Navigation path

Left navigation

Additional tools

Varje euro räknas — vanliga frågor om den europeiska åklagarmyndigheten

European Commission - MEMO/13/693   17/07/2013

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO HR

Europeiska kommissionen

MEMO

Bryssel den 17 juli 2013

Varje euro räknas — vanliga frågor om den europeiska åklagarmyndigheten

Vad är den europeiska åklagarmyndigheten?

Den europeiska åklagarmyndigheten ska vara en decentraliserad åtalsinstans i Europeiska unionen med exklusiv befogenhet att utreda och lagföra brott som riktar sig mot EU:s budget. Den kommer att ha enhetliga utredningsbefogenheter som är grundade på och integrerade i den nationella lagstiftningen i EU-länder inom hela EU.

Den europeiska åklagarmyndigheten kommer att dra nytta av EU-ländernas kapacitet och sakkunskap. Erfarna åklagare kommer att delegeras från de nationella systemen till den europeiska byrån. Det blir i regel de europeiska delegerade åklagarna som kommer att utföra insatser för den europeiska åklagarmyndigheten från sina respektive platser i de olika EU-länderna och i linje med lagstiftningen i EU-landet i fråga. Den europeiska åklagarmyndighetens integrering med de nationella rättssystemen har många fördelar. De delegerade åklagarna har ingående kunskap om det nationella rättssystemet, det lokala språket, integrationen i den lokala lagföringsstrukturen och praxis för hantering av lokala domstolsmål. Dessutom kommer sammanförandet av utrednings- och lagföringsresurser som finns i EU-länderna att säkerställa ett snabbt beslutsfattande.

Vilken är den rättsliga grunden för den europeiska åklagarmyndigheten?

Lissabonfördraget lägger särskild vikt vid att bekämpa allvarliga finansiella och ekonomiska brott som har en gränsöverskridande dimension. Den rättsliga grunden och reglerna för inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet fastställs i artikel 86 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget):

"För att bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen får rådet genom förordningar i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande inrätta en europeisk åklagarmyndighet med utgångspunkt i Eurojust."

I sitt tal om tillståndet i unionen 2012 (TAL/12/596) meddelade kommissionens ordförande José Manuel Barroso att kommissionen avsåg att lägga fram förslag om att inrätta en europeisk åklagarmyndighet, i enlighet med vad som föreskrivs i det fördrag som en del av kommissionens åtagande att skydda EU:s budget.

Europeiska kommissionen vill se till att EU:s budget är lika effektivt skyddad mot brottslighet som nationella finanser är. I juli 2012 föreslog kommissionen att alla EU-länder bör definiera bedrägerier som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen på ett liknande sätt i sina nationella straffrättslagstiftningar och att de bör ha liknande straffrättsliga påföljder. (IP/12/767, MEMO/12/544). Den europeiska åklagarmyndigheten bidrar till att göra åtalsprocesser i EU-länderna mer enhetliga, effektiva och ändamålsenliga.

Kommer alla medlemsstater att delta i den europeiska åklagarmyndigheten?

Nej, enligt EU-fördragen har Storbritannien och Irland s.k. "opt-out" (undantagsklausul) från rätts- och inrikesfrågor som innebär att de inte kommer att delta — om de inte frivilligt och uttryckligen beslutar att göra detta ("opt in"). Danmark deltar inte i den europeiska åklagarmyndigheten och har ingen möjlighet att delta.

Varför behöver vi en europeisk åklagarmyndighet?

I nuläget är EU:s ekonomiska intressen inte tillräckligt skyddade. Detta beror på flera faktorer:

För det första har de befintliga EU-organen — OLAF (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning), Eurojust (Europeiska byrån för straffrättsligt samarbete) och Europol (Europeiska polisbyrån) — inte behörighet att utföra rättsliga utredningar eller väcka åtal beträffande bedrägerifall. OLAF kan endast hänskjuta resultaten av dess administrativa utredningar till de nationella myndigheterna som därefter självständigt beslutar om de ska inleda straffrättsliga förfaranden baserat på OLAFs slutsatser.

