Chemin de navigation

Left navigation

Additional tools

Gemensamma regler för en skatt på finansiella transaktioner – frågor och svar

Commission Européenne - MEMO/11/640   28/09/2011

Autres langues disponibles: FR EN DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO

MEMO/11/640

Bryssel den 28 september 2011

Gemensamma regler för en skatt på finansiella transaktioner – frågor och svar

Se även IP/11/1085

1. Bakgrund

Varför har kommissionen föreslagit en ny skatt för finanssektorn?

Det finns 2 huvudskäl:

  • Finanssektorn skulle på ett rättvist sätt bidra till kostnaderna för den finansiella krisen efter att ha fått omfattande finansiellt stöd från skattebetalarna sedan den pågående krisen började.

  • En samordnad ram på EU-nivå skulle bidra till att skapa en starkare inre marknaden för finansiella tjänster genom att undvika konkurrenssnedvridning och förhindra riskfylld handel. Det skulle också ge en tydlig signal om att det är dags att införa en sådan skatt på global nivå.

Varför behövs en skatt på finansiella transaktioner i EU?

Det är lämpligt att införa en harmoniserad skatt på EU-nivå för att skapa en stabil inre marknad för finansiella tjänster. Skatten på finansiella transaktioner skulle motverka skatteundandragande, förhindra dubbelbeskattning och minimera snedvridningen av konkurrensen inom EU:s inre marknad. Målet med detta förslag kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna.

Finns det stöd för införandet av en skatt på finansiella transaktioner?

Ja. Enligt den senaste Eurobarometerundersökningen förordar 65 % av EU:s invånare en skatt på finansiella transaktioner.

Förmånsbehandlas finansiella tjänster idag jämfört med andra sektorer?

Ja. Vanligtvis betalas ingen mervärdesskatt på finansiella tjänster eftersom det är svårt att fastställa beskattningsunderlaget. Detta resulterar i att finansiella tjänster beskattas för lågt.

Dessutom har finanssektorn mycket höga vinstmarginaler och skyddas implicit i den nuvarande ekonomiska krisen av staterna.

Varför förordar kommissionen en global skatt på finansiella transaktioner?

En skatt på finansiella transaktioner behövs inte bara på EU-nivå utan även på global nivå eftersom finansmarknaderna är alltmer sammanlänkade och har en global dimension. Genom att i första hand föreslå en skatt på finansiella transaktioner på EU-nivå tror kommissionen att man inom ramen för G20 kommer att kunna förorda en sådan skatt på global nivå.

Kommissionen har sedan 2009 vid flera tillfällen inom G20 (Pittsburgh, Toronto) diskuterat införandet av en skatt på finansiella transaktioner. Med stöd av det nuvarande franska ordförandeskapet för G20 skulle införandet av en skatt på finansiella transaktioner på global nivå kunna stå på dagordningen för nästa G20-möte i Cannes den 3–4 november.

2. Definitioner

Vad innebär en skatt på finansiella transaktioner?

En finansiell transaktion innebär utbyte av finansiella instrument mellan banker eller andra finansinstitut. Finansiella instrument är bland annat värdepapper, obligationer, aktier och derivat.

Förutom försäljning eller köp av obligationer eller aktier omfattas inte transaktioner som vanligtvis utförs av privatbanker för hushålls eller privata företags räkning.

Vad är ett finansinstitut?

Definitionen i kommissionens förslag av ett finansinstitut inkluderar många olika typer av institut för att förhindra att skatteplikten kringgås. Den omfattar huvudsakligen värdepappersföretag, organiserade marknader, kreditinstitut, försäkringsföretag, företag för kollektiva investeringar och deras förvaltningsinstitut, alternativa investeringsfonder (såsom hedgefonder), företag som bedriver finansiell leasing och specialföretag.

Vad är skillnaden mellan transaktioner som utförs på organiserade marknader eller OTC-marknaden?

På derivatmarknaden sker handeln med många produkter genom utbyte på organiserade marknader. Produkter som handlas på den öppna börsen ska vara standardiserade för att säkra större insyn.

Handeln med icke-standardmässiga produkter sker på de så kallade OTC-marknaderna för derivat. OTC-derivat har en mindre standardiserad struktur och handlas bilateralt (mellan två parter).

Vad innebär hemvistprincipen?

Skatten på finansiella transaktioner skulle bygga på principen om finansinstitutets eller handlarens skatterättsliga hemvist. Skatten kommer således att tas ut i den medlemsstat där det finansinstitut som är delaktigt i transaktionen anses vara beläget. Därmed minskar man risken för omlokalisering eftersom en finansiell transaktion skulle beskattas i varje enskilt fall – om en person etablerad eller bosatt i EU är inblandad – även om transaktionen genomförs utanför EU.

