya reglerna får de offentliga utgifterna inte öka snabbare än BNP-scenariot på medellång sikt, om det inte motsvaras av tillräckliga inkomster.

  4. Vikten av det underliggande saldot i de offentliga finanserna: Stabilitets- och tillväxtpakten är i större utsträckning inriktad på att förbättra de offentliga finansernas struktur (och att beakta effekterna av ekonomisk nedgång eller engångsåtgärder på underskottet). Medlemsländerna fastställer egna budgetmål på medellång sikt, och uppdaterar dessa minst vart tredje år, i syfte att förbättra sin strukturbalans med 0,5 % av BNP per år. Därigenom skapas en säkerhetsmarginal mot överskridande av det nominella underskott på 3 %. Medlemsländerna uppmanas också (särskilt de som har en skuldnivå som överskrider 60 % av BNP) att göra större ansträngningar i ekonomiskt goda tider och mindre i ekonomiskt dåliga tider.

  5. En finanspakt för 25 medlemsländer: Enligt fördraget om stabilitet, samordning och styrning måste medelfristiga budgetmål från och med januari 2014 vara förankrade i nationell lagstiftning, och strukturella underskott måste begränsas till 0,5 % av BNP (detta kan ökas till 1 % om skuldkvoten i förhållande till BNP ligger gott och väl under 60 %). Detta kallas för finanspakten. I fördraget fastställs också att automatiska korrigeringsåtgärder ska utlösas om gränsen för strukturella underskott (eller om anpassningsbanan mot gränsen) överskrids, vilket skulle kräva att medlemsländerna i sin nationella lagstiftning fastställer hur och när de tänker åtgärda överskridandet under kommande budgetperioder.

  6. Flexibilitet i krissituationer: Eftersom stabilitets- och tillväxtpakten utgår från det underliggande saldot i de offentliga finanserna på medellång sikt erbjuder den flexibilitet i krissituationer. Om tillväxten minskar oväntat kan medlemsländer med budgetunderskott över 3 % av BNP få extra tid att korrigera dem, förutsatt att de gjort de strukturella ansträngningar som krävs. Så var fallet 2012 för Spanien, Portugal och Grekland, och 2013 för Frankrike, Nederländerna, Polen och Slovenien.

Bättre kontroll av efterlevnaden

  1. Bättre förebyggande: Medlemsländerna bedöms efter huruvida de uppfyller sina medelfristiga mål. Varje år i april bedöms framstegen, när medlemsländerna lägger fram sina stabilitets- och konvergensprogram (treåriga budgetplaner, de förra för euroområdets länder och de senare för hela EU). Dessa offentliggörs och granskas av kommissionen och rådet inom maximalt tre månader. Rådet kan anta en ståndpunkt eller uppmana medlemsländerna att anpassa sina planer.

  2. Tidig varning: Om ett land uppvisar en betydande avvikelse från de medelfristiga målen eller från anpassningsbanan mot dessa mål utfärdar kommissionen en varning till det landet. Varningen bekräftas av rådet och kan offentliggöras. Sedan övervakas situationen över året, och om den inte åtgärdas kan kommissionen föreslå en räntebärande deposition på 0,2 % av BNP (endast i euroområdet), som måste godkännas av rådet. Depositionen kan återbetalas till medlemslandet om det korrigerar sin avvikelse.

  3. Förfarandet vid alltför stora underskott: För medlemsländer som inte uppfyller antingen underskotts- eller skuldkriterierna inleds ett förfarande vid alltför stora underskott, som innebär att de omfattas av extra kontroller (vanligtvis var tredje eller var sjätte månad) och får en tidsfrist för att åtgärda sitt underskott. Kommissionen övervakar sedan efterlevnaden under hela året, baserat på de regelbundna ekonomiska prognoserna och Eurostats uppgifter om skuld och underskott.

