Chemin de navigation

Left navigation

Additional tools

Statligt stöd: Kommissionen samråder om filmstöd – vanliga frågor (uppdaterat den 15 maj 2012)

Commission Européenne - MEMO/12/186   14/03/2012

Autres langues disponibles: FR EN DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO

MEMO/12/186

Bryssel den 14 mars 2012

Statligt stöd: Kommissionen samråder om filmstöd – vanliga frågor (uppdaterat den 15 maj 2012)

(se även IP/12/245)

Vad är syftet med dagens samråd?

Kriterierna för att bedöma nationella, regionala och lokala stödordningar för film och audiovisuella mediers förenlighet med EU:s bestämmelser om statligt stöd upphör att gälla den 31 december 2012. Dessa kriterier fastställdes i kommissionens meddelande om film från 2001 (se IP/01/1326). Kriteriernas giltighet har förlängts tre gånger, senast 2009 (se IP/09/138).

I juni 2011 inledde kommissionen en första samrådsrunda på grundval av ett arbetsdokument (se IP/11/757 och MEMO/11/428), som ett första steg på vägen mot en översyn av reglerna om statligt stöd. Utkastet till meddelandet som offentliggjordes idag grundar sig på förslagen i arbetsdokumentet och de inkomna bidragen i den första samrådsrundan.

I denna andra samrådsrunda välkomnas synpunkter på utkastet till det nya meddelandet. Svaren ska vara inne senast den 14 juni 2012. Efter att ha granskat de synpunkter som inkommit, kommer kommissionen sannolikt att anta ett reviderat meddelande under andra halvåret 2012.

Vad har kommissionens meddelande om film från 2001 åstadkommit?

EU:s bestämmelser om statligt stöd upprätthåller den inre marknaden, där företag från alla EU-medlemsländer på ett jämlikt sätt kan konkurrera och bedriva handel. Därigenom förhindras EU-länderna från att selektivt främja företag på ett sätt som skulle vara till nackdel för konkurrenterna inom EU. I allmänhet är finansiella stöd som beviljas av stater eller genom statliga organ förbjudna enligt EU:s lagstiftning om dessa hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller industrier.

I EUF-fördraget medges ett fåtal undantag från denna princip, bl.a. för statligt stöd som beviljas i syfte att främja kultur. Detta stöd kan under vissa omständigheter anses vara förenligt i enlighet med artikel 107.3d i EUF-fördraget och meddelandet om film från 2001.

Vad avses med territoriell utgiftsskyldighet i EU-lagstiftningen?

En territoriell utgiftsskyldighet är villkor som begränsar stödmottagarens val av varor, tjänster eller personer och därför kan påverka handelsvillkoren och konkurrensen inom unionen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset på grund av överträdelsen av rätten till fri rörlighet på den inre marknaden. Följande anges i punkt 42 i utkastet till meddelande: ”stödordningar får inte … på ett otillbörligt sätt begränsa stödmottagares frihet att förvärva varor och tjänster någonstans på den inre marknaden”. Villkor för stöd som grundar sig på platsen för användning eller konsumtion av varor eller tjänster, oavsett deras ursprung, anses inte vara territoriella utgiftsskyldigheter.

Om ett medlemsland exempelvis uppger att stöd endast kan beviljas för produktionsverksamhet i den medlemsstaten, strider detta inte mot fördragets grundläggande principer (och utgör inte en territoriell utgiftsskyldighet), eftersom det fortfarande står producenterna fritt att köpa motsvarande varor och tjänster var som helst inom EES-området (och inte bara av företag i medlemslandet i fråga).

Några exempel:

1) En regional stödordning för film kräver att alla filmer den stöder omfattar minst tio dagar av filmproduktionsverksamheten i regionen. Producenten har dock full frihet att använda varor, tjänster och människor från vilket EES-land som helst i produktionen. Detta är inte en territoriell utgiftsskyldighet eftersom det inte finns några begränsningar gällande ursprung för de varor och tjänster som använts i produktionen.

