Navigation path

Left navigation

Additional tools

MEMO/11/469

Bryssel den 29 juni 2011

EU-budgeten: valuta för pengarna för dig

Europeiska unionens budget medför ett betydande mervärde för EU:s 500 miljoner invånare. Budgeten är liten (cirka 1 % av EU:s bruttonationalinkomst) men ger många konkreta resultat, eftersom finansiering på EU-nivå ger bättre avkastning på investerat kapital. I detta pressmeddelande ges en rad exempel på ändamålsenlig användning av EU-medel.

Innehållsförteckning

1. Stärka tillväxten och sysselsättningen 2

Att knyta samman Europa: Energi 2

Att knyta samman Europa: Transporter 4

Att knyta samman Europa: telekommunikation och IKT 6

Att investera i människor: Forskning 7

Att investera i människor: Sysselsättning och socialt stöd 10

Att investera i människor: Utbildning 12

Att investera i Europas regioner: Sammanhållningspolitiken 13

2. Att göra EU säkrare för dess medborgare 15

Säkrare gränser 15

Säkrare livsmedel: Jordbruk, fiske och hälsa 18

Säkrare miljö: Klimatåtgärder och miljö 20

Större säkerhet för befolkningen 23

3. Starkare ställning för EU globalt 25

Handel 25

Utvidgning och grannskapspolitik 26

Yttre åtgärder 27

Utvecklingspolitik 29

Humanitärt bistånd och krishantering 30

4. EU-anställdas arbete ger valuta för pengarna 31

  • Stärka tillväxten och sysselsättningen

Har du någonsin undrat varför ditt höghastighetståg plötsligt måste sakta ner från 200 kilometer i timmen för att krypa fram i 90 kilometer i timmen bara därför att du precis passerat en gräns i Europeiska unionen? Varför vissa gasflöden inte kan vändas och allmänheten och näringslivet därför får frysa vid en försörjningskris? Eller varför det fortfarande inte är så lätt att studera utomlands eller få dina yrkeskvalifikationer erkända i ett annat medlemsland? EU:s budget kan bidra till att lösa detta och sluta klyftorna och få slut på flaskhalsar. Den kan främja tillväxt och sysselsättning genom att koppla samman Europa, investera i människor och investera i Europas regioner.

Att knyta samman Europa: Energi

Utvecklingen av EU:s energiinfrastruktur står i centrum för Europa 2020-strategin och målet att införa ett resurseffektivt Europa. Slutförandet av nätverk och avlägsnande av brister, flaskhalsar och energiöar är nödvändiga för att utveckla en inre marknad för energi, försörjningstrygghet och transport av förnybar energi. Både allmänheten och näringslivet måste kunna förlita sig på att gas och energi är tillgängliga vid alla tidpunkter och till ett rätt pris. Andelen EU-bidrag är vanligtvis ganska liten, men stimulerar andra offentliga och privata investeringar. I den europeiska ekonomiska återhämtningsplanen för Europa 2009 beräknades att denna hävstångseffekt skulle vara cirka tio gånger investeringarna.

Att fördubbla överföringskapaciteten mellan Frankrike och Spanien: Genom EU:s betalningar på en tredjedel av de totala investeringskostnaderna på 700 miljoner euro nästan fördubblades kapaciteten hos de befintliga kraftledningarna upp till 2 800 megawatt. Spanien och Frankrike hade inte kunnat enas om att göra investeringen sinsemellan. Projektet ansågs helt enkelt för dyrt i förhållande till dess nytta för de två länderna. EU ingrep eftersom projektet medförde förmåner som omfattade även andra länder än de båda direkt berörda. Eftersom projektet förbättrar Spaniens förbindelser med övriga delar av Europa kommer invånare och företag i Tyskland, Belgien, Storbritannien och Italien i framtiden att kunna ta emot energi som produceras från förnybar energi (solpaneler och vindkraft) i Spanien. Detta innebär att mer förnybar energi kommer att användas i Europa, vilket gagnar klimatet. Det innebär också att konsumenter och företag kommer att få förnybara energikällor till ett rimligt pris, eftersom solenergi kan produceras billigare i Spanien än i norra Europa, helt enkelt eftersom landet har fler soliga dagar. Utan denna sammankoppling skulle inte Spanien kunna exportera all sin solenergi och vindkraft.

Vända på gasflöden: EU samfinansierar en modernisering av den österrikiska gasmarknadsplatsen Baumgarten och installation av kompressorer för att möjliggöra transport av gas från Tyskland via Österrike till Ungern, Slovakien, Slovenien och Kroatien. Genom att EU bidrar med 50 % av den totala investeringen på 13, 4 miljoner euro ökar försörjningssäkerheten i Slovakien, Ungern, Slovenien och Kroatien till år 2012. I händelse av en gaskris kan Tyskland ingripa och leverera gas till dessa länder. Detta var inte möjligt år 2009 under krisen mellan Ryssland och Ukraina, eftersom de dåvarande gasledningarna bara kunde transportera gas från öst till väst och inte i den andra riktningen. Utan EU skulle moderniseringen inte kunnat äga rum, eftersom Österrike inte hade något incitament att göra investeringar som bara gynnade kunder i andra länder.

Ny gasledning från Algeriet till Italien: EU samfinansierar 3 % (120 miljoner euro) av de nya gasledningar som inte bara kopplar samman gasreserven i Algeriet med Italien utan som också ökar försörjningssäkerheten i länder som Slovakien, Tjeckien, Ungern, Rumänien och Slovenien.

Banbrytande sammanlänkning av elnäten mellan Irland och Storbritannien i öst-västlig riktning: Tack vare EU:s finansiering på 110 miljoner euro kunde ett lån på 300 miljoner euro beviljas från Europeiska investeringsbanken, vilket resulterade i attraktiva villkor även från andra banker. EU-finansieringen gav projektet en kvalitetsmärkning och framhävde dess politiska betydelse för sammankopplingen av EU:s energiöar med det större europeiska elnätet. Irland har kapacitet att producera stora mängder el från förnybar vindkraft. Överskottet exporteras till Storbritannien via sammanlänkningen. Projektet skulle inte ha genomförts utan stöd från EU. Projektet kommer att slutföras under 2012.

Ellänken Estlink-2 mellan Finland och Estland: I mars 2010 beviljade kommissionen finansiering med 100 miljoner euro för att stödja byggandet av elkabeln Estlink-2 med en kapacitet på 650 megawatt mellan Estland och Finland. Den ska vara klar att tas i drift senast 2014. Estlink-2 är den största investeringen någonsin i det estniska elnätet, med en total beräknad kostnad på 320 miljoner euro. Projektet byggs gemensamt av den estniska operatören av elnätet och dess finska motpart. Projektet är ett viktigt bidrag till den fortsatta integreringen av de nordiska och baltiska energimarknaderna genom att överföringskapaciteten mellan de båda länderna tredubblas. Det kommer också att öka energiförsörjningssäkerheten i de baltiska staterna.

Att knyta samman Europa: Transporter

EU:s transportpolitik ska inrätta transportinfrastruktur och sammankopplingar som stärker den inre marknaden, garanterar fri rörlighet för varor och människor och främjar tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraften inom EU. Förut utvecklades transportsystemen i Europa till stor del inom länderna. Detta ledde till dåliga eller inga transporförbindelser över gränserna, eller i särskilt viktiga korridorer. Svaga transportkopplingar hämmar den ekonomiska tillväxten. Å andra sidan skapar varje miljon som satsas från fonden för transeuropeiska transportnät investeringar för ytterligare 5 miljoner euro från medlemsländernas regeringar. Och varje satsad miljon genererar 20 miljoner euro från den privata sektorn. Att avlägsna 20–25 större flaskhalsar och skapa ett centralt europeiskt transportnät under perioden 2014–2020 skulle enligt beräkningarna kraftigt påverka den ekonomiska tillväxten och ge upp till 2,9 miljoner arbetstillfällen. Driftskompatibiliteten är redan idag en utmaning. De nationella systemen är inte inbördes förenliga (det kan röra sig om till exempel bredden på järnvägsspåren, säkerhetskrav, elsystem eller signalsystem). Flygplan måste kontakta nya flygledare i varje land de passerar. Dessa tekniska hinder leder till dubbelarbete och förseningar. De är också mycket dyra och ineffektiva. Sedan 1970-talet har EU inom ramen för transportpolitiken arbetat för att skapa viktiga nyckelförbindelser och för att avlägsna flaskhalsar och andra hinder för den fria rörligheten för varor och personer. Arbetet har gett mycket betydande resultat.

Lufttransportsektorn förändrades på djupet genom EU:s liberaliseringar. Etableringen av lågprisflygbolag skulle helt enkelt inte ha varit möjlig om inte EU hade öppnat marknaderna under 1990-talet. Det finns idag 20 lågprisbolag inom EU som har 40,2 % av den inre marknaden. År 1990 fanns det inga. Tack vare liberaliseringen av lufttrafiksektorn har miljoner konsumenter fått tillgång till många fler flygrutter till betydligt mer konkurrenskraftiga priser. Liberaliseringen ledde också till dramatiskt fler flygpassagerare och trafikerade flygrutter. Bolag som driver reguljärflyg har ökat från 135 till 152 och det genomsnittliga antalet flygrutter inom EU ökade med 140 % från 1 680 rutter till 4 000 rutter mellan år 1992 och 2010. Samtidigt har konkurrensen ökat: Idag finns mer än två konkurrenter på 479 av flygrutterna. Detta är en ökning med 415 procent jämfört med de tidigare 93 konkurrensutsatta rutterna enligt Official Airline Guide. Antalet passagerare inom EU har ökat från 367 miljoner personer år 2000 till 480 miljoner år 2009.

Att bygga upp de länkar som saknas och uppgradera infrastrukturen: EU:s bidrag har använts för delfinansiering och för att stimulera betydande investeringar från medlemsländerna, för att bygga upp länkar som saknas och uppgradera viktiga transportsträckor och transportkorridorer. Dessa länkar skulle antagligen inte ha byggts av något enskilt medlemsland eftersom de kräver europeiskt stöd och samordning, ibland mellan flera medlemsländer.

Malmö–Köpenhamn: Öresundsbron är Europas längsta kombinerade väg- och järnvägsbro. Den öppnades för trafik den 1 juli 2000. Projektkostnaderna uppgick till 2,7 miljarder euro och budgeten hölls. EU bidrog med 127 miljoner euro. Sedan 2001 har tågresandet ökat snabbt, med 230 % och 11,2 miljoner passagerare valde detta transportsätt under 2009. Samma år körde 7 miljoner fordon över Öresundsbron. Tack vare denna sammankoppling har allt fler företag etablerat verksamhet på andra sidan sundet. De bästa exemplen på samarbetet är Öresunds universitet och vetenskapsregion. Landförbindelsen över Öresund visar hur viktig infrastrukturen är för att den inre marknaden ska fungera.

