Chemin de navigation

Left navigation

Additional tools

Europeiska kommissionen

MEMO

Strasbourg och Bryssel den 19 november 2013

Frågor och svar om Erasmus+

(se även IP/13/1110)

Vad är Erasmus+?

Erasmus+ är det nya EU-programmet för utbildning, ungdom och idrott 2014–2020. Det ersätter flera befintliga EU-program och täcker alla utbildningssektorer: programmet för livslångt lärande – Erasmus (högre utbildning), Leonardo da Vinci (yrkesutbildning), Comenius (skolutbildning), Grundtvig (vuxenutbildning), Aktiv ungdom och fem internationella program (Erasmus Mundus, Tempus Alfa, Edulink och programmet för samarbete med industriländer). För första gången kommer Erasmus+ även att erbjuda EU-stöd för idrott, särskilt på gräsrotsnivå.

Med Erasmus+ höjs EU:s anslag betydligt (+40 %) för utvecklingen av kunskaper och färdigheter, vilket speglar hur viktig utbildning är inom politiken på EU-nivå och nationell nivå. Programmet syftar till att främja personlig utveckling och arbetsutsikter.

Det nya programmet bygger på erfarenheter och framgångar från de nuvarande programmen, t.ex. Erasmus, men kommer att ha en ännu större effekt. Erasmus+ bygger på tron att investering i utbildning frigör potential, oavsett ålder och bakgrund.

Vad får stöd inom Erasmus+?

Syftet med Erasmus+ är att höja kvaliteten på och relevansen av kvalifikationer och färdigheter. Två tredjedelar av budgeten ska användas för att ge över 4 miljoner personer bidrag för att studera, göra praktik, arbeta eller volontärarbeta utomlands 2014–2020 (jämfört med 2,7 miljoner 2007–2013). Utlandsvistelsen kan vara allt från några dagar upp till ett år.

Erasmus+ vänder sig till studenter, lärare, lärlingar, volontärer, ungdomsledare och personer som arbetar inom gräsrotsidrott. Programmet kommer även att finansiera partnerskap mellan utbildningsanstalter, ungdomsorganisationer, företag, lokala och regionala myndigheter och icke-statliga organisationer samt stödja reformer av utbildning i EU-länder och främja innovation, entreprenörskap och anställbarhet.

Mer stöd kommer att gå till IT-plattformar, t.ex. e-vänskolekontakter, så att skolor och andra utbildningsanordnare kan komma i kontakt med varandra via internet.

Erasmus+ kommer att bidra till att den europeiska dimensionen inom idrott utvecklas, genom att gränsöverskridande problem som uppgjorda matcher och dopning behandlas. Stöd kommer även att gå till transnationella projekt som involverar gräsrotsidrottens organisationer och t.ex. främjar goda styrformer, social inkludering, dubbla karriärer och fysisk aktivitet för alla.

Hur skiljer sig Erasmus+ från dagens program?

Det nya programmet är mer ambitiöst och strategiskt samtidigt som de huvudsakliga målsättningarna bevaras, dvs. förbättra kompetens och anställbarhet och bidra till att utbildningssystemen moderniseras.

Erasmus+ kommer att ge synergieffekter mellan olika utbildningssektorer och arbetslivet. Genom att det är ett enda program blir ansökningsregler och ansökningsprocesser enklare och fragmentering och överlappning undviks.

Programmet innehåller flera nyheter:

Ett lånegarantisystem som hjälper studenter att finansiera en hel masterutbildning utomlands och skaffa sig de kunskaper som behövs för kunskapsintensiva jobb.

Kunskapsallianser: partnerskap mellan högre utbildningsanstalter och företag med syfte att främja kreativitet, innovation och entreprenörskap genom att erbjuda nya kursplaner, lärandemöjligheter och kvalifikationer.

Allianser för sektorspecifik kompetens: partnerskap mellan utbildningsanordnare och företag för att främja anställbarhet och ta itu med kompetensluckor genom nya sektorspecifika kursplaner och nyskapande former av yrkesutbildning.

Programmet integrerar de program som i dag är separata och som rör den internationella dimensionen inom högre utbildning. På så sätt blir utbildningsrörlighet till och från länder som inte är med i EU och kapacitetsbyggnad med högre utbildningsanstalter i dessa länder möjlig.

Vilka förändringar innebär Erasmus+ för studenter?

