Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen

MEMO/12/795

Bryssel den 30 maj 2013

Frågor och svar om den nya reformerade gemensamma fiskeripolitiken

Det övergripande målet för den reformerade gemensamma fiskeripolitiken (GFP) är att göra fisket ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart. Den nya politiken kommer att återställa fiskbestånden till hållbara nivåer och stoppa resursförstörande fiskemetoder. Den kommer att ge EU:s medborgare en långsiktigt stabil, säker och hälsosam livsmedelsförsörjning. Dessutom ska den ge fiskerinäringen ett uppsving, få bort beroendet av subventioner och skapa nya arbetsmöjligheter och tillväxt i kustområden. EU:s finansiella stöd genom den föreslagna Europeiska havs- och fiskerifonden (IP/11/1495) kommer att finnas tillgängligt för ge stöd till den nya politikens hållbarhetsmål.

Varför behövs en ny politik?

Det är hög tid att förnya EU:s fiskeripolitik. Fartygens fångster är större än fiskens reproduktion. Fiskeindustrin står inför en osäker framtid.

Europeiska kommissionen lade därför fram förslag under 2011 om en långtgående reform av politiken. Avsikten är att förbättra de framtida villkoren för både fisk och fiskare, liksom för den marina miljön som de är beroende av. Den reformerade gemensamma fiskeripolitiken kommer att bidra till Europa 2020-strategin och politiken kommer att verka för stabila ekonomiska resultat i fiskerinäringen, tillväxt för den gemensamma fiskeripolitiken och ökad sammanhållning i kustområdena.

Hållbarhet är det centrala temat i reformen. Ett hållbart fiske innebär att fångsterna ligger på nivåer som inte äventyrar beståndens reproduktion och samtidigt ger en hög långsiktig avkastning. Detta förutsätter en reglering av mängden fisk som tas ur havet genom fiske. I den nya gemensamma fiskeripolitiken ska bestånden utnyttjas på hållbara nivåer, vilket kan definieras som den största fångst som utan risk kan tas år efter år och som håller fiskpopulationen vid en storlek som ger maximal produktivitet. Denna fångstnivå kallas maximalt hållbart uttag. Detta mål fastställs i Förenta nationernas havsrättskonvention och antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 som ett mål som världen bör ha uppnått 2015. Den nya gemensamma fiskeripolitiken ska fastställa fiskenivåerna till det maximala hållbara uttaget fram till 2015 när så är möjligt, och senast år 2020 för alla fiskbestånd.

Beräkningar1 visar att om bestånden utnyttjas på detta sätt kan de komma att öka med omkring 70 %, med förbättrade fångstnivåer, inkomster och löner för de anställda.

Ett hållbart fiske kommer också göra fångstsektorn oberoende av offentligt stöd. Det gör det lättare att skapa en stabil prisnivå och tydliga förutsättningar, vilket också innebär stora fördelar för konsumenterna.

Vilka är de viktigaste inslagen i den nya politiken?

Flerårig förvaltning grundad på ekosystemansatsen

För att återskapa en livskraftig fiskerinäring i Europa måste havsmiljön få ett effektivare skydd. EU:s fiske kommer att förvaltas genom fleråriga planer och styras av ekosystemansatsen och en försiktighetsstrategi så att fiskets påverkan på det marina ekosystemet begränsas. Detta kommer att skydda resurserna och maximera den långsiktiga avkastningen.

De fleråriga förvaltningsplanerna kommer att röra sig från nuvarande planer för enskilda bestånd till fiskeribaserade och omfatta fler fiskbestånd i färre planer som stöd för att uppnå hållbarhet. Bestånden kommer ockdså att förvaltas genom fiskemöjligheter fastställda av rådet, tillsammans med andra bevarandeåtgärder och tekniska bestämmelser som föreslås.