3. Hur kommer skatten att fungera?

Vem beskattas?

Skatten kommer huvudsakligen att betalas av finansinstitut som utför finansiella transaktioner, dvs. banker, värdepappersföretag, andra finansiella institut som försäkringsföretag, börsmäklare, pensionsfonder, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper, alternativa investeringsfonder som hedgefonder osv.

Vilka transaktioner kommer att omfattas?

Kommissionen har föreslagit att skatten tas ut på alla transaktioner med finansiella instrument mellan finansinstitut, om minst ett av finansinstituten anses vara etablerat i EU. De finansiella instrumenten utgörs till exempel av aktier, obligationer, derivat och strukturerade finansiella produkter. Transaktioner kommer att beskattas oavsett om de genomförs på organiserade marknader eller OTC-marknaden.

Vilka transaktioner omfattas inte av den föreslagna skatten?

Kommissionens förslag omfattar enbart transaktioner med finansiella instrument. Skatten omfattar således inga transaktioner som rör hushållen eller små och medelstora företag. Bostadslån, små och medelstora företags banklån eller inbetalningar inom ramen försäkringskontrakt berörs inte. Avistatransaktioner på valutamarknaden och kapitalanskaffning av företag eller offentliga organ, däribland offentliga utvecklingsbanker, genom emission av obligationer och aktier på primärmarknaden, ska inte beskattas.

Varför föreslår kommissionen en mycket bred skattebas?

Kommissionen har föreslagit att skatten på finansiella transaktioner ska ha bredast möjliga bas för att minska riskerna för skatteflykt och omlokalisering av marknaden. Skattebasen ska fastställas på grundval av den handel som finansinstituten bedriver. De finansiella instrument som omfattas är aktier, obligationer, deras substitut och relaterade derivat.

Vilka skattesatser föreslås?

För att minska risken för störningar på marknaden har kommissionen föreslagit en mycket låg skattesats för transaktioner – en lägsta skattesats för handeln med obligationer och aktier på 0,1 % och 0,01 % för derivat. Det står medlemsstaterna fritt att tillämpa högre skattesatser. Skatten ska betalas av varje part i en transaktion.

Varför föreslår kommissionen särskilda skattesatser?

Kommissionen avser föreslå minimiskattesatser för att dels minska risken för omlokalisering, dels för att garantera intäkter för EU och medlemsstaterna.

Var ska skatten tillämpas?

Skatten ska tillämpas på de 27 EU-ländernas territorium och omfatta samtliga finansiella transaktioner, förutsatt att minst en part i transaktionen är etablerad i ett EU-land och att ett finansinstitut som är etablerat i den berörda medlemsstaten är part i transaktionen.

Om EU-länder tillämpar en nationell skatt på finansiella transaktioner måste den skatten vara förenlig med EU-bestämmelserna. Alla EU-länder måste tillämpa minst de lägsta skattesatserna för de olika transaktionstyperna.

Hur kommer skatten tillämpas i praktiken på en transaktion?

Båda parter i transaktionen ska betala sin andel av skatten i deras bosättningsland eller bosättningsort.

Hur kommer en sådan skatt fungera ihop med medlemsstaternas skattesystem?

Belgien, Cypern, Frankrike, Finland, Grekland, Irland, Italien, Polen, Rumänien och Storbritannien har redan infört en slags skatt på finansiella transaktioner. De kan bli tvungna att ändra sina nationella bestämmelser så att de blir förenliga med de regler som kommissionen föreslår. Detta innebär att medlemsstaterna blir tvungna att tillämpa minimiskattesatserna och anpassa skattebasen enligt EU:s regler om skatt på finansiella transaktioner. Andra medlemsstater måste införa den skatt som kommissionen föreslagit.

4. Intäkter genom skatten på finansiella transaktioner

Vad ska intäkterna av en skatt på finansiella transaktioner användas till?

I likhet med övriga skatter skulle en skatt på finansiella transaktioner utgöra ett bidrag till de offentliga finanserna, vilket gagnar allmänintresset. Om en EU-omfattande skatt på finansiella transaktioner skulle införas skulle en del av intäkterna kunna gå till EU-budgeten och en annan del bidra till att finansiera medlemsstaternas budgetar. Även om man vanligtvis inte öronmärker intäkterna av en skatt för ett särskilt område i EU-budgeten och i de nationella budgetarna bör det noteras att en ansenlig andel av EU:s budget går till tillväxt och sysselsättning, samt globala utmaningar som utveckling och klimatförändring.

