Navigation path

Left navigation

Additional tools

MEMO/11/685

Bryssel den 12 oktober 2011

Huvuddragen i reformen av EU:s jordbrukspolitik

Kommissionen har i dag offentliggjort förslag till fyra grundläggande Europaparlamentets och rådets förordningar – i) om direktstöd, ii) den samlade marknadsordningen, iii) landsbygdsutveckling och iv) en övergripande förordning om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken. Därtill kommer tre mindre förordningar om övergångsbestämmelser till de nya reglerna. Paketet innehåller också en motivering, en kort sammanfattning för allmänheten och bilagor som rör olika aspekter av konsekvensanalysen.

Nedan följer en sammanfattning av förslagens huvuddrag.

  • Direktstöd

Systemet med grundstöd: För att komma bort från de olika systemen med samlat gårdsstöd i EU-15 (som tillåter historiska referenser, eller ett hektarstöd, eller en kombination av båda två) och det förenklade systemet för enhetlig arealersättning som används i de flesta länder i EU-12, kommer ett nytt system med grundstöd att tillämpas efter 2013. (Se http://ec.europa.eu/agriculture/markets/sfp/pdf/ms_en.pdf för nuvarande modeller i varje medlemsstat.) Detta kommer liksom det nuvarande systemet att omfattas av ”tvärvillkor” (dvs. uppfyllande av vissa miljö- och djurskyddskrav och andra regler) men kraven har i många fall förenklats (se nedan). Målet är att avsevärt minska skillnaderna i de stödnivåer som erhålls efter fullt genomförande av nuvarande lagstiftning, mellan jordbrukare, mellan regioner (dvs. internt) och mellan medlemsstater (dvs. externt). Alla medlemsstater kommer att vara skyldiga att övergå till ett enhetligt stöd per hektar på nationell eller regional nivå från och med 2019. I enlighet med kommissionens förslag i den fleråriga budgetramen kommer de nationella anslagen för direktstöd att anpassas så att mer medel går till de länder som får mindre än 90 % av det genomsnittliga stödet per hektar i EU. Skillnaden mellan de nuvarande beloppen och 90 % av genomsnittet i EU-27 minskas med en tredjedel. Till exempel: om en medlemsstat nu får ett genomsnittligt belopp per hektar som är 75 % av EU-genomsnittet, dvs. 15 procentenheter under 90 %, kommer detta gradvis att ökas till 80 %. Kommissionen har åtagit sig att diskutera ett mer långsiktigt mål om att nå ”full konvergens” genom en jämn fördelning av direktstöd inom Europeiska unionen i nästa budgetram efter 2020.

Miljöanpassning: Utöver grundstödet kommer varje jordbruksföretag att få ett stöd per hektar om de tillämpar vissa jordbruksmetoder som är gynnsamma för klimatet och miljön. Medlemsstaterna ska använda 30 % av det nationella anslaget för detta ändamål. Detta är en obligatorisk miniminivå men procentsatsen får vara högre.

Följande tre miljöåtgärder ingår:

  • Bibehålla permanent betesmark.

  • Diversifiering av grödor (en jordbrukare måste odla minst tre olika grödor på sin åkermark, varav ingen på mer än 70 % av arealen och den tredje på minst 5 % av arealen.

  • Bibehålla ”områden med ekologiskt fokus” på minst 7 % av jordbruksarealen (utöver permanent gräsmark) – t.ex. åkerkanter, häckar, träd, trädesåkrar, landskapselement, småbiotoper, buffertremsor, skogsplanterad mark.

  • Obs. För ekologiska jordbrukare gäller inga ytterligare krav eftersom de visar sig ge en klar ekologisk nytta.

Områden med naturliga begränsningar: Medlemsstater (eller regioner) får bevilja ytterligare stöd för områden med naturliga begränsningar (som definieras i reglerna om landsbygdsutveckling) – upp till 5 % av det nationella anslaget. Detta är frivilligt och påverkar inte de möjligheter som finns för mindre gynnade områden enligt landsbygdsutvecklingsreglerna. Obs. Till följd av kritik från revisionsrätten har definitionen av mindre gynnade områden ändrats så att den bygger på objektiva kriterier.

Unga jordbrukare: Grundstödet till nya unga jordbrukare (under 40 år) bör höjas med ett tillägg på 25 % under de första fem åren efter etableringen. Detta är begränsat till högst den genomsnittliga gårdsstorleken i respektive medlemsstat. För medlemsstater med liten genomsnittlig gårdsstorlek är gränsen 25 ha. Detta ska finansieras med upp till 2 % av det nationella anslaget.

