Chemin de navigation

Left navigation

Additional tools

Vanliga frågor om den fleråriga budgetramen

Commission Européenne - MEMO/11/468   29/06/2011

Autres langues disponibles: FR EN DE DA ES NL IT PT FI EL CS ET HU LT LV MT PL SK SL BG RO

MEMO/11/468

Bryssel den 29 juni 2011

Vanliga frågor om den fleråriga budgetramen

Den här promemorian ska ge svar på de viktigaste frågorna kring kommissionens förslag till flerårig budgetram. Texten behandlar för det första bakgrunden till budgetramens indelning och funktion, för det andra huvudnyheterna i kommissionens förslag och för det tredje nya idéer om hur budgeten kan finansieras i framtiden.

1. Definition, bakgrund och metoder

Vad är den fleråriga budgetramen?

Den fleråriga budgetramen visar siffror för EU:s politiska prioriteringar under minst fem år. Enligt artikel 312 i Lissabonfördraget ska den fleråriga budgetramen läggas fram i en förordning som ska antas enhälligt av rådet efter det att Europaparlamentet lämnat sitt godkännande (parlamentet får anta eller avvisa hela paketet men inte komma med några ändringsförslag). I budgetramen fastställs maximibelopp (så kallade tak) dels för alla EU:s utgifter dels för de olika typerna av utgifter (rubriker). Budgetramen är inte lika detaljerad som en årlig budget.

Varför behövs en flerårig budgetram?

Genom att budgetramen slår fast utgiftsgränser för varje kostnadskategori blir följden budgetdisciplin och en ordnad utveckling av EU:s utgifter, inom ramen för de egna medlen och i linje med EU:s politiska målsättningar. Systemet ger också ett förutsebart inflöde av inkomster för EU:s långsiktiga prioriteringar och ger bättre säkerhet för de som mottar medel ur EU:s fonder, till exempel små och medelstora företag, eftersatta regioner, studerande, forskare eller det civila samhället.

Den fleråriga budgetramen är en av hörnstenarna i det årliga budgetbehandlingen. Därmed blir det väsentligt lättare att enas om de årliga budgetarna, ett beslut som fattas av Europaparlamentet och rådet som är budgetmyndighetens båda grenar. Samtidigt ger budgetramen kontinuitet i arbetet för de prioriteringar som fastställts för hela Europas bästa. I budgetramen anges också vilka andra bestämmelser som kan behövas för att den årliga budgetbehandlingen ska fungera smidigt.

Har vi alltid haft en flerårig budgetram?

EU har använt fleråriga budgetramar sedan 1988 för perioder på mellan fem till sju år i stöten.

  • Den första budgetramen, det så kallade Delorspaketet, gällde åren 1988–1992 och inriktades på att inrätta den inre marknaden och konsolidera det fleråriga forsknings- och utvecklingsprogrammet.

  • Den andra budgetramen för 1993–1999, Delorspaketet II, prioriterade den sociala politiken och sammanhållningspolitiken samt införandet av euron.

  • Budgetramen för perioden 2000–2006 gick under namnet Agenda 2000 och inriktades på EU:s utvidgning.

  • I budgetramen 2007–2013 prioriterades slutligen hållbar tillväxt och konkurrenskraft för att skapa mer sysselsättning.

I nästa fleråriga budgetram fastställs EU:s ekonomiska prioriteringar för år 2014–2020.

Hur påverkas budgetramen 2014-2010 av att Lissabonfördraget trädde i kraft 2009?

Innan Lissabonfördraget trädde i kraft fastställdes den fleråriga budgetramen i ett interinstitutionellt avtal. Men artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ger den fleråriga budgetramen rättsligt bindande karaktär och fastslår att ”beloppen för de årliga taken för anslag för åtaganden för varje utgiftskategori och det årliga taket för anslag för betalningar”. Enligt det nya fördraget ska beslut om budgetramen fattas med enhällighet av rådet efter godkännande av Europaparlamentet.

Varför måste man ha enats om budgetramen senast år 2012?