Förbud mot att kasta fångst över bord

Enligt beräkningar uppgår utkast av fisk – dvs. att oönskad fångst kastas över bord – till 23 % av de totala fångsterna (betydligt mer på vissa fångsplatser!). Denna oacceptabla praxis kommer att fasas ut med en fastställd tidsfrist för genomförandet (gradvis mellan 2015 och 2019) och i kombination med vissa kompletterande åtgärder. Fiskarna kommer att bli tvungna att landa alla kommersiella arter som de fångar. Undermålig fisk kan i regel inte säljas som människoföda.

Medlemsstaterna måste se till att deras fiskefartyg är utrustade för dokumentation av allt fiske och all beredning av fisken så att man kan övervaka att de fullgör skyldigheten att landa alla fångster.

Förbudet kommer att ge tillförlitligare data om fiskbestånd, förbättra förvaltningen och öka resurseffektiviteten. Det ger också ett incitament för fiskare att undvika oönskade fångster med hjälp av tekniska lösningar som mer selektiva fiskeredskap.

Förvaltning av fiskeflottans kapacitet

Medlemsstaterna måste se till att flottans kapacitet (antal och storlek för fartyg) är i balans med fiskemöjligheterna. Om en medlemsstat identifierar överkapacitet i ett flottsegment ska den ta fram en handlingsplan för att minska denna överkapacitet. Om en medlemsstat inte når den nödvändiga minskningen av flottkapaciteten, kan stödet inom ramen för EU:s finansiella instrument tillfälligt upphöra.

Stöd till småskaligt fiske

Inom EU står det småskaliga fisket för 77 % av det totala antalet fartyg i EU-flottan, men i genomsnitt är dess effekter på resurserna mindre, eftersom det bara utgör 8 % av det totala tonnaget (fartygsstorlek) och 32 % av maskinstyrkan. Småskaligt kustfiske spelar ofta en viktig roll i det sociala nätverket och den kulturella identiteten i många av Europas kustområden. Det behöver därför ett särskilt stöd. Den nya gemensamma fiskeripolitiken innebär att medlemsstaternas rätt att begränsa fisket inom en zon på 12 nautiska mil från kustlinjen förlängs till 2022. Det framtida finansieringsinstrumentet för fisket kommer att innehålla åtgärder som gynnar småskaligt fiske och som hjälper lokala ekonomier att anpassa sig till förändringarna.

Utveckling av hållbart vattenbruk

Ett bättre regelverk för vattenbruk kommer att öka produktionen och utbudet av fisk och skaldjur i EU, minska beroendet av importerad fisk och stärka tillväxten i kust- och landsbygdsområden. Senast 2014 ska medlemsstaterna utarbeta nationella strategiska planer för att ta bort administrativa hinder och fastställa ekologiska, sociala och ekonomiska standarder för fiskodlingsnäringen. En ny rådgivande nämnd för vattenbruk kommer att inrättas för att ge råd i frågor som rör näringen. Det finns en tydlig EU-dimension i utvecklingen av vattenbruket: strategiska val på nationell nivå kan påverka utvecklingen i grannmedlemsstater.

Förbättrad vetenskaplig kunskapsbas

Tillförlitlig och aktuell information om tillståndet för marina resurser är väsentlig för att stödja sunda förvaltningsbeslut och ett effektivt genomförande av den nya gemensamma fiskeripolitiken. I den gemensamma fiskeripolitiken fastställs ett antal grundläggande regler och skyldigheter för medlemsstaterna på området. Medlemsstaterna kommer att få ansvaret för att samla in, lagra och utbyta uppgifter om fiskbestånd, fiskeflottor och fiskets påverkan i olika havsområden. Nationella forskningsprogram kommer att inrättas för att samordna denna verksamhet.

Decentraliserad förvaltning

Den nya gemensamma fiskeripolitiken kommer att leda till att besluten fattas närmare fiskeområdena, och det kommer att klargöra varje aktörs roller och skyldigheter. Den innebär ett slut på detaljstyrningen från Bryssel i och med att EU-lagstiftarna endast fastställer det allmänna regelverket, grundläggande principer och standarder, övergripande mål, resultatindikatorer och tidsramar. Medlemsstaterna utvecklar sedan rekommendationer om de konkreta tillämpningsåtgärderna och samarbetar på regional nivå. När alla berörda medlemsstater har kommit överens om dessa rekommendationer kan de införlivas med regler som är tillämpliga för alla berörda yrkesfiskare.