Småbrukare: En jordbrukare som ansöker om stöd för 2014 kan senast den 15 oktober 2014 besluta att delta i stödordningen för småbrukare och därigenom få ett årligt stöd på 500–1 000 euro fastställt av medlemsstaten, oberoende av gårdens storlek. (Beloppet ska vara kopplat antingen till det genomsnittliga stödet per stödmottagare, eller till det genomsnittliga nationella stödet per hektar för 3 ha.) Detta är en mycket stor förenkling för de berörda jordbrukarna och för de nationella förvaltningarna. Mindre stränga tvärvillkor kommer att ställas på deltagarna och de kommer att vara undantagna från miljöanpassning. (Konsekvensanalysen visar att cirka en tredjedel av de gårdar som ansöker om jordbruksstöd har en areal på högst 3 ha – men dessa utgör bara 3 % av den totala jordbruksarealen i EU-27.) Den totala kostnaden för stödordningen för småbrukare får inte överskrida 10 % av det nationella anslaget, och stödnivån kommer vid behov att justeras med hänsyn till detta. Det kommer också att finnas landsbygdsutvecklingsmedel för rådgivning till småbrukare för ekonomisk utveckling och omstruktureringsbidrag för regioner med många sådana småjordbruk.

Möjlighet till ”kopplat stöd”: För att motverka möjliga negativa effekter av omfördelningen av direktstöd på nationell nivå och ta hänsyn till befintliga förhållanden, kommer medlemsstaterna att ha möjligheten att ge ut begränsade belopp av ”kopplat” stöd, dvs. ett stöd som är kopplat till en viss produkt. Detta kommer att vara begränsat till 5 % av det nationella anslaget om medlemsstaten nu ger 0–5 % som kopplat stöd, eller högst 10 % om det nuvarande kopplade stödet är högre än 5 %. Kommissionen kan godkänna högre nivåer om medlemsstaten kan visa att det är motiverat.

Överföring av medel mellan pelarna: Medlemsstaterna kommer att ha möjlighet att överföra upp till 10 % av sina nationella anslag för direktstöd (första pelaren) till anslaget för landsbygdsutveckling, och de medlemsstater som får mindre än 90 % av EU-genomsnittet för direktstöd kan nu överföra upp till 5 % av sina landsbygdsutvecklingsmedel till anslaget för direktstöd.

Tvärvillkor: Utbetalningen av stöd från anslaget för direktstöd kommer även i fortsättningen att vara beroende av att ett antal grundläggande krav för miljö, djurskydd samt växtskydd och djurhälsa är uppfyllda. Som en förenkling har dock antalet föreskrivna verksamhetskrav minskats från 18 till 13 och reglerna om god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden har minskats från 15 till 8 – exempelvis genom uteslutning av inslag som inte är relevanta för jordbrukaren. Det föreslås också att vattendirektivet och direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel ska i inarbetas i tvärvillkoren när de väl har införlivats i alla medlemsstater och jordbrukarnas skyldigheter har klarlagts.

”Tak”: Det stödbelopp som en enskild gård kan få genom systemet för grundstöd kommer att vara begränsat till 300 000 euro per år, och stödet kommer att minskas med 70 % för den del som ligger mellan 250 000 och 300 000 euro, med 40 % för den del som ligger mellan 200 000 och 250 000 euro och med 20 % för den del som ligger mellan 150 000 och 200 000 euro. Med hänsyn till sysselsättningen får dock jordbruksföretaget dra av lönekostnader för föregående år (inklusive skatter och sociala avgifter) innan dessa minskningar görs. Obs. De medel som ”sparas” genom detta system stannar i den berörda medlemsstaten och överförs till anslaget för landsbygdsutveckling, för användning för innovation och investering av jordbrukare, och operativa grupper inom europeiska innovationspartnerskap.

”Aktiva jordbrukare”: För att få bort vissa juridiska kryphål skärper kommissionen definitionen av aktiva jordbrukare. För att utesluta att stöd ges till sökande som inte har någon reell eller påtaglig jordbruksverksamhet anges i den föreslagna definitionen att stöd inte ges till sökande vars direktstöd från den gemensamma jordbrukspolitiken utgör mindre än 5 % av de totala intäkterna från all icke-jordbruksverksamhet, eller om deras jordbruksareal huvudsakligen utgörs av områden som naturligt hålls i ett skick som är lämpligt för bete eller odling och de inte utför den minimiverksamhet som krävs enligt vad medlemsstaten har beslutat. Det finns möjlighet till undantag för jordbrukare som har fått mindre än 5 000 euro i direktstöd under föregående år.

Stödberättigande hektar: Enligt reglerna ska 2014 vara det nya referensåret för markareal, men det kommer att finnas en koppling till stödmottagarna inom systemet för direktstöd 2011 för att undvika spekulation.

