Navigation path

Left navigation

Additional tools

EU-kommissionen värnar om fri rörlighet för människor

European Commission - MEMO/13/1041   25/11/2013

Other available languages: EN FR DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO HR

Europeiska kommissionen

MEMO

Bryssel den 25 november 2013

EU-kommissionen värnar om fri rörlighet för människor

(Se även IP/13/1151)

Med mer än 14 miljoner EU-medborgare bosatta i andra EU-länder är den fria rörligheten, dvs. friheten att bo, arbeta och studera var som helst i EU, den rättighet som européerna sätter störst värde på. Det viktigaste skälet för de EU-medborgare som utnyttjar den fria rörligheten är arbete, följt av familjeskäl. Av alla EU-medborgare som 2012 bodde i ett annat EU-land (rörliga EU-medborgare) var mer än tre fjärdedelar (78 %) i arbetsför ålder (15–64), vilket kan jämföras med 66 % av landets egna medborgare. I genomsnitt var sysselsättningen hos rörliga EU-medborgare högre (67,7 %) än hos landets egna medborgare (64,6 %).

Icke yrkesverksamma rörliga EU-medborgare (studenter, pensionärer, arbetssökande och icke yrkesverksamma familjemedlemmar) är bara en liten del av det totala antalet rörliga EU-medborgare. Dessutom hade 64 % av dem tidigare arbetat i sitt nuvarande bosättningsland, och 79 % bor i ett hushåll där minst en person är yrkesverksam. Den totala andelen icke yrkesverksamma av de EU-medborgare som flyttar inom EU minskade 2005–2012 från 34,1 % till 30,7 %.

Den fördragsfästa fria rörligheten för människor är en hörnsten i den inre marknaden och en förutsättning för dess framgång: den skapar ekonomisk tillväxt genom att människor kan resa och handla över gränserna. Den fria rörligheten för arbetstagare gynnar dessutom inte bara arbetstagarna själva utan också EU-ländernas ekonomi, genom att kompetens kan matchas med lediga platser inom EU. Trots den ekonomiska krisen är i dag omkring 2 miljoner lediga platser obesatta i EU.

I det meddelande om den fria rörligheten som EU-kommissionen antar i dag betonas EU-ländernas och EU-institutionernas gemensamma ansvar att värna om medborgarnas rättigheter att bo och arbeta i andra EU-länder. Kommissionen tar också upp konkreta åtgärder för att hjälpa EU-länderna att göra det och ta vara på den fria rörlighetens fördelar. I meddelandet förtydligas EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet och tillgång till sociala förmåner, och de problem för lokala myndigheter som vissa länder nämnt tas upp.

1. Reglerna för fri rörlighet

Vad är fri rörlighet för arbetstagare?

Arbetstagarna i EU har haft rätt att fritt arbeta i andra EU-länder sedan 1960-talet. Denna rättighet ingick i EU:s fördrag redan när grunderna till EU lades 1957. Rättigheten står nu i artikel 45 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och omfattar bl.a. rätten att inte bli diskriminerad på grund av nationalitet när det gäller anställning, lön och andra anställningsvillkor.

I förordning (EU) nr 492/2011 preciseras arbetstagarnas rätt till fri rörlighet, särskilt när diskriminering på grund av nationalitet är förbjuden bl.a. när det gäller anställning, arbetsvillkor, sociala förmåner och skattelättnader, tillgång till fortbildning, medlemskap i fackföreningar, bostäder samt tillgång till utbildning för barnen.

Att ta itu med diskriminering av arbetstagare från andra EU-länder och öka medvetenheten om EU-medborgarnas rätt att arbeta i andra EU-länder är de viktigaste målen för förslaget till direktiv om fri rörlighet för arbetstagare som EU-kommissionen lade fram i april 2013 (se IP/13/372, MEMO/13/384 och SPEECH/13/373).

En rörlig arbetskraft i EU gynnar inte bara arbetstagarna utan också EU-ländernas ekonomi. Värdländerna tjänar på det genom att företag kan tillsätta platser som inte hade tillsatts annars, och kan alltså producera varor och tjänster som de annars inte hade kunnat producera. Och arbetstagarnas hemländer tjänar på det genom att arbetstagare som annars hade haft svårare att hitta jobb kan få jobb och skicka hem pengar till sina familjer och skaffa färdigheter och kompetens de inte skulle ha haft annars. När de sedan flyttar hem igen kan de utnyttja den erfarenheten.

