Navigation path

Left navigation

Additional tools

Frågor och svar om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken

European Commission - MEMO/13/72   06/02/2013

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO

Europeiska kommissionen

MEMO

Strasbourg den 6 februari 2013

Frågor och svar om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken

Det övergripande syftet med kommissionens förslag om en modern och förenklad gemensam fiskeripolitik är att göra fisket hållbart – ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Den nya politiken kommer att återställa fiskbestånden till hållbara nivåer genom att stoppa överfisket och fastställa fiskemöjligheter utifrån vetenskaplig rådgivning. Den kommer att ge EU:s invånare en långsiktigt stabil, säker och hälsosam livsmedelsförsörjning. Dessutom ska den ge fiskerinäringen ett uppsving, få bort beroendet av subventioner och skapa nya möjligheter till jobb och tillväxt i kustområden.

Varför behövs en ny politik?

Det är hög tid att förnya EU:s fiskeripolitik. Fartygens fångster är större än fiskens reproduktion, och detta utarmar fiskbestånden och hotar det marina ekosystemet. De minskade fångsterna innebär en osäker framtid för fiskerinäringen.

Kommissionen lade därför 2011 fram förslag om en långtgående reform av politiken. Avsikten är att förbättra de framtida villkoren för både fisk och fiskare, liksom för den marina miljön som de är beroende av. Reformen ska stödja Europa 2020-strategin och politiken kommer att utformas som en del av en bredare maritim ekonomi så att åtgärderna för EU:s havs- och kustområden blir mer samlade och bidrar till stabila ekonomiska resultat i fiskerinäringen, tillväxt för alla och ökad sammanhållning i kustregionerna.

Hållbarhet är kärnan i den föreslagna reformen. Ett hållbart fiske innebär att fångsterna ligger på nivåer som inte äventyrar beståndens reproduktion och samtidigt ger en hög långsiktig avkastning. Detta förutsätter en reglering av mängden fisk som tas ur havet genom fiske. Kommissionen föreslår att bestånden senast 2015 ska utnyttjas på hållbara nivåer, vilket kan definieras som den största fångst som säkert kan tas år efter år och som samtidigt bibehåller fiskpopulationen vid en storlek som ger maximal produktivitet. Denna fångstnivå kallas maximalt hållbart uttag (MSY). Målet anges i FN:s havsrättskonvention och antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 som ett mål hela världen skulle nå senast 2015.

Beräkningar1 visar att om bestånden utnyttjades på detta sätt, skulle deras storlek öka med cirka 70 %. De totala fångsterna skulle öka med cirka 17 %, inkomsterna skulle kunna öka med 24 % för fiskare (dvs. 1,8 miljarder euro) per år och besättningarnas löner skulle kunna öka med 25 %.

Ett hållbart fiske skulle också göra fångstsektorn oberoende av offentligt stöd. Det skulle göra det lättare att skapa en stabil prisnivå och tydliga förutsättningar, vilket också skulle innebära stora fördelar för konsumenterna. En stark, effektiv och ekonomiskt lönsam näring som verkar på marknadens villkor skulle ha en viktigare och mer aktiv roll i förvaltningen av bestånden.

Vilka är de viktigaste förslagen?

Flerårig förvaltning grundad på ekosystemansatsen

För att återskapa en livskraftig fiskerinäring i Europa måste havsmiljön få ett effektivare skydd. Från och med nu kommer EU:s fiske att förvaltas genom fleråriga planer och styras av ekosystemansatsen och försiktighetsprincipen så att fiskets påverkan på det marina ekosystemet begränsas. Fiskerinäringen kommer att få en bättre och stabilare bas för planering och investeringar på lång sikt. Detta kommer att skydda resurser och maximera den långsiktiga avkastningen.

De fleråriga förvaltningsplanerna bör inte längre vara planer för enskilda bestånd, utan i stället bli fiskeribaserade och omfatta fler fiskbestånd i färre planer med målet att nå hållbara nivåer senast 2015. Bestånd som inte omfattas av planer kommer att förvaltas genom fiskemöjligheter fastställda av rådet, tillsammans med andra bevarandeåtgärder och tekniska bestämmelser som föreslås.

Förbud mot att kasta fångst över bord

Enligt beräkningar uppgår utkast av fisk – dvs. att oönskad fångst kastas över bord – till 23 % av de totala fångsterna (i vissa fisken betydligt mer!). Denna oacceptabla praxis kommer att fasas ut med en fastställd tidsfrist och i kombination med vissa kompletterande åtgärder. Fiskarna kommer att vara tvungna att landa alla kommersiella arter som de fångar, och fisk under minimimåttet ska inte få säljas som livsmedel.

Medlemsstaterna måste se till att deras fiskefartyg är utrustade för dokumentation av allt fiske och all beredning av fisken så att man kan övervaka att de fullgör skyldigheten att landa alla fångster.