Det tar ungefär 12–18 månader att enas om den rättsliga grunden för alla de fleråriga program och projekt som ska finansieras enligt den fleråriga budgetramen. Det gäller program för forskning, utbildning, sammanhållning, utvecklingsstöd, grannskapspolitiken osv. För att dessa program ska kunna starta i januari 2014 krävs en politisk överenskommelse om taken i den fleråriga budgetramen senast ett och ett halvt år innan budgetramen ska träda i kraft. Den politiska överenskommelsen ska dessutom inarbetas i en rådsförordning som ska godkännas av Europaparlamentet.

Vad händer om ingen överenskommelse kan nås?

Om ingen överenskommelse kan nås före slutet av 2013 kommer taken för 2013 att förlängas under 2014, med ett tillägg av 2 % för att korrigera för inflationen. Fördraget säger också att ”övriga bestämmelser” som varit gällande under budgetramens sista år ska förlängas. Detta innebär att alla bestämmelser om justeringar och revision av budgetramen och andra rättsakter ska fortsätta gälla.

Oavsett om enighet kan nås om nästa fleråriga budgetram kommer finansiella tak att finnas på plats för 2014 och budgeten kommer därför att kunna natas i enlighet med fördraget.

Om det inte finns något beslut om en budgetram 2014–2020 blir det däremot mycket svårare att anta nya program. Och om det saknas nya rättsliga grunder, och vägledande anslag, kan inga åtaganden göra för de fleråriga utgiftsprogram vars rättsliga grund inte är gällande efter 2013.

Om en överenskommelse försenas kommer alltså 2014 års budget att bara omfatta utbetalningar på jordbruksområdet och utbetalningar på redan gjorda åtaganden. Detta kan alltså leda till negativa följder för andra mottagare av EU-bidrag, såsom forskare, studerande och det civila samhällets organisationer.

2. Nyheter på budgetramens utgiftssida

Vad är nytt i den gemensamma jordbrukspolitiken?

Kommissionen föreslår att 36,2 % av den fleråriga budgetramen ska ägnas åt den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta kan jämföras med de 39,4 % som gick till frågan under föregående budgetår (och 41,5 % under 2013).

De två huvudpelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken behålls. Kommissionens förslag medför följande huvudförändringar:

  • Miljöåtgärder för direktstödet: för att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken hjälper EU att nå sina målsättningar på miljö- och klimatområdet ska 30 % av direktstödet underställas miljökrav. Detta innebär att de mottagande jordbrukarna måste åta sig att använda miljövänliga metoder som fastställts i lag och som kommer att kontrolleras. Detta ska påverka jordbrukssektorn mot mer hållbara metoder så att jordbrukarna får stöd för att förse allmänheten med så kallade kollektiva nyttigheter.

  • Konvergens på betalningarna: nivåerna för direktstöd per hektar kommer att gradvis justeras (med hänsyn till de avvikelser som fortfarande finns i fråga om lönenivåer och investeringskostnader) för att få en mer jämlik fördelning på direktstödet.

  • Tilldelningen av medel för landsbygdsutveckling ska ses över för att göra kriterierna mer objektiva och inriktade på målsättningarna på politikområdet. På så sätt får jordbrukare med samma verksamhet en mer rättvis behandling. För att undvika inkomstbortfall för jordbrukarna kommer kommissionen att föreslå att medlemsstater som så önskar får behålla dagens nominella bidragsnivå genom överföring från den första till den andra pelaren.

  • Begränsning av de direkta betalningarna genom att begränsa grundunderlaget för direkt inkomststöd till stora jordbruksföretag, med hänsyn till de skalekonomier och direkta sysselsättningstillfällen de genererar. Kommissionen föreslår att besparingarna återinvesteras i budgetanslaget för landsbygdsutveckling och behålls inom de nationella anslagen för de bidragande medlemsstaterna.

Kommissionen föreslår att 281,8 miljarder euro ska ägnas åt jordbrukspolitikens första pelare medan 89,9 miljarder euro ska gå till landsbygdsutveckling under perioden 2014–2020. Finansieringen ska dessutom kompletteras av ytterligare 15,2 miljarder euro.

Vad är nytt i sammanhållningspolitiken?

Kommissionen föreslår att 36,7 % av den fleråriga budgetramen ska ägnas åt sammanhållningspolitiken, jämfört med 35 % under föregående budgetår.