För det andra är de nationella brottsbekämpande insatserna inom EU-länderna fragmenterade och vidtar inte alltid de åtgärder som krävs för att hantera brott mot EU-budgeten. I dag är det bara 1 av 5 ärenden som skickas av OLAF till att de nationella åklagarmyndigheterna som leder till fällande dom. Dessutom varierar andelen fällande domar betydligt mellan EU-länderna.

För det tredje blir följden av det låga antalet framgångsrika åtal att endast en mycket liten andel av det totala beloppet som förlorats på grund av bedrägerier i EU-länderna någonsin återkrävs. Bedragare som riktar in sig mot EU:s budget vet att de har en god chans att behålla vinsten av sina brott på grund av bristande enhetlig brottsbekämpning i EU.

Hur mycket pengar från EU:s budget förskingras?

I genomsnitt omfattas cirka 500 miljoner euro av misstänkt bedrägeri som har begåtts i EU-länderna under de senaste tre åren, men det faktiska bedrägeribeloppet förväntas vara betydligt högre. Uppgifter om rapporterade bedrägerier kan inte inkludera oupptäckta bedrägerier, vilket innebär att den totala siffran troligen är mycket högre.

Varför kan inte EU-länderna avvärja bedrägerier på ett effektivt sätt?

För närvarande är det bara de nationella myndigheterna som kan utreda och åtala bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Men deras befogenheter stannar vid nationsgränserna. Brott mot EU:s ekonomiska intressen är ofta komplicerade. De omfattar flera aktörer, komplicerade och utstuderade bedrägeriplaner, flertalet länder och flera nationella jurisdiktioner. Dessutom kräver framgångsrika utredningar av bedrägerier en djupgående förståelse av de relevanta rättsliga och administrativa ramverken.

Effektivt samarbete mellan EU-länderna är svårt på grund av olikartade straffrättsliga system, oklar jurisdiktion, besvärliga och tidskrävande förfaranden för rättslig hjälp, språkliga barriärer, brist på resurser och olika prioriteringar.

Detta kan leda till att bedrägeri mot EU-budgeten nationellt betraktas som tids- och personalkrävande. Följden kan bli att sådana bedrägerier inte angrips alls eller att mål släpps så fort svårigheter uppenbarar sig. I vissa fall kan de nationella myndigheterna besluta att endast undersöka "sin egna" nationella del av ett brott och bortse från potentiellt mycket bredare konsekvenser av en gränsöverskridande bedrägeriplan.

Finns det exempel på hur den europeiska åklagarmyndigheten kan förbättra den nuvarande situationen?

I ett fall förde OLAF över uppgifter till de tyska och bulgariska myndigheterna angående tyska och bulgariska medborgare som (påstått) samarbetade för att manipulera EU:s jordbruks- och landsbygdsutvecklingsfond. De tyska åtalen resulterade i en fällande dom och åtalen i Bulgarien avslutades med frikännande av de misstänkta. Det nuvarande systemet har därför lett till olika resultat i ett gränsöverskridande ärende. En europeisk åklagarmyndighet skulle ha gjort skillnad genom att säkerställa en enhetlig utredning och lagföring i Bulgarien och Tyskland.

Ett annat exempel rör cigarettsmuggling från Tjeckien till Tyskland. Den tyska domstolen använde register från telefonavlyssning som den tjeckiska polisen använt som bevis för att döma den misstänkte. Även om bevisen erhölls på ett legitimt sätt enligt tjeckisk lag, hävdade försvarsadvokaten att dessa skulle avvisas i den tyska domstolen utan ett domstolsbeslut.