Förbudet kommer att ge tillförlitligare data om fiskbestånd, förbättra förvaltningen och öka resurseffektiviteten. Det ger också ett incitament för fiskare att undvika oönskade fångster med hjälp av tekniska lösningar som mer selektiva fiskeredskap.

Lönsamt fiske

Ett system med överlåtbara fångstandelar, som kallas ”fiskenyttjanderätter”, föreslogs från och med 2014 för fartyg över 12 meter och för alla fartyg som använder släpredskap. Med ett öppet system skulle innehavarna få rätt till en andel av de nationella fiskemöjligheterna och de skulle kunna låna ut eller handla med sina nyttjanderätter. Det nya systemet föreslogs för att ge fiskerinäringen ett långsiktigt perspektiv, större flexibilitet och ökad ansvarsskyldighet, samtidigt som överkapaciteten minskas. Både rådet och parlamentet överväger dock alternativa åtgärder när det gäller förvaltningen av kvoter och flottor.

Stöd till småskaligt fiske

Inom EU står det småskaliga fisket för 77 % av det totala antalet fartyg i EU-flottan, men i genomsnitt är dess effekter på resurserna mindre, eftersom det bara utgör 8 % av det totala tonnaget (fartygsstorlek) och 32 % av maskinstyrkan. Småskaligt kustfiske spelar ofta en viktig roll i det sociala nätverket och den kulturella identiteten i många av Europas kustområden. Det behöver därför ett särskilt stöd. Den nya gemensamma fiskeripolitiken innebär att medlemsstaternas rätt att begränsa fisket inom en zon på 12 nautiska mil från kustlinjen förlängs till 2022. Småskaligt fiske kan också undantas från systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter. Det framtida finansieringsinstrumentet för fisket kommer att innehålla åtgärder som gynnar småskaligt fiske och som hjälper lokala ekonomier att anpassa sig till förändringarna.

Utveckling av hållbart vattenbruk

Ett bättre regelverk för vattenbruk kommer att öka produktionen och utbudet av fisk och skaldjur i EU, minska beroendet av importerad fisk och stärka tillväxten i kust- och landsbygdsområden. Senast 2014 ska medlemsstaterna utarbeta nationella strategiska planer för att ta bort administrativa hinder och fastställa ekologiska, sociala och ekonomiska standarder för fiskodlingsnäringen. En ny rådgivande nämnd för vattenbruk kommer att inrättas för att ge råd i frågor som rör näringen. Det finns en tydlig EU-dimension i utvecklingen av vattenbruket: strategiska val på nationell nivå kan påverka utvecklingen i grannmedlemsstater.

Förbättrad vetenskaplig kunskapsbas

Tillförlitlig och aktuell information om tillståndet för marina resurser är väsentlig för att stödja sunda förvaltningsbeslut och ett effektivt genomförande av den nya gemensamma fiskeripolitiken. Förslaget innehåller grundläggande regler och skyldigheter för medlemsstaterna om datainsamling, förvaltning, tillgängliggörande av data och tillträde till data för kommissionen. Medlemsstaterna kommer att få ansvaret för att samla in, lagra och utbyta vetenskapliga data om fiskbestånd och fiskets påverkan i olika havsområden. Nationella forskningsprogram kommer att inrättas för att samordna denna verksamhet.

Decentraliserad förvaltning

Kommissionens förslag kommer att leda till att besluten fattas närmare fiskeområdena, och det kommer att klargöra varje aktörs roller och skyldigheter. Det innebär ett slut på detaljstyrningen från Bryssel i och med att EU-lagstiftarna endast fastställer det allmänna regelverket, grundläggande principer och standarder, övergripande mål, prestationsindikatorer och tidsramar. Medlemsstaterna beslutar sedan om de konkreta tillämpningsåtgärderna och samarbetar på regional nivå. Förslaget innehåller bestämmelser som ska säkerställa att medlemsstaterna i fråga antar åtgärder som är förenliga med kraven och effektiva. Det inrättas också en mekanism som tillåter kommissionen att ingripa i de fall medlemsstaterna inte kan enas eller om målen inte nås.

Ny marknadspolitik – större ansvar för näringen och bättre informerade konsumenter

En del av det föreslagna paketet är ett förslag till en ny marknadspolitik som ska se till att den gemensamma marknadsordningen för fiskeriprodukter bidrar till att nå den nya gemensamma fiskeripolitikens mål. Syftet är att stärka EU-näringens konkurrenskraft, öka transparensen på marknaderna och skapa lika villkor för alla produkter som saluförs i unionen.

Marknadspolitiken innefattar en modernisering av interventionssystemet eftersom det nuvarande systemet innebär att offentliga medel bidrar till att förstöra fisk, vilket inte är försvarbart. Det kommer att ersättas av en förenklad lagringsmekanism som gör det möjligt för producentorganisationer att köpa upp fiskeriprodukter när priserna faller under en viss nivå och lagra produkterna för att släppa ut dem på marknaden vid ett senare tillfälle. Detta system kommer att bidra till marknadsstabilitet.

