Chemin de navigation

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen

MEMO

Bryssel den 26 juni 2013

Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken – de viktigaste punkterna

Kommissionen, rådet och Europaparlamentet nådde i dag en preliminär politisk överenskommelse om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (överenskommelsen måste ännu formellt antas av rådet och Europaparlamentet som en överenskommelse i första behandlingen, så snart texterna har formaliserats på alla språk). Överenskommelsen, som grundas på kommissionens förslag från oktober 2011 (se IP/11/1181 och MEMO/11/685) omfattar fyra grundläggande förordningar från Europaparlamentet och rådet om den gemensamma jordbrukspolitiken (i) om direktstöd, ii) om den samlade marknadsordningen, iii) om landsbygdsutveckling och iv) övergripande reglering om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken). Ett antal frågor kommer att behandlas separat vid förhandlingarna om den fleråriga budgetramen för 2014-2020, bland annat överföring av medel mellan direktstöd (första pelaren) och landsbygdsutveckling (andra pelaren), tilldelning av nationella anslag för direktstöd och landsbygdsutveckling samt samfinansieringsandelar och frågan om tak och stegvis minskning.

Förslagens viktigaste element kan sammanfattas enligt följande:

1. Direktstöd

För att fördela stödet mer rättvist kommer systemet för direktstöd i den gemensamma jordbrukspolitiken att gå ifrån tilldelningar per medlemsland (och per jordbrukare i medlemsländerna) som grundas på historiska uppgifter. I stället går man in för en klar och verklig stödkonvergens, inte bara mellan medlemsländerna, utan också inom länderna. Dessutom innebär införandet av ett miljöanpassningsstöd (där 30 % av de tillgängliga medlen för varje land kopplas till vissa hållbara jordbruksmetoder) att en stor del av stödet i framtiden kommer att användas för att belöna jordbrukare som tillhandahåller miljömässiga kollektiva nyttigheter. Allt stöd fortsätter att omfattas av vissa miljökrav och andra bestämmelser

Ordningen för grundstöd: Medlemsländerna kommer att avsätta 70 % av sina nationella anslag för direktstöd till den nya ordningen för grundstöd, med avdrag för alla anslag som avsatts för extrastöd till unga jordbrukare och annat extrastöd som för mindre gynnade områden, stödsystemet för småjordbruk, omfördelningsstöd eller som kopplat stöd. För EU-12 kommer tidsfristen för att gå ifrån det enklare, schablonbeloppsrelaterade systemet för enhetlig arealersättning att utvidgas till 2020.

Intern konvergens: De medlemsländer som i dag fortfarande grundar sina anslag på historiska uppgifter måste övergå till mer enhetliga stödnivåer per hektar. De kan välja olika alternativ: nationella tillvägagångssätt eller regionala (grundat på administrativa eller jordbruksrelaterade kriterier) för att uppnå en regional/nationell andel till 2019, eller se till att stödet till de jordbruk som får mindre än 90 % av det nationella/regionala snittet stegvis ökas och med garanti för att alla jordbrukare når upp till ett minimistöd på 60 % av det nationella/regionala snittet till 2019. De belopp som står till förfogande för jordbrukare som erhåller mer än det nationella/regionala snittet kommer att anpassas proportionellt, och medlemsländerna har möjlighet att begränsa ”förlusterna” till 30 %.

Medlemsländerna kan också tillämpa omfördelningsstöd för de första hektaren (vilket innebär att de kan ta upp till 30 % av de nationella anslagen och dela ut dem till jordbrukare över deras första 30 hektar – eller upp till den genomsnittliga gårdsstorleken, om den ligger över 30 ha). Detta kommer att leda till kraftiga omfördelningar. Ytterligare ett alternativ är att tillämpa maximalstöd per hektar.

Unga jordbrukare: För att uppmuntra till generationsskifte bör det grundstöd som tilldelas nya unga jordbrukare (under 40) utökas med 25 % under de första fem åren efter det att jordbruket har startats. Det finansieras med upp till 2 5 av de nationella anslagen och är obligatoriskt för alla medlemsländer. Detta är utöver andra åtgärder som finns tillgängliga för unga jordbrukare inom ramen för landsbygdsutvecklingsprogrammen.