  4. Snabbare påföljder: Medlemsländer i euroområdet som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott kan snabbare drabbas av ekonomiska påföljder, och dessa kan stegvis ökas. Om landet inte minskar sitt underskott kan det dömas till böter på 0,2 % av BNP. Böterna kan uppgå till maximalt 0,5 % om statistikbedrägerier uppdagas, och påföljderna kan omfatta en frysning av sammanhållningsstödet (även för länder utanför euroområdet). Samtidigt kan de 25 medlemsländer som undertecknat fördraget om stabilitet, samordning och styrning få böta 0,1 % av BNP om de inte korrekt genomför finanspakten i nationell lagstiftning.

  5. Nya röstsystem: Beslut om de påföljder inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott fattas i de flesta fall med omvänd kvalificerad majoritet, vilket innebär att beslut om böter anses vara antagna av rådet om inte en kvalificerad majoritet av medlemsländerna avvisar dem. Detta var inte möjligt innan paketet med sex rättsakter trädde i kraft. Dessutom har de 25 medlemsländer som undertecknat fördraget om stabilitet, samordning och styrning kommit överens om att tillämpa omvänd kvalificerad majoritet redan tidigare i förfarandet, när de beslutar huruvida ett medlemsland ska omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott.

ÖKAD ÖVERVAKNING I EUROOMRÅDET

Krisen har visat att problem i ett av euroområdets länder kan få allvarliga spridningseffekter till grannländer. Därför är extra övervakning påkallad för att begränsa problem innan de blir systemiska.

Genom paketet med två rättsakter som trädde i kraft den 30 maj 2013 infördes en ny övervakningscykel för euroområdet. Medlemsländerna lämnar in sina utkast till budgetplaner i oktober varje år (utom de länder som omfattas av makroekonomiska anpassningsprogram), och därefter avger kommissionen ett yttrande om.

Detta möjliggör också en mer djupgående övervakning av de länder i euroområdet som har alltför stora överskott, och en strängare kontroll av dem som har ännu allvarligare problem.

  • Medlemsländer som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott måste regelbundet lämna in framstegsrapporter om hur de korrigerar sina underskott. Kommissionen kan nu kräva mer information eller rekommendera ytterligare åtgärder från dem som riskerar att inte klara fristen då de ska ha kommit till rätta med underskottet. Euroområdets medlemsländer måste också lägga fram program för ekonomiska partnerskap som innehåller planer om ingående finanspolitiska strukturreformer (t.ex. av pensionssystem, skattesystem eller den offentliga vården) som kan korrigera underskotten på ett beständigt sätt.

  • Medlemsländer med ekonomiska problem eller som omfattas av Europeiska stabilitetsmekanismens förebyggande biståndsprogram får ökad övervakning, vilket innebär att kommissionen regelbundet gör inspektionsbesök i dem och att de måste lägga fram ytterligare uppgifter om sina finanssektorer.

  • Finansiella stödprogram: Medlemsländer vars problem kan få betydande negativa effekter för resten av euroområdet kan uppmanas att utarbeta fullständiga program för makroekonomisk anpassning. Sådana beslut tas av rådet med kvalificerad majoritet, på förslag från kommissionen. Programmen omfattas av inspektionsbesök varje kvartal och stränga villkor åtföljer allt ekonomiskt stöd.

  • Övervakning efter programmens genomförande: Medlemsländerna kommer att omfattas av övervakning även efter det att programmen genomförts, så länge 75 % av något ekonomiskt stöd som erhållits förblir utestående.

ÖVERVAKNINGEN UTVIDGAD TILL ATT OMFATTA MAKROEKONOMISKA OBALANSER

Med stöd av erfarenheterna från krisen och i och med reformerna i paketet med sex rättsakter, infördes ett system för övervakning av den ekonomiska politiken som går utöver de vanliga kontrollerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Detta kallas för förfarandet vid makroekonomiska obalanser och består av flera på varandra följande steg:

  • Bättre förebyggande: Alla medlemsländer lägger fortfarande fram sina nationella reformprogram, numera i april varje år. Dessa offentliggörs av kommissionen, som granskar dem för att se att alla reformer är förenliga med EU:s prioriteringar för tillväxt och sysselsättning, bland annat Europa 2020-strategin för långsiktig tillväxt.