Vad är fri rörlighet för medborgare?

För tjugo år sedan erkändes i Maastrichtfördraget rätten till fri rörlighet för alla EU-medborgare, oavsett om de arbetar eller inte, som en grundläggande frihet enligt EU-rätten (artikel 21 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Det är själva grundbulten i EU-medborgarskapet.

De närmare reglerna och villkoren för fri rörlighet och bosättning finns i ett direktiv som EU-länderna enades om 2004 (direktiv 2004/38/EG).

Den fria rörligheten är den del av EU-medborgarskapet som européerna sätter mest värde på: 56 % av EU-medborgarna anser att den fria rörligheten är EU:s mest positiva resultat. Alltfler européer utnyttjar rättigheten och flyttar till andra EU-länder: i slutet av 2012 hade 14,1 miljoner EU-medborgare bott i ett annat EU-land än sitt hemland i ett år eller mer. I Eurobarometerundersökningarna anser över två tredjedelar av européerna att den fria rörligheten för människor inom EU är ekonomiskt gynnsam för deras land (67 %).

Vem kan utnyttja den fria rörligheten?

De första tre månaderna: alla EU-medborgare har rätt att uppehålla sig i ett annat EU-land i tre månader utan några villkor eller formkrav.

Efter de första tre månaderna: EU-medborgare har rätt att uppehålla sig i mer än tre månader på vissa villkor, som är olika beroende på vad de sysslar med:

  1. Arbetstagare och egenföretagare och deras familjemedlemmar har rätt att uppehålla sig utan villkor.

  2. Arbetssökande har rätt att uppehålla sig utan villkor i sex månader, och längre om de fortsätter att söka arbete i värdlandet och har rimliga utsikter att få jobb. Arbetssökande kan få arbetslöshetsstöd från sitt hemland i minst tre månader medan de söker jobb i ett annat EU-land, förutsatt att de har registrerat sig som arbetslösa i sitt hemland.

  3. Studerande och andra icke yrkesverksamma (som arbetslösa och pensionärer) har rätt att uppehålla sig längre än tre månader om de har tillräckliga medel och hälso- och sjukvårdsförsäkring för sig själva och sin familj så att de inte ligger värdlandet till last.

Efter fem år: efter fem års oavbruten laglig vistelse får EU-medborgare och deras familjemedlemmar rätt att uppehålla sig permanent i värdlandet. Därefter är rätten inte längre förenad med de villkor som gällde de föregående fem åren.

2. Socialbidrag och sociala förmåner

Vem har rätt till socialbidrag?

Socialbidrag är ett bidrag som normalt ska täcka existensminimum eller stöd för särskilda omständigheter i livet.

EU-medborgare som lagligt bor i ett annat EU-land ska behandlas likadant som medborgarna i det landet. Enligt denna likabehandlingsprincip har de alltså rätt till de flesta bidrag, sociala förmåner och skattelättnader, inbegripet socialbidrag, som värdlandet ger sina egna medborgare.

Enligt EU-rätten gäller dock vissa begränsningar för socialbidrag för icke yrkesverksamma rörliga EU-medborgare, så att de inte ska ligga värdlandet till last.

  1. De första tre månaderna: värdlandet är inte enligt EU-rätten skyldigt att ge socialbidrag till icke yrkesverksamma EU-medborgare under de första tre månadernas vistelse.

  2. Tre månader–fem år: det är inte sannolikt att icke yrkesverksamma EU-medborgare i praktiken får rätt till socialbidrag, eftersom de för att få rätt att vistas först måste ha visat för de nationella myndigheterna att de har tillräckliga medel (se ovan).

Om de ansöker om socialbidrag, t.ex. för att deras ekonomiska situation förvärras, måste ansökan handläggas enligt likabehandlingsprincipen. Men det finns skyddsåtgärder i EU-rätten:

För det första kan i ett enskilt fall en ansökan om socialbidrag rimligen få de nationella myndigheterna att misstänka att personen har blivit en orimlig börda på socialbidragssystemet.

Dessutom kan värdlandet ställa som villkor för socialbidrag eller andra särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner (dvs. förmåner som påminner både om social trygghet och socialbidrag och omfattas av förordning (EG) nr 883/2004) att personen i fråga uppfyller kraven för att lagligt uppehålla sig i landet i mer än tre månader. Värdlandet får dock inte vägra att bevilja sådana här förmåner automatiskt till icke yrkesverksamma EU-medborgare och de får inte heller automatiskt förutsätta att dessa medborgare inte har tillräckliga medel och alltså inte har rätt att uppehålla sig i landet.