Höghastighetsförbindelsen Paris, Bryssel, Köln, Amsterdam och London: Den första gränsöverskridande förbindelsen för höghastighetståg mellan Paris, Bryssel, Köln, Amsterdam, och London färdigställdes år 2007. Den har minskat restiden mellan de fem länderna väsentligt och erbjuder ett verkligt alternativ till flyg och vägtrafik. Restiden har än halverats (från över tre timmar till en timme och tjugotvå minuter på förbindelsen mellan Paris och Bryssel och från över fem timmar till en timme och 50 minuter på förbindelsen mellan London och Bryssel). Många av höghastighetstågen har tagit över sträckor som tidigare trafikerades av traditionella flyglinjer. Projektet har lett till en enorm trafikomställning från flyg och vägtransporter till tåg. Passagerarna på Eurostar och Thalys ökade från 6,5 miljoner år 1995 till 15,3 miljoner passagerare år 2009. Det finns inte längre flyg mellan Paris och Bryssel eftersom det går snabbare att ta tåget än att flyga. Via EU-programmet TEN-T anslogs 720 miljoner euro i finansiering och Europeiska investeringsbanken lånade ut 1,8 miljarder euro för en total projektkostnad på 17,3 miljarder euro.

Det gemensamma europeiska luftrummet

Europeiskt luftrum och risk för mättnad på flygplatserna: Våra flygplatser kommer att överbelastas om inte väsentliga investeringar görs för att utveckla ett europeiskt systemet för flygledningstjänster via det gemensamma europeiska luftrummet. I praktiken kommer 19 flygplatser fram till år 2030 att utnyttjas till maximal kapacitet åtta timmar om dagen året om, vilket påverkar hälften av alla avgående eller ankommande flyg, eller bådadera. Under 2007 var det bara fem flygplatser som utnyttjades fullt eller nästan till maximal kapacitet, vilket påverkade 17 % av flygningarna. Detta skulle inte bara leda till att EU skulle tvingas avstå från en stor del av den potentiella efterfrågan. Det skulle också leda till sårbarhet för kontinuerliga förseningar och inställda flyg i en aldrig tidigare skådad skala. Om vi fortsätter som hittills kommer kostnaderna för trängseln att ha ökat med cirka 50 % till år 2050. Det största problemet är att flygledningssystemen är föråldrade. Den teknik som används är från 1950-talet. Men EU har en lösning som bygger på det europeiska systemet för flygledningstjänster (Sesar). Det är ett gemensamt initiativ från Europeiska kommissionen, Eurocontrol och luftfartssektorn som ska a) tredubbla kapaciteten i luftrummet, b) tiodubbla säkerheten, c) minska miljöpåverkan med 10 %, d) minska flygledningskostnaderna med 50 % och e) förkorta flygtiden med 10 % och minska de inställda flygningarna med 50 %.

http://www.youtube.com/watch?v=k-2G_vxso9g

Elbilar håller på att utvecklas och lanseras på marknaden. Men vi måste även utveckla gemensamma grundläggande normer för elektriska laddningsstationer runt om i EU för att inte behöva resa från Frankrike till Tyskland utan att kunna ladda tanken. Arbete i denna riktning har inletts. 42 parter från näringslivet, energisektorn, elbilstillverkare, kommuner, universitet och forskningsinstitutioner har gått samman för att gemensamt utveckla och demonstrera en allmänt accepterad och användarvänlig ram för laddningsinfrastrukturen. Detta projekt går under namnet Green eMotion och har en sammanlagd budget på 41,8 miljoner euro. Det finansieras av Europeiska kommissionen med 24,2 miljoner euro. Green eMotion-projektet ska koppla samman dagens regionala och nationella initiativ för elfordon, utnyttja effekterna av resultaten och jämföra de olika tekniska lösningarna för att hitta de som är lämpligast för den europeiska marknaden.

Att knyta samman Europa: telekommunikation och IKT

Lägre priser och ett större utbud av högkvalitativa tjänster: Konsumenterna och näringslivet inom EU har idag tillgång till ett större utbud av telefonitjänster av god kvalitet till ett väsentligt lägre pris än tidigare. Detta är en direkt följd av EU:s liberalisering av telekommunikationsmarknaderna för att stimulera konkurrensen. Idag kan vi välja mellan olika teleoperatörer och byta på en dag (utan att behöva byta telefonnummer). Som en följd av detta har avgifterna för nationella samtal via det fasta telenätet minskat med över 60 % sedan 1998. Priserna för mobiltelefoni har minskat med minst 30 % mellan år 2006 och 2010.

Roaming: Tack vare kommissionens förslag till lagstiftning om prisbegränsningar har roamingkostnaderna för mobiltelefonsamtal i EU sjunkit med 73 % sedan 2005. Prisbegränsningarna har sänkts ytterligare varje år, senast den 1 juli 2011. Konsumenter och näringsliv råkar inte heller längre ut för oväntat höga fakturor när de har laddat ner data via mobila nät eftersom de månatliga fakturorna för nedladdning begränsas till högst 50 euro, om inte kunden uttryckligen samtyckt till annat. Kommissionen har för avsikt att se till att skillnaderna mellan roamingavgifterna och avgifterna för nationella samtal närmar sig noll till år 2015. I juli 2011 kommer kommissionen därför att föreslå nya roamingregler som ska börja gälla från den 1 juli 2012.

En digital inre marknad: Europeiska kommissionen arbetar tillsammans med medlemsländerna för att skapa en digital inre marknad. Europeiska internetbaserade företag kan bara utvecklas väl i en gränslös miljö. Men idag utgör EU ett lapptäcke av nationella online-marknader. Därför kan de europeiska konsumenterna inte utnyttja möjligheterna på en digital inre marknad. 60 % av alla varubeställningar via internet misslyckas. Bara 8 % av dem som handlar på nätet inom EU köper varor från ett annat land. Konsumenterna har oftast ingen möjlighet att lagligt ladda ner musik via internet från ett annat EU-land. Om inget görs för att skapa en digital inre marknad kan EU förlora sina konkurrensfördelar på tio år. Därför arbetar kommissionen för att undanröja fragmenteringen och stärka den inre marknaden.

Höghastighetsuppkopplingar till internet: Allmänt tillgängliga höghastighetsuppkopplingar till internet till konkurrenskraftiga priser är en grundförutsättning för EU ska kunna fortsätta växa och frodas digitalt. Därför vill EU ge alla i Europa tillgång till grundläggande bredband senast år 2013 och före år 2020 ha åstadkommit för det första att alla i Europa har tillgång till betydligt högre internethastigheter, på över 30 Mbps och för det andra att minst 50 % av de europeiska hushållen abonnerar på internetförbindelser på över 100 Mbps.

Mobiltelefoni och bredband - 3G och 4G: Med stöd av EU-finansiering har den europeiska industrin blivit världsledande inom mobiltelefoni och trådlös teknik samt dess normer. Den europeiska 3G-standarden används i mer än 600 miljoner mobiltelefoner i världen. En EU-investering på 120 miljoner euro för tio till femton år sedan gjorde det möjligt att utveckla denna blomstrande varu- och tjänstemarknad för 3G telekommunikationsutrustning som idag är värd 250 miljarder euro. EU-bidragen gav forskarna möjlighet att utveckla en prototyp till en 4G-baserad infrastruktur för mobila nät. Detta är den senaste trådlös tekniken som ger tio gånger snabbare mobil internetuppkoppling än dagens mobila nättverk i 3G. Tekniken erbjuder de hastigheter som bandbreddsintensiva tjänster kommer att kräva under de kommande hundra åren, samtidigt som den stimulerar den ekonomiska tillväxten. Ungefär 500 miljoner användare beräknas ha tillgång till 4G år 2016. Marknadsanalytikerna förväntar sig att de internationella aktörerna kommer att investera närmare 6 miljarder euro i 4G-utrustning till år 2013.

Att investera i människor: Forskning

En del forskning är dyr och måste göras i mycket stor skala för att ge meningsfulla resultat. Det är då mycket viktigt att få ut så mycket som möjligt för de använda pengarna. Genom att viss forskning utförs gemensamt på EU-nivå undviker man dubbelarbete och kan slå samman kunskaper och erfarenheter på ett sätt som ger ett större mervärde än rent nationella investeringar skulle ha givit. Varje euro som satsas på finansiering via EU:s ramprogram för forskning ökar verksamhetens intensitet och ger ett mervärde på mellan 7 och 14 euro. De långsiktiga makroekonomiska effekterna av dagens sjunde ramprogram för forskning (som omfattar investeringar på cirka 8 miljarder euro per år) beräknas ge 900 000 arbetstillfällen, varav 300 000 inom forskningssektorn. Det beräknas också medföra en ökning av BNP med 0,96 procent, en exportökning med 1,57 % och en importminskning med 0,88 %.

Bara genom att slå samman resurserna, med hjälp av EU:s finansieringsprogram och ytterligare samordning av de nationella satsningarna, kan EU uppnå den kritiska massa som krävs för att vår vetenskap och forskning ska kunna gå i bräschen och hitta lösningar på de stora utmaningar som EU och världen ställs inför idag och imorgon. Några av dessa utmaningar avser klimatförändringarna, energi- och livsmedelsförsörjningen, resurseffektivitet, hälsa och en åldrande befolkning.

Att kunna föreslå lösningar på dessa frågor kommer både att medföra direkta förbättringar av miljoner européers dagliga liv och dessutom ge EU konkurrensfördelar när det gäller framtidsinriktad industri och produktion av varor och tjänster som efterfrågas av andra länder som står inför samma utmaningar. Detta medför i sin tur att man får en hållbar och högkvalitativ sysselsättning i Europa.

Det europeiska initiativet för miljövänliga bilar gör införandet av elbilar i Europa till en kommersiell verklighet. Initiativet har fått de stora aktörerna att dra åt samma håll genom att sammanföra 51 forskningsprojekt, som sådana stora tillverkare av utrustning som till exempel Siemens och ledande biltillverkare (Volkswagen och Renault). Initiativet hanterar frågor kring europeiska standarder, elnät, smart informations- och kommunikationsteknik, snabbare uppladdning, batterier med längre livslängd samt lättare och starkare bildelar. I takt med att oljelagren blir allt knappare och trycket ökar för att få bilindustrin att erbjuda miljövänligare alternativ har många länder fastställt långtgående mål för introduktion av elbilar. Kina siktar till exempel på att 50 % av nybilsförsäljningen år 2020 ska utgöras av elbilar. Världsmarknaden kommer att bli enorm, och Europa måste finnas bland huvudaktörerna. Elbilstekniken kan skapa helt nya arbetstillfällen och tillväxt. De sammanlagda investeringarna i initiativet uppgår till 5 miljarder, varav 4 miljarder euro från Europeiska investeringsbanken och 1 miljard euro från EU:s forskningsprogram. Europa kan bara bli världsledande inom denna nya sektor om vi lär oss samarbeta, fastställer gemensamma standarder och enas om att utveckla en kompatibel och ömsesidigt kompletterande teknik.

EU:s finansiering gör det lättare att uppbåda privata investeringar. EU:s finansieringsfacilitet med riskdelning finansierar omfattande och tekniska högriskprojekt med stor ekonomisk och social potential. Dessa projekt har lyckats låna upp belopp som är tolv gånger större än EU:s satsning och har lyckats uppbåda ytterligare satsningar på forskning, utveckling och innovation som är 30 gånger större än EU:s bidrag.

Tack vare målinriktad forskning via gemensamma forskningscentrumet, till en kostnad av cirka 1 miljon euro, kunde man sänka kostnaderna för att testa för galna ko-sjukan så att EU:s direkta bidrag sjönk från 20 euro till 7 euro per test. Detta ledde till en sammanlagd besparing på cirka 250 miljoner euro för gemenskapens budget under perioden 2002–2006.

