Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen

MEMO

Bryssel den 27 maj 2013

Budgetreform träder i kraft:
bättre ekonomisk styrning för euroområdet

Sedan euron infördes har det funnits tydliga regler i form av stabilitets- och tillväxtpakten för att säkra sunda offentliga finanser. Pakten begränsar som bekant budgetunderskottet och statsskulden till 3 % respektive 60 % av BNP. Den globala ekonomiska och finansiella krisen avslöjade dock brister i den ekonomiska styrningen och budgetövervakningen på EU-nivå. Genom att utarbeta den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken och de sex lagstiftningsförslag som kallas ”sexpacket” år 2010–2011 tog man effektivt itu med bristerna. Detta stärkte stabilitets- och tillväxtpakten på flera sätt.

Eftersom det är mer sannolikt att budgetpolitikens effekter sprids i ett gemensamt valutaområde, behövs det emellertid ännu starkare mekanismer för just euroområdet. Därför lade kommissionen i november 2011 fram förslag till ytterligare två förordningar för att stärka euroområdets budgetövervakning.

Detta reformpaket för budgetövervakning (Two-Pack) träder i kraft den 30 maj 2013 i alla medlemsstater i euroområdet. De nya åtgärderna innebär en ökad öppenhet om budgetbesluten, en förstärkt samordning i euroområdet som börjar i samband med budgetcykeln 2014 och ett erkännande av de särskilda behoven hos de medlemsstater i euroområdet som befinner sig under en stark ekonomisk press. Lagstiftningspaketets ikraftträdande banar också väg för fler åtgärder för att stärka den ekonomiska och monetära unionen som kommissionen lade fram i sin plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union i november 2012 (se IP/12/1272, MEMO/12/909).

Varför behövs två nya förordningar?

För att stärka den ekonomiska pelaren i den ekonomiska och monetära unionen behövde euroområdets medlemsstater komplettera den s.k. sexpackslagstiftningen från 2011. Det är uppenbart att effekterna av den ekonomiska politik och budgetpolitik som förs i euroområdets medlemsstater sprids till andra områden i det gemensamma valutaområdet. I goda tider ökar välståndet eftersom ekonomierna är beroende av varandra medan det i svårare tider innebär att länderna i större utsträckning delar på riskerna. Det gemensamma risktagandet bör kompletteras av ett gemensamt ansvar, vilket innebär att informationsutbytet och samordningen ökar samt att det införs ett smidigt förfarande som täcker alla eventualiteter, bland annat genom användning av finansiella säkerheter.

Vad har den nya lagstiftningen för rättslig grund?

De nya förfarandena grundas på artikel 136 i EU-fördraget. Denna artikel gör det möjligt för euroområdets medlemsstater att stärka samordningen och övervakningen av budgetpolitiken för att säkra nödvändig budgetdisciplin i den ekonomiska och monetära unionen. Den nya lagstiftningen gäller därför bara i euroområdet.

Vilka är de viktigaste beståndsdelarna i lagstiftningspaketet för budgetövervakning?

Lagstiftningspaketet för budgetövervakning omfattar två förordningar som ska främja den ekonomiska integrationen och konvergensen mellan euroområdets medlemsstater. Förordningarna bygger på och kompletterar sexpackets reformer av stabilitets- och tillväxtpakten, den europeiska ramen för finanspolitisk tillsyn och den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken.

Den första förordningen tillämpas på alla medlemsstater i euroområdet, med särskilda bestämmelser för dem som omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens korrigeringsaspekt (förfarandet vid alltför stora underskott).

Den andra förordningen innehåller tydliga och förenklade bestämmelser om skärpt övervakning av de medlemsstater vilkas ekonomiska stabilitet drabbats av allvarliga svårigheter, de som får ekonomiskt stöd och de som lämnar ett program för ekonomiskt stöd.

Lagstiftningspaketet inrättar en gemensam ram för euroområdet som baseras på en graderad metod. Det införs lämpliga krav på övervakning för ett stort antal budgetsituationer för att garantera en kontinuerlig övervakning av politiken.