Det kommer att bli enklare att delta i programmet på flera sätt. Till exempel kommer studenter som vill förbättra sina språkkunskaper innan de börjar på ett Erasmusuniversitet eller en praktikplats att få mer stöd genom Erasmus+. Dessutom kommer utvecklingen av flexibelt lärande, t.ex. distansundervisning eller deltidsstudier, att uppmuntras genom förbättrad användning av informationsteknik.

Erasmus+ innebär mer stöd för särskilda behov (t.ex. levnadskostnaderna i värdlandet). Studenter med en mindre gynnad bakgrund och studenter med funktionshinder eller från de yttersta randområdena i EU får också starkare stöd. EU-länderna kan komplettera EU-bidraget med tilläggsbidrag som finansieras med deras egen nationella eller regionala budget.

Lånegarantin kommer även att ge starkare stöd för studenter som vill läsa ett helt masterprogram i ett annat EU-land. Garantin kommer särskilt att vara till hjälp för studenter med en mindre gynnad bakgrund som inte tidigare kunnat studera utomlands på grund av bristen på nationella bidrag eller lån.

En ny Erasmusstadga kommer att bidra till en högkvalitativ utbildningserfarenhet tack vare strängare avtal mellan institutioner för högre utbildning. Avtalen kommer att innehålla detaljerad information om vilka minimikunskaper i språk studenten förväntas ha och om bostads- och visumfrågor.

Blir bidragen till studenter mer harmoniserade med Erasmus+?

Ja. Målet är att harmonisera kriterierna för att fastställa nivån på EU:s bidrag till studenter. Samtidigt ska det vara möjligt att ta hänsyn till antalet bidragsansökningar och andra finansieringskällor, vilket varierar från land till land. Utöver EU-bidraget kan studenter även få bidrag från nationella, regionala eller lokala myndigheter.

Nivån på EU-bidraget beror främst på mottagarlandet.

Länder som deltar i Erasmus+ blir indelade i tre grupper, utifrån levnadskostnaderna. Studenter som flyttar till ett land inom samma grupp (dvs. med liknande levnadskostnader) för att studera får EU-bidrag på medelhög nivå, 200–450 euro/månad. Bidragssumman bestäms av det nationella programkontoret som ansvarar för Erasmus+ i landet. Det nationella programkontoret tar hänsyn till antalet ansökningar och andra finansieringskällor. Till exempel kan programkontoret ge de högre utbildningsinstitutionerna en skala för högsta och lägsta bidrag om samfinansiering bara är möjlig i vissa regioner eller på vissa institutioner.

Studenter som flyttar till ett land med högre levnadskostnader får bidrag på medelhög nivå plus minst 50 euro/månad (men inte mer än 500 euro/månad). Studenter som flyttar till ett land med lägre levnadskostnader får bidrag på medelhög nivå minus minst 50 euro/månad (men inte mindre än 150 euro/månad). Studenter från de yttersta randområdena i EU och de yttersta programländerna får högre EU-bidrag.

Nivån på EU-bidraget beror även på om studenten planerar att studera eller göra praktik utomlands. Studenter som gör praktik får 100–200 euro/månad utöver EU-bidraget för studier, eftersom de ofta inte har tillgång till billigare studentboenden eller restauranger, etc. Det nationella programkontoret eller institutionen för högre utbildning beslutar om bidragsnivån när det rör sig om regional eller lokal samfinansiering.

Särskilt stöd till studenter som kommer från familjer med låg inkomst planeras också: beroende på vilket stöd den här målgruppen redan får på nationell nivå kan nationella myndigheter utöver det vanliga EU-bidraget erbjuda extra bidrag på 100–200 euro/månad från EU-budgeten till de studenter som flyttar utomlands för att studera.

Slutligen kan studenter med särskilda behov få högre EU-bidrag, för att få hjälp med extra kostnader.

Kan studenter som tidigare fått Erasmus-bidrag delta i Erasmus+?

Ja. Med Erasmus+ blir det nu möjligt att studera och göra praktik utomlands mer än en gång.

Studenter kan studera och/eller göra praktik utomlands i upp till 12 månader inom varje utbildningsnivå (kandidat, master, doktorand), oavsett vilken typ av rörlighet (studier eller praktik) och hur många perioder det handlar om (till exempel 2 perioder på 6 månader eller 3 perioder på 4 månader). Institutioner för högre utbildning kan dock ge företräde åt studenter som inte har deltagit i ett utbytesprogram utomlands tidigare.