År 2009 inleddes ett pilotprojekt för forskning i neurodegenerativa sjukdomar, särskilt Alzheimers sjukdom. Projektet kombinerar nationella forskningsprogram och finansiering och idag deltar 23 länder. En bättre samordning av forskningen inom EU kommer att öka våra möjligheter att lösa samhällsproblem som är knutna till dessa frågor.

Det är också viktigt att slå samman forskningsresurser och kunskap för att vi ska kunna konkurrera med USA och Japan, två länder som har en större befolkning och därför även en större budget för offentlig och privat forskning än de enskilda EU-länderna. Även tillväxtekonomier deltar i loppet och är på snabb frammarsch. Även om EU:s forskningsinvesteringar i reala termer ökade med 50 % under perioden 1995–2008 skedde en 60-procentig ökning i USA, medan investeringarna ökade med 75 % i de fyra mest kunskapsintensiva länderna i Asien (Japan, Sydkorea, Singapore och Taiwan). Investeringsökningen är ännu större i Brasilien, Ryssland, Indien och Sydafrika med sina 145 % och i Kina där den ligger på 855 %. Med denna takt kommer Kina redan år 2014 att satsa mer på forsning och teknisk utveckling än EU.

Att investera i människor: Sysselsättning och socialt stöd

Europeiska socialfonden stöder cirka 10 miljoner européer varje år och hjälper varje år 2 miljoner människor att hitta ett arbete. En av fyra personer som fick arbete mellan 2000 och 2008 fick utbildning via socialfonden. Med hjälp av EU-stödet kan medlemsländerna göra nyinvesteringar i människor som annars inte skulle ha ägt rum. Genom att satsa mer på mindre välbeställda länder hjälper socialfonden medlemsländerna att investera mycket mer i humankapital, en förutsättning för att hjälpa dem att nå upp till samma nivå som de bästa. Polen fick 250 euro per capita i finansiering från socialfonden år 2007–2013, jämfört med 50 euro per capita för Danmark. Sedan 2000 har medlemsländerna mottagit 80 miljarder euro i stöd från socialfonden, vilket utgör cirka 10 % av EU:s totala budget. Detta motsvaras av drygt 40 miljarder euro i stöd via nationell och privat samfinansiering. Under perioden 2000–20081 stödde socialfonden cirka 76 miljoner människor och 1,7 miljoner organisationer. Europeiska socialfonden stödjer cirka 10 miljoner européer varje år och hjälper varje år 2 miljoner människor att hitta ett arbete. Ungdomar utgör nästan en fjärdedel av de personer som får del av de 10 miljoner euro som socialfonden hjälper varje år genom att minska ungdomsarbetslösheten, främja företagandet och unga arbetstagares rörlighet, minska andelen elever som hoppar av skolan och höja kompetensnivån.

(År 2009 rörde det sig om 3,1 miljoner euro av 11,0 miljoner euro).

Sedan starten 2006 har Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter förvaltat 77 ansökningar från 19 länder avseende bidrag på nästan 353 miljoner euro för utbildning och stöd i arbetssökandet för nära 75 000 europeiska arbetstagare som förlorat sina jobb. Globaliseringsfonden ger ekonomiskt stöd till andra åtgärder än de som ingår i företagens skyldigheter efter omfattande uppsägningar. År 2009 fick över 40 % av de som fått utbildning med hjälp av stöd från globaliseringsfonden ett nytt arbete.

Det nya gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet, Progress, och dess mikrokreditfacilitet, gör att genom EU-bidragen kan ytterligare finansiering från internationella finansinstitut genereras, samtidigt som mikrokrediterna även beviljas riskgrupper och på så sätt utvecklar företagsamheten, den sociala ekonomin och mikroföretag i hela EU. Fram till slutet av 2013 bidrar EU med 100 miljoner euro till instrumentet för mikrokrediter (2010–2013). Kommissionen uppskattar att EU:s bidrag kan skapa en hävstångseffekt på belopp upp till 500 miljoner euro i mikrokrediter med hjälp av andra internationella finansinstitut såsom Europeiska investeringsfonden.

Som svar på den ekonomiska krisen gav ytterligare förskottsutbetalningar av EU-medel ett omedelbart kapitaltillskott på 6,25 miljarder euro under 2009 (varav 1,76 miljarder euro från socialfonden och 4,5 miljarder euro från Europeiska regionala utvecklingsfonden). Därmed kunde medlen snabbt sättas in på medlemsländernas prioriterade projekt, hjälpa de små och medelstora företagen och rikta stödet till de hårdast drabbade.

I Tyskland användes samfinansieringen från socialfonden i ett federalt program som gav korttidsanställda möjlighet att skaffa nya kvalifikationer.

MG Rover-ärendet (Storbritannien)

Stödpaketet via Better West Midlands-projektet i England erbjuder skräddarsydda tjänster som är anpassade till behoven hos både arbetsgivare och enskilda. Det omfattar individuell rådgivning och stöd samt utbildning och erfarenhet. Stödet från Europeiska socialfonden gjorde det möjligt att ge arbetstagare som redan är eller hotas att förklaras övertaliga mer stöd och utbildning innan deras nuvarande anställning upphör. Syftet är att maximera deras möjligheter att direkt hitta en ny anställning. Projektet kommer att hjälpa cirka 14 500 personer från tillverkningsföretag och företag i andra sektorer i West Midlands-området.

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter stödjer mer än 3 000 arbetstagare i Tyskland

I juni 2007 ansökte Tyskland om stöd från globaliseringsfonden för 3 303 förlorade arbetstillfällen när den taiwanesiska mobiltelefontillverkaren BenQ drog tillbaka allt ekonomiskt stöd från sina två tyska dotterbolag och därmed försatte dem i insolvens. Dotterbolagen fanns i München (Bayern), Kamp-Lintfort och i Bocholt (Nordrhein-Westfalen). För att få rätt till aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder beslutade 2 528 av de avskedade personerna att övergå till ett övergångsföretag. Globaliseringsfonden gjorde det möjligt att förlänga övergångsperioden från 12 till 17 månader och höja kvaliteten på stödåtgärderna. Av de som fått stöd från globaliseringsfonden kunde slutligen 1 879 personer (eller 74 %) återintegreras på arbetsmarknaden.

Att investera i människor: Utbildning

EU satsar sammanlagt 2,5 miljarder euro per år i utbildning, ungdom, kultur, filmindustri och rörlighet för forskare. Detta utgör 1,8 % av EU:s sammanlagda budget. Denna relativt lilla andel av budgeten ger mycket goda resultat och ett rejält mervärde för medlemsländerna, som inte har några jämförbara finansieringssystem. Organisationen av studenternas rörlighet över gränserna och samarbete mellan utbildningsanstalter (t.ex. universitet, skolor m.m.) är effektivare på EU-nivå än en rad bilaterala initiativ. Medel som satsas genom EU-program fungerar vanligen som grundplåt för att dra till sig ytterligare offentlig och privat finansiering vilket ger många intressanta projekt möjlighet att komma igång. EU:s finansiering har visat sig kunna ge mycket hög avkastning.

Genom programmet för livslångt lärande investerar EU cirka 7 miljarder euro i transnationella utbyten och gränsöverskridande projekt mellan 2007 och 2013. På så vis kan cirka 300 000 europeiska studerande och lärare varje år tillbringa en period för att utbilda sig eller studera i utlandet och cirka 20 000 utbildningsanstalter medverka i samarbetsprojekten mellan olika länder. Programmet ska också bidra till kontakterna mellan utbildning och arbetsliv, särskilt genom företagspraktik. Erasmusprogrammet har varit särskilt aktivt och har sedan 1987 givit 2,5 miljoner studenter stöd för att studera eller göra företagspraktik utomlands. Undersökningar har visat att Erasmusstudenterna är mer anpassningsbara och motiverade och deras erfarenheter ökar deras möjligheter på arbetsmarknaden. Samtidigt har Erasmus banat vägen för mer jämförbara utbildningsprogram vid universiteten och ett ömsesidigt erkännande av utlandsstudier (via Bolognaprocessen). Programmet utnyttjar hela sin budget varje år och man måste avslå ungefär hälften av alla ansökningar som kommer in.

Via Marie Curieprogrammen ger EU varje år 8 000 forskare möjlighet att arbeta utomlands för att främja samverkan mellan forskning och näringsliv. Europeiska institutet för innovation och teknik är ett banbrytande försök att stärka kunskapstriangeln av utbildning, forskning och innovation på EU-nivå. Institutet kommer i allt högre grad att hantera problemet med innovationsklyftan, och öka EU:s konkurrenskraft och skapa arbetstillfällen.

Kultur: Den kulturella och skapande sektorn representerar 4,5 % av EU:s sammanlagda BNP och sysselsätter 3,8 % av befolkningen, mer än många andra viktiga sektorer. Stöd från Mediaprogrammet för filmdistribution ökar branschens konkurrenskraft och hjälper små företag, vilket skapar arbetstillfällen. Multiplikatoreffekten av Mediastödet till filmindustrin beräknas till en avkastning på 13 euro för varje investerad euro.

Praktiktjänstgöring över gränserna

Företagspraktik eller praktikplatser i företag och organisationer är de åtgärder som växer snabbast inom Erasmus och programmet för livslångt lärande. Under 2009–2010 kommer mer än 35 000 praktikplatser utomlands att finansieras, vilket innebär en årlig ökning med över 17 %. Stipendier ger studenter möjlighet att tillbringa tre till tolv månader i företagspraktik utomlands. Att tillbringa tid i ett företag utomlands hjälper studenterna att förstå och uppfylla kraven på arbetsmarknaden, utveckla specifika färdigheter och främjar samarbetet mellan institutioner för högre utbildning och företag.

Att investera i Europas regioner: Sammanhållningspolitiken

Sammanhållningspolitiken hjälper fattigare regioner och länder att komma ikapp på den inre marknaden. Det är en framtidsinriktad investeringspolitik som också kommer resten av Europa till godo genom att skapa tillväxt och arbetstillfällen.

Exporten inom EU har till exempel ökat kraftigt i regioner som fått stöd från sammanhållningsfonder. Det finns en tydlig koppling mellan sammanhållningspolitiken och tillväxten i EU. Studier har visat att BNP i EU-25 som helhet var 0,7 % högre år 2009 tack vare sammanhållningspolitikens investeringar under perioden 2000–2006. Detta väntas stiga till 4% till år 2020. I EU-15 väntas den kumulativa nettoeffekten på BNP öka till 3,3 % år 2020. Regionala investeringar leder alltså till utveckling även på europeisk nivå. Tillväxt i fattigare regioner ökar köpen av varor och tjänster från rikare regioner. Detta främjar utvecklingen av den inre marknaden, som uppgår till mellan 60 och 80 procent av medlemsländernas export, vilket är avsevärt mer än exporten till länder utanför EU såsom som Kina, Indien eller USA.

Varje euro som investerades i sammanhållningspolitiken under perioden 2000–2006 gav en avkastning på 2,1 euro. År 2020 beräknas avkastningen uppgå till 4,2 per investerad euro. Sammanhållningspolitiken har också bidragit till att öka sysselsättningen. Uppskattningar för 2009 visar att 5,6 miljoner fler människor var sysselsatta tack vare sammanhållningspolitiken 2000–2006 än vad som annars skulle varit fallet. Detta motsvarar ett årligt genomsnitt på 560 000 fler personer än vad som annars skulle varit fallet.

