Navigation path

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen

MEMO/12/795

Bryssel den 10 december 2013

Frågor och svar om den reformerade gemensamma fiskeripolitiken

Det övergripande målet för den reformerade gemensamma fiskeripolitiken (GFP) är att göra fisket ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart. Den nya politiken kommer att återställa fiskbestånden till hållbara nivåer och stoppa resursförstörande fiskemetoder. Den kommer att ge EU:s invånare en långsiktigt stabil, säker och hälsosam livsmedelsförsörjning. Dessutom ska den ge fiskerinäringen ett uppsving, skapa nya möjligheter till jobb och tillväxt i kustområden och få bort beroendet av subventioner. EU:s finansiella stöd genom den föreslagna Europeiska havs- och fiskerifonden kommer att kunna användas för stöd till den nya politikens hållbarhetsmål.

Varför behövs en ny politik?

Det är hög tid att förnya EU:s fiskeripolitik. Fartygens fångster är större än fiskens reproduktion. Fiskeindustrin står inför en osäker framtid.

EU-kommissionen lade därför fram förslag under 2011 om en långtgående reform av politiken. Avsikten är att förbättra de framtida villkoren för både fisk och fiskare, liksom för den marina miljön som de är beroende av. Den reformerade gemensamma fiskeripolitiken kommer att bidra till Europa 2020-strategin och politiken kommer att verka för stabila ekonomiska resultat i fiskerinäringen och tillväxt och ökad sammanhållning i kustområden.

Vilka är de viktigaste inslagen i den nya politiken?

Hållbarhet är kärnan i den föreslagna reformen.

Ett hållbart fiske innebär att fångsterna ligger på nivåer som inte äventyrar beståndens reproduktion och samtidigt ger en hög långsiktig avkastning. Denna fångstnivå kallas maximalt hållbart uttag (MSY). Enligt den nya gemensamma fiskeripolitiken måste bestånden fiskas på dessa nivåer. Detta mål fastställs i Förenta nationernas havsrättskonvention och antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 som ett mål som världen bör ha uppnått 2015. Den nya gemensamma fiskeripolitiken ska fastställa fiskenivåerna till det maximala hållbara uttaget fram till 2015 när så är möjligt, och senast år 2020 för alla fiskbestånd.

Beräkningar visar att om bestånden utnyttjas på detta sätt kan de komma att öka betydligt, med förbättrade fångstnivåer och inkomster från fiske.

Ett hållbart fiske skulle också bidra till att stabilisera priserna och tydliggöra förutsättningarna, vilket skulle innebära stora fördelar för konsumenterna.

Flerårig ekosystembaserad förvaltning

Fleråriga planer fortsätter att stå i centrum för förvaltningen av vårt fiske. Planerna kommer att övergå från de nuvarande planerna för enskilda bestånd till fiskeribaserade planer. De kommer att omfatta fler fiskbestånd i färre planer för att uppnå hållbarhet. Inom ramen för dessa planer kommer de årliga fiskemöjligheterna att fastställas av rådet. Planerna kan också innehålla andra bevarandeåtgärder och tekniska åtgärder som ingår i den föreslagna uppsättningen verktyg.

För att återskapa en livskraftig fiskerinäring i Europa måste havsmiljöns gränser få ett effektivare skydd. EU:s fiskeriförvlatning kommer att styras genom ekosystemansatsen och en försiktighetsstrategi för att säkerställa att fiskets påverkan på det marina ekosystemet är begränsade. Detta kommer att trygga de marina resurserna.

Förbud mot att kasta fångst över bord

Enligt beräkningar uppgår utkast av fisk – dvs. att oönskad fångst kastas över bord – till 23 % av de totala fångsterna (i vissa fisken betydligt mer). Denna oacceptabla praxis kommer att fasas ut med en fastställd tidsfrist för genomförandet (gradvis mellan 2015 och 2019), i kombination med vissa kompletterande åtgärder. Fiskarna kommer att vara tvungna att landa alla kommersiella arter som de fångar. Resterande fångster av undermålig fisk kan i regel inte säljas som människoföda.

Förbudet kommer att ge tillförlitligare data om fiskbestånd, förbättra förvaltningen och öka resurseffektiviteten. Det ger också ett incitament för fiskare att undvika oönskade fångster med hjälp av tekniska lösningar som mer selektiva fiskeredskap.

Medlemsstaterna måste se till att deras fiskefartyg är utrustade för detaljerad dokumentation av allt fiske och all beredning av fisken så att man kan övervaka att de fullgör skyldigheten att landa alla fångster.

Förvaltning av fiskeflottans kapacitet

Medlemsstaterna måste se till att flottans kapacitet (fartygens antal och storlek) är i balans med fiskemöjligheterna. Om en medlemsstat identifierar överkapacitet i ett flottsegment ska den ta fram en handlingsplan för att minska denna överkapacitet. Om en medlemsstat inte når den nödvändiga minskningen av flottkapaciteten, kan stödet inom ramen för EU:s finansiella instrument tillfälligt upphöra.

Decentraliserad förvaltning

Den nya gemensamma fiskeripolitiken leder till att besluten fattas närmare fiskeområdena och klargör varje aktörs roller och skyldigheter. Den innebär ett slut på detaljstyrningen från Bryssel: EU-lagstiftarna kommer att fastställa det allmänna regelverket, grundläggande principer och standarder, övergripande mål, resultatindikatorer och tidsramar. Medlemsstaterna kommer därefter att samarbeta på regional nivå och utarbeta de konkreta tillämpningsåtgärderna. När alla berörda medlemsstater har kommit överens om dessa rekommendationer kan de införlivas med regler som är tillämpliga för alla berörda yrkesfiskare.