  • System för styrning av marknaden

De nuvarande systemen för offentlig intervention och stöd för privat lagring är beprövade skyddsmekanismer för att hjälpa producenter genom tillfälliga marknadssvårigheter till följd av exempelvis en livsmedelskris. De kommer emellertid att omarbetas så att de reagerar snabbare och blir effektivare. En ny skyddsklausul införs för alla sektorer för att ge kommissionen möjlighet att vidta nödåtgärder vid generella marknadsstörningar – exempelvis sådana åtgärder som vidtogs vid ehec-krisen i maj–juli 2011. Dessa åtgärder kommer att finansieras via den krisreserv som tas upp i den fleråriga budgetramen.

Det är redan beslutat att mjölkkvoter och vinplanteringsrättigheter kommer att försvinna, och kommissionen vill nu avskaffa den sista kvarvarande kvotordningen – för socker. Sockerkvotssystemet bör upphöra den 30 september 2015. De flesta utvecklingsländer har obegränsat tullfritt tillträde till EU-marknaden, men EU:s export begränsas av WTO:s regler (så länge det finns kvoter). Därför är avskaffande av kvoterna den enda möjligheten att ge sektorn ett långsiktigt perspektiv – särskilt mot bakgrund av de produktivitetshöjningar som väntas. För perioden efter kvoterna kommer vitt socker att vara berättigande till stöd för privat lagring, och det bör fastställas standardbestämmelser för överenskommelser mellan sockerbruk och odlare.

Skolfruktsprogrammet och skolmjölksprogrammet kommer att förlängas. Texterna avspeglar också tidigare förslag från december 2010 om mjölksektorn (obligatoriska skriftliga avtal och bättre förhandlingsläge i livsmedelskedjan) och om handelsnormer för kvalitetsprodukter – inklusive begreppet ”produktionsplats”.

För att förbättra jordbrukarnas förhandlingsposition i livsmedelskedjan eftersträvar kommissionen en bättre organisation av sektorerna. Reglerna om erkännande av producentorganisationer och branschorganisationer utsträcks nu till alla sektorer – och det finns nu ytterligare möjligheter att inrätta sådana producentorganisationer med medel som avsatts till landsbygdsutveckling. I förenklingssyfte avskaffas ett antal mindre stödordningar (stöd för tillsättning av mjölkpulver i djurfoder, kopplat stöd för silkesmaskar).

  • Landsbygdsutveckling

Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) kommer att passa in i den nya gemensamma strategiska ram som också omfattar Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) – offentliggjord den 6 oktober 2011 [se IP/11/1159] – för att nå målen för Europa 2020-strategin (hållbar tillväxt, smart tillväxt och tillväxt för alla). För att skapa en tydligare koppling till prestanda kommer, liksom i de övriga fonderna, mål att behöva fastställas för alla landsbygdsutvecklingsprogram för de sex prioriterade områden som anges nedan. Ungefär 5 % av medlen kommer att hållas inne i en så kallad prestandareserv och kommer att göras tillgängliga först då det kan visas att framsteg görs mot dessa mål.

Det grundläggande konceptet med fleråriga system som utformas och delfinansieras av medlemsstater (eller regioner), vilket ingår i den nuvarande framgångsrika landsbygdsutvecklingspolitiken, bibehålls oförändrat. I stället för tre axlar kopplade till ekonomi, miljö och sociala frågor med minimikrav på utgifter för varje axel, kommer dock den nya programperioden att ha de sex prioriterade områden som anges nedan. Medlemsstaterna måste fortfarande avsätta 25 % av sitt anslag för landsbygdsutveckling till frågor som rör markskötsel och kampen mot klimatförändringar.

  • Främja kunskapsöverföring och innovation.

  • Öka konkurrenskraften.

  • Främja organisation av livsmedelskedjan och riskhantering.

  • Återställa, bevara och förbättra ekosystem.

  • Främja resurseffektivitet och övergång till ett koldioxidsnålt samhälle.

  • Främja social delaktighet, fattigdomsminskning och ekonomisk utveckling i landsbygdsområden.

För att nå de kvantifierade mål som fastställts för dessa prioriterade områden (och ta hänsyn till sina egna särskilda behov) kommer medlemsstaterna/regionerna i sina landsbygdsutvecklingsprogram att utforma kombinationer av åtgärder hämtade från en strömlinjeformad meny.

I budgeten kommer det att bli en liten skillnad i fördelningen av de nationella anslagen för landsbygdsutveckling för att ta hänsyn till mer objektiva kriterier som vid en senare tidpunkt ska fastställas av kommissionen inom dess egen kompetens. EU:s medfinansiering kommer att vara 85 % i mindre utvecklade regioner, de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna, och 50 % i övriga regioner för de flesta stöd, men den kan vara högre för innovation och kunskapsöverföring, samarbete, inrättande av producentgrupper, etableringsstöd till unga jordbrukare och för Leader-projekt.