Med den europeiska åklagarmyndigheten skulle sådana bakslag som uppstår på grund av skiljaktig nationell processrättslig lagstiftning vara mycket mindre sannolika. Enligt de nya reglerna skulle telefonavlyssning utan föregående godkännande av domstol inte vara möjlig. Dessutom föreskriver förordningen att bevis som lagligen erhållits i ett EU-land kan tas upp till prövning i domstolar i samtliga EU-länder, förutsatt att bevisen erhållits i enlighet med de processuella rättigheter som fastställs i artikel 47 (rätt till ett effektivt rättsmedel) och artikel 48 (presumtion för oskuld och rätten till försvar) i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Vad kommer att förändras under den europeiska åklagarmyndigheten?

Den europeiska åklagarmyndigheten kommer att ha exklusiv befogenhet för att utreda, åtala och lagföra brott som riktar sig mot EU:s budget. Komplexa mål med en gränsöverskridande dimension kommer därför att samordnas och hanteras av en europeisk åklagarmyndighet. Detta kommer att undanröja de svårigheter som uppstår till följd av de nationella myndigheternas begränsade befogenheter som upphör vid gränserna av deras territorium.

Den europeiska åklagarmyndigheten kommer att garantera en friktionsfri verkställande cykel som omfattar utredning, åtal och rättegång i domstol. Genom delegerade europeiska åklagare kommer den att ha gränsöverskridande undersökande befogenheter i alla EU-länder. Den europeiska åklagarmyndigheten kommer inte att behöva förlita sig på de ofta besvärliga och tidsödande mellanstatliga apparaterna för juridisk assistans mellan EU-länderna (t.ex. avtalen om ömsesidig rättslig hjälp och ömsesidigt erkännande). Den europeiska åklagarmyndigheten kommer att dra nytta av tydliga regler för sina utredningar och tillåtlighet av bevis som samlats in och presenterats i rättegångar, oavsett i vilket EU-land de är baserade.

Hur kommer den europeiska åklagaren och de delegerade europeiska åklagarna att samarbeta?

De delegerade europeiska åklagarna kommer att utgöra en del av den europeiska åklagarmyndigheten. Det blir i regel de europeiska delegerade åklagarna utför utredning och lagföring i sitt EU-land med hjälp av nationell personal och tillämpning av nationell lagstiftning. Deras åtgärder ska samordnas av ett centralt kontor som leds av den europeiska åklagaren som kommer att garantera enhetlighet och effektivitet i EU-länderna (se tabellen i bilagan).

Denna decentraliserade uppbyggnad gör att den nationella expertisen, t.ex. djupgående kunskaper om det nationella rättsliga systemet, kunskaper om det lokala språket, integration i den lokala lagföringsstrukturen, övning i hantering av lokala rättsfall osv., blir direkt tillgänglig för den europeiska åklagarmyndigheten.

De delegerade europeiska åklagarna får ha dubbla befogenheter och fortsätta sina arbeten som nationella åklagare. Dock kommer de delegerade åklagarna vara helt oberoende av sina nationella åklagarmyndigheter när de agerar under uppdrag av den europeiska åklagarmyndigheten.

Ett kollegium bestående av tio personer — som sammanför den europeiska åklagaren, de biträdande medlemmarna och de nationella åklagarna — kommer att garantera en obehindrad integration mellan EU och den nationella nivån, särskilt genom att komma överens om en intern arbetsordning, inklusive angående allmänna regler för fördelningen av ärenden. Denna lösning, som härrör från punkter som tagits upp under samråd med EU-länderna, inklusive det nya fransk-tyska förslaget om att inrätta en europeisk åklagarmyndighet, ska också säkerställa den samordning som krävs i åklagarmyndigheten för att undvika risken för ”dubbelbestraffning” (ne bis in idem-principen) som skulle kunna uppstå om brott som hänger samman försummas eller inte granskas som en helhet.

Kommer nationella domstolar ha möjlighet att se över den europeiska åklagarmyndighetens åtgärder?

Ja, det kommer de. Den europeiska åklagarmyndighetens åtgärder kan överklagas i en behörig nationell domstol.

