Navigation path
Left navigation
Additional tools
![]() Europeiska kommissionen MEMO Bryssel den 27 september 2012 EU:s externa luftfartspolitik Europeisk luftfart
De tre viktigaste utmaningar som den europeiska luftfarten står inför 1. Tillväxten söker sig till andra delar av världen
2. Hård internationell konkurrens… Lufttrafikföretag från tredjeländer förstärker sin position på världsmarknaden. Till exempel förväntas den snabbaste regionala trafiktillväxten i världen ske i Mellanöstern där regionala lufttrafikföretag 2030 förväntas utgöra 11 % av den sammanlagda världstrafiken, vilket kan jämföras med 7 % 2010. som inte alltid är rättvis EU anser att öppna marknader är den bästa grunden för att utveckla internationell flygtrafik och stödjer därför konkurrens. Det är dock viktigt att konkurrensen är rättvis och öppen. Om till exempel subventioner, orättvisa metoder, inkonsekvent eller diskriminerande tillämpning av regler och bristande insyn i de finansiella rapporterna från företag på vissa marknader används för att snedvrida marknaden är det befogat att försvara branschen mot orättvis konkurrens. 3. Infrastruktur och investeringar
Kommissionens förslag Med tanke på ovanstående utmaningar och för att skapa nya möjligheter på snabbväxande marknader föreslår kommissionen följande: en ambitiösare extern luftfartspolitik med siktet inställt på mer samordnade och vassare metoder för att se till att den kan försvara de europeiska intressena. Kommissionen föreslår framförallt åtgärder på följande tre nyckelområden: 1. Nya luftfartsavtal med partners i grannländerna och internationella partners För att EU:s luftfartsindustri ska kunna få tillgång till affärsmöjligheter på nya marknader, föreslår kommissionen följande:
Dessa avtal beräknas ge ekonomiska fördelar på 12 miljarder euro per år. Mer än 70 % av dessa fördelar förväntas uppstå tack vare lägre priser genom ökad konkurrens när hindren för marknadsåtkomst mellan EU och partnerländerna försvunnit. Åtkomsten är i dag begränsad genom bilaterala avtal mellan enskilda EU-medlemsstater och partnerländerna. Kommissionen avser att i början av 2013 lägga fram en lista för medlemsstaterna med prioriteringar för EU:s förhandlingsmandat för dessa avtal. Industri- och teknikavtal. Dessutom bör man underteckna industri- och teknikavtal med nyckelpartners i andra länder på områden som flygledningstjänster, till exempel inom ramen för samarbete med EU:s Sesar-program, och säkerhet, till exempel i fråga om godkännande av luftfartsprodukter. 2. Åtgärder för att stärka rättvis konkurrens EU anser att öppna marknader är den bästa grunden för att utveckla internationella relationer på luftfartsområdet och stödjer konkurrens. Det är en grundläggande erfarenhet från EU:s lyckade interna luftfartsmarknad, men konkurrensen måste vara både öppen och rättvis. För att slå vakt om rättvis konkurrens föreslår kommissionen att man, efter samråd med intressenter, utvecklar ett nytt effektivare instrument för att skydda europeiska intressen mot orättvisa metoder. Dagens EU-förordning (förordning 868/2004) har visat sig otillräckligt för att uppnå det målet och det behövs ett nytt instrument som är bättre anpassat till verkligheten inom den globala luftfartssektorn. Dagens förordning utvecklades i efterdyningarna av attackerna den 11 september när det fanns oro för att EU-lufttrafikföretag skulle utsättas för prisdumpningar på den transatlantiska marknaden. Instrumentet följde antidumpningsförfaranden mot handel med varor. Det har dock visat sig vara praktiskt taget omöjligt att bevisa orättvis prissättning inom internationell luftfart, bland annat beroende på svårigheter i fråga om att jämföra komplexa system för biljettpriser som lufttrafikföretag använder för ”liknande lufttrafiktjänster”. På den alltmer öppna och konkurrensutsatta internationella luftfartsmarknaden är rättvis konkurrens ett av de viktigaste målen för EU:s externa luftfartspolitik. För att slå vakt om rättvis konkurrens kan man som sista utväg ta till ett effektivare och avskräckande instrument för att se till att det skapas rättvisa villkor. Ett sådant nytt instrument bör på ett bättre sätt återspegla de särskilda egenskaperna hos den internationella lufttransportsektorn och bör leda till ett effektivt förfarande i fråga om belagda fall av orättvis konkurrens. Som en ytterligare säkerhetsåtgärd – helst utvecklad på EU-nivå – bör standardklausuler om rättvis konkurrens ingås. De bör därefter föras in i dagens bilaterala luftfartstjänsteavtal mellan EU:s medlemsstater och tredjeländer. I praktiken skulle det leda till att EU-medlemsstater och partnerländer i sina bilaterala avtal gemensamt skulle fastställa förfaranden för att säkerställa rättvis konkurrens för sina luftfartstjänster. 3. Att ta itu med restriktioner i fråga om ägande och kontroll Att ta itu med föråldrade restriktioner i fråga om ägande och kontroll De restriktioner i fråga om ägande och kontroll, som de flesta länder tillämpar, gör att lufttrafikföretag inte får tillgång till nytt kapital. Det är dags att ta itu med frågan på allvar och vidta de ytterligare steg som ingår i luftfartsavtalet mellan EU och USA för att liberalisera ägande av och kontroll över luftfartsavtal så att lufttrafikföretag kan konsolidera och locka till sig nödvändiga investeringar. Detta bör också eftersträvas på Icao-nivå, exempelvis på den Icao-lufttrafikkonferens som hålls i mars 2013. Till exempel är gränsöverskridande konsolidering, som av många uppfattas som en nödvändighet för att luftfartsindustrin ska bli ekonomiskt hållbarare, hårt begränsad. I USA är exempelvis utländskt ägande begränsat av lufttrafikföretag begränsat till 25 % av röstberättigade aktier. I EU är utländskt ägande i allmänhet begränsat till 49 %. Undantag från denna regel kan dock ske i avtal mellan EU och ett tredjeland, vilket EU strävar efter med sina nyckelpartners. Vad har den externa luftfartspolitiken hittills uppnått? 1. Att återställa rättslig säkerhet i bilaterala luftfartsavtal mellan EU-medlemsstater och tredjeländer genom att avtalen anpassas till EU-lagstiftning:
2. Utveckling av ett större gemensamt luftrum med EU:s grannländer
3. Förhandlingar om omfattande lufttransportavtal med nyckelpartner EU har förhandlat om omfattande lufttransportavtal med flera stora partner (USA, Kanada och Brasilien). Avtalens mål är en kombination av marknadsöppning, vilket ska skapa villkor för rättvis och öppen konkurrens genom enhetligare regler, liberalisering av ägande och kontroll av lufttrafikföretag och lösande av affärsfrågor. Ett första avtal med USA undertecknades i april 2007 och ett andra avtal i juni 2010. I december 2009 undertecknades ett avtal med Kanada. Ett omfattande lufttransportavtal paraferades med Brasilien i mars 2011 och väntar nu på undertecknande. Avtalet mellan EU och USA har spelat en viktig roll i fråga om att internationella luftfartsavtal ska handla om mer än bara förhandlingar om åtkomst. För första gången erkändes i ett internationellt avtal att konkurrensvillkoren också måste ses över och harmoniseras för att säkerställa rättvis konkurrens. EU och USA har utvecklat ett nytt mallavtal som underlättar luftfartens roll. Bakgrund: Vad är ett omfattande luftfartsavtal? Traditionellt sett har luftfartsavtal framförhandlats enbart på bilateral basis mellan två stater och har i stort sett alltid varit mycket restriktivt i fråga om att reglera och begränsa antalet lufttrafikföretag som kan flyga mellan två länder, till vilka städer flygningar sker och hur ofta. EU:s luftfartsavtal med dess grannländer samt med andra nyckelpartners syftar till en omedelbar eller gradvis fullständig marknadsöppning mellan ett partnerland och EU som helhet. Avtal med grannländer baseras på ett förfarande i två steg, där det första är en gradvis marknadsöppning baserad på en fullständig liberalisering av all direkttrafik mellan ett grannland och EU (och längre fram också trafik via mellanliggande flygplatser eller till bortomliggande flygplatser), det andra är en gradvis harmonisering av regler som innebär att grannländerna åtar sig att stegvis införliva EU:s regler och förordningar på luftfartsområdet i sin lagstiftning. Avtalen med övriga nyckelpartners syftar till en kombination av marknadsöppning, vilket ska skapa villkor för rättvis och öppen konkurrens genom enhetligare regler (men inte fullständig harmonisering med EU-regler), liberalisering av ägande och kontroll av lufttrafikföretag och lösande av affärsfrågor. Vad är ett gemensamt luftrum? Under de senaste 20 åren har EU omformat och integrerat splittrade nationella luftfartsmarknader och skapat världens största och öppnaste regionala luftfartsmarknad. EU:s gemensamma luftfartsmarknad, som grundas på gemensamma EU-regler för alla aspekter på luftfart, har varit en stor framgång. EU vill därför utvidga EU-luftfartsmarknadens geografiska område och dess fördelar genom att den även ska omfatta EU:s grannländer. EU har framförhandlat flera viktiga luftfartsavtal med grannländer som i framtiden kommer att utgöra ett gemensamt luftrum. Luftrummet kommer att baseras på parallella stegvisa marknadsöppningar och enhetligare regler i riktning mot EU-lagstiftning och -regler på luftfartsområdet och ska omfatta 55 länder och en miljard människor, dvs. dubbelt så många som EU:s befolkning. TABELLER EU:s största internationella marknader: Faktisk passagerartrafik mellan EU-27 och tredjeländer under 2010 (i miljoner)
Källa: Eurostat (baserat på faktiskt passagerarantal) Procentuell förändring bland de 20 största marknaderna utanför EU i fråga om lediga flygstolar (i miljoner)
Källa: OAG Official Airline Guide (OBS! Baserat på antal flygstolar till försäljning) Världens 25 största lufttrafikföretag RPK* (i miljarder)
Källa: Air Transport World, Flightglobal *) RPK = antal betalda passagerarkilometer, som är antalet betalande passagerare som flugit reguljärt multiplicerat med antalet kilometer som passagerarna färdades Större europeiska lufttrafikföretag (inrikes + internationella) Utvecklingstrender RPK* i miljarder
Källa: Olika källor från luftfartsindustrin *) RPK = antal betalda passagerarkilometer, som är antalet betalande passagerare som flugit reguljärt multiplicerat med antalet kilometer som passagerarna färdades De 20 största flygplatserna i Europa Miljoner passagerare
Källa: Eurostat De 20 största flygplatserna i världen 2011 i fråga om passagerarantal Miljoner passagerare
Källa: Airports Council International De 25 snabbast växande flygplatserna 2010 (med fler än 5 miljoner passagerare) ![]() Källa: Airports Council International ”Aviation: Benefits Beyond Borders", rapporten framtagen av Oxford Economics för ATAG, mars 2012. Airbus: "Delivering the Future: Global Market Forecast 2011-2030”. Bombardier/Global Insight Multilaterala avtal har undertecknats med följande partner: Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro, Serbien och Unmik . |
Side Bar