Ny marknadspolitik – större ansvar för näringen och bättre informerade konsumenter

Den nya marknadspolitiken syftar till att stärka EU-näringens konkurrenskraft, öka transparensen på marknaderna och skapa lika villkor för alla produkter som saluförs i unionen.

Den befintliga interventionsordningen ska moderniseras och förenklas: producentorganisationer kommer att tillåtas att köpa upp fiskeriprodukter när priserna faller under en viss nivå och lagra produkterna för att släppa ut dem på marknaden i ett senare skede. Detta system kommer att bidra till marknadsstabilitet.

Producentorganisationerna kommer också att spela en större roll i kollektiv förvaltning, övervakning och kontroll. Nya handelsnormer för märkning, kvalitet och spårbarhet kommer att ge konsumenterna tydligare information och hjälpa dem att stödja hållbart fiske. Vissa märkninguppgifter kommer att vara obligatoriska, medan andra uppgifter kan lämnas på frivillig basis.

Internationellt ansvarstagande

Många av världens fiskbestånd rapporteras vara antingen fullt utnyttjade eller överexploaterade. Dessa uppgifter kommer från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. EU är världens största importör av fiskeriprodukter sett till värdet och måste agera såväl utanför som inom unionen. Den externa fiskeripolitiken måste vara en integrerad del av den gemensamma fiskeripolitiken. I internationella och regionala organisationer kommer därför EU att förespråka principerna om hållbarhet och bevarande av fiskbestånd och marin biologisk mångfald. EU kommer att skapa allianser och vidta åtgärder tillsammans med viktiga partner för att bekämpa illegalt fiske och minska överkapaciteten.

I bilaterala fiskeavtal med länder utanför EU kommer EU att främja hållbarhet, god förvaltning och principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. De nuvarande avtalen ska ersättas med partnerskapsavtal om hållbart fiske som ska säkerställa att utnyttjandet av fiskeresurserna grundas på god vetenskaplig rådgivning och endast avser överskottsresurser som partnerlandet inte kan eller vill fiska. Enligt partnerskapsavtalen om hållbart fiske ska partnerländerna kompenseras för att de ger tillträde till sina fiskeresurser och ekonomiskt bistånd ska ges till partnerländerna för genomförande av en hållbar fiskeripolitik.

Blir det nya regler för kontroll och tillsyn?

Förslaget är förenligt med EU:s nya kontrollordning från 20102 och integrerar de grundläggande inslagen i systemet för kontroll och tillsyn av att reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken följs. Mot bakgrund av införandet av landningsskyldigheten för att undvika utkast föreslår kommissionen kontroll- och tillsynsskyldigheter, särskilt vad gäller fullständigt dokumenterat fiske, samt att det startas pilotprojekt om ny teknik för fiskerikontroll som bidrar till hållbart fiske.

När träder reformen i kraft?

När den nya politiken nu bekräftats på politisk nivå, kommer slutförandet och det formella antagandet att följa under de kommande månaderna. Den nya politiken kommer att träda i kraft senast den 1 januari 2014. Genomförandet av de nya reglerna kommer att genomföras gradvis, t.ex. skyldigheten att landa all fisk, då det finns behov för näringen att anpassa sig och visa konkreta resultat. Men i reformen fastställs klara tidsfrister.

För närmare upplysningar:

Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken:

http://ec.europa.eu/fisheries/reform/proposals/index_en.htm

1 :

Konsekvensanalys som åtföljer kommissionens förslag till en förordning om den gemensamma fiskeripolitiken.

2 :

Rådets förordningar nr 1005/2008 och nr 1224/2009.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website