Kommissionen har föreslagit följande huvudsakliga förändringar:

  • Enligt förslaget ska man inrätta övergångsregioner med en BNI på 75–90 % av EU:s genomsnittliga BNI. Denna nya kategori ska komplettera de hittillsvarande kategorierna (konvergensregioner och konkurrenskraftsregioner). Dessa övergångsregioner för ägnas två tredjedelar av de tidigare anslagen även under den period som omfattas av den nya fleråriga budgetramen. Därefter ska EU:s fattigaste regioner och medlemsstater prioriteras, för att kunna komma ifatt de övriga medlemsstaterna.

  • Sammanhållningspolitiken ska villkoras utifrån uppnådda resultat och incitament att genomföra reformer som behövs för en effektiv användning av de ekonomiska resurserna. Därutöver ska 5 % av varje medlemsstats budget för sammanhållning sättas undan för en permanent reserv som efter en halvtidsutvärdering ska tilldelas de medlemsstater vars program mest bidragit till framsteg när det gäller uppnåendet av de mål som fastställts i partnerskapsavtalen för utveckling och investering.

  • Kommissionen föreslår att man inrättar en gemensamt strategisk ram för alla strukturfonder med tanke på investeringsprioriteringarna enligt Europa-2020. I praktiken föreslår kommissionen att man inrättar partnerskapsavtal med var och en av medlemsstaterna. Dessa avtal ska fastställa parternas åtaganden nationellt och regionalt att använda de tilldelade medlen för att genomföra Europa 2020-strategin.

  • Europeiska socialfonden kommer också att fortsätta spela en nyckelroll i kampen mot arbetslöshet och fattigdom och för att uppnå de centrala målen i Europa 2020-strategin. Europeiska socialfonden får 25 % av de anslag som beviljas sammanhållningspolitiken, dvs. 84 miljarder euro.

Kommissionen föreslår att man anslår 376 miljarder euro till de allmänna instrumenten för sammanhållningspolitiken (däribland fonden för ett sammankopplat Europa – se nedan).

Vad är nytt i fråga om infrastruktur och sammankoppling på den inre marknaden?

Kommissionen föreslår att man inrättar en fond för ett sammankopplat Europa som ska påskynda utvecklingen av infrastruktur för transport, energi och IKT inom hela EU till förmån för alla. Erfarenheten visar att enskilda länders nationella budgetar sällan ger tillräckligt hög prioritet åt investeringar som avser flera länder och gränsöverskridande frågor som ska förse den inre marknaden med lämplig infrastruktur. EU:s budget kan säkerställa finansiering för paneuropeiska projekt som kopplar samman centrum och periferi i Europa.

Fonden ska förvaltas centralt och ska finansieras via en ny avdelning i budgeten. Fonden kommer att få mer samfinansiering från EU:s budget för investeringar i konvergensregioner än i konkurrenskraftsregioner. Lokal och regional infrastruktur ska kopplas samman med EU:s prioriterade infrastruktursatsningar så att allmänheten i hela EU kopplas samman. Fonden kan även (sam)finansieras via strukturfonderna (Sammanhållningsfonden och/eller Eruf, beroende på situationen i medlemsstaten eller regionen).

Fonden för ett sammankopplat Europa ger möjligheter att använda nyskapande finansieringsverktyg för att skynda på och garantera bättre investeringar än de som annars kan åstadkommas med hjälp av offentliga medel. Kommissionen kommer att arbeta nära tillsammans med Europeiska investeringsbanken och andra offentliga investeringsbanken för att kombinera finansieringen av dessa projekt. Kommissionen kommer i synnerhet att verka för användning av EU-projektobligationer1 för att förverkliga dessa viktiga projekt.

Kommissionen föreslår 40 miljarder euro i anslag till denna fråga, som ska kompletteras av ytterligare 10 miljarder euro som öronmärks för transportinvesteringar via Sammanhållningsfonden. Beloppet omfattar 9,1 miljarder euro för energisektorn, 31,6 miljarder euro för transport (inklusive 10 miljarder euro från Sammanhållningsfonden) samt 9,1 miljarder för IKT.

Vad är nytt i forskningspolitiken?