I efterdyningarna av den senare tidens konjunkturnedgång och skuldkriser i olika länder har sammanhållningspolitiken en viktig roll att spela för den ekonomiska och sociala återhämtningen, för att mobilisera investeringar i sådana tillväxtsektorer som energieffektivitet och för att hjälpa människor till utbildning som kan öka deras kompetens och möjligheter att hitta ett arbete.

Sammanhållningspolitiken gynnar många medlemsländer

Polen är den största mottagaren av sammanhållningspolitiska medel i den nuvarande programperioden. År 2009 undersökte2 landet hur EU-15-länderna gynnats av sammanhållningspolitiken i Polen. Undersökningen utgick från en kartläggning av kontrakt som tagits hem av företag i EU-15 länderna och visade att omkring 8 % av Polens kontrakt gick till företag i EU-15 länderna, med tyska företag som den överlägset största gruppen. Dessa företag lyckades vanligen mycket väl i de större polska projekten.

Kluster för ren teknik i Lahti (Finland)

EU:s satsning på detta projekt fick en katalysatoreffekt som främjade innovation och utveckling av miljöteknik genom att sammanföra små och stora företag, utbildningsorganisationer och regionala myndigheter. Klustret tillhandahåller tjänster som gör det lättare för de 200 deltagande företagen att bilda nätverk och etablera sig internationellt.

Lahtis vetenskaps- och företagspark samordnar klustret och har blivit ett ledande centrum för miljöteknik i Finland. Mellan 2005 och 2007 etablerade sig cirka 20 miljöteknikföretag och organisationer i regionen. EU har bidragit med 1,5 miljoner euro till projektet. Företagsutvecklingen och omlokaliseringen av tjänster i företagsparken har dragit till sig investeringar till ett värde av över 30 miljoner euro och givit cirka 170 nya arbetstillfällen i regionen.

Ny inställning till förnybar energi i Güssing (Österrike)

Güssing (en liten stad i den sydöstra delen av Österrike) är en förebild för framtidsinriktad förnybar energi på lokal nivå, något som är en drivkraft för den ekonomiska utvecklingen i hela regionen. Med ved från de lokala skogarna producerar staden med hjälp av biobränsleuppvärmning mer el än den konsumerar och försörjer därmed hela regionen med el. Över 50 företag har etablerats enbart inom sektorn för förnybar energi och Güssing har sedan 1995 minskat sina koldioxidutsläpp med 100 %.

Tillgången till billig värme (30 % billigare) har givit över 1 000 nya arbetstillfällen i staden och dess närhet, däribland 100 arbetstillfällen i en ny kontorsbyggnad i ett industriområde som även hyser Europeiskt centrum för förnybar energi. För att underlätta spridningen av erfarenheterna från området förnybara energikällor har man bildat ett nätverk med regionala, nationella och internationella samarbetsparter.

EU har bidragit med 461 000 euro till projektet.

  • Att göra EU säkrare för dess medborgare

Det finns tusentals mindre och större gränsöverskridande utmaningar som européerna står inför varje dag. Det är en uppgift för EU att skapa ett rättsligt område baserat på lag, rättigheter och rättvisa för att underlätta det dagliga livet för allmänheten. Den senaste tidens händelser vid EU:s yttre gränser i södra Medelhavsområdet har visat att det inte bara krävs att EU ger den demokratiska övergången i arabvärlden sitt entydiga stöd, utan att mer samarbete och solidaritet behövs för att hantera de tiotusentals invandrare som anländer till Europa. Miljöproblemen stannar inte heller vid våra gränser, och hanteras bäst genom stöd och insatser på EU-nivå, som genom att främja investeringar i miljöinnovation, resurseffektivitet och klimatåtgärder kan underlätta framsteg mot en miljövänligare ekonomi. Vi kan också glädja oss åt ett stort urval livsmedelsprodukter i EU. Detta kräver regler och system på EU-nivå för livsmedelssäkerhet, konsumentskydd och djurs hälsa, och kontrollen av att riskprodukter inte kommer in i unionen kan också bäst skötas genom tullsamarbete.

Säkrare gränser

EU:s pilotprojekt om omplacering inom EU av flyktingar från Malta (Eurema): Inom ramen för Europeiska flyktingfonden har kommissionen finansierat två projekt rörande omplacering inom EU av flyktingar från Malta: Ett pilotprojekt på 770 000 euro som Frankrike deltar i och ett annat, pågående projekt på nästan 2 miljoner euro som kallas ”Eurema” (Omplacering inom EU av flyktingar från Malta). Eurema leds av de maltesiska myndigheterna och omfattar tio medlemsländer (Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Portugal, Luxemburg, Ungern, Polen, Slovenien, Slovakien och Rumänien) som har lovat att ta emot närmare 260 flyktingar som är strandsatta på Malta. FN:s flyktingkommissariat och Internationella organisationen för migration (IOM) deltar också i projektet. EU-finansieringen täckte kostnaderna och gav medlemsländerna möjlighet att ta emot flyktingar, erbjuda dem en bättre framtid och lätta på det invandringstryck som särskilt drabbar Malta på grund av landets geografiska läge.

Myndigheter som Europol eller Frontex hjälper medlemsländerna att samarbeta på fältet, t.ex. i kampen mot organiserad brottslighet eller kontrollen av EU:s yttre gränser eller när det gäller att garantera säkerheten inom det europeiska öppna området. Inrättandet av gemensamma utredningsgrupper samordnade av Europol (med en budget på 83 miljoner euro 2011) har lett till framgångsrika aktioner som stört de internationella kriminella ligor som varit inblandade i narkotikahandel eller penningförfalskning: I Europa rapporterades kokainbeslag på cirka 77 ton 2008, vilket är nästan dubbelt mer än 2003. ”Marknaden” är europeisk och svaret måste också vara europeiskt.

Skapandet av Schengenområdet innebär att ett medlemsland kontrollerar sitt eget avsnitt av de yttre gränserna för de övriga ländernas räkning. EU måste kunna stödja de medlemsländer som står inför svåra situationer på grund av sitt geografiska läge och hur reseflöden och migrationsvägar ser ut. Detta uppdrag sköts av Frontex (med en budget på 78 miljoner euro 2011), som möter ett allt större hjälpbehov från medlemsländerna. I juni 2011 enades man om att öka anslagen för Frontex.

Insatsgrupper för snabba ingripanden vid gränserna (snabba gränsinsatsenheter) i Grekland. I samband med operationen, som varade från den 2 november 2010 till den 2 mars 2011, bistod varje vecka nästan 200 välutbildade gästtjänstemän från 26 medlemsländer sina grekiska kolleger med att kontrollera gränsområdena och identifiera de gripna olagliga invandrarna. De snabba gränsinsatsenheterna under Frontex ledning har också hjälpt de grekiska myndigheterna att samla information om migrationsvägar och nätverk av människosmugglare som utnyttjar de olagliga invandrarnas desperata situation. I oktober, före operationen, upptäcktes sammanlagt 7 607 personer vid den grekisk-turkiska landgränsen. Under de fyra månader operationen pågick upptäcktes över 11 800 invandrare och antalet olagliga inresor minskade med drygt 70%.

Den gemensamma insatsen Hera, som samordnas av Frontex, är Europas största sök- och räddningsinsats. Den förhindrade oräkneliga dödsfall då olagliga invandrare avskräcktes från att bege sig ut på en riskfylld resa från Västafrika (Senegal, Mauretanien och Kap Verde) till Kanarieöarna över öppet hav i små båtar som inte var sjödugliga. Genom en följd Hera-insatser kunde man nästan helt strypa den västafrikanska rutten för olaglig migration (från en toppnotering 2006 då nästan 32 000 flyktingar anlände till Kanarieöarna). Men nätverk för smuggling och människohandel är inte lätta att stoppa. Organiserad brottslighet motiveras av ett vinstbegär och de metoder som används blir allt mer komplexa och sofistikerade. Sedan Hera lanserades har rutten för människosmuggling systematiskt flyttats från centrala Medelhavsområdet till östra Medelhavsområdet, via den grekisk-turkiska gränsen.

Tullområdet: När många européer efter Fukushimaolyckan i Japan i mars 2011 oroade sig för strålning i livsmedel och varor importerade från Japan stod tullmyndigheterna i Europa i täten för att säkerställa att gränsvärdena för strålning respekterades och att inga förorenade produkter kom in i EU.

EU:s tullunion har funnits i mer än 40 år och skapat ett mervärde som går långt utöver ansvarsområdet för EU:s tullpolitik. Förutom att samla in tullar (bl.a. jordbrukstullar) för EU-medlemsländerna och EU-budgeten (mer än 20 miljarder euro per år) stöder tullunionen medlemsländerna i uppbörden av mervärdesskatt, punktskatter och övriga inkomster och ser till att exporten kontrolleras för att orättmätig återbetalning av mervärdesskatt och punktskatt ska undvikas. Dessutom kontrollerar och genomför tullunionen direkt EU:s politik inom andra områden, t.ex. transporter, jordbruk, sanitära åtgärder eller miljöåtgärder. Tullunionen ligger i täten också när det gäller säkerheten i försörjningskedjan, kampen mot smuggling och bedrägerier samt skyddet för immateriella rättigheter vid gränsen.

De totala kostnaderna för de 27 medlemsländerna för att nå samma resultat när det gäller bedrägeribekämpning, handelslättnader och enhetlig tillämpning av lagstiftningen skulle vara minst fyra gånger högre än motsvarande kostnader för kommissionen för att tillhandahålla samma tjänster. I korthet bidrar varje euro som kommissionen satsar till att minska kostnaderna för de 27 medlemsländerna med minst 4 euro.

Med en budget på 324 miljoner euro under perioden 2008–2013 är tullprogrammet ett viktigt verktyg för EU som ger tullunionen möjlighet att fungera friktionsfritt som en enda verkställande förvaltning i stället för ett lapptäcke av 27 separata förvaltningar. Tack vare programmet kan de nationella förvaltningarna bl.a. hantera sju tulldeklarationer varje sekund, till ett värde av totalt 211 miljoner euro per år, utan att importen och exporten drabbas av avbrott.

Det EU-täckande säkra datornät som sammanlänkar alla tull- och skatteförvaltningar kostar 11 miljoner euro per år. Det sparar 35 miljoner euro årligen för medlemsländerna, som annars skulle behöva upprätta bilaterala nätverk.

Det centrala IT-systemet (Taric), där alla EU:s tulltaxor och handelsåtgärder finns tillgängliga på internet varje dag, är ett annat exempel på de enorma stordriftsfördelar som kan uppnås om förvaltningen sköts på EU-nivå. Sedan 2007 har kommissionen använt 3,7 miljoner euro för att utveckla detta system. Om alla medlemsländer hade utvecklat sina egna system skulle kostnaderna ha uppgått till cirka 80 miljoner euro, ett förhållande på 1 till 20!