De nationella myndigheterna bör bedöma det enskilda fallet utifrån en rad faktorer (belopp, löptid, huruvida svårigheterna är tillfälliga, den totala bördan på det nationella bidragssystemet).

Om myndigheterna efter en sådan individuell bedömning finner att den berörda personen har blivit en orimlig börda får de dra in personens rätt att vistas i landet.

Efter fem år: EU-medborgare som förvärvat rätten till permanent vistelse har rätt till socialbidrag på samma villkor som värdlandets medborgare. Inga undantag är tillåtna enligt EU-rätten.

Vem har rätt till socialtrygghetsförmåner?

Några exempel på vanliga socialtrygghetsförmåner är ålderspension, änke-/änklingspension, handikappförmåner, sjukpenning, moderskapspenning, arbetslöshetsstöd, barnbidrag och sjukvård.

EU-länderna fastställer sina egna regler för den sociala tryggheten efter sina egna förhållanden. EU samordnar bara socialtrygghetsreglerna (förordningarna (EG) nr 883/2004 och 987/2009) i den mån som behövs för att se till att EU-medborgarna inte förlorar sin rätt till social trygghet när de flyttar inom EU.

Det innebär att värdlandets lagar avgör vilka förmåner som ges, på vilka villkor (t.ex. beroende på hur länge man arbetat), hur länge och hur mycket. Rätten till förmåner varierar därför mellan länderna i EU.

Förordning (EG) nr 883/2004 garanterar bara att EU-medborgare förblir skyddade av sina system för social trygghet efter att de flyttar, främst genom att förordningen avgör vilket av de aktuella EU-länderna som svarar för att tillhandahålla förmånerna.

Arbetstagare, oavsett om de är anställda eller egenföretagare, och deras familjemedlemmar omfattas av värdlandets socialtrygghetssystem på samma villkor som värdlandets medborgare, eftersom de som alla andra arbetstagare bidrar med skatter och avgifter till de offentliga fonder som förmånerna finansieras med.

För EU-medborgare som inte förvärvsarbetar i värdlandet kan regeln om anställningslandet inte gälla, eftersom de ju inte arbetar någonstans. Enligt EU-rätten blir det bosättningslandet som svarar för den sociala tryggheten, förutsatt att personerna verkligen är stadigvarande bosatta i det landet och har en verklig koppling till landet. De stränga kriterierna i denna prövning garanterar att icke yrkesverksamma bara får tillgång till socialtrygghetssystemet i ett annat EU-land om de har flyttat sin faktiska hemvist till den staten (t.ex. om deras familj bor där).

3. Hur påverkar rörliga EU-medborgare de nationella socialtrygghetssystemen?

Enligt EU-ländernas uppgifter och en nyligen offentliggjord undersökning från EU-kommissionen utnyttjar EU-medborgare från andra EU-länder oftast inte sociala förmåner mer än värdlandets medborgare. Rörliga EU-medborgare är mer benägna att få bostads- och familjeförmåner i de flesta undersökta länderna.

När det gäller kontantförmåner som pensioner, handikappbidrag och icke-avgiftsbestämda jobbsökarbidrag som finansieras av allmänna skatter och inte av avgifter från den berörda personen (så kallade särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner) visar undersökningen att rörliga icke yrkesverksamma EU-medborgare utgör en mycket liten del av bidragstagarna och att de bidragen har mycket liten inverkan på de nationella sociala utgifterna. De utgör mindre än 1 % av alla sådana bidragsmottagare (med EU-medborgarskap) i sex undersökta länder (Bulgarien, Grekland, Estland, Malta, Portugal och Österrike) och 1–5 % i fem andra länder (Finland, Frankrike, Nederländerna, Sverige och Tyskland).

Undersökningen visade också följande:

  1. Det stora flertalet EU-medborgare som flyttar till ett annat EU-land gör det för att arbeta.

  2. Förvärvsfrekvensen hos sådana rörliga EU-medborgare har ökat de senaste sju åren.

  3. I genomsnitt är det mer sannolikt att rörliga EU-medborgare har ett arbete än värdlandets medborgare (bl.a. för att fler rörliga EU-medborgare än värdlandsmedborgare finns i åldersgruppen 15–64 år).