EU:s finanspolitiska ram ändrades redan genom paketet om ekonomisk styrning (sexpacket). Varför behövs det fler ändringar?

Krisen har lärt oss att vi behöver en försiktigare finanspolitik för hela konjunkturcykeln. Reformerna av stabilitets- och tillväxtpakten genom paketet om ekonomisk styrning innebar nya krav för medlemsstaternas budgetpolitik, särskilt nya finanspolitiska regler. Lagstiftningspaketet för budgetövervakning fokuserar i stället på samordning.

Genom krisen har det också visat sig att det finns ett behov av att förbättra den finanspolitiska samordningen och övervakningen av euroområdets medlemsstater eftersom deras ömsesidiga beroende har ökat och de blivit känsligare för spridningseffekterna av varandras finanspolitiska beslut. Detta har lett till att man i större utsträckning vill stärka den ömsesidiga övervakningen och betraktar budgetbeslut som ärenden av gemensamt intresse. Genom ett stärkt samarbete och en utökad integration i euroområdet med en graderad och noggrannare övervakning kommer lagstiftningspaketet för budgetövervakning att bidra till att stärka den ekonomiska delen av den ekonomiska och monetära unionen.

Hur kommer lagstiftningspaketet för budgetövervakning att förbättra euroområdets finanspolitiska samordning?

Lagstiftningspaketet inför en gemensam budgetfrist och gemensamma budgetbestämmelser för euroområdets medlemsstater. Från och med den kommande budgetcykeln innebär det följande:

  • Senast den 30 april måste euroområdets medlemsstater offentliggöra sina finanspolitiska planer (stabilitetsprogram) på medellång sikt och de politiska prioriteringarna för tillväxt och sysselsättning för de kommande tolv månaderna (nationella reformprogram) inom ramen för den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken.

  • Senast den 15 oktober måste euroområdets medlemsstater offentliggöra sina budgetförslag för påföljande år.

  • Senast den 31 december måste euroområdets medlemsstater anta sin respektive budget för påföljande år.

En viktig nyhet i lagstiftningspaketet är att kommissionen kommer att granska och yttra sig om varje budgetförslag senast den 30 november. Om kommissionen upptäcker allvarliga brister i uppfyllandet av kraven i stabilitets- och tillväxtpakten, kommer den att begära att medlemsstaten ifråga lämnar in ett reviderat förslag. För euroområdet som helhet kommer kommissionen att offentliggöra en övergripande bedömning av budgetutsikterna inför det kommande året. Kommissionens yttranden om de nationella budgetarna och om euroområdet kommer att underlätta diskussionerna i Eurogruppen.

Eftersom den samordnade tillsynen äger rum under hösten, dvs. mellan två europeiska planeringsterminer, kompletteras den befintliga ramen för ekonomisk styrning genom att tillsynen utgör en bakgrund för arbetet följande vår, dels genom att den tillhandahåller en uppföljning av de tidigare rekommendationerna. I linje med en integrerad övervakning som ledde till upprättandet av den europeiska planeringsterminen garanterar lagstiftningspaketet också en kontinuitet mellan budgetpolitiken och andra processer och beslut i den ekonomiska politiken.

Det är viktigt att notera att lagstiftningspaketet också kommer att leda till sundare nationella budgetförfaranden genom att medlemsstaterna måste grunda sina budgetförslag på oberoende makroekonomiska prognoser och se till att det finns oberoende organ som övervakar efterlevnaden av nationella finanspolitiska bestämmelser.

Hur kommer lagstiftningspaketet att bidra till bättre ekonomisk och finansiell övervakning i euroområdet?

För medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott införs genom det nya lagstiftningspaketet ett övervakningssystem som ska fungera parallellt med och komplettera de krav som införts genom stabilitets- och tillväxtpakten. Det innebär att en medlemsstat, med hänsyn till var i förfarandet den befinner sig, regelbundet ska förse kommissionen med närmare information om vilka åtgärder den har vidtagit för att komma till rätta med sitt alltför stora underskott. Kommissionen får därmed bättre möjligheter att upptäcka eventuella risker med en korrigerande åtgärd. Om sådana risker upptäcks kan kommissionen rikta en rekommendation direkt till den berörda medlemsstaten, så att den gör allt som krävs för att inte hamna i en överträdelsesituation och därmed kan undvika böter.

Lagstiftningspaketet bidrar också till att stärka övervakningen för medlemsstater som hotas av, eller redan genomgår, allvarliga problem när det gäller deras finansiella stabilitet. Övervakningens intensitet kommer att vara beroende av hur allvarlig den berörda medlemsstatens ekonomiska situation är.

Detta gäller framför allt (men inte uteslutande) medlemsstater som får ekonomiskt stöd, eller som är i färd med att fasa ut sådant stöd. Medlemsstater som lider av allvarlig ekonomisk instabilitet eller får ekonomiskt stöd i förebyggande syfte kommer också att bli föremål för en mycket strikt och förbättrad övervakning från kommissionen och Europeiska centralbanken. Denna förbättrade övervakning kommer att bygga på, och gå utöver, de krav som gäller i förfaranden vid alltför stora underskott.

Övervakningen gör det möjligt för kommissionen att bedöma när en medlemsstat måste vidta ytterligare åtgärder för att förhindra att dess ekonomiska situation får omfattande negativa konsekvenser för den ekonomiska stabiliteten i euroområdet. I sådana fall kan kommissionen föreslå ministerrådet att rekommendera den berörda medlemsstaten att vidta korrigerande åtgärder eller utarbeta ett makroekonomiskt anpassningsprogram.

Hur förhåller sig det nya lagstiftningspaketet till fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen?

Det mellanstatliga fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen är ett fördrag mellan medlemmarna i euroområdet och åtta andra EU-medlemsstater. Även om fördraget inte har integrerats med EU-lagstiftningen innebär det ett åtagande om att inom fem år överföra dess innehåll till EU:s rättsliga ram.

Genom lagstiftningspaketet införlivas vissa delar av fördraget i EU-lagstiftningen, däribland kraven på medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott att utarbeta program för ekonomiska partnerskap och villkoret om förhandssamordning av medlemsstaters planerade skuldebrevsemissioner.

Hur förhåller sig den nya lagstiftningen till stabilitets- och tillväxtpakten och den europeiska planeringssterminen?

Lagstiftningspaketet är utformat så att det utan problem är förenligt med stabilitets- och tillväxtpakten och kompletterar denna. Som en del av arbetet med den europeiska planeringsterminen lägger medlemsstaterna på våren varje år fram sina finanspolitiska planer på medellång sikt (som kallas stabilitetsprogram för de medlemsstater som deltar i eurosamarbetet, konvergensprogram för övriga). Genom lagstiftningspaketet införs för medlemsstaterna i euroområdet en motsvarande ordning för höstperioden, men där ligger fokus enbart på budgetplanerna för det kommande året.

Innan budgeten antas kommer kommissionen att avge ett yttrande om huruvida ett budgetförslag ligger i linje med stabilitets- och tillväxtpaktens krav och de landspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen på budgetpolitikens område. Det är dock viktigt att påpeka att lagstiftningspaketet inte ger kommissionen rätt att ändra förslag till nationella budgetar, och det medför inte heller någon skyldighet för medlemsstaterna att följa kommissionens yttrande till punkt och pricka. Lagstiftningspaketets mervärde består i den direkta vägledning som införs i budgetförfarandet, och som förser alla berörda parter i den nationella budgetplaneringen med den information de behöver innan de fattar sina beslut om budgeten.