Stöd för små jordbruk: Medlemsländerna har möjlighet att låta jordbrukare som söker stöd bestämma om de vill vara med i stödsystemet för små jordbruk och då få ett årligt stöd som medlemslandet bestämmer, på mellan 500 och 1 250 euro, oberoende av gårdens storlek. Medlemsländerna kan välja mellan olika metoder för att beräkna det årliga stödet, bland annat en som innebär att jordbrukarna helt enkelt får samma belopp som de annars skulle få. Det vore en stor förenkling för de berörda jordbrukarna och för de nationella förvaltningarna. Deltagarna skulle omfattas av mindre stränga tvärvillkor och slippa krav på miljöanpassning. De sammanlagda kostnaderna för stödet för små jordbruk får inte överskrida 10 % av de nationella anslagen, utom om ett medlemsland väljer att garantera att små jordbruk får vad de skulle ha fått utan detta system. Dessutom kommer landsbygdsutvecklingsmedel att ställas till förfogande för rådgivning till små jordbruk för ekonomisk utveckling, och omstruktureringsbidrag för regioner med många sådana små jordbruk.

Kopplat stöd: I syfte att lösa de potentiella problem som uppstår genom intern konvergens för specifika sektorer i vissa regioner, och beakta dagens situation kommer medlemsstaterna att kunna ge begränsade kopplade stöd, dvs. stöd som är kopplade till en viss produkt. Detta kommer att vara begränsat till 8 % av de nationella anslagen om medlemsstaten i dag tillhandahåller 0-5 % kopplat stöd, eller upp till 13 % om andelen för det kopplade stödet i dag ligger högre än 5 %. Kommissionen har möjlighet att godkänna högre nivåer om det är motiverat. Dessutom ges möjligheten till ett kopplat stöd på 2 % för proteingrödor.

Områden med naturliga begränsningar/mindre gynnade områden: Medlemsländerna (eller regionerna) kan ge extra stöd för områden med naturliga begränsningar (enligt definitionen i bestämmelserna om landsbygdsutveckling) – på upp till 5 % av de nationella anslagen. Detta är frivilligt och påverkar inte möjligheterna för sådant stöd inom ramen för landsbygdsutvecklingen.

Miljöanpassning: Utöver grundstödsystemet kommer varje gård att få ett bidrag per hektar om den tillämpar vissa jordbruksmetoder som gynnar klimatet och miljön. Medlemsländerna kommer att använda 30 % av de nationella anslagen för detta. Det är obligatoriskt, och om miljöanpassningskraven inte uppfylls kommer det att medföra större påföljder än miljöanpassningsbidraget, dvs. de som inte uppfyller kraven kommer dessutom att förlora upp till 25 % av miljöanpassningsstödet.

Följande 3 grundläggande åtgärder planeras:

  1. Bibehålla permanent betesmark.

  2. Diversifiering av grödor (jordbrukare måste odla minst två grödor om jordburksmarken är större än 10 hektar, och minst 3 grödor om jordbruksmarken är större än 30 hektar. Huvudgrödan kan täcka högst 75 % av jordbruksmarken, och de båda huvudsakliga grödorna ska högst täcka 95 % av jordbruksmarken).

  3. Bibehålla ett ”område med ekologiskt fokus” på minst 5 % av gårdens jordbruksareal för gårdar över 10 hektar (med undantag för permanent betesmark), dvs. åkerrenar, häckar, träd, mark som ligger i träda, landskapselement, biotoper, bufferremsor och beskogade områden. Denna siffra ökar till 7 % efter kommissionens rapport 2017 och ett lagförslag.