Under den nya perioden kommer medlemsstaterna också att ha möjlighet att utforma delprogram med högre stödnivåer för att möta de behov som finns hos unga jordbrukare, hos småbrukare, i bergsområden och för korta leveranskedjor.

Några huvudpunkter från den strömlinjeformade menyn för FoU-projekt

  • Innovation: Detta huvudtema (och mer specifikt det planerade Europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket) kommer att stödjas genom olika landsbygdsutvecklingsåtgärder såsom ”kunskapsöverföring” och ”samarbete”. Syftet är att främja resurseffektivitet, produktivitet, låga utsläpp, samt klimatvänlig och klimattålig utveckling inom jordbruk, skogsbruk och landsbygdsområden. Detta bör ske genom större samarbete mellan jordbruk och forskning för att skynda på teknisk överföring till praktiskt jordbruk.

  • Kunskap – ”ett kunskapsbaserat jordbruk”: Stärkta åtgärder för jordbruksrådgivning (även om klimatanpassning och begränsning av växthusgasutsläpp, om miljöfrågor och om ekonomisk utveckling och utbildning).

  • Omstrukturering/investering/modernisering: Bidragsmöjligheter finns fortfarande.

  • Unga jordbrukare – En kombination av åtgärder kan inkludera startbidrag (upp till 70 000 euro), utbildning och rådgivning.

  • Småbrukare: Startbidrag upp till 15 000 euro per småjordbruk.

  • Riskhanteringsverktyg: Försäkringar och gemensamma fonder – för skörde- och väderförsäkring, djursjukdom (nu i artikel 68 i första pelaren) – utvidgas till att omfatta inkomststabilisering som möjliggör stöd (upp till 70 % av förlusterna) från en gemensam fond om inkomsten sjunker med 30 %. För varje euro en jordbrukare sätter in bidrar landsbygdsutvecklingsfonderna med ytterligare 0,65 euro.

  • Producentorganisationer/sammanslutning av producentorganisationer: – Stöd för bildande av organisationer på grundval av en företagsplan och begränsade till grupper som definieras som små och medelstora företag.

  • Stöd för miljö- och klimatvänligt jordbruk: Mer flexibla avtal, gemensamma avtal, kopplade till lämplig utbildning/information.

  • Ekologiskt jordbruk: – Ny separat åtgärd för ökad synlighet.

  • Områden med naturliga och andra särskilda begränsningar: – Ny avgränsning av områden med naturliga begränsningar på grundval av åtta biofysiska kriterier. Medlemsstaterna behåller möjligheten att definiera upp till 10 % av sin jordbruksareal som områden med särskilda begränsningar i syfte att bevara eller förbättra miljön.

  • Bergsområden: För bergsområden och jordbruksmark norr om 62º N kan stödbeloppen vara upp till 300 euro/ha (höjt från 250 euro/ha).

  • Samarbete: Ökade möjligheter att stödja samarbete om teknik, miljö och handel (t.ex. pilotprojekt, gemensamma miljöprogram, korta leveranskedjor, utveckling av lokala marknader.

  • Grundläggande tjänster och modernisering av samhällen – Satsningar på bredbandsinfrastruktur och förnybar energi, även storskaliga.

  • Leader: Startkit som gör det lättare att inrätta Leadergrupper och utforma strategier. Ökad flexibilitet för kombination med andra fonder i lokalområden, t.ex. samarbete landsbygd–stad. Obs. Leader används nu av alla GSR-fonderna som en gemensam modell för samhällsledd lokal utveckling (Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, EHFF, EJFLU).

  • Andra nya inslag

Övervakning och utvärdering av jordbrukspolitiken: Kommissionen kommer att lägga fram en rapport före slutet av 2017 – och därefter vart fjärde år – om jordbrukspolitikens effekter på de tre viktigaste prioriteringarna: hållbar livsmedelsproduktion, hållbar förvaltning av naturresurser och territoriellt balanserad utveckling.

Förenkling av kontroller: Kontrollkraven sänks i regioner där tidigare kontroller visat goda resultat, dvs. att reglerna har följts väl. Däremot behöver kontrollerna ökas i regioner där det finns problem.

Före årets slut kommer separata förslag om stödprogrammet för de sämst ställda (för perioden efter 2013) och bestämmelser om full öppenhet om direktstöd och andra jordbrukssubventioner, med beaktande av domen från oktober 2010 där EU-domstolen förklarade att de nuvarande reglerna inte följer reglerna om integritet vid behandling av personuppgifter.

Dokument och information om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken finns på

http://ec.europa.eu/agriculture/cap-post-2013/legal-proposals/index_en.htm


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website