Dessutom kommer de behöriga rättsliga myndigheterna att ansvara för förhandsgodkännande av den europeiska åklagarmyndighetens utredningsåtgärder där den nationella lagstiftningen och EU-lagstiftningen kräver det.

Nationella domstolar är också behöriga domstolar. Den europeiska åklagarmyndigheten kommer att utföra de uppgifter som en åklagare har i de behöriga domstolarna i EU-länderna.

Europeiska unionens domstol får dock som alltid medverka under förhandsavgörandet.

Vilket ansvar kommer den europeiska åklagarmyndigheten att ha enligt förordningen?

Den europeiska åklagarmyndigheten kommer att ha befogenhet att begära eller beordra utredningsåtgärder. Hjälpmedlen som finns till dennes förfogande är tydligt definierade i förordningen och inbegriper både inkräktande och ”mildare” undersökningsåtgärder.

Exempel på inkräktande åtgärder som den europeiska åklagarmyndigheten får tillämpa är genomsökning av lokaler, egendom och datasystem, beslagtagning av föremål, avlyssning av telefonsamtal och frysning av finansiella transaktioner.

Mildare åtgärder kan omfatta förhör av den misstänkte och vittnen, hjälp av experter i fall där specialkunskaper behövs eller åtgärder för att följa och spåra en person i syfte att fastställa hans eller hennes vistelseort.

Genomförandet av undersökningsåtgärder omfattas av nationell lagstiftning. I synnerhet måste den enskilda åtgärden auktoriseras av en behörig nationel domstol eller annan myndighet om den nationella lagstiftningen eller förordningen så kräver.

För att garantera den europeiska åklagarmyndighetens effektivitet ska de uppgifter som erhållits lagligen i ett EU-land godtas som bevisning i domstolarna i alla EU-länder.

Hur kommer den europeiska åklagarmyndighetens oberoende att säkerställas?

För det första fastställs det i förordningen att den varken får begära eller ta emot instruktioner av någon utanför den europeiska åklagarmyndigheten. Denna bestämmelse innebär att unionens institutioner, organ, enheter eller byråer samt medlemsländer respekterar den europeiska åklagarmyndighetens oberoende och inte försöker påverka den vid utförandet av dess uppgifter. För det andra kommer den europeiska åklagarmyndigheten att vara strukturellt oberoende eftersom den inte kommer integreras i någon annan institution eller tjänst i EU. För det tredje inbegriper utnämningen av den europeiska åklagaren unionens institutioner (utnämningen sker av rådet efter samtycke från Europaparlamentet) samt före detta domstolsledamöter, ledamöter från nationella högsta domstolar, nationella åklagarmyndigheter och/eller advokater med erkänd kompetens som ska bidra till att upprätta en slutlista över kandidaterna. Den europeiska åklagarens tid är begränsad till åtta år och kan inte förlängas, vilket garanterar att han/hon inte kommer att vägledas av funderingar om att bli omvald. Den europeiska åklagaren kan avsättas av EU-domstolen på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen.

Förordningen föreskriver att de nationella europeiska delegerade åklagarnas arbete i ärenden för den europeiska åklagaren alltid kommer ha företräde framför nationella ärenden. Det finns också en uttrycklig hänvisning i förordningen som säger att de delegerade åklagarna ska vara fullständigt oberoende av nationella åklagarmyndigheter. Intressekonflikter kommer att avgöras av den europeiska åklagaren. De europeiska delegerade åklagarna kan inte avskedas från sina positioner som nationella åklagare av de behöriga nationella myndigheterna utan samtycke av den europeiska åklagaren under tiden de arbetar å dess vägnar.

Vad händer med de misstänktas processuella rättigheter?