Om studenter som redan har åkt på Erasmus-utbyte genom programmet för livslångt lärande ansöker om bidrag från Erasmus+ på samma utbildningsnivå kommer hänsyn att tas till detta. Om en student till exempel redan har åkt på sex månaders Erasmus-utbyte på masternivå genom programmet för livslångt lärande, kan han eller hon få bidrag genom Erasmus+ för upp till 6 månaders utbytesstudier på masternivå. Om samma student börjar studera på doktorandnivå kan stöd ges för upp till 12 månader med Erasmus+, eftersom det är på en högre utbildningsnivå.

Andra tidigare utlandserfarenheter, till exempel en Leonardo da Vinci-praktikplats genom programmet för livslångt lärande eller volontärarbete genom Europeisk volontärtjänst, kommer inte att tas med i beräkningen när perioden på max 12 månader per utbildningsnivå beräknas för studier på högre nivå eller praktik genom Erasmus+.

Blir rörlighet fortfarande ett huvudmål med Erasmus+?

Ja. Den största delen av budgeten för Erasmus+ (två tredjedelar) kommer att gå till rörlighet. Samtidigt som man lägger stor vikt vid studenters rörlighet stärks stödet till lärare, utbildare och ungdomsarbetare eftersom detta ger en multiplikatoreffekt – det är mer troligt att en systemeffekt uppnås när kunskaper de har med sig från utlandet används på institutioner i hemlandet.

Hur kan Erasmus+ bidra till kampen mot ungdomsarbetslösheten?

Erasmus+ blir en del i kampen mot ungdomsarbetslösheten genom att hjälpa unga att förbättra viktiga kompetenser, t.ex. färdigheter i ett främmande språk, kommunikation, anpassning och att lära sig leva och arbeta med personer från andra länder och kulturer.

Programmet gör det enklare för universitet och arbetsgivare att samarbeta för att säkra att studenterna får kursplaner som är relevanta för de kunskaper de behöver i arbetslivet. Det hjälper dessutom högre utbildningsanstalter och ungdomsorganisationer att skaffa starkare band med företag. Stöd kommer även att gå till politiska reformer inom prioriterade områden, t.ex. digitala färdigheter och yrkesutbildningar som är bättre anpassade till arbetsmarknaden.

Genom Erasmus+ läggs också fokus på betydelsen av informellt lärande. Det har visat sig att arbetsgivare värdesätter kunskaper från icke-formellt lärande, t.ex. volontärarbete. Mer än 75 % av dem som medverkat i Europeisk volontärtjänst angav att det är en erfarenhet som har förbättrat deras karriärmöjligheter.

Studier visar även att studenter som har tillbringat en del av sin studietid i ett annat land är mer benägna att skaffa jobb utomlands när de kommer ut på arbetsmarknaden.

Vad gör kommissionen mer för att öka studenters och ungdomars rörlighet?

Finansiering är viktigt, men det krävs mer än bara pengar för att göra rörlighet i utbildningssyfte till verklighet för alla. Även hinder på nationell och regional nivå måste undanröjas, t.ex. genom att man gör det enklare att komma åt information, ser till att nationella lån och bidrag kan användas för studier utomlands och förbättrar möjligheterna att tillgodoräkna sig resultat från studier och praktik utomlands.

I juni 2011 åtog sig EU:s utbildningsministrar att undanröja hinder för studier och praktik utomlands. För att övervaka framsteg på detta område tog kommissionen och EU-länderna fram en "resultattavla för rörlighet", som följer alla EU-länders resultat. Resultaten kommer att offentliggöras inom de närmsta veckorna.

EU-länderna kom också överens om målsättningar för rörlighet inom högre utbildning och yrkesutbildning. År 2020 bör minst 20 % av de högskoleutbildade i EU ha studerat eller gjort högskolerelaterad praktik utomlands. Inom yrkesutbildningen bör mer än 6 % av 18–34-åringarna som genomgått en grundläggande yrkesutbildning och praktik ha haft en studie- eller praktikperiod utomlands år 2020.

Varför behöver vi en ny EU-strategi för utbildning?

Världen har förändrats mycket sedan dagens program skapades. EU håller på att återhämta sig från en av vår tids mest turbulenta ekonomiska perioder. Nästan 6 miljoner unga är arbetslösa i EU, men samtidigt har 36 % av arbetsgivarna svårt att hitta personer med lämplig kompetens. Kompetensbristen i EU är oroväckande: nästan 20 % av 15-åringarna har dåliga läskunskaper och 73 miljoner vuxna låg (eller ingen) utbildning.