Producentorganisationerna kommer också ha en större roll i kollektiv förvaltning, övervakning och kontroll. Bättre marknadsföring av EU:s fiskeri- och vattenbruksprodukter kommer att bidra till minskat svinn och ge producenterna återkoppling från marknaden.

Nya handelsnormer för märkning, kvalitet och spårbarhet kommer att ge konsumenterna tydligare information och hjälpa dem att stödja hållbart fiske. Viss märkningsinformation kommer att vara obligatorisk – exempelvis för att skilja mellan fiskeri- och vattenbruksprodukter – medan andra uppgifter kan lämnas frivilligt.

Ett modernt och anpassat finansieringsinstrument

EU kommer att ge ekonomiskt bistånd för att stödja hållbarhetsmålen i den nya gemensamma fiskeripolitiken. Ekonomiskt bistånd kommer endast att ges på villkor att reglerna följs, och denna princip gäller både för medlemsstater och aktörer.

För medlemsstater kan bristande efterlevnad medföra att unionens ekonomiska bistånd avbryts, hålls inne eller korrigeras. För aktörer kan allvarliga överträdelser medföra att de stängs av från tillgång till ekonomiskt bistånd eller att det görs avdrag. Enligt förslaget ska också medlemsstaterna, när de beviljar ekonomiskt bistånd, vara skyldiga att ta hänsyn till aktörernas beteende under den senaste tiden (särskilt att de inte har begått några allvarliga överträdelser).

Internationellt ansvarstagande

Av de fiskbestånd i världen för vilka information finns rapporteras nästan 85 % vara antingen fullt utnyttjade eller överexploaterade, enligt uppgifter från FAO. EU är världens största importör av fiskeriprodukter sett till värdet och måste agera såväl utanför som inom unionen. Den externa fiskeripolitiken måste vara en integrerad del av den gemensamma fiskeripolitiken. I internationella och regionala organisationer kommer därför EU att förespråka principerna om hållbarhet och bevarande av fiskbestånd och marin biologisk mångfald. EU kommer att skapa allianser och vidta åtgärder tillsammans med viktiga partner för att bekämpa illegalt fiske och minska överkapaciteten.

I bilaterala fiskeavtal med länder utanför EU kommer EU att främja hållbarhet, god förvaltning och principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. De nuvarande partnerskapsavtalen om fiske (FPA) ska ersättas med avtal om hållbart fiske (SFA) som ska säkerställa att utnyttjandet av fiskeresurserna grundas på god vetenskaplig rådgivning och endast avser överskottsresurser som partnerlandet inte kan eller vill fiska. Enligt avtalen om hållbart fiske ska partnerländerna kompenseras för att de ger tillträde till sina fiskeresurser och ekonomiskt bistånd ska ges till partnerländerna för genomförande av en hållbar fiskeripolitik.

Blir det nya regler för kontroll och tillsyn?

Förslaget är förenligt med EU:s nya kontrollordning från 20102 och innehåller de grundläggande inslagen i systemet för kontroll och tillsyn av att reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken följs. Mot bakgrund av införandet av landningsskyldigheten för att undvika utkast föreslår kommissionen kontroll- och tillsynsskyldigheter, särskilt vad gäller fullständigt dokumenterat fiske, samt att det startas pilotprojekt om ny teknik för fiskerikontroll som bidrar till hållbart fiske.

När träder reformen i kraft?

Kommissionens förslag diskuteras nu i rådet (fiske) och Europaparlamentet. Någon slutlig överenskommelse har ännu inte uppnåtts, men på vissa viktiga punkter har båda institutionerna uttryckt sitt stöd för strategin. Detta gäller införandet av maximalt hållbart uttag som ett mål för bevarande av fiskeresurserna, förbudet mot att kasta fångst överbord, idén om regionaliserad förvaltning, förstärkt uppgiftsinsamling och vetenskaplig rådgivning samt införandet av kapitel om vattenbruk och den internationella dimensionen i den gemensamma fiskeripolitiken.

De nya reglerna kommer att träda i kraft när ministerrådet och Europaparlamentet har röstat om förslagen. Genomförandet kommer att ske successivt eftersom näringen måste ha tid att anpassa sig och visa konkreta resultat. Men reformen fastställer klara tidsfrister.

Läs mer

IP/13/96

Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken:

http://ec.europa.eu/fisheries/reform/proposals/index_sv.htm

1 :

Konsekvensanalys som åtföljer kommissionens förslag till en förordning om den gemensamma fiskeripolitiken.

2 :

Rådets förordningar (EG) nr 1005/2008 och (EG) nr 1224/2009.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website