  4. Icke yrkesverksamma rörliga EU-medborgare är en mycket liten del av den totala befolkningen i varje EU-land, och utgör 0,7–1,0 % av EU:s totala befolkning.

  5. I genomsnitt är utgifterna för hälso- och sjukvård för icke yrkesverksamma rörliga EU-medborgare mycket små i förhållande till de totala vårdutgifterna (i medeltal 0,2 %) eller värdländernas ekonomier (0,01 % av BNP i medeltal).

  6. Rörliga EU-medborgare är en mycket liten del av dem som får särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner (förmåner som påminner om både social trygghet och socialbidrag): mindre än 1 % av alla bidragstagare (med EU-medborgarskap) i sex länder (Bulgarien, Grekland, Estland, Malta, Portugal och Österrike), 1–5 % i fem andra länder (Tyskland, Finland, Frankrike, Nederländerna och Sverige) och mer än 5 % i Irland och Belgien (även om uppgifterna för Irland är skattningar som bygger på ansökningar).

  7. Det finns inget statistiskt samband mellan hur generösa välfärdssystemen är och hur många rörliga EU-medborgare som flyttar in.

  8. Typiska rörliga icke yrkesverksamma EU-medborgare er ut så här:

  • 64 % av dem har tidigare arbetat i det land där de nu bor.

  • 71 % av dem är pensionärer, studerande eller arbetssökande.

79 % av dem bor i ett hushåll där minst en person förvärvsarbetar.

Undersökningens resultat stämmer med resultaten från andra undersökningar, som konsekvent visar att arbetstagare från andra EU-länder är nettobidragsgivare till värdlandets offentliga finanser. Inflyttade arbetstagare från andra EU-länder betalar vanligtvis in mer till värdländernas statskassor i skatter och sociala avgifter än de får ut i förmåner, eftersom de tenderar att vara yngre och oftare förvärvsarbetar än värdländernas egen arbetskraft. De andra undersökningarna är bl.a. OECD:s migrationsprognos 2013, undersökningen från Centre for Research and Analysis of Migration med rubriken Assessing the Fiscal Costs and Benefits of A8 Migration to the UK samt den färska undersökningen från Centre for European Reform.

4. Ta itu med eventuellt missbruk

Hur hjälper EU-rätten EU-länderna att förebygga missbruk?

EU-rätten har ett starkt skydd mot missbruk av rätten till fri rörlighet.

EU:s regler om fri rörlighet för medborgare låter EU-länderna vidta verkningsfulla och nödvändiga åtgärder mot missbruk, t.ex. skenäktenskap, och bedrägeri, t.ex. urkundsförfalskning eller annat bedrägligt förfarande som enbart syftar till att erhålla rätten till fri rörlighet, genom att bl.a. neka eller dra tillbaka rättigheter enligt direktiv 2004/38/EG (artikel 35). Åtgärderna ska vara proportionerliga och stämma med rättssäkerhetsgarantierna i direktivet.

De nationella myndigheterna får utreda enskilda ärenden om de har välgrundade misstankar om missbruk, och om de finner att missbruk förekommer får de dra in personens rätt att uppehålla sig i landet och utvisa honom eller henne.

Beroende på omständigheterna och överträdelsens grad av allvar (t.ex. förfalskning av ett dokument eller ett skenäktenskap där organiserad brottslighet varit inblandad) kan de nationella myndigheterna också konstatera att personen utgör ett faktiskt, pågående och tillräckligt allvarligt hot mot den allmänna ordningen och därför också utfärda ett uteslutningsbeslut utöver utvisningen och därigenom hindra att personen åter inreser inom en viss tid.

Vad gör EU-kommissionen för att ta itu med de problem som EU-länderna tar upp?

EU-kommissionen lägger fram fem konkreta åtgärder som EU-länderna behöver vara delaktiga i för att lösa de här problemen. Detta är konkreta exempel på hur EU kan hjälpa nationella och lokala myndigheter att ta vara på fördelarna med EU-medborgarnas fria rörlighet och samtidigt motverka missbruk och bedrägeri, verka för social inkludering och utnyttja befintliga medel.

  • Motverka skenäktenskap: EU-kommissionen ska hjälpa de nationella myndigheterna att tillämpa EU-reglerna med en handbok om skenäktenskap.