Även arbetsmarknaden inom EU förändras. Antalet jobb som kräver höga kvalifikationer växer medan antalet lågkvalificerade jobb minskar. År 2020 beräknas nästan 35 % av alla jobb kräva arbetskraft som är högkvalificerad (motsvarande högskoleexamen). Ett av huvudmålen i strategin Europa 2020 är att öka andelen människor som avslutar högre utbildning till 40 % (från nästan 36 % i dag) hos den unga vuxna befolkningen. Erasmus+ kan bidra till detta genom att hjälpa människor att fördjupa sina kunskaper genom studier och praktik utomlands och bidra till förnyelsen och moderniseringen av utbildningsanstalterna.

Ett annat viktigt mål är att få ner andelen personer som lämnar skolan i förtid från dagens 12,7 % till mindre än 10 %. Erasmus+ bidrar till detta mål genom att stödja modernisering av utbildning, inklusive skolutbildning, från tidig barndom till gymnasieutbildning och yrkesutbildning. Icke-formell utbildning kommer också att främjas genom ungdomsutbyten och volontärtjänst.

Samarbete och partnerskap med företag kan också avhjälpa kompetensbristen genom att göra kursplanerna mer relevanta. Det nya programmet kommer därför att främja sektorsövergripande partnerskap med fokus på detta problem.

Vad kommer att hända inom vuxenutbildning?

Vuxna inlärare kommer inte längre att få stöd för individuell rörlighet, annat än som en del av ett strategiskt partnerskap.

Lärare och personal inom vuxenutbildning kommer fortfarande att ha tillgång till individuella gränsöverskridande inlärningserfarenheter (både korta och långa). De tre nuvarande handlingsplanerna för rörlighet (fortbildning, assistenttjänster, besök och utbyten) kommer att slås ihop till en handlingsplan. Strategiska partnerskap kommer att bidra till moderniseringen av organisationerna inom vuxenutbildning.

En ny elektronisk plattform för vuxenutbildning i Europa (Epale) kommer också att lanseras.

Vad är det nya kravet på öppen åtkomst?

Kravet på öppen åtkomst kommer att garantera att allt utbildningsmaterial som tagits fram med hjälp av finansiering från Erasmus+ är fritt tillgängligt för alla. Detta grundas på principen att allt som har betalats med offentliga medel ska vara till nytta för allmänheten. När en stödmottagare har tagit fram utbildningsmaterial ska det göras tillgängligt för allmänheten genom öppna licenser och öppna lärresurser (OER).

Vilka länder kan delta i Erasmus+?

EU:s medlemsländer

Anslutande länder, kandidatländer och potentiella kandidatländer som omfattas av anslutningsstrategin

Länder som tillhör Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) och är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Schweiz, om en specifik internationell överenskommelse har undertecknats

Länder som omfattas av europeiska grannskapspolitiken och har slutit ett bilateralt avtal

EU-länderna är automatiskt med i programmet Erasmus+. Övriga länder på listan ovan kan bli "programländer" om de uppfyller särskilda administrativa krav och inrättar ett nationellt programkontor.

Övriga länder i världen är "partnerländer" och kan ta del av viss verksamhet eller på särskilda villkor.

Nyckeltal: Erasmus+ (2014–2020)

Total budget

14,7 miljarder euro1

Vem får stöd?

Över 4 miljoner personer

Högre utbildning

2 miljoner studenter

Studenter på yrkesutbildningar, praktikanter och lärlingar

650 000 studenter

Personalrörlighet

800 000 föreläsare, lärare, utbildare, andra anställda inom utbildning och ungdomsarbetare

Volontärtjänst och ungdomsutbyte

Mer än 500 000 unga

Lånegarantisystem för masterstudenter

200 000 studenter

Gemensam masterexamen

Över 25 000 studenter

Strategiska partnerskap

25 000 som kopplar samman 125 000 skolor, institutioner för yrkesutbildning, högre utbildning och vuxenutbildning, ungdomsorganisationer och företag

Kunskapsallianser

Över 150 som upprättas av 1 500 högre utbildningsanstalter och företag

Allianser för sektorspecifik kompetens

Över 150 som upprättas av 2 000 anordnare av yrkesutbildning och företag

Skola

Över 200 000 lärare som samarbetar via internet och över 100 000 skolor som involveras genom e-vänskolekontakter

1 :

Ytterligare medel för att finansiera verksamheten med tredjeländer (partnerländer) kommer att anslås, men beslut om detta kommer troligtvis att tas 2014.


Side Bar

Mon compte

Gérez vos recherches et notifications par email


Aidez-nous à améliorer ce site