Det är viktigt att stärka de rättsliga garantierna som skyddar enskilda personer och företag som berörs av utredningar eller åtal inom Europeiska unionen. Förslaget innehåller en stabil och omfattande uppsättning av rättssäkerhetsgarantier som kommer se till att de rättigheter som de misstänkta och andra personer som medverkar i den europeiska åklagarmyndighetens undersökningar har kommer att skyddas både av den befintliga EU-lagstiftningen och i den nationella rätten till försvar.

I förslaget klargörs att den misstänkte personen har alla de rättigheter som garanteras genom EU-lagstiftningen och stadgan om grundläggande rättigheter i Europeiska unionen. Dessa rättigheter är uttryckligen förtecknade och omfattar rätten till:

  1. Tolkning och översättning

  2. Information och tillgång till rättsliga uppgifter

  3. Tillgång till advokat och rätten att kontakta och informera tredje personer i samband med frihetsberövande

  4. Att tiga och att förutsättas vara oskyldig

  5. Juridisk hjälp

  6. Att lägga fram bevis, utse experter och höra vittnen

Dessutom har den misstänkte rätt till försvar som beviljats av de nationella lagstiftning som styr processen

Varför läggs förslaget om den europeiska åklagarmyndigheten tillsammans med en reform av Eurojust?

I enlighet med artikel 86 i EUF-fördraget ska den europeiska åklagarmyndigheten skapas från Eurojust. Dagens paket med lagstiftningsförslag syftar till att upprätta starka kopplingar och synergieffekter mellan de två organisationerna genom effektivt samarbete och utbyte av information, kunskap och resurser.

I synnerhet måste både den europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust delta i fall där de misstänkta är inblandade i brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen och andra former av brottslighet. Detta innebär att det kommer att finnas behov av kontinuerligt nära samarbete. Respektive bestämmelser ingår i både den europeiska åklagarmyndighetens förordning och Eurojusts förordning. Dessutom kan Eurojust hjälpa till att reglera frågan om domstolars behörighet i fall av överlappande behörighet i hybridfall.

Eurojust kommer att ge administrativt stöd till den europeiska åklagarmyndigheten exempelvis i form av personal, finansiering och IT. T.ex. kommer den europeiska åklagarmyndigheten att kunna använda Eurojusts IT-infrastruktur, inklusive dess ärendehanteringssystem, tillfälliga arbetsregister och ett index för dess egna mål. Närmare uppgifter om detta arrangemang kommer att föreskrivas i ett avtal mellan den europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust.

Vad kommer Eurojust ha för roll efter att den europeiska åklagaren inrättas?

Eurojust hjälper de nationella utredande och lagförande myndigheterna att samarbeta och samordna i omkring 1500 gränsöverskridande fall per år. Den har bidragit till att bygga upp ömsesidigt förtroende och att överbrygga de stora skillnaderna mellan EU-ländernas rättsliga system och traditioner. Eurojust har emellertid inte någon behörighet att utföra rättsliga utredningar eller väcka åtal beträffande bedrägerifall.

Den europeiska åklagarmyndigheten ska ha exklusiv befogenhet att utreda, åtala och lagföra brott som riktar sig mot EU:s budget. Inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet ökar också Eurojusts demokratiska legitimitet: Europaparlamentet och de nationella parlamenten kommer i framtiden att vara mer delaktiga i utvärderingen av Eurojusts verksamhet.

Det reformerade Eurojust kommer att stödja den europeiska åklagarmyndigheten i kampen mot bedrägerier riktade mot EU:s budget. Eurojust kommer att ge administrativt stöd till den europeiska åklagarmyndigheten exempelvis i form av personal, finansiering och IT. T.ex. kommer den europeiska åklagarmyndigheten att kunna använda Eurojusts IT-infrastruktur, inklusive dess ärendehanteringssystem, tillfälliga arbetsregister och ett index för dess egna mål. Närmare uppgifter om detta arrangemang kommer att föreskrivas i ett avtal mellan den europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust.

Vad mer kommer att förändras med förslaget till reform av Eurojust?