Inrättandet av en gemensam strategisk ram för forskning och utveckling (Horizon 2020) innebär att man för samman dagens tre instrument för forskning och innovation (sjunde ramprogrammet, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation samt Europeiska institutet för teknik och innovation). Ramen ska kopplas nära samman med viktiga politiska sektorsprioriteringar såsom hälsa, livsmedelssäkerhet och bioekonomi, energi och klimatförändring. Europeiska institutet för teknik och innovation ska ingå i Horizon 2020-programmet och spela en viktig roll för att sammanbinda kunskapstriangelns tre delar– utbildning, innovation och forskning – med hjälp av kunskaps- och innovationsgemenskaper.

För finansieringen ska nyskapande finansinstrument hjälpa till att uppbåda privata investeringar. Offentlig-privata partnerskap och offentlig-offentliga partnerskap ska främjas. Finansieringen ska standardiseras och förenklas. Alla finansieringar kommer också att ha en enda uppsättning regler för deltagande, stöd, spridning av resultat och ersättning.

Kommissionen föreslår att 80 miljarder euro anslås under perioden 2014–2020 till det gemensamma strategiska ramverket för forskning och innovation. Finansieringen ska kompletteras av väsentligt stöd från strukturfonderna (60 miljarder euro under år 2007–2013).

Vad är nytt på miljö- och klimatområdet?

Prioriteringarna för miljöpolitiken och klimatförändringen kommer att arbetas in i alla EU:s större finansieringsinstrument, däribland sammanhållningspolitiken, jordbruket, havs- och fiskepolitiken, forskning och innovation samt programmen för externt stöd. Kommissionen har för avsikt att öka de klimatrelaterade utgifterna till minst 20 %, med bidrag från olika politikområden efter en konsekvensanalys. På så sätt åstadkommer man god synergi mellan miljöpolitiken och andra områden, eftersom samma insatser både kan och bör uppfylla olika kompletterande mål. Detta förebygger också flerfaldigande av program och minskar den administrativa bördan.

Kommissionen föreslår vidare ett särskilt miljöprogram som ska efterträda programmet Life+. Kommissionen anser att det framtida programmet även fortsättningsvis bör förvaltas centralt, men att vissa förvaltningsuppdrag kan delegeras till något av de befintliga genomförandeorganen, till exempel genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation. Kommissionen föreslår att 3,2 miljarder euro anslås till programmet Life+ under perioden 2014–2020 (varav 0,8 miljarder till klimatfrågor och 2,4 miljarder till miljöfrågor).

Något nytt i fråga om utbildning?

En förenkling av dagens system genom ett huvudprogram för att undvika splittring, dubbelarbete eller en mångfald projekt som inte ger tillräcklig kritisk massa för att ge hållbara resultat. Europas nya utbildningsprogram kommer att innehålla tre huvudprioriteringar. För det första ska det stödja rörligheten mellan ländernas utbildningssystem. Det ska ge mycket gott mervärde på EU-nivå tack vare strikta kvalitetskrav på rörligheten, inriktning på sådana politiska huvudmål som kan ge tillräcklig kritisk massa och som kompletteras av andra EU-program. För det andra ska programmet främja samarbetet mellan utbildningsinstanser och näringslivet genom att främja en modern undervisning, nyskapande metoder och entreprenörskap. För det tredje ska programmet ge underlag för utbildningssatsningarnas effektivitet och hjälpa medlemsstaterna att föra en verksam politik.

Kommissionen föreslår att 15,2 miljarder euro anslås till utbildning och fortbildning. Finansieringen ska kompletteras av väsentligt stöd från strukturfonderna (72,5 miljarder euro för 2007–2013).

Och i fråga om migration och de inrikes frågorna?

Kommissionen föreslår att antalet program minskas till två: migrations- och asylfonden samt en fond för den inre säkerheten. Båda fonderna ska ha en extern aspekt för att få kontinuitet i finansieringen, som börjar i EU och tar vid i länder utanför EU (till exempel när det gäller flyktingars vidarebosättning, återtagande och program för regionalt skydd). De ska förenkla utgifterna och underlätta en smidig övergång till ett område utan inre gränser där EU-medborgare och tredjelandsmedborgare som lagligen rest in och uppehåller sig i unionen kan resa fritt, röra sig, bo och arbeta.

Kommissionen planerar också att gå över från årlig programplanering till resultatinriktad flerårig programplanering vilket skulle minska arbetsbördan för kommissionen, medlemsstaterna och slutmottagarna.