Likvärdig miljöanpassning: För att inte straffa dem som redan tar itu med hållbarhets- och miljöproblemen omfattar förslaget ett likvärdighetssystem för miljöanpassningsaspekten, som innebär att om man tillämpar redan befintliga miljövänliga metoder slipper man anpassa sig till de grundläggande kraven. Till exempel kommer ekologiska odlare inte att behöva uppfylla nya krav, eftersom deras metoder redan har visats medföra klara ekologiska fördelar. För andra kan miljöprogrammen för jordbruket omfatta åtgärder som kan anses vara likvärdiga. Den nya förordningen innehåller en förteckning over sådana åtgärder. För att undvika dubbla stöd till sådana åtgärder måste stödet inom ramen för landsbygdsutvecklingen beakta de grundläggande kraven för miljöanpassning [se avsnittet om landsbygdsutveckling nedan].

Budgetdisciplin: Förutsatt att Europaparlamentet godkänner den fleråriga budgetramen och utan att det påverkar det separata beslutet om 2014 års budget kom man överens om att framtida minskningar av årliga direktstöd till följd av budgetdisciplin (om betalningsuppskattningarna överstiger den tillgängliga budgeten för första pelaren) ska omfattas av en tröskel på 2 000 euro. Med andra ord skulle minskningen INTE påverka de första 2 000 euro av varje jordbrukares direktstöd. Detta kan också vid behov bidra till marknadskrisreserven.

Aktiva jordbrukare”: För att täppa till en del rättsliga kryphål som gett ett begränsat antal företag möjlighet att ansöka om direktstöd, fastän deras huvudsyssla inte har med jordbruk att göra skärps bestämmelserna om aktiva jordbrukare genom reformen. En ny negativ förteckning över yrkesverksamhet som inte ska kunna omfattas av direktstöd (omfattande flygplatser, järnvägstjänster, vattenanläggningar, fastighetstjänster och permanenta idrotts- och fritidsanläggningar) blir obligatorisk för alla medlemsländer, om inte de enskilda företagen kan visa att de har verklig jordbruksverksamhet. Medlemsländerna kommer att kunna bygga på denna förteckning med ytterligare yrkesverksamheter.

Stödberättigande hektar – Enligt reglerna skulle 2015 bli det nya referensåret för markareal, men det kommer att finnas en koppling till mottagare av direktstöd under 2013 för att förebygga spekulation. Medlemsländer som kan räkna med en kraftig ökning av den deklarerade stödberättigande arealen har rätt att begränsa antalet stödrättigheter för 2015 till antingen 135 % eller 145 % av antalet hektar som deklarerades 2009.

2. Mekanismer för styrning av marknaden

Mjölkkvoterna löper ut 2015, och i reformen planeras det att låta sockerkvotsordningen löpa ut den 30 september 2017 och därigenom bekräfta 2005 års sockerreform, genom vilken ett slutdatum skulle sättas för sockerkvotsordningen, samtidigt som sektorn får extra tid för att anpassa sig. Därigenom får EU-producenterna bättre konkurrenskraft på de inhemska marknaderna och världsmarknaden (eftersom EU-exporterna begränsas av WTO-regler till att ligga under kvoten). Det kommer också att ge sektorn ett långsiktigt perspektiv. Stor tillgång på EU:s inhemska marknader, till rimliga priser, är också till förmån för mellanhänder och slutanvändare av socker. För att ge ytterligare säkerhet kommer standardvillkoren för överenskommelser mellan sockerfabriker och sockerodlare att bibehållas. För perioden efter kvoterna kommer vitt socker att förbli behörigt för stöd till privat lagring. De flesta utvecklingsländerna kommer att fortsätta att omfattas av obegränsad tullfri tillgång till EU-marknaden.

Vad gäller vinproduktion håller sig överenskommelsen till beslutet om 2006 års reform, som går ut på att systemet med vinplanteringsrätter löper ut i slutet av 2015, då ett nytt system med rätter till nya vinplanteringar träder ikraft från 2016 – så som rekommenderats av högnivågruppen för vin i december 2012 (se IP/13/1378) – med en tillväxt som begränsas till 1 % per år.