Dagens förslag syftar till att ytterligare förbättra Eurojust övergripande funktion. I detta syfte gäller reformen Eurojusts interna förvaltningen. Reformen gör en tydlig åtskillnad mellan de operationella arbetsuppgifterna i Eurojustkollegiet (kollegiet består av nationella ledamöter - en från varje EU-land) och administrativa uppgifter. Det kommer därmed att hjälpa kollegiet och de nationella medlemmarna att fokusera på sina operationella uppgifter, dvs. att samordna och främja samarbetet mellan de rättsvårdande myndigheterna i kampen mot allvarlig brottslighet såsom illegal narkotikahandel, penningtvätt, bedrägeri, korruption, IT-brottslighet, terrorism och organiserad brottslighet. En ny styrelse som ska inkludera kommissionen kommer att bistå kollegiet i dess administrativa uppgifter.

Förslaget kommer att ge en enhetlig och moderniserad rättslig ram för en ny byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), som är den juridiska efterföljaren till Eurojust som inrättades genom rådets beslut 2002/187/RIF. Samtidigt som man behåller de element som visat sig effektiva när det gäller förvaltning och drift av Eurojust, förenklar den nya förordningen Eurojusts funktion och struktur i linje med Lissabonfördraget genom att:

  1. Öka Eurojusts effektivitet genom att förse den med en ny förvaltningsstruktur

  2. Förbättra Eurojusts operationella effektivitet genom att kontinuerligt fastställa de nationella medlemmarnas status och befogenheter

  3. Ge Europaparlamentet och de nationella parlamentenen en roll i utvärderingen av Eurojusts verksamhet i enlighet med Lissabonfördraget, och samtidigt behålla Eurojusts operationella oberoende

  4. Implementera Eurojusts rättsliga ram i linje med de gemensamma tillvägagångssätten för EU-organ, samtidigt som man fullt ut respekterar dess speciella roll när det gäller samordning av pågående brottsutredningar.

  5. Säkerställa att Eurojust kan samarbeta nära med den europeiska åklagarmyndigheten när denna är etablerad.

Vad kommer Olaf ha för roll efter att den europeiska åklagaren inrättas?

I enlighet med meddelandet om Olafs styrelse, som antas idag, kommer Olafs roll att förändras i och med inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet.

Den kommer att ansvara för administrativa utredningar i områden som inte omfattas av den europeiska åklagarens behörighet. Dessa omfattar oegentligheter som påverkar EU:s ekonomiska intressen och allvarliga fel eller brott som begåtts av EU-anställda utan några ekonomiska konsekvenser.

Olaf kommer inte längre att utföra administrativa utredningar om EU-bedrägerier och andra brott som påverkar EU:s ekonomiska intressen. Detta beror på att sådana brott kommer att falla under exklusiv behörighet hos den europeiska åklagarmyndigheten när denna är etablerad. Skulle Olaf ha misstankar om sådana brott kommer kommissionen att vara tvungen att rapportera detta till den europeiska åklagarmyndigheten under ett så tidigt stadium som möjligt. Även om den inte längre kommer att utföra utredningar på detta område kommer Olaf att fortsätta att tillhandahålla stöd till den europeiska åklagarmyndigheten på begäran (vilket den redan gör i dag till nationella åklagare). Denna förändring kommer att underlätta för ett snabbare utredningsarbete och kommer att bidra till att undvika dubblering av administrativa och straffrättsliga utredningar av samma omständigheter. På detta sätt kommer chanserna för framgångsrika åtal att öka.

Kommissionen kommer att utarbeta förslag om att ändra Olaf-förordningen för att återspegla förändringarna av dess roll, och också att ytterligare stärka Olafs styrning i sina undersökningar mot bakgrund av vad som är planerat för den europeiska åklagarmyndigheten. Två viktiga initiativ är planerade i detta avseende. För det första kommer en oberoende kontrollant av förfarandegarantier att införas för att stärka den rättsliga översynen av Olafs utredningsåtgärder. För det andra skulle förfaranderegler för mer inkräktande utredningsåtgärder (genomsökning av kontor, beslagtagning av dokument osv.), som Olaf kan behöva genomföra i EU:s institutioner, kunna bli ännu bättre.