Kommissionen föreslår att 8,2 miljarder euro ska anslås för perioden 2014–2020 till de inrikes frågorna.

Och i fråga om utvidgning, grannskapspolitiken och de yttre förbindelserna?

Flera viktiga förändringar föreslås:

  • Ett enda integrerat föranslutningsinstrument föreslås som ekonomiskt underlag för utvidgningsstrategin. Det ska omfatta alla aspekter på inre politik och tematiska frågor. Instrumentet ska genomföras med hjälp av nationella program med flera stödmottagare i samförstånd med mottagarna och ska även återspegla strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

  • Det europeiska grannskapsinstrumentet ska stå för största delen av EU:s bistånd till grannländerna. Det ska stödja den europeiska grannskapspolitiken och de bilaterala partnerskapen (även anslutningsavtal). Utöver grannskapsinstrumentet ska partnerländerna också kunna få stöd från andra instrument, däribland Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter, instrumentet för samarbete om kärnsäkerhet samt stöd i nödsituationer (humanitärt bistånd, makroekonomiskt stöd, stabilitetsinstrumentet). Investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken, som även fortsättningsvis kommer att få stöd via europeiska grannskapsinstrumentet, är ett annat flexibelt och effektivt ekonomiskt verktyg för att stödja investeringar i partnerländerna när det gäller transport och energiförbindelser, miljö och klimatförändringar eller ekonomisk utveckling.

  • Kommissionen föreslår att man slutar finansiera program i industriländer och tillväxtekonomier och istället inrättar ett nytt partnerskapsinstrument för att stödja diplomati, gemensamma metoder och främjande av handel och tillnärmning av bestämmelser i sådana fall där finansiering kan stärka EU:s partnerskap runt om i världen. Detta motsvarar de internationella förändringar som just nu äger rum.

  • Förslaget avser också att inrätta ett panafrikanskt instrument som ska stödja genomförandet av den gemensamma strategin Afrika-Europa, och inriktas på ett tydligt mervärde i verksamhet som involverar flera olika regioner och kontinenter. Instrumentet bör vara så flexibelt att det kan ta emot bidrag från EU:s medlemsstater, afrikanska länder, finansiella institutioner och den privata sektorn.

Kommissionen föreslår att 70 miljarder euro anslås för perioden 2014–2020 till traditionella externa stödordningar. Detta ska kompletteras av finansiering via budgeten och den fleråriga budgetramen för Europeiska utvecklingsfonden (29,9 miljarder euro).

3. Finansiering och egna medel

Varifrån kommer pengarna?

Europeiska unionens utgifter finansieras med egna medel som har följande tre källor:

  • Traditionella egna medel (socker- och jordbruksavgifter samt tullar).

  • Momsbaserade egna medel (en andel av den moms medlemsstaterna tar in nationellt).

  • BNI-baserade egna medel (medlemsstaternas nationella bidrag som bygger på varje lands BNI).

År 2011 kommer 76 % av inkomsterna i EU:s budget att komma från de BNI-baserade medlen, 12 % från tullar och sockeravgifter, och 11 % från de momsbaserade egna medlen. Återstående 1 % kommer från skatter som betalas in av EU-anställda och övriga inkomstkällor, till exempel böter för företag som brutit mot konkurrenslagstiftningen eller belopp som inte utnyttjats under föregående år.

Varför föreslås nya egna medel?

Det nuvarande systemet har en rad nackdelar. Det är komplicerat och ogenomträngligt. Det uppfattas som orättvist av de flesta medlemsstaterna – i synnerhet när det gäller nedsättningarna av vissa länders bidrag. Storbritanniens rabatt på budgetbidraget är den mest kända, men inte alla vet att också Tyskland, Nederländerna, Österrike och Sverige har beviljats undantag från finansieringen av Storbritanniens rabatt (en ”rabatt på rabatten”). Samma länder betalar också in mindre till de momsbaserade egna medlen. Dessutom har Nederländerna och Sverige beviljats nedsättning av sina BNI-baserade bidrag till EU:s budget. Dagens finansieringssystem är också kraftigt beroende av nationella bidrag. Många betraktar dessa som poster där besparingar bör göras och som bör ge landet egen utdelning. Dagens egna medel har inte heller någon klar koppling till EU:s politik, med undantag för tullavgifterna inom tullunionen.