2) En nationell stödordning för film kräver att 50 % av den totala produktionsbudgeten för alla filmer som stöds via den används till varor och tjänster som tillhandahålls av företag som är etablerade i det medlemslandet. Detta är en territoriell utgiftsskyldighet eftersom ordningen omfattar en territoriell begränsning som gäller ursprunget för de varor och tjänster som används i filmproduktionen.

Varför föreslår kommissionen en ändring av den territoriella utgiftsskyldigheten i meddelandet?

De grundläggande principerna för den inre marknaden, som garanterar den fria rörligheten för arbetstagare, varor, tjänster och kapital, kräver att stödordningar inte i onödan får begränsa stödmottagares frihet att förvärva varor och tjänster var som helst på den inre marknaden.

Den territoriella utgiftsskyldigheten i det befintliga meddelandet ger medlemsländerna möjlighet att bestämma att upp till 80 % av hela produktionsbudgeten för en subventionerad film- eller tv-produktion används till varor och tjänster som tillhandahålls av företag som är etablerade i det medlemsland som erbjuder stödet, trots att en mycket mer begränsad del av en sådan budget subventioneras.

Även om ett medlemsland exempelvis endast erbjuder ett relativt litet bidrag på 300 000 för en filmproduktion på 3 miljoner euro, innebär detta att den som ett villkor för stödet kan kräva att 2,4 miljoner euro av produktionsbudgeten används till varor och tjänster som erbjuds av företag i det medlemslandet. Endast 0,6 miljoner euro av produktionsbudgeten skulle då kunna användas till varor och tjänster som tillhandahålls av företag utanför det medlemslandet.

Olika domar som domstolen meddelat sedan 2001, t.ex. i målet Laboratoires Fournier, tyder på att den sannolikt anser att en sådan begränsning av varors och tjänsters ursprung är orimlig. I arbetsdokumentet föreslås därför att man ska begränsa den högsta territoriella utgiftsskyldigheten till 100 % av stödbeloppet i stället för nuvarande 80 % av produktionsbudgeten. Svaren på det offentliga samrådet varierade mycket, från stöd för den nuvarande regeln till rekommendationer om ett förbud mot territoriella utgiftsskyldigheter i stödordningar för film.

Vilka territoriella utgiftsskyldigheter tillåter utkastet till meddelande?

För att sakkunskap på filmområdet ska kunna byggas upp i EU omfattar utkastet till meddelande ett särskilt undantag: en stödordning för film ska kunna vägra stöd till filmer om inte minst 100 % av stödbeloppet används lokalt (stödkriterium). Detta vore en territoriell utgiftsskyldighet som normalt inte skulle tillåtas av EU:s lagstiftning, på grund av de begränsningar av den fria rörligheten den skulle kunna leda till. I utkastet till meddelande föreslås dock att detta skulle kunna vara ett rimligt undantag från de allmänna principerna med tanke på att filmproduktion är en mycket rörlig verksamhet.

Detta hindrar inte att en urvalskommitté ger stöd till den film som anses vara mest förtjänt av det bland de projektförslag som kommit in. I praktiken är de territoriella utgifterna för filmproduktioner som får stöd genom en stödordning för film generellt ofta större än stödbeloppet.

Eftersom det verkar ha uppstått ett missförstånd kring detta är det värt att notera att både det territoriella kriteriet i 2001 års meddelande och det föreslagna territoriella kriteriet i utkastet till meddelande innebär en möjlighet (inte en skyldighet) för medlemsländerna att uppställa territoriella utgiftskrav för filmproduktioner.