Andra ändringar av den samlade marknadsordningen går ut på att göra EU:s jordbruk mer marknadsinriktat, för att reagera på den ökande konkurrensen på världsmarknaden. Samtidigt vill man behålla ett effektivt skyddsnät för jordbrukare, i ljuset av den externa osäkerheten (detta kan uppnås med direktstöd och möjligheter till riskhantering inom ramen för landsbygdsutveckling). Dagens system med offentlig intervention och stöd till privat lagring kommer att förstärkas och göras mer reaktionssnabbt och effektivt, exempelvis med tekniska anpassningar för nötkött och mjölkprodukter. För mjölkprodukter har man exempelvis. Detta är utöver det ”mjölkpaket” som ingår i förordningen och ska ge jordbrukarna ett bättre förhandlingsläge.

Dessutom införs en ny skyddsklausul för alla sektorer som ger kommissionen möjlighet att vidta nödåtgärder för att reagera på allmänna marknadsstörningar – som de åtgärder som vidtogs i samband med e-coli-krisen i maj—juli 2011. Dessa åtgärder ska finansieras genom en krisreserv som byggs upp genom en årlig minskning av direktstöden. Medel som inte används för krisåtgärder återbetalas till jordbrukarna under nästa år. Vid svåra marknadskriser kan kommissionen dessutom ge producentorganisationer eller branschorganisationer rätt att, med beaktande av särskilda skyddsklausuler, tillsammans vidta tillfälliga åtgärder (som att dra tillbaka vissa produkter från marknaden eller privat lagring) för att stabilisera den berörda sektorn.

Programmet för frukt i skolan och skolmjölksprogrammet förlängs, och den årliga budgeten för skolfruktsprogrammet ökas från 90 till 150 miljoner euro per år.

För att ge jordbrukarna ett bättre förhandlingsläge i livsmedelskedjan överväger kommissionen en bättre organisation för sektorerna med vissa begränsade undantag från EU:s konkurrenslagstiftning. Regler om erkännande av producentorganisationer och branschorganisationer omfattar nu alla sektorer, och ytterligare möjligheter att inrätta sådana organisationer har överförts till landsbygdsutvecklingsstödet (se nedan).

Dessutom ska företagen på vissa villkor och med vissa skyddsklausuler få möjlighet att kollektivt förhandla om kontrakt för olivolja, nötkött, spannmål och andra jordbruksgrödor. Kommissionen kommer att ge vägledning om frågor som rör konkurrenslagstiftningen.

För att uppnå förenkling och ökad marknadsinriktning stryks ett antal mindre eller outnyttjade system/stöd för användning av skummjölk och skummjölkspulver i foder och kasein, kopplat stöd till silkesmask etc.).

3. Landsbygdsutveckling

För landsbygdsutvecklingen behålls det nuvarande, framgångsrika stödkonceptet: medlemsländer eller regioner får fortsätta att utforma sina egna fleråriga program utgående från en meny av åtgärder på EU-nivå och anpassat till behoven i deras landsbygdsområden. Programmen samfinansieras ur de nationella anslagen där samfinansieringsbeloppen och –nivåerna kommer att bestämmas i samband med den fleråriga budgetramen. De nya bestämmelserna för andra pelaren är flexiblare än de nuvarande. Åtgärder klassificeras inte längre på EU-nivå i olika ”axlar” med tillhörande minimikrav på utgifter per axel. I stället kan medlemsländerna eller regionerna bestämma vilka åtgärder de vill tillämpa (och hur) för att uppnå mål som fastställts utifrån sex allmänna prioriteringar och deras mer detaljerade fokuseringsområden (delprioriteringar), och efter en ingående analys. De sex prioriteringarna omfattar följande: Kunskapsöverföring och innovation; konkurrenskraft för alla olika typer av jordbruk och hållbar skogsförvaltning; livsmedelskedjeorganisation, inbegripet bearbetning och marknadsföring samt riskhantering; återställande, bevarande och förbättring av ekosystem; resurseffektivitet och övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp; samt social integration, fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling på landsbygden. Medlemsländerna ska viga minst 30 % av sina stöd från EU-budgeten för landsbygdsutveckling till vissa åtgärder som har att göra med landförvaltning och kampen mot klimatförändringen, och minst 5 % för Leader.