Syfte med det här förslaget är därför att minska de nationella bidragen och därmed bidra till konsolidering av medlemsstaternas statsbudgetar, att skapa en koppling mellan EU:s politiska målsättningar och finansieringen av EU samt att göra systemet öppnare och rättvisare, inte att öka resurserna för EU:s budget.

Har finansieringen av EU:s budget ändrats förut?

Sedan 1970 har sex olika beslut om egna medel fattats. Strukturen på finansieringen har utvecklats väsentligt med tiden. Reformerna av utgiftssidan har vanligen åtföljts av reformer av EU:s finansiering. De BNI-baserade egna medlen, som alltså står i proportion till varje medlemsstats relativa välstånd, har fått allt större vikt och står idag för tre fjärdedelar av finansieringen. Och ett stort antal komplicerade justeringar och särskilda arrangemang har införts med tiden, både när det gäller inkomsterna och utgifterna i budgeten.

Dessa förändringar har lett till att budgetförhandlingarna nyligen kraftigt påverkats av medlemsstaternas inriktning på nettovinsten (debatten om rimlig avkastning), något som gynnat bestämmelser med geografiskt beviljade förhandsanslag istället för finansiering av de projekt som ger bäst mervärde för länderna inom EU.

Vem beslutar om de egna medlen?

Rådet antar ett beslut med enhällighet efter Europaparlamentets godkännande. För att kunna träda i kraft måste beslutet ratificeras av alla medlemsstater i enlighet med deras grundlagar (artikel 311).

Vilka ska de nya inkomstkällorna vara?

Kommissionen föreslår följande förändringar:

  • Förenkla medlemsstaternas bidrag genom att avskaffa det komplicerade systemet för momsbaserade egna medel från och med år 2014. Detta kommer att göra finansieringen enklare och öppnare.

  • Införa två nya finansieringskällor till egna medel: en skatt på finansiella transaktioner och ett moderniserat momssystem. Detta skulle underlätta medlemsstaternas budgetkonsolidering genom att minska deras direkta bidrag till EU:s budget, sätta ny fart på utvecklingen av den inre marknaden när det gäller moms och beskattning av finanssektorn.

  • Se över korrigeringssystemen genom att ersätta alla befintliga korrigeringar med ett enkelt och insynsvänligt system med schablonbelopp som står i förhållande till medlemsstaternas relativa välstånd.

Kommissionens aktuella förslag drar fyll nytta av alla de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder att inrätta nya inkomstkategorier eller avskaffa befintliga. Rapporten om systemet för egna medel framhåller hur alla dessa förslag står i förhållande till varandra och hur de kompletterar varandra.

Varför slopas den momsbaserade avgiften?

Kommissionen föreslår att man avskaffar de komplicerade momsbaserade egna medlen. Jämfört med de BNI-baserade egna medlen har de momsbaserade egna medlen mycket litet mervärde. För att skapa ett jämförbart skatteunderlag bygger de momsbaserade egna medlen mer på matematiska kalkyler än på direkta överföringar från medborgarna till EU. De momsbaserade egna medlen är dessutom maximerade i förhållande till BNI och därför jämförbara med de BNI-baserade egna medlen. De momsbaserade egna medlen bidrar till att göra finansieringen av EU:s budget komplex och svårgenomtränglig.

Varför väljer man EU-beskattning av finanssektorn och en EU-moms?

Analysen av olika möjligheter till finansiering via egna medel ledde till ett omfattande tekniskt arbete. Följande huvudpunkter betonades särskilt:

  • EU-skatt på finansiella transaktioner: Detta skulle ge nationella regeringar extra handlingsutrymme och bidra till de allmänna ansträngningarna att konsolidera budgetarna. Den här typen av skatter finns i vissa medlemsstater nationellt, men åtgärder på EU-nivå kan visa sig vara mer effektiva och verksamma och bidra till att minska fragmenteringen på den inre marknaden. Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag i denna riktning efter sommaren.