Några exempel:

3) Föreställ er i exempel 2 ovan (nationella stödordningar för film som kräver att man i filmproduktioner använder 50 % av den totala filmproduktionsbudgeten till varor och tjänster som tillhandahålls av företag som är etablerade i det medlemslandet) att stödnivån är 50 % av produktionsbudgeten. I detta fall ska det enligt utkastet till meddelande vara tillåtet att inom ramen för en stödordning kräva att upp till 100 % av stödbeloppet (dvs. upp till 50 % av produktionsbudgeten) används till varor och tjänster som tillhandahålls av lokala företag. Stödordningen uppfyller således det territoriella utgiftskriteriet i utkastet till meddelande även om den omfattar en territoriell utgiftsskyldighet, och kommissionen skulle således förklara en sådan stödordning förenlig med den inre marknaden.

4) Som villkor för stöd kräver man i en lokal stödordning för film att minst 200 % av stödbeloppet ska användas till varor och tjänster som tillhandahålls av företag som är etablerade på den orten. Som exempel 3 visar är detta en territoriell utgiftsskyldighet, eftersom ursprunget för de varor och tjänster som använts i produktionen omfattas av en begränsning. I motsats till exempel 3 skulle kommissionen dock inte godkänna den lokala stödordningen för film om inte medlemslandet reducerar den territoriella utgiftsskyldigheten så att den ryms inom det territoriella kriteriet ”100 % av stödbeloppet” i utkastet till meddelande.

Hur kan denna regel tillämpas t.ex. på skattelättnader för film?

I utkastet till meddelande anges en särskild regel för audiovisuella stödordningar där stödbeloppet beräknas på grundval av produktionsutgifter i ett visst territorium, t.ex. skattestimulanser för film.

Det krav som föreslås i utkastet till meddelande (att produktionsutgifter inom EES måste vara berättigade till stöd i sådana stödordningar) står i samklang med domstolens dom i målet Laboratoires Fournier. Dessutom anges det i utkastet, som för alla stödordningar för film- och tv-produktioner, att medlemslandet i fråga fortfarande kan kräva att upp till 100 % av stödbeloppet används till varor och tjänster med ursprung i det landet.

Observera att enligt allmänna beskattningsprinciper är medlemsländerna inte skyldiga att bevilja skattelättnader för utgifter som inte har ett direkt samband med verksamheter som generar beskattningsbar inkomst inom deras territorium.

Några exempel:

5) En skattelättnad för film där de stödberättigande utgifterna har definierats som stödmottagarens utgifter för förproduktionsfasen, själva filminspelningen och efterproduktionen för varor och tjänster som används eller förbrukas i medlemslandet i fråga. Detta ligger i linje med de allmänna principerna för beskattning och fri rörlighet eftersom varornas och tjänsternas ursprung inte omfattas av någon begränsning.

6) I en stödordning för film där stödbeloppet står i proportion till produktionsutgifterna för varor och tjänster från EES får man kräva att all produktionsverksamhet äger rum inom landets territorium och att 100 % av stödbeloppet används till varor och tjänster som har sitt ursprung i det territoriet.

Hur blir det med konkurrensen mellan medlemsländer som vill locka till sig stora filmproduktioner?

I en del av svaren på det första samrådet hävdade man att Europa skulle förlora större filmproduktioner om kommissionen förbjöd medlemsländerna att använda statligt stöd för att locka till sig dessa produktioner. Detta visar att det helt klart råder internationell konkurrens om större produktioner, även mellan flera amerikanska delstater, Kanada, EU-länder och flera andra länder runtom i världen. Ett antal EU-länder har oberoende av varandra och konfidentiellt uppgett för kommissionens avdelningar när de anmält sina stödordningar att de förbättrar eller inför en stödordning för film för att behålla sin konkurrenskraft i förhållande till vissa andra EU-länder.

I utkastet till meddelande föreslås det att produktionsutgifter inom EES, och inte bara i det stödbeviljande medlemslandet, bör berättiga till stöd inom ramen för stödordningar där stödbeloppet beräknas på grundval av produktionsutgifterna för varor och tjänster med ursprung i ett visst territorium. Detta skulle göra det möjligt att utnyttja olika mekanismer för statligt stöd vid filminspelningar i olika medlemsländer. Därmed skulle filminspelningsplatser i Europa förbli attraktiva för producenterna, samtidigt som risken för en snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden skulle minska avsevärt.