Hur ska skatten tas ut?

Skatten skulle betalas direkt av finansinstituten till medlemsstaterna på grundval av de transaktioner som gjorts före kvittning och avveckling. Vanligtvis rör det sig om elektroniska transaktioner. I detta fall betalas skatten samma dag som den förfaller till betalning. Om transaktionen inte görs elektroniskt ska skatten på finansiella transaktioner betalas inom tre arbetsdagar så att transaktionerna kan bearbetas manuellt samtidigt som man undviker omotiverade likviditetsfördelar.

De finansinstitut som är skyldiga att betala skatt på finansiella transaktioner måste inge en deklaration till skattemyndigheterna. Medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder för att förhindra skatteundandragande. Dessa åtgärder skulle innebära registrering av finansinstitut, redovisning och rapportering för att säkerställa att skatten betalas, tillhandahållande av relevanta uppgifter om finansiella transaktioner till skattemyndigheterna och kontroll av att skatten betalats på korrekt sätt.

Har man beräknat hur stora intäkterna kan bli?

En skattesats på 0,1 % för obligationer och aktier samt 0,01 % för andra typer av transaktioner, till exempel derivat, skulle ge intäkter på cirka 57 miljarder euro per år.

Varför föreslår kommissionen att en del av intäkterna från en skatt på finansiella transaktioner används som framtida egna medel för EU-budgeten?

I sitt förslag till nästa finansieringsram (2014–2020) har kommissionen föreslagit att följande två nya egna medel införs: En skatt på finansiella transaktioner och en moderniserad mervärdesskatt. Det nya systemet för egna medel, som kommissionen förvaltar, skulle bli rättvisare genom en tydligare koppling mellan EU:s politiska mål och EU:s finansiering. Skatten på finansiella transaktioner skulle väsentligt kunna minska medlemsstaternas bidrag och därmed bidra till budgetkonsolideringen i medlemsstaterna. Man beräknar att de nya egna medlen 2020 kommer att uppgå till nästan hälften av EU:s intäkter, medan medlemsstaternas andel av BNI-baserade bidrag kommer att minska till cirka en tredjedel jämfört med dagens tre fjärdedelar (IP/11/799, MEMO/11/468).

Vem gynnas och hur?

Alla privatpersoner och företag gynnas av denna skatt genom ett tillskott i de offentliga finanserna som kan användas för att öka den ekonomiska tillväxten och välståndet i EU. Den nya inkomstkällan skulle också gagna medlemsstaterna dels genom direkt finansiering av de nationella budgetarna, dels genom minskade bidrag till EU-budgeten.

Skatten på finansiella transaktioner skulle således kunna bli ett nytt ”eget medel” för EU för att finansiera dess politik, vilket gagnar alla.

5. Minskade risker

Hur minskar förslaget risken för att skatten vältras över på konsumenterna?

Kommissionen föreslår att skatten endast omfattar transaktioner som involverar finansinstitut. Syftet är att beskatta finanssektorn, inte kunderna. Skatten är tänkt att omfatta 85 % av de transaktioner som äger rum mellan finansinstitut.

Om hushållen och privata företag köper eller säljer finansiella instrument skulle finansinstituten vältra över skatten. Vid köp av aktier till ett värde av 10 000 euro skulle banken kunna ta ut 10 euro, vilket inte är orimligt.

Vilka risker kan införandet av en sådan skatt medföra? Vad föreslås för att begränsa dessa risker?

Frågan om vem som drabbas av skatteuttaget, omlokalisering av finansinstitut till andra länder, ekonomiska snedvridningar och eventuellt minskad konkurrenskraft utgör de främsta riskerna. För att minska dessa risker föreslås en låg skattesats (differentierad enligt produktgrupp), en mycket bred skattebas, lämpliga kriterier för att fastställa den territoriella tillämpningen av skatten (beskattning vid finansinstitutets etableringsort) och ett harmoniserat tillämpningsområde.

6. Vad blir nästa steg?

Vad händer nu?

Förslaget måste nu diskuteras och godkännas enhälligt av medlemsstaterna i EU:s ministerråd, efter att Europaparlamentet yttrat sig. Samtidigt kommer kommissionen – framför allt i samarbete med sina internationella partner i G20 – att utreda möjligheterna att införa en global skatt på finansiella transaktioner.

När ska skatteförslaget träda i kraft?

Kommissionen har föreslagit att skatten bör träda i kraft från och med den 1 januari 2014. Detta beror dock på när rådet antar förslaget.


Side Bar

Mon compte

Gérez vos recherches et notifications par email


Aidez-nous à améliorer ce site