  • Tillämpa EU:s regler om samordning av de sociala trygghetssystemen: EU-kommissionen samarbetar med EU-länderna för att förtydliga kravet på stadigvarande bosättning i EU-reglerna om samordning av de sociala trygghetssystemen (förordning (EG) nr 883/2004) i en handbok som ska bli färdig mot slutet av 2013. Kravet ska garantera att icke yrkesverksamma personer bara kan få socialbidrag i ett annat EU-land om de flyttat sin ekonomiska hemvist dit (t.ex. om de har sin familj där).

  • Satsa på social inkludering: EU-länderna får hjälp att använda Europeiska socialfonden mer för att satsa på social inkludering: under programperioden 2014–2020 ska minst 20 % av fondens medel i varje EU-land gå till social inkludering, fattigdomsbekämpning och kamp mot diskriminering i alla former (jämfört med den nuvarande andelen på omkring 17 %). Fonden ska också kunna finansiera kapacitetsuppbyggnad hos alla berörda nationella, regionala och lokala parter. EU-länderna ska få vägledning om de rörliga EU-medborgarnas ursprung och destination för att kunna utveckla program för social inkludering med medel från fonden. EU-kommissionen kommer att fortsätta att satsa på att bygga upp de lokala myndigheternas kapacitet att effektivt utnyttja EU:s struktur- och investeringsfonder.

  • Främja utbyte av bästa praxis mellan lokala myndigheter: EU-kommissionen ska hjälpa lokala myndigheter att sprida bästa praxis i hela EU för att tillämpa reglerna om fri rörlighet och hantera problem med social inkludering. EU-kommissionen ska i slutet av 2013 lägga fram en utvärdering av hur den fria rörligheten påverkat sex storstäder, och kommer i februari 2014 att bjuda in borgmästare för att diskutera problem och utbyta bästa praxis.

  • Tillämpa reglerna om fri rörlighet i EU i praktiken: EU-kommissionen kommer att presentera en nätutbildningsmodul för att hjälpa kommunal personal att förstå och tillämpa rätten till fri rörlighet i EU. EU-kommissionen har föreslagit att organ för juridiskt stöd och information till rörliga arbetstagare i EU ska inrättas i alla EU-länder (se IP/13/372) och kommer att lägga fram ett förslag om modernisering av Eures, det europeiska nätverket av arbetsförmedlingar, för att stärka arbetsförmedlingarna nationellt, öka samordningen av arbetskraftens rörlighet i EU och bygga ut Eures till ett fullvärdigt europeiskt förmedlings- och rekryteringsverktyg. I dag säger 47 % av EU-medborgarna att problemen de stöter på när de bosätter sig i ett annat EU-land beror på att kommunaltjänstemän inte känner till EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet tillräckligt väl.

Mer information

EU-kommissionens undersökning av hur icke yrkesverksamma rörliga EU-medborgare påverkar den sociala tryggheten:

http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=89&newsId=1980&furtherNews=yes

EU-kommissionen: fri rörlighet i EU

http://ec.europa.eu/justice/citizen/move-live/index_en.htm

Samordning av de sociala trygghetssystemen:

http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=849

Justitiekommissionär Viviane Redings hemsida:

http://ec.europa.eu/reding

Socialkommissionär László Andors hemsida:

http://ec.europa.eu/andor

Följ Viviane Reding på Twitter: @VivianeRedingEU

Följ László Andor på Twitter: @LaszloAndorEU

Bilagor

Bilaga 1: Fri rörlighet är den populäraste rättigheten

Källa: ordinarie Eurobarometer 79, våren 2013

Bilaga 2: Allmänhetens uppfattning om fri rörlighet

Källa: Flash Eurobarometer 365 om EU-medborgarskap, s. 44.

Bilaga 3: Hur många EU-medborgare rör på sig?

Årlig rörlighet över gränserna i EU jämfört med USA och Australien.

Källa: OECD:s ekonomiska undersökning av EU, 2012.

Bilaga 4: Rörliga EU-medborgare är oftare yrkesverksamma än medborgarna i det aktuella EU-landet

Diagrammet är uppställt efter antal rörliga EU-medborgare i arbetsför ålder (15–64 år) bosatta i landet.

Källa: Eurostat, EU:s arbetskraftsundersökning (tabell lfsa_argan). Observera att bara de vanligaste destinationerna för rörliga EU-medborgare finns med i diagrammet. Dessa 17 länder tog emot omkring 99 % av de rörliga EU-medborgarna 2012.


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website