Hur många fall kommer den europeiska åklagarmyndigheten att behöva hantera?

Antalet uppskattas till 2500 fall per år. Denna siffra bygger på ett genomsnitt av 1500 bedrägerifall som behandlas och rapporteras årligen till EU av administrativa utredningsorgan från EU-länderna, ett genomsnitt av 300 fall om misstanke om bedrägeri av Olaf, uppskattningsvis 500 fall per år av momsbedrägeri som för närvarande hanteras av EU-länderna och uppskattningsvis 200 ärenden som hanterats av nationella brottsutredningsmyndigheter. Det förväntas att den europeiska åklagarmyndigheten kommer att locka mer information om eventuella bedrägerier än EU-länderna eller Olaf. Antalet ärenden kan därför komma att bli högre än beräknat.

Kommer den europeiska åklagarmyndigheten börja gripa människor runtom i Europa?

Nej. Bara nationella myndigheter kommer att kunna gripa personer för brott inom den europeiska åklagarmyndighetens behörighet. Den kommer endast att tillåtas begära att de rättsliga myndigheterna griper en person om den anser att de är absolut nödvändigt för sin undersökning och om mindre ingripande åtgärder inte kan uppnå samma mål. Sådana förfrågningar kommer att bedömas och godkännas av de behöriga nationella rättsliga myndigheterna baserat på nationell lagstiftning.

Vad är nästa steg?

För att bli gällande lag måste kommissionens förslag nu antas (enhälligt) av EU-länderna i rådet, efter att Europaparlamentet gett sitt samtycke.

Om konsensus inte kan uppnås i rådet föreskriver fördragen att en grupp om minst nio EU-länder kan ingå ett utökat samarbete (artikel 86 i EUF-fördraget).

De olika stegen i artikel 86 i förfarandet för fördjupat samarbete är följande:

  • Kommissionen lägger fram sitt lagstiftningsförslag till ministerrådet. EU-länderna måste komma överens om (efter ordförandens slutsatser) att enhällighet inte kan uppnås om förslaget i fråga.

  • I detta fall har ärendet hänskjutits till Europeiska rådet av minst nio EU-länder som är villiga att inleda ett fördjupat samarbete.

  • Europeiska rådet diskuterar begäran under en tid av högst fyra månader.

  • Om enhällighet uppnås sänder Europeiska rådet ett utkast till förslag tillbaka till rådet för antagande. Om ingen konsensus uppnås kan minst nio EU-länder besluta om att fortsätta med ett fördjupat samarbete. När dessa EU-länder anmält att de vill upprätta ett fördjupat samarbete och fått förhandsgodkännande från Europaparlamentet och rådet att fortsätta, ska detta anses vara beviljat.

  • Förhandlingarna om förslaget där ett fördjupat samarbete är etablerat utförts i rådet. Alla EU-länder får delta i dessa överläggningar, men endast de som deltar i det fördjupade samarbetet får delta i omröstningen. EU-länder kan begära att få ansluta sig till det utökade samarbetet när som helst.

Läs mer

Pressmeddelande: IP/13/709

Pressmaterial:

http://ec.europa.eu/justice/newsroom/criminal/news/130717_en.htm

EU-kommissionens straffrättspolitik:

http://ec.europa.eu/justice/criminal/criminal-law-policy

Hemsida för Viviane Reding, kommissionens vice ordförande och kommissionsledamot med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap:

http://ec.europa.eu/reding

Följ Viviane Reding på Twitter: "https://twitter.com/VivianeRedingEU" @VivianeRedingEU

Figures and graphics available in PDF and WORD PROCESSED

Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website