Landsbygdsutvecklingspolitiken kommer också att samordnas mer med annan politik, genom en gemensam strategisk ram på EU-nivå och partnerskapsavtal på nationell nivå, so ska täcka allt stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden) i de berörda medlemsländerna.

Under den nya perioden kommer medlemsländerna/regionerna också att kunna inrätta tematiska delprogram som särskilt ska ta upp frågor som unga jordbrukare, små jordbruk, bergsområden, kvinnor på landsbygden, lindring av/anpassning till klimatförändringen, biologisk mångfald och korta leveranskedjor. Högre stödnivåer kommer i vissa fall att erbjudas i delprogrammen.

Den smidiga åtgärdsmenyn ska bygga på de starka sidorna av de åtgärder som erbjuds i den innevarande perioden. Bland annat ska den omfatta följande:

  1. Innovation: Detta nyckeltema (och mer specifikt det planerade Europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket) kommer att få stöd av flera landsbygdsutvecklingsåtgärder som kunskapsöverföring, samarbete och investering i fysiska tillgångar. Innovationspartnerskapet ska främja resurseffektivitet, produktivitet och en utveckling av jord- och skogsbruk som ger låga utsläpp och skonar miljön. Bland annat ska detta uppnås genom bättre samarbete mellan jordbruk och forskning för att driva på tekniköverföringen till jordbrukarna.

  2. Kunskap – ”kunskapsbaserat jordbruk”: Utökade insatser för jordbruksrådgivningstjänster (även kopplade till lindring av och anpassning till klimatförändringen, miljöproblem och ekonomisk utveckling och utbildning).

  3. Omstrukturering av jordbruket/investering/modernisering: Stöd finns fortfarande tillgängligt – ibland med högre stödnivå om det är kopplat till innovationspartnerskapet eller gemensamma projekt.

  4. Unga jordbrukare – En kombination av åtgärder kan omfatta startstöd (upp till 70 000 euro), allmän investering i fysiska tillgångar, fortbildning och rådgivning.

  5. Små jordbruk: Startbidrag på upp till 15 000 euro per gård.

  6. Riskhanteringsinstrument: Försäkring och gemensamma fonder för försäkring av grödor och väderförsäkringar, djursjukdomar [i dag enligt artikel 68 i första pelaren] – utvidgat till att omfatta inkomststabilisering (som för inkomstminskningar över 30 % kan möjliggöra ersättningar på upp till 70 % av förlusterna).

  7. Producentgrupper/organisationer: – Stöd till inrättandet av grupper/organisationer på grundval av en affärsplan och begränsat till enheter som definieras som små och medelstora företag.

  8. Stöd för miljö- och klimatvänligt jordbruk: gemensamma kontrakt, koppling till adekvat fortbildning/information, större flexibilitet vid utvidgning av tidigare kontrakt.

  9. Ekologiskt jordbruk: - nya, särskilda åtgärder för ökad synlighet.

  10. Skogsbruk: - ökat/anpassat stöd genom bidrag och årliga utbetalningar.

  11. Bergsområden: För bergsområden och jordbruksmark över 62º N kan stödbeloppen uppgå till upp till 450 euro/ha (en ökning från 250 euro/ha);

  12. Andra områden med naturliga eller andra specifika begränsningar: - Nya definitioner av områden med naturliga begränsningar (senast fr.o.m. 2018) utgående från 8 biofysiska kriterier. Medlemsländerna kan fortfarande själva utse upp till 10 % av sin jordbruksmark till områden med specifika begränsningar för att bevara eller förbättra miljön.

  13. Samarbete: - Bättre möjligheter att stödja tekniskt, miljörelaterat och kommersiellt samarbete (t.ex. pilotprojekt, gemensamma miljöprogram, utveckling av korta leveranskedjor och lokala marknader).

  14. Icke-jordbruksrelaterad verksamhetStartbidrag och utvecklingsstöd till mikro- och småföretag.

  15. Grundläggande tjänster och förnyelse av landsbygdsbebyggelse – investeringar i bredbandsinfrastruktur och förnybar energi kan gå utöver den småskaliga omplaceringen av verksamhet/omvandling av byggnader som i dag täcks.