I utkastet till meddelande föreslås vidare följande regressiva tidsplan om den understödda filmen inte är en europeisk produktion:

Del av produktionsbudgeten

Högsta tillåtna stödnivå

Under 10 miljoner euro

50,00%

10–20 miljoner euro

30,00%

Över 20 miljoner euro

10,00%

Till exempel för en film med en produktionsbudget på 100 miljoner euro som inte uppfyller kraven på en europeisk produktion enligt den definition som föreslås i bilagan till utkastet till meddelande skulle det högsta ackumulerade stödbeloppet totalt kunna uppgå till 5 miljoner euro (50 %) för den första andelen på 10 miljoner euro av budgeten, 3 miljoner euro (30 %) för den följande andelen på 10 miljoner euro av budgeten och 8 miljoner euro (10 %) för återstående 80 miljoner euro av budgeten, dvs. totalt 16 miljoner euro.

Ligger den tredje punktsatsen i punkt 42 i linje med direktivet om utstationering av arbetstagare?

I denna punktsats (”… får stödordningar t.ex. inte … innehålla krav på att anställda i utländska företag som tillhandahåller filmproduktionstjänster ska följa nationella arbetsrättsliga normer”) upprepas lydelsen i 2001 års meddelande. Punktsatsen bör dock hänvisa till direktivet om utstationering av arbetstagare som beskrivs på webbplatsen för Europeiska kommissionens generaldirektorat för sysselsättning.

Hur påverkas filmer som kommer från länder med flera officiella språk av punkt 44.2 i utkastet till meddelande?

Ordalydelsen i utkastet till meddelande borde ha varit ett officiellt språk i ett medlemsland eller en region, inte det nationella språket i ett medlemsland.

Hur bör stödnivån för manusskrivning och utveckling i punkt 44.3 tillämpas?

Förslaget är att manusskrivning och utveckling ska kunna få offentlig finansiering på upp till 100 %. För de projekt som omvandlas till filmproduktioner bör kostnaden för förvärvet av manuset eller det utvecklade projektet tas med i produktionsbudgeten och dess andel av den offentliga finansieringen bör ingå i beräkningen av stödnivån.

Exempel: en manusförfattare får 10 000 euro i form av offentliga medel (80 % av kostnaderna) för att skriva manus och en producent förvärvar senare manuset för 5 000 euro. Kostnaden på 5 000 euro för manuset tas med i produktionsbudgeten. Vid beräkningen av stödnivån för filmen bör filmen, eftersom offentlig finansiering på 80 % beviljades för manuset, anses ha fått 4 000 euro (dvs. 80 % av inköpspriset på 5 000) i stöd.

Hur är det tänkt att den föreslagna stödnivån för filmdistribution och marknadsföring av film i punkt 44.4 ska fungera?

Om en film med en produktionsbudget på 20 miljoner euro får stöd på sammanlagt 10 miljoner euro (från alla statliga källor) är stödnivån 50 %. Förslaget i punkt 44.4 är att en distributör då skulle kunna lägga fram t.ex. en distributionsbudget på 20 000 euro för en film och vänta sig att få 50 % av denna budget i form av stöd.

Om filmen spelades in i ett tredjeland och inget EU-produktionsstöd beviljats tidigare, skulle man enligt punkt 44.4 (kanske) ha erhållit 50 % i produktionsstöd och därför kunnat förvänta sig att få 10 000 euro i distributionsstöd (50 % av 20 000 euro).

Avser punkt 44.5 i utkastet till meddelande distributionsstöd eller produktionsstöd?

Punkt 44.5 avser produktionsstöd när det gäller icke-europeiska verk. Den borde komma efter punkt 44.2 och inte efter punkt 44.4 som i det offentliggjorda utkastet.

Är syftet med punkt 44.6 i utkastet till meddelande att utesluta stöd till efterproduktion och själva filminspelningen?