Ett annat exempel på tullområdet är systemet för ekonomiska aktörer (EOS), som lagrar information om 2,5 miljoner juridiska personer registrerade i EU:s 27 medlemsländer som är i kontakt med tullförvaltningar. Med ett sådant enhetligt system sparar företag tid och resurser eftersom de inte längre behöver registrera sig i varje medlemsland när de bedriver sin verksamhet. Det har kostat kommissionen fem miljoner euro att utveckla EOS samtidigt som de skulle ha kostat medlemsländerna 25 miljoner euro att utveckla systemet separat!

Säkrare livsmedel: Jordbruk, fiske och hälsa

Livsmedelssäkerhet är en strategisk fråga för Europeiska unionen och vilket land som helst, och det stora flertalet EU-invånare anser att det är en livsviktig angelägenhet Eftersom 70 % av den offentliga finansieringen för jordbruk och landsbygdsutveckling i EU beviljas genom EU-budgeten, är det således fråga om en viktig del av budgeten.

Politiken på detta område omfattar en rad olika mål. I EU omfattar landsbygdsområdena 77 % av EU:s territorium (47 % jordbruksmark och 30 % skog) och omkring halva befolkningen bor i dessa områden (jordbrukare och andra bofasta). 13,7 miljoner jordbrukare föder 500 miljoner européer, underhåller våra landskap och spelar en central roll för att bevara miljön genom att skydda den biologiska mångfalden och bekämpa klimatförändringen, vilket bidrar till att hålla landsbygden levande. De stränga konsumentskyddsnormerna garanterar att vi har mat av hög kvalitet på tallriken.

Den gemensamma jordbrukspolitiken har ingen stor budget, även om dess andel av EU-budgeten är relativt stor:

Utgifterna för jordbrukspolitiken genom den gemensamma jordbrukspolitiken är mindre än 1 % av alla offentliga utgifter i alla medlemsländer. Som jämförelse kan nämnas att EU och dess medlemsländer satsar tre gånger så mycket på försvar och nästan fem gånger så mycket på forskning, som inte är harmoniserad.

Den totala kostnaden för EU är omkring 55 miljarder euro per år, vilket innebär en kostnad per invånare på cirka 110 euro per år; 2,20 euro per vecka eller 30 cent per dag – dvs. priset för en cigarett.

Eftersom jordbruket är den enda sektorn som främst finansieras genom Europeiska unionens budget, ersätter utgifter på EU-nivå i stor utsträckning nationella utgifter, vilket inte är fallet inom andra politikområden. Detta förklarar varför den utgör en så stor del av EU:s budget. Den utgjorde 40 % av EU:s totala budget detta år, men andelen har minskat stadigt från 71 % år 1984 (med endast tio medlemsländer). Andelen kommer att vara 39 % år 2013 (med 27 medlemsländer). Denna nedåtgående trend kommer att fortsätta efter 2013.

Det skulle vara dyrare och mindre effektivt att i avsaknad av en gemensam politik bedriva 27 olika nationella strategier, och leda till olika stödnivåer och en större risk för snedvridning av konkurrensen. Reformer har gjort det europeiska jordbruket till en mycket mer marknadsorienterad ekonomi, med offentliga lager som nu är praktiskt taget tomma och inga livsmedel som behöver slängas.

En reform av den gemensamma fiskeripolitiken är också på gång. Unionen har exklusiv behörighet när det gäller bevarandet av havets biologiska resurser och delad behörighet inom resten av politikområdet. På området för havspolitik och fiske är pilotprojekten Marsuno och Bluemassmed avsedda att bana väg för en mer verkningsfull och kostnadseffektiv havsövervakning i hela EU. Myndigheterna i sex kustmedlemsländer deltar i Bluemassmed-projektet i Medelhavsbäckenet. Marsuno-projektet omfattar myndigheter från nio medlemsländer som gränsar till de nordeuropeiska havsområdena och Norge. Bluemassmed och Marsuno bidrar således väsentligt till att hitta lösningar för att undvika kostsamt dubbelarbete vid datainsamling som kan undvikas om de ovannämnda myndigheterna kommunicerar med varandra på ett ändamålsenligt sätt. Bluemassmed, som samordnas av Frankrike, kostar 10,2 miljoner euro, varav EU bidrar med 3,6 miljoner euro. Marsuno, som samordnas av Sverige, kostar 3,05 miljoner euro, varav EU bidrar med 1,9 miljoner euro.

Sjukdomar som drabbar djur eller växter och föroreningar i livsmedelskedjan stannar inte vid gränserna. EU anslår cirka 300 miljoner euro per år för medfinansiering av årliga eller fleråriga program för bekämpning och utrotning av vissa sjukdomar. Genom lagstiftning och på andra sätt, allt inom ramen för en övergripande strategi för att hålla livsmedlen säkra hela vägen från produktionsanläggningen tills de ligger på vår tallrik – dvs. från jord till bord, garanterar EU livsmedelssäkerheten. Trots uppkomsten av nya sjukdomar som t.ex. bluetongue har hälsoläget i EU kontinuerligt förbättrats, även i de nya medlemsländerna, vilket haft en gynnsam inverkan på upprättandet en fungerande inre marknad för levande djur och livsmedel av animaliskt ursprung, på EU:s exportmöjligheter och på konsumenternas förtroende. Stöd på EU-nivå är viktigt eftersom konsekvenserna är gränsöverskridande medan kostnaderna i regel ska bäras av endast ett medlemsland. På området för växtskydd kan medlemsländerna likaså få delfinansiering från EU för utgifter i samband med utrotning och inneslutning av reglerade växtskadegörare. Utrotningsåtgärder som medlemsländer vidtar i stor skala vid utbrott är mycket svåra att genomföra utan stöd från EU, eftersom de innebär mycket stora kostnader för ett enskilt medlemsland, vilket i stor utsträckning gynnar andra medlemsländer och unionen som helhet.

Exempelvis klassisk svinpest är en allvarlig sjukdom som drabbar svin och vildsvin och som orsakade förödande utbrott under 90-talet i flera EU-medlemsländer. De direkta och indirekta förlusterna på grund av utbrottet i Nederländerna 1997–1998 uppskattades till omkring 2 miljarder euro. Sedan mitten av 1990-talet har EU anslagit cirka 218 miljoner euro för utrotning och övervakning i nödlägen. Sjukdomssituationen har förbättrats avsevärt, och det har inte skett några stora utbrott under de senaste tio åren, vilket har lett till att sjukdomen praktiskt tagit utrotats i största delen av EU, och läget har förbättrats avsevärt även i de nya medlemsländerna. Detta innebär att om man räknar kostnaderna enbart i Nederländerna innebär varje euro som används på EU-nivå en potentiell kostnadsbesparing på 9 euro, eller ännu mer om kostnaderna i andra medlemsländer också beaktas. Tack vare Gemensamma forskningscentrumets målinriktade forskning, som kostar cirka 1 miljon euro, minskade kostnaderna för testning för BSE – mer känt som galna ko-sjukan. Det direkta stödet från Europeiska kommissionen minskade från 20 euro till 7 euro per test, vilket resulterade i en sammanlagd besparing på cirka 250 miljoner euro från 2002 till 2006.

Säkrare miljö: Klimatåtgärder och miljö

De flesta miljöproblem, inklusive klimatförändring, upphör inte vid gränserna och kan inte lösas av medlemsländerna på egen hand. De måste med gemensamma krafter skapa partnerskap med berörda aktörer för att ta itu med dessa problem som, om de inte åtgärdas, kan åsamka hela EU stora kostnader i ett senare skede.

EU:s klimatåtgärder omfattar inte bara den första och mest långtgående uppsättningen rättsligt bindande utsläppsminskningar och mål som gäller förnybar energi, utan också världens första och största system för handel med utsläppsrätter. Ingen kan fås att tro att en belgisk eller dansk nationell koldioxidmarknad är meningsfull eller bidrar till att minska utsläppen på ett effektivt sätt – för att inte tala om hur den ska kunna övertyga våra globala partner att följa detta exempel. Bara med gemensamma krafter kan Europa klara av att vidta effektiva åtgärder mot klimatförändringen, med efterföljande positiva effekter i form av hållbarare tillväxt och fler arbetstillfällen. Dessutom minskar EU:s klimatåtgärder våra energikostnader: År 2010 betalade EU cirka 50 miljarder euro mer för import av olja än 2009. Det är nästan en tredjedel av EU-medlemsländernas sammanlagda utgifter för forskning och utveckling. Om vi kan minska beroendet av fossila bränslen och i större utsträckning använda oss av förnybar energi slipper vi betala en förmögenhet till andra länder varje gång oljepriserna skjuter i höjden. De insparade pengarna kan i stället investeras i europeisk forskning, utbildning eller andra tillväxt- och sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Snabba och beslutsamma klimat- och energipolitiska åtgärder från EU:s sida skulle skapa 1,5 miljoner nya arbetsplatser fram till 2020, t.ex. för att utrusta byggnader i efterhand och skapa smarta elnät i Europa. Utan sådana gemensamma åtgärder beräknas att importen av fossila bränslen kommer att fördubblas fram till 2050, men med sådana åtgärder kommer importen av fossila bränslen att mer än halveras jämfört med i dag. De genomsnittliga bränslekostnaderna kommer att minska med mellan 175 miljarder euro och 320 miljarder euro per år.

Med den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi har kommissionen inrättat en innovativ global riskkapitalfond för att mobilisera privata investeringar i energieffektivitet och förnybara projekt i utvecklingsländer och tillväxtekonomier. EU-budgeten bidrog med nästan 80 miljoner euro mellan 2007 och 2010, men dessutom väntas privata investeringar på cirka 300 miljoner euro. EU:s satsning på teknisk utveckling och tidig utplacering (t.ex. inom avskiljning och lagring av koldioxid) har fördelen att man kan sprida riskerna i samband med innovativa demonstrationsprojekt, där en viss teknik provas för första gången. Att dela risker med hjälp av EU-budgeten och dra nytta av resultaten på nationell nivå är välkomna sätt att mildra klimatförändringen genom ny teknik.

EU:s miljöprogram Life + uppmuntrar till partnerskap som det annars skulle vara svårt att få till stånd, och den ökade samordningen av resurser och expertis garanterar att åtgärderna blir effektivare än om de vidtogs av enskilda medlemsländer. Programmet har en total finansieringsram på 2,2 miljarder euro (cirka 300 miljoner euro per år), inklusive klimatåtgärder. Programmet har en relativt liten omfattning, medan de enskilda projekten inom programmet ofta har haft en oproportionerligt stor inverkan.

Flera fördelar för miljön: Ett österrikiskt Life-projekt som kallas Donauufer är ett bra exempel på att miljöfinansiering kan ge flerfaldiga fördelar på EU-nivå. Donauufer är ett småskaligt projekt som återställt den naturliga flodstränderna och flodslätterna längs en tre kilometer lång sträcka av Donau, men resultaten har känts av betydligt längre bort än i projektets omedelbara närhet. Förutom att projektet lokalt har förbättrat utsikterna att bevara utrotningshotade fisk-, växt- och fågelarter, t.ex. havsörnsstammen, har man kunnat bromsa upp strömningen i floden och öppnat biflödena på flodslätten, vilket minskat risken för översvämningar i närliggande Hainburg och i Bratislava i Slovakien längre ned efter floden. Ett oräkneligt antal experter har besökt stället, som är förebild för liknande initiativ längs Donau och på annat håll. Ändå kostade projektet endast 1,7 miljoner euro (varav 0,7 miljoner euro delfinansierades av EU).