  16. Leader: större betoning av information och annat förberedande stöd till strategier. Flexibilitet för samarbete med andra fonder i lokala områden, t.ex. samarbete mellan tätorter och landsbygd. Obs! Leader kommer nu att utnyttjas som gemensamt instrument för lokal utveckling inom ramen för följande ESI-fonder: Eruf, ESF, EHFF och EJFLU.

4. Övergripande reglering

Kontroller: Kontrollkraven minskas i regioner där tidigare kontroller har visat goda resultat, dvs. där reglerna har följts. Däremot ökas kontrollerna i områden med problem.

Jordbruksrådgivning: Förteckningen över frågor för vilka medlemsländerna kommer att vara skyldiga att erbjuda rådgivning till jordbrukare har utvidgats till att utöver tvärvillkor omfatta miljöanpassat direktstöd villkoren för bevarande av mark som berättigar till direktstöd, ramdirektivet om vatten och direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel samt visa landsbygdsutvecklingsåtgärder.

Tvärvillkor: Allt direktstöd, visst landsbygdsutvecklingsstöd och visst vinstöd kommer även framöver att vara kopplat till vissa lagstadgade krav rörande miljö, klimatförändring, god jordbrukshävd, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd. Förteckningen har förenklats för att bli av med regler som inte ger entydiga och kontrollerbara krav för jordbrukarna. I överenskommelsen bekräftas att de båda ovan nämnda direktiven ska tas med i tvärvillkorssystemet så snart det visat sig att de tillämpas korrekt i alla medlemsländer och kraven på jordbrukarna har identifierats tydligt.

Krisreserv: En krisreserv kommer att avsättas varje år, till ett belopp på 400 miljoner euro (i 2011 års priser) genom tillämpning av budgetdisciplin. Oom beloppet inte används för kriser betalas det tillbaka till jordbrukarna som direktstöd under följande år.

Transparens: Medlemsländer ska tillhandahålla fullstädig öppenhet och insyn för alla stödmottagare, med undantag för gårdar som är behöriga för stöd inom ramen för systemet för små jordbruk i det medlemslandet.

Övervakning och utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitiken: Kommissionen kommer att lägga fram en rapport före slutet av 2018 – och vart fjärde år därefter – om hur den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar i fråga om de viktigaste målen (hållbar livsmedelsproduktion, hållbar förvaltning av naturresurserna och en välavvägd territoriell utveckling).

5. Ytterligare frågor

Anpassning: I fråga om ytterligare genomförande har ett antal punkter, särskilt rörande förordningen om en samlad marknadsordning tagits fram för godkännande enligt artikel 43.3, och andra enligt artikel 43.2.

Övergångsbestämmelser: Målet är att alla nya förordningar ska träda i kraft den 1 januari 2014 – och nu kan kommissionen börja utarbeta genomförandebestämmelser för dessa rådsförordningar. Med tanke på de förberedelser som krävs är det emellertid redan klart att utbetalningsorganen i medlemsländerna inte har tillräckligt mycket tid för att införa all förvaltning och alla kontroller till början av nästa år (när IACS-blanketterna skickas ut till jordbrukarna). Därför har kommissionen lagt fram ett separat förslag om ett övergångsår för direktstöd under 2014. Med andra ord skulle faktorer som miljöanpassning och extrastöd för unga jordbrukare först gälla från och med 2015. Samtidigt uppmuntras medlemsländerna att jobba på sina fleråriga program för landsbygdsutveckling, som ska antas i början av nästa år. För vissa årliga element, som stöd för miljövänligt jordbruk bör övergångsregler gälla så att denna typ av program inte avbryts.

Läs mer:

Dokument och information om förslaget till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken finns på: http://ec.europa.eu/agriculture/cap-post-2013/index_en.htm

IP/13/613

MEMO/13/631


Side Bar

Mon compte

Gérez vos recherches et notifications par email


Aidez-nous à améliorer ce site