Det införs ytterligare bestämmelser om rapportering av de åtgärder som medlemsstater vidtar i samband med förfarandet vid alltför stora underskott. Dessa går utöver redan befintliga krav enligt reglerna om stabilitets- och tillväxtpakten utan att överlappa eller ersätta dessa. Inte desto mindre innebär denna kompletterande information ett ökat ansvar för kommissionen när det gäller att ge lämplig vägledning om en överträdelse av rekommendationer inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott. Lagstiftningspaketet stärker EU:s preventiva roll i detta avseende och bidrar dessutom till att stärka de genomförandemekanismer inom euroområdet (i form av gradvisa ekonomiska sanktioner) som infördes med det tidigare reformpaketet (sexpacket).

Tack vare dessa nya rapporteringsförfaranden bidrar lagstiftningspaketet för budgetreform till att stärka stabilitets- och tillväxtpakten genom att ge kommissionen ytterligare verktyg för att lämna rekommendationer. Om kommissionen till exempel noterar i sitt yttrande att ett budgetförslag inte överensstämmer med kraven enligt stabilitets- och tillväxtpakten, och att den berörda medlemsstaten inte vidtar åtgärder för att korrigera situationen, kan denna tidiga anmärkning från kommissionen längre fram användas som underlag för beslut, t.ex. om huruvida en medlemsstat ska underställas förfarandet vid alltför stora underskott om dess underskott eller skuld inte går att förena med reglerna om stabilitets- och tillväxtpakten.

Vad händer när en medlemsstat avslutar ett anpassningsprogram eller inte längre mottar förebyggande stöd?

Genom lagstiftningspaketet införs ett nytt system av övervakning efter avslutat program för medlemsstater som just har avslutat anpassningsprogram eller upphört att motta förebyggande stöd. De kommer att fortsätta att omfattas av den nya förbättrade övervakningen tills de har betalat tillbaka minst 75 procent av det mottagna stödet. Syftet med detta är att garantera ett framgångsrikt och varaktigt återvändande till marknaderna samt hållbara offentliga finanser, till fördel för såväl den enskilda medlemsstat som berörs som euroområdet i stort.

Varför ska man införa ett förbättrat övervakningsförfarande utöver det redan befintliga? Är det ett tecken på att det sistnämnda inte fungerar?

Övervakningsförfarandet förbättrades avsevärt med det föregående reformpaketet (sexpacket). Erfarenheten visar dock att vi bör förvänta oss det oväntade. Följaktligen kommer de förbättrade övervakningsförfaranden som införs med det nya lagstiftningspaketet att möjliggöra en närmare övervakning av länder som antingen hotas av eller upplever ekonomiska problem. De nya förfarandena kommer att ge kommissionen de befogenheter den behöver för att säkerställa, eller återskapa, en hållbar utveckling.

Varför bör vi anpassa genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, förfarandet vid makroekonomiska obalanser och den europeiska planeringsterminen för programländerna? Bidrar inte det till att försvaga övervakningen?

Makroekonomiska anpassningsprogram har mycket breda tillämpningsområden och täcker långt mer än finanspolitiska frågor och multilateral övervakning. I praktiken uppmanas medlemsstaterna att göra allt som behövs för att förbättra sin ekonomiska och finansiella situation på kort, medellång och lång sikt. Genom att upphäva förfarandet vid makroekonomiska obalanser eller förfarandet vid alltför stora obalanser samt övervakningen och rapporteringen inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten och den europeiska planeringsterminen blir det möjligt att undvika onödiga överlappningar i samband med fullgörandet av övervaknings- och rapporteringsskyldigheterna.

Är den förbättrade övervakningen i det nya lagstiftningspaketet förenlig med kraven i ESM/EFSF-riktlinjerna för länder som omfattas av förebyggande ekonomiskt stöd?

Ja. Kommissionen utarbetade och diskuterade de relevanta ESM/EFSF-riktlinjerna med det nya lagstiftningspaketet i åtanke, och försäkrade sig därmed om en naturlig övereensstämmelse mellan texterna. Med det nya lagstiftningspaketet införlivas de arbetsmetoder som införts i samband med tillämpningen av de mellanstatliga instrumenten i EU:s rättsliga ram.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website