Nej. Meningen i utkastet till meddelande syftar till att klargöra motsvarande mening i 2001 års meddelande.

Målet är att stöd inte ska vara förbehållet enskilda delar i produktionens värdekedja. Undantagen är manusskrivning och utveckling.

Ett medlemsland får t.ex. inte erbjuda producenter extra förmåner specifikt för efterproduktion som sker i den medlemsstaten. Detta skulle utgöra indirekt stöd till medlemslandets efterproduktionssektor. Stödet bör ges till produktionsverksamheten som helhet.

Hur är det med filmer producerade enligt samproduktionsavtal mellan medlemsländer och tredjeländer som inte motsvarar definitionen av en ”europeisk produktion” i bilagan?

Definitionen i utkastet till meddelande grundar sig på definitionen av en europeisk produktion i Media 2007-programmet. När det handlar om statligt stöd kan det vara lämpligt att lägga till filmer producerade enligt samproduktionsavtal mellan medlemsländer och tredjeländer till denna definition.

Denna definition har tagits med endast som ett föreslaget sätt att begränsa konkurrensen mellan medlemsländer för att locka till sig stora internationella produktioner av det slag som nämns ovan. En alternativ definition av en europeisk produktion som skulle kunna vara lämplig är den som finns i direktivet om audiovisuella medietjänster. Andra förslag till en mekanism för att begränsa konkurrensen mellan medlemsstaterna, eventuellt utan att man behöver göra åtskillnad mellan europeiska och icke-europeiska verk, är välkomna.

Hur är det med statligt stöd till transmedia/övergripande medier och spel?

Eftersom transmediala/övergripande projekt är oupplösligt förenade med produktionen av en film anses filmproduktionskomponenten vara ett audiovisuellt verk inom ramen för detta meddelande.

I de flesta svar på det offentliga samrådet om arbetsdokumentet var man emot en utvidgning av räckvidden för detta meddelande till att omfatta spel. Spel har andra egenskaper än filmer när det gäller produktion, distribution, marknadsföring och konsumtion.

Kommissionen har inte en kritisk massa av beslut om statligt stöd till spel och därför inte tillräckligt med erfarenhet för att fastställa gemensamma kriterier och undantag för denna typ av stöd. Det skulle därför vara förhastat att integrera denna sektor i detta meddelande.

Alla statliga stödåtgärder till stöd för spel kommer också i fortsättningen att behandlas från fall till fall.

Varför ifrågasätter kommissionen de traditionella releasefönstren?

Frågan om stödordningar som föreskriver särskilda releasefönster som villkor för stödet togs upp i flera inlägg i det första offentliga samrådet. Producenter och distributörer hävdade att saluförings- och publiceringsstrategier för filmer bör överlåtas åt marknaden eftersom de varierar från ett audiovisuellt verk till ett annat. En studie om licensiering som omfattar många länders territorium som genomförts för kommissionens räkning innehåller en förteckning över medlemsländer som föreskriver sådana villkor.

Obligatoriska releasefönster som ett villkor för stöd kan påverka audiovisuella verks synlighet och spridning och därmed stödets effektivitet när det gäller att se till att europeiska publikgrupper erbjuds ett mer kulturellt diversifierat urval av audiovisuella verk. I utkastet till meddelande rekommenderas därför att medlemsländerna inte ska införa onödiga begränsningar för distribution och saluföring av ett audiovisuellt verk som ett villkor för att stödja det.

Vilken är tidsplanen för kommissionens översyn?

En vägledande tidsplan finns på webbsidan för offentligt samråd. Denna kommer att uppdateras allt eftersom översynen fortskrider:

  • Mars 2012–juni 2012: offentligt samråd om ett utkast till meddelande.

  • Juni 2012: offentliggörande av svaren på det offentliga samrådet.

  • Andra halvåret 2012: antagande av ett nytt meddelande om film.


Side Bar

Mon compte

Gérez vos recherches et notifications par email


Aidez-nous à améliorer ce site