Att omvandla slam till guld i EU: Avloppsvattenrening spelar en viktig roll i EU:s miljölagstiftning, eftersom vatten helt klart är en gemensam resurs. En av de produkter som uppstår vid rening av avloppsvatten är avloppsslam: Varje år produceras nio miljoner ton avloppsslam i Europa, och detta slam innehåller tillräckligt med energi för att kunna tillgodose behovet av el och uppvärmning för 1,7 miljoner hushåll. Men slam är en känslig fråga i miljöhänseende, och det finns ett stort behov av att bygga upp allmänhetens förtroende. Genom ett Life-projekt kallat MAD but Better utvecklades en fullskalig behandlingsprocess som är mycket lätt att anpassa till ett flertal företag inom närliggande avfallsbranscher, och det har blivit en katalysator för bättre hantering av avloppsvatten. Den teknik som används i projektet är nu standard för rening av avloppsslam för hela den brittiska vattenindustrin. I augusti 2007 hade fyra anläggningar för enzymatisk hydrolys byggts, och fem till beställts på olika håll i Storbritannien. Omkring tolv EU-medlemsländer och 26 andra länder runt om i världen har nu visat intresse för att kopiera denna avfallsanläggning. En del av lockelsen ligger i det låga priset: Kostnader för att skaffa bort avloppsslam minskas ytterligare till bara 210 euro per ton torrt fast avfall, vilket är halva den normala kostnaden för deponering. Tekniken medför också en besparing på cirka 175 euro per hektar för jordbrukarna i form av lägre kostnader för gödselmedel.

Det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES) skulle kunna ge industrin cirka 6,9 miljarder euro per år, dvs. 0,2 % av EU:s årliga BNP. Naturkatastrofer och av människan orsakade katastrofer i Europa, Amerika, Asien och Afrika, i förening med ökade säkerhetsbehov, har gjort det än mer motiverat att förbättra kontrollsystemen. Genom detta initiativ kommer man att samla in relevanta uppgifter t.ex. om miljöförstöring, översvämningar, flyktingströmmar, skogsbränder eller jordbävningar till stöd för de politiska beslutsfattarnas behov. GMES har stor potential för företag på tjänstemarknaden, som kommer att kunna använda uppgifterna gratis. Under perioden 2006–2030 kan GMES ge ackumulerade fördelar som motsvarar 0,2 % av EU:s nuvarande årliga BNP. Nyttan av alla GMES-tjänster i full drift skulle motsvara 130 miljarder euro (i 2005 års priser) eller omkring 6,9 miljarder euro per år.

Större säkerhet för befolkningen

Att bygga upp ett rättsligt område med lag, rättigheter och rättvisa som omfattar hela EU: Europeiska kommissionens förslag på området rättsliga frågor syftar till att erbjuda praktiska lösningar på gränsöverskridande problem för både medborgare och företag: För medborgarna för att de ska trivas med att bo, resa och arbeta i ett annat EU-land och kunna lita på att deras rättigheter skyddas, oavsett var i Europeiska unionen de råkar befinna sig och för företag för att de ska kunna dra full nytta av de möjligheter som den inre marknaden erbjuder. Endast 0,1 % av EU:s budget används inom det rättsliga området, men många av de politiska initiativen på det rättsliga området har konkreta kostnadsbesparande effekter och kan främja tillväxten.

Uppgiftsskydd

Den snabba tekniska utvecklingen och globaliseringen har medfört en genomgripande förändring av världen. Kommissionens mål är att anpassa dessa regler till den nya tidens utmaningar, där globalisering och ny teknik anger tonen. En stark, konsekvent och enhetlig europeisk ram för uppgiftsskydd förbättrar ”inremarknadsdimensionen” för uppgiftsskyddet. De nya reglerna kommer att minska den administrativa bördan för företagen (t.ex. när det gäller anmälningar, som beräknas kosta 80 miljoner euro per år) och garantera en marknad med konkurrens på lika villkor för alla företag som innehar personuppgifter och är verksamma i olika medlemsländer.

Direktivet om konsumenträttigheter

Direktivet om konsumenternas rättigheter kommer att medföra konkreta fördelar för konsumenter och företag. De nuvarande reglerna är fragmenterade och hindrar medborgare och företag från att dra full nytta av vår inre marknad. Förslaget kommer att öka konsumentskyddet genom att dolda avgifter och kostnader på internet elimineras. Företagen tjänar på att det införs en enda uppsättning grundläggande regler för distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler i Europeiska unionen, eftersom det medför lika konkurrensvillkor och lägre transaktionskostnader för handel över gränserna, särskilt när det gäller elektronisk handel. En standarduppsättning av villkor i konsumentavtal skulle kunna sänka kostnaderna för att följa reglerna betydligt – med upp till 97 % för näringsidkare som är verksamma i hela EU.

Integrering av romer

Situationen för de 10–12 miljonerna romer i Europa är fortfarande att de diskrimineras, utesluts från samhället och förvägras sina rättigheter. Den sociala och ekonomiska integreringen av romer ligger i de europeiska samhällenas intresse, inte minst eftersom integreringen kan medföra betydande ekonomiska fördelar. Romerna utgör en ökande andel av befolkningen i arbetsför ålder, med en genomsnittsålder på 25, jämfört med EU-genomsnittet på 40. I Bulgarien och Rumänien är en av fem personer som kommer ut på arbetsmarknaden rom. Enligt Världsbankens utredningar skulle en fullständig integrering av romerna kunna vara värd cirka 0,5 miljarder euro per år för vissa länders ekonomier, genom ökad produktivitet, mindre utgifter för socialbidrag och större skatteintäkter. Därför har Europeiska kommissionen uppmanat medlemsländerna att utarbeta nationella strategier för integreringen av romer.

Kvinnor på arbetsmarknaden

Trots att kvinnor utgör nästan hälften av arbetskraften och 60 % av alla nyutexaminerade från universiteten i EU är de fortfarande underrepresenterade i beslutsfattande ställning inom näringslivet, särskilt i ledande ställning. Syftet är att vi ska använda den outnyttjade talang som finns för att nå våra ekonomiska och sociala mål. Fler kvinnor i toppbefattningar är också bra för affärerna, särskilt eftersom kvinnor fattar omkring 80 procent av alla köpbeslut. Goldman Sachs gjorde en beräkning och konstaterade att en utjämning av skillnaderna mellan könen skulle kunna öka euroområdets bruttonationalprodukt med upp till 13 %.

  • Starkare ställning för EU globalt

Tror du på allvar tro att ditt land ensamt är tillräckligt stort eller viktigt för att kunna påverka globaliseringen eller försvara våra intressen och värderingar i världen? I en tid då världsordningen förändras snabbt och tillväxtekonomier som Kina, Indien och Brasilien gör sitt inflytande gällande måste EU stå enat och vara en aktiv partner vid utformningen av globala åtgärder. För att kunna ha inflytande i globala sammanhang och försvara sina intressen och värderingar måste EU samla sina resurser och agera tillsammans, t.ex. genom sin gemensamma handelspolitik, genom att förbereda kandidatländer att bli nya EU-medlemmar, genom att investera i vårt grannskap och genom att hjälpa behövande.

Handel

EU är världens största handelsblock. Det totala värdet på EU:s handel (export och import av varor, tjänster och utländska direktinvesteringar) uppgår till cirka 3,5 biljoner euro per år (2010). EU:s handelspolitik skapar tillväxt och sysselsättning för europeiska företag genom att göra det lättare för EU-företag att göra affärer i hela världen. Handelspolitiken länkar samman Europa med de viktigaste källorna och regionerna för global tillväxt. Mer än 36 miljoner arbetstillfällen i EU är direkt beroende av våra handelsförbindelser med resten av världen. Målet är att EU:s handelspolitik ska bidra till vår ekonomi med cirka 150 miljarder euro under de närmaste fem åren. Ökad handel medför ett större utbud av varor till lägre priser för konsumenterna. Vinsterna för genomsnittskonsumenten beräknas till cirka 600 euro per år.

En gemensam handelspolitik (inbegripet handel med varor, tjänster och utländska investeringar) på EU-nivå fungerar eftersom de 27 EU-länderna delar en gemensam marknad och en gemensam yttre gräns, vilket innebär att EU uppträder som ett enda handelsblock gentemot utlandet. Både i Världshandelsorganisationen (WTO), där reglerna för världshandeln antas och övervakas, och med enskilda handelspartner förhandlar EU:s kommissionär med ansvar för handelsfrågor om stora handelsavtal ”med en röst” på hela EU:s vägnar.

Tillväxtekonomier ökar sin andel av den globala tillväxten. År 2015 kommer 90 % av världens tillväxt att genereras utanför Europa, och Kina kommer ensamt att stå för en tredjedel av denna tillväxt. Utvecklingsländer och tillväxtekonomier kommer sannolikt att stå för nästan 60 % av världens BNP år 2030, jämfört med mindre än 50 % idag. EU har behållit en genomsnittlig andel på 17,5 % av världshandeln under de senaste tio åren trots tillväxtekonomiernas uppgång.

Frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea träder i kraft den 1 juli: Frihandelsavtalet är en betydande milstolpe i handelsförbindelserna mellan EU och Sydkorea, eftersom det kommer ge EU:s exportföretag besparingar på 850 miljoner euro samma dag det träder i kraft. Detta är det mest långtgående handelsavtal som EU någonsin har förhandlat fram och EU:s första med ett asiatiskt land. Frihandelsavtalet väntas ge upphov till ny handel med varor och tjänster för EU till ett värde av 19,1 miljarder euro, och mer än fördubbla den bilaterala handeln mellan EU och Sydkorea under de närmaste 20 åren jämfört med en situation utan avtal.

Utvidgning och grannskapspolitik

EU är bäst lämpat att bistå (potentiella) kandidatländer med att förbereda sig för anslutningen och att hjälpa grannländernas ekonomier att anpassa sig till EU:s regler och standarder. Stöd för närmare integration med våra grannar hjälper EU att uppnå sina egna mål inom områden som är viktiga för vårt eget välstånd och vår egen säkerhet samt för ekonomisk återhämtning och hållbar tillväxt. Det handlar om stöd till energi och nätinfrastrukturer, miljöskydd och insatser för att ta itu med klimatförändringen.

Utvidgningspolitiken ger konkreta resultat i form av tillväxt och nya arbetstillfällen i hela EU, både i gamla och nya medlemsländer. Genom utvidgningen skapas en situation som är till fördel för såväl nuvarande som eventuella framtida medlemsländer.

Som exempel kan nämnas att cirka 150 000 nya arbetstillfällen har skapats i Österrike sedan EU-utvidgningarna 2004 och 2007. Hälften av den österrikiska exporten går nu till dessa nya medlemsländer. Österrikiska direktinvesteringar i central- och östeuropeiska länder motsvarar nästan 50 % av Österrikes sammanlagda utländska direktinvesteringar.

Utsikterna till medlemskap sporrar till politiska och ekonomiska reformer i de länder som är EU:s närmaste grannar. Reformer som gäller rättsstatsprincipen, bl.a. en reform av rättsväsendet, och kampen mot korruption och organiserad brottslighet gynnar inte endast de länder som berörs utan också invånarna och de ekonomiska aktörerna i Europeiska unionen. Dessa reformer stärker freden, stabiliteten och demokratin i Europa och sparar EU-medel som annars skulle behöva användas till krisförebyggande, skärpta gränskontroller och kampen mot olaglig invandring.

Den europeiska grannskapspolitiken infördes 2004 för att stärka välståndet, stabiliteten och säkerheten både i EU och dess grannländer. För att stärka vårt partnerskap bedriver vi en politik som går längre än en klassisk utrikespolitik för att stödja reformer och modernisering, utifrån våra erfarenheter utanför EU:s gränser. Grannskapspolitiken täcker ett bredare spektrum av frågor, såsom transport, energi, forskning, migration.

Ett innovativt finansiellt instrument som första gången användes i grannskapsregionen var investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken. Investeringsinstrumentet är ett blandinstrument genom vilket EU-bidrag förstärks med lån från internationella finansinstitut till stöd för målen för den europeiska grannskapspolitiken och dess regionala initiativ (unionen för Medelhavet, det östliga partnerskapet och Svartahavssynergin). Sedan starten i maj 2008 har investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken finansierats med nästan 308 miljoner euro i bidrag (245 miljoner euro från EU-budgeten, 62,5 miljoner euro från medlemsländerna). Inom ramen för investeringsinstrumentet godkändes dessutom bidrag för 39 projekt på totalt cirka 277 miljoner euro, som kombinerades med lån på över 5 miljarder euro från europeiska finansinstitut för en sammanlagd investeringskostnad på mer än 10 miljarder euro. Investeringsinstrumentet har visat sig vara ett effektivt verktyg för att frigöra extra stöd till partnerländer (i öster och söder) och det har också bidragit till att främja samordning mellan givare i grannskapsregionen.

Yttre åtgärder

Europeiska unionen är en global ekonomisk och politisk aktör med regionala och globala säkerhetsintressen och ansvarsområden. Kommissionen är aktivt engagerad i att skydda mänskliga rättigheter, främja en agenda för anständigt arbete och andra universella värden samt respekt för internationella miljökonventioner och konventioner om sociala frågor. EU är allt mer aktivt inom konfliktförebyggande, krishantering och fredsbevarande åtgärder genom EU-ledda krishanteringsinsatser. Dessutom har EU förbundit sig att stödja det multilaterala systemet och reformen av detta. Utrikespolitiken är därför ett centralt politikområde för EU, som har förstärkts inom den nya institutionella ram som Lissabonfördraget medfört. EU:s relativa fördel hänger samman med dess globala närvaro, dess omfattande sakkunskap, dess överstatliga karaktär, dess samordnande roll samt stordriftsfördelarna.

EU har ett nätverk av internationella avtal med partner och organisationer över hela världen som inga enskilda medlemsländer kan mäta sig med, vilket ger dem alla inflytande på nästan alla områden för internationella förbindelser. Med 27 medlemsländer som agerar inom ramen för en gemensam politik och gemensamma strategier har EU ensamt den kritiska tyngd som behövs för att möta globala utmaningar, t.ex. när det gäller kampen mot fattigdom och klimatförändring, migrationshantering och stabilitet. EU är som global aktör trovärdig och neutral på ett sätt som enskilda medlemsländer inte kan mäta sig med när det gäller mänskliga rättigheter, valövervakning, styrelseformer och krislösning samt neutralitet och opartiskhet när humanitärt bistånd lämnas. EU är också unikt med sitt långsiktiga och förutsägbara engagemang i utvecklingsbistånd, i förening med erfarenhet av att ge stöd till de mest behövande befolkningsgrupperna på global nivå.

EU:s mervärde på området yttre åtgärder kan illustreras med följande exempel i olika situationer. De flesta av dem belyser EU:s förmåga att mobilisera nödvändiga ekonomiska och politiska medel för att märkbart påverka en given situation, något som medlemsländerna inte skulle kunna göra lika effektivt på egen hand.

Övergångsprocess

Sedan krisen i Nordafrika bröt ut har EU har bidragit med betydande politiska och ekonomiska medel till stöd för övergången till demokrati i våra grannländer. En sådan process kräver naturligtvis betydande medel. Om Tunisien tas som exempel: Sedan början av året har 60 miljoner euro gjorts tillgängliga för att hjälpa till att lösa de humanitära konsekvenserna för Tunisien och Egypten av krisen i Libyen. EU gör sig också redo att stödja valprocessen i Tunisien och ställer ytterligare 140 miljoner euro till förfogande för perioden 2011–2013 för sitt pågående samarbete med Tunisien. Andra instrument har också tagits i bruk för att nå ut till det civila samhället i Tunisien och för att stödja demokratiseringsprocessen. EU håller också på att diskutera en eventuell anpassning av sin grannskapspolitik. Mervärdet av EU:s yttre åtgärder ligger i att avsevärda politiska och ekonomiska medel snabbt kan mobiliseras inom en gemensam ram för åtgärder.

Säkerhet

Mot bakgrund av den snabbt försämrade situationen i västra Sahel, en region där säkerhet och utveckling är nära sammanlänkade, har EU inte bara ställt betydande finansiering till förfogande utan också i ökande utsträckning vidtagit politiska åtgärder för att hantera en situation som potentiellt kan få katastrofala konsekvenser. EU:s pågående och planerade engagemang i enlighet med säkerhets- och utvecklingsmålen med strategin uppgår till cirka 450 miljoner euro, främst från Europeiska utvecklingsfonden men också från Stabilitetsinstrumentet. Strategin för säkerhet och utveckling i Sahel bör möjliggöra ett mer övergripande och samordnat europeiskt engagemang samt mobilisering av ytterligare finansiella och politiska medel.

Krissituationer

Efter den jordbävning som drabbade Haiti i januari 2010 har EU och medlemsländerna kommit överens om gemensamma insatser till stöd för återuppbyggnadsarbetet. EU och medlemsländerna gjorde en gemensam EU-utfästelse på 1,234 miljarder euro i samband med givarkonferensen i New York i mars 2010 om återuppbyggnaden av Haiti, varav 522 miljoner euro från EU. Ett sådant gemensamt åtagande har utan tvekan ökat EU:s synlighet och relevans som den viktigaste internationella givaren till stöd för återuppbyggnadsprocessen. Medlemsländerna och EU gjorde också en gemensam programplanering som utmynnade i en reviderad gemensam strategi för perioden 2011–2013. Härigenom vill man uppnå att EU och medlemsländerna agerar effektivare och mer samordnat.

Utvecklingspolitik

EU och dess medlemsländer står för mer än hälften av det globala utvecklingsbiståndet (56 %). EU har åtagit sig att uppnå millennieutvecklingsmålen i tid före utgången av 2015.

I det rådande ekonomiska läget är det klokare än någonsin att bättre samordna utvecklingsbiståndet för att maximera dess effekt samtidigt som dubbelarbete och ekonomiska förluster undviks. En aktuell undersökning visar att medlemsländerna faktiskt kan spara 3–6 miljarder euro per år om de agerar via EU (The Benefits of a European Approach, HTSPE, 2009).

Det blir också billigare att samarbeta med EU. De administrativa kostnaderna – som beräknas uppgå till 5,4 % (2009 års uppgifter) - är lägre än de genomsnittliga administrativa kostnaderna för de största givarna av bilateralt stöd. De gällande administrativa reglerna ska, med hjälp av stränga kriterier som kan övervakas, garantera att de europeiska skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Det handlar om öppenhet och god förvaltning.

Dessutom är utvecklingsbistånd en investering för alla européer. Tack vare utvecklingssamarbetet kan vissa frågor hanteras i förväg, vilket sparar pengar. Genom att investera i utvecklingsländer tar vi itu med problem som migration, klimatförändring, tryggad livsmedelsförsörjning, sjöröveri, sexuellt våld m.m. Det blir ofta mycket billigare att undanröja de bakomliggande orsakerna till fattigdom än att behandla symtomen i ett senare skede.

Den fredsbevarande resursen för Afrika (APF) är ett utmärkt exempel på hur EU kan ta initiativet i en fråga i samarbete med medlemsländerna. De flesta medlemsländer är inte verksamma på detta område, men genom EU kan de kanalisera sina bidrag på ett snabbt och enkelt sätt. Sedan 2004 har EU ställt 740 miljoner euro till förfogande, vilket bidragit till att förhindra konflikter och stabilisera läget efter en konflikt.

Livsmedelsmekanismen är ett annat projekt som bara en givare med tillräcklig tyngd kunde åstadkomma. Genom livsmedelsmekanismen, som infördes i december 2008 som snabb reaktion på kraftigt stigande livsmedelspriser i utvecklingsländerna, ställdes ytterligare 1 miljard euro till förfogande för projekt och program i 50 mottagarländer under perioden 2009 – 2011. Hittills har cirka 50 miljoner människor fått hjälp. Det visar EU:s förmåga att kvantitativt och kvalitativt reagera på en global livsmedelskris på ett sätt som medlemsländerna inte skulle kunna mäta sig med.

Den s.k. sårbarhetsflexmekanismen, som Europeiska unionen lanserade 2009, har hjälpt mellan 40 och 80 miljoner människor i utvecklingsländerna som hotas av absolut fattigdom på grund av den globala ekonomiska krisen. Av de 500 miljoner euro som anslogs inom ramen för mekanismen 2009 och 2010 har 434 miljoner euro utbetalats. 17 av de fattigaste länderna i Afrika och Västindien har dragit nytta av mekanismen.

Humanitärt bistånd och krishantering

Humanitärt bistånd och katastrofbistånd är Europeiska unionens första åtgärd vid kriser och katastrofer. Hur viktiga EU:s åtgärder är på detta område framhävs av att humanitära kriser och naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor inträffar allt oftare runtom i världen och har en större intensitet och komplexitet än tidigare. På global nivå har antalet naturkatastrofer ökat femfaldigt mellan 1979 och 2010. Bara 2010 inträffade 950 katastrofer runt om i världen (varav fem megakatastrofer) som påverkade hundratals miljoner människor. Europa är också hotat: översvämningar och skogsbränder, jordbävningar och extrema väderförhållanden blir allt vanligare. Under 2010 beräknades de ekonomiska kostnaderna för humanitära kriser uppgå till cirka 100 miljarder euro. Problemet kommer troligen att förvärras i framtiden: Antalet människor som påverkas av klimatkatastrofer väntas öka med 375 miljoner euro per år fram till 2015. Om vi tillsammans på EU-nivå reagerar på dessa växande utmaningar genom humanitärt bistånd och stöd för civilskydd blir våra insatser och investeringar effektivare och mer relevanta än om varje medlemsland var för sig brottas med att hantera konsekvenserna av kriser i EU och utomlands.

EU är den största givaren av humanitärt bistånd i världen och ger cirka 50 % av det officiella humanitära biståndet. Kommissionen är världens näst största givare av humanitärt bistånd. Genom sin blotta storlek optimerar EU:s budget för humanitärt bistånd på ett effektivt sätt värdet på annars spridda insatser, samtidigt som den främjar en vettig arbetsfördelning. Ett exempel på detta värde är de så kallade ”glömda kriserna”, dvs. katastrofer eller konflikter som inte skapar stora rubriker, men vars offer behöver internationellt bistånd. Europeiska kommissionen spelade t.ex. en avgörande roll genom att fokusera den internationella uppmärksamheten på krisen i Sahelregionen (Burkina Faso, Tchad, Mali, Mauretanien och Niger), som lider av kronisk regnbrist, politisk instabilitet, höga livsmedelspriser och epidemier som förvärrar situationen i redan blottställda samhällen men som väcker föga uppmärksamhet utomlands.

Att reagera effektivt på alltmer komplexa kriser, t.ex. i Haiti, Japan och Libyen, är något som ofta överstiger enskilda medlemsländers förmåga - eller också är priset orimligt högt. Däremot har Europeiska unionen, på grund av sina gemensamma resurser och den kapacitet som finns tillgänglig på nationell nivå, tillräckligt med resurser, erfarenhet och expertis för att kunna agera ändamålsenligt och kostnadseffektivt. Ett exempel är unionens bistånd till Japan efter den tredubbla katastrofen i mars 2011, då räddningstjänstmekanismen samordnade biståndet (i form av allt från filtar till vatten och strålningsmätare), och kommissionen kompletterade detta civilskyddsstöd från medlemsländerna med humanitärt bistånd till de evakuerade. Ett annat exempel är Libyen: Redan under den första veckan av inre oroligheter kunde kommissionen skaffa fram och medfinansiera transportmedel för omedelbar evakuering av 5 800 EU-medborgare. Operationen genomfördes med hjälp av flygplan och fartyg som tillhandahölls av medlemsländerna och samordnades och samfinansierades delvis av Europeiska kommissionen. Samma vecka skickade kommissionen ut humanitära biståndsgrupper till de egyptiska och tunisiska gränserna, där tusentals människor lämnade åt sitt öde försökte undkomma våldet genom att ta sig ut ur Libyen. Kommissionen var den första internationella humanitära biståndsgivaren som hela tiden fanns på plats i Libyen. Till dess att FN anlände den 9 april samordnade EU: s humanitära experter i Benghazi det internationella biståndet i östra Libyen.

  • EU-anställdas arbete ger valuta för pengarna

En effektiv resursanvändning hänger inte bara samman med hur EU:s politik och program utformas och genomförs utan följer också av det faktum att högt kvalificerade människor som arbetar inom EU-institutionerna utarbetar och övervakar EU-lagstiftning, samordnar medlemsländernas åtgärder, förbereder beslut på koncentrations-, kartell- och antitrustområdet, ser till att EU fungerar på 23 språk och förvaltar finansieringsprogrammen. Nedan ges några exempel på hur anställda vid Europeiska kommissionen ger valuta för pengarna.

Personer som arbetar inom generaldirektoratet för ekonomi och finans respektive inre marknaden och tjänster spelar en avgörande roll i kampen mot den värsta finanskrisen på årtionden med dess konsekvenser för euroområdet i synnerhet. Europeiska kommissionen har gått i bräschen för att utveckla ett gemensamt och heltäckande europeiskt svar på krisen. T.ex. paketet omfattande sex förslag som lades fram av Europeiska kommissionen i september 2010 och som kommer att leda till en verklig förändring när det gäller samordning och övervakning av den ekonomiska politiken i Europa.

Anställda vid generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster (GD MARKT) har utarbetat förslagen till en ny struktur för den finansiella tillsynen i EU. De nya myndigheter som skapats för detta ändamål inledde sitt arbete i år. Dessa nya tillsynsmyndigheter kommer att underlätta och samordna de nationella tillsynsmyndigheternas arbete. Denna insats på EU-nivå ökar effektiviteten enormt jämfört med den fragmentering som rådde tidigare. Myndigheternas personalstyrka kommer att uppgå till totalt cirka 150 personer 2011 och planeras öka till omkring 300 om fyra år. Denna siffra ligger långt under personalstyrkan i de flesta nationella tillsynsmyndigheter (t.ex. den brittiska finansinspektionen har ungefär 3 300 anställda), men kommer ändå att vara tillräckligt hög för att myndigheter ska kunna utföra sina uppgifter.

Personalen vid GD MARKT ligger också bakom de EU-regler som har lett till öppen och konkurrensutsatt offentlig upphandling som har gett besparingar på cirka 20 miljarder euro. Detta överstiger vida de kostnader som regelverket ger upphov till, som beräknas uppgå till 5 miljarder euro.

Roaming: Tack vare den lagstiftning som kommissionsanställda utarbetade om införande av pristak har kostnaderna för ringda samtal via roaming i EU minskat med 73 % sedan 2005.

De fruktansvärda olyckor som oljetankfartygen Erika och Prestige var inblandade i har föranlett EU att radikalt ändra det nuvarande systemet och att anta nya regler och normer för att förhindra olyckor till sjöss. Även i det här fallet var det människor som arbetar vid kommissionen som utarbetade lagförslagen om förhindrande av oljeutsläpp genom olyckshändelse.

Den särskilda China IPR SME Helpdesk, som medfinansieras av kommissionen, tillhandahåller gratis stödtjänster för små och medelstora företag i EU för att skydda och tillvarata deras immateriella rättigheter i eller rörande Kina.

Kommissionsanställda som arbetar vid Generaldirektoratet för konkurrens genomför Europeiska unionens konkurrenspolitik, som ger konsumenter och företag i EU fördelar som motsvarar flera miljarder euro. Konkurrensärenden har alltid betydande gränsöverskridande verkningar, och de hanteras bättre på europeisk än på nationell nivå. Kommissionen fattade 14 antitrust- och kartellbeslut 2010 och utdömde böter på 2 873 676 433 euro. De pengar man får in i form av böter minskar de belopp som medlemsländerna måste bidra med till EU-budgeten. Enbart genom de kartellbeslut som kommissionen fattade 2010 gavs konsumenterna fördelar på uppskattningsvis minst 7,2 miljarder euro (och kanske så mycket som 10,8 miljarder euro). På koncentrationsområdet utfärdade kommissionen 274 beslut 2010, varav det i 16 fall krävdes att parterna ändrar sina föreslagna fusionsplaner på något sätt. År 2010 medförde kommissionens beslut i koncentrationsärenden fördelar på uppskattningsvis minst 4,2 miljarder euro (och kanske så mycket som 6,3 miljarder euro). Europeiska kommissionen har handlagt cirka 4 500 ärenden sedan koncentrationsförordningen infördes 1989. Om man försiktigt antar att en typisk företagskoncentration berör fyra medlemsländer har vi undvikit 18 000 nationella förfaranden på 20 år. År 2010 utfärdade kommissionen också 435 beslut om statligt stöd, i många fall som ett viktigt inslag i EU:s svar på den finansiella och ekonomiska krisen.

På grundval av det arbete som utförts av anställda vid GD Rättsliga frågor har Europeiska kommissionen drivit på EU-omfattande erkännande av domar: I december 2010 föreslog Europeiska kommissionen att man avskaffar exekvaturförfarandet – ett komplicerat och kostsamt förfarande för att erkänna och verkställa domar på privaträttens område mellan medlemsländerna. Den reform som kommissionen föreslår kommer att främja den fria rörligheten för domar. Då exekvaturförfarandet avskaffas kommer varje dom som meddelats i ett medlemsland att erkännas i alla andra medlemsländer. I genomsnitt kostar exekvaturförfarandet ett företag eller en enskild omkring 2 000 euro i ett okomplicerat ärende i EU, och kostnaderna varierar från 1 100 euro i Bulgarien till 3 800 euro i Italien. I mer komplicerade fall kan kostnaderna uppgå till 12 700 euro. Detta förfarande medför också onödigt besvär då man måste genomgå mellanförfaranden som ibland kan ta upp till 12 månader. Lissabonfördraget ger oss nu möjlighet att fullt ut erkänna domar på privaträttens område från samtliga 27 EU-länder.

På den inre marknaden kan olika skatteregler vara ett hinder för effektiv företagsverksamhet. Som exempel kan nämnas att rådet, på grundval av förslag som utarbetats av kommissionsanställda, den 13 juli 2010 antog ett direktiv som garanterar att skattemyndigheterna nu accepterar e-fakturor som utfärdats i andra medlemsländer. Hittills har skillnader i nationella regler om e-fakturering hindrat en sådan utveckling. Kommissionen beräknar att företagen kan spara upp till 18 miljarder euro om hindren för e-fakturering i momsreglerna undanröjs.

Det viktigaste arbetet för personalen vid GD TRADE är att förhandla fram såväl multilaterala som bilaterala handelsöverenskommelser för att öppna upp tillträdet till marknaderna för europeiska företag. EU-förhandlarna från generaldirektoratet för handel göra cirka 2 000 tjänsteresor varje år för att öppna marknaderna och förbättra regelverket för handelsföretag. GD Handel sköter sina uppgifter med mindre än 750 anställda i Bryssel och vid EU-delegationerna runtom i världen. Detta är en liten personalstyrka jämfört med motsvarande handelspolitiska avdelningar i Förenta staterna, Kanada eller Japan. Tack vare en enda gemensam handelspolitik för EU behöver ett land inte längre bedriva 27 olika maratonförhandlingar eller ställa upp 27 separata förhandlingsteam som måste resa till 27 olika huvudstäder för samtal. En gemensam handelspolitik för hela EU är därför effektivt och ändamålsenligt och ger verklig valuta för pengarna. En annan uppgift för GD Handel är att se till att våra handelspartner ”spelar rent spel” och respekterar EU:s och WTO:s handelsregler och att vidta rättsliga åtgärder mot dem på EU-företagens vägnar om de inte gör det. Vi påför också extra avgifter för importörer som inte följer reglerna på EU-marknaden. Dessutom erbjuder generaldirektoratet EU-företagen många tjänster för att se till att de ska få ut som mycket som möjligt av en enda gemensam handelspolitik på EU-nivå, t.ex. en elektronisk databas som avser marknadstillträde för EU:s exportörer, en exportupplysning för utvecklingsländer och särskilda marknadstillträdesteam i EU och i länder runt om i världen som arbetar för att undanröja orättvisa handelshinder som EU-företag råkat ut för.

Europeiska kommissionens experter på humanitärt bistånd, som är över hundra till antalet, är EU:s ögon och öron på fältet. I kriser och katastrofsituationer är det de som bedömer de humanitära behoven och tar sig an de mest brådskande prioriteringarna - för de enskilda medlemsländerna vore en sådan insats inte möjlig. Dessa experter förser kommissionen och medlemsländerna med regelbunden och tillförlitlig förstahandsinformation om humanitära behov (t.ex. genom lägesrapporter). Dessutom samordnar de biståndet med humanitära partner på fältet för att förhindra att bistånd ges dubbelt eller inte alls. Vidare övervakar EU:s humanitära experter genomförandet av EU-finansierade projekt, vilket ger dem en ledande roll i Europeiska kommissionens rigorösa system för kontroller och revisioner.

1 :

De uppgifter som presenteras i detta avsnitt kommer från efterhandsutvärderingen av Europeiska socialfonden samt de uppgifter som medlemsstaterna lämnade 2009 i sin årliga rapport om genomförandet.

2 :

Instytut Badan Strukturnalnych: Assessment of the benefits drawn by EU15 countries as a result of Cohesion Policy Implementation in Poland (2009).


Side Bar

My account

Manage your searches and email notifications


Help us improve our website