Stöd till småskaligt fiske

Inom EU står det småskaliga fisket för 77 % av det totala antalet fartyg i EU-flottan, men i genomsnitt är dess effekter på resurserna mindre, eftersom det bara utgör 8 % av det totala tonnaget (fartygsstorlek) och 32 % av maskinstyrkan. Småskaligt kustfiske spelar ofta en viktig roll i det sociala nätverket och den kulturella identiteten i många av Europas kustområden. Det behöver därför ett särskilt stöd. Den nya gemensamma fiskeripolitiken innebär att medlemsstaternas rätt att begränsa fisket inom en zon på tolv nautiska mil från kustlinjen förlängs till 2022.

Utveckling av hållbart vattenbruk

Ett bättre regelverk för vattenbruk kommer att öka produktionen och utbudet av fisk och skaldjur i EU, minska beroendet av importerad fisk och stärka tillväxten i kust- och landsbygdsområden. Senast 2014 ska medlemsstaterna utarbeta nationella strategiska planer för att förbättra villkoren för vattenbruk, ta bort administrativa hinder och fastställa ekologiska, sociala och ekonomiska standarder för fiskodlingsnäringen. En ny rådgivande nämnd för vattenbruk kommer att inrättas för att ge råd i frågor som rör näringen. Vattenbrukets utveckling har en tydlig EU-dimension såtillvida att de strategiska val som görs på nationell nivå i en medlemsstat kan få effekter i grannländerna.

Förbättring av den vetenskapliga kunskapsbasen

Tillförlitlig information och kunskap om tillståndet för våra fiskerier och de marina resurserna är väsentligt för att stödja sunda förvaltningsbeslut och ett effektivt genomförande av den nya gemensamma fiskeripolitiken. Medlemsstaterna kommer att få ansvaret för att samla in, lagra och utbyta uppgifter om fiskbestånd, fiskeflottor och fiskets påverkan i olika havsområden. Strategierna kommer att antas i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Nationella forskningsprogram kommer att inrättas för att samordna denna verksamhet.

Ny marknadspolitik – större ansvar för näringen och bättre informerade konsumenter

Den nya marknadspolitiken syftar till att stärka EU-näringens konkurrenskraft, öka transparensen på marknaderna och skapa lika villkor för alla produkter som saluförs i unionen.

Det existerande interventionssystemet kommer att moderniseras och förenklas: producentorganisationer kommer att tillåtas att köpa upp fiskeriprodukter när priserna faller under en viss nivå och lagra produkterna för att släppa ut dem på marknaden i ett senare skede. Detta system kommer att bidra till marknadsstabilitet.

Producentorganisationerna kommer också ha en större roll i kollektiv förvaltning, övervakning och kontroll. Nya handelsnormer för märkning, kvalitet och spårbarhet kommer att ge konsumenterna tydligare information och hjälpa dem att stödja hållbart fiske. Vissa märkninguppgifter kommer att vara obligatoriska, medan andra uppgifter kan lämnas på frivillig basis.

Internationellt ansvar

Många av världens fiskbestånd rapporteras vara antingen fullt utnyttjade eller överexploaterade. Dessa uppgifter kommer från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. EU är världens största importör av fiskeriprodukter sett till värdet och måste agera såväl utanför som inom unionen. Den externa fiskeripolitiken måste vara en integrerad del av den gemensamma fiskeripolitiken. I internationella och regionala organisationer kommer därför EU att förespråka principerna om hållbarhet och bevarande av fiskbestånd och marin biologisk mångfald. EU kommer att skapa allianser och vidta åtgärder tillsammans med viktiga partner för att bekämpa illegalt fiske och minska överkapaciteten.

I bilaterala fiskeavtal med länder utanför EU kommer EU att främja hållbarhet, god förvaltning och principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. De nuvarande avtalen ska ersättas med partnerskapsavtal om hållbart fiske som ska säkerställa att utnyttjandet av fiskeresurserna grundas på god vetenskaplig rådgivning och endast avser överskottsresurser som partnerlandet inte kan eller vill fiska. Enligt partnerskapsavtalen om hållbart fiske ska partnerländerna kompenseras för att de ger tillträde till sina fiskeresurser och ekonomiskt bistånd ska ges till partnerländerna för genomförande av en hållbar fiskeripolitik.

Blir det nya regler för kontroll och tillsyn?

Förslaget är förenligt med EU:s nya kontrollordning från 2010 och integrerar de grundläggande inslagen i systemet för kontroll och tillsyn av att reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken följs. De nödvändiga ändringarna kommer att göras av lagstiftningen om tekniska åtgärder och om kontroll, för att möjliggöra ikraftträdandet av landningsskyldigheten. Mot bakgrund av införandet av landningsskyldigheten föreslår kommissionen kontroll- och tillsynsskyldigheter, särskilt vad gäller fullständigt dokumenterat fiske, samt att det startas pilotprojekt om ny teknik för fiskerikontroll som bidrar till hållbart fiske.

När kommer reformen att träda i kraft?

Inom ramen för den nya strategi som rådet och parlamentet nu formellt har kommit överens om kommer den reformerade gemensamma fiskeripolitiken att tillämpas från och med den 1 januari 2014. De nya reglerna kommer att genomföras gradvis, t.ex. när det gäller skyldigheten att landa all fisk, då näringen måste kunna anpassa sig och visa konkreta resultat. Men reformen omfattar tydliga tidsfrister.

Mer information

Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken:

http://ec.europa.eu/fisheries/reform/proposals/index_sv.htm


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website