  • Moderniserad moms: Detta skulle skapa en konkret koppling mellan de nationella momssystemen och EU:s momssystem och därmed främja ytterligare harmonisering av de nationella momssystemen. Det skulle förse EU med väsentliga och stabila inkomster mot begränsade kostnader för administration och tillämpning för ländernas statsförvaltningar och för näringslivet. Systemet ingår i ett bredare initiativ som kommissionen lanserade i december 2010 i samband med grönboken om mervärdesskattens framtid som skulle minska skattebaserad snedvridning på den inre marknaden. Genom att bredda skatteunderlaget, minska utrymmet för bedrägerier, förbättra förvaltningen av skatterna och minska kostnaderna för tillämpningen kan administrativt samarbete i samband med en bred reform av momssystemet ge viktiga resultat och skapa nya inkomstflöden för medlemsstaterna och för EU.

Hur stora inkomster beräknas de nya källorna ge?

Man beräknar att de nya källorna till egna medel år 2020 kan stå för nära hälften av inkomsterna i EU:s budget, medan andelen BNI-baserade egna medel väntas sjunka till cirka en tredjedel (jämfört med över tre fjärdedelar idag). Medlemsstaternas nationella bidrag kommer därför att sjunka i motsvarande grad, i proportion till deras BNI (det vill säga deras relativa välstånd).

Vad innebär korrigeringsmekanismerna?

Vid Europeiska rådets möte i Fontainebleu 1984 antog man viktiga riktlinjer för att åstadkomma rättvisa i finansieringen av EU:s budget. I synnerhet framhölls att ”utgiftspolitiken ytterst är det främsta medlet för att lösa frågan om obalanser i budgeten”. Samtidigt sades dock att ”varje medlemsstat som bär en för tung budgetbörda i förhållande till sitt relativa välstånd vid lämplig tidpunkt kan beviljas en korrigering”. Dessa principer har bekräftats och tillämpats konsekvent i de därpå följande besluten om egna medel.

Olika komplicerade korrigeringssystem har lagts till sedan dess, däribland

  • en korrigering till förmån för Storbritannien (budgetrabatt),

  • nedsatt finansiering av Storbritanniens budgetrabatt för Tyskland, Nederländerna, Österrike och Sverige (rabatt på budgetrabatten),

  • rätten för alla medlemsstater att dra av 25 % i uppbördskostnader för de traditionella egna medlen (däribland tullar) som ger ett begränsat antal medlemsstater en dold korrigering,

  • tillfällig minskning av det momsbaserade egna medlen från Tyskland, Nederländerna, Österrike och Sverige,

  • en tillfällig minskning av de BNI-baserade egna medlen för Nederländerna och Sverige.

Vad händer med rabatten på Storbritanniens bidrag till budgeten?

Kommissionen föreslår att dagens system omvandlas till ett schablonavdrag för de BNI-baserade inbetalningarna till EU:s egna medel. Ett system med schablonbelopp skulle vara insynsvänligt och enkelt att förstå och därmed även lättare att granska för allmänheten och parlamenten. Det skulle vara rättvist på så sätt att stora nettogivare till EU:s budget behandlas i enlighet med sitt ekonomiska välstånd, och det skulle garantera en balanserad finansiering av de ekonomiska justeringarna: att avdraget görs i förhand ger inga kontraproduktiva incitament.

Förslaget grundas på följande resonemang: Nedsättningen av Storbritanniens bidrag till EU:s budget infördes 1984 på grund av en uppenbart orättvis situation: Storbritannien hade en mycket tung finansieringsbörda i förhållande till landets ekonomiska situation. Men sedan dess har saker och ting förändrats. Storbritannien är idag en av EU:s mest välbärgade medlemsstater och är mycket väl i stånd att lämna ett komplett bidrag till solidariteten med EU:s fattigare medlemsstater. Idag ligger också Storbritanniens finansieringsbörda mer i linje med andra nettogivares situation. Detta beror på att en successivt mindre andel av EU:s utgifter ägnas åt den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna minskning väntas fortsätta även under nästa budgetram. Samtidigt finansieras en allt mindre andel av budgeten med hjälp av så kallade momsbaserade egna medel och kommissionen kommer att föreslå att de momsbaserade egna medlen helt avskaffas efter 2013. När de momsbaserade egna medlen avskaffas kommer man inte längre att förfoga över den grundläggande information som krävs för att beräkna Storbritanniens budgetrabatt.

1 :

För ytterligare uppgifter se det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SEK(2011) 868.


Side Bar

Mon compte

Gérez vos recherches et notifications par email


Aidez-nous à améliorer ce site