  • Tidig varning: Medlemsländerna screenas för potentiella obalanser, utgående från en resultattavla med 11 indikatorer, samt gentemot stödindikatorer och annan information, för att mäta den ekonomiska utvecklingen ur ett tidsperspektiv. Varje år i november offentliggör kommissionen resultaten i sin rapport om varningsmekanismen (se MEMO/12/912). I rapporten identifieras medlemsländer som kräver ytterligare analys (en fördjupad granskning), men inga slutsatser dras.

  • Fördjupad granskning: De medlemsländer för vilka det i rapporten om varningsmekanismen konstaterats att de potentiellt kan drabbas av obalanser granskas ingående av kommissionen. Denna fördjupade granskning offentliggörs på våren och bekräftar eller vederlägger förekomsten av obalanser, samt talar om huruvida obalanserna är för stora. Medlemsländerna uppmanas att ta hänsyn till resultaten av den fördjupade granskningen i reformplanerna för det kommande året. All uppföljning integreras i den strategiska rådgivning som kommissionen ger varje enskild medlemsstat i de landspecifika rekommendationerna i slutet av maj varje år.

  • Förfarandet vid alltför stora obalanser: Om kommissionen kommer fram till att ett medlemsland har alltför stora obalanser kan den rekommendera rådet att medlemslandet ska utarbeta en handlingsplan för korrigerande åtgärder där det ingår tidsfrister för nya åtgärder. Denna rekommendation antas av rådet. Kommissionen och rådet övervakar medlemslandet under hela året för att se om strategierna i handlingsplanen genomförs.

  • Böter för medlemsländer i euroområdet: Böter tillämpas endast som en sista utväg och tas ut för upprepad underlåtelse att vidta åtgärder (och berör alltså inte själva obalanserna). Om kommissionen t.ex. vid upprepade tillfällen kommer fram till att den handlingsplan för korrigerande åtgärder som ett medlemsland i euroområdet har lagt fram inte duger kan den föreslå rådet att ta ut böter på 0,1 % av BNP per år. Böter kan också tas ut och ökas om ett medlemsland inte vidtar de korrigerande åtgärder som ingår i planen (man börjar med en räntebärande deposition på 0,1 % av BNP, som kan omvandlas till böter om överträdelsen upprepas). Påföljderna godkänns om inte en kvalificerad majoritet av medlemsländerna röstar emot dem.

EN PLAN FÖR FRAMTIDEN

De reformer som genomförts de senaste tre åren saknar motstycke, men krisen har visat hur beroende våra ekonomier har blivit av varandra sedan den ekonomiska och monetära unionen grundades. Det är särskilt viktigt att euroländerna arbetar tillsammans för att fatta strategiska beslut som tar hänsyn till de mer övergripande intressena i euroområdets alla medlemsländer.

Europeiska kommissionens syn på framtiden finns i planen för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union, som offentliggjordes den 28 november 2012 (se IP/12/1272). I planen redogörs det för hur man kan gå vidare från dagens struktur, steg för steg under de kommande månaderna och åren.

Kommissionen har redan utvecklat sina idéer om en ram för förhandssamordning av stora strukturreformer och om ett instrument för konvergens och konkurrenskraft som ska uppmuntra och hjälpa medlemsländer som genomför svåra reformer (se IP/13/248). Förslagen kommer att utvecklas efter diskussioner i Europeiska rådet.

LÄS MER

Om den europeiska planeringsterminen:

http://ec.europa.eu/europe2020/making-it-happen/index_en.htm

Om förfarandet vid alltför stora underskott (inklusive pågående förfaranden per land):

http://ec.europa.eu/economy_finance/economic_governance/sgp/corrective_arm/index_en.htm

Om förfarande vid makroekonomiska obalanser (inklusive fördjupade granskningar per land)

http://ec.europa.eu/economy_finance/economic_governance/macroeconomic_imbalance_procedure/index_en.htm

Kontaktpersoner:

Olivier Bailly (+32 2 296 87 17)

Sarah Collins (+32 2 296 80 76)

Simon O'Connor (+32 2 296 73 59)

Vandna Kalia (